Selfies och likes - vår nya valuta?

Noterar att Apple nu i amerikanska (US) app-store har en egen avdelning för Selfie-appar. Selfi-trenden har blivit stor och får nu också högre acceptans när apparna inte förpassas till olika kategorier i app-store. Vi ser också att i Google Play-store så finns det en mängd appar för att skapa selfies men ännu ingen särskild kategori för detta.

Selfies som fenomen är mycket intressant. Det hela är fullt naturligt, jag vill med en selfie visa upp för min omvärld hur jag ser ut, var jag är och med vilka. Vi kan moralisera över detta men för egen del känns det inte rätt. Det är lätt att bara se faror med selfies och hävda att det är ett ytligt uttryckssätt bland unga. För en tid sedan skrev jag ett inlägg om selfies som handlar just om denna moralpanik. 

Däremot så kan kanske jakten på "likes" bli lite svår. Jag har flera gånger sett hur instagramanvändare kan värdera en bild i antal "likes" innan man ens lagt ut den, dvs man gissar hur många likes man kommer att få och överträffas detta så blir man klart glad. Likes blir nästan den nya valutan där den som har flest likes är rikast. Kanske har jag fel men status kan idag nås på nya sätt, i extremfallen kan det gå så illa som den unge man som Tweetade att personen i fråga lovade att skjuta någon om hans Tweet retweetades 100 gånger. Här sammanfaller nog många problem hos denne unge man som resulterade i denna Tweet. 

Men om vi tänker ett steg till...kan "likes" bli likt en valuta? Kan antal likes vara viktigt för framtiden när man ska söka jobb? Är ett högt Klout-score viktigt eller kommer nya uttryck för gillanden framöver att vara en del i en individs profil och status?

Det jag tycker är spännande med selfies och andra uttryck för bejakande och bekräftelse är att vi måste fundera över oss själva som individer, oavsett om vi själva lägger upp selfies eller jagar likes. 

Kulturantropolog Michael Wesh säger följande:

“Och det är därför jag ville föreslå att vi tänker om över alla dessa saker: Identitet, Copyright, författarskap, etik, estetik, retorik, förvaltning, personlig integritet, handel, kärlek, familj, utbildning och ... oss själva”

Jag tror att Wesh är helt rätt ute i sin formulering ovan. Selfies, gillanden och retweetanden är en del av vår mänskliga utveckling...och oss själva.

Tekniken och människan

Jag har ett stort intresse för vad det innebär när tekniken kryper allt närmre oss som enskilda individer. Tidigare har jag skrivit om Lifelogging och Quantified Self samt inlägget om kameratjänsten Memoto där vi på olika sätt ser hur vi nyttjar tekniken för att mäta oss själva. Mobilen är idag en förlängning av oss själva där vi har svårt att tänka oss att vara utan denna artefakt. Många känner sig mer eller mindre nakna utan mobilen. Detta ser jag som början på en utveckling som kommer att förändra hur vi förhåller oss till datorer. Tidigare så var datorn objektet och det som låg i fokus för vår användning, nu flyttas detta fokus till att bli ett viktigt komplement till den enskilde individen.

Thalmic Labs håller just nu på att utveckla en produkt, MYO, som möjliggör att vi kan styra olika digitala föremål eller datorer med hjälp av våra muskler (det gör vi i och för sig även nu men detta handlar om något annat :-). Genom att ha ett band på armen som känner av små muskelrörelser så kan vi programmera datorer, radiostyrda enheter, telefonen mm till att göra det vi vill. Hoppa fram till nästa låt eller styra en presentation genom att peka med fingret.

Detta är mycket spännande och skapar nya möjligheter till att interagera med våra digitala enheter. Det som jag ser är nu början av en utveckling som innebär att vi flyttar fokus från datorn till själva tjänsterna. Att sökningar mm kommer att flytta in i våra alldagliga ting istället för att vi ska gå till datorn. Det låter som science fiction men detta är en naturlig utveckling och kanske är det så att datorn som vi känner den bara är en kort passus i vår digitala utveckling

En del av er funderar säkert, vad innebär detta för oss som individer. Var går gränsen mellan teknik och biologi, människa och maskin? Detta kommer jag att skriva med om men det vi ser är att människa och maskin alltmer smälter samman. 

"Klicka på TVn"

Jag besökte barn som är involverade i en dator till varje elev projekt vid en skola för en tid sedan. Jag satt och lyssnade till barnen när de arbetade framför datorn och eleven i årskurs två säger helt plötsligt..."klicka på TVn". Jag såg ingen TV men snart så var det uppenbart vad de talade om, TVn var i detta fall disketten som symboliserar "spara"-funktionen. Det fick mig att fundera på hur mycket annat som vi talar om i vardagsspråk som faktiskt för vår unga befolkning uppfattats som grekiska? Varför finns överhuvudtaget disketten kvar, uppenbart är att de som tar fram nya gränssnitt i våra program inte förstår att vi har språkliga problem som vi måste hantera. Frågan är inte ny alls och många har uppmärksammat just detta exempel, så t.ex. Micke Gunnarsson eller bloggen rätt enkelt som skrev om detta för fyra år sedan.

Frågan är om vi vill släppa de gamla artefakterna till förmån för nya för dessa är en del av oss oavsett om vi reflekterar över det eller inte. Jag tänker på de gamla kassettbanden som för många av oss har ett rätt positivt nostalgiskt skimmer över sig. Detta rätt så dåliga lagringsmedel som vi kanske istället skall betrakta som en parantes i utvecklingen av god lagring. Men visst har vi alla suttit och snurrat med pennan för att få någon ordning på inspelningen efter att den kärvat i bandspelaren? Klicka på bilden nedan:

Har ni egna erfarenheter av hur det gamla idag skapar oförståelse i det nya får ni gärna göra ett inlägg.

MVG-knappar till alla goda skolutvecklare/lärare

Jag funderar mycket över det motstånd som politiker, lärarkollegor, föräldrar mfl. ofta ger uttryck för när det gäller att nyttja IT i skolan. Jag försöker att förstå vari motståndet ligger och hur vi kan överbrygga detta för att tala om de brännande frågorna gällande pedagogisk utveckling och den enskilde elevens kunskapsutveckling. Jag tror att det delvis kan bero på att IT-utvecklingen faktiskt i realiteten har förstört mångas syn på effektivitet och utveckling.

Jag tror att alla människor någon gång har förbannat de underliga "goddag yxskaft" svar man får när man ringer supporten till internetleverantören man har, eller svurit över de svåra inloggningarna till försäkringskassan eller banken eller den mycket komplicerade proceduren för att återställa sitt lösenord till hotmail-adressen då man inte kommer ihåg det. Det är givet att våra tidigare erfarenheter av digitala miljöer påverkar oss och faktum är att de digitala systemen sällan fungerar problemfritt. Bara det faktum att man funderar över att införa datorer eller läsplattor i skolan gör att många blir oroliga just pga tidigare erfarenheter. Därför är pressen på oss som vill nyttja ny teknik i undervisningen särskilt stor och toleransen för misstag eller direkta fel med tekniken kan slå mycket hårt mot de skolor som vågar och vill satsa på framtiden. Utifrån detta kanske vi helt enkelt ska sluta att tala om datorer eller en-till-en satsningar och helt enkelt direkt klassa alla digitala verktyg som läromedel. Föräldrar och politiker har aldrig tidigare lagt sig i vilka läromedel vi nyttjar när det handlar om böcker (det har väl hänt men inte i samma omfattning som när vi talar om datorer) och därför skall vi återerövra det pedagogiska ansvaret för vilka pedagogiska artefakter vi nyttjar och kanske istället lägga fram våra IT-investeringar med följande argumentation: "I år har vi valt att satsa dubbelt så mycket på våra elever i form av kursmaterial/läromedel" om det där ingår teknik så är det helt oväsentligt.

Så långt är detta argument som handlar om vår omvärld och inte den omedelbara utbildningsmiljön som lärare vistas i dagligen. Däremot har vi ett annat problem och det gäller de pedagoger uppfattar inte arbetet med datorer som deras centrala uppgift och rimmar illa med synen de har på lärande och pedagogisk miljö. Detta bottnar säkert i det faktum att flera av oss mer eller mindre drunknar i olika datorsystem där vi skall administrera både det ena och det andra, t.ex. semester, utlägg, elevfrånvaro mm. Om dessutom själva lärargärningen blir digitaliserad så känner en del pedagoger att man inte orkar mer. Då fungerar inte retoriken om läromedel som jag anförde i stycket ovan. Det interna arbetet med skolutveckling måste skötas mycket klokt inom kollegiet och där måste vi försöka särskilja alla andra upplevelser av system som inte fungerar med vad det handlar om inom pedagogisk kontext. Detta arbete, det interna, är det svårare men som måste utföras. Tyvärr har allt för många andra knepiga webbtjänster och program mm totalt grusat vägen för många av skolans pedagoger och deras negativa erfarenheter kommer därför också att direkt skapa negativa tankar om IT i skolan som del i lärandets vardag.

Ni som arbetar med utveckling och vill framåt, ni har ett tufft jobb...men någon måste göra det, för skolans framtid. Kan inte Micke Gunnarsson ge er alla en MVG-knapp?

Tag chansen...gör något kreativt

Jag är just nu i Somaliand, ett land som har stora behov inom alla områden men inte minst inom utbildningsområdet. Mitt arbete består just nu i att se om vi kan hjälpa till med att utveckla barnmorske och -sjuksköterskeutbildning på högre nivå i samarbete med lärosäten i Sverige. Utbildningarna skall kunna drivas online och det är mitt jobb tillsammans med min kollega att utröna dels om det är möjligt och hur vi kan göra detta med god kvalitet på utbildningen och med ett gott pedagogiskt upplägg.

Utbildning är nyckeln till all utveckling och ni som läser min blogg är ofta sådana som vill utveckla skolan i Sverige för det behövs, jag är den förste att hålla med Er om detta. När man kommer i en sådan här miljö förstår man vilka behov som måste fyllas och jag tror att teknik är en viktig faktor för att kunna göra det enklare att få tag i läromedel och alternativa informationskällor. E-böcker är lysande att nyttja i dessa sammanhang då böcker är svåra att få tag i och att sända böcker per båt är mycket dyrt.

Därför vill jag sända med en liten tävling till Er alla som driver pedagogiskt utveckling inom skolan och det är den ideella organisationen "e-readers to teach literacy in the developing world" som utlyst en tävling som handlar om e-böcker i Gahna. Tänk om vi kunde få några svenskar som är med om att tävla om en resa till Gahna för att under en vecka arbeta med e-böcker i utvecklingsländer, ni är okloka om ni inte antar utmaningen då det är en ynnest att få komma till dessa miljöer där behoven är så stora. Samtidigt så ger oss detta oss också möjligheten att se på vår egen skola med nya ögon och det är mycket viktigt.

Läs mer om utmaningen på eDreams Facebook-sida och skriv gärna en liten rad om det är någon av er läsare som faktiskt antar utmaningen. Om Du får åka kommer du aldrig att ångra att du deltog.

Digitala infödingar-begreppet förlorar sin mening

Som tur är har vi kommit ifrån begreppet digitala infödingar (digital natives) som på något sätt skulle markera den unika generation som nu växer upp. Begreppet är missvisande då vi egentligen inte har en unik generation utan alla generationer är lika unika och de är alla del i en teknikutveckling, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Vi är snarare del av generationsskiften och där känner sig alltid den äldre generationen klart lite efter, eller milt uttryckt...kritisk.

Jag fick just se denna film och den visar på att vår historia och vår ungdom också var digital och tekniskt driven, vi tenderar bara att glömma det ibland:

Lite förberedelse inför möte med utbildningsministern

Sitter och funderar över hur jag på bästa sätt skall kunna beskriva utvecklingen inom IT och lärande vid Högskolan Dalarna när jag och min kollega får tillfälle att på måndag presentera vår utveckling för utbildningsministern Jan Björklund. Vi har här en möjlighet att på många sätt beskriva vikten av att IT måste in i alla former av utbildning. Att IT kan befrukta och ge nya perspektiv på ämnen och teman. Det handlar inte bara om skolan eller högre utbildning utan detta är något som påverkar samtliga delar av näringsliv, offentliga organisationer och inte minst privatlivet. Detta vet vi alla men vad vi efterfrågar är att skapa förutsättningar för att utveckla lärandet till att innefatta IT på alla plan, inte för att det är teknik utan för att det är en möjlighet till att skapa ett individuellt lärande för alla.

I högskolans projekt Nästa Generations Lärande handlar det om att ställa om hela högskolan till att bli en miljö som ger studenter möjlighet till att ta del av information och utbildningsmaterial på ett helt nytt sätt. Det handlar inte primärt om vår nästa generation studenter, det handlar om nästa generations lärare snarare vilket är mer intressant. Fokus har så ofta legat på våra unga studenter som "kan allt" inom IT (vilket i sig är en villfarelse) men vi måste gå den andra vägen. Vi måste skapa en lärorganisation som inkluderar det nya och kastar av sig allt som alltid har varit. Vi är helt klart i en spännande brytpunkt vad gäller skolutveckling och vi har världen bästa infrastruktursförutsättningar för att göra något fantastiskt. Att investera i skolan och högre utbildning är att satsa på framtiden. Detta är det som vi kommer att tala med Björklund om, att det inte handlar om "distans" utan om närhet och kommunikation och ett lärande som blir bättre när vi som pedagoger vågar tänka om och göra om. Det får inte stanna vid tanken...nu krävs arbete.

Jag återkommer med rapport efter vår dragning på måndag.