Hur får du dina elever mer engagerade med datorn?

Undersökningen Deliberate Engagement of Laptops in Large Lecture Classes to Improve Attentiveness and Engagement vid University of Michigan utförd av Perry J. Samson är väl värd att läsa.

Författaren tar upp frågan om hur man skall kunna få studenter att bli mer engagerade under föreläsningar (man kan givetvis diskutera föreläsningarnas värde). Denna undersökning omfattar just tillfällen när man har stora grupper av studenter. Det visade sig att många studenter redan hade datorer med sig under föreläsningarna men enkätsvaren som studien bygger på visar att studenterna inte lärde sig mer men inte heller blev mer distraherade med datorerna som om de hade varit utan dem. Detta stämde väl överens med det man anade från universitetets sida. Studenterna i denna studie är förstaårsstudenter som alltid brukar vara en svår grupp att nå då de inte riktigt kommit in i universitetsstudierna.

När man avsiktligt började att arbeta aktivt med studenterna via dator under föreläsning så skedde något. Från att ha rätt så avslagna studenter så förändrades studenternas engagemang när läraren med stöd av IT började undervisa annorlunda. I just detta fall nyttjade man Lecturetools för att dels sprida material men även arbeta med frågor. Liksom så många andra har skrivit om såväl själva upptäckt så vågade många fler ställa frågor då det blev lite mer anonymt. Detta är något som vi som föreläser måste ta till oss, hur får vi interaktivitet vid våra föreläsningar (det har många idag men det kan alltid utvecklas).

Läs gärna studien (som är rätt kort). Men poängen med detta är den att bara för att vi har datorer i skolan blir det inte bra. Det som är viktigt i studien är att studenterna uppfattade att de inte blev mer motiverade eller engagerade bara för att de hade en dator med sig, de blev inte heller mer distraherade än om de inte hade haft med sig den. Det handlar om lärarens engagemang och hur man aktivt måste arbeta med åhörarna om man nu vill föreläsa.

Bilderna nedan (från studien) visar att om man inte har ngn digital föreläsningsplan så förändras inte något i klassrummet (se fig. 6) men om man aktivt arbetar med datorn och har en tydlig strategi för sin undervisning så händer något (se fig. 7). På frågan: Min uppmärksamhet har ökat på grund av att jag använder datorn. (Observera att frågan är något annorlunda ställd under figur 7 där uppmärksamhet har bytts ut mot engagemang. Detta komplicerar bilden något (min egen anmärkning).

Sover dina elever?

Vid min föreläsning på Framtidens Lärande i förra veckan så inledde jag min dragning med att visa en bild där man kan se hjärnaktiviteten hos en student under en vecka. Denna student är 19-år gammal och läser vid ett universitet. Syftet med studien var primärt inte att mäta vilken hjärnaktivitet som pågick under veckan utan för att se hur man kan testa att mäta aktiviteten via sensorer på handlederna. Men i studien A Wearable Sensor for Unobtrusive, Long-Term Assessment of Electrodermal Activity så framgick det att hjärnaktiviteten hos just denna student var oerhört intressant att studera.

William Rankin, pedagogisk utvecklare vid Abilene Christian University i USA gjorde ett framträdande vid NU-konferensen hösten 2012 där han lyfte fram denna undersökning i föreläsningen Förnya med mobil teknik (se filmen ca 3.40, presentationen återfinns här i PDF). Där framgick det att studenten ifråga som hade på sig dessa sensorer hade mycket låg hjärnaktivitet under föreläsningar. Lika låg som när han såg på TV medan aktiviteten var högre t.ex. när studenten sov. Man ser också tydligt att hjärnaktiviteten var hög under labbar eller när han studerade.

Klicka på bilden för bättre upplösning

Detta är ett alldeles för litet underlag för att dra några slutsatser överhuvudtaget men om denna bild stämmer det minsta med våra elever så måste vi verkligen omvärdera vad genomgångar och föreläsningar är värda. Vi skapar idag mycket digital material och snackar mycket i Sverige om Flipped Classroom, frågan är...tänker vi fel när vi så ofta gör samma sak på nätet som vi gjort i lektionssalarna i 500 år? Om detta stämmer så gäller det att arbeta aktivt med studier och labbar så att eleverna aktivt arbetar med ämnena. 

Jag ser fram mot mer forskning om detta, för detta kullkastar våra tankar om seminarier, föreläsningar, kurser mm som saknar inslag av verkstad. 

Nöj dig inte med en föreläsning

Jag håller på att förbereda mig som bäst inför en föreläsning i nästa vecka som jag har rubricerat: Varför vi är tvungna att överge tanken på traditionella lärplattformar. Bara det är en utmaning i sig då frågan om lärplattformar är något som vi måste granska djupare. Men i förberedelsearbetet så kom jag att tänka på Kaplan Universities film som handlar om en ny värld som definitivt påverkar högre utbildning, se nedan:

Filmen är en sån där film som man kan visa upp under en föreläsning och som många som arbetar med IT och lärande sympatiserar med. Vi är i ett skifte och vi har allt för ofta fastnat i gamla tankar och metoder. Denna film vill visa på att vi måste bryta oss ur detta. Samtidigt är filmen inte särskilt bra för vad man gör är att man ändå cementerar tanken på föreläsningar och dessa endast visas i nya medier. Det är alltså samma sak men bara i en ny förpackning. Det är lite detta som mitt grundläggande antagande kring lärplattformar kommer att ta sin ansats utifrån. LMS eller lärplattformar tillför sällan något mervärde utan cementerar snarare gamla skolstrukturer. Lärande skall ske på en särskild plats och vi fokuserar tyvärr inte alltid på kunskapsutveckling utan närvaro, precis som skolan fungerar.

Jag är inte den enda som tänker på detta sätt utan många med mig.

Vi kanske ska se på filmen ovan med lite nya ögon och det har tpack.org just gjort och skapat en mashup på filmen ovan som ger en nya perspektiv.


Det är så enkelt att vi gör det som vi alltid gjort.  Styrkan ligger inte att förpacka på nytt sätt (vilket jag hört från säljare av LMS "Allt handlar om förpackning") utan det handlar om kommunikation, kunskap om vårt digitala samhälle och innovativt pedagogisk/didaktiskt tänkande.

Hej Matematik

Jag har föreläst en hel del under den senaste tiden, för rektorer inom rektorsprogrammet såväl som på en konferens i går för Yrkeshögskolor och jag talar, som vanligt, om hur allt förändras, vilket allt alltid har gjort. Men det är ofta lätt att man sätter fokus på allt det nya utan att förankra de som lyssnar till den tradition och kontext som åhörarna har med sig. För oavsett om vi verkar i en ny tidsålder så präglas vi ändå så tydligt av vårt arv.

När jag då i bakgrunden visar bilden från 70-talets matematikböcker samtidigt som jag talar om vår skola som vi känner till så brukar det gå ett sus genom auditoriet, de flesta känner igen sig, de flesta minns plötsligt sin skola och skolgång och de flesta känner samtidigt både positiva och negativa känslor. Detta är inget unikt som jag gör men jag vill arbeta mer med att förstå sin egen skolgång, sin egen tidsålder och sitt eget kämpande med skolan för att skapa förståelse för dagens unga i vår skola brottas med exakt samma problem, motgångar och framgångar som vi också hade att hantera.

I anslutning till resonemanget ovan så har jag också funderat på den retorik som ofta nyttjas i samband med skolutveckling, inte minst begreppet "verktyg" är problematiskt anser jag. Vi talar om IT-verktyg på olika sätt men begreppet är belastande. Vi har tidigare inte talat om matematikboken eller annat kursmaterial som "verktyg"men bara för att det handlar om teknik som vill man reducera de pedagogiska hjälpmedlen till "verktyg". Jag har själv använt begreppet men väljer nu att tala om dessa "verktyg" som läromedel eller lärresurser just med tanken på att det inte handlar om verktyg enligt min mening, jag förstår att jag med ovanstående vänder mig mot en hel yrkeskår som dagligen nyttjar begreppet men jag är rädd för att vi fokuserar på fel frågor om vi har ett språkbruk som bygger på att vi förminskar det vi håller på med när vi nyttjar informationstekniken i pedagogiskt syfte. Det är inte verktyg (även om man nyttjar begreppet även inom engelskan "tools") utan det är, oavsett om programmet egentligen inte skapats utifrån ett pedagogiskt syfte, en del av lärmiljön då en lärare infört det just pga att man vill skapa förståelse  för t.ex. ett problem. Vi har tidigare inte talat om svarta tavlan som ett verktyg eller kartan som rullades ned från taket som ett verktyg. När vi för in nya (gamla) begrepp som dessutom har sin bakgrund i ett industrisamhälle men ger begreppet en ny mening så blir det problematiskt, inte minst för de som tror att IT i skolan är något fundamentalt annat än vad vi tidigare arbetat med.

Bara en tanke såhär i slutet av veckan.

Prezi är bara ett annat P för Powerpoint

De bästa föreläsningar och dragningar jag varit på är de som inte är fyllda av ord, eller som snurrar tills man blir yr. De bästa är de som kanske inte ens har någon powerpoint eller keynote presentation. Jag använder själv olika presentationsverktyg och har gjort under många år men märker allt mer att "less is more", att om vi inte lyckas förmå att få det man säger att skapa intryck så blir det inte mycket bättre med att understryka det man försöker säga med en text. Vi måste komma ett steg längre och fundera över den djupa innebörden i det vi vill säga.

CC 2.0 by geek&poke

Jag har skrivit om detta förut men tydligt är många gånger att våra presentationer låser oss i tanken och skapar inte kreativa miljöer som tillåter oss att gå utanför våra tankar med föreläsningen, eller ännu värre, vi missar målet just på grund av denna låsning. 

Prezi har många fastnat för just för att den inte är lika statisk som t.ex. Powerpoint, men det är en illusion. Prezi gör inget annat än låser oss i tanken ännu en gång, för den som lyssnar kan det kännas fräscht första gången man ser det men efter en tio Prezi-presentationer så är det inget som på något sätt skapar större förståelse för det som föreläsaren vill lyfta fram.

Frågan man då ställer sig är...jamen hur ska vi då göra? Vad är nyckeln till att lyckas med en presentation? Jag tror att det är att våga släppa dessa och plocka fram det man behöver just när man behöver det, detta baseras på den publik man har och en förtrogenhet inom ämnet. Att plocka fram just det exemplet som behövs för att besvara frågan framstår kanske som att trolla fram kaninen ur hatten, men poängen med detta är att visa på att internet som medium har variation och är en god källa att ösa ur. Även det att visa att vi faktiskt inte kan nyttja internet till det ena eller det andra är en lika viktig kunskap. Om man som lärare är förtrogen inom sitt ämne så gäller det också att vara förtrogen om sitt ämne även på nätet, det tar tid...lång tid och många sena kvällar, men det är värt det, det gör oss till experter inom våra ämnesområden och får oss samtidigt att inse att världen och mitt ämne förändras hela tiden och alltjämt.

Från bokkultur till skärmkultur. Vad innebär det?

Om du har det minsta intresse av litteraturvetenskap och IT så är föreläsningen med högskolan Dalarnas professor Bo G Jansson helt klart intressant. Jag kan själv inte betrakta mig som litteraturvetare men utifrån denna föreläsning så får jag en större förståelse för boken som kulturfenomen men även en insikt i att detta med boken som alla talar så högt och vitt om faktiskt är en parantes i vår historia.

Ta Er tid och se föreläsningen, eller ladda ned den från iTunesU för att se när det passar.

Föreläsningen återfinns här i HD-kvalitet: Från bokkultur till skärmkultur.

och här från högskolan Dalarna på iTunesUniversity

och här på Youtube

Föreläsningar online

Det debatteras en hel del om föreläsningar online och vilket mervärde dessa ger. Mitt inlägg för någon vecka sedan om Fröken Matte på Youtube blev rätt så diskuterat där en del uppenbarligen ser nyttan med en sådan möjlighet medan andra anser att detta är ett steg tillbaka i utvecklingen. Jag läste nyss filosofiprofessor Jonathan Wolff kolumn i The Guardian där rubriken säger: "Will video kill the lecturing star?". En intressant artikel som dels visar på Wolffs nyvunna kunskap men även dåliga erfarenhet av att bli inspelad, något som alla känner de första gånger, mer intressant är att hans självbild kanske naggats lite i kanten då han känner att stjärnglansen över hans föreläsningar försvinner lite online. Läs och gör er en egen uppfattning.

För egen del älskar jag att föreläsa online men särskilt om det finns möjlighet att göra det samtidigt med interaktionsmöjligheter. Vid högskolan Dalarna där jag arbetar ger vi möjlighet att kunna ta del av Live-föreläsningar för de som inte kan komma till campus. Detta gör vi i en egenutvecklad miljö som vi kallar för videochatten. Här kan föreläsaren direkt tala till de som är i salen såväl de som sitter med online, och det märkliga, eller ska jag kanske säga naturliga, är att fler och fler av studenterna väljer att sitta hemma och delta över nätet. Varför kan man fråga sig, den kritiske skulle nog vilja påstå att det är för att studenterna är lata, själv är jag övertygad om att det handlar om något annat, det handlar om att nu får studenterna möjlighet att kunna ställa frågor utan att känna sig dum, anonymiteten gör att de studenter som inte vågar fråga faktiskt gör det online. Frågan kommer till mig som en text på en särskild skärm och jag svarar muntligt. Och ni ska veta vilka spännande frågor jag får, ofta är dessa bättre än de som kommer från de som sitter i salen. Det tror jag beror på att de som sitter i salen också sitter med i socialt sammanhang där vissa regler gäller, dvs. det finns alltid de som tar utrymmet i salen, eller ännu värre, kanske lärarens attityd är sådan att man helt enkelt inte vågar ställa frågor med risk för att bli klassad som dum. Under föreläsningen pågår samtidigt mellan studenterna online ett ständigt samtal som även det är intressant, ett samtal som är kritiskt och undersökande över det som föreläsaren talar om, ett samtal som hämtar fakta, information och inspiration från nätet och som utmanar oss som lärare. Det är dit jag vill komma...att utmanas och får möjlighet att utmana.

Jag var nyligen och föreläste för 100 gymnasielärare och skapade samtidigt möjlighet för de som hade datorerna med sig (de flesta faktiskt) att kunna ställa frågor till via den enkla men mycket uppskattade tjänsten TodaysMeet. Samtalet var i full gång så snart lärarna kommit i i systemet och frågorna kom snabbare än vanligt när man annars föreläser. Även efter mitt åtagande var över så fortsatte man att diskutera på TodaysMeet. Så enkelt men även så kvalitetshöjande för det jag är ute efter nr jag föreläser är de tysta rösterna. De röster som inte vågar komma till uttryck pga att man är rädd för att man inte duger. Om vi kan få dessa elever/studenter att våga träda fram så händer något spännande, personlig utveckling och även utveckling för den stora mängden i de nya frågor som kommer till uttryck.

Det går även att vara levande i produktioner utan interaktion men vi ska samtidigt se dem som ett medel för att nå andra mål, dvs skapa möjlighet till att ge elever som behöver repetera dem denna möjlighet och chans att få göra det i egen takt. Sen kan klart föreläsningar bli hur bra som helst trots att man gör det på skärmen, vem kan inte annat än fascineras av Hans Roslings föreläsningar? Och många av dessa är på nätet. Det hela handlar om att tänka till och fylla dem med dels innehåll men också personlighet.

Vi får aldrig glömma bort kommunikationen och frågan om online-föreläsningar kommer att bli än mer aktuella för detta är bara början.

Föreläsning i lärarprogrammet imorgon

Någon gång per termin får jag möjlighet att föreläsa i lärarprogrammet på högskolan Dalarna. Ett tillfälle som jag uppskattar enormt varje gång, dels för att det är så stimulerande och roligt att få föreläsa för denna grupp, dels för att det finns så mycket att tala om vad gäller uppväxtvillkor, pedagogisk utveckling med stöd av IT och den förändrade lärarrollen. Problemet är att jag bara har två timmar på mig, jag skulle ju behöva en vecka.

I vilket fall...för den som inte har annat för sig så är det helt OK att följa föreläsningen genom att gå in i föreläsningssal 5 i högskolan Dalarnas videochat (länk), ni kan gärna ställa frågor men jag kan nog inte svara på alla. Föreläsningen startar klockan 10 och slutar 12.

Vi ses kanske imorgon, för egen del så längtar jag och det är inte ofta man längtar nuförtiden.

Lite förberedelse inför möte med utbildningsministern

Sitter och funderar över hur jag på bästa sätt skall kunna beskriva utvecklingen inom IT och lärande vid Högskolan Dalarna när jag och min kollega får tillfälle att på måndag presentera vår utveckling för utbildningsministern Jan Björklund. Vi har här en möjlighet att på många sätt beskriva vikten av att IT måste in i alla former av utbildning. Att IT kan befrukta och ge nya perspektiv på ämnen och teman. Det handlar inte bara om skolan eller högre utbildning utan detta är något som påverkar samtliga delar av näringsliv, offentliga organisationer och inte minst privatlivet. Detta vet vi alla men vad vi efterfrågar är att skapa förutsättningar för att utveckla lärandet till att innefatta IT på alla plan, inte för att det är teknik utan för att det är en möjlighet till att skapa ett individuellt lärande för alla.

I högskolans projekt Nästa Generations Lärande handlar det om att ställa om hela högskolan till att bli en miljö som ger studenter möjlighet till att ta del av information och utbildningsmaterial på ett helt nytt sätt. Det handlar inte primärt om vår nästa generation studenter, det handlar om nästa generations lärare snarare vilket är mer intressant. Fokus har så ofta legat på våra unga studenter som "kan allt" inom IT (vilket i sig är en villfarelse) men vi måste gå den andra vägen. Vi måste skapa en lärorganisation som inkluderar det nya och kastar av sig allt som alltid har varit. Vi är helt klart i en spännande brytpunkt vad gäller skolutveckling och vi har världen bästa infrastruktursförutsättningar för att göra något fantastiskt. Att investera i skolan och högre utbildning är att satsa på framtiden. Detta är det som vi kommer att tala med Björklund om, att det inte handlar om "distans" utan om närhet och kommunikation och ett lärande som blir bättre när vi som pedagoger vågar tänka om och göra om. Det får inte stanna vid tanken...nu krävs arbete.

Jag återkommer med rapport efter vår dragning på måndag.

Surfa lugnt: Vuxna ska utbildas i ungas nätvardag

Enligt ett pressmeddelande från Newsdesk och tips från Johnny Lindqvist så läser jag om Surfa Lugnts satsning på att dela ut föreläsningsmaterial om barn och ungas nätvardag. Ett material som man är fri att använda på föräldramöten eller i andra sammanhang. Om det inte finns intresse att själv hålla ett föredrag kan det vara nog så intressant att ta del av materialet för egen bildning. Däremot var det ovanligt krångligt att komma åt själva Powerpointen som även den går att ladda ner.

Ett långsamt resultat

Tidigare i dag höll jag en föreläsning för skolchefer m.fl. intresserade på högskolan Dalarna, inget märkligt med det. Däremot kommer en person till mig i efterhand och berättar något som gladde mig mycket. Hon nämnde att hon hade hört mig föreläsa om etik och ungdomar på nätet för kanske en fyra eller fem år sedan, tydligen hade hon lyssnat på mig för en tid efter denna föreläsning hände något nätrelaterat som blev bekymmersamt i hennes tonårsbarns klass. Hon valde då att istället i affekt gå igång att fundera på vad som egentligen hade hänt och hur hon kunde hantera problemet lite mer sakligt. Nu känner jag inte till hela historien men vad jag förstod var att hon bättre kunde förstå deras situation med den kännedom hon hade om nätet.

För mig var detta viktigt, många gånger har jag känt att jag inte gör någon nytta när man talar om nätetik eller ungdomskulturer men detta var ett viktigt besked som visar på att man kanske bidrar med något. Jag tror att det är såhär med mycket, vi ser inte det omedelbara resultatet men med en dåres envishet kan vi faktiskt åstadkomma något.

Utbildning i förändring

Det har varit tyst under längre tid på denna blogg. Detta av flera orsaker men inte minst på grund av att mitt arbete vid Högskolan Dalarna tar mycket tid. Jag har dock under tiden arbetat med pedagogisk utveckling och klart är att vi har många och spännande utmaningar framför oss kopplad till IT och lärande. Jag är nu programansvarig för något som vi kallar för Nästa Generations Lärande och fokus ligger här på utveckling inom IKT-pedagogik och en enorm teknisk utveckling som skall stödja vår pedagogik. Denna blogg kommer därför att ändra lite fokus till att mer fokusera på frågor som handlar om utbildning och IT men hela tiden ligger etiken alltjämt nära. Jag gjorde en inspelning tidigare i våras som heter utbildning i förändring och som ligger på iTunes University som nu alltså är lite gammal men för den som är intresserad så återfinns den även här. Ni som är rutinerade och kan området kanske inte får ut ngt nytt men vi måste ut med detta intresseområde mer anser jag.

Direktlänk till iTunesU: Utbildning i förändring