Dåligt för skolan-men kanske bra för eleven?

I dagens Computer Sweden kan vi läsa om att många skolor inte bryr sig om de problem eller integritetsfrågor som nyttjande av molntjänster innebär. Det är i sig inte underligt men samtidigt anmärkningsvärt.

Om vi ser till fördelarna med molntjänster så är de flera, inte minst med tanke på enkelheten, att alltid nå sina filer oavsett enhet eller plats gör det hela lättarbetat. Att också kunna redigera direkt i ett dokument, skriva bloggar och dela filer är andra fördelar. Det hela blir enklare och det är klart att skolorna vill komma dit, på så sätt kan man fokusera på det skolan skall handla om, dvs. lärande. Tiden är förbi då tekniker måste hjälpa till och administratörer på IT-avdelningar måste ordna med lösenord. Läraren har via molntjänsterna fått kontroll på det digitala läget och det är klart att det är önskvärt.

Men det finns problem med molntjänsterna också. Inte minst handlar det om att vi sluter avtal med företag där vi inte har någon aning om hur man kommer att använda sig av de uppgifter som man dels ger dem i samband med registrering eller det material som man lagrar i deras tjäntser. Vi vet inte hur länge dessa tjänster kommer att finnas kvar och det är osäkert huruvida vi kommer att kunna spara det material som vi en gång laddat upp.

Vidare har vi ingen aning om vilka andra som får ta del av materialet vilket har varit tydligt i samband med NSA-skandalen. Vi vet inte heller hur vår data kommer att nyttjas för att utveckla nya produkter eller kanske säljs (eller köps upp) till andra företag. För vem tar sig tid att läsa villkoren till en tjänst och hur många förstår vad man läser (se mer om villkor i tidigare inlägg)?

Trots att jurister i Sverige tror sig ha löst problemet med molntjänster så ser vi att datainspektionen gång på gång säger nej, det räcker inte. Vi måste säkra upp ytterligare menar de vilket kan kännas tråkigt för skolan...men kanske viktigare för eleven?

Vad många som nyttjar molntjänster i skolan inte har förstått är att en kommun/skola måste sluta avtal på egen hand med varje molntjänstleverantör som man vill nyttja och det är mycket komplicerat att för en kommun att genomföra detta. Jag rekommenderar alla att läsa hur Datainspektionen ser på molntjänster och personuppgifter och vid en snabb genomläsning inser man att detta är inte lätt.

Det uppenbara problemet är nu att lärarna blir begränsade i hur de kan arbeta och känner sig uppgivna om man inser hur reglerna ser ut för att arbeta med elever i molnet. Det som då naturligt sker är att man istället väljer att blunda för detta och kör ändå...det får gå som det vill men jag måste lösa min undervisningsvardag.

Detta måste dock tas på allvar och i takt med att vi för in allt mer tjänster och program i skolan så måste vi också se till elevernas säkerhet i första hand. Om du går på en föreläsning och lyssnar till alla lärare som berättar hur de arbetar med olika molntjänster i skolan och frågar dem hur de löst det hela rent juridiskt, så tror jag att det är få som kan säga att det finns något avtal mellan skola/kommun och leverantören av tjänsten. 

Upphovsrätten är komplicerad-Vem äger materialet?

Frågan om IT i skolan är givetvis också en juridisk fråga men fokus har oftast riktats mot vilket material man får använda, hur och under vilka former. Denna fråga är viktig och lyfts fram bl.a. på medierådets sida i artikeln Upphovsrättsguide för lärare. Detta bör varje lärare och inte minst rektor/skolchef läsa på ordentligt. Men det finns en annan fråga som sällan diskuteras när det handlar om IT i skolan och det är frågan om vem som äger ett material.

Frågan var liksom enklare förut när en lärare som arbetat under många år på en skola och som sedan byter tjänst helt enkelt tar med sig sin pärm med anteckningar och undervisningsmaterial i form av OH-bilder och stenciler. Ingen ifrågasatte detta just. Men nu är läget annorlunda, vilken rätt har en lärare att ta med sig sitt digitala material som tagits fram inom ramen för tjänsten och som nu vill nyttja det materialet vid en annan skola?

Grundfrågan är solklar, en person som har skapat något har alltid upphovsrätten till materialet så länge som det skapade uppnår verkshöjd (vilket det mesta har), däremot är det oklart huruvida jag kan nyttja mitt material i min nya tjänst. Inom högre utbildning så finns det ett undantag i detta som kallas för lärarundantaget (se också en nu inaktiv sida: Legala handboken)vilket innebär att man som lärare har rätt till det man skapat inom ramen för sin tjänst men egnetligen handlar det bara om patenterbara uppfinningar men har blivit en sedvänja som nu omfattar allt. Högskolan Dalarna tvistar just nu om detta och lärosätet menar att arbetsgivaren har rätt att nyttja materialet såväl som arbetstagaren.

Frågan är svår och det finns inget prejudikat i ärendet vilket man hoppas få nu i den process som högskolan Dalarna driver med SULF som motpart. Frågan gäller alltså om läraren har all rätt till sitt material eller ifall det finns en delad rätt i detta med tanke på att undervisningsmaterial skapats inom ramen för tjänsten.

Det man som lärare bör göra om man känner sig tveksam i detta är att skriva avtal med arbetsgivaren där det tydligt framgår vad som gäller om man byter tjänst. Har jag möjlighet att ta med mig mina filmer som jag publicerat på Youtube men under den kanal som min skola kanske har skapat? Det är många juridiska frågor som korsas här och bland annat måste man se till att man inte begår ett varumärksesintrång vilket följden kan bli om man nyttjar en film där jag kanske föreläser men i filmen finns också ett "vattenmärke" där min skolas namn kanske finns inpräntad. Om så är fallet kan jag inte nyttja föreläsningen som "mitt" material i en ny tjänst, eller sälja föreläsningen om man har sådana ambitioner.

Som sagt, det finns många frågor här som man måste beakta och när jag är ute på skolor och föreläser eller talar med skolchefer så inser jag att här finns en mycket stor okunskap samt mycket få avtal skrivna.