IT & Etik.

Har du läst Googles nya användarvillkor?

2012-01-30T17:57:00.000+01:00

Alla ni som nyttjar Google kan ni inte ha undgått att Google inför nya villkor med start den 1/3 2012. Avtal som säger att Google nu kommer att ha rätt att nyttja vår information på en mängd olika sätt allt för att öka deras kännedom om oss som enskilda individer såväl för att fylla på deras servrar med värdefull information som skulle kunna nyttjas för allt vi kan tänka oss och lite till. Bara det att Google får tillgång till min kalender och min geografiska position gör att Google kanske vill påminna mig om ett och annat för den räknar ut att jag inte kan vara på den plats där jag just befinner mig på samtidigt som jag ska vara på ett möte tjugo mil bort.

Danny Aerts på .SE tar upp Googles användarvillkor på ett bra sätt i sin blogpost: Googles nya användaravtal för tankarna till Orwells 1984. Läs också på Computer Sweden hur de nya villkoren försvårar för en del kommuner då de strider mot personuppgiftslagen: Google apps kan stoppas i Narvik.

IT & Lärande i skolan - rapport

2012-01-27T14:35:00.002+01:00

Jag ansvarar för något som kallas för NGL-skolcentrum vid högskolan Dalarna. Det är en verksamhet som syftar till att utveckla IT och lärande i skolorna inom den region högskolan Dalarna verkar i. Styrgruppen, som leds av förvaltningschef Jonathan Block i Falu kommun, önskade att innan vi kunde inom gruppen gå vidare för att gemensamt utveckla den pedagogiska agendan för IT i skolan inom regionen så måste vi ta reda på hur läget ser ut i regionen. Utifrån detta direktiv gav jag och min kollega Eva-Lena Embretsen vid PUD oss ut på en roadtrip och besökte de kommunerna som önskade att vi kom. Vi samtalade med olika sammansättningar av ansvariga för skolan i kommunerna och lyssnade till dem förutsättningslöst och har därefter skrivit en rapport som baseras på våra samtal och erfarenheter utifrån våra besök. Rapporten är endast en återgivning av det vi hört och sett samt baseras på informanterna. Vi gör inte anspråk på att ha skrivit en akademisk rapport utan detta är endast en sammanfattning av våra besök. Vi kan dock sluta oss till följande och som också återges i rapporten:

Allt fler skolor och kommuner satsar nu påatt införa IT i förskolan/skolan.
Det är många gånger oklart hur arbetet medatt införa IT i förskolan/skolan skall genomföras.
IT-satsningarna är ojämnt fördelade mellanförskolor/skolor, avdelningar, stadier och barn/elever.
Ju bättre sammarbete med den lokalaIT-avdelningen desto större chans är det att IT-satsningarna skall lyckas.
Lärplattformar (LMS) har vid få tillfällenimplementerats med gott resultat.
·Kunskapen om att nyttja IT som pedagogisktverktyg kan bli bättre.

Mycket av det vi kom fram till är egentligen inget nytt och man bör också ha i åtanke på att vi i denna rapport endast skrapat på ytan i denna komplexa fråga.

Rapporten kan laddas ned här: Nästa Generations Lärande-Rapport NGL-skola

Snyggingar får högst betyg ;-)

2012-01-26T12:36:00.002+01:00

I går hade Google ett särskilt utbildningsevent vid Florida Educational Technology Conference (FETC) där de presenterade sin dator Chromebook. Det är en dator som är helt molnbaserad vilket innebär man varken kör några program på datorn eller sparar dokument på enheten. Allt sker i "molnet" inte minst via olika tjänster som Google utvecklar. Datorn ska vara snabbstartad så att man enligt utsaga ska vara igång på mer eller mindre 10 sekunder. Detta tilltalar mig, jag vet att mycket tid går åt på skolor att få igång lektionerna då datorerna av en eller annan anledning inte vill starta. Det som också lyfts fram är att datorerna inte behöver mycket support alls. Om nu det stämmer så är det en viktig faktor...all tid vi kan vinna i det att slippa support kan då gå till pedagogisk utveckling i det att nyttja IT i undervisningen. Nu ska man inte gå på säljarnas eller leverantörernas ord till 100%, jag brukar på sin höjd tro att 50% av det som sägs är korrekt eller åtminstone tillämpbart i ett skarpt läge så innan jag fått testa en Chromebook vill jag inte dra några förhastade slutsatser.

Det finns dock en intressant poäng med en dator i molnet och det är det faktum att nu måste varje lärare som arbetar med IT förstå och lära sig hur nätet fungerar, vilka resurser som finns där och inte begränsas av att ett program inte finns i datorn. Man kan inte ducka på samma sätt utan med en, i detta fall, Chromebook i handen så har man inget val. Man måste ta steget fullt ut och i och med detta så går skolan in i en ny fas inom IT och lärande. Fokus ligger nu alltmer på nyttan och de pedagogiska vinsterna istället för att diskutera det ena datormärket framför det andra. Den debatten måste ta slut och inom några år kanske (det är nog rätt sannolikt) vi kommer att arbeta helt mot molnbaserade tjänster. Jag ser fram mot det...där vi slipper fundera över hårdvara eller hur snygg en dator är. Inte minst det senare argumentet, dvs design mm är något som är totalt irrelevant men som en del företag såväl som användare helt fastnat i. Jag vill åt tjänster, nytta och resultat. Om det var snygghet som avgjorde hur väl man lyckades i skolan så skulle vi har grymt snygga elever/studenter som fick högsta betyg...och så är det väl inte?

Se hela Google-eventet nedan

En fråga som många funderar över är hur man ska förhålla sig till att lagra all information i molnet? Den frågan har jag behandlat innan men kommer också att återkomma till den. Vi får ställa frågan i relation till ett liknande scenario, hur kan vi säkerställa att ingen tar den dator som jag lagrar mitt material på?

Sociala medier och lärmiljöer

2012-01-25T15:40:00.002+01:00

Det händer mycket inom sociala medier samtidigt som jag ser en total strömlinjeformning vad gäller hur gränssnitten ska se ut. Kanske är det Facebook som lagt ribban och som sedan vidareutvecklats av t.ex. Google i Google+ mfl. Sakta men säkert rullas nu Microsofts sökgemenskap ut i det som kallas för So.cl och som tagits fram av Microsofts utvecklingsavdelning Fuse (se film nedan)

I går fick jag tillträde till So.cl och slås av det gränsnitt som i mångt och mycket påminner om Google+, jämför bara bilderna nedan från Google+ och So.cl, slående likhet vad gäller det mesta. Det som är intressant med So.cl är att man måste ha ett konto på Facebook för att kunna nyttja tjänsten. Kanske är det lite märkligt med tanke på att Microsoft har möjlighet att nyttja alla sina resurser man lagt ned på Hotmail och Windows Live.

Google+

So.cl

Frågan är då...är det såhär det måste se ut för att skapa en lärmiljö, dvs som bygger på samma parametrar och utseende eller är detta något helt annat och som inte är tillämpbart inom utbildningssektorn? Jag har aldrig trott på idén att flytta in utbildning i offentliga miljöer som t.ex. Facebook då vi får en hel del frågor rörande integritet och relation mellan fritid och arbetstid att ta hänsyn till. Däremot tror jag att vi måste nyttja delar inom sociala medier-trenden för att gå i takt inom skolan. Denna balansgång är oerhört avancerad och på måndag åker jag och några kollegor vid högskolan iväg för att diskutera morgondagens lärplattform i några dagar, frågan är delikat men bottnar inte vid snygg layout eller häftiga funktioner såväl som inloggningsstatistik eller skapa slutna digitala rum, här måste vi totalt omvärdera det mesta och sätta in allt i sitt sammanhang. Vi skall inte skapa nya klassrum på nätet, det har aldrig funkat och det funkar inte framgent heller, vi skall heller inte skapa totala kaos utan balansera mellan nytta, nöje, integritet, etik och inte minst..pedagogik. Dock finns det ingen pedagogik i en lärplattform eller annan digital miljö...pedagogiken sker i samspel mellan människor och inte mellan människa och digital lärplattform. Pedagogiken bygger på en klar tanke om var man är på väg och varför samt hur man tar sig dit.

Och föresten...om det är någon som till äventyrs har läst hela mitt inlägg och kommit hit så vill jag bara meddela att jag har tio inbjudningar till so.cl för den som är intresserad. Lägg in ditt förfrågan i kommetarsfältet nedan samt skicka ett mail till mig på svardhagen@gmail.com så sänder jag de jag har..först till kvarn.

It´s all about business...and You´re the product

2012-01-24T21:53:00.001+01:00

Under de senaste veckorna har merparten av de som hittat min blogg sökt sig hit för att finna råd hur man får bort Facebook Timeline. Jag har skrivit två inlägg tidigare (Facebook Timeline forever och Mission Impossible..Ta bort Facebook Timeline) om denna funktion som man kan aktivera men inte ta bort för att återgå till sin gamla profil och jag ser nu i sökstatistiken att fler än 5000 träffar handlar om just detta. Facebook Timeline är diskutabelt då många känner att man blir mycket synlig och offentlig nu då det så tydligt framgår allt man gjort och många vittnar om att det kan vara idé att rensa ordentligt innan man aktiverar tidslinjen. En del har valt att inte aktivera den men den tiden är snart förbi då man idag från Facebook har annonserat att tidslinjen kommer att bli standard och inte ett val längre, läs mer om detta på CNET.

Visserligen så tror jag inte att så många kommer att få problem med tidslinjen men det jag vänder mig mot är att man inte har ett val och Facebook gör klart detta i kölvattnet av den lansering man gjorde i förra veckan där man presenterade ett helt batteri (60 st) nya funktioner som kan nyttjas tillsammans med tidslinjen och som är kopplade till en drös med företag.

Varför blir det såhär när så många inte vill ha det "nya"? Ja, det är en rätt enkel logik som ligger bakom det hela och som kort kan sammanfattas med: It´s all about business...and You´re the product.

The Singularity-Obiter Dictum

2012-01-24T08:27:00.001+01:00

Den tekniska utvecklingen går snabbt, datorerna förmår alltmer och de blir allt mer intelligenta. Oavsett om vi gillar det eller ej så går denna utveckling inte att stoppa, inte minst för det är just detta som konstituerar en människa, att alltid vilja förbättra och utveckla. Men vad händer när vi når till det läge där maskinerna blir så pass smarta att de börjar att förbättra sig själva? Vi har beskådat scenariot i filmer som The Terminator och Matrix-trilogoin bara för att nämna några få.

Frågan kan tyckas vara fånig eller direkt löjlig, men är den det egentligen och vad skulle det innebära för mänskligheten om vi når till det tillfälle då maskinerna blir medvetna om sig själva och startar en egen utveckling som en följd av en intelligensexplosion, det som ibland kallas för Singulariteten.

Detta diskuteras på ett skönt och målande sätt i Obiter Dictums podcast The Singularity. Personerna bakom Obiter Dictum är Tobias Norström och Billy Rimgard som lite smånördigt men också initierat diskuterar olika frågor och i detta fall teknikutveckling med fokus på framtiden. Det märks att de båda har roligt under samtalet vilket ger detta en annan dimension än ett (alltför) allvarligt och sakligt program som vi är van vid i t.ex. Filosofiska Rummet. Jag rekommenderar verkligen att ladda ned denna Podcast antingen från iTunes eller som mp3 och lägga 80 minuter på att fundera över teknikutvecklingen. Podcasten kan fungera som utmärkt material inom filosofi-undervisningen på gymnasiet.

Mer om digitala böcker

2012-01-23T10:17:00.001+01:00

I flödet av Mikael Hanssons (som skriver om hur internet berör våra liv på olika sätt) alla goda uppslag och inlägg så snappade jag upp bokförlagens nya strategi för att få lönsamhet och som tas upp på Svensk Bokhandel. Förlagen har uppmärksammat att allt fler väljer att låna e-böcker från biblioteken och i och med att den digitala upplagen släppts samma dag som den fysiska motsvarigheten i bokhandeln så väljer man att skjuta på den digitala releasen med tre månader. Allt för att vi skall köpa böckerna i första hand. Det är ett ganska klassiskt sätt att hantera den nya tekniken genom att begränsa möjligheterna och missgynna de som vill nyttja tekniken till att göra det man alltid har gjort. Detsamma har musikindustrin gjort och det var väl kanske den illegala fildelningen av musik som faktiskt skapade nya sätt att distribuera musik (som t.ex. Wimp eller Spotify). Filmindustrin börjar alltmer finna liknande lösningar men förlagsindustrin verkar inte helt förstått detta.

Jag har tidigare varit i samtal med ett utbildningsförlag om just detta och föreslagit dem att ge oss möjlighet att köpa loss kapitel ur böckerna istället för att köpa hela böcker. Så fungerar mycket av vår utbildning inom högre utbildning i alla fall, dvs att ta delar ur en bok. Argumentet mot detta är att förlagen menar att författarna gärna vill att man läser hela boken då man annars förlorar helheten som författaren vill lyfta fram. Det spelar ingen roll vad författaren tycker och tänker om sin bok anser jag, vi gör ändå som vi vill. Vi väljer på samma sätt att lyssna på låtar jag vill istället för att måsta lyssna på ett helt album.

Förlagen kommer att få det tufft om de inte tänker om fundamentalt...de måste inte bara finna nya former för distribution, de måste förstå att böcker inte är vad böcker har varit längre. Och att begränsa möjligheten till att låna en bok på biblioteken och straffa dem som vill läsa digital är en helt felaktigt beslut även om förlagen kortsiktigt tjänar på detta.

Apple och makten över läromedlen.

2012-01-19T21:56:00.003+01:00

Skärmdump-Widgets
iBooks author

Då var det dags igen, Apple höll event idag med start klockan 16 och fokus låg på utbildning. Förväntningarna var som vanligt högt ställda och som brukligt är så sänder man aldrig live utan rapporteringen sker genom chattar av journalister som sitter på plats. Givetvis sänder man inte live för risken finns att något går snett och det bör inte dokumenteras, åtminstone inte live. Men i vilket fall, nyheterna var inte så många, det handlade om en uppdaterad iBook, en app för att lättare komma åt material från iTunes University samt kanske det mest intressanta, ett nytt program som heter iBooks author som är ett gratisprogram för att kunna skapa sina egna böcker. Det har sedan tidigare funnits program som gör detta men inget kommer i närheten av iBooks author. Detta är en utveckling som jag väntat på och som jag välkomnar, särskilt i skolsammanhang. Att det nu blir enklare att skapa böcker där det dessutom går att integrera olika former av media, skapa interaktiva frågeformulär, lägga in bild-gallerier samt 3D-modeller gör att nu kan den kreative läraren skapa sitt eget material, på egen hand eller kanske ännu bättre, med sina elever. Jag vill verkligen se en utveckling där läraren eller lärarkollegiet eller dess nätverk tar över makten över läromedlen. Detta kommer att innebära att läromedelproducenterna måste tänka om rejält vilket är bra, de kan göra affärer även framgent men man måste tänka om och det är relativt enkelt att göra detta om man bara vågar. Jag har redan sett i bruset av dagens event att en mängd lärare nu bara vill komma igång med att producera böcker...varför? Jo för att det helt plötsligt blev enkelt och dessutom snyggt.

Det finns egentligen bara en sak jag retar mig på när jag ser på strukturen i iBooks author i funktionen där man lägger till sidor...där finns ett antal mallar där man på en sida lagt in möjligheten att lägga in copyright information. Om man nu från Apples sida så driver att man skall lägga ut öppet material på iTunesU och vill att man ska skapa, varför kan man då inte i andan av iTunesU också lägga in en sida som INTE talar om Copyright utan om Creative Commons istället, det rimmar så illa Apple.

En osäker dator...

2012-01-17T08:21:00.001+01:00

...har vi väl alla stått inför någon gång? Du vet den där känslan av att vågar jag verkligen logga in på t.ex. mitt Google-konto då det finns risk för att det kanske finns en Key-logger (ett program som registrerar allt man gör med tangentbordet för att kunna "sno" lösenord). Vi bör tänka så i alla fall när vi nyttjar datorer på offentliga platser. Frågan är då om man vågar skriva in sitt användarnamn och lösenord. Google har funderat lite på detta och utgått från att ens egen mobiltelefon ändå måste betraktas som något säkrare än en offentlig dator och har därför genom att skapa en särskild inloggningssida till gmail eller Google IG genom att att nyttja QR-kod.

Det hela går till på så sätt att man går in på adressen accounts.google.com/sesame och får då upp en QR-kod. Denna skannar man in med sin smartphone och loggar in på sin mobil på sitt konto, när sedan Google får signalen om att man loggat in via sin mobil så öppnas sidan på datorn utan att man för den delen har skrivit in ett lösenord eller användarnamn på den "osäkra" datorn.

Kanske låter detta krångligt och varför kan man då inte lika gärna använda sin mobil kanske en del säger...för egen del så tänker jag att en del saker är helt enkelt enklare att sköta på den dator som t.ex. ordbehandling. Det bästa är klart att låta bli datorn om man är osäker...men ibland så finns kanske behovet ändå.

Frågan är om man inte skulle kunna nytta QR-koder för andra inloggningsändamål? Jag antar att många pedagoger kan finna nya användningsområden.

Spel och nya digitala miljöer

2012-01-16T09:56:00.000+01:00

I mitt tidigare inlägg skrev jag om att spel och arbetsliv/skola troligtvis kommer att flyta samman där vi kan nyttja en snabb teknikutveckling till att utveckla förmågor och områden som tidigare var svåra att nå i en analog värld. Med tanke på att många av de spel som finns idag är oerhört avancerade med en fantastisk grafik så blir mycket av det vi gör online påminna om våra liv offline. Det hela är inget nytt, under de senaste åren har konsoller som till exempel Nintendos Wii förändrat våra sätt att spela där vi alltmer nyttjar kroppen och som dessutom nyttjats i t.ex. äldreboenden.

Detta fascinerar mig, hur vi kan nyttja vår kropp och gester till att skapa en liknande miljö som påminner om den vi känner till sedan urminnes tider. Microsofts Kinectteknik medför möjligheten till att ha möten mm online i virtuella världar där vi ikläder oss avatarer. Där vi kan föreläsa och interagera med varandra. Detta kommer troligtvis inte vara den primära nyttan med Kinect då vi t.ex. sett att Second Life som gjorde samma sak ändå blev till nytta för ett fåtal, den breda massan nåddes aldrig. Däremot kan tekniken nyttjas till att skapa ny mening i det som vi annars fick ta del av i böcker, filmen nedan visar hur man kan använda Kinect inom t.ex. anatomin:

Vi har sett liknande innovationer tidigare men det som är skillnaden nu är att det är möjligt att med billig och enkel teknik göra sådant som endast kunde göras i miljonstinna projekt.

Att föreläsa i nya miljöer är något som jag nu funderar över en hel del och jag var bara tvungen att testa att spela in en liten föreläsning i Kinect. Jag borde inte lägga ut det då det är riktigt kasst, men det finns en poäng med detta och det är att det är enkelt samtidigt som det är utmanande och rätt kul.

Spel, våld och elände...eller?

2012-01-13T08:16:00.004+01:00

Det pågår en strid just nu, inte i datorspelens shoot-em-up spel utan mellan forskare. Hjärnforskare mot Medierådets forskningsgrupp, frågan är den brännande frågan om huruvida datorspel är skadliga på sådant sätt att de kan kan skapa aggressiva beteenden för de som spelar. Debatten går vild på inte minst DN (läs artiklar i ämnet här) men för gemene man blir det förvirrat. I gårdagens reportage i aktuellt (21) så intervjuade man en 16-åring som hade förbjudits att nyttja sin xbox-konsoll då han spelade för mycket och det inverkade menligt på hans studier. Det märkliga i det reportaget var att man sedan kopplade denna fråga till våldsamma datorspel då det egentligen handlade om två helt olika frågor. Den ena handlade om suget efter att spela medan den andra handlade om våldsamt beteende. Jag blir förvånad om det är så att journalisten själv inte såg den vaga kopplingen eller om storyn inte blev levande om man inte tog in en ungdom i reportaget.

Nu kan inte jag svara på huruvida våldsamma spel påverkar datorspelare menligt men det vi först ska komma ihåg är att detta inte är en ungdomsfråga längre. Det var det tidigare kanske men ungdomarna av i går är idag vuxna.

Aktuellts reportage (går att se via denna länk fram till den 19/1) tar in en säkerligen mycket kunnig forskare från USA för att få ett internationellt perspektiv på frågan men problematiserar inte frågan särskilt då man bara subtilt tar in frågan om andra triggers som kan påverka våldsamma beteenden. Den ifrågasätts att man spelar datorspel med våldsinslag i USA men däremot så är det helt legitimt att man sätter ett automatvapen i händerna på ett litet barn och tränar skjutning under hela uppväxten till vuxen ålder.

Frågan är viktig, svår och komplicerad men vi kanske måste se frågan i ljuset av vår historia. Vi är produkter av vår uppväxt och min uppväxt skiljer sig från mina barns uppväxt på samma sätt som jag inte kan identifiera mig med mina föräldrars uppväxt.

Bilden till vänster tycker jag sätter fingret på just detta och talar sitt tydliga språk...de äldre är produkter av sin samtid...det lär vi också vara.

Google förändras med search plus

2012-01-12T08:07:00.000+01:00

Google har under sensate 8-9 månaderna utvecklats enormt snabbt. Google+ lanserades i somras och sedan dess arbetar Google intensivt på att se till att allt vi gör mer eller mindre kopplas mot Google+ och det senaste steget mot detta är search plus. Det går ut på att jag i mina sökningar kan antingen söka så att jag får träffar på vanligt sätt eller söka på sådant sätt att jag jag får träffar som i första hand baseras på vad mina vänner i mina kretsar skrivit/nämnt om ämnet. Det kan bli mycket intressanta träffar när man ser på de sociala sökningarna. Tjänsten har inte kommit till Sverige ännu (om man inte går över och söker på google.com samt ställer om sitt språk till engelska, det funkar för mig i alla fall).

Jag kan alltså nu få träffar som helt baseras på mina vänner, det innebär att jag som i filmen nedan söker på ordet IKT och får en mängd människor i mina kretsar som omfattas av detta begrepp. Vår integritet urholkas alltmer och vi måste fråga oss hur långt vi kan acceptera att låta oss vara så transparenta. Eller så måste vi fråga oss en helt annan fråga...spelar det någon roll? För många gör det kanske inte det men när man börjar att samköra olika system så vet vi att man kan få fram en hel del information som egentligen inte handlar om vad vi säger och gör utan snarare var vi säger det, när vi säger det och till vilka vi säger något. Dessa handlingar kan uppenbara mönster som kan berätta mycket om oss själva och det är inte berättelser som handlar om vad jag sagt utan snarare vad jag gjort, gör och kommer att göra och detta kommer att ske utan ord. Google search plus är kul, smidigt och en fiffig funktion...men vi måste även se bakom dessa yttre attribut.

Lärande och spel

2012-01-11T10:52:00.002+01:00

Jag ingår i en liten Facebook-grupp som diskuterar och delger varandra information om spelifierat lärande. Givande och intressant och det finns så mycket att lära inom detta område. Inte minst så kommer nu Microsoft att flytta in Kinnect-tekniken (se mer om Kinnect och lärande i KinectEDucation) i Windows 8 som kommer i februari. Det innebär att man i kommande datorer ska kunna interagera med datorn utifrån gester och ljud istället för att trycka på tangenterna. Vi kommer att se en exploderande utveckling inom detta område då vi kommer att ta ännu ett steg från datorn (vi har redan fjärmat oss datorn genom våra Smartphones).

Med IT är det möjligt att egentligen göra vad som helst men utmaningen är den alltid lika brännande frågan, vad bidrar till ökad förståelse och hur kan spel bidra till detta? Har vi fått en ökad förståelse av världen med hjälp av Google Maps t.ex.? Hur mäter vi kunskapen eller förståelsen och vad är bara brus och vad tillför något? Detta är mer eller mindre omöjligt att svara på då ett spel kan tillföra så mycket för en person medan en andra så är det bara ett tidsödande och kanske också tråkigt moment. Det hela bottnar i att vi har olika preferenser och intressen och där ligger pedagogens stora utmaning att dels kunna finna vägar som leder till ökad förståelse men också att kunna välja bort dessa. Jag tänker på ett kommande spel som Google kommer att lansera i februari där man ska kunna spela med världen och Google Maps. Jag tror att detta mest är en rolig grej men mer intressant är...hur påverkar t.ex. ett sådant spel förståelsen av geografiska avstånd...eller är det överhuvudtaget inget som har något med lärande att göra?

Just nu händer så mycket och om ni tyckte att 2011 var ett år som innehöll mycket så tror jag att 2012 verkligen kommer att bli händelsernas år. det är dock lite problematiskt med förutsägelser...särskilt när de handlar om framtiden.

Spel har sällan tagits särskilt mycket på allvar inom skolvärlden, just för att de är spel. Det kommande skiftet inom spelutvecklingen tror jag kommer att bli att vi inte längre talar om spel utan spelen kommer att förändras till att bli sådant som är en del av vardagen, i skola såväl som i arbetet och som en del i problemformuleringar och lösningar. Det märkliga med spel är att förströelse, som spel ofta har kategoriserats som, är ett negativt laddat ord för många. Skulle man däremot ta en bok och läsa som förströelse så är det ingen som har något att invända (så länge som boken är någorlunda akademisk eller accepterad) men spel..."ja, då vet man ju vad det handlar om".

Jag ser fram mot övergången från dikotomin mellan spel och "det viktiga" till att inse att detta är två storheter som tidigare varit vitt skilda åt men som nu kommer att smälta samman. Ge det några år men ett tydligt tecken på att något håller på att hända är t.ex. Kinnect-utvecklingen. Apples motdrag lär vi se inom kort skulle jag tro...eller så ser vi snart en helt ny aktör inom området?

Didaktikens verktyg-URs satsning om IT & lärande

2012-01-10T08:28:00.001+01:00

I går fick jag ett samtal med de som ligger bakom Utbildningsradions satsning på IT och lärande i skolan i Didaktikens verktyg. Jag fick en dragning över hur man tänkt kring projektet samt hur UR hoppas kunna stödja lärarutbildare såväl som skolan i allmänhet för att komma igång med IT i skolan. Didaktikens verktyg är idag helt öppet och det är möjligt att nyttja materialet i andra sammanhang som kanske del i en kurs. En del avsnitt är länkade till UR-samtiden vilket gör att man kan få en fördjupning i en del ämnen/områden.

Det finns en gedigen historisk exposé formulerad av Ulf P Lundgren och som också visualiseras snyggt i den tidslinje som tar oss dryga 2500 år bakåt i tiden. Detta gillar jag, vi måste förstå vår bakgrund för att kunna utveckla och driva pedagogisk utveckling i dag och i morgon. Genom att nyttja tidslinjen och de integrerade filmklippen så blir historien mer än bara ord. Man försöker på UR att nyttja fler funktioner än endast rörlig bild/ljud och text även om man även i högre grad kunde utnyttjat detta mer. Vidare är inte sidorna uppbyggda enligt Creative Commons licens vilket innebär att man får nyttja materialet så länge man inte kopierar texter och publicerar dem någon annanstans. Detta är URs dilemma som jag ser det, att man arbetar med public service men nyttjar inte detta fullt ut utan låser in sig i gamla upphovsrättsliga spår. Om jag skulle skapat denna sida så hade jag krävt av samtliga medverkande att detta skulle vara fritt att nyttja fullt ut enligt CC och det rimmar illa med den utveckling vi annars ser inom utbildningsvärlden kopplat till IT och lärande.

Nu har jag inte satt mig in i didaktikens verktyg men hoppas att det utvecklas samt även tar med andra områden som idag lämnat utanför. Jag har en del att läsa in mig på särskilt inom den didaktiska designen vilket å andra sidan är ett begrepp som jag för egen del har svårt för men det finns kanske en poäng med att nyttja begrepp som känns fräscha och nya. Design är ett begrepp som jag ser skrämmer många pedagoger snarare än hjälper dem i sina tankar.

Det Missionerande Kopimistsamfundet

2012-01-05T17:06:00.001+01:00

Veckans snackis lär väl bli det nya religiösa samfundet Det Missionerande Kopimistsamfundet som just erkänts av kammarkollegiet som en nu religion. Vi kan läsa från deras webbsida (som är allt annat än något som man vill kopiera vilket i sig är en paradox) följande:

Det Missionerande Kopimistsamfundet är ett religiöst trossamfund som bildades 2010. Kopimistsamfundet formaliserar en gemenskap som idag är väl spritt i samhället. Den kopimistiska gemenskapen kräver inget medlemskap. Det räcker att man känner ett kall att tillbedja det heligaste av allt; information. För detta ändamål ges gudstjänster regelbundet inom samfundets ramar, där de troende delar information med varandra och även förädlar denna information.

Tillbedjan sker alltså till "information" vilket i sig är ett luddigt begrepp och överhängande risk finns för att man kan tillbe både det ena och det andra inom informationen. Visserligen sker detta också inom traditionellt religiösa kretsar men det som är intressant i deras formulering är att man ska ha "gudstjänster" regelbundet vilket blir lite fel med tanke på att det är information som man tillber och inte en gud. Det borde alltså vara mer korrekt att ha "informationstjänster" vilket å andra sidan internet precis handlar om. Detsamma gäller deras tankar om sakrament (helig handling) vilket är ett språkbruk från kristna kretsar och härstammar från den katolska kyrkan.

Kopiering är sakrament skriver man alltså vilket kan bli intressant om man tillämpar detta under religiösa former, det innebär alltså att man kan berättiga kopiering utifrån religiösa påbud...utan tvekan kan detta om det praktiseras inom illegala områden bli rätt intressant.

Enligt en artikel på IDG så är kopismens tro grundad på följande principer:

Kopiering av information är etiskt rätt
Spridande av information är etiskt rätt
Remixande är en heligare typ av kopiering än den perfekta, digitala kopieringen, då remixande är korskopiering av en mångfald av information
Att kopiera eller remixa information som förmedlats av en annan person ses som en akt av respekt och ett starkt uttryck för acceptans och kopimistisk tro
Internät är heliga
Kod är lag

Givetvis så måste detta betraktas mer som ett skämt än en reell kyrka, Isak Gerson som är missionsföreståndare inom kopismen studerar filosofi vid Uppsala Universitet och är engagerad inom Kristna Studentrörelsen och om jag läser mellan raderna rätt här så kan detta vara ett sätt att dels lyfta frågan om dels piratkopiering (även inom detta område är Gerson engagerad rent ideologiskt) samt att utmana det svenska etablissemanget vad gäller frågor om religiositet och tro.

När vi ändå är igång och diskuterar kyrkor eller sammanslutningar med fokus på teknik så vill jag passa på att tipsa om följande rörelser/tankar:

Tala alltid sanning

2012-01-04T09:34:00.003+01:00

Jag har vid några tillfällen diskuterat Google+ som är ett intressant initiativ och som växer snabbt nu (Google räknar med att ha omkring 400 miljoner användare vid årets slut 2012), se länk). Jag ser möjligheter att inom skolan nyttja Google+ och inte minst möjligheten till att styra flöden på ett nytt sätt samt kunna ha möten online via deras hangout (se tidigare inlägg). Samtidigt så har jag funderat över åldersgränser för olika sociala tjänster som Google+ och det visar sig ibland vara en riktig djungel att ta sig igenom för att få klarhet i. Google+ har t.ex. 18-års gräns.

De flesta känner till att Facebook har en åldersgräns på 13 år men faktum är att det är det inte många som bryr sig om. Överhuvudtaget så är det intressant att ta del av olika regler för de sociala tjänsterna och nedan kommer några nedslag:

Facebook

Du får inte uppge några falska personuppgifter till Facebook eller skapa ett konto för någon annan än dig själv utan deras tillstånd.
Du får inte skapa fler än en personlig profil.
Om vi inaktiverar ditt konto får du inte skapa ett nytt konto utan vårt tillstånd.
Du får inte använda din personliga profil för din egen kommersiella vinning (t.ex. genom att sälja din statusuppdatering till en annonsör).
Du får inte använda Facebook om du är under 13 år.
Du får inte använda Facebook om du är en dömd sexualförbrytare.
Du ska hålla dina kontaktuppgifter aktuella och korrekta.
Du får inte dela ut ditt lösenord (eller för utvecklare, din hemliga nyckel), ge någon annan åtkomst till ditt konto eller göra något annat som kan hota ditt kontos säkerhet.

Angående bilder mm på Facebbok kan det vara bra att känna till följande, se deras användarvillkor:

Vårt mål är att leverera annonser som är värdefulla både för dig och för annonsörerna. Därför ger du ditt medgivande till följande:

Du kan använda dina sekretessinställningar om du vill begränsa möjligheterna för ditt namn och din profilbild att kopplas till kommersiellt, sponsrat eller relaterat innehåll (t.ex. ett varumärke du gillar) som vi levererar eller aktiverar. Du ger oss ditt tillstånd att använda ditt namn och din profilbild i anslutning till sådant innehåll i enlighet med de begränsningar som du anger.
Vi ger inte ditt innehåll eller dina uppgifter till annonsörer utan ditt medgivande.

Google

Följande åldersbegränsningar gäller för ägare av ett konto i Google (med undantag för konton i appar för utbildningsdomäner):

Spanien: 14 år eller äldre
Sydkorea: 14 år eller äldre
Nederländerna: 16 år eller äldre
Alla övriga länder (inklusive USA): 13 år eller äldre

Tänk på att specifika åldersbegränsningar kan gälla för vissa produkter. Exempelvis gäller åldersgränsen 18 år för användning av Google+.

Min kommentar: Observera att åldersgränserna inte gäller för utbildningsdomäner, dvs i de fall där man slutit avtal med Google att nyttja Google inom skolan eller kommunen.

Bambuser

Bambuser har en åldersgräns på 13 år.

Innehållet får användas för privat bruk och i undervisningen. Rättigheterna stannar hos användaren.

Se användarvillkor

Flickr och Yahoos tjänster

Flickr har en åldersgräns på 13 år. Yahoo skriver följande (se användarvillkor)

Yahoo! värnar om säkerhet och integritet för alla sina användare, i synnerhet barn. Föräldrar som tillåter sina barn att använda Yahoo!-tjänsterna bör därför hjälpa sina barn vid registrering och ansökan om konto och övervaka sina barns användning av Yahoo!-tjänsterna. Genom att tillåta sitt barn att få tillgång till Yahoo!-tjänsterna kommer det att kunna använda samtliga delar av Yahoo!-tjänsterna som tillhandahålls, inklusive e-post, communities och sociala nätverkssajter. Enligt vår policy tillåter vi inte barn som är registrerade som under 13 år att använda de sociala nätverkssajterna som Yahoo! tillhandahåller.

Det av stor vikt att förstå följande: Bolaget får använda allt material på det sätt det önskar tills materialet raderas/tjänsten avslutas. Dock Yahoo!, om det är fråga om annat än bilder, grafik, ljud och videor. Förbehåller sig fortlöpande rätt att använda och även sälja material. Viktigt för läraren: texter.

Detta ovan var bara några sociala sidor på nätet som jag lyfte fram, det finns alltid anledning till att läsa villkoren och fundera över hur man skall förhålla sig till dessa åldersgränser. Många gånger vill vi i skolan införa olika sociala medier och det finns goda skäl till detta, däremot så kan vi inte tvinga in dem i detta om det är så att villkoren strider mot hur vi ser på barns ansvar och integritet. Nu är det så att många väljer att skapa ett Facebook-konto även om man är yngre än 13 år och vi kanske måste leva med detta, däremot får vi aldrig släppa barnen i denna värld utan finnas med där i alla åldrar. Problemet blir bara att kunna förklara varför man ibland måste följa åldersgränserna medan man andra gånger kan frångå dem. Kanske måste vi lära dem att inte tala sanning utan däremot sannolikt, Tage Danielsson sätter ord på detta så suveränt i den gamla klassikern om sannolikhet. Lyssna till honom eller läs texten nedan:

Om sannolikhet by Hasse & Tage on Grooveshark
"Alltså, sannolikhet, va, det betyder väl nå't som är likt sanning. Och då är det synd, tycker jag, att man tydligen från och med i år - på grund av de rådande konjunkturerna - inte har råd med några riktiga sanningar längre, utan att man måste nöja sig med sannolikhetskalkyler. För dom är inte riktigt lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter. Jag menar till exempel, före Harrisburg... och då var det ju ytterst osannolikt, att det som hände i Harrisburg skulle hända, men se'n så fort det hade hänt, då raka sannolikheten upp till inte mindre än hundra procent, så att det blev... det blev nästan sant att det hade hänt.

Ja, men bara NÄSTAN sant. Det är det som är det konstiga. För det är fortfarande som om dom går omkring och tycker, att det där som hände i Harrisburg, det var så otroligt osannolikt, så att egentligen så har det nog inte hänt. Hela socialdemokratiska partiet går ju sedan mer än ett halvår tillbaka å väntar på besked om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte. Innan dom kan bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle va om det som hände i Harrisburg har hänt. Ja, å man förstår ju att dom tvekar för jag har läst att enligt alla sannolikhetsberäkningar, så inträffar ju en sån där olycka kanske bara nå'n enstaka gång på flera tusen år. Och det är ju i varje fall inte troligt, att den skulle ha hänt redan nu, va? Utan det är i så fall betydligt mera sannolikt, att den har inträffat längre fram. Å då kommer ju saken i ett annat läge.

Se'n är det det också, att OM nu det här som hände i Harrisburg verkligen hände mot förmodan, då är ju risken att det ska hända en gång till, den är ju så löjligt liten, så att... på sätt och vis, så kan man säga, att det som hände i Harrisburg, ja... det var tur att det hände, va. För då vet vi ju nu, att det är nästan säkert, att det inte händer en gång till. I varje fall inte i Harrisburg. Och i varje fall inte samtidigt som förra gången. Risken för det, den är så fabulöst liten, så att... så att den är försumbar. Med det menas, att den finns inte. Fast bara lite.

Nu är ju det här ganska komplicerade saker för gemene man, alltså. Så att... å ha folkomröstning om sån't här, det är väl egentligen ingen idé för att jag menar, folk i allmänhet dom resonerar väl på sitt grovhuggna vis så att, det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning.Dom förstår inte att en sak, som inte ens är sannolik, den kan ännu mindre vara sann. Jag menar, dom har inte hängt med i utvecklingen, och... alltså dom fick säkert lära sig av sina föräldrar att alltid tala sanning.

Tala alltid sanning, barn, sa nog deras föräldrar till dom. Det får vi inte säga till våra barn. Vi måste lära våra barn, att alltid tala sannolikt, så att dom förstår, att det som hände i Harrisburg inte kan hända här. Eftersom det inte ens kunde hända där, vilket hade varit mycket mera sannolikt med tanke på att det var där det hände."

Home is where the internet is

2012-01-03T11:02:00.000+01:00

Kanske en rätt så klyschig rubrik men ju mer jag tänker på begreppet så är det en rätt så intressant hur vi har förändrat vårt sätt och kommunicera och interagera med varandra. Där mobilen har blivit livlinan mellan vänner och familj och där vi idag kan hålla kontakt med varandra över Skype eller motsvarande när man är ute och reser. Vi har kommit närmre varandra istället för längre från varandra som många vill påstå. Tidigare var vi tvugna att skicka brev eller vykort och vi visste inte om eller när meddelandet kom fram...idag vet vi det nästan omedelbart. Vi har flyttat ut mycket av kommunikationen som sker i hemmet till de digitala artefakterna, på gott och ont. En intressant tanke är kanske att vi inte bara flyttat ut vårt arbete i molnet utan även våra hem är en del i molnet idag.

Samtidigt så får vi signaler om att sociala medier också bidrar till att splittra hem, Brittiska The Daily skrev i slutet av förra året en artikel som menar att Facebook står för en betydande del av orsakerna till seperationer mellan par, inte minst för att man som vuxen nu lätt kan få kontakt med vänner från ung ålder vilket kan leda till problem i ett förhållande. Även efter det att en skilsmässa är genomförd så kan sociala medier vara orsak till frågor om vårdnad mm.

Vi kanske måste betrakta internet som en del i vårt hem. Inte minst när vi dessutom inom kort tid kommer att ha en mängd olika enheter kopplade till internet på ett helt nytt sätt. Vår hem kommer att vara en del av internet och internet kommer att vara en stor del av våra hem. Märklig utveckling men samtidigt en logisk sådan.

Oavsett vi vill eller inte vill att våra hem kommer att bli alltmer knutna till internet, både på ett tekniskt plan men även emotionellt, socialt sådant, vi lär inte komma från detta.

Frågan är om det är önskvärt för vi kommer också att alltmer att urholka vår integritet och är det värt det? För många år sedan föreläste jag på Telia-researchs forskningsavdelning och jag fick då höra en intressant historia. Telia hade skapat ett showroom med morgondagens hem enligt deras tankar. Ett hem där kylskåpet höll koll på hur mycket som förbrukades i hemmet såväl som möjlighet att kunna delta vid middagsbordet via webbkamera (om den "ansvarsfulle" fadern fortfarande var kvar på jobbet men ville delta vid middagen) samt en mängd andra uppkopplade lösningar för hemmet och för att förenkla vardagen. En Polsk delegation var på besök för att se på morgondagens hem men reaktionen från denna delegation var oväntad. De sa: "Aldrig att vi går in i detta, vi har redan haft denna övervakning (dvs gamla Sovjetregimen) och vi vill aldrig gå tillbaka till detta".

Tankvärt.

Böckernas problematik

2012-01-02T14:30:00.003+01:00

Lärande är en resa och lärande bygger på stimuli, utmaning och att lyckas. Sällan fungerar läroböcker på detta vis då eleverna bara ser en massa sidor som de känner att de måste ta sig igenom. Detta är böckernas problematik, åtminstone de som bygger på övningar (här räknar jag inte in skönlitteratur). Det är ungefär samma sak som att få en bunt med handouts inför en föreläsning, man bläddrar igenom dem på en gång bara för att inse att jag nu har några timmars powerpointande framför mig kommande 100 slides.

I min blogg om appar skrev jag tidigare idag om en matte-app som stimulerade till att komma vidare utan att känna att det handlade om att "måsta" ta sig igenom ett antal sidor.

Jag testar många av mina idéer på mina barn och genomförde idag en liten läsövning tillsammans med dottern på sex år där jag nyttjade QR-koder (se inlägg om QR-koder). Den enda information hon fick var hur en 10 sekunders introduktion i hur man skannar in QR-koder med telefonen. Sen var hon igång, hon skannade och läste mina meddelanden och tog sig vidare till slutmålet, nedan så kan ni som har en smartphone skanna er igenom dotterns uppdrag.

Min dotter är nybörjare i läsning men tyckte att detta var så intressant så hon gav sig inte förrän hon verkligen lyckades läsa igenom orden, jag kan i efterhand tycka att jag la nivån väl högt i det att läsa vissa ord, men det fungerade.

Min son (10 år) följde med under resan och spontant säger han efteråt...tänk om vi kunde göra såhär på engelskan...vad kul det vore.

Böcker i all ära...men böcker kan sällan skapa denna form av interaktion eller nyfikenhet för det finns inget slut som de kan se, de ser bara en början men de vet inte var denna början kommer att ta dem. Genom att nyttja QR-koder kan man arbeta med olika ord och för de som är lite yngre så kan man istället arbeta med ord (se inlägg om bl.a. QR-voice)

OK...så var det den där resan med QR-koder, se nedan:

Är detta en fråga?

2011-12-29T12:06:00.000+01:00

Det är uppenbart att om vi går in i en digital värld i vår skola så kommer mycket att förändras. Digitala böcker och program som på olika sätt hjälper oss är en grundförutsättning och är sällan i sig något problem. Däremot så får vi en del intressanta problem som vi måste lösa och som inte är alldeles enkla att komma runt. Ofta beror dessa problem på att vi försöker att anpassa vår digital miljö till den analoga skolan vilket komplicerar saker och ting. Ett sådant tillfälle är när man vid ett prov ger elev/student möjlighet att nyttja t.ex. formelsamling eller kanske kurslitteratur som stöd under examinationen. Det är egentligen inga problem med detta så länge man inte gjort några otillåtna markeringar mm i boken (så resonerar en del i alla fall). Men nu kommer vi till ett intressant dilemma, och det är just möjligheten att idag köpa kurslitteratur samt nyttja t.ex. en formelsamling i smartphone eller kanske iPad/Androidplatta.

Jag har just börjat att hantera ett sådant fall där man i en kurs på högskolan har tillåtelse att nyttja kurslitteraturen under tentan men en student har köpt litteraturen digital och har inga böcker, åtminstone inga fysiska och nu vill studenten nyttja den digitala boken i sin läs/skrivplatta. Majoriteten av kursens studenter har däremot "vanliga" böcker så för dem så är det inget problem men för den student som vill kunna vara mer effektiv genom att kunna söka i den digitala boken snabbt och smidigt så blir det problem. Problemet består i att man som examinator inte vill att studenten ifråga skall kunna ta del av annan information på nätet såväl som att kanske kommunicera med andra som finns i studentens nätverk.

Detta problem kan klart lösas om man i förhand är medveten om den digitala värld som nu förändrar så mycket i vårt läsande, skrivande och kommunicerande. Om examinatorn ifråga kände till förutsättningarna för studenten ifråga som vill nyttja sin digitala bok så skulle examinatorn kunna formulera frågor som inte går att Googla upp. Nu vet jag inte exakt hur frågorna är utformade men det handlar i detta fall heller inte bara om att kunna google upp, utan det handlar likaväl om vilka kontaktytor som öppnas om man för in våra digitala artefakter in i skolan. En lösning skulle kunna vara att man låter studenten få låna en analog bok under tentan men detta är inte en tillräckligt god lösning, snarare bara ett sätt att skjuta problemet till framtiden. Ett alternativ kanske istället vore att fundera över hur man formulerar sina frågor och helt enkelt säger till sin elev/student att du får nyttja precis vilka metoder och källor (analoga såsom digitala), bara du redogör för hur du kommer fram till dina svar. Detta innebär att resan är själva målet och svaret blir något sekundärt.

FLUMSKOLA...ropar då vän av ordningen. Det som är intressant med denne "vän av ordning" är att det är det som efterfrågas...ordning och reda. Endast en väg är den rätta till svaret och svaret är det viktiga. En del har mycket svårt för att kunna se bortom logiken och den "korrekta" vägen och vill ha tydliga direktiv och svar. Det som istället ibland kallas för inre logik (Constructive Alignement) skapar nya förutsättningar och resultat under hela utbildningen eller kursen. Istället för att fokusera på själva slutexamen så blir hela resan det intressanta och som värderas.

Det är ungefär som den där tentan vid Umeå Universitet som det berättas om inom filosofin (som jag inte är säker på om den är sann, kanske bara en skröna?):

Det handlar om en sextimmarstenta i analytisk filosofi där studenterna klockan 09.00 fick sin tenta i handen och satte igång med att besvara frågorna. Problemet var bara att det fanns bara en enda fråga som löd:

ÄR DETTA EN FRÅGA?

Studenter inom filosofi kan argumentera och det går att skriva mycket om frågan ovan. Men historien förtäljer att det var en student som på frågan svarade med sex korta ord:

JA, OM DETTA ÄR ETT SVAR!

Historien säger också att studenten ifråga fick full pott på tentan.

Horizon Report Higher Education 2012

2011-12-28T08:49:00.001+01:00

Horizon Report är den årligt återkommande rapporten av New Media Consortium som beskriver utvecklingen inom IT och lärande. Det är flera rapporter som släpps under januari och i detta inlägg fokuseras på den som handlar om högre utbildning. Listan som beskrivs nedan är inte den slutgiltiga men det är en föraning om vad som är på gång. Vad det handlar om nedan är de tekniska områden som under närmaste åren kommer att få genomslag inom högre utbildning. Läs hela shortlist dokumentet.

1 år eller mindre:

- Molntjänster

- Mobilappar

- Socialt läsande (Sociala böcker, se tidigare inlägg i denna blogg)

- Läs/skrivsplattor

2-3 år:

- Adaptive Learning Environments (Anpassade Lärmiljöer)

- Augmented Reality (Förstärkt verklighet)

- Spelifierat lärande

- Learning Analytics

4-5 år:

- Digital Identitet

- Gestbaserad interaktion med dator

- Haptiska gränssnitt

- Internet of Things (Internet i ting,saker, prylar)

Att sia om framtiden är alltid vanskligt och därför rekommenderar jag även läsning av 5 E-learning forecast for 2012 av E-learning 24/7

Upphovsrätt och spridning...it´s a mashup

2011-12-20T08:43:00.000+01:00

Det har varit rätt turbulent angående Stockholmsslussens kommande ombyggnad och det är många som vänder sig mot detta, såväl som att man till slut tog ned den s.k. TV-Eken. På olika sätt vill flera visa sitt missnöje och ett av dessa sätt är en omskrivning av en av Mikael Wiehes låtar som går under namnet Slussensången. Låten sprids rätt snabbt på nätet och det som nu har hänt är att Wiehes skivbolad United Stage Artist nu sänder ut brev till alla som lägger upp låten vilket resulterar i än större spridning. Det är den sk. Streisand effekten som sätter in och går i korthet ut på att ju mer man försöker stoppa spridningen online desto mer sprids det.

Källa: Scaber Nestor

Kanske är det särskilt intressant att Wiehe som ofta velat stå på barrikaderna och i viss mån representerat vänsterkanten nu blir föremål för kommersiella intressen. Frågan är ifall Wiehe själv är medveten om vad som händer eller ifall detta är en strikt juridisk fråga mellan ett bolag och enskilda individer. Kanske är detta ett uttryck för den remix och mashup-kultur vi nu befinner oss i där man nyttjar kända låtar och filmer men skapar ny mening med dem? Det händer så mycket inom detta område just nu och det är helt klart så att nu ställs bolag inför nya juridiska utmaningar.

DjEarworm är en numera legendarisk DJ som som skapar mashups mer eller mindre in absurdum och skapar något helt nytt, i låten som ni kan se nedan så finns det inte mindre än 19 låtar med i samma låt. Nästan svårt att reda ut.

Vad jag är ute efter är att idag sker något inom musik och videobranschen och ny kultur skapas i kölvattnet av vår digitala utveckling. I detta kommer det alltid att skapas nya kulturella yttringar och former och här man nu bolagen välja att antingen förstå denna utveckling och nyttja den för sin egen framtida överlevnad...eller helt enkelt dö relativt snabbt.

Mission impossible: Ta bort Facebook tidslinje.

2011-12-19T17:53:00.001+01:00

I förra veckan kom möjligheten att aktivera tidslinjen i Facebook och av statistiken att döma utifrån vad folk söker efter och därefter hamnar på min blogg visar tydligt att det är många som vill avaktivera tidslinjen (majoriteten av de sensate dagarnas besökare vill få råd om hur man gör detta). Idag är det inte möjligt att ta bort tidslinjen när man väl aktiverat den. Det var däremot möjligt tidigare då tidslinjen endast var i ett beta-stadium men efter att Facebook nu gått över till skarpt läge så finns ingen återvändo. Troligtvis hittar någon ambitiös person ett sätt att återställa detta men just nu så finns det ingen lösning i sikte. När jag googlar mig runt på nätet efter mer information ser jag att det finns väldigt många som bara vill bli av med tidslinjen.

Frågan är om detta är en övergående process och att vi snart inte längre funderar över tidslinjen eller ifall detta drag kanske inte var så klokt av Facebook. Det är intressant att gå in och läsa alla kommentarer på Facebook hjälpcenter, det är många som är frustrerade men några svar verkar Facebook inte vilja leverera. Kanske resonerar man helt enkelt på så sätt att det är upp till var och en att ta ansvar för sina handlingar, men å andra sidan kan jag tycka att man skall ha en chans att kunna välja att gå tillbaka till sin gamla profil, detta då man inte vet vad man byter till. Att vara först med det senaste har sina uppenbara nackdelar.

För att kanske minimera skadan så är det klokt att sätta rättigheter för vad dina vänner ska få se och inte se, det finns en bra artikel som beskriver hur du går tillväga i detta på denna länk.

Facebook Timeline...forever

2011-12-15T16:00:00.003+01:00

Så släpptes då den omtalade funktionen Timeline i Facebook. Timeline är ett sorts offentlig dagbok som visar dig och omvärlden mer eller mindre allt du har gjort på Facebook utifrån en tidslinje. Enkelt och logiskt egentligen för det är ju det det handlar om, att kunna visa din omvärld ditt liv och ta del av andras. Det är riktigt snyggt gjort och egentligen så kan nu den flitige dagboksskrivaren nu kasta dagboken och helt enkelt aktivera tidslinjen. Du får all information helt enkelt, vad du har gjort, vilka tillfällen du varit med på och dokumenterat, eller blivit dokumenterad i, vem du har varit tillsammans med och kanske lämnat. Givetvis kan du sätta rättigheter så att inte vem som helst kan ta del av din tidslinje eller kan du välja ut delar som du inte vill dela med dig av. En kul funktion som ger dig överblick över ditt digitala liv på Facebook. Jag tror inte att tidslinjen på Facebook ersätter dagboken, man skriver helt enkelt olika saker på Facebook och i sin privata bok

Men vänta lite...varför är det nu då så många som vill stänga av sin tidslinje? När jag söker på nätet efter sådana som vill kunna ta bort funktionen så blir de bara fler och fler (i och för sig, så är det väl alltid på nätet, det blir sällan färre). Men vad jag förstår så kan man inte ta bort tidslinjen efter det att man har aktiverat den, och här blir jag gärna rättad om jag har fel. Om så är fallet, vilket många talar om på nätet just nu, så kan det kanske vara klokt att vänta lite och frågan vi bör ställa oss...vad vill vi med denna tidslinje? Vill vi påminna oss själva om våra liv eller vill vi visa vår omvärld mitt liv? I båda fallen så blir det lite underligt och kanske till och med helt onödigt?

Sök på nätet efter begreppet: how to remove facebook timeline för mer information.

En ojämlik skola & QR-kod

2011-12-15T11:46:00.000+01:00

Jag funderar en hel med att på olika sätt integrera uppgifter mm genom sk. QR-koder. Jag har vid flera tillfällen arbetat med dem i skarpt läge och där jag ger de som önskar möjlighet att skanna in informationen via QR-koder. Det som framkom mycket tydligt vid ett tillfälle då jag hade en grupp rektorer och arbetade på detta sätt var att vår omgivning har olika förutsättningar. Av de 20 rektorer jag träffade så kunde 17 skanna in koden men tre blev utanför. Detta var å andra sidan min tanke då jag ville visa på problematiken i det att vi skapar en ojämlik skola med tanke på de IT-satsningar som sker i skolan. I somliga skolor utrustas kanske en klass med datorer medan en parallellklass inte får någon. I andra fall får kanske årskurs 1 och 2 på gymnasiet bärbara datorer medan man inte vill satsa på de i som går sista året. Detta får inte ske i en skola vill jag mena, det blir orättvist och skapar klyftor mellan kollegor såväl som elever.

Åter till QR-koderna, nedan ser ni en kod som ni kan skanna in med er mobiltelefon (nyttja t.ex. appen BeeTagg) men istället för att peka bilden till en plats eller annan information så hag jag här skapat en kod som tar er till en röst som läser upp den text jag skrivit in, det låter hyfsat med den datorgenererade rösten.

Här öppnas nya möjligheter och nu gäller det att få fart på fantasin och kreativiteten. Vill du skapa en själv så är det bara att gå in på QR Voice.

Google+ är snart inte ett val...och så mycket mer

2011-12-14T21:22:00.000+01:00

För alla de som nyttjar Googles tjänster och har ett konto på Google har sett att under det senaste halvåret har enormt mycket hänt. Man har ofta i media fokuserat på de förändringar som skett i Facebook men frågan är om inte Google utvecklas mycket snabbare. I somras lanserades Google+ och bedömare trodde då att flera användare skulle lämna Facebook för att övergå till Google+. Nu skedde inte detta och kanske var det inte heller Googles tanke? Det man nu gör är att integrera så många funktioner från Google+ till andra delar av deras tjänster. T.ex. kan nämnas att Google+´s cirklar (som nyttjas för att gruppera sina vänner i olika kategorier, t.ex. familj, vänner, bekanta mm) nu återfinns i Gmail (Googles mail). Vid varje sökresultat så dyker dessutom möjligheten till att "plussa" en sida vilket är samma sak som att gilla på Facebook.

Men det slutar inte där, snarare är det bara början vi ser. Vi ser en allt starkare koppling till Google Dokuments och där tror jag att vi kommer att se rätt så fiffiga lösningar framöver. En sådan är t.ex. webbkonferenslösningen Google Hangouts som jag skrivit om i tidigare inlägg där det finns en koppling till Google dokuments, dvs alla anteckningar eller dokument man arbetar med dyker automatiskt upp bland dokumenten i Google dokuments. Vi går alltså mot en total molntjänstlösning där vi aldrig behöver nyttja hårddiskutrymme eller lagra dokument på USB-minnen eller på datorn. I Google Hangouts kommer snart en funktion (Benämns som AIR) som möjliggör att det vi samtalar om i ett webbmöte antingen streamas live eller spelas in och läggs automatiskt på mitt Youtube-konto. Men detta är som sagt bara början.

Google+ bygger på samtal och kommentarer på samma sätt som Facebook men man har nu (om man väljer att ställa in Google till engelskt språk) också möjlighet att övergår i en hangout direkt utifrån samtalet om man tycker att den skriftliga kommunikationen blir för torftig.

Som sagt, mycket är på gång men detta är bara en början tror jag. Och nu talar jag bara om Google+ och några kringfunktioner, det finns så mycket mer som vi i Sverige inte ens kommer åt men som jag verkligen ser fram mot att få testa. Andra som inte nämns så ofta är några funktioner och lösningar som jag kommer att återkomma till för här finns enormt mycket att nyttja inom skolan...det gäller bara att inte bli för förförd av tekniken eller möjligheterna utan också förstå när att avstå.

Mentimeter och QR-koder

2011-12-14T17:11:00.000+01:00

I förra veckan hade jag en heldagkurs där jag diskutera om att nyttja IT i olika sammanhang, inte minst för att öka interaktionen. Jag har testat att arbeta med QR-koder och Mentimeter och det har varit mycket lyckat, inte minst när man diskuterar detta med skolledare som helt plötsligt inser vad man kan nyttja sin smartphone till. Jag gjorde en mycket enkel film om hur man kan arbeta med QR-koder och Mentimeter och som jag publicerar nedan. Kvalitet på filmen? Kunde vara bättre. Innehåll? Upp till Er att bedöma.

QR-kod tillsammans med Mentimeter

Youtube for Schools

2011-12-13T08:52:00.001+01:00

Många lärare väljer att inte nyttja Youtube inte minst för att man anser att det är för lätt för elever att lockas iväg till andra filmer eller att eleverna tar del av kommentarerna och kanske fastnar i dessa eller gör egna inlägg. Det finns givetvis andra skäl till varför Youtube inte nyttjas mer men inte minst "bruset" av allt annat där kan vara ett problem. Detta har Youtube tagit fasta på och skapat en särskild avdelning som heter Youtube for Schools där alla skolor kan skapa en egen kanal för sin egen skola. Tanken är den som ofta efterfrågas av lärare, en plats som bara har lärresurser, ungefär samma tanke som Nationalencyklopedin, dvs, en plats där man känner att här är jag hemma och materialet här är kanske något mer kvalitetssäkrat än på andra ställen på nätet (nu behöver det definitivt inte vara så vare sig på NE eller Youtube for Schools men dessa platser kan vara ett gott insteg för de som vill börja att arbeta med med IT och lärande). Läs mer om Youtube for Schools på Youtubes officiella blogg.

Det vore roligt om skolor i Sverige går med i Youtube for Schools, och för den som vill gå ännu djupare så finns det en hel utbildningsavdelning som omfattar även högre utbildning i Youtube Education.

Men sedan har vi ibland behov att ändå visa filmer från Youtube men som inte ingår i Youtube for Schools men vi skulle också vilja undvika och då finns det möjlighet för den som vill att ändå begränsa bruset rätt så rejält genom att nyttja några andra tjänster som har funnits lång tid nu. Ett exempel på en sådan tjänst är Theeter.com som ger dig möjlighet att kopiera in en adress från Youtube och sedan visa filmen på en "ren" sida utan andra filmer som förslag eller kommentarsfältet. Smidigt men kanske lite komplicerat om man ska behöva hoppa mellan sidor.
Då kanske det är ännu enklare med QuietTube som nu också har ett Chrometillägg (dvs ett litet extraprogram som man kan installera i webbläsaren Google Chrome). Genom att nyttja denna plugin som du hämtar i Chrome Web Store och Quietube så installeras en ny liten ikon i ditt adressfält (en rund cirkel som aktiveras när du kommer på en Youtubesida som du enkelt kan göra "ren").

Du laddar ned tillägget på Chrome Web Store här.

När du laddat ned tillägget så får du en liten ring i adressfältet vilket betyder att du nu kan klicka på ringen

Ring i adressfältet efter adress indikerar att du kan rensa allt runtomkring själva videofönstret.

När du gör detta så får du samma film på en ny sida där inget annat än själva filmen syns.

Nu är filmen i fokus och inte allt annat.

Fiffigt!

Det har gått troll i datorn

2011-12-07T09:14:00.000+01:00

Artikeln tidigare publicerad i tidningen Kommits:

Det har gått troll i datorn. Nej det handlar inte om virus eller malware utan det är riktiga troll som sprider sig. Kanske inte i datorn men på internet. Troll kallas de som medvetet skriver ett stort antal provokativa, märkliga, ickerelevanta eller oseriösa diskussionsinlägg i olika forum, inte minst i kvällstidningarnas kommentarsfält. Vi har tagit del av debatten under hösten där allt fler tidningar väljer att stänga av kommentarsmöjligheten för artiklarna som publiceras där.

Det är ett intressant fenomen då det för en användare handlar om att endast provocera och söka konflikt, snarare än för att uttrycka ärligt menade åsikter. Allt i syfte att skapa oreda och irritation och på så sätt flytta fokus från kanske artikelns essens till en helt annan fråga. Så visst är begreppet “troll” passande och det är dessutom ett problem. Frågan är bara vari problemet egentligen ligger? Vi har samma möjlighet till att i tidningar anonymt sända in våra insändare men skillnaden är att där modereras allt, detta har tidigare inte skett vid t.ex. aftontidningarna. Jag bara undrar...hur tänkte man där? Med den stora erfarenhet som tidingarna har av olika insändare som definitivt inte skulle kunna publiceras i pappersform, hur kan tidingarna då tro att om man struntar i att moderera kommentarerna på internet så ordnar det sig säkert. Inte förrän nu när debattklimat gått överstyr börjar man att överväga att eventuellt moderera, men initialt har man valt att helt stänga möjligheten till att kommentera.

Jag tror att det finns en annan förklaring till denna utveckling och det är att inte minst media bidragit till att underblåsa denna totala trollanonymitet i syfte att kunna skapa nya “chock-artiklar” men något gick helt enkelt överstyr. Reaktionen blir alltid densamma: avbryt, stäng av och lägg ned istället för att ta itu med själva orsaken till problemet. Om journalisterna som skrivit artiklarna från första början deltog i debatten samt även modererade inläggen skulle trollen inte kunna sprida i samma omfattning. Jag tror på det fria ordet och även att man ska kunna vara anonym även på nätet, men problemet är att det inte finns ansvarsfulla personer som ser till att det inte spårar ur så kan vi inte i efterhand bli förvånade att det gick som det gick. Vår lärdom av detta är att vi aldrig kan släppa något helt vind för våg utan att fundera över hur man skall förvalta sin skapelse, i synnerhet inte internetfunktioner eller tjänster som involverar mänsklig kommunikation.

Kanske är detta en vuxenfråga och berör oss som inte riktigt förstått grejjen med sociala medier, för visst är det tankvärt att läsa Twitterinlägget från @malinstroman att man på Stardoll inte behöver mer än en person som där hanterar mängder av unga tjejers diskussioner. Yttrandefrihet betyder inte fri från ansvar utan omfattar ett stora mått av respekt och ödmjukhet inför andra röster och synpunkter, en del vuxna klarar inte av detta ansvar men jag är övertygad om att vår nya generation som växer fram klarar av att hantera den digitala världen bättre än oss och kommer att minimera alla illvilliga troll och dess handlingsutrymme.

Våldsamma spel och våldsamt beteende

2011-12-06T09:24:00.000+01:00

DoD: Även detta var farligt

Frågan har varit aktuell i många år nu, blir man våldsam av att spela våldsamma spel? I går kunde vi ta del av en ny forskningsöversikt som publicerats på Medierådets sida (för övrigt en sida man bör besöka varje dag). Översikten visar på att det inte finns belägg för att våldsamma spel inverkar menligt på barn och unga, eller åtminstone så blir man inte våldsam. Däremot, vilket är ett mycket intressant inlägg i debatten, så är det punkt nummer tre i det jag saxat från rapporten nedan:

"Det finns dock ett statistiskt samband mellan aggression och VS. I de studier som ingår i
denna översikt kan fyra försök till förklaringar av detta samband urskiljas.

VS orsakar våldsamt beteende. Detta påstående är vanligt i den befintliga forskningen, men har sin grund i allvarliga metodologiska brister och kan därför inte anses bevisat.
VS orsakar våldsamt beteende hos personer med särskilda personlighetsdrag. Denna hypotes är alltför dåligt utforskad för att kunna uttala sig om med säkerhet. Studier som undersökt personer med psykologiska problem når resultat som kan tolkas som stöd för såväl denna hypotes som för hypoteserna 3 och 4.
Aggressiva personer söker sig till VS. Här vänder man på kausaliteten: personlig aggression ses som orsak och preferenser för VS som verkan. Stödet för denna hypotes är omfattande i den befintliga forskningen.
Bakomliggande faktorer påverkar både aggression och VS-preferenser. Denna hypotes stöds av samtliga studier som studerat bakomliggande faktorer som psykiska beteendeproblem och familjesocial interaktion"

Det faktum att kanske aggressiva personer söker sig till våldsamma spel är värt att begrunda lite mer.

Men forskningen är inte helt klar i dessa frågor, för en tid sedan kunde vi läsa i DN om att hjärnforskare menar att datorspel minskar ungas förmåga till empati, och där menar artikelförfattarna att det "kan" (observera att de skriver kan och inte att det är ett faktum) vara så att det finns koppling mellan aggressivt beteende och datorspel. Även där saknas det för lite underlag och som vi kan läsa i rapporten från igår så finns det ofta stora metodologiska problem med flera undersökningar. Varför blir det så kan man undra?

Givetvis kan det bero på att en del trauman som uppstår i kölvattnet av t.ex. morden på Utöya i Norge eller de flertal incidenter i USA där ungdomar gått in på skolor och skjutit ned människor ofta är så stora att man måste försöka finna en förklaring. Typ samhällets fel eller som debatten har gått under de senaste åren, datorspelens fel.

Hur många gånger har man inte beskyllt datorspel för både mord, sexbrott och andra bestialiska händelser utan att egentligen ha argument för att det verkligen är så? Om ni söker på våldsamma spel (men hoppar över träffarna för gårdagens nyheter) så finner ni en enorm mängd olika åsikter i frågan. Dock bör vi komma ihåg att debatten inte är ny och den lär definitivt inte vara slut i detta, men vi hade samma diskussion om fantasy- och rollspelet Drakar och Demoner-spelen på 90-talet...frågan dog ut.

Vad gör att vi vill dela vidare?

2011-12-05T08:28:00.000+01:00

Visst har väl man fascinerats av att en film på Youtube kan spridas så enormt stort och snabbt. Givetvis sprids filmer på olika sätt i olika nätverk men vad är det som gör att vi vill dela en viss information vidare? Filmen nedan är ett exempel på en kort film som spridits åtminstone mycket i mina nätverk:

Det är en kort och enkel film men det som gör den unik är barnets blick (det finns många kopior av filmen på nätet så det är svårt att uppskatta hur mycket den spridits egentligen)

Att kunna avgöra vilken information som faktiskt är värd att sprida och hur man bör paketera en sådan information är en konstart och många som arbetar med sociala medier funderar på hur man på bästa sätt når ut med sitt budskap.

Enligt Mashables överskådliga infographic över vilka faktorer som påverkar spridning så finns det en del "triggers" att nyttja för att nå en bredare massa, nedan listas inte alla som tas upp på Mashable.

-Något som är vansinnigt roligt sprids ofta snabbt och stort
-Sådant som är otroligt
-Innehåll som är djupt känslosamt
-Sådant som stämmer överens med min världsbild
-Information som får oss att stanna upp och tänka till.

Samtidigt bör vi vara på vår vakt att även desinformation och direkta lögner sprids på samma sätt, samma triggers nyttjas i syfte att nå ut till så många som möjligt och betänker man den snabba spridning som kan ske så kan vi lätt dras med i en sådan.

Mashables infographic rekommenderas och nås här.

IT förbubblar

2011-11-30T09:10:00.001+01:00

En inte alldeles ovanlig uppfattning är fortfarande att IT fördummar oss och inte minst våra unga. Ett antagande som jag anser är tagit ur luften utan djupare analys. Däremot så finns det en annan problematik med IT och den ligger i paradoxen att trots att vi har ett så stort flöde av information och mer eller mindre finns våra svar och lösningar att finna på nätet så kommer vi som enskilda individer att ändå vara begränsade i vårt sökande. Tanken med nätet är att vi skall kunna ha den frihet som finns tillgänglig men i skolan såväl som privatliv så ringas vi in till att nyttja ett antal resurser som vi bör nyttja. Nationalencyklopedin är ett sådant exempel, skolväsendet är ofta nöjda om eleverna nyttjar NE istället för Wikipedia just med tanke på frågan om källkritik (vilket är en fråga som jag inte går in på i detta inlägg). Frågan är om vi i skolan verkligen skall ringa in vilka lärresurser som skall nyttjas, allt i syfte att skapa kvalitetsfyllda och ändamålsenliga utbildningsmiljöer. Tidigare var läroboken den ledstång som lärare kunde använda, nu vill många att vi skall ha läromedel som fyller mer eller mindre samma syfte som läroböckerna. Detta är inte poängen med internet eller att införa IT i skolan, om vi tänker på detta sätt så bidrar vi till fördumningen, eller skall man kanske idag istället tala om förbubblingen? Vi skapar en digital lärmiljö som följer samma mönster som den analoga skolan och bidrar till att skapa en bubbla inom vilken skolan skall verka istället för att spräcka denna bubbla som skolan så många gånger tidigare har hamnat i.

Nu händer det tack och lov mycket inom skolan just på grund av att man förstått denna problematik. En problematik som inte bara handlar om skolan utan vi som vuxna är nog många gånger med förbubblade än vad våra unga är. Men poängen är att lösningen på skolans digitalisering ligger inte i att ringa in ett antal läromedel (ofta kommersiella) som skall nyttjas med datorn utan snarare att utifrån den grupp elever man har framför sig skapa en miljö där lärandet sker på olika sätt, med olika medel (digitala såväl som icke digitala) och som inte begränsas av någon bubbla. Vi ska inte tala om att vi kanske blir fördummade, däremot kan vi bli förbubblade och det är en stor skillnad och det senare begreppet är nog mer relevant än det tidigare.

Den innehållslösa debatten

2011-11-29T08:23:00.001+01:00

Professor Tomas Kroksmark skriver på din blogg om Sveriges Radios bevakning om skolan den senaste tiden under rubriken "Den innehållslösa debatten om skola i Sveriges Radio". Det är ett mycket läsvärt inlägg som sätter de viktiga frågorna i centrum. Angående en del i inlägg i debatten på Sveriges Radio skriver Kroksmark följande:

Inläggen är påfallande ofta innehållslösa. Lärare säger att ”alla barn ska ha samma chans” men ingen säger riktigt hur det ska kunna gå till. En lärarutbildare från Malmö högskola berättar med oförställd förtjusning: ”Alla eleverna på högstadiet ska ha en dator” men svarar inte på frågan – varför. Ytterligare en lärare säger att ”det är bra med betyg i sexan” men inte av vilket skäl.

Han fortsätter med den problematik som vi idag har med en självstyrande kommunal skola men som samtidigt styrs hårt från staten, det blir lite av en paradox alltså. Det jag känner är viktigast i detta inlägg är just detta att Kroksmark vill gå ett steg vidare, inte i det att man skall säga att datorn i skolan är bra utan några belägg annat än känslor eller en liten testgrupp.

9 av 10 av mina Facebookvänner gillar min blogg...

2011-11-28T09:42:00.001+01:00

...eller det vet jag inte alls borde jag tillägga. Men faktum är att när man nyttjar såna här "triggers" som bygger på att andra i min omedelbara närhet gillar något så kan det ha en stor inverkan på t.ex. en blogg eller en produkt. Likaså så är detta viktigt även för att t.ex. lyfta fram en skola eller ett läromedel.

Vi ser det överallt, när vi går in på en näthandelssida så ser vi när vi kanske tittat på en produkt att den mest populära produkten inom denna kategori är den ni ser till höger på denna sida etc etc. Eller vänförslagen vi får i Facebook bygger på en modell som kallas för "social proof". Techcrunch har en läsvärd artikel om just social proof i artikeln Social Proof Is The New Marketing. Vad det handlar om är att när vi inser att andra personer i min närhet tycker något så påverkar det mig, inget underligt med det. Men tänk er, om en vän till er säger att denne har köpt en produkt som personen ifråga är mycket nöjd med och du själv har funderat på att köra en liknande pryl, tar du inte då personens utsaga om produkten för en rätt säker källa? Enligt artikeln i Techcrunch så är den absolut viktigaste källan till de ev. beslut jag tar just mina vänners aktiviteter på nätet. Ta t.ex. de spel som det tipsas om på Facebook, många spelar dem just för att en vän har spelat det. Samma sak gäller även t.ex. böcker eller kurser. Om många av mina vänner anser att denna bok är lysande för just mitt ämne så lyssnar jag mer till det budskapet än om förlaget ifråga tipsar om det.

Om ni ska köpa något på nätet, läser ni inte gärna synpunkter eller kommentarer som andra kunder har om företaget ifråga såväl som om produkten, desto närmare kontakt vi har med de som skrivit omdömet desto mer tenderar vi att tro på det. Det behöver inte ens vara så att vi känner personen ifråga men vi kanske identifierar oss med denne just för att vi verkar likasinnade eller har samma bakgrund, t.ex. "trebarnsfar i Dalarna", "NO-lärare med 20 års erfarenhet", "Elitcyklist" osv osv.

Det finns en baksida med detta och det är att informationen kan manipuleras. Eller så kan informationen vara direkt inkorrekt som t.ex. i min rubrik. Jag har ingen aning om hur många som gillar min blogg och vad är gilla för något egentligen. Frågan är också...vad är det som man i så fall gillar? Kanske är det så att ett företag har haft en tävling som medförde att man måste gilla sidan på Facebook för att vara med och tävla. Resultatet blir att många gillar sidan men kanske inte alls produkterna, snarare var det chansen att vinna en smartphone eller något annat som gjorde att jag valde att gilla något.

Social Proof funkar och det fungerar lite väl bra. Tänk er ett annat scenario...vi har en artikel i en tidning som lyfter fram ett lyckat eller kanske mindre lyckat integreringsprojekt. Av kommentarsfältet att döma så har många åsikter om denna satsning och det blir en debatt som blir rätt främlingsfientlig. Jag som läsare kanske tar del av åsikterna i kommentarerna och inser att väldigt många inte gillar att vi tar emot flyktingar och när jag ser att det är en allmän uppfattning så får jag intrycket att såhär tycker man i min stad. Problemet är bara att bara för att det är en lokal artikel som handlar om ett lokalt projekt så betyder det inte att de som skriver insändare kommer från min stad eller bygd. Det kan vara värt att fundera över detta rätt ofta när det handlar om påverkan och lokalt eller regionalt/nationellt/internationellt.

Läs artikeln Social Proof Is The New Marketing i Techcrunch och fundera över frågorna. Detta är en fråga om källkritik men så mycket också.

"Ta ut brödet ur frysen expert"

2011-11-25T08:53:00.000+01:00

Det finns många tänkare, tyckare och inte minst experter inom området IT. En del är självutnämnda, andra når guru-nivå för att man har skapat en app eller en webblösning som sålt bra, somliga är duktiga på att manipulera medan vissa faktiskt vet vad de snackar om men gör inte mycket väsen om sig. En del skriver i tidningar och talar om sådant som de aldrig har testat men har "förstått" i teorin. I mina nätverk finns många människor, en del är experter, andra är "doers" och som faktiskt gör annat än bara snackar. När det handlar om sociala medier finns det många experter men att vara expert inom detta område är som att vara expert på att plocka ut bröd ur frysen. Du må vara den bäste ta-ut-bröd-ur-frysen personen av alla i hela världen, men målet är ju att skapa en fantastiskt macka och det är inte möjligt att göra om allt du kan göra är att ta ut bröd ur frysen. Sociala medier i sig kommer inte att hjälpa dig utan du måste ha en god tanke över vad du vill. Jag hörde nyligen en kvalitetskonsult tala på en konferens om kvalitet i utbildning, det var helt uppenbart att han inte kunde ett skvatt om utbildning men försökte att applicera sitt tänk om ISO 9000 (SIS) inom ett område som han inte hade ngn erfarenhet om. Jag och min kollega föreläste efter honom och såg fram mot att möta deltagarna som efter konsultens dragning såg allt annat än upplysta ut. Problemet var att kvalitetstänket som konsulten ville lyfta inte landade rätt hos denna målgrupp, konsulten hade aldrig arbetat med kvalitet i utbildning vilket var den stora problematiken, men han var expert inom sitt område.

Vad min poäng är att vi kan lyssna på hur många experter inom inte minst IT och lärande men det måste landa i din miljö och din situation. Skolan kan t.ex. inte ta in konsult efter konsult som kommer och berättar hur man ska arbeta med Twitter eller Facebook utan lägg istället tid på att själv studera hur andra arbetar just inom ditt område, eller skapa en studiecirkel inom lärarkollegiet för att lära av varandra. Läs forskningsrapporter, var kritisk, formulera för dig själv vad du vill i din lärmiljö, inte förrän då kommer det att ge resultat. Visst finns det experter, men en riktig expert är den som kan med enkla medel skapa en förståelse för min egen situation och göra det tydligt för mig vad det handlar om. Dessa experter finns det inte många av.

Ju mer vi tror att vi vet någonting, desto mer tenderar vi till att betrakta oss som experter. Utifrån detta är det mer troligt att vi litar på oss själva och vårt eget omdöme när vi inte borde och kommer därför att inte ha rätt.

Vi gör ett experiment

2011-11-24T11:20:00.001+01:00

CC by Geek&Poke

I måndagens vetandets värld diskuterades frågan om IT i skolan där bland andra IT-professor Bo Dahlbom intervjuades och där han och även Stig Roland Rask framförde sina tankar om IT i skolan, programmet är intressant att lyssna till och ger många infallsvinklar. Om man sedan läser kommentarerna nedan så ser vi stor skepsis till att införa IT i skolan. För egen del så börjar IT i skolan att vara en icke-fråga med tanke på att skolan inte kan utvecklas och bli relevant på annat sätt än att integrera vår värld i skolan. Dock är den klart en viktig fråga men det går inte att ducka längre.

Det finns ett stort problem i denna fråga och det är att det är vi vuxna som skall diskutera villkoren för eleverna, visserligen måste vuxna driva frågan men när det kommer till IT så tar det stopp. Mycket beror nog på att vi hela tiden mäter och värderar dagens skola utifrån vår egen skolgång och lyckas inte förmå oss själva till att inse att den skolan aldrig kommer tillbaka, hur mycket vi än försöker återskapa den. Detta är också orsaken till varför en utbildningspolitik som driver skolan bakåt och som försöker att återskapa 50-talets "ordning och reda skola". Med tanke på att våra arbetsplatser har utvecklats enormt med stora krav på hur en god arbetsmiljö ska se ut så tillåts skolan att även i detta hänseende få vara kvar i en gammal skola. Tydligen så är skitiga toaletter, dålig arbetsmiljö och knappa resurser något som är en del i den fostrande skolan. Ingen vuxen...och jag menar INGEN skulle acceptera att ha datorer som inte startar eller som alltid krånglar, då skulle facket gå igång för det inverkar menligt på arbetsmiljön, men i skolan så är det möjligt. Tänk att göra ett byte, ett experiment, där föräldrarna till en klass under en vecka fick göra precis samma sak som eleverna gör i skolan samtidigt som eleverna fick gå ut i arbetslivet. Jag är säker på att den skolan därefter aldrig mer skulle bli sig lik.

Min son sitter vid iPaden en kväll och stänger av den samtidigt som han tittar på läsplattan och säger..."tänk vad mycket vi skulle kunna göra på lektionerna med iPaden", han drömmer sig bort till en skola som han skulle vilja se men som av vuxna har utdömts innan man ens har testat den. Ett annat barn säger när hon besöker min arbetsplats och står och höjer och sänker skrivbordet och lekar att hon står och jobbar framför datorn: "Vad skönt det skulle vara om man fick stå och arbeta ibland i skolan". Men den skola jag växte upp i fungerade enligt modellen att alla skulle sitta still vid sin plats och inte vicka på stolen.

Det är detta jag menar med att barnen måste få vara en stor del i denna utveckling, inte för att de är tekniker eller gillar prylar (som debatten ibland landar i) utan för att de är tänkande individer som vill lära sig, som vill pröva nya sätt att lära sig på och som vill älska sin skola.

Kanske är det snarare så att IT kan bli hävstången som gör att skolan inom kanske en 10-års period kommer att tvinga sig ur industrisamhällets grepp som inte är baserad utifrån pedagogik utan mer organisation. Kanske är det så att vi måste vänta en generation till innan vi når dit, men jag är rädd för att vi inte kan vänta så länge.

Vår ofullkomliga digitala värld

2011-11-23T20:09:00.001+01:00

Jag har idag på högskolan Dalarna fått mottaga ett besök från Palestina och Birzeit University i Ramallah. Palestina är som de flesta känner till en orolig region och som inte är alldeles kontroversiell. Jag har varit själv en del i regionen och när jag googlade upp lite områden på Google Maps så upptäcker jag att det först och främst var svårt att finna Ramallah överhuvudtaget, flera av träffarna gick istället till USA och närmsta träff låg i Jordanien. Det var överhuvudtaget svårt att finna Ramallah via Google Maps (försök själv så får du se). Om man däremot går till sökmotorn Bing och Bing Maps och söker på Ramallah så blir det direktträff, utan tvekan. Faktum är att Google Maps inte alla gånger är så tillförlitlig, ett exempel är om man står på somliga platser i Palestinskt område och nyttjar sin positioneringstjänst i mobilen så blir man ibland istället positionerad på en närliggande bosättning. Det hela är inte några misstag utan här har man ingående diskuterat hur tjänsterna skall uppträda vid olika områden. Ibland finns det skäl till varför Google Maps inte visar ut områden, särskilt då det handlar om militära områden eller kanske kärnkraftsverk, detta kan vara förståeligt, men det finns en stor problematik med detta och den ligger i att vi faktiskt inte kan lita på källorna som våra sökmotorer och tjänster tillhandahåller. Vi måste vara oerhört kritiska i detta och det är lite anmärkningsvärt att i den nyligen släppta rapporten Svenskarna och internet 2011 så framgår det ungefär som att sökning på internet är synonymt med Google, detta är problematiskt. Om vi så ensidigt nyttjar en enda sökmotor till informationssökning och inte har möjlighet eller kunskap till att värdera informationen eller kan ställa den i relation till andra sökverktyg så sitter vi i knäet på t.ex. Google.

I skolan så brukar vi ställa Google mot böcker för att kunna vara källkritiska, vi bör också ställa Google mot andra sökmotorer för att även där finna likheter såväl som skillnader i hur man hanterat t.ex. politiska konflikter. Vi tror också att sökmotorerna som t.ex. Google mpas har relevant information men ett exempel på att Google maps är sent ute att uppdateras är t.ex. tidigare i år då Sydsudan erkändes av FN i juli men kom inte att bli en självständig stat på Google maps förrän i september (se IDG).

Det finns fler ställen i världen som inte är tillgängliga via Google Maps och en lista på exempel återfinns här. Läs också artikeln: Why Google Earth Can´t Show You Israel.

Jag kommer nog att använda en hel del andra sökmotorer framgent...Google är bra, men inte perfekt.

Hej Matematik

2011-11-18T13:30:00.001+01:00

Jag har föreläst en hel del under den senaste tiden, för rektorer inom rektorsprogrammet såväl som på en konferens i går för Yrkeshögskolor och jag talar, som vanligt, om hur allt förändras, vilket allt alltid har gjort. Men det är ofta lätt att man sätter fokus på allt det nya utan att förankra de som lyssnar till den tradition och kontext som åhörarna har med sig. För oavsett om vi verkar i en ny tidsålder så präglas vi ändå så tydligt av vårt arv.

När jag då i bakgrunden visar bilden från 70-talets matematikböcker samtidigt som jag talar om vår skola som vi känner till så brukar det gå ett sus genom auditoriet, de flesta känner igen sig, de flesta minns plötsligt sin skola och skolgång och de flesta känner samtidigt både positiva och negativa känslor. Detta är inget unikt som jag gör men jag vill arbeta mer med att förstå sin egen skolgång, sin egen tidsålder och sitt eget kämpande med skolan för att skapa förståelse för dagens unga i vår skola brottas med exakt samma problem, motgångar och framgångar som vi också hade att hantera.

I anslutning till resonemanget ovan så har jag också funderat på den retorik som ofta nyttjas i samband med skolutveckling, inte minst begreppet "verktyg" är problematiskt anser jag. Vi talar om IT-verktyg på olika sätt men begreppet är belastande. Vi har tidigare inte talat om matematikboken eller annat kursmaterial som "verktyg"men bara för att det handlar om teknik som vill man reducera de pedagogiska hjälpmedlen till "verktyg". Jag har själv använt begreppet men väljer nu att tala om dessa "verktyg" som läromedel eller lärresurser just med tanken på att det inte handlar om verktyg enligt min mening, jag förstår att jag med ovanstående vänder mig mot en hel yrkeskår som dagligen nyttjar begreppet men jag är rädd för att vi fokuserar på fel frågor om vi har ett språkbruk som bygger på att vi förminskar det vi håller på med när vi nyttjar informationstekniken i pedagogiskt syfte. Det är inte verktyg (även om man nyttjar begreppet även inom engelskan "tools") utan det är, oavsett om programmet egentligen inte skapats utifrån ett pedagogiskt syfte, en del av lärmiljön då en lärare infört det just pga att man vill skapa förståelse för t.ex. ett problem. Vi har tidigare inte talat om svarta tavlan som ett verktyg eller kartan som rullades ned från taket som ett verktyg. När vi för in nya (gamla) begrepp som dessutom har sin bakgrund i ett industrisamhälle men ger begreppet en ny mening så blir det problematiskt, inte minst för de som tror att IT i skolan är något fundamentalt annat än vad vi tidigare arbetat med.

Bara en tanke såhär i slutet av veckan.

Minimera bruset-Evernote Clearly

2011-11-16T21:31:00.001+01:00

Jag borde kanske kommentera dagens rapport Svenskarna och Internet 2011 som släpptes idag men den har fått så stor uppmärksamhet så jag tror att jag återkommer till den när jag funderat färdigt över den. Däremot så visar rapporten ännu en gång att internet och teknik nyttjas överallt och jämt och inte minst i ung ålder. Min reflektion kring detta är att idag utsätts vi så enormt mycket av information och inte minst reklam. Jag brukar ibland besöka IDGs sida men den går snart inte att läsa längre inte minst på grund av all reklam som nu tar uppmärksamheten. Jag har också noterat att DN allt mer lägger in reklam och ibland är det helt enkelt svårt att avgöra om det är en redaktionell artikel notisen hänvisar till eller ifall det är reklam. Detta brus blir bara mer omfattande och jag tror att vi så småningom, förutsatt utvecklingen får fortgå, får svårt att kunna hantera medieflödet samt urskilja vad som är vad. Vi kommer att behöva få nya expertområden som kommer att behöva hjälpa oss att helt enkelt hitta rätt.

Därför var det befriande att se att företaget som har tagit fram den strålande produkten Evernote nu har skapat ett tillägg till Google Chrome-webbläsaren, Evernote Clearly. Men denna är det möjligt att med en knapptryckning nu skala bort allt som inte hör till det man vill läsa, IDGs sida blev helt plötsligt läsbar igen (någon enstaka reklambanner slank igenom men i stort blev det toppen). Det går även att ändra på bakgrundsfärger och textstorlek för den som önskar, samt givetvis en koppling till Evernote.

Jag tror att om skolan vill arbeta mycket med internet så kan en sådan här möjlighet vara viktig i att minimera bruset och all distraktion för att kunna få sidor läsbara helt enkelt. IDGs sida är en total katastrof och med tanke på deras fokus så borde de kunna bättre, men troligtvis är det ekonomin som styr snarare än användarvänligheten.

Mer om Evernote Clearly nedan.

Digitalt vuxen vid 10-års ålder?

2011-11-15T20:42:00.000+01:00

Enligt antivirusföretaget AVGs nya undersökning i deras serie Den Digitala Dagboken så har man vaskat fram mer statistik (jag skrev om en tidigare undersökning våren 2011) som visar på att 10-åringar idag har lika stor teknikkunskap som vuxna med avseende på sociala medier såsom Facebook och Twitter. Detta har man kommit fram till efter att genomfört en studie omfattande 4 000 föräldrar i tio länder (USA, Kanada, Tyskland, Japan, Australien, Nya Zeeland, Storbritannien, Italien, Spanien och Frankrike) Vidare visar det sig att hälften av barnen mellan 10-13 år kommer åt sociala medier via mobiltelefoner. AVG vill mena att barnen tidigt uppnår något som kan betraktas som ett vuxet beteende när det handlar om nyttjandet av sociala medier långt innan de betraktas som vuxna utifrån traditionell mening. (Frågan är kanske vad ett vuxet beteende är och hur man definierar det. Sociala medier är så nya så några normer eller definitioner finns ännu inte)

AVG tillhandahåller programvaror för att kunna övervaka det som sker på en dator så det finns rätt stort utrymme i rapporten som syftar till att skapa en viss oro hos föräldrar angående barnens aktiviteter på nätet. Vi ser det inte minst i detta citat:

So what are they doing to monitor their children’s behavior on there?

• 60% are looking at their PCs.

• Two-thirds of parents claim to know their kids’ passwords.

• 6/10 access their children’s computers while they are not on them.

However, this still leaves 40% of parents who are not checking their kids’ behavior at all and how effective is monitoring activity on a PC anyway. Our fourth Digital Diaries study also shows that kids are increasingly able to circumvent parental supervision.

Det vi ska oroa oss för är de 40% av föräldrarna som inte kontrollerar vad våra unga gör samt också bekymra oss över det faktum att unga idag kringgår våra övervakningar (även om de till viss del öppnar för en viss tveksamhet över vilken nytta övervakningar medför). Det visar sig i rapporten att nordamerikanska föräldrar (USA och Kanada) i störst omfattning kontrollerar vad barnen gör på nätet.

Det som jag anser är mest oroande är den stora del av föräldrar som enligt rapporten faktiskt går in på sina barns sociala nätverk för att kontrollera vad de gör och talar om. Det hade varit intressant om Sverige hade varit med i denna undersökning, jag tror faktiskt att resultat hade förändrats en del då jag inte tror att svenska föräldrar i lika stor omfattning går in på barnens konton, eller så har jag helt fel i detta antagande.

Varför blir det så intressant med läs/surf/skrivplattor?

2011-11-15T09:12:00.000+01:00

Flodvågen av läs/surf/skrivplattor ("lss-plattor", min förkortning) sköljer nu över oss, Apples iPad ledde oss in i ett IT-skifte som innebär att fler och fler allt mer nyttjar sina lss-plattor i alla möjliga sammanhang. Det är en mer tydlig övergång än den vi såg mellan stationära datorer och bärbara, den skedde successivt och tog lite längre tid. Vi har fortfarande kvar både stationära datorer såväl som bärbara men någonting håller på att att hända. Skolor funderar över om man kanske skall skippa bärbara datorer (om man nu funderar över IT i skolan överhuvudtaget). Frågan är varför lss-plattor på sådant sätt fascinerar oss och gör oss villiga att fundera över hur man skalla använda dem i olika sammanhang. Några punkter nedan är funderingar som jag har:

Kanske är det så att traditionella datorer är mer förknippade just med jobb och även krångel. De tar lång tid att starta upp och i en dator skall det finnas Word och Excell mm för att där skall man arbeta helt enkelt.
Det finns fortfarande en viss nyhetens behag vad gäller lss-plattor och med den kommer också innovation, dvs att här kan man göra något annat än vad man kunde tidigare.
Det faktum att en lss-plattor är både lätt och snabbstartad gör att den är lämplig att ta med sig på resor och kan också vara praktiskt att nyttja om man t.ex. skall hålla en föredragning. Om man ser till skolan så är den också mer ergonomisk än vad tyngre bärbara datorer är. Att ofta batteritiden är bättre än i en bärbar dator spelar också in.
Lss-plattor är extremt enkla att hantera, det går inte att göra fel på samma sätt som med en dator. Detta är en av lss-plattor största fördelar framför traditionella datorer.
Kanske är det också det att det är mer naturligt att använda sina fingrar på skärmen istället för att styra med en mus. Det händer ofta idag att barn som är vana med smartphones eller lss-plattor också försöker att styra saker på datorskärmen genom att trycka på skärmen. Enkelheten igen kanske?

Jag skulle kunna fortsätta såhär länge men fler skillnader men poängen är inte att lss-plattor är bättre än bärbara datorer, men kanske är det så att dessa tillhör olika domäner där man gör olika saker? Om så är fallet så skulle det kunna bli än mer intressant om man dessutom frågade sig inom skolans värld...var det den bärbara datorn som var stickspåret och lss-plattor som fick pedagogiken på rätt spår igen?

Skapande sker i lusten och gemenskapen med en bra dirigent

2011-11-14T09:51:00.001+01:00

Att arbeta tillsammans är något som sker mycket inom utbildningsvärlden. Elever och studenter får i uppdrag att arbeta tillsammans för att gemensamt åstadkomma något. Dessa uppgifter är mer eller mindre lyckade. Jag antar att många av er som läser detta har genomlidit både en och annan plågsam gruppsammansättning där man mer eller mindre känner att det hade varit lättare att göra uppgiften själv. Det finns poänger med grupparbeten men de består i stor del i en förståelse av dels gruppdynamik (eller avsaknaden av sådan) som olika förutsättningar och bakgrunder som skapar en ny situation. Många av de nätgemenskaper vi idag befinner oss i är också grupparbeten men de är av annorlunda karaktär än de vi lyckas åstadkomma i klassrummen. Problemet med klassrummen är att urvalet av lämpliga gruppmedlemmar för att skapa en god dynamisk miljö är för klent. Det är sällan man lyckas få arbetsgrupper som alla inom gruppen ser ett mervärde av.

Nätet däremot ger oss möjlighet till att finna andra partners som dessutom inte färgas av vare sig kön eller bakgrund, de kollaborativa medarbetarna som man finner på nätet arbetar man med för att de medför något som jag själv inte lyckas åstadkomma. Det är ungefär som i spelvärlden, man hittar sina spelpartners och man vet att är jag tillsammans med de eller de personerna så blir vi oslagbara. Nu kan man anse att mitt resonemang bygger på ett elitistiskt synsätt där de starkaste är de som skapar grupper men så menar jag inte alls. Jag menar att vi i en klass inte har möjlighet att finna de optimala medarbetarna för att dra nytta av varandras resurser. Kanske är just problemet att elever känner varandra för väl och har för mycket med sig i "ryggsäcken" och som lägger hinder för ett gott samarbete.

Det vore intressant att inom en skola och tom en klass skapa digitala arbetsgrupper där eleverna faktiskt inte känner till vem men arbetar tillsammans med för att på så sätt se hur gruppdynamiken utvecklas. Jag tror på gruppen, vi kan inte utvecklas utan den och i lusten att vilja lära och skapa något tillsammans. Jag gick igång i tanken efter det att jag såg en mycket intressant musiklektion med Bobby McFerrin (ni vet, den där Don´t Worry Be Happy mannen) som under World Science Festival 2009 gjorde ett intressant framträdande. Jag fascineras över hur de som deltar försöker (eller "försöker", det sker naturligt) finna mönster i det McFerrin gör när han hoppar omkring. Det får en att gå igång vad gäller lärande i grupp samt den förförståelse som krävs...hur mycket måste man veta om musik för att kunna vara med i detta egentligen, men det handlar om toner och noter. Vi ser också vikten av en god dirigent...här läser jag in pedagogen.

De virtuella medborgargardena

2011-11-10T10:37:00.003+01:00

Ur Wikipedia: Ett medborgargarde är en sammanslutning av personer som ägnar sig åt polisiär verksamhet, för att skydda samhället från brottslighet. Medborgargarden har uppstått främst på platser där den av myndigheter styrda rättvisan varit korrupt eller ringa.

Något håller på att ske nu. Den senaste veckan har det debatterats frågan huruvida dömda pedofiler eller de som har dömts för barnpornografibrott skall offentliggöras på nätet. Detta har sin grund i de sidor på Facebook och karttjänster som nu finns och som syftar till att lägga ut information om de som dömts, informationen är ingående och med hänvisningar direkt till de adresser som personerna ifråga är skrivna på.

Frågan om barnpornografi är solklar, det är vidrigt när vuxna förgriper sig på barn och unga, barn som är utsatta och rädda och som inte får ärr för resten av livet, barn som definitivt tappar tilltro till vuxenvärlden och som vuxna har svikit. Den frågan är är en fråga som ingen kan ifrågasätta. Däremot känner jag mig mycket oroad över utvecklingen på nätet där vem som helst kan agera polis och lägga ut information om vem som helst och motivera detta utifrån tanken att alla måste få veta vilket brott min granne har begått. Jag förstår idén men jag sympatiserar inte med den och jag räknar med att många blir irriterade över att jag har en annan uppfattning. Det bör dock samtidigt understrykas att de som skapat tjänsten Stoppa Pedofili vill skapa debatt i frågan för att rättssamhället skall ta ett hårdare grepp i frågan, debatt är bra och detta inlägg är en del i debatten.

Syftet med denna exponering som t.ex. Stoppa Pedofili vill åstadkomma är dels att omgivningen skall kunna identifiera en person som i närheten har begått ett brott och på så sätt vidta åtgärder för att skydda sina barn. Frågan är vilka åtgärder som det kan innebära? Det är här medborgargardetanken kommer in. Vi som inte är dömda och känner en oro för att vi ev. har en granne som är dömd till pedofilibrott kan i värsta fall vidta åtgärder för att straffa denne person ännu mer alternativt väljer vi att flytta från området. En helt naturlig reaktion men kan bli falig om personer i omgivningen agerar fysiskt

Det finns dock en hel del problematik med denna exponering av pedofiler och jag har skrivit om dessa för många år sedan då USA införde såna här register (skillnaden här var dock att det var en myndighet som skapade tjänsten, dock är problematiken lika stor även i detta fall, se Sex offender registry).

Vilka är då problemen, jag listar några punkter nedan:

När man lägger ut en person på nätet så är det inte bara denne person som drabbas, även deras anhöriga och inte minst barn om det finns sådana med i bilden. Detta innebär att det kommer att bli tufft för de barn som har en pappa eller mamma som är dömd till pedofilibrott. Detta innebär att skammen sprider sig till drabbade anhöriga.
En dom kan vara under överklagande pga att man i en del fall anser att man är oskyldig (och kanske tom är oskyldig i egentlig mening) men har redan av allmänheten stämplats som skyldig, dvs. den rättsliga processen föregås av den allmänna moralen hos gemene man.
När skall man betrakta ett brott som sonat, dvs. om man läggs ut på detta sätt så blir man aldrig friad från det brott som man begått i allmänhetens ögon.
Risken finns att man börjar lägga ut personer som inte ens kommit in för utredning men det finns en allmän uppfattning om att den eller den personen har begått ett övergrepp.
Var går gränsen för vad man skall lägga ut? Om jag får besök av en person som har begått ett brott kan även jag då klassa som en risk?

Jag kan lista fler argument för att detta är komplicerat och i viss mån riktigt oroväckande. Frågan är huruvida vi inte kommer att få andra register som skapas av privatpersoner allt i syfte att skapa en säkrare omgivning men som kan få motsatt effekt. Jag skulle kunna tänka mig register för de som är dömda för drogbrott, misshandel, mord, hastighetsöverträdelse, langning, snatteri, ekonomiska oegentligheter mm mm.

Medborgargarden är alltid tveksamma då de övertar en funktion som skall drivas av vårt rättssamhälle. Vän av ordningen säger då att rättssamhället inte funkar och därför måste vi ta lagen i egna händer. Jag tror inte att det är så enkelt.

Pedofili är än en gång bland det vidrigaste som finns och det finns inga förmildrande omständigheter i detta brott, men vi måste passa oss för att skapa en situation där så många andra också drabbas av att en person totalt saknar etiska spärrar. Frågan är svår och mycket känslig och jag förstår varje person som har en anhörig som någon har förgripit sig på att smärtan måste vara djup och svår (eller jag förstår inte alls hur det känns) men jag vill ändå ta upp detta som ett exempel på de ev. konsekvenser detta kan medföra.

IT i Skolan väcker många frågor

2011-11-09T11:56:00.001+01:00

Kairos Future har släppt sin rapport IT och digital kompetens i skolan som i mångt och mycket består av sådant som vi redan kände till. En rätt mager rapport skulle jag vilja påstå men det finns några intressanta spår att fundera över. Det visar sig att enkätundersökningen som omfattar 4000 respondenter samt de intervjuer som också gjorts visar på att skolledare och rektorer är mycket entusiastiska vad gäller att nyttja IT i skolan medan lärare, elever och föräldrar inte är lika entusiastiska (se graf nedan)

Slutsatsen som dras av detta är: "Det är en intressant paradox att eleverna tycks ha en så sval inställning till IT i undervisningen, medan ledningen är eld och lågor. Detta tyder på att ledningen kan ha ett omoget förhållningssätt till IT i skolan, att de tror frälsningen kommer bara man stoppar in tillräckligt mycket ny utrustning."

Jag tror att denna slutsats inte är alldeles fel. Vi har sett alldeles för många satsningar på teknik i en sorts naiv förhoppning att tekniken skall i sig själv åstadkomma stordåd och om det är så att våra unga inser detta medan de som skall driva den pedagogiska utvecklingen är av en helt annan uppfattning så är det kanske inte ett problem utan snarare en möjlighet att nyttja den kunskapen till att bygga en optimal pedagogisk miljö.

Sedan finns kompetensbehoven att täcka. Det framgår av rapporten att 42% av lärarna inte anser att de har tillräcklig IT-kompetens för det pedagogiska arbetet och här finns mycket att göra. Jag håller själv på med en undersökning i den region jag verkar i och jag ser samma behov här och den intressanta frågan är då...hur ska man täcka detta utbildningsbehov? Många väljer att köpa in tjänster för detta men jag tror att det är en stor risk med detta. Pedagogisk utveckling och utbildning måste komma inifrån organisation. Jag tror inte på att "outsourca" detta utan det måste växa fram och utvecklas internt. Inte förrän då blir det en långvarig och hållbar lösning. Däremot måste lärare ges tid för denna utveckling och det är snarare ett större problem än det att man anser att kompetensen inte finns inom organisationen. Kompetensen finns, det är jag övertygad om, och den måste få blomma i varje kommun och på varje skola. Jag säger detta för jag har själv varit ute och föreläst på skolor mot ersättning men har slutat med detta av den enkla anledningen att min medverkan inte kan skapa ett djup av förståelse då jag saknar kunskap om skolans alltid lika unika utgångsläge och målgrupp. Föreläsare och inspiratörer bygger ofta sitt upplägg på en sorts "one size fits all"-pedagogik vilket är helt fel. Det låter bra, men landar inte väl. Varje enskild lärare och skolledare måste istället ta itu med frågan...kan IT höja nivån i mitt ämne och på vilket sätt skulle det kunna ske i så fall? Detta innebär i sin tur att varje lärare måste fundera över sitt eget lärande samt sätta sig in i vad som forskning och beprövad erfarenhet visar. Visst kan man gå kurser för att komma vidare men även dessa måste baseras på varje lärares unika förutsättningar och inte på några allmänna "framgångsfaktorer".

IT i skolan får inte bli business utan måste bli en angelägen fråga för varje lärare och där hjälper inte alltid smartboards, lärplattformar, läsplattor eller powerpoint, men de kan vara en del i en viktig utveckling av pedagogiken.

Spel och lärande...eller kanske handlar det om något annat?

2011-11-08T11:07:00.000+01:00

Jag råkade under min förmiddag då jag går igenom forskningsläget inom IT och lärande av någon anledning ta del av en kort film som handlar om datorspel och skola. Det finns mycket skrivet om detta ämne forskningen är oense om huruvida spel kan vara ett gott verktyg för att skapa förståelse eller kunskaputveckling i skolmiljön. Men när jag tar del av James Paul Gee tankar om spel som t.ex. Halo och hur de relaterar till t.ex. olika tester som man har i skolan så blir det intressant. Jag anser inte att frågan egentligen handlar om huruvida man ska arbeta med videospel i skolan utan snarare hur vi kanske fastnat i ett system som bygger på traditionella tester och prov som inte alla gånger kanske fungerar. Jag säger inte att Gee har rätt, men jag anser att det är bra att frågorna ställs och att vi konfronterar våra system som präglar skolan. Se James Paul Gee tala om Video Games, Learning and Litteracy nedan:

En vecka offline-The Quite Place

2011-11-07T11:51:00.000+01:00

Höstlovet är alltid min totala offlinevecka. Jag väljer då att stänga av allt samtidigt som jag är med familjen på semester. Många undrar om jag verkligen klarara av det men faktum är att detta är den mest vilsamma vecka jag har på året. Det kan låta tragiskt i det att man måste stänga av medvetet och aktivt...men jag tror att det är det enda sättet idag. Vi kan inte stänga av annars och visst är det ofta så att vi ändå...trots att vi inte behöver...går in och kollar ett mail eller kanske Facebook? En del känner kanske stress över att man missar något...och frågan är...har jag missat något? Visst har jag missat en hel del men samtidigt måste man ställa sig frågan...vad har jag vunnit. Allt är relativt och det jag eventuellt inte var först i att upptäcka eller som jag läser om en vecka senare än alla andra är ingen förlust, kanske är det faktiskt en vinst för då har ni andra kloka läsare och individer skrivit om detta.

Faktum är att en vecka offline får en att samla tankarna, möjlighet till att fundera över mitt eget lärande och vad jag kan göra bättre. Nu finns det ingen universallösning för hur man skall koppla från, för en del kanske det inte ens är önskvärt. Men några minuters vila kan göra mycket bara det.

För er som vill starta veckan lite ovanligt rekommenderar jag sidan The Quiet Place.

Bibliotekens framtid

2011-10-27T09:40:00.004+02:00

WebGL Bookcase.

Jag ska om några timmar föreläsa på rektorsprogrammet vid högskolan Dalarna. Det är en delikat uppgift där jag tillsammans med de 120 rektorerna skall skapa oss en bild av IT och lärande inom skolan kan omfatta. Bland annat kommer jag att ha en liten avdelning som handlar om skolbiblioteken och där kraven från Skolverket är hårda men samtidigt också lite luddiga och det framgår inte tydligt vad definitionen av ett skolbibliotek är. En del nyttjar digitala resurser medan andra bygger traditionella bibliotek. Högskolan Dalarna skall bygga ett nytt bibliotek under nästa år och när jag var i samtal med Swedish Institute of Computer Science (SICS) så ställdes frågan: Varför då?

Tanken är alltså att idag så är situationen så annorlunda så frågan om bibliotekens vara eller inte vara kan ifrågasättas. Motiveringen är att det behövs inga bibliotek i traditionell mening då allt finns på nätet. Denna fråga kan man diskutera länge och jag vill mena att svaren ofta blir väl triviala. Problemet med många av de digitala biblioteken är att vi inte alltid känner oss hemma i dem, de kan vara textbaserade eller svåra att finna i. Vidare så kan man ibland förlora den spännande effekten att man kanske inte hittar den där spännande boken som står bredvid den man tänkt låna.

Bibliotekens funktion blev mer tydlig när jag såg en intressant visualisering av Google Books. Böckerna blev mer levande i denna visualisering och intresset för att läsa mer blev påtagligt.Några ord om biblioteken blir det alltså under föreläsningen, men mycket annat också.

Se mer på WebGL Bookcase.

Och för den som vill följa min föreläsning så kan ni gå in på denna länk klockan 13.

Och plötsligt så blev allt så mycket klarare

2011-10-26T08:18:00.000+02:00

Some rights reserved by vaXzine

Vi har mycket att lära oss om hjärnforskningen och vi kan förstå våra unga så mycket bättre om vi läser på lite mer om denna forskning. Särskilt oroade är många vuxna för ungas märkliga beteenden på nätet såväl som det som vi uppfattar som kanske omogen mopedåkning eller vansinniga projekt. För att göra en lång historia kort så beror irrationellt beteende eller impulsiva handlingar på att ungas hjärnor helt enkelt inte fungerar på samma sätt våra. Vi bör bland annat komma ihåg att en hjärna inte är fullt utvecklad förrän vid 25-års ålder.

Jag har tagit del av hjärnforskning tidigare men fick än en gång en sådan där "aha"-upplevelse när jag läser National Geographics senaste nummer (nummer 10 2011) och artikeln "Vild Ungdom (De rår inte för det)". Tyvärr finns inte artikeln på svenska på nätet men den engelska kan nås via denna länk: Teenage Brains.

I korthet så skriver författaren David Dobbs att: "förkärleken för "kickar" startar vid 10-års åldern och är som starkast vid 15-års ålder, något annat som når sin kulmen under tonåren är just risktagandet. Den gängse förklaringen till detta är ofta att tonåringar är "korkade", men hjärnforskningen visar att skälen till varför de tar risker är inte det att de inte förstår eller kan inse vilka risker de tar utan snarare att de gör en annan avvägning av risken i förhållande till belöningen. Tonåringar reagerar starkt på sociala belöningar samt i tonåren är hjärnan som mest känslig för dopamin, en signalsubstans som aktiverar belöningssystemen i hjärnan och som bidrar till inlärning av mönster och beslutsfattande. det förklarar varför tonåringar lär sig så snabbt och varför de är mottagliga för belöningar - och deras starka, ibland närmast melodramatiska reaktion på framgångar och misslyckanden."

Nu har jag ovan bara delgett en liten del av den omfattande artikeln men när man läser den blir så mycket klart och allt som sker på nätet som vi som vuxna helt kategoriskt betraktar som "korkat" eller "vansinnigt" är helt enkelt en del i den mognadsprocess och de naturliga steg en människa måste ta för att utvecklas. Skillnaden är nu bara att fler kan ta del av dessa ibland uppseendeväckande aktiviteter som vi från och till tar del av i media.

Ta gärna och läs artikeln samt läs även SvD artikel från i våras som handlar om hjärnforskning samt hur skolan skulle kunna nyttja den kunskapen för att förändra skolan. Se artikeln: Hjärnforskare vill att skolan tänker om.

Och plötsligt så blev allt så mycket klarare.

Peter Answers-enkel källkritisk övning

2011-10-25T09:33:00.001+02:00

För några år sedan snurrade sidan Peter Answers omkring på skolorna och flera elever kände sig ordentlig lurade och ibland också skrämda av att en webbtjänst kunde veta så mycket om en person som bara satt vid datorn. Peter Answers finns fortfarande kvar och jag skrev om tjänsten för några år sedan till glädje för många elever som inte förstod hur det hela gick till. Peter Answers är en Tarotläsning på nätet och bygger som i alla former av Tarotläsning på den person som utför läsningen. I Peters Answers så går till det på så sätt att man bakom en uppmaning som växer fram döljer vad man egentligen skriver. Eller snarare...gå in på sidan och skriv först en s.k. Petition, dvs uppmaning. Innan man börjar att skriva tycker man på punkt (.) tecknet på tangentbordet och sedan skriver man svaret på en fråga som man sedan kommer att ställa. När man börjar med punkt (.)-tecknet så växer texten "Peter, var snäll att svara på den följande frågan:" fram men egentligen skriver man något annat. Därefter så skriver man själva frågan som avslutas med frågetecken (?), då ser det därefter ut som att det är datorn som svarar på frågan. Klassisk avledande magi alltså.

För att lyfta frågan om källkritik kan detta vara ett mycket slående och givande exempel för elever. Att det sedan också är roligt för eleverna när de väl förstår gör inte saken sämre.

Underliga vuxensignaler

2011-10-24T13:24:00.000+02:00

En del reklam blir helt enkelt bara för mycket för mitt tycke. Jag tänker inte minst på Telenors reklam som inte bara ger unga en sned bild av vad som är viktigt utan även passerar gränsen för etisk medvetenhet.

Filmen nedan visar på en förälder/vuxen som helt fokuserar på det materiella samt också ljuger både för sig själv och sin omgivning. En rätt så lurig reklam som säger något till de unga; "Om det är OK för vuxna att göra på detta sätt så är det också OK för mig", eller kanske säger reklamen att såhär lever man idag.

Givetvis har reklamen en komisk vinkling men det som jag ser som lite problematiskt är att man bekräftar konsumtionssamhällets karma...fler och nyare prylar ger status. Det är ingen slump att reklamkaraktären kör en AUDI för även det bidrar till att visa på den framgångsrike mannen. En person som nästan inte finns men som man med denna reklamfilm vill skapa...för visst är det spännande att alltid ha det nyaste?

Vi får kanske en bättre bild av vad det innebär att leva i vårt kommersiella samhälle om man besöker sidan Global Rich List, en sida som funnits under lång tid men som blir allt mer aktuell och skapar en förståelse över vår globala värld vilket vi absolut inte får i Telenors reklam.

Jag ser fram mot att se mobilföretag/operatörer som har en tydlig etisk hållning och som kan förena företagsutveckling med ett större ansvar för vår globala värld istället för att fokusera på den enskilde individens strävan att alltid få det bättre. Detta är inget nytt men i somliga fall blir det så tydligt.

För några år sedan hade faktiskt en del stora företag sk. företagsfilosofer som arbetade just med etiska frågeställningar, kanske är det dags att satsa på sådana igen.

Fredagsskoj

2011-10-21T13:43:00.002+02:00

Vi har fått ett alltmer komplicerat förhållande till våra smarta telefoner.

CC by geek&poke

Who wants to live forever?

2011-10-19T22:13:00.001+02:00

i-tomb, det låter som något som Apple kunnat formulera och kopplingen till Apples "i"-strategi är nog inte helt taget ur intet. Men i-tomb är något helt annat, det är platsen där du digitalt kan vila efter det att du gjort din sista uppdatering på nätet såväl som offline. Det är en virtuell kyrkogård där dina nära och kära kan dödförklara dig och där man kan lägga upp bilder och texter på den som avlidit. Tanken är inte ny, tvärtom, mycket snart då internet kom in i våra liv i början av 90-talet så fanns det virtuella kyrkogårdar (se sökning på virtuella kyrkogårdar här) Skillnaden är bara att i-tomb är en affärsidé som bygger på att när man väl skapat den virtuella minnesplatsen så måste man betala minst 50 US-dollar per år för att platsen inte ska försvinna (det finns dyrare alternativ men minimipriset är 50 US-dollar) och det går att förskottsbetala 20 år framåt i tiden. Eller som i-tomb uttrycker det:

"Kvalitet har ett pris, vårt arv och minnet av våra släktingar förtjänar kvalitet"

Det är kanske ett tecken i tiden...vi vill kanske kunna nå och hedra våra nära på ett enkelt sätt samt även kunna ge möjlighet för fler att besöka platsen där minnena väcks till liv. Inte vet jag, det jag vet är att när jag är död så är jag död, mina spår på nätet kommer att vara otaliga och jag behöver ingen virtuell mötesplats, jag hoppas att jag kanske kan finnas kvar i någons minne. Eller kanske den mycket pessimistiske Schoppenhauer var ngt på spåren då han tillfrågades var han vill bli begravd när han dör, hans svar var: "Det spelar ingen roll, man kommer ändå att hitta mig". Kanske har han rätt idag, det spelar ingen roll var jag begravs, man kan ändå hitta mig och det är på nätet.

Nej...i-tomb är inget för mig och jag vill inte leva för evigt...jag vill nuet.

What the Duck!

2011-10-18T09:23:00.002+02:00

Utvecklingen inom användarvänligheten går raskt framåt. Inte minst ser vi det i våra smartphones och läsplattor som är snabba att starta upp och fungerar precis som man tänkt sig...eller åtminstone nästan. Jag brottas varje dag med ett problem och det är iPhones autokorrekt-funktion som ställer till det. Jag blir lite fundersam över hur ett företag som satsar allt på att skapa just enkla och logiska system inte lyckas hitta ett sätt som möjliggör att lägga in ord som telefonen/iPaden inte känner till eller har i sin ordlista. Istället envisas den med att försöka finna helt horibla förslag som ingen känner till, innovativt kanske en del skulle säga...dumt säger jag. För jag förstår inte varför jag inte får lägga in ordet Blåbärsris utan enligt iPhone så ska jag skriva Blänärsris, ett ord som inte ens existerar i svenska vokabulären.

Det kan tyckas vara ett enkelt och litet problem men faktum är att denna funktion kan ställa till det rejält, inte minst i kommunikationen mellan människor som inte känner varandra så väl kanske. Nu finns en rätt utbredd medvetenhet om detta bland unga så det kanske inte är ett problem som är livsavgörande men ett rätt onödigt sådant.

Så snälla Apple...om ni ska utveckla något häftigt...fixa en korrekt ordlista och en funktion som låter oss lägga in nya ord, något som alla andra smartphones idag har och som faktiskt fungerar. Pedagogik före teknik tack!

För den som vill ha lite humor så rekommenderas sajten Damn You Auto Correct!

Plagieringssystemens ineffektivitet

2011-10-17T08:42:00.002+02:00

Sveriges Radio P1 tog i fredags upp problematiken med plagieringssystem vars syfte är att detektera ev. plagiat i inlämnade arbeten. Plagieringssystemen infördes på skolor och högskolor för en några år sedan som ett verktyg för att underlätta samt bredda möjligheten till att upptäcka plagiat i uppsatser, allt i syfte att höja kvaliteten samt att ge studenter en signal om att det finns sätt att upptäcka plagiat. Jag har själv varit ansvarig för införandet av ett sådant system vid högskolan Dalarna där jag arbetar och jag fick ansvaret trots att jag kanske var den som var absolut mest skeptiskt till dessa verktyg. Det är jag fortfarande för min erfarenhet är det inte finns några system som är vattentäta. I våra testar av de system som vi testade inför införandet av ett system på högskolan så framgick det rätt klart att samtliga system hade brister. Precis som vi kan höra i P1s reportage så upptäckte inte heller systemen vi testade de plagierade dokument som vi förde in i systemet, visserligen upptäcktes en hel del men i flera fall så lyckades systemen inte finna helt öppna informationskällor på nätet som t.ex. läkemedelsverkets information. Vi kontrollerade dokumenten parallellt mot Google och det framgick vid flera tillfällen att Google lyckades finna våra källor bättre än de kommersiella system som finns på marknaden och som fokuserar just på att detektera plagiat.

Nu tror jag inte att så många lärare till 100% litar på systemen men i mina utbildningar som jag hållit i gällande plagieringssystem så har jag största fokus på frågan om varför man ev. "fuskar" snarare än att se verktygen som ett sätt att upptäcka plagiat. Fokus ligger allt för ofta på att i efterhand ta itu med problemet för att istället fokusera på vad som ligger till grund för plagiat. Om vi istället kunde fundera på hur vi formulerar frågor för att göra våra prov "unGoogleable/oGooglebara", dvs formulerade på sådant sätt att man inte bara kan Google upp svaret. Om vi arbetar med detta perspektiv kan vi lämna dessa system som inte räcker till.

Jag har fått många frågor som handlar om någon sorts gräns för när man har med plagiat att göra, dvs om vi kan ana att det handlar om plagiat om vi får signaler om att mer än 20% av materialet förefaller vara plagierat. Det bör understrykas i dessa frågor att man kan ha en detektering som visar på 50% likheter med andra källor men som ändå är ett helt korrekt arbete. Vi ska i vetenskapliga arbeten hänvisa till andra källor och så länge vi gör det på rätt sätt så är det korrekt. Om vi däremot kör in ett arbete i våra system som visar på 0% likheter med andra källor...då har vi verkligen problem för det ska inte kunna hända. Jag brukar säga att skillnaden mellan de maskinella systemen och oss människor är att vi kan läsa mellan raderna, detta är en mänsklig funktion som inte kan ersättas av något plagieringssystem i världen.

Det är synd att frågan inte väckts förrän med tanke på att dessa system har funnits i bruk i snart tio år. Elza Dunkels skrev några tänkvärda rader om detta i Umeå Universitets tidning Aktum 2003 i samband med att Umeå skulle införa ett plagieringssystem.

Det är mänskligt att tro att det finnstekniska lösningar på svåra problem liksom att tro att dessa lösningar går attköpa för pengar.

Dessvärre är tekniska lösningar påetiska problem ofta kontraproduktiva, därför attde invaggar oss i ogrundad trygghet,vilket i sin tur gör att vi inte löser detverkligaproblemet.I och med attman skaffarsig en paketlösning är det lätt att luta sigtillbaka och tro att problemet är ur världen.Man har dock bara köpt sig lite tid. Tills deman skyddat sig mot hittar nya motdrag, och manmåste skaffa ytterligare en lösning. (Elza Dunkels: Aktum 8: 2003 s.22)

Vi går bakåt i tiden

2011-10-13T17:37:00.001+02:00

Jag läser i Norrköpings tidningar om en föreläsning som genomförts av företaget Netscan. Ett företag som funnit med i föreläsningssvängen länge och som fokuserar på barn och internet. Det är bra att vuxna engagerar sig i frågan. Netscan arbetar på ett något annorlunda sätt än för att kunna göra sina föreläsningar kanske något mer kryddade, vi kan läsa från Netscans sida följande:

"Vi föreläser och upplyser om ungdomssajter som en modern plattform för vuxna som vill komma i kontakt med barn och ungdomar i sexuellt syfte. Under flera år har netscan analyserat och på nära håll upplevt förövarnas förförelseteknik genom att besöka sajterna med falsk identitet. Genom detta arbetssätt så finns vi där barnen finns och vi får uppleva deras vardag ur ett vuxet perspektiv. Den kunskap och erfarenhet vi får använder vi sedan i utbildningssyfte. "

Det innebär att man är på nätet och utger sig för att vara annan person än den man egentligen är för att på så sätt se vad som händer vid dessa möten. Eller som vi kan läsa i artikeln från Norrköpings Tidningar:

"Han (föreläsaren) kunde nu berätta hur han i undersökande syfte själv är ute på nätet under olika täckmantel och kunde ge många exempel på hur främst unga flickor kan bli utsatta för vuxna mäns försök att få kontakt i tvivelaktiga syften."

Ett förfaringssätt som kallas för att Walraffa (dvs att utge sig att vara någon annan än den man är, efter Günter Walraff). Detta förfaringssätt kan ha sina poänger ibland men däremot att arbeta på detta sätt är något som går stick i stäv i det hur jag menar att vi skall förhålla oss på nätet samt att dessutom inte medverka till att späda på den situation som en del unga utsätts för på nätet. Ytterligare anser jag inte att det är särskilt klyftigt att lyfta fram dessa "undercover"-mötet på föräldramöten mm för detta skapar bara oro och ger sken av att detta är något som alla drabbas av. Än värre är det om föräldrar själva vill testa detta på nätet vilket inte kan skapa annat än oreda och problem. Vi har med barn att göra och dessa måste vi dels respektera, dels inte objektifiera men allra minst villseleda.

Det känns som att vi går bakåt i tiden när vi fortfarande är kvar i skrämselpropaganda vilket är den enklaste formen av informationsspridning. Svårare är att nyansera debatten. Jag blir också förvånad över att man från t.ex. Rädda Barnen fortfarande tipsar om att sätta datorn på en offentlig plats så att föräldrarna kan se vad barnen gör på nätet. En idé som Elza Dunkels rejält har visat på hur fel den kan bli.

Jag hoppas att fler anlitar t.ex. Elza Dunkels för hon har nyanserat debatten, hon föreläser utifrån ett gott forskningsperspektiv...men jag förstår att många inte vill anlita henne för hon skapar inte lika mycket uppmärksamhet och skapar definitivt inte skräck i åhörarna utan snarare hopp och tilltro.

En fråga om ansvar

2011-10-12T14:09:00.001+02:00

Publicerad med tillstånd av Jan Berglin. Stort tack!!

Vad är verkligt och vad är inte verkligt. Debatten om internet har inte sällan fokuserat just på det faktum att en del vill mena att internet är av mindre del av denna värld än de möten vi har utanför. En fråga som är relativt irrelevant för varhelst där människor interagerar och på olika sätt påverkar varandra så är det en del av vår verklighet och verklighetsuppfattning.

Däremot ser jag att det just nu finns en hel del som vill mena att sociala medier idag förändrar vår värld och hur vi kommunicerar med varandra på ett negativt sätt. Katarina Bjärvall hade en debattartikel på DN kultur igår som tog upp detta att för mycket av sociala medier kan hämma empatin samt skapa avstånd mellan människor. Bland annat lyfte hon fram den amerikanske författaren Susan Maushart som skrivit boken "Nedkopplad"som kanske är ett extremfall där en hel familj inte kommunicerar med varandra eller har några naturliga mötesplatser och som utifrån detta valde att vara helt offline i ett halvår. (Bjärvalls artikel är något tveksam i och med att hon hänvisar till forskning rent allmänt utan att hänvisa till källorna). I DNs artikel kan vi läsa det som sker när en familj väljer att koppla ned:

Maushart skapar en annan kultur åt sig och sina barn. Sonen letar fram sin saxofon och spelar timme efter timme på den i stället för på datorn. Den äldsta dottern börjar laga trerättersmiddagar till sin familj. Och den yngsta sover – hon tar igen en sömnskuld som hon dragit på sig under flera års nattugglande framför datorn. Samtidigt börjar familjen äta tillsammans och, faktiskt, sitta kvar vid bordet för att tala med varandra efter att grillen har kallnat.

Vi kan skylla på tekniken och att den har orsakat detta att man inte äter tillsammans eller att man sover för lite. Vi kan också skylla på vår oförmåga att som vuxna helt enkelt ta vårt ansvar som föräldrar och får livet att fungera trots att det finns teknik i hemmen. Än en gång har tekniken få klä skott för ett högst mänskligt problem, oförmågan att ta ansvar samt att inte kunna kommunicera med varandra utan går omvägar för att kommunicera.

I vilket fall finns det alltid diken att hamna i och den Aristoteliska "gyllene medelvägen" är något som än idag fullt ut är anpassningsbart i våra digitala samhälle. För vi kan hamna i situationer där vi blir helt uppslukade av t.ex. ett digitalt medium/spel såväl som vi kan bli totalt förlorade i svampplockning eller motorcyklar. Vi kan också likt Amish-folket hoppa av utvecklingen och stanna i 1800-talet som en protest i den snabba utvecklingen. Det som glöms bort i debatten om internet och sociala medier (mobila enheter) är det faktum att vi har ett behov att på olika sätt kommunicera med vår omvärld, som i de flesta fall ändå är en rätt begränsad omvärld. Det behovet, den önskan, går inte att stoppa och ska inte stoppas. Om jag vill meddela min lilla omvärld om att jag dricker kaffe så är det upp till mig att göra detta.

Många beklagar sig över att man twittrar ut oväsentligheter men det har vi inte att göra med. Någonstans har vi dessutom valt att ta del av denna information, då ligger även ansvaret på mig oavsett om jag tycker att det som personen ifråga skriver är nonsens.

Frågan handlar till syvende och sist om ansvar. Vi har alla människor ett ansvar som vi inte kan friskriva oss från och det ansvaret är inte kopplat särskilt till teknik eller sociala medier utan det ansvaret ligger i definitionen "att vara människa". Hur vi sedan förvaltar detta ansvar, det skiljer sig från person till person men skyll inte på tekniken...klandra istället de som förser t.ex. våra unga med denna teknik...den som det då faller tillbaka på slutligen är mig själv.

"Tidsenlig utbildning" - Skollagen kap 10 §10

2011-10-10T22:59:00.001+02:00

Vad är något som är tidsenligt? Enligt Svenska Akademins Ordlista så beskrivs begreppet tidsenlig med följande:

TIDS-ENLIG . som överensstämmer med l. ger uttryck för det under viss tidsperiod l. i visst tidssammanhang brukliga l. vanligt förekommande l. typiska; äv.: som uppfyller l. överensstämmer med samtidens krav, modern (se saol).

För egen del så är något som är tidsenligt just det som formar oss i detta nu, i vår tid. Utifrån detta så hajar man lite till när man läser i skollagen om att skolan skall vara tidsenlig (det står under rubriken avgifter vilket i sig är en helt annan fråga), men där står följande:

10 § Utbildningen ska vara avgiftsfri. Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider (...). (se SFS 2010:800. (kursiveringen "tidsenlig utbildning" ovan är mitt tillägg)

Om vi då funderar på vad det kan innebära för skolan så ser jag givetvis kopplingar till att skolan skall vara knuten till befintlig forskning, aktuell pedagogik, samhälleliga och politiska förändringar och skeenden. Däri ligger också att skolans verksamhet ska också integrera IT som en del i lärandets vardag. Om det är något som är tidsenligt så är det hur IT förändrar vår vardag på gott och ont och hur den påverkar samhällets strukturer fundamentalt. IT förändrar varenda arbetsplats i Sverige men det är tydligen inte tidsenligt nog för att vara ett tvingande och obligatoriskt verktyg för varje lärare och elev i skolan. Att varje barn och många vuxna finns i sociala medier och får inblickar i hela världen gång på gång är en del av vår tid.

Jag ser gärna att vi tar skollagen på allvar och ser till att vi ger möjlighet för alla barn att gå i en tidsenlig skola, inte med fokus på att det tidsenliga ligger i att varje elev har en dator (det får de gärna ha men det är inte en förutsättning) utan att lärare och elever tar sitt avstamp i det tidsenliga...och där IT är en natrulig och omistlig del av skolan.

När barnen blir business

2011-10-09T21:34:00.002+02:00

Tjänsten Lociloci har funnits under några år och är en sk. positioneringstjänst där det är möjligt att se var ens vänner eller anhöriga finns genom att spåra den telefon som personen ifråga bär med sig. Lociloci är en en bland flera positioneringstjänster och Facebook har en sådan (dock av annan karaktär och funktionalitet) såväl som t.e.x Google Latitude. Lociloci lanserade sin tjänst inledningsvis som ett verktyg att hålla koll på sina vänner men har nu flyttat fokus till en annan kundgrupp och den mest spekulativa av alla...oroliga föräldrar. Denna grupp är den mest känsliga grupp som man kan spela på då det i detta fall handlar om det viktigaste en vuxen människa innehar...sina barn. Jag förstår att det har varit svårt att överleva för Lociloci om fokus inte flyttades till denna målgrupp då det finns så många fria positioneringstjänster. Nu ligger ett starkt fokus just på möjligheten att kunna ta reda på var ens barn är genom att sitta hemma framför datorn och följa mitt barns aktiviteter. Aktuellt har uppmärksammat detta och gjort ett reportage om en förälder som nyttjar tjänsten oh på Locilocis blogg kan vi i samband med detta reportage läsa:
"Emmas mamma sa att hon känner sig säkrare att ge sina barn frihet när man vet var dem är."

Jag förstår att man som förälder är orolig för sina barn men jag känner mig tveksam till att sammankoppla begreppet frihet med övervakning. Jag har vid flera tillfällen diskuterat denna fråga med många och jag brukar påstå att det är en mycket stor skillnad mellan att delta i kommunikationen och att studera den. I detta fall handlar det om att studera vad som sker men det vi inte vet är vad som egentligen sker. Vi ser bara rörelser och var mobilen befinner sig...inget annat. Vi måste istället fråga oss varför vi vill nyttja tjänster som övervakar våra barn...är det för att vi litar på dem? Troligtvis inte för då skulle övervakning vara onödig. Är det för att vi vill ge dem frihet? Troligtvis inte för vi har ingen frihet om vi är övervakade.

Men detta ovan är troligtvis inget som föräldrarna primärt tänker på utan snarare handlar det om ett behov som man lyckats skapa hos föräldrarna. Föräldras oro (som jag tycker i sig är en viktig del av föräldraskapet) har här blivit business. oro säljer bra. På Locilocis blogg finns en mängd olika vittnesmål som förklarar hur bra tjänsten är och hur väl tjänsten går ihop med frihet. Vi kan läsa följande:

"Min dotter har kommit till den åldern att hon gärna vill cykla iväg själv. Jag och min fru är däremot tveksamma till detta och känner att hon fortfarande är lite för ung. Jag skapade ett Lociloci konto och kände mig trygg nog till att släppa iväg min dotter. Hon är lycklig över den nyvunna friheten att få cykla iväg själv, samtidigt som min fru och jag känner oss trygga över att kunna se var hon är." (Se Locilocis blogg)

Citatet handlar egentligen bara om föräldrarnas frihet i att ha kontroll över sina barn men man nyttjar argumentet för att visa på att det är barnet nu som blir fritt i och med att vi kan övervaka dem.

Nej, frihet bygger på förtroende och riktig frihet..inte övervakad sådan. Frihet bygger på respekt och att ge våra barn ett ansvar. Jag undrar hur många föräldrar som egentligen vill att alla ens förehavanden skall loggas...för loggas görs det och utan att gå in på den frågan så kan man undra var all denna information lagras.

Vad är din tanke...går det att förena frihet och övervakning/positionering?

Barnen, BRIS och it 2011

2011-10-06T08:43:00.000+02:00

BRIS har just släppt rapporten Barnen, BRIS och it 2011 vilken är en intressant läsning som baseras på de mail och frågor som inkommit till BRIS 2010. Rapporten ger ögonblicksbilder av hur barn och unga upplever sin relation gentemot sin föräldrar såväl som hur internet fungerar som en kanal för att testa sin sexualitet. Utifrån de citat som det refereras till i rapporten får vi en bild som jag tror kan vara viktig för många att ta del av. Det handlar här om dels den konflikt som inte sällan uppstår mellan vuxna och barn ifråga om nyttjandet av datorer.

Värt att läsa då det är dagsaktuellt.

Vi står på jättars axlar

2011-10-05T11:05:00.002+02:00

Metaforen från 1100-tals filosofen Bernard de Chartres blir bara alltmer viktig i vår förståelse av samtiden. I begreppet "Vi är dvärgar som står på jättars axlar" var de antika skrifterna jättarna och tanken i begreppet är att man kunde utvecklas bortom antikens axlar. Jag har ofta den metaforen med mig i mina resonemang om skolutveckling och IT. I den bilden får IT-företagen med deras pedagogiska "quick-fixes" representera jättarna och pedagogerna som skall nyttja tekniken i den riktiga miljön dvärgarna. I dag har vi verkligen stora jättar som med sina enormt snygga presentationer får oss att tro att detta är grejen, detta är lösningen eller precis det jag behöver för att lösa min roll som pedagog.

Sällan blir det som man tänkt sig, kanske just för att vi snarare tror att vi själva gör fel istället för att inse att jättarna har blivit lite väl stora och att de, trots sin enorma framgång, inte har möjlighet till att förstå hur IT och skola hänger ihop. Kanske blir bilden klarare om vi utvidgar kännedomen om bilden ovan. Det är jätten Orion som bär sin tjänare Cedalion efter det att Orion blivit blind. Cedalion berättar för jätten hur han ska gå för att komma österut. Vi behöver bli bättre på att berätta hur den pedagogiska utvecklingen måste gå till och inte låta oss ledas av (halv)blinda jättar. Men förhållandet är komplicerat, inte minst pga att många saknar beställarkompetens och inte kan beskriva de behov som finns och vilka stöd som krävs för att täcka dessa.

Åter till bilden igen...Vi står på jättars axlar och ser lite längre och det gäller såväl som vår tidigare kunskap som finns inom det pedagogiska området såväl som just det faktum att dagens jättar består av stora IT-företag. Men poängen är just...vi ser lite längre. Vi måste komma vidare och inte se datorn eller läsplattan som ännu ett verktyg utan se till att vi kan omdefiniera lärmiljön och genom via datorn kunna skapa nya förklaringsmodeller eller ge en helt annan bild av ett komplext fenomen som aldrig annars skulle kunna vara möjlig (Puentedura).

Detta är utmaningen...att omdefinera lärmiljön och se bortom den konkreta datorn, mobilen eller läsplattan och fundera över...hur kan lärande ske på sådant sätt att eleven lever, äter och sover med lärandet? Inte som en belastning utan som en möjlighet. Ett exempel skulle kunna vara att en elev mäter sträckan mellan skolan och hemmet när man cyklar i backar mm och i efterhand kan se hur dels kroppen påverkas av denna övning, vilka höjdskillnader som påverkade mig och min cykling, vilka nödvändiga stopp jag var tvungen att göra mm mm. Detta skulle vil aldrig kunna göra tidigare på ett så enkelt sätt. Vi skulle klara av det men alla mätningar mm skulle ta lång tid att göra och sammanställningen av fakta skulle bli omfattande. Nu kan det ske på ett ögonblick...men analysen av fakta, det är den som blir det intressanta.

Hur omdefinierar du din lärarmiljö och på vilka axlar står du? 1400-talsbilden är allt mer tilltalande i sitt bildspråk.

Watson skapar förståelse för hur vi själva skapar kunskap

2011-10-04T15:34:00.001+02:00

I februari 2011 skrev jag ett inlägg om hur IBM försöker skapa en superdator som ska slå mästarna i Jeopardy i USA, en inte alldeles enkel uppgift skulle det visa sig (se inlägg här). I går visade SVTs Vetenskapens Värld en mycket sevärd dokumentär om resan som datorn Watson gjorde för att kunna förstå och tolka ord och meningar och utifrån dessa kunna sluta sig till vilket rätt svar är. Varför är då denna fråga så intressant, för egen del så fick jag många tankar kring inte minst hur man själv skapar mening och förståelse och hur oerhört komplext det blir när man försöker göra detsamma i datorer. Vidare så ser vi att utvecklingen går så fort framåt och att alla våra sökresultat så småningom kommer att baseras på datorers "intelligens". Nu handlar inte programmet om detta utan ger snarare en mycket förståelig bild av hur vi människor tänker och kommunicerar och hur komplicerat detta blir i datorvärldarna. Utifrån detta reportage kan vi också förstå hur svårt det är för sökmotorer att leverera rätt resultat, kanske just för att vi matar in "fel" information.

Jag hade min dotter som är 11 år med mig då jag såg på programmet och när hon insåg hur komplext detta med att förstå saker och ting är så tyckte hon att programmet var riktigt intressant. Jag tror att många unga skulle kunna uppskatta detta program.

Passa på att se dokumentären innan den 10/10 då den tas bort från SVT-play.

PressPausePlay

2011-10-03T09:18:00.001+02:00

Köp den på iTunes eller Amazon, alternativt ladda ned den gratis, gör vad du vill men se gärna filmen PressPausePlay. Den sändes på SVT i våras men ligger nu öppen för vem som helst att ladda ned, allt i "dela"-anda. Dokumentären PressPausePlay handlar om den digitala revolutionen och frågan om den stora mängd av information, musik, konst mm verkligen utvecklar och "förbättrar" dessa konstarter eller ifall vi går mot ett alltmer mediokert utbud?

Dokumentären bygger på intervjuer med en mängd kända (och för mig mindre kända) artister som ger sin bild av den snabba utvecklingen. Kanske är det just därför man väljer att såväl kunna ladda ned den gratis som att köpa den allt med tanken...tycker du att detta är bra, får du gärna betala.

Den svagaste länken

2011-09-30T14:28:00.002+02:00

CC by Geek&Poke

Jag följer rätt många olika utvecklingsprojekt där IT integreras i undervisningen, detta på alla nivåer från grundskola till högre utbildning. Vidare är jag med och utbildar om just pedagogisk utveckling med stöd av IT och har gjort det under många år. Det som slår mig är att trots den snabba utvecklingen av IT så finns det stora problem inte minst i en-till-en satsningarna där strul med datorer stjäl tid från lektionen och där lärare många gånger tvingas till snabba ad-hoc lösningar när det inte funkar som man tänkt sig. Alternativt så ber man sin kollega komma över vilket i sin tur inverkar på dennes lärares lektion och drabbar även dessa elever.

Jag tror att många av er känner igen er i detta. Det som är mest intressant är att detta många gånger inte beror på lärares okunskap eller otillräckliga vana vad gäller handhavande med datorer, utan det handlar om yttre faktorer som inverkar. Bland dessa yttre faktorer ser jag bland andra följande:

Nätverk som inte fungerar
Datorer som tar tid på sig att "komma igång"
Datorer som startar om vid fel tillfälle/alternativt "fryser/blåskärm"
Problem med att koppla in datorprojektor
Elever och lärare som inte "hittar rätt" på nätet
Lärplattformar eller motsvarande som inte svarar eller ligger "nere"

Det finns många fler flaskhalsar men jag tror att poängen går fram. Om vi skulle fundera över hur mycket tid som vi har varit tvungna att nyttja för att få tekniken att fungera för oss så tror jag att vi skulle bli lite oroliga. Samtidigt får vi inte glömma att det tidigare tog rätt mycket tid att kopiera papper och få hjälp med den neddragbara världskartan som kartan som krånglade (och som dessutom var gammal för där stod ju det Sovjetunionen och inte Ryssland mm). Eller de elever som glömt sina böcker eller pennan. Vi har haft samma brus tidigare men skillnaden var att läraren lyckades hantera situationen just för att det var ett annat problem än ett tekniskt.

Frågan är nu hur man kan slippa dessa tidsödande flaskhalsar? Nu börjar vi tack och lov får mer stabila datorer som beter sig som vi hoppas att de ska göra men jag hoppas att vi får se en utveckling med än mer stabila och snabba enheter. Läsplattorna är här bättre för de startar på en gång och fungerar relativt bra, men även här finns klart problem.

Vi kommer längre om vi har lärare som är utbildade men faktum är att dessa ändå inte helt löser problemen då vi har med elever att göra, dessa har inte samma kunskaper även om vi tror det och löser inte alla problem vilket många ännu tror att de skall klara av. Jag tror att lösningen till viss del ligger i att alla måste vara med förberedda inför en lektion, där det förväntas av eleverna att man ska vara igång omgående och att varje person i skolan skall arbeta för detta. Då handlar det inte längre om teknik utan snarare ett förhållningssätt till utbildning vilket är en helt annan fråga. Nu är inte detta så lätt gjort även om det låter bra. Min tanke är snarare att tekniken kanske just kan få våra elever att vara förberedda på detta sätt. Att de har kontrollerat att deras läromedel fungerar (dvs datorn/läsplattan) och om de inte gör det så är det något som faller utanför normen.

Givetvis gäller detsamma för läraren, att gå in i en lektion utan att i förväg testat att tekniken fungerar är inte tillrådligt. Våra pedagogiska upplägg handlar inte vara idag om att tillse att vi har en god tanke om nästa lektion utan i detta upplägg skall också ingå att vara förberedd.

Vi kommer framgent att få problem, men jag tror många gånger att våra problem sitter i huvudet snarare än i tekniken...men samtidigt så kan tekniken ställa till det för oss...precis då vi som allra mest önskar att den ska fungera. Det är alltid den svagaste länken....

Läsplattor och problem med lösningar

2011-09-29T15:56:00.000+02:00

Jag har under morgonen varit med ett lärarlag på ett gymnasium som inför läsplattor för några program. Där har man en blandad miljö och jag är med dels för att utveckla projektet men också följa processen när det handlar om hur dessa implementeras och nyttjas i undervisningen. Ena hälften har en Asus Andoid 3.1 Honeycomp läsplatta medan den andra halvan har iPad2. Det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser ännu då projektet satt igång för några veckor sedan, men det är oerhört intressant att följa. På något sätt så har vi två helt olika miljöer med Androiden och iPaden och mitt intresse är att se om man arbetar annorolunda beroende på vilken enhet man nyttjar. Vi säger ofta att det borde inte vara så men vi får se om själva hårdvaran kommer att påverka undervisningen.

Vi har egentligen med fler parametrar att göra, dels det faktum att man inför läsplattor istället för datorer i klassrummet och om det är någon skillnad gentemot vanliga datorer. Den andra parametern är just skillnaden mellan de som nyttjar de olika läsplattorna. Det som är helt klart är att båda grupperna kommer att stöta på problem, inte minst av administrativ art men en fråga som genast dyker upp är...behöver vi verkligen en lärplattform? Frågan är intressant och träffande. Särskilt med tanke på att många av de som levererar lärplattformar fortfarande tror att vi är kvar i 90-talet.

Jag kommer att återkomma om detta men är just nu fylld av så många frågor och funderingar men absolut mest intresserad av...hur uppfattar och ser eleverna på detta. Alla lösningar har sina problem och för och nackdelar, men vi lever med dem och överkommer dem.

Jo men sure...du kommer inte att avsluta ditt Facebook-konto

2011-09-28T14:57:00.000+02:00

Facebooks stora förändringar har lett till att många är förvirrade över vad som har hänt med Facebook samt bekymrade över att man mer och mer tappar kontrollen över sin digitala aktivitet. Detta har Mashable tagit fasta på och skrivit en mycket läsvärd artikel som heter "No, You Aren´t Going To Quit Facebook". Kontentan av denna artikel är att trots att vi hela tiden utsätts för förändringar och att Facebook mer och mer kryper innanför skinnet på oss användare så är det svårt att lämna Facebook:

"Still, quitting Facebook is much more difficult than it sounds. After all, what happens when someone sends you a link to a photo, video or conversation, but requires a Facebook login to see? Facebook is unique in its broad social reach. Unlike earlier social networks like LiveJournal, Friendster or MySpace, Facebook isn’t just for younger users. Despite getting its start on college campuses, Facebook is now just as popular among adolescents as it is with Baby Boomers."

För det handlar om att vi har investerat så mycket tid och kraft i Facebook samt funnit ett helt nytt sammanhang som vi tidigare aldrig mött och detta gör att vi svårligen kan lämna Facebook. Detta till trots med t.ex. en Spotify-integration som saknar motstycke och där fler och fler börjar att söka efter andra musiktjänster bara för att slippa den starka kopplingen mellan två stora företag (fast vi kunde väl kanske anat det redan efter det att Spotify blev rätt så social för ngt år sedan). Christina Warren som skrivit artikeln i Mashable fortsätter:

“So yes, you will hate the new Facebook profile when it launches in the coming weeks. Then, like me, you’ll realize that Facebook has unleashed something so remarkable that you didn’t even recognize it at first: A meaningful social network. And like any other groundbreaking technology — the PC, the smartphone, the iPad — you’ll wonder why life wasn’t always this way, and how you got by without it.”

Warren har kanske rätt, sociala medier och i synnerhet Facebook är kanske lika revolutionerande som när datorn kom in i våra liv men vi kanske måste fundera över hur vi agerar i Facebook så att vi inte säljer vår själ till varje företag som vill komma åt vår profil, jag satt själv för några dagar sedan och funderade över om det är värt en glass om MrDeal får åtkomst till min allmänna profil samt att öppna mina anpassade vänlistor. Jag klickade ned rutan och avböjde, glassen till trots. Jag kan inte låta ett företag köpa mig så billigt och mina vänner skall själva välja om de vill få kontakt med MrDeal och inte jag.

Vi har från och med nu en hel del viktiga beslut att ta ifråga om integritet och respekt för andra.

Hangouts Extra-nu händer det saker

2011-09-27T18:54:00.001+02:00

För den som gått in i Google+ och testat detta så har kanske många känt att detta var inte så stor skillnad gentemot Facebook (förutom renare gränssnitt och bättre kontroll...men det är ju småsaker :-). Men det som är riktigt intressant inte minst inom utbildningsområdet på alla nivåer är Google Hangout. Tidigare så kunde man ha ett möte i en hangout med tio personer samtidigt och med begränsad funktionalitet, nu har saker skett. Om man vill kan man aktivera den senaste versionen av Hangouts som har tillägget Extra. I och med denna uppdatering så är det möjligt att göra så mycket mer och det som efterfrågas inte minst i möten online, dvs dela dokument, dela ut sitt skrivbord och inte minst interagera med Google Dokument.

Detta är efterlängtat och jag ser nu stora möjligheter till att se en värdig utmanare till Adobe Connect som används inom universitetsvärlden (man bör känna till att Google köpte upp det svenska företaget Marratech 2007 som tidigare var stora inom detta område och det kanske är delar av den tekniken som vi nu ser i Hangouts).

Det jag mest uppskattar i Hangouts är att det är så enkelt att komma igång...det är helt flashbaserat vilket i sin tur innebär att det i stort sett bara är att köra igång på en gång. Ljudinställningar mm fungerar förvånansvärt bra vilket också är viktigt. Om man inte vill visa en live-bild på sig själv så dyker per automatik den bild som man valt i sin Google profil upp vilket är bra.

Det som inte går att göra och som Adobe Connect löst bra är att kunna skapa sk. breakout-rooms vilket innebär att man kan dela in en grupp i mindre grupper. Men med tanke på hur fort utvecklingen just nu går för Google så vet vi inte vad som väntar.

För alla skolor som funderar över ett konferenssystem eller verktyg för att hålla möten såväl som att bedriva utbildning så rekommenderar jag att man åtminstone testar Hangouts...med lite Extra,

Nya Facebook och Spotify - en integritetsfråga

2011-09-26T19:22:00.001+02:00

Jag tror att många har känt att Facebook i och med torsdagens uppdatering blivit på gränsen till väl socialt. Många uppskattar det säkert också för nu kan vi enkelt se vilken musik som vi lyssnar till och skapa oss en egen tidslinje över våra liv och incheckningar. Men samtidigt så kommer dessa nya funktioner med nya krav. Vad jag förstår går det idag inte att skapa ett Spotifykonto om man inte direkt kopplar det till Facebook, en onödigt stark koppling till Facebook enligt min mening och det är inte bra att man måste tvingas in i ett annat företags tjänst när man vill komma åt ett annat. Givetvis är detta Spotifys sätt att nå fler betalande kunder men priset är väl högt för den enskilde individens integritet. Jag skulle vilja påstå att Facebooks uppdatering i torsdags var den totala dödsstöten för den personliga integriteten inom sociala medier. I och med timeline-funktionen så är det nu också möjligt att faktiskt ta reda på vilka personer som tagit bort mig som vän vilket för många har varit ett orosmoment men det var bara en tidsfråga. Jag tror (många tror i detta inlägg) att många nu kommer att vilja få tillbaka något av sitt privatliv men det kräver rätt omfattande inställningar i Facebook samt kanske också att en del jobbiga beslut måste tas. Bland annat kanske att lämna Spotify för att välja en annan (se mitt inlägg om olika musikalternativ på min blogg om appar).

Eller så sker det omvända...vi bryr oss helt enkelt inte och accepterar att vi måste vara med i Facebook av den ena eller den andra anledningen. Vad är din synpunkt på den nya uppdateringen?

Sprängkraften i sociala medier

2011-09-23T14:34:00.001+02:00

Ingen kan ha undgått den stora debatten om Troy Davis avrättning i delstaten Georgia (se t.ex. SR). Inte minst på Twitter har det under lång tid jäst ett missnöje vad gäller oegentligheterna i rättsfallet och även nu efter det att Troy Davis avrättats så fortsätter protesterna mot rättssystemet i USA, och kraften och styrkan i de sociala medierna går inte att ta miste på. Jag har följt Twitterflödet om Troy Davis efter avrättningen under hashtaggen #RIPTROYDAVIS och mängden Tweets var så stor att det inte gick att läsa alla. Detta är en fråga som berör och upprör många, både de som välkomnat avrättningen såväl de som motsäger sig den. Sociala medier blir i detta den enskildes individens möjlighet att kunna ge utlopp för det man tänker och i denna smältdegel av tankar och funderingar så jäser det ännu mer. Det länkas hit och dit till fördel och nackdel för det egna rättssystemet och för mig så är detta en demokratiskt fråga, inte minst utifrån varje enskild individs möjlighet till att påverka men även hur frågan om avrättningarnas vara eller inte vara offentligt kan ifrågasättas.

Vi ser det inte bara på Twitter utan även på Youtube där en känd domare i USA Judge Mathis Weights ger sin syn på domen och där kommentarerna nedan verkligen visar på hur aktuell och brännande denna fråga är. För er som går in kan det vara av intresse att se hur fort det kommer in nya kommenterarer.

Jag tror att vi inte alla gånger förstår vad som kan hända i de sociala medierna och hur varje person faktiskt räknas, näthat och andra bakåtsträvande tendenser till trots.

Nedan så har jag lagt upp en liten film som visar hur snabbt flödet gick några timmar efter det att Troy Davis avlidit.

Wikipedia är fortfarande svårt

2011-09-21T16:14:00.001+02:00

Jag var nyligen på en gymnasieskola och talade om IT som del i lärandets vardag och kom i pausen att sitta i samtal med rektorn för skolan. Det var tydligt att för rektorn samt för många andra så är Wikipedia fortfarande något som endast är desinformation. Det slog mig då att vi som arbetar med att utveckla skolan måste vara mycket mer tydlig i att förklara hur Wikipedia är uppbyggd och hur kollaborativt arbete leder till än mer granskning än vad vi tidigare varit van vid. Wikipedia har klart sina brister såsom många andra uppslagsverk och det ska vi också vara tydliga med, men just detta att gå bakom själva orden i Wikipedia och se hur de har skapats av många personers bidrag är det som är spännande. Jag har sett många gånger att man istället för att gå på Wikipedia direkt och istället fokuserar på Wikimedia-foundation så inser många att detta var mycket större än vad man någonsin kunde ana och att här finns ett större tänk än endast Wikipedia. Jag tror att många kritiker ser Wikipedia som ännu ett webbsidesbygge utan styrning och riktning. Kanske är bilden som Eddie Izzard visar upp inte helt korrekt...men rätt träffande:

Mer om trådlösa nätverk i skolan

2011-09-20T14:10:00.001+02:00

Jag spinner vidare på gårdagens inlägg om eventuell skadlig strålning från trådlösa nätverk. Det är den lilla kommunen Gullspång som kommit i blåsväder och där politiker tagit det säkra före det osäkra och valt att bromsa installationenav några trådlösa accessstationer (läs och lyssna mer om detta på P4 Skaraborg). Man har, enligt artiklarna som tar upp detta, fått information om att forskningsläget är oklart vad gäller skadlig strålning. Jag förstår idag varför och varifrån dessa rapporter kommer. Jag besökte en kommun idag och talade om IT i skolan och fick då kännedom om att i stort sett alla kommuner, skolor och myndigheter har fått ett utskick från en privatperson som vill driva denna fråga mycket starkt. I utskicket hänvisas till ett antal forskningsrapporter som stödjer detta samt att författaren av dokumentet menar att frågan i Sverige är tabu-belagd och att media trots uppvaktning inte vill skriva något om detta. När man ser spåren efter denne persons aktivitet på nätet så vill han gärna uppmåla det som att alla myndigheter och forskare m.fl. som inte tycker som honom således är köpta och de forskare som tycker som honom även dessa åsidosätts på de lärosäten som de verkar på.

Dokumentet är inte sakligt skrivet utan bygger snarare på rädsla och föräldrars oro för sina barn och det som bekymrar mig mest är att flera av de rapporter som dokumentet hänvisar till har tveksam status i forskningsvärlden (se t.ex. information om rapporten The Bioinitiative på Wikipedia).

Sen måste jag bara fundera över inkonsekvensen över det faktum att personen som kontaktar skolor, kommuner, myndigheter mm och vill upplysa om faran med trådlös strålning och uppmanar skolor mfl. att sluta med detta, är VD för en affär som säljer kommunikationsutrustning, DECT-telefonilösningar, och mobiltelefoner mm? Skulle man inte sluta med sådan verksamhet om det vore så farligt?

Nu funderar ni kanske över varför jag inte väljer att länka till rapporten som sprids, mitt svar på den frågan är att den redan är tillräckligt spridd.

Skolan är en del av samhället och samhället är en del av skolan

2011-09-19T08:30:00.000+02:00

Enligt en artikel i Aftonbladet så har utbyggnaden av trådlösa nätverk i en högstadieskola i Gullspång stoppats pga att en förälder har anmält utbyggnaden av detta. Detta utifrån motiveringen att det ännu är oklart hur strålning påverkar oss människor. Detta är givetvis till frustration inte minst för del lärare som vill kunna nyttja IT i skolan. Samtidigt måste man förstå att föräldrar kan vara oroliga även om strålskyddsmyndigheten i ett utlåtande har beskrivit risken som mycket liten för att det ska kunna vara skadligt, se nedan:

Några vanliga tillämpningar i hemmet är trådlösa telefoner, trådlösa nätverk, babyvakter, trådlösa hörlurar, termometrar och strömbrytare. Gemensamt för alla tillämpningar är att de skickar svaga signaler som dessutom avtar med avståndet och därför blir exponeringen vanligtvis mycket lägre än myndighetens referensvärden.

Källa: Strålskyddsmyndigheten

Problemet är bara om vi får fler som har invändningar för det kan man ha, vi har t.ex. frågan om elöverkänslighet som också skulle kunna anföras och som har visat sig varit mycket svår att föra i bevis. Här kommer alltid argument för och emot stå mot varandra samtidigt som vi måste inse att vi inte kan leva i ett utvecklingsland utan just dessa nätverk som på olika sätt strålar elektromagnetiska fält. Vi måste ta oron på allvar men när det inte finns mycket som stödjer tesen om att fälten skulle vara skadliga för människor så måste vi också införa elektronik i skolan. Alternativet är dessutom orimligt, skolan är en del av samhället och kan inte vara en fredad zon helt skyddad från allt utanför, det gäller inte bara elektronik utan såväl relationer, konflikter och orättvisor som även dessa inte helt kan lagstadgas bort från skolan...skolan är en del av samhället och samhället är en del av skolan.

Mer dokumentation om worst practise

2011-09-16T13:51:00.003+02:00

Kanske är rubriken inte någon kioskvältare, för kravet på mer dokumentation inom skolan blev tydligt i samband med den nya läroplanen. Men nu talar jag inte om denna form av dokumentation utan den som alla som arbetar med IT och lärande bör och skall göra. Urspunget till detta inlägg bygger på det samtal som jag tog del av under torsdagkvällens skolchatt på Twitter (#skolchatt). Det är många som deltar i denna stundom stormiga och spretiga diskussion där så många goda tankar sprids i korta format (max 140 tecken). Här finns allt från verksamma lärare till skolledare samt andra löst knutna personer som t.ex. jag själv. Alla får vara med och diskussionsviljan är stor och målet är att finna vägar för att i högre grad få frågan om IT och lärande att hamna dels på fler lärares agenda men även till att förmå förändring på lokal, regional såväl som nationell nivå hos beslutsfattarna. I grund och botten handlar det hela om att vi inte kan välja bort IT i skolan utan IT måste finnas med för att stödja den pedagogiska utvecklingen i det viktigaste syftet av alla, dvs att varje elev skall uppnå godkända nivåer i alla ämnen.

Problemet är idag att många lever kvar i hur skolan var förut och inte minst finns det många föräldrar som ser på denna utveckling med oro. Och många föräldrar är också lärare vilket kan skapa ett dubbelt motstånd. Samtidigt är skepsis mycket bra, jag välkomnar alltid varje person som jag har i en kurs eller som jag föreläser inför som är skeptisk, för dessa personer är de absolut viktigaste personerna att nå och resonera med. Och för att återanknyta till mitt inlägg igår (se: Hur många är många) så förlorar vi många av de som är skeptiska av flera orsaker, bl.a:

Vi är dåliga på att tydligt förklara vad vi har upptäckt
Vi vill gärna visa upp nya saker och tappar därför fokus (typ, nytt är fräscht, fräscht är bra, fräscht säljer)
Vi trivialiserar området allt för ofta och går inte på djupet i frågor som rör IT & pedagogik
Vi är dåliga på att i högre grad analysera och undersöka våra misslyckanden. Vi tenderar allt för ofta att istället fokusera på våra lyckade projekt.
Det är för många singelrace
Det saknas väsentligt mycket inom forskningsområdet
Det finns inte tillräckligt bra litteratur att kunna dela med sig av

(Jag vill bara själv tydligt understryka att jag i detta inlägg är strängt självkritisk)

Vad jag önskar av alla som deltar i t.ex. Skolchatt ellersom på andra sätt gör insatser inom IT och lärande är att ÖKA dokumentationen. Att skriva mycket mer och göra detta offentligt, att påverka press och media med mer input på olika sätt (Skolchatt har fått genomslag i media...men sen var ju det här med Twitter ;-) . Med ökad dokumentation så handlar det inte bara om att skriva om lyckade projekt utan även om misslyckade, inte bara om "best practise" utan även om "worst practise".

Vilket får mig att fundera på om det kanske inte är dags att gemensamt skriva den kollaborativa boken: Att leda med IT -skolans väg till en hållbar utveckling

Hur många är många?

2011-09-15T14:00:00.000+02:00

Monthy Python har vid flera tillfällen gjort viktiga nedslag i komedin men också ofta i en form av rätt bitsk samhällskritik. Det slog mig när jag för någon kväll sedan såg sketchen om "Världens roligaste skämt" som jag rekommenderar alla att se (se nedan), att vi i våra digitala liv idag är rätt så komiska. Vi söker hela tiden efter det där lilla extra, det som gör att vi kan bli mer effektiva såväl som att finna nya sätt att hantera problem på. Vi vill gärna vara först med det nyaste vare sig det handlar om mobiltelefoner eller tjänster på nätet. Tanken leder en till jakten på den "heliga Graalen" (för övrigt en sevärd Monthy Python film) där förhoppningen är något bättre, något som löser allt och som jag kanske är snuddande nära. Denna jakt är positiv, vi ska vara på jakt och ständigt försöka finna nya sätt att utveckla inte minst pedagogiken. Det ser dock inte alla och kanske inte vi själva heller alla gånger. Det som andra ser är personer med dyra prylar som verkar ha ett särskilt intresse av själva tekniken och vi kan själva bli förblindade av tekniken så att vi missar målet. För visst var väl Google Wave ett sådant stickspår som slutade i ett stort "jaha". Önskan fanns inte minst hos många pedagoger inom IT-området att detta skulle lösa många problem. Listor skapades snabbt och där alla pedagoger skulle samlas för att hänga på detta nya men allt dog ut efter det att den stora "hypen" var över.

Frågan varför Wave "dog" kan diskuteras men det som kanske framkom där var att vi kom ett steg på vägen. Vi lärde oss vad vi inte ville ha eller vad som kunde förbättras och det är denna jakt vi inte får upphöra med. Det kräver dock att några går längst fram och testar men också misslyckas.

Angående våra misslyckanden så ser jag det som problematiskt att vi inte berättar mer om dessa. Om vi ser oss omkring i det som skrivs och publiceras om IT & lärande så är det hela tiden en mängd solskenshistorier där det förefaller som att större empiriska underlag saknas. Det är flytande begrepp som t.ex. "många tycker att detta är bra", "flera barn gillar detta". Jag blir lika förvirrad varje gång jag läser ord som "gillar" eller "många/flera". Hur många är många? 2 stycken, 10, 78 eller 2000? Vad betyder "gillar"? Är det samma sak som gilla på Facebook eller är det gillar som att gilla glass?

Ska vi få genomslag vad gäller frågan om ITs plats i skolan och i undervisningen måste det till mer än många och gillar. Mer av riktiga undersökningar samt även kritiska inlägg som visar på alla de svårigheter som vi faktiskt möter varje dag i vår strävan att utveckla pedagogiken. För om vi inte gör detta så blir det inte annat än komik över det hela...och det gillar inte jag.

Nej, vi behöver kraftfulla resultat och evidensbaserade metoder som givetvis bygger på trial & error initialt.

Monthy Python kanske kan hjälpa oss med att finna den optimala lösningen (i detta fall...skämtet)

Över en miljard använder sociala medier

2011-09-14T13:33:00.000+02:00

I en nyligen publicerad presentation så kommer här fakta om sociala medier i parti och minut levererad av InSites Consluting. I korthet kan man säga att ca 70% av de som har tillgång till internet nyttjar sociala medier och en intressant kontenta är att det blir tufft för nya sociala medier att ta sig in, snarare är det så att stora nätverk blir större. En annan lustig sak är att 80% känner till Twitter men endast 18% använder sig av Twitter.

Så...saknar du tillräcklig information om sociala medier så har du 167 slides nedan att se fram mot.

Social media around the world 2011

Presentation av steven van belleghem

Bara för att det går-BO.LT

2011-09-13T09:10:00.002+02:00

Ibland snubblar man över den där lilla extra tjänsten som först ser så lovande ut men efter en stunds funderande så vet man varken ut eller in. BO.LT är en sådan tjänst där man skriver "A more interesting way to share". BO.LT handlar om att man kan ta en adress till en sida och göra en exakt kopia av denna sida och därefter ändra innehållet precis som man vill, ta som exempel min blogg om appar nedan. Till vänster ser ni min korrekta sida och till höger min modifierade.

Det handlar alltså om att på ett mycket enkelt sätt ändra informationen på en sida, och det handlar om vilken sida som helst som man kan förändra. Visserligen syns det dels i adressen som blir annorlunda såväl som en liten bild där det dels framgår vilken tjänst som ligger bakom (BO.LT).

Jag ser dock vissa intressanta pedagogiska effekter med denna tjänst, inte minst för att diskutera källkritik så kan man genom att modifiera nyheter eller annan information få en diskussion om källor, upphovsrätt mm. Men samtidigt så ser jag också stora möjligheter till att vilseleda andra som inte alla gånger är helt uppmärksam på var man egentligen är.

Min känsla är med BO.LT att detta är en tjänst som skapats mest bara för att det går, egentligen fyller den ingen större funktion annat än att just vilseleda...eller vad säger statens medieråd om nedanstående sida (se sidan i fullstorlek här):

1996 vs 2011

2011-09-12T08:30:00.000+02:00

Mycket har hänt i utvecklingen på knappt 20 år. Internet som i början av 90-talet endast var åtkomligt vid universiteten har idag blivit i stort sett varje individs nödvändighet för att klara sig i samhället. Jag minns själv när jag började att nosa på internet 1993 och förstod egentligen inte ett dugg utom att internet helt plötsligt öppnade nya världar för mig...om om de öppnades för mig så öppnas de säkerligen för andra och nu fick jag nya kunskaper om religioner världen över som tidigare varit fördolda eller faktiskt helt okända för många inom religionsvetenskapen.

Jag tror att vi idag nästan undervärderar internets möjlighet till att få nya intryck och skapa nya förutsättningar för kommunikation. Istället så har man inte minst inom skolvärlden allt för ofta fokuserat på att internet och datorer istället flyttar fokus från lärande till...tja, kalla det vad du vill men de är inte bra, vill många mena. Denna förminskning av de förutsättningar som finns idag är att förminska även oss själva. Att inte se möjligheterna i att kunna kontrollera, dubbelkontrollera och till och med försöka att ta kontakt med källan själv är inte bara revolutionerande, det är helt enkelt magiskt. Om vi dessutom funderar över denna korta historia vi har i digitala sammanhang och tänker oss ytterligare 15-20 år framåt i tiden så tar det stopp...helt enkelt för vi kan inte föreställa oss vad som kommer hända. Jag slår in öppna dörrar men det viktiga är att påminna oss själva om dels historien men inte minst att vi de facto alltid undervärderar de möjligheter och resurser nätet tillhandahåller.

Har du glömt din samtidshistoria, se Mashables nostalgiska internethistoria till vänster (klicka på bilden), det bör dock tilläggas att detta handlar mycket om nordamerikanska förhållanden, men jag tror att många ändå känner igen sig i det mesta.

Skolan, IT-industrins räddning

2011-09-08T16:49:00.001+02:00

Det är tufft för företagen som säljer datorer kan vi läsa i Computer Sweden, privatpersoner köper inte längre lika mycket datorer som tidigare. Däremot håller just nu Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på med stor nationell upphandling för att ge möjlighet för kommuner att avropa datorer utifrån detta avtal. Enligt artikeln så handlar upphandlingen inte endast om datorer utan även om utbildning, föreläsningar, stöd, service mm för att kunna skapa goda förutsättning för att införa datorn i skolan. Nu har flera kommuner kommit igång med varierande resultat men klart är att för industrin är detta en mycket viktig inkomstkälla. Här handlar det om långa avtal och inte minst stora investeringar för skolan. Men det är egentligen inte kostnaden för själva datorerna som kan vålla till besvär, utan snarare det långsiktiga arbetet som måste till inom skolan och den pedagogiska utvecklingen samt samspelet mellan de olika aktörer i kommunen som måste stötta utvecklingen i skolan.

För att vara riktigt tydlig så vill jag påstå att detta med att införa datorer till varje elev är att i praktiken bygga en ny skola, en skola med fokus på varje elevs individuella utveckling samt att på allehanda vis försöka finna vägar för att "varenda unga" ska klara uppsatta mål och gå ut i samhället som en viktig enskild individ som gör skillnad. Skolans yttre attribut är desamma, lokalerna ser ut på samma sätt men i lärarnas och i elevernas huvuden bygger vi nu en ny skola. Detta gör vi med stöd av teknik...inte pga teknik, eller för att vi ska bli ledande IT-nation utan för det är nödvändigt inte minst för att förstå hur lärande och nätverkande påverkar oss i de digitala världarna. Viktigt är också att vi ska bidraga till att ge eleverna relevanta och kvalitativa utbildningar som leder till meningsfulla jobb. Vilka dessa jobb är, det vet vi litet om, men vi har en större möjlighet till att utveckla lärandemiljöer med stöd av IT som leder åt rätt håll...eller fel håll. Men det handlar inte bara om jobb utan även att eleverna med verktygen får ett större engagemang för att bidra till en bättre värld, detta är något som är det viktigaste vi kan ge våra elever, med eller utan dator...men det underlättar med en dator.

Think Big: Skola stänger Facebook

2011-09-07T15:21:00.002+02:00

Finnvedens Gymnasium i Värnamo har stängt av möjligheten för eleverna att nå den sociala mötesplatsen Facebook via kommunens nätverk rapporterar SR, se: Skola stänger Facebook. Orsaken till att man stänger är den klassiska, dvs att mobbning under skoltid har skett vid flera tillfällen och mediet har varit Facebook. Gymnasieskolan har fler än 1000 elever vilket är viktigt att känna till då det är en stor mängd personer vi här har att göra med, vi kan nästan utgå från att de flesta har ett Facebook-konto. Nu har det under den senaste veckan dock varit ett antal incidenter som klassas som mobbning och trakasserier vilket har resulterat i en stängning av det publika trådlösa nätverket på skolan, allt i syfte att stäva mobbningen.

Syftet är gott, mobbning är alltid mobbning är alltid mobbning, oavsett kommunikationsmedel med metoden är fel. Mobbningen kommer inte att försvinna i och med att man tillämpar en kollektiv bestraffning vilket detta måste betraktas som. Jag har aldrig förespråkat och kommer aldrig att förespråka begränsningar i nätverk då det är en lösning som inte håller. Den skapar snarare en frustration och bidrar med "tändvätska" åt den eld som blossat upp. Men skolan måste ta sitt ansvar och det enda den omgående kan göra är just att stänga systemets access till Facebook. Men åtgärden är kortvarig, särskilt idag då allt fler har tillgång till 3G-uppkopplingar vilket ändå ger tillgång till Facebook under skoltid. Skolan bör därför sätta upp störsändare för mobil-kommunikation för att förhindra även detta. Vi ser att det hela skapar nya frågor och tar inte sikte på den viktiga frågan...varför sker mobbning, vilka underliggande faktorer finns här som skapar denna situation? Det är inte Facebook som skapar detta, kanske är det istället den pedagogiska miljön som är del av problemet?

Frågan om mobbning är aldrig enkel men lösningen är sällan den enklaste heller. Att stänga Facebook lugnar kanske några föräldrar en tid men inte eleven som mobbas i sig, dennes problem kvarstår.

På Finnvedens Gymnasiums officiella Facebooksida och hemsida kan vi läsa med stora bokstäver: Think Big.

Spelar datorspel på lektionstid

2011-09-05T16:41:00.001+02:00

Some rights reserved by woallance3

Förra veckan debatt var det att skolinspektionen hade underkänt en gymnasial utbildning vid Ross Tensta Gymnasium i Stockholm (se artikel i DN) bland annat för att man genom att spela spel inte nådde upp till de mål som studierna skall syfta samt att man dessutom i avsaknad av en idrottslärare fått nyttja ett gym samt spela dansspel. Skolinspektionen fann också att det sakandes behöriga lärare i bland annat matte. Jag saknar tillräckligt med information för att kunna spegla vad som egentligen har hänt, däremot är det lite synd att en sådan här nyhet drar ned de goda ambitioner som skulle kunnat ligga till grund för denna satsning. För många år sedan skrev jag en handledning i att använda olika kommersiella spel i religionsundervisningen för att kunna förstå komplexa och grundläggande begrepp, inte minst ondska och godhet (Skriften hette SkolbokITiden). Detta är idag fullt möjligt med flera olika spel där de etiska frågeställningarna ständigt ligger i fokus och som kan ta sina utgångspunkter utifrån spelarens syn på sig själv och sina medspelare (omvärld).

Men någonstans så klingar "datorspel" illa i mångas öron och det kan inte omfatta annat än just spel. Däremot är det intressant att vi inte har några problem med begreppet "rollspel" som egentligen är samma sak som datorspel (åtminstone de som omfattar onlinefunktioner) så själva ordet "dator" verkar vara problemet. Jag tror på att lyfta in världen som spelarna befinner sig i skolan men jag tror också att det ska ske med en mycket väl förankrad pedagogisk grundidé som bygger på samma tankar om lärande och reflektion som i alla andra fall.

Sen vore det också intressant att mer ta del av elevernas vardag på skolan och hur man arbetar med att motivera eleverna till att uppskatta skolan och lärande, se Expressens inlägg tidigare idag.

Sensommarklokt av Dunkels

2011-09-01T20:32:00.000+02:00

Jag läste igår Elza Dunkels krönika i Computer Sweden där hon återberättar om en sommarpratare som så många andra väljer att lyfta fram internet som något mycket negativt. Det är inte första gången som vi ser forskare eller andra "experter" som yrvaket ropat efter både det ena och det andra efter det att det fått tillfälle/tagit mod till sig för att glutta in lite i verkligheten där så många finns i idag, dvs nätet, och med förfäran ropat högt ut att detta är inte bra, detta måste ändras. Jag lyssnade också till denna sommarpratare som med sin sövande röst fick mig att tappa tråden direkt men kände precis som Elza att här är ännu en som med stöd av sin profession kan yttra sig om saker som hon överhuvudtaget inte känner till alls. Det är inte särskilt svårt att lista ut vem sommarprataren är så det är bara att lyssna själva.

Nästa år kanske vi kan få höra Elza Dunkels...det skulle jag gilla.

Elev som fildelat friad i tingsrätten

2011-08-31T10:39:00.000+02:00

I förra veckan var den stora nyheten att en rektor på en skola i Göteborg hade, efter det upptäckts att en 15-årig elev laddat hem filmer samt delat ut dem, anmält detta till polisen (se tidigare inlägg: Skola anmäler elev för fildelning). Rättegången i tingsrätten resulterade i att eleven ifråga friades. Ett hårt slag mot industrin som under senaste åren mycket aktivt arbetat för att statuera exempel genom att dra fildelare inför rättslig prövning. 15-åringen friades eftersom rätten ansåg att eleven inte anses ha agerat med uppsåt eller med oaktsamhet. Domen kommer att överklagas.

Vad innebär nu detta? Innebär det att alla elever som på olika sätt begår upphovsrättsliga brott i sitt skolarbete (t.ex. laddar ned en bild för att använda för ett digitalt collage eller nyttjar en musikfil som man inte har rätten till) nu måste vara på sin vakt? Eller innebär detta också att rektorer på skolorna även ska se till att alla bilder mm som finns i skolans nätverk vare sig det är i lärarens eller elevens datorer skall anmälas? Varför har det blivit så tydlig att när det handlar om film eller musik så anmäler man men när det handlar om andra upphovsrättsliga brott så är det inte en fråga som rör många?

I grunden bottnar detta i den för de flesta skolledare och rektorer i att man helt enkelt saknar kunskap om vad upphovsrätten omfattar. Det enda man känner till är att film är sådant som är olagligt. Än en gång så är detta en etisk fråga och en värdegrundsfråga som inte är endast en elevfråga utan rör hela den kommunala verksamheten. Och frågan handlar inte bara om lag och rätt utan just om hur ska vi kunna arbeta digitalt utan att för den delen arbeta olagligt.

TIll syvende och sist är problemet lagstiftningen. Vi skulle behöva nya nationella avtal som reglerar upphovsrättslagen i skolan på samma sätt det finns kopieringsavtal vad gäller böcker och stenciler. Mitt förslag är att klassa det digitala klassrummet under samma rättigheter som i det analoga.

Datorregn i skolan-den andra vågen

2011-08-30T09:23:00.000+02:00

Computer Sweden skriver idag om att många kommuner i landet nu går in i sk. en-till-en satsningar och ger varje elev möjlighet att nyttja en egen bärbar dator. Trenden har vänt från att från kommunalt perspektiv vara rätt skeptiskt till detta till att nu satsa på detta. Frågan är bara varför man satsar? Jag har hört flera skäl och i vissa fall har det inte handlat om att man vill driva den pedagogiska utvecklingen utan snarare har det varit rent PR-mässiga skäl för att få fler elever på gymnasiet att söka till just den skolan eller utbildningen.

Givetvis skall detta drivas av pedagogiska skäl samt också utifrån ett samhällsmässigt skäl. om vi börjar med det senare så kan inte skolan idag stå utanför den digitala världen och konservativt hålla fast vid att lärande skall fortgå på samma sätt som tidigare. Om världen förändras totalt utanför skolan måste även skolan hänga med i utvecklingen. Ta bara som exempel programmet Wordfeud som i den analoga världen kallas för Alfapet som just nu sprider sig som en löpeld bland barn och vuxna. Alla spelar alfapet men nu i mobilerna och de unga (såväl som vuxna) kan inte sluta ens. Helt plötsligt så sitter barnen där och försöker på olika sätt forma nya ord, frågar sin vän hur det stavas och tränar helt omedvetet på stavning och språk. Det är detta den digitala utbildningsrevolutionen handlar om. Att arbeta med lärande på ett sätt som är relevant med eleverna och som på olika sätt utmanar dem. Om det sedan innebär att de inte vill sluta...so...whats the problem?

Men...det är detta perspektiv vi måste ha när vi inför datorer i skolan. Detta är den andra vågen efter 90-talets ITiS-satsning som mer handlade om teknik än pedagogik. Vi får inte göra samma misstag igen och tro att datorer reformerar skolan per automatik. Vi måste finns fler sätt att utmana eleverna till att varje dag vilja gå till skolan för att det är så roligt och för att man blir utmanad och lär sig mycket. En skola som inte bygger på lokalerna primärt utan dess innehåll och att allt material och alla utbildningsmöjligheter finns tillgängliga i min dator eller mobil/pekplatta.

Datorleverantörerna och mjukvaruföretagen som säljer skollösningar gnuggar sina händer och kan knappt tro att julen kom så tidigt i år. Men vi måste samtidigt se till att det ges tillfälle för utbildning som inte bara handlar om pedagogik utan även en större kännedom om sociala medier och inte minst den forskning som nu börjar att komma gällande en-till-en satsningar. Denna forskning är oerhört viktig och måste dessutom vara aktionsbaserad, dvs ske ute på golvet där datorerna finns.

Fallgropar på nätet

2011-08-29T09:17:00.000+02:00

IDGs tidning PC för alla finns en artikel som listar ett antal datorrelaterade situationer som många användare någon gång kommer att råka ut för. Artikeln är bra om man läser den utan att för den delen tror att nätet bara består av faror och problem. Däremot bör man alltid vara på sin vakt och regeln som är den absolut viktigaste är enligt mig...ta det lugnt. Tro inte på informationen i Tweeten som säger att din bild finns över hela nätet...och klicka inte på länken. Det är skrämmande att se hur en del länkar sprids som en löpeld på Facebook bara för att en vän har klickat på den och den därefter kommit upp på dennes statusrad.

För att slippa en del av dessa problem så är det klokt att läsa artikeln, även om vi kan mycket redan så kan vi alltid lära oss nytt.

Se länkar nedan för att läsa vidare:

Dunkels: Det finns ingen särskild nätmobbning

2011-08-26T09:18:00.000+02:00

På den läsvärda sidan Forskning.se finns det en avdelning som handlar om mobbning och om den har flyttat ut på nätet. Elza Dunkels bloggar på Forskning.se och har författat ännu ett mycket bra inlägg som nyanserar debatten i hennes inlägg Det finns ingen nätmobbning! Elza är troligtvis den mest beläste forskaren i Sverige (Även internationellt) såväl som en mycket god praktiker inom IT och medier och hon skriver just det som även jag vill understryka, dvs "det finns ingen särskild nätmobbning". Elza lyfter fram ett intressant perspektiv som kallas för historisk minnesförlust, dvs att vi tenderar att glömma bort sådant som präglade vår egen vardag i t.ex. vår ungdom och att nya generationer alltjämt upprepar samma misstag som vi gjort.

Elza kommer att skriva flera inlägg om nätmobbning på Forskning.se, det ser jag fram mot.

Sharepocalypsen är i antågande

2011-08-25T15:02:00.001+02:00

Vi delar allt mer information i sociala medier och ju fler medier vi är inblandade i destor mer delar vi. Om jag vill få uppmärksamhet för ett blogginlägg jag skriver så delar jag kanske samma information på Twitter, Facebook och Google+. Vi har alltså ett enormt informationsflöde och det bara växer och växer. Summify har grafiskt beskrivit hur detta växer och gjort en prognos för 2014. Det hela blir bra mycket mer överskådligt när man får se det hela grafiskt.

Det handlar kanske inte om en apokalyps men däremot ett enormt lagringsproblem. Mer intressant är kanske vad informationen innehåller, vilka personliga uppgifter som lagras och vart det lagras.

Vad har du delat med dig under åren och fundera över...hur mycket av det är värt att spara för eftervärlden?

Böcker med soundtrack...kan det vara något?

2011-08-24T23:34:00.000+02:00

Med tekniken öppnas nya dörrar, en del satsningar och idéer blir till fantastiska produkter medan andra är mer tveksamma. Jag tycker mig se att många håller på att experimentera med boken i digital form genom att skapa nya bokupplevelser på olika sätt. Jag har tidigare skrivit om sociala böcker såväl som A l Gores bok Our Choice. Böcker som på olika sätt försöker att fördjupa eller förändra vårt sätt att läsa böcker. Nu har ett nytt företag lanserat idén om böcker med musik till, eller snarare soundtrack till boken, så kallad Booktrack. Det handlar alltså om att när du läser en bok så kan du också lyssna till kanske dramatisk eller romantisk musik just när man läser om t.ex. något romantiskt. Likaså hör du lite subtilt knastrandet från elden eller några fotsteg. Allt synkat till just den rad som du läser. Det gäller att följa en markör och läsa enligt den för att upplevelsen ska bli total.

Det finns en testversion av Sherlock Holmes och The Adventure of the Speckled Band som är möjlig att ladda ned till iPad eller iPhone (se mer på Booktrack). Frågan är om detta är något som kommer att tilltala många eller något som blir något av en dagslända? Det tycker i alla fall Charlie Sorell på Wired som skriver följande i artikeln Bad Ideas: Booktrack Adds Sound Effects And Music to Books.

"It’s incredibly jarring. The beauty of a book is that the whole world is as real as you can imagine it to be. Adding tawdry effects doesn’t enhance the experience — it just makes the whole thing seem fake. You know how a bad visual effect can pull you right out of a movie? This is the same, only worse."

Se mer via filmen nedan:

Skola anmäler elev för fildelning

2011-08-24T14:22:00.000+02:00

Läser just på IDG om att en 15-årig elev vid en svensk skola har blivit åtalad för fildelning efter det att elevens skola har anmälts av själva skolan. Det var i samband med att ett virus upptäckts på den dator eleven fått låna för sina studier det uppdagades att eleven också laddade ned filmer på denna dator samt även delade ut bitar ur dessa filmer (sk. BitTorrent-teknik). Detta resulterade i att skolan kontaktade åklagare som i sin tur kontaktade organisationen Rättighetsalliansen AB som tidigare gick under namnet Svenska Antipiratbyrån. Ärendet blir alltså en rättsak och detta är troligtvis den yngste fildelare som anmälts på detta sätt.

Jag antar att många läsare funderar över vad skolan ska göra, dvs ska skolan anmäla eller invänta en ev. anmälan från åklagare som fått uppgifter om att fildelning pågår vid just den skolan. I nyheten saknas mycket information så det är svårt att göra sig en bra bild av vad som har hänt. Jag antar dock att skolan lutat sig mot ngn policy och avtal som eleverna skrivet under och lovat att följa. Om så är fallet och det framgår i avtalet mellan skola och elev att missbruk av datorn kan innebära polisanmälan så har skolan formellt handlat rätt.

Men etik handlar mer än om att följa avtal utan etik handlar om att ta det allvarliga allvarligt. Nu menar jag inte att fildelning är inte allvarligt men frågan är om detta snedsteg för en ung elev som säkerligen inte förstår de ev. konsekvenserna av att fildela verkligen skall hanteras via en anmälan.

en skola fyller flera funktioner utöver själva läruppdraget, det handlar om att forma en värdegrund och diskutera t.ex. lagöverträdelser för att skola in dem i vuxenlivet. Vi ska inte kasta in dem i detta vuxenliv och som skola anmäla både det ena och det andra. Vi kommer då inte att skapa en trygg miljö för våra elever utan snarare neutralisera skolans funktion till att bli ännu en polisiär verksamhet. Jag kan ha fel och vill verkligen höra mina läsares röster i detta.

Bloggande om "appar"

2011-08-24T11:10:00.000+02:00

Jag gillar appar av alla de slag men jag har inte riktigt tyckt att rescensioner av sådana passat sig särskilt bra i denna blogg. Samtidigt har jag verkligen velat skriva lite om appar utifrån olika perspektiv. För den som vill läsa mer om sådana så hänvisar jag till min blogg: Kaffemannens appar. Där skriver jag om sådant som intresserar mig, ibland blir det om pedagogiska appar men det kan likaväl handla om musik eller träning eller något helt annat. Jag tar gärna mot förslag på appar samt även ger möjlighet till gästbloggning om just detta. Om du vill skriva om något särskilt, meddela mig gärna.

Det enda jag saknar är raketosten

2011-08-23T10:42:00.001+02:00

Det har sagts förr och skrivits mycket om det men vi bör nog fundera över läsandet både en och två gånger. Jag har just läst en intressant artikel i Skånskan som refererar till författaren och litteraturpedagogen Aidan Chambers som just lyfter fram det faktum att unga idag läser lika mycket idag och Aidan säger att "själva läsproceduren är densamma, vare sig det är en bok eller ett textmeddelande på telefonen du läser". Och det är så det är, vi läser lika mycket eller kanske till och med mer nuförtiden men sedan har vi den pedagogiska frågan, som är en helt annan fråga, och som handlar om VAD vi läser och vilken kunskap vi idag förvärvar oss.

Detta är inte en fråga för ungdomar eller barn, detta är en fråga för oss alla för visst har även vårt läsande förändrats rätt så rejält? Vi läser sannolikt mycket mer idag än tidigare men vi läser korta texter i bloggar eller nyheter.

Frågan om läsandet och dess mängd är kanske inte problemet, förutom att vi påverkas mycket av engelska uttryck vilket definitivt har resulterat i fler särskrivningar. Sen är det frågan om våra kanaler vi hämtar information från verkligen är kanaler att lita på eller ifall vi får en sned världsbild eller en tillrättalagd sådan? Denna fråga ska vi samtidigt se i ljuset av den "gamla" världen där vi endast hade några få kanaler som mer eller mindre var "sanningen". Idag har vi inte en envägskommunikation där vi bara tar emot utan vi har möjlighet till att påverka och ifrågasätta. Detta är en spännande utveckling och det är bland annat detta som vi måste föra in i skolan mer...att nyttja nätet, mycket aktivt och att hela tiden utmana våra elever i det att fundera över källans ursprung, det rimliga i texten samt hur vi som mottagare påverkas av olika budskap.

Allt var inte bättre förr, egentligen var det rätt lite som var bättre förr. Det enda som jag saknar är raketosten.

Se också tidigare inlägg i bloggen om läsning och läsplattor mm

"Lärare för dåliga på IT"

2011-08-22T13:45:00.000+02:00

I Twitterströmmen snappade jag upp Brian Kotts tweet gällande SVTs nyhet om att lärare är för dåliga på IT. Detta anser enligt ATEA som i en enkätundersökning frågat 400 skolledare på Sveriges högstadium och gymnasium (dvs nästan 17% av skolledarna). Intressant läsning men inte helt sann tror jag. För det första är jag inte heller säker på att skolledarna alla gånger vet vad som krävs för att nyttja IT i skolan och för det andra så saknas det rätt ofta en tydlig pedagogisk tanke när man inför IT i skolan samtidigt som det inte sällan blir lite stopp i processen när IT-avdelningar och skolan inte helt är inne på samma spår.

Men visst behövs det utbildning av lärarna men det krävs också att tid ges för detta så att de val som lärarna gör baseras på pedagogiska grundval och inte på maskinen eller tekniken i sig. Givetvis är tekniken en förutsättning men inte målet (hur många gånger har man inte sagt det-slitet uttryck).

Med tanke på att flertalet rektorer som ännu inte infört IT i skolan ändå överväger att göra det, trots att kunskaperna enligt dessa är dåliga hos lärarna så blir jag lite orolig. Om man nu anser att IT-kunskaperna är för dåliga finns det inte risk för att en satsning på datorer till samtliga elever medför att resultat blir negativt?

I oktober får jag möjlighet att på rektorsprogrammet tala inför 140 skolledare om just detta med IT i skolan, det ser jag fram mot då vi kan vrida och bända denna frågeställning utifrån och in.

Se inslag på Rapport här.

Ljus för Utøya.

2011-08-21T17:15:00.000+02:00

Överallt skrivs det om sidan som kopplas till Tweet med hashtaggen #Utøya. Alla som Twittrar representeras dels som en liten ljusprick samtidigt som en lampa blinkar till och som man kan iakta Live. En fin, tyst manifestation som visar att världen inte är så stor och att vi alla kan visa vår repsekt för offren på Utøya den 22 juli, oavsett var vi finns och vilka vi är. Se mer på Light för Utøya. Se också lampan nedan: