Näthat blir än en gång skolans problem

Skolan har just börjat och nu fylls tidningarna med alarmerande nyheter där över hälften av lärarna på mellan- och högstadiet uppger att deras skola har problem (se t.ex Sydsvenskans artikel). Det är alarmerande och bekymmersamt att situationen ser ut som den gör. Elza Dunkels svarar som vanligt klokt och tydligt på hur man bör samtala med barnen om detta. Problemet är än en gång inte enheterna i sig, snarare är det en samhällsutveckling som gör att vi hela tiden flyttar gränsen för vad som är moraliskt anständigt. Hela tiden ser barn och unga "vuxna" som beter sig riktigt illa på nätet och ändå lyckas bli "kända". Youtubers berättar om sina liv och relationer in i minsta detalj och har svårt att se var gränsen mellan privat och offentligt går...allt i syfte att få fler tittare. En president i väst sitter och spyr ut sina personliga uppfattningar på Twitter och för miljontals människor är denne någon som äntligen säger det som "alla andra" tycker och känner, hur uppåt väggarna inläggen kan vara. Inte underligt att vår världsuppfattning förändras och att de moraliska spärrarna flyttas.

Tekniken går å andra sidan att styra, i Kina införs från 1 oktober ett förbud som innebär att du inte kan göra anonyma inlägg. I Kinas fall handlar det om att tysta oliktänkarna och kritikerna (läs mer på Quartz). Ibland, i mina mörkaste funderingar över mänsklighetens brist på respekt önskar jag att det var så även i Sverige, där det inte gick att göra ett inlägg om man inte verifierade detta med t.ex. BankID. Samtidigt vet jag att det är fel väg att gå och att "hatarna" finner andra vägar för att få utlopp för sina snedvridna beteenden.

Så vad ska skolan göra? Skolan kan göra flera saker och det gör skolan. Inte minst fortsätter lärare att arbeta med det viktiga värdegrundsarbetet. Skolan försöker även få igenom så många som möjligt för att de senare skall studera vidare. Studier är en förutsättning för att förstå sin omvärld och kunna se hatare för vad de är. Lärare är med sin blotta närvaro personer som många elever ser upp till och tar efter, där har vi ett stort ansvar att förvalta detta ansvar och förtroende. Skolan ber ibland eleverna att lämna sina mobiler under lektionstid och ibland får de ha dessa under lektionerna för att bedriva studier, inget annat. Att föräldrar och politiker lägger skuld på skolan och begär att skolan skall agera på olika sätt är oansvarigt och okunnigt.

Att stötta varandra är det viktigaste i stunder då det känns kallt. Elza Dunkels säger bland annat följande i Sydsvenskans artikel:

– Problemen med näthat kommer aldrig att lösa sig om man inte börjar stötta andra. Alla kan inte vara så tuffa att de säger ifrån. Det kan vara effektivare om någon annan, som inte är inblandad i konflikten, säger ifrån. Det behöver inte vara att attackera den som attackerar – det kan vara att skriva ett direktmeddelande till den utsatta: "Jag såg det där och jag är på din sida". Det är en viktig grej. Vi alla behöver bli bättre på det här.

Sen har vi föräldrarna och deras ansvar som är oerhört stort. Goda värderingar har sin grund i det som sker inom familjen och där föräldrar måste bli bättre på att inte agera reptillikt utan snarare försöka samtala med sina barn men även mellan vuxna. När folk talar med varandra händer saker. Vi måste stötta våra unga och däri ligger ansvaret att fastän vi kanske är irriterade och arga på andra som skrivit något försöka se det större perspektivet och inte ge igen med samma mynt. Att möta den andre och försöka sätta sig in i deras situation. När vi möts ansikte mot ansikte ökar respekten för varandra. Näthat uppstår inte pga av skolan, utan bl.a. för att en stor mängd unga samlas på en och samma plats under lång tid. Näthat uppstår inte bara för att de samlas på en och samma plats utan för att föräldrar helt enkelt inte tagit sitt ansvar vad gäller uppfostran gällande kamratskap, respekt, moral och integritet.

Förbud att skriva leder aldrig till något gott, att begränsa nätet är en återvändsgränd. Att skälla på de unga är missriktat, fundera istället var du som läsare står i denna fråga och hur du kan stötta de i din närhet.

Det finns egentligen bara en enda regel som alla borde följa på sociala medier: Har du inget snällt att säga, säg ingenting alls då.

Moderna myter om lärande och utbildning. En bok som alla skolor borde köpa in åt sin personal

Skolan är sällan konservativ eller bakåtsträvande. Snarare tvärtom, är det någon organisation som tar till sig nya trender och arbetsmetoder så är det skolan och utbildningssektorn. Allt i syfte att förbättra undervisningen. Skolan är vidare oerhört trendkänslig där hypade begrepp som Flippade klassrum, 70:20:10-modellen, Big Five får snabba och stora genomslag. Inte minst inom IKT-spåret har vi gång på gång sett innovationer som skall reformera skolan i gamification, smartboards, VR-glasögon, 3D-skrivare eller bloggar i skolan. Det är allt ifrån olika webblösningar till dyra tekniska maskiner som presenteras som pedagogiska lösningar för skolan.

Frågan är bara...vad fungerar och vad är myter? Kan det vara så att det som Sir Ken Robinson talar om i sin kända föreläsning Changing Education Paradigms bygger på missuppfattningar eller att skolan dödar elevernas kreativitet är en myt? Att påstå något sådant är nästan som att döda gudar, eller åtminstone göra sig av med några heliga kor.

Boken "Moderna myter om lärande och utbildning" av de  Pedro de Bruyckere, Paul A. Kirschner och Caspal D. Hulshof som nyligen kom i svensk översättning från Studentlitteratur tar just upp myter inom lärande och utbildning. De går igenom allt från den klassiska myten om lärstilar, ifrågasätter problembaserat lärande, att vi kan multitaska, att internet gör oss dumma, att dagens unga vill ha en helt annan form av utbildning, 93% av vår kommunikation är icke-verbal mm mm.

Det kan vara så att man inte håller med författarna men denna bok skulle varje skola köpa in till sin personal för att under ett helt år fokusera på olika klassiska uppfattningar och därefter diskutera det pedagogiska värdet i dessa. Varför inte skapa en forskarcirkel på varje skola för att fokusera på det som är viktigt...att kritiskt granska vad vi gör i skolan och sluta köpa snyggt och flashigt förpackade begrepp som låter bra men som inte håller för en djupare kritisk granskning?

Läs den, granska den och fundera över era egna uppfattningar om lärande i en modern skola.

Välståndets baksida

Unga män säljer kurslitteratur på gatan

Vi kämpar med skolan. Omotiverade elever och låga resultat är det vi kan läsa om i media och vi ställer oss frågan...varför är skolan för många elever så ointressant? (Givetvis är det inte så generellt). Jag ställer mig frågan utifrån den geografiska plats jag befinner mig på just nu. Jag har under veckan besökt University of Rwanda och diskuterat utbildningsfrågor i ett samarbete mellan universitet och högskolan Dalarna. Rwanda är en nation som har genomgått en häpnadsväckande utveckling sedan folkmorden 1994. Här finns en framtidstro och en strävan att gå framåt. Här är det särskilt ett ord som är viktigt: Utbildning. Alla strävar efter att utbilda sig samt att kunna finansiera sina barns utbildningar.  Alla vet att utbildning är nyckeln till ett bättre liv och på gatan i Kigali finns det områden där man kränger litteratur och förhandlar om priset för varje bok. Varje lärobok är viktig och nästan värd sin vikt i guld.

Lokalerna som nyttjas på universitetet skulle i Sverige varit utdömda för länge sedan, men i Rwanda fungerar de. Dessa platser är åtråvärda för de studenter som har råd att studera.

En föreläsningssal vid University of Rwanda.

När jag talar med studenter här och ser deras beslutsamhet över att utbildning är inte bara viktigt för mig som enskild individ utan för landet så funderar jag över hur vi i Sverige ser på utbildning? Här betraktas inte sällan utbildning som något betungande och som man ibland skulle vilja slippa. Här beklagar vi oss över att vi måste vara i skolan och att utrustningen är dålig, ämnena tråkiga, lärarna är dåliga, politikerna är dåliga och det finns för lite pengar.

Datasal för utbildning inom IKT

Det jag funderar över är hur vi skall återfå längtan till lärande och se utbildning i ett större perspektiv än endast en personlig angelägenhet? Utbildning bygger nationer och vi får aldrig tro att vi är färdigutbildade. Kan det vara så att vi i vårt välstånd känner att vi inte behöver lägga ned så mycket tid på studier för det finns alltid andra sätt att klara sig på? Jag behöver bara bli känd så kommer pengarna att strömma in ändå. 

Det är lätt att ta saker för givna, det är inte förrän vi kommer ut som jag i detta fall till Rwanda där jag påminns om hur viktigt det är att inte ta utbildning för givet. Vårt välstånd förblindar oss och när vi har alla möjligheter till fri utbildning, fri litteratur, skolmat och tillgång till fantastiskt goda pedagoger...varför inte utnyttja denna möjlighet till fullo? Utbildning är vår enda väg till ett gott samhälle. Utbildning är vår enda väg till ett samhälle fritt från främlingsfientlighet. Utbildning är en möjlighet framför en rättighet. 

För er som läser denna blogg slår jag säkert in öppna dörrar...men jag var tvungen att skriva det ändå. tack alla ni pedagoger som varje dag utför stordåd i skolan...ni är värda er vikt i guld.

Informationssamhället väcker frågor om etik och integritet

Informationssamhället ger oss möjligheter och tillfällen att nå ut till helt nya grupper och individer. Det är fantastiska möjligheter som öppnas i och med denna teknik men samtidigt så går utvecklingen så snabbt att det är svårt för enskilda individer att förstå vad tekniken egentligen innebär. Risken för misstag och den personliga integritetens urholkning är stor, kanske för stor. I kölvattnet av NSA-affären borde vi lära oss att hantera informationsflödena både klokare och något mer sparsamt, dock tenderar vi att hellre lockas av alla möjligheter framför att värna om integritet. Två aktuella nedslag i dagens samhälle visar på etiska frågeställningar som bör lyftas i debatten:

Det ena fallet handlar det om kommuner som inom skolan nyttjar IT i undervisningen, detta är något som allt fler lärare arbetar med men problemet för många pedagoger är att befintliga kommunala IT-system eller upphandlade lösningar inte är tillräckliga för att kunna nyttjas pedagogiskt. Det som sker då är att lärare på egna bevåg väljer tjänster på nätet som eleverna får nyttja för t.ex. glosinlärning eller presentation. Det hela bottnar i ett pedagogiskt driv hos läraren men samtidigt så byggs skolornas lösningar på digitala tjänster där vi inte vet vare sig var informationen lagras, hur den hanteras eller hur länge den kommer att finnas kvar. 

Vid en genomlysning av sju kommuner i mellansverige så visade det sig att kommunernas IT-strateger kände till fler än 15 olika tjänster, i varje enskild kommun, som nyttjades i skolan och där det inte fanns något avtal som reglerade hur information och lagring skulle hanteras.

Information i form av lektionsmaterial, undersökningar, rapporter, inspelningar, mötesanteckningar mm ligger lagrade i molntjänster såsom Google Drive, Dropbox eller Box.net. Här kan vi utgå från att en hel del information om eleverna såväl som lärarna ligger på molntjänster som har sina huvudkontor i USA, Kina och Ryssland. Vi kan också sluta oss till att flertalet lärare och skolledare inte förstår vidden av detta. I vår iver att vilja så mycket inom skolan kan även så mycket bli fel. Molntjänster skulle kunna vara skolans räddning från svåra IT-system…men det kan lika gärna bli dess fall.

Det andra exemplet är allvarligare. Polisväsendet har under flera år haft stora problem med sina kommunikationssystem och när tekniken krånglar väljer givetvis anställda att nyttja andra kommunikationskanaler för att kunna utföra sitt arbete med effektivt. Detta sker inom alla områden, även inom hälsovården och detta är fullständigt naturligt, om än kanske inte tillrådligt. Men när en enskild polisstyrka väljer att nyttja en kommersiell smartphone-app för kommunikation som bygger på att man bjuder in varandra så kan problem uppstå. För egen del finns jag just nu med i ett gruppsamtal som pågår hos en polisstyrka där man av misstag lagt till mig som medlem i appen WhatsApp. Jag får där information om vilken spaning som pågår samt även uppgifter över var poliserna är utplacerade genom positionsinformation som sprids mellan kollegorna i styrkan. Poliserna i denna grupp är inte medvetna över att jag får informationen. Jag förstår varför man valt att kommunicera på detta sätt, det är enkelt, effektivt och också intuitivt men problemen uppstår när misstag sker...som i detta fall. Det andra problemet är också att information av denna karaktär ska inte ligga kommersiella företags servrar. Efter att jag tagit kontakt med polisen i Stockholm angående detta så fick jag inget svar. Inte någonting alls och jag tror inte att man förstår allvaret i detta, inte förrän jag kom i kontakt med media om detta. Mer om fallet i Computer Sweden.

Sverige önskar gärna vara ledande inom IT-utvecklingen, samtidigt måste vi också vara ledande i vad IT innebär när det handlar om integritet, säkerhet och etik. Det kräver ett helt nytt sätt att hantera vardagen, det kräver också att man ständigt uppdaterar sig i vad denna IT-utveckling handlar om, det handlar om nästa generations lärande som pågår hela tiden, alltjämt och nu. Misstag av karaktären ovan sker dagligen inom kommunal, statlig och offentlig sektor och det finns idag en naiv inställning till hanteringen av informationen. Problemet är att teknik ändrar sig fort och med den också kommunikationsvägarna och därför behövs primärt inte utbildning om appar eller olika tjänster utan en djupare förståelse över vad det digitala samhället medför för befolkningen. Myndigheter som polisen bör också tydligt peka på vilka kommunikationsverktyg som skall nyttjas inom tjänsten men samtidigt bygga lösningar som medför snabb och enkel kommunikation inom organisationen. Det vi ser ovan är inte en teknikiver utan istället en kapitulering över icke fungerande system. Alternativen finns lätt att tillgå, men är det dessa vi skall nyttja?

Mobiltelefonen och skolan

Mobiltelefonen och skolan verkar vara ett kärt ämne att diskutera, inte minst av föräldrar som har sin bild av hur skolan ska fungera. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet så är det många som är upprörda över att Skolverket yttrat sig om mobiltelefoner där man menar att elever har rätt att nyttja mobiltelefonen under lektionstid så länge det inte stör undervisningen, se mer om detta på SVT.

I viss mån är det en förståelig upprördhet med tanke på att vi gärna vill jämföra dagens skola med hur den var när vi själva gick i skolan. Detta är nog det första misstaget vi gör, vi kan helt enkelt inte jämföra med den gamla skolan för då vore inte skolan aktuell längre. På samma sätt som innehåll förändras över tid som förändras även formerna för skolans metodik. Vi bör nog jämföra skolan med dagens arbetsplatser istället där internet och mobiltelefoner tillhör standardutrustningen. Sedan är det rätt intressant hur vi föräldrar förser våra barn med smarta telefoner och därefter attackerar dem för att de vill nyttja sina enheter. För det är verkligen en attack på våra unga som gärna härmar vuxenvärlden. En vuxenvärld som aldrig attackeras för mobilvanor eller andra vanor heller för den delen. Det är ett mycket tråkigt maktspel som pågår där de unga blir slagpåse. Med tanke på hur många vuxna nyttjar tekniken så blir det hela mer märkligt. Enligt undersökningen 2013 Mobile Consumer Habits i USA juni 2013 så pågår märkliga saker hos de vuxna där vi ser exempel på att över 55% av de tillfrågade nyttjar telefonen när de kör bild, eller att en tredjedel håller på med telefonen när de är och besöker skolan. Det kanske märkligaste är att nästan var tionde använder telefonen under sexakten (vad de gör med mobilen framgår inte).

Debatten om mobiltelefonen i skolan har börjat i fel ände. Det är inte skolans fel att mobilerna finns i skolan utan det är föräldrarnas (om det nu är ett fel?). Samma föräldrar som nu är upprörda över att mobiltelefonen får användas i skolan. Jag förundras över alla de goda pedagoger som hanterar detta på ett bra sätt och förstår att mobilen kan vara ett gott verktyg i undervisningen och till alla arga och upprörda föräldrar så passar kanske det gamla bibliska uttrycket väl här: Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?

Se tidigare inlägg om mobiltelefonen och skolan:

• Mobiltelefonen i skolan, del 1
• Mobiltelefonen i skolan, del 2
• Mobiltelefonen i skolan - en säljande rubrik

Mobiltelefonen i skolan-en säljande rubrik

Det är lätt att ryckas med och ha åsikter. Slagkraften i rubriken är lika säljande som t.ex. rubriker om bantning, kostdieter eller mirakelläkemedel. Mobiltelefonen i skolan. Diskussionen har fått ny fart då en rektor i mellansverige funderar på att förbjuda mobiltelefonen på högstadiet. Detta tillsammans med både tuggummi och kepsar. Nyheten slår ned som en bomb och samtliga medier sprider nyheten. I kommentarsfältet nedanför artikel instämmer många vuxna med rektorn att det är bra med regler och förbud. Du kanske känner igen dig...på min tid var skolan mycket bättre, ordning och reda och respekt. Idag finns inget kvar av detta menar många och då måste skolan statuera exempel.

Varför blir vi så engagerade? Vi engagerar oss för att vi alla kan relatera till skolan, på samma sätt som vi kan relatera till bantning och ekonomi (visst har du sett rubriken; vem tjänar mest i din kommun?). På samma sätt kan vi relatera till smarta telefoner för vi äger en troligtvis. Det som sker i detta är att vi ofta känner oss lite bättre än andra för jag har ju inga problem, det är ju de andra (läs barnen/ungdomarna). Det finns något skönt i att vara lite bättre :-)

Problemet är att jag har sett detta beteende så många gånger. Innan de smarta telefonerna så bekymrade man sig över vad de unga gjorde på nätet via datorn. Barnen blev slagpåse i debatten. Samma sak sker även nu...barnen får klä skott för att de vill nyttja sina smarta telefoner men vuxenvärlden påpekar att detta är fel. Fokus har i viss mån flyttats från att internet är farligt för barnen pga alla kontakter de kan få till att internet och mobilen distraherar och distanserar.

Jag har sagt det förr och säger det igen, barn är nyfikna och vill gärna testa gränserna, det är det som ungdomen handlar om, det är en del i processen i att bli vuxen. Det är vi som vuxna som försett våra barn med dessa smart telefoner och där måste vi ta vårt ansvar i att diskutera detta.

Vid en föreläsning som jag höll om IT och etik för en tid sedan där jag mötte föräldrar så berättade en förälder, rätt stolt för mig, om att denne hade blivit så irriterad över sitt barns användande av mobiltelefonen så att föräldern slängde telefonen i golvet så att den gick i tusen bitar. Många kände igen sig och nickade instämmande men jag kunde inte låta bli att fråga: Vem var det som köpte telefonen till barnet? Tystnaden blev kompakt.

Vad det handlar om är att vi kan aldrig vinna denna fråga genom förbud utan frågan måste lyftas till en annan nivå där vi talar om kunskap samtidigt som värdegrundsarbetet hela tiden måste ligga som fundament för denna fråga. Om vi tror att vi kan få bort mobiltelefoner från skolan så är vi naiva.

På min blogg ser jag att många söker information om mobiltelefonen i skolan, troligtvis pga att det finns en vilsenhet i frågan. Flera ropar efter regler eller policys men jag tror att man måste fundera över vilka man har framför sig. Det som fungerar i en klass kanske inte alls fungerar för en annan. Det som för en del rektorer eller lärare ses som distraktion ses av en annan lärare/rektor som en resurs. Kanske handlar det om attityder, kanske handlar det om kunskap/okunskap, men mest tror jag att det handlar om respekt...respekt för de unga. Läs mer om detta:

• Dalarnas Tidning-Mobilförbud i skolan splittrar skolvärlden
• Rektor vill ha mobilförbud på Perslunda
• Mobiltelefonen i skolan, del 1
• Mobiltelefonen i skolan, del 2

Jag har en fråga ute på nätet där man kan svara på hur man ser på denna fråga, svara gärna via denna länk, resultatet ser du nedan:

Google, Gmail, Integritet och skola

En inte alldeles oväsentlig nyhet i pågående grupptalan mot företaget Google i USA diskuteras nu världen över. Detta i kölvattnet av NSA-skandalen som uppdagades för någon månad sedan. Vad det hela handlar om är att Google i ett skriftligt svar till rätten skrivit följande:

Just as a sender of a letter to a business colleague cannot be surprised that the recipient's assistant opens the letter, people who use web-based email today cannot be surprised if their emails are processed by the recipient's [email provider] in the course of delivery. Indeed, "a person has no legitimate expectation of privacy in information he voluntarily turns over to third parties."

Detta tolkas som att vi som nyttjar oss av Gmail inte kan förvänta oss någon säkerhet. Läs mer om detta på DN,  Aftonbladet, mfl. Att Google m.fl. leverantören skannar informationen för att nyttja den inte minst för att sända riktad reklam till användarna är ingen nyhet, det förstår man omgående om man ser på reklamen som kommer i sin mail där man nästan omgående förstår vilka mail eller sökningar som jag gjort som påverkat mitt reklamutbud i gmail. Denna koppling är obestridbar. Vi ser samma sak i Facebook där riktad reklam är vardag och det finns få tjänster där detta inte sker idag. Vi bör alltid komma ihåg att "gratis" inte är gratis utan kommer alltid med ett undantag och ett viktigt sådant: Vi är produkten.

Men om det nu är så att Google erkänner att man öppnar våra brev i andra syften så är detta oroväckande. Visserligen fick vi ju veta i samband med NSA-läckan att USA läser vårt material oavsett om det är Google eller Microsofts tjänster. Vad är det då detta handlar om och vilka tjänster handlar det om? Många skolor har senaste åren gått in i Google Apps för utbildning avtal, är det så att även dessa arenor är lika osäkra som det privata Google-kontot? I så fall bör vi kanske fundera över detta ett slag.

Men åter till Googles uttalande. Vad sägs egentligen? Är det så att Google menar att det inte finns något privatliv alls i Gmail? The Next Web skriver i sin artikel att vi kanske inte bör vara så upprörda över detta då vi faktiskt i avtalet vi ingått med Google gått med på följande:

Because the Gmail Plaintiffs are bound to Google’s TOS and/or Privacy Policy, they have expressly consented to the scanning disclosed in these terms.

Vi kanske ska läsa avtalen lite bättre innan vi går med i en tjänst. Än mer intressant blir det dock om vi läser The Verges artikel: Yes, Gmail users have an expectation.  Sending email to Gmail users means you expect Google's servers will process. I denna artikel har man läst vidare i det dokument som Google sänt och som citatet i inledningen kom från. Det visar sig att mycket av det man talar om handlar inte primärt om Googles användare utan snarare om de som inte godkänt Googles villkor. Visst låter det förvirrande men läs The Verges artikel ovan för att få ytterligare information.

Nu är det hela fortfarande förvirrande och media vill gärna driva detta för detta har högt nyhetsvärde, för det handlar ju om dig och mig, precis som i fallet att Facebook skapar skuggkonton av i stort sett hela befolkningen (se tidigare inlägg). Men frågan kvarstår...vad kan vi förvänta oss i de Google Apps installationer många skolor är med i? Kanske måste vi bara kräva svart på vitt från Google att dessa installationer inte på något vis hanteras på detta sätt...men kan vi vara säker?

Det finns andra alternativ, dock inte lika omfattande som Googles tjänster och här måste man göra en kalkyl: Integritet i relation till användarvänlighet och funktion? När våra operativsystem är så starkt knutna till molntjänster så är det snart mer eller mindre omöjligt att inte vara med i dessa. Kanske kan då denna sida vara intressant att ta del av där alternativ till Apple OS, Microsoft OS och Google OS erbjuds, där alternativa e-posttjänster beskrivs och mycket mer: Bryt ut från PRISM

Sover dina elever?

Vid min föreläsning på Framtidens Lärande i förra veckan så inledde jag min dragning med att visa en bild där man kan se hjärnaktiviteten hos en student under en vecka. Denna student är 19-år gammal och läser vid ett universitet. Syftet med studien var primärt inte att mäta vilken hjärnaktivitet som pågick under veckan utan för att se hur man kan testa att mäta aktiviteten via sensorer på handlederna. Men i studien A Wearable Sensor for Unobtrusive, Long-Term Assessment of Electrodermal Activity så framgick det att hjärnaktiviteten hos just denna student var oerhört intressant att studera.

William Rankin, pedagogisk utvecklare vid Abilene Christian University i USA gjorde ett framträdande vid NU-konferensen hösten 2012 där han lyfte fram denna undersökning i föreläsningen Förnya med mobil teknik (se filmen ca 3.40, presentationen återfinns här i PDF). Där framgick det att studenten ifråga som hade på sig dessa sensorer hade mycket låg hjärnaktivitet under föreläsningar. Lika låg som när han såg på TV medan aktiviteten var högre t.ex. när studenten sov. Man ser också tydligt att hjärnaktiviteten var hög under labbar eller när han studerade.

Klicka på bilden för bättre upplösning

Detta är ett alldeles för litet underlag för att dra några slutsatser överhuvudtaget men om denna bild stämmer det minsta med våra elever så måste vi verkligen omvärdera vad genomgångar och föreläsningar är värda. Vi skapar idag mycket digital material och snackar mycket i Sverige om Flipped Classroom, frågan är...tänker vi fel när vi så ofta gör samma sak på nätet som vi gjort i lektionssalarna i 500 år? Om detta stämmer så gäller det att arbeta aktivt med studier och labbar så att eleverna aktivt arbetar med ämnena. 

Jag ser fram mot mer forskning om detta, för detta kullkastar våra tankar om seminarier, föreläsningar, kurser mm som saknar inslag av verkstad. 

In med rolighetsteorin i skolan

Många av er har hart talas om rolighetsteorin, ett projekt sponsrat av Volkswagen där man utlyste en tävling som bygger på att få till ett ändrat beteende men inte utifrån ett strafftänk utan genom att göra något roligt istället för sådant som uppfattas som tråkigt. Världens djupaste soptunna är ett sådant exempel där man med en enkel modifikation av en soptunna fick fler att slänga skräp i tunnan istället för på marken, se film nedan:

Jag kom att tänka på detta projekt när jag deltog på ett föräldramöte där man diskuterade problemet med att en del elever jämt kom sent och att detta medförde brus och oro i klassrummet. Det efterföljande samtalet handlade om hur man skulle "bestraffa" dessa elever (bestraffa var inte ordet men den underliggande meningen) men under samtalet så vände vi det till att snarare fråga oss hur vi kunde premiera de elever som kom i tid.

Det var då jag kom att tänka på rolighetsteorin. Skolan är en kreativ miljö och har även grymt många kreativa elever, ska det verkligen vara omöjligt att skapa incitament som gör att man verkligen vill vara i tid till lektionen (i flera fall vill man säkert vara det ändå utan några incitament förutom intresse för ämnet eller den mycket populära läraren).

Vilka rolighetsteorier skulle vi då kunna tänka oss i skolan? Ja, här skulle jag vilja ha igång er som läser detta genom att komma på olika förslag. En enkel sak skulle kunna vara att koppla en QR-kod som finns i klassrummet som tar en till ett lotteri eller liknande för de som kommer i tid. En anna skulle vara att rigga stolarna i klassrummet så att dessa på ett eller annat sätt blir dynamiska i olika sammanhang.

Med en smartboard borde man kunna göra en hel del men även andra saker som inte har med teknik att göra kan fungera.

Gnugga geniknölarna lite, tala med era elever och se om ni inte kan komma på några intressanta idéer som bygger på premiering och glädje.

IT-Det är en fråga om skolans överlevnad

Det börjar redan bli ett rätt så slitet citat ur Lgr11 kap. 1 men vad innebär detta egentligen i det vi läser om skolan?

"Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt/… / Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ."

I dag har vi över 200 kommuner (enligt framtidens lärande som på olika sätt satsar på att föra in IT i skolan vilket är en positiv utveckling. Särskilt om vi ser till Lgr 11 ovan som så tydligt markerar att "eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och snabb förändringstakt". Min stilla fråga är...hur klarar man detta uppdrag i en skola där det inte finns datorer till varje elev eller förutsättningar för att kunna orientera sig i vår värld? Hur kan man som politiker/skolledare/rektor/lärare/förälder/elev idag tro att vi i en del ämnen kan stå utanför IT och skjuta på frågan in i framtiden? Vilken framtid dessutom? Med stor risk för att låta väl euforisk kring nyttjandet av IT i skolan så finns det en stor risk för de skolor som inte går in i att fullt ut nyttja IT som en väsentlig del i skolundervisningen kommer att tappa mark. Det handlar inte om att locka med en skinande fin dator utan det handlar om att ge förutsättningar för eleverna att kunna finna sin roll och utveckling i den komplexa verkligheten. Egentligen borde granskande skolmyndigheter granska huruvida skolan bidrar till att uppfylla texten ovan. Det går inte längre att hänvisa till ett fysiskt bibliotek utan man måste kunna visa på en större förståelse. I granskningen av skolorna ska kanske frågan istället riktas till lärarna och ledningen istället för att få reda på hur eleverna fått veta hur man skall orientera sig i vår värld. Frågan borde vara: Hur orienterar du dig som skolchef/lärare i den komplexa verkligheten, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Svaret kan då inte bli att vi har si eller så många datorer i skolan och trådlösa nätverk.

Det är märkligt att vi inte har fler skolor som arbetar aktivt med IT, kanske är en del skolor brända på tidigare satsningar, konsulter som lovar stort men håller tunt, IT avdelningar som hindrat utvecklingen för länge eller politiker som inte insett hur världen och de elever som går i dagens skola fundamentalt skiljer sig från sin egen världsbild.

Någon skrev på Twitter att vi inte kan jämföra skolan med hur den var när vi vuxna var elever utan vi måste jämföra dagens skola med dagens arbetsplatser som i flera fall har följt utvecklingen. Kanske ser vi tydligare med den jämförelsen. Eller för att förtydliga den...de företag som idag överlever är de företag som förstått hur världen har blivit så mycket mer komplex samt förändras så snabbt så att om man står stilla så kommer man inte att överleva.

Det är en fråga om skolans överlevnad, inte en fråga som handlar om vi ska satsa eller inte utan frågan är snarare...hur snabbt kan vi komma igång?

"Free societies enable the future by limiting this power of the past"

Målning från ca 1350 av Laurentius de Voltolina. Wikimedia Commons

Målningen ovan av Laurentius de Voltolina visar på hur lärmiljön kunde se ut i ett av de tidigare universiteten. Bilden har slående likheter med dagens skola i många hänseenden, inte minst inom högre utbildning. När man studerar bilden ser vi en del som totalt har tappat uppmärksamheten medan den blå mannen i nedre högra hörnet har somnat. Andra sitter och småpratar eller läser i sina böcker. Målningen är oerhört talande och det man funderar över är...hur har man lyckats cementera denna struktur i snart 700-år och hur kan vi fortfarande har utbildningsministrar som någonstans fortfarande förespråkar detta? Det funkade inte för 700 år sedan, det funkar inte heller idag. Katederundevisning var ett hett ord för snart ett år sedan och med denna bild i åtanke så borde ordet inte ens ha kommit upp.

Vad jag vill med detta inlägg är att vi borde i högre grad söka oss bakåt i tiden, förstå vår historia och utifrån den också skapa strategier och lösningar. För att förstå detta lite tydligare så citerar jag Lawrence Lessig:

• Creativity and innovation always builds on the past.
• The past always tries to control the creativity that builds upon it.

• Free societies enable the future by limiting this power of the past.
• Ours is less and less a free society.

Dessa fyra citat är värda att lägga på minnet. Inte minst det att det förflutna alltid försöker att kontrollera och styra vår samtid. Vem har inte hört begreppet "det var bättre förr"?

Mobiltelefonen i skolan

Så har debatten blossat upp igen, ska (unga) barn få ha mobiltelefonen i skolan eller inte? Frågan har lyftes bland annat i Lilla Aktuellt den 11/10 (klippet är kvar en kort tid ännu) där två skolor lyftes fram där man i den ena fick ha sin mobil medan den andra förbjöd mobilen under skoltid. Frågan är inte alldeles enkel då det är många parametrar inblandade i detta och desto mer man funderar på det så undrar man vad frågan egentligen handlar om.

Det bör klarläggas att denna fråga oftast berör barn från föreskoleålder upp till årskurs 6 även om frågan ibland också är aktuell på högstadiet och gymnasiet.

Vi kan ta olika perspektiv i frågan och enklast är kanske att välja den som säger att mobilen inte får vara påslagen i skolan. I den rapport som jag och min kollega Eva-Lena Embretsén gjorde efter möten med skolor i vår region så framkom det inte ovanliga förfarandet att mobilen fick läggas i en låda och efter dagens sista lektion fick man tillbaka den. Däremot verkar det som om att man inte alla gånger egentligen funderat över varför man inte får nyttja den under lektionstid. Skälen är ofta att telefonen inte skall vara på för att den stör eller drar uppmärksamheten från läraren. Detta kan vara sant men frågan är om man det inte går att fundera i andra banor kring detta?

Men kanske bör man lista argument för och emot att ha mobilen under lektionstid för att få lite överblick:

Orsaker till varför man inte ska ha mobilen i skolan:

• Mobilen stör
• Mobilen gör att barnen blir mer okoncentrerade
• Med mobilen kan man ta kort eller filma i smyg
• Med mobilen kan man mobba andra elever
• Utifrån en tanke om en likvärdig skola skall inte en del elever ha möjlighet till att nyttja en smartphone medan andra kanske inte har den möjligheten (rättviseaspekten)
• Skolan skall fungera som en frizon från de digitala artefakterna

Orsaker till varför man får ha mobilen i skolan:

• Mobilen kan fungera som ett pedagogiskt stöd under lektionen.
• Det är lätt att nå eleverna snabbt och effektivt.
• Mobilerna är en del av samhället och kulturen.
• Vi kan med mobilen hjälp göra nya saker som innan inte var möjliga, eller kan vi det?
• Mobilen kan nyttjas till stöd i elevernas dokumentation.
• Med mobilen kan vi sprida kärlek (Gilla). I motsats till mobbning som alltid lyfts fram.

Listan behöver fyllas på. Kommentarer emotses.

Upphovsrätten är komplicerad-Vem äger materialet?

Frågan om IT i skolan är givetvis också en juridisk fråga men fokus har oftast riktats mot vilket material man får använda, hur och under vilka former. Denna fråga är viktig och lyfts fram bl.a. på medierådets sida i artikeln Upphovsrättsguide för lärare. Detta bör varje lärare och inte minst rektor/skolchef läsa på ordentligt. Men det finns en annan fråga som sällan diskuteras när det handlar om IT i skolan och det är frågan om vem som äger ett material.

Frågan var liksom enklare förut när en lärare som arbetat under många år på en skola och som sedan byter tjänst helt enkelt tar med sig sin pärm med anteckningar och undervisningsmaterial i form av OH-bilder och stenciler. Ingen ifrågasatte detta just. Men nu är läget annorlunda, vilken rätt har en lärare att ta med sig sitt digitala material som tagits fram inom ramen för tjänsten och som nu vill nyttja det materialet vid en annan skola?

Grundfrågan är solklar, en person som har skapat något har alltid upphovsrätten till materialet så länge som det skapade uppnår verkshöjd (vilket det mesta har), däremot är det oklart huruvida jag kan nyttja mitt material i min nya tjänst. Inom högre utbildning så finns det ett undantag i detta som kallas för lärarundantaget (se också en nu inaktiv sida: Legala handboken)vilket innebär att man som lärare har rätt till det man skapat inom ramen för sin tjänst men egnetligen handlar det bara om patenterbara uppfinningar men har blivit en sedvänja som nu omfattar allt. Högskolan Dalarna tvistar just nu om detta och lärosätet menar att arbetsgivaren har rätt att nyttja materialet såväl som arbetstagaren.

Frågan är svår och det finns inget prejudikat i ärendet vilket man hoppas få nu i den process som högskolan Dalarna driver med SULF som motpart. Frågan gäller alltså om läraren har all rätt till sitt material eller ifall det finns en delad rätt i detta med tanke på att undervisningsmaterial skapats inom ramen för tjänsten.

Det man som lärare bör göra om man känner sig tveksam i detta är att skriva avtal med arbetsgivaren där det tydligt framgår vad som gäller om man byter tjänst. Har jag möjlighet att ta med mig mina filmer som jag publicerat på Youtube men under den kanal som min skola kanske har skapat? Det är många juridiska frågor som korsas här och bland annat måste man se till att man inte begår ett varumärksesintrång vilket följden kan bli om man nyttjar en film där jag kanske föreläser men i filmen finns också ett "vattenmärke" där min skolas namn kanske finns inpräntad. Om så är fallet kan jag inte nyttja föreläsningen som "mitt" material i en ny tjänst, eller sälja föreläsningen om man har sådana ambitioner.

Som sagt, det finns många frågor här som man måste beakta och när jag är ute på skolor och föreläser eller talar med skolchefer så inser jag att här finns en mycket stor okunskap samt mycket få avtal skrivna.

Facebook för skolan

Facebook har nu lanserat en lösning för att kunna få skolor och elever att kunna nyttja Facebook för utbildning. Nyheten lanserades den 11/4 och utrullningen av tjänsten som heter Groups for Schools innebär att man enklare skall kunna dela dokument och annat som nyttjas inom skolan samt att man kan knyta sin e-postadress som man har på skolan till Facebook vilket innebär att sammanblandningen mellan privat och jobb (skola alltså) inte blir lika påtaglig. För att anmäla sig kan man klicka på denna länk. För tillfället verkar det bara vara universitet som är knutna till detta på Facebook, jag antar att det blir tillgängligt för alla skolor inom kort. En intressant fråga här är dock åldersgränsen på 13-år, kommer den att sättas lägre för just detta eller är det så att man inte får komma in i dessa världar om man inte är tonåring?

Skolminister utan bildning

Såhär kreativa bör vi nog inte vara :-)

Det är en tragisk läsning i dagens DN där vår utbildningsminister ondgör sig och sågar satsningen med läsplattor i skolan i Sollentuna i ett skriva till sig läsning projekt. Enligt artikeln i DN så studsar tydligen Björklund när han läser om Sollentuna-satsningen. Att skriva till sig läsning börjar mer eller mindre bli en etablerad standard där skrivandet utvecklas snabbare än när man nyttjar papper och penna i de små händerna som inte vill skriva fint även om man försöker.

Det finns flera problem med Björklunds politik men det som är mest oroväckande är det faktum att han är riktigt dåligt påläst. Forskning har under flera år kunnat visa att t.ex. skriva till sig läsning ger märkbara positiva resultat på skrivutvecklingen. Men överhuvud taget så brukar frågan om IT i skolan ifrågasättas men enligt forskningsprojektet UnosUno (som inte forskar inom att skriva till sig läsning utan en-till-en satsningar i skolan) så blir lärares handledning och instruktioner än mer viktiga, se intervju med Åke Grönlund på Skolverkets skolutvecklingssida. Något händer med IT i skolan både hos lärare och elever. Det är märkligt att en utbildningsminister så kan söka efter teser och forskning i andra länder som stödjer hans egen uppfattning och totalt bortse det som händer i Sverige. Här pågår just nu ett maktspel på politisk nivå som bygger en skola som baseras på tankar om total kontroll, uniformitet, makt och mätbarhet som inte syftar till att skapa eget tänkande individer.

Björklund säger också att man måste lära sig att skriva för hand vilket är en total missuppfattning om vad skriva till sig läsning handlar om. Han säger också att vi i "framtiden måste kunna både skriva och räkna och att man inte alltid kan ha tillgång till en dator var man än befinner sig".  Måste vi verkligen det, idag är vi utrustade med datorer i våra mobiler och som utvecklingen ser ut så kommer vi definitivt att klara oss utan skrivdon i form av pennor. Tryckpressen förde med sig samma resonemang men ifrågasätts inte idag.

Kan vi påstå att en person som inte kan använda en penna men däremot en dator till att skriva på är skrivkunnig? Björklund skulle nog säga att personen ifråga inte är skrivkunnig är jag rädd för.

Skolan har ett fantastiskt stort och viktigt uppdrag men fokus ligger mer på ett plan samt en människosyn som är bekymmersam om man följer ministerns linje i alla fall. Det förefaller som att utbildningsministern borde skaffa sig en lite större omvärldsbevakning som omfattar även digital artefakter.

Är detta en fråga?

Det är uppenbart att om vi går in i en digital värld i vår skola så kommer mycket att förändras. Digitala böcker och program som på olika sätt hjälper oss är en grundförutsättning och är sällan i sig något problem. Däremot så får vi en del intressanta problem som vi måste lösa och som inte är alldeles enkla att komma runt. Ofta beror dessa problem på att vi försöker att anpassa vår digital miljö till den analoga skolan vilket komplicerar saker och ting. Ett sådant tillfälle är när man vid ett prov ger elev/student möjlighet att nyttja t.ex. formelsamling eller kanske kurslitteratur som stöd under examinationen. Det är egentligen inga problem med detta så länge man inte gjort några otillåtna markeringar mm i boken (så resonerar en del i alla fall). Men nu kommer vi till ett intressant dilemma, och det är just möjligheten att idag köpa kurslitteratur samt nyttja t.ex. en formelsamling i smartphone eller kanske iPad/Androidplatta.

Jag har just börjat att hantera ett sådant fall där man i en kurs på högskolan har tillåtelse att nyttja kurslitteraturen under tentan men en student har köpt litteraturen digital och har inga böcker, åtminstone inga fysiska och nu vill studenten nyttja den digitala boken i sin läs/skrivplatta. Majoriteten av kursens studenter har däremot "vanliga" böcker så för dem så är det inget problem men för den student som vill kunna vara mer effektiv genom att kunna söka i den digitala boken snabbt och smidigt så blir det problem. Problemet består i att man som examinator inte vill att studenten ifråga skall kunna ta del av annan information på nätet såväl som att kanske kommunicera med andra som finns i studentens nätverk.

Detta problem kan klart lösas om man i förhand är medveten om den digitala värld som nu förändrar så mycket i vårt läsande, skrivande och kommunicerande. Om examinatorn ifråga kände till förutsättningarna för studenten ifråga som vill nyttja sin digitala bok så skulle examinatorn kunna formulera frågor som inte går att Googla upp. Nu vet jag inte exakt hur frågorna är utformade men det handlar i detta fall heller inte bara om att kunna google upp, utan det handlar likaväl om vilka kontaktytor som öppnas om man för in våra digitala artefakter in i skolan. En lösning skulle kunna vara att man låter studenten få låna en analog bok under tentan men detta är inte en tillräckligt god lösning, snarare bara ett sätt att skjuta problemet till framtiden. Ett alternativ kanske istället vore att fundera över hur man formulerar sina frågor och helt enkelt säger till sin elev/student att du får nyttja precis vilka metoder och källor (analoga såsom digitala), bara du redogör för hur du kommer fram till dina svar. Detta innebär att resan är själva målet och svaret blir något sekundärt.

FLUMSKOLA...ropar då vän av ordningen. Det som är intressant med denne "vän av ordning" är att det är det som efterfrågas...ordning och reda. Endast en väg är den rätta till svaret och svaret är det viktiga. En del har mycket svårt för att kunna se bortom logiken och den "korrekta" vägen och vill ha tydliga direktiv och svar. Det som istället ibland kallas för inre logik (Constructive Alignement) skapar nya förutsättningar och resultat under hela utbildningen eller kursen. Istället för att fokusera på själva slutexamen så blir hela resan det intressanta och som värderas.

Det är ungefär som den där tentan vid Umeå Universitet som det berättas om inom filosofin (som jag inte är säker på om den är sann, kanske bara en skröna?):

Det handlar om en sextimmarstenta i analytisk filosofi där studenterna klockan 09.00 fick sin tenta i handen och satte igång med att besvara frågorna. Problemet var bara att det fanns bara en enda fråga som löd:

ÄR DETTA EN FRÅGA?

Studenter inom filosofi kan argumentera och det går att skriva mycket om frågan ovan. Men historien förtäljer att det var en student som på frågan svarade med sex korta ord:

JA, OM DETTA ÄR ETT SVAR!

Historien säger också att studenten ifråga fick full pott på tentan.

Vi gör ett experiment

CC by Geek&Poke

I måndagens vetandets värld diskuterades frågan om IT i skolan där bland andra IT-professor Bo Dahlbom intervjuades och där han och även Stig Roland Rask framförde sina tankar om IT i skolan, programmet är intressant att lyssna till och ger många infallsvinklar.  Om man sedan läser kommentarerna nedan så ser vi stor skepsis till att införa IT i skolan. För egen del så börjar IT i skolan att vara en icke-fråga med tanke på att skolan inte kan utvecklas och bli relevant på annat sätt än att integrera vår värld i skolan. Dock är den klart en viktig fråga men det går inte att ducka längre.

Det finns ett stort problem i denna fråga och det är att det är vi vuxna som skall diskutera villkoren för eleverna, visserligen måste vuxna driva frågan men när det kommer till IT så tar det stopp. Mycket beror nog på att vi hela tiden mäter och värderar dagens skola utifrån vår egen skolgång och lyckas inte förmå oss själva till att inse att den skolan aldrig kommer tillbaka, hur mycket vi än försöker återskapa den. Detta är också orsaken till varför en utbildningspolitik som driver skolan bakåt och som försöker att återskapa 50-talets "ordning och reda skola". Med tanke på att våra arbetsplatser har utvecklats enormt med stora krav på hur en god arbetsmiljö ska se ut så tillåts skolan att även i detta hänseende få vara kvar i en gammal skola. Tydligen så är skitiga toaletter, dålig arbetsmiljö och knappa resurser något som är en del i den fostrande skolan. Ingen vuxen...och jag menar INGEN skulle acceptera att ha datorer som inte startar eller som alltid krånglar, då skulle facket gå igång för det inverkar menligt på arbetsmiljön, men i skolan så är det möjligt. Tänk att göra ett byte, ett experiment, där föräldrarna till en klass under en vecka fick göra precis samma sak som eleverna gör i skolan samtidigt som eleverna fick gå ut i arbetslivet. Jag är säker på att den skolan därefter aldrig mer skulle bli sig lik.

Min son sitter vid iPaden en kväll och stänger av den samtidigt som han tittar på läsplattan och säger..."tänk vad mycket vi skulle kunna göra på lektionerna med iPaden", han drömmer sig bort till en skola som han skulle vilja se men som av vuxna har utdömts innan man ens har testat den. Ett annat barn säger när hon besöker min arbetsplats och står och höjer och sänker skrivbordet och lekar att hon står och jobbar framför datorn: "Vad skönt det skulle vara om man fick stå och arbeta ibland i skolan". Men den skola jag växte upp i fungerade enligt modellen att alla skulle sitta still vid sin plats och inte vicka på stolen.

Det är detta jag menar med att barnen måste få vara en stor del i denna utveckling, inte för att de är tekniker eller gillar prylar (som debatten ibland landar i) utan för att de är tänkande individer som vill lära sig, som vill pröva nya sätt att lära sig på och som vill älska sin skola.

Kanske är det snarare så att IT kan bli hävstången som gör att skolan inom kanske en 10-års period kommer att tvinga sig ur industrisamhällets grepp som inte är baserad utifrån pedagogik utan mer organisation. Kanske är det så att vi måste vänta en generation till innan vi når dit, men jag är rädd för att vi inte kan vänta så länge.