Some rights reserved by ashley rose |
Det finns också en sorts naivitet i hur vi ser på nätkommunikation och möten offline där man altid lyfter fram att om vi t.ex. sätter elever eller studenter i en sal där vi övervakar dem så har vi koll på om de fuskar. Detta är något som vi inom kort helt måste glömma. Vi kommer inte att kunna kontrollera längre, åtminstone inte på traditionella sätt utan vi måste möta den tekniska utveckling med teknik.
Vi kanske måste börja att totalt omforma och utveckla den gamla formen för hur man examineras till att skapa frågor och uppgifter som man inte kan fuska sig till utan som kräver ett mycket aktivt tänkande, kreativa lösningar och även interaktion/kollaborativt arbete i en digital omvärld?
Skolan utmanas, samhället utmanas samtidigt som vi också får nya möjligheter att utföra jobb på nya sätt. Tänk att få information via en lins i en svår situation där man inte kan nyttja händerna för att navigera på en dator, eller tänk på föreläsaren som behöver information som kommer via linsen. Eller personer med särskilda behov som via denna teknik kan få tillgång till nya möjligheter.
Jag kunde inte låta bli att påpeka att i stort sett all distansundervisning som är utan sammankomster sker examen genom ett eget resonerande runt de problemställningar som ställs av examinatorn. Det blir förvisso mer arbete för den som skall rätta, men kunskapen hos eleven blir bättre än med den vanliga metoden att lära sig allt innnantill och upprepa vad som står i boken.
SvaraRaderaAtt upprepa är inte att lära (om det inte gäller fysiska rörelser).
Det är nog inte riktigt sant att i stort sett all distansundervisning sker på detta sätt, tvärt om. Men frågan handlar inte i mitt inlägg om distansundervisning utan examination i stort.
SvaraRaderaSom så många gånger förr Jan så håller jag med dig i fullo! Skolan/universiteten måste omformulera sig på ett sätt så att det vi kallar fusk inte är möjligt. Detta är enda vägen och det ha skett redan
SvaraRadera