Dags att lämna grottan

Appen Archives

I våra sociala flöden ser vi det som vi vill se, eller det som Facebook och Google vill att vi ska se. Vi ser glada ansikten, härliga maträtter och vackra soliga sandstränder. Ibland flashar något förbi som just blivit viralt, en person som sagt något som alla redan visste eller något som vi aldrig kunde tro skulle hända, bara vi ser filmens upplösning.

Men världen är så mycket större samtidigt som våra sociala medier gör den bara mindre och mindre. Vi trodde någonstans att Internet försåg oss med information från världens alla hörn men det vi matas med är allt annat än objektivt och alldeles för sällan viktigt.

I tystnaden sker saker som vi aldrig får se i sociala medier. För om vi ser för mycket elände på t.ex. Facebook så vill vi ju inte längre vara där, magin har gått förlorad och världen blev grå igen. Om, och jag säger bara om, vi vill ta del av världen som den är så bör vi gå utanför våra komfortzoner och påminnas om hur världen ser ut för så stor del av befolkningen. Jag laddade ned appen ARCHIVES + ABSENCES som är en minimalistisk app där namnen listas på de som senast blivit skjutna till döds av polisen i USA. Fram till dags datum har 117 personer dödats i år och dödsfallen finns över hela USA, i några stater mer frekvent än i andra. Informationen kommer från The Guardians databas. På morgonen när jag vaknar har nya namn lagts till på listan. Insikten över att vara en priviligerad svensk i ett förhållandevis säkert land kan inte bli tydligare. Jag påminns om en osäker värld.

Webbutvecklaren Josh Begley som ligger bakom appen har tidigare haft en annan app på marknaden som informerade om vilka drönarattacker som utförts av den amerikanska armén och hur många som omkommit i dessa. Denna app tog Apple bort från App store då man inte ansåg att den passade in i deras utbud. Appens innehåll var enligt Apple “överdrivet rå eller innehöll stötande information”. Appen finns fortfarande kvar på Google market under namnet Metadata. Informationen kan också nås via http://dronestre.am/.

Nej, vi ska helst inte se världen så som den är utan hellre dövas av roliga filmer, fina profiluppdateringar, lustiga historier och på sin höjd upprörande händelser eller uttalanden som jag besserwissrigt kan skaka åt huvudet åt. I en tillrättalagd värld blir vi inte bara gladare utan vi förleds också till att tro att vi är en del i verkligheten när vi gillar ett politiskt korrekt inlägg och att vi där gör skillnad, när vi egentligen bara läser och gillar sådant som Facebook och Google redan visste att vi skulle uppskatta.

Det är kanske dags att komma ut ur våra Platonska grottor och se världen såsom den är?

Selfies och likes - vår nya valuta?

Noterar att Apple nu i amerikanska (US) app-store har en egen avdelning för Selfie-appar. Selfi-trenden har blivit stor och får nu också högre acceptans när apparna inte förpassas till olika kategorier i app-store. Vi ser också att i Google Play-store så finns det en mängd appar för att skapa selfies men ännu ingen särskild kategori för detta.

Selfies som fenomen är mycket intressant. Det hela är fullt naturligt, jag vill med en selfie visa upp för min omvärld hur jag ser ut, var jag är och med vilka. Vi kan moralisera över detta men för egen del känns det inte rätt. Det är lätt att bara se faror med selfies och hävda att det är ett ytligt uttryckssätt bland unga. För en tid sedan skrev jag ett inlägg om selfies som handlar just om denna moralpanik. 

Däremot så kan kanske jakten på "likes" bli lite svår. Jag har flera gånger sett hur instagramanvändare kan värdera en bild i antal "likes" innan man ens lagt ut den, dvs man gissar hur många likes man kommer att få och överträffas detta så blir man klart glad. Likes blir nästan den nya valutan där den som har flest likes är rikast. Kanske har jag fel men status kan idag nås på nya sätt, i extremfallen kan det gå så illa som den unge man som Tweetade att personen i fråga lovade att skjuta någon om hans Tweet retweetades 100 gånger. Här sammanfaller nog många problem hos denne unge man som resulterade i denna Tweet. 

Men om vi tänker ett steg till...kan "likes" bli likt en valuta? Kan antal likes vara viktigt för framtiden när man ska söka jobb? Är ett högt Klout-score viktigt eller kommer nya uttryck för gillanden framöver att vara en del i en individs profil och status?

Det jag tycker är spännande med selfies och andra uttryck för bejakande och bekräftelse är att vi måste fundera över oss själva som individer, oavsett om vi själva lägger upp selfies eller jagar likes. 

Kulturantropolog Michael Wesh säger följande:

“Och det är därför jag ville föreslå att vi tänker om över alla dessa saker: Identitet, Copyright, författarskap, etik, estetik, retorik, förvaltning, personlig integritet, handel, kärlek, familj, utbildning och ... oss själva”

Jag tror att Wesh är helt rätt ute i sin formulering ovan. Selfies, gillanden och retweetanden är en del av vår mänskliga utveckling...och oss själva.

Social Media Experiment

Många av oss anger gärna var vi befinner oss när vi lägger upp en bild på Instagram eller kanske på Facebook eller då vi Tweetar något. Att lägga till en position (geotagga) är ett kul sätt visa var man är. Antar att det under kvällens Play-Off match kommer vara många som berättar att de är på matchen på detta sätt. Samtidigt så bidrar vi till den transparens som vi inte alltid förstår vidden av, vi blir tillgängliga och sedda av alla som vill se det. Om jag bevakar en plats så kan jag lätt se vilka som geotaggar sina uppdateringar. Frågan är vad som händer om jag skulle nyttja denna information och konfrontera de personer som just lagt ut sådan information? Just detta testade Jack Vale isitt Sociala Experiment. De personer han tog kontakt med strax efter att dessa lagt upp geotaggad information blev inte bara förvånade, de kunde heller inte förstå hur Jack kunde känna till sådant som kanske bara ens närmaste vänner kände till...detta trots att personen ifråga just lagt upp denna information. Kopplingen mellan det sociala på nätet och det som sker utanför borde vara uppenbar...men så enkelt verkar det inte vara. Se nedan hur Jacks möten utlöper:

Hur påverkar sociala medier mina jobbmöjligheter?

Mashable har idag en intressant artikel där man lyfter fram en enkät som Jobvite tagit fram för att påvisa de aktiviteter i sociala medier som gör att arbetsgivare känner sig tveksam till att anställa. Det visar sig att många företag i hög grad nyttjar information som finns tillgänglig på nätet för att värdera en person som söker ett jobb. Det finns dessutom flera saker man helst inte bör göra eller skriva om i sociala medier för att bättra på sina möjligheter inför en ev. anställning. Bland annat är det mycket negativt om man är involverad i illegalt drogande (vilket är rätt logiskt) men även det att använda sexuellt språk eller stava dåligt ligger en sökande inte till gagn alls.

Läs mer på Mashable. Frågan är hur det ser ut i våra nordiska sammanhang? Det vi kan läsa ovan är kanske ingen nyhet utan alla som går in och kollar en profil för en sökande och ser att  mycket ser illa ut så är det en signal. Däremot fick jag en kommentar nedan och därför har jag redigerat mitt inlägg och det handlar om dyslexi. Jag tror att det är viktigt att man i en ansökan vågar skriva att man har dyslexi kanske just pga den transparans vi har på nätet, då blir bilden tydligare. Om det däremot är så att man inte har kunskap om att dyslexi är vanligt förakommande så kan nog många arbetsgivare dra förhastade slutsatser.

Se infograf nedan

Hur du får din tonåring att sluta med sociala medier

Det finns fortfarande en stor oro och i viss mån tröghet i vad sociala medier innebär för unga och vilken styrka många av de sociala medierna har inte minst för att bygga självförtroende samt skapa möjligheter för att testa sina tankar och idéer i olika sammanhang. Ofta när man säger just detta så får man motargumentet..."men det är ju farligt också". Visserligen sant men vad är inte farligt? Frågan är hur vi skall förhålla oss till detta? Nu slår jag in öppna dörrar för många av er som läser denna blogg och är insatt i hur sociala medier fungerar kan hantera detta och resonera vettigt om vad nätkulturer innebär.

Men för de vuxna som känner att man inte vill tillåta sina unga hålla på med sociala medier så har jag gjort en infograf som visar på alla faror samt vilka (vilket) sociala medier som man kan tänka sig att ens tonåring får hålla på med.

Infografen ser ni nedan och får definitivt spridas till alla som vill ha tips på hur man får sin tonåring att sluta upp med detta hemska. ( Ni når även bilden nedan via denna länk på Piktochart)

Om det är någon som till äventyrs tar detta inlägg på allvar så hoppas jag att ni även läser följande. Vi är bara i början av en utveckling som kommer att omfatta oss alla, unga som gamla och vi måste lära oss att förhålla oss till denna utveckling istället för att förbjuda eller förhindra. Kommunikation mellan vuxna och unga är alltid en bra idé och skall utvecklas...i alla kommunikationsformer.

Sociala medier i filosofiska rummet

Programmet om sociala medier i filosofiska rummet har spridits rätt bra inom just de sociala medierna. En intressant lyssning där Mymlan, d v s journalisten, bloggaren och sociala medier-experten Sofia Mirjamsdotter, diskuterar information overload med datavetaren Andreas Jacobsson och kognitionsforskaren Peter Gärdenfors och som väcker en hel del funderingar. Jag rekommenderar verkligen alla att lyssna till.

Det jag tog till mig i programmet var bland annat just detta att vi ofta talar om att vi konsumerar information men fokus ligger egentligen snarare på informationen i sig, dvs. inte innehållet, utan just detta att informationen i sig, dvs vilka uttryck den tar och vilka kanaler som nyttjas har blivit mer i fokus. Det är därför vi har så många som lever på att idag berätta för oss andra hur sociala medier fungerar och vilka mekanismer som påverkar informationsflödena. Det är fantastiskt att se hur ett företag som t.ex. Google som" bara" förmedlar information har vuxit och blivit ett företag som omsätter mångmiljarder. Informationen i sig är viktig och de som kan hantera dem bäst har höga Klout-poäng (Mymlan har när detta skrivs 72, Gärdenfors och Jacobsson återfinns inte i Klout-score). Poängen kan säga att personer med höga poäng har stort inflytande inom sociala medier. Jag tror att denna tanke är viktig att fundera över, att informationen i sig har blivit så viktig och risken finns att vi missar själva målet om fokus ligger på detta (min egen tanke).

Sen i slutet av programmet talar man om detta om ett eventuellt behov av att vara nedkopplad ibland. I detta resonemang så har man olika åsikter men Mymlan tror att den nya generationen som växer upp och som alltid haft tillgång till internet kommer att hantera detta bättre än vuxna, dvs att de kommer att klara av att hantera informationen och leva med den och inte ha behov av att koppla ned i större omfattning och klarar stresstanken (lyssna på klippet från just den delen av programmet). Även Andreas Jacobsson menar att det troligtvis inte är något problem medan Gärdenfors är mer skeptisk. För egen del tror jag att många, inte minst unga har svårt att slita sig från den digitala sfären och att det krävs att man aktivt avstår från att vara online. Problemet blir bara att när vi som vuxna sätter de reglerna för våra unga samtidigt som vi själva fortsätter att använda oss av enheterna hela tiden så ger vi en signal till barnen att det är OK och med det blir det också orättvist i det maktspråk som vuxna då utövar.

Det som är slående i detta program är hur lite man egentligen vet, det är mest en massa "tror" och "tänker" som säga i programmet och det är mycket litet man vet. Det dialektiska samtalet är oerhört viktigt och det är samtidigt därför detta program blir så behagligt att lyssna till, men när kommer vi att ha underlag för våra känslor och det vi tror? Kommer de överhuvudtaget eller är den tiden förbi när vi talar om en föränderlig värld som IT idag är. Kan vi någonsin hinna i kapp med forskningen?

Mindmeld lyssnar och tolkar det du talar om

Appen Mindmeld från ExpectLabs och som ännu inte har släppts men som troligtvis släpps under våren är något mer än bara ett videokonferensprogram. Skype och Googles Hangout ger möjlighet till att visa video och dela dokument, länkar, filmer mm, Mindmeld däremot går ett steg längre. Genom att programmet lyssnar till det som sägs så söker Mindmeld upp information om just det som sägs vilket innebär att om vi talar om att gå på bio och se en film så söker programmet upp närmsta biograf som visar just den filmen. Nu lär detta endast fungera på engelska men om detta funkar väl så är det mycket spännande. Inte minst vad gäller kanske integritetsfrågan då det jag säger analyseras och kategoriseras. För den som är intresserad av detta kan ta del av en kort genomgång nedan.

Facebook och Google är osociala

Det är något paradoxalt att våra stora jättar inom de sociala medierna i det att man inte kan nå dem via e-post eller telefon. Företag som lever på att vi skall kommunicera med varandra gör allt vad de kan för att INTE ha kontakt med deras kunder/användare. Vad är det som har gått snett i detta? Är det just för att Googles såväl som Facebooks tjänster är "gratis" som gör att man känner att man inte har anledning till att svara på frågor som rör deras tjänster? Facebook är mer eller mindre helt omöjliga att nå (finns på Eniro men utan att ange telefonnummer), däremot har Google på senare tid lagt upp ett telefonnummer som man kan nå dem på. Det är flera osm vittnat om svårigheterna att få kontakt med Facebook som t.ex. artikeln nedan från DN.

• DN-Gick inte att få kontakt med Facebook

Det som alltså händer är att vi ser till att Facebook och Google (m.fl) ständigt har kontakt med oss  samtidigt som vi inte har en enda möjlighet till att kontakta dem. Ärenden som är akuta får vänta flera veckor innan åtgärd och det är upp till företagen att välja hur de vill agera i olika situationer. 

Med tanke på detta har jag skapat en grupp på Facebook där alla som vill får vara med och skriva om sina erfarenheter om kontakter med Facebook. Frågan är om denna grupp får finnas kvar särskilt länge då Facebook upptäcker den ;-) ?

Gruppen: Varför ska det vara så svårt att få kontakt med Facebook?

Åldersgränser i sociala medier-Arrestera mig någon!

Det är bra med regler och gränser. Åtminstone för oss vuxna för då kan vi alltid säga att du får inte göra det ena eller det andra just för att du inte har åldern inne. Detta hör jag ofta när det handlar om t.ex. Facebook eller Googles tjänster. I och med att det står i avtalet som du tackar ja till att du måste vara minst 13-år så är det en lag som alla barn ska följa. Nu är inte läget så att alla är 13 år utan många barn under 13 är definitivt med på Facebook. Frågan är om vi överhuvudtaget skall bry oss om regler som är stiftade i annat land och som egentligen gäller där men som sedan adopterats över till Sverige? Vi har många regler som baseras på åldrar, se t.ex. barnombudsmannens lista av åldersgränser men samtidigt har vi otroligt mycket som vi får göra som barn och som inte är reglerat som t.ex. att gå över gatan själv, hantera en kniv (finns ingen åldergräns för detta), cykla, simma, prata, ta kort. Det är då det blir så intressant att fundera över hur vuxna så enkelt avfärdar barns önskan att få vara på Facebook med argument som:

Jag stör mig också på att barn skaffar ett FB konto.. Finns det en gräns ska den följas. Det är både föräldrarnas uppgift att se efter sina barn och FB att regelbundet kolla att användarna följer reglerna.. (Min åsikt iaf)

Det som är slående i citatet ovan är att vi kan lägga ned tid på att ta reda på att barnen inte är på Facebook men kanske borde de lägga ned tid på att istället vara med sina barn på internet och visa lite intresse.

Skolan har definitivt lagt ned frågan om sociala medier för unga med hänvisning till åldersgränser. Det har liksom blivit en lag att om det finns en åldersgräns som ett företag har satt upp så är det något som skall följas till punkt och pricka. Varför frågar jag mig? Varför kapitulerar vi inför ettföretag som beslutat något istället för att fråga oss...varför då? Och när de stora företagen går igång med att det måste finnas åldersgränser i sociala medier så ska vi fråga återigen...varför?

Det borde kanske finnas en övre gräns också i så fall där de som är för gamla helt enkelt inte får skriva något för det kan ju bli helt fel (ironi). Eller kanske skall vi inte tillåta sådan som mig i min ålder att få vara på Facebook för vi borde ju kanske syssla med annat? Ni hör ju hur det låter, det håller inte och Facebooks regler faller inte svensk jurisdiktion. Nu uppmanar jag inte till att alla barn skall vara på olika sociala medier utan min poäng är, varför kapitulerar vi totalt för att det finns åldersgränser som många gånger är rätt godtyckliga? Är det för att vi inte tycker att det känns helt OK att de som är under 13-år måste "ljuga" om sin ålder för att gå med eller kan det vara så att vi är rädda för repressalier från företagen som tillhandahåller tjänsterna?

Om så är fallet så ligger jag illa till med tanke på att jag är 107 år på Facebook, se reportage i DT. Arrestera mig någon!

Rädsla som försäljningsidé

Säkerhetsföretaget McAfee som bland annat säljer antivirusprogram har släppt en gratisapp för Facebook som syftar till att skydda dina bilder. Appen heter McAfee Social Protection och skall tydligen fungera som ett komplement till rättighetsinställningarna i Facebook. Genom att ge tillgång till vilka som skall kunna se dina bilder och vilka som inte får det så blir bilderna suddiga för de som inte har tillåtelse. I McAfees pressmeddelande så skriver man följande om appen:

McAfee Social Protection gives users a safe platform to share photos without having to worry about them going viral or being uploaded onto the Internet by someone else. Only friends who have been granted access can view photos, but even they are unable to share, copy, print, or take screenshots of them. Those that have not been granted access will not be able to view the photos at all.

Det innebär alltså att man vill med denna app förhindra att bilder sprids på nätet utom kontroll. Jag installerade appen men den funkar just inte på mina webbläsare och är fortfarande i ett beta-stadium vad jag förstår. Däremot känns det inte inte roligt att när man installerar denna app så kommer McAffe åt min information samt mina foton (givetvis är det en förutsättning för tjänsten men det känns som att man överlåter bilderna nu till ännu en part utöver Facebook).

Frågan jag ställer mig är: Är detta verkligen nödvändigt och spelar inte företaget totalt på vår rädsla för att lägga upp information på nätet som har präglat den svenska folksjälen i samma stund som Lunarstorm dök upp vid millennieskiftet? Vi har under flera år fostrats i att vi skall vara ordentligt oroliga över det vi lägger upp på nätet för dessa bilder och texter kommer att förstöra vår liv framöver om vi inte tänker till ("tänker till" innebär att vi inte skall lägga upp något alls, helst hålla oss ifrån datorerna/mobilerna totalt och inte heller bli fotat av en digitalkamera med risk för att jag som person kommer att komprometteras så snart jag avbildas digitalt). 

McAfee med flera andra arbetar med skrämselpropaganda och menar att om vi nyttjar deras produkter så kan du sova lugnt om nätterna för då händer inget. Detta är totalt nonsens och bygger på att vi kan lita på tekniken för att slippa problem, den gamla devisen om filter i datorer eller i huvudet dyker upp omgående. Om vi har bilder som vi inte vill att andra ska se så kanske vi helt enkelt inte lägga upp dem på Facebook utan kanske sända dem till mina vänner på annat sätt.

"Vi vet vad du gör"

Jag är inte säker på att alla de som använder sociala medier alla gånger inser hur transparenta våra liv blir, jag vet inte själv till 100% hur mitt liv exponeras. Detta blir särskilt tydligt på sidan We know what you´re doing som ska fungera som ett avskräckande exempel över hur lätt det är att få ut information från t.ex. Facebook. Man har på denna sida valt att söka ut somliga uppdateringar som går att få ut genom att bara ange vad man är ute efter, det är t.ex. "Who want´s to get fired", "Who´s got a new phone number", Who´s taking drugs". Det som "läcker" ut är det som är offentligt postade uppgifter och det är många som inte tagit sig tid eller ens brytt sig om att ändra på sekretessinställningarna vilket kan medföra att fler än nödvändigt kan ta del av min information. Det hade varit möjligt att göra på detta sätt även i Sverige då uppgifterna bara är att hämta för den som har lite kunskap om hur man hanterar s.k. API.

Genom att ändra sina sekretessinställningar (se bild nedan) från Offentligt till Vänner gör en stor skillnad.

Haywood som är skapare av sidan We know what you´re doing  gjorde denna efter det att han blivit inspirerad av Tom Scott´s video "I Know What You Did Five Minutes Ago" som är inbäddad nedan:

Att "Googla upp" en elev

I en kurs som jag ansvarar för så kom vi vid ett möte online att diskutera lärarrollen i digitala världar och relationer mellan elev och lärare i sociala medier. Denna fråga har jag vid flera tillfällen diskuterat i denna blogg, se t.ex.

• Elever och lärare online-var går gränsen
• Sociala medier och skolan-nu blir det fart på debatten

Den frågan är idag för många lärare allt mer tydlig och inte lika brännande. Vid vårt seminarie i vår kurs så frågade jag huruvida lärarna kunde tänka sig att i de fall man t.ex. har en elev som på olika sätt är komplicerad, svår eller orolig eller hur man nu funderar kring eleven, att man för att få en ökad förståelse av eleven Googla upp denne för att se vad man kan finna på nätet. Nu handlar det inte om att på olika sätt nästla sig in på låsta sidor eller genom vänner utan helt enkelt nyttja Google och andra tjänster för att få en bredare bild av eleven i fråga.

Vid vårt samtal fanns det stora funderingar kring om detta var något man kunde tänka sig. I dag så Googlas man upp när man söker en tjänst eller om man skall göra ett uppdrag, så sker inom vuxenvärlden, är det annorlunda när det handlar om minderåriga? Är det annorlunda trots att man endast nyttjar sådant som finns på öppna platser (se t.ex. 123people), är det mer annorlunda än att kollegor på skolan talar med varandra om elever eller är det helt OK att Googla upp för att få sig ett bredare perspektiv?

I vårt samtal fick vi ingen konsensus, en tyckte att detta var att gå över gränsen men vilken gräns talade vi inte om för den var svår att definiera. Om vi går ett steg till...om vi verkligen vill ha mer information så kanske vi dessutom borde Googla upp elevens föräldrar, kan det vara acceptabelt? Då handlar det inte om minderåriga men å andra sidan är det minderåriga som är fokus för vårt informationssök?

Frågan blir än mer intressant om vi dessutom frågar oss...OK, vi har funnit viktig information, kan vi nyttja den?

Denna fråga har än så länge inte tagits upp i den svenska skoldebatten men som jag ser det finns det all anledning att diskutera den.

Privat och offentligt i sociala medier-ADs dom

Då har arbetsdomstolen (AD) lämnat beslutat om den uppmärksammade debatten om rektorn i Luleå vid Norrlands Entreprenörsgymnasium som på sina privata Facebook-sida lagt ut bilder på sig själv samt gått med i grupper med sex-relaterade teman. Gymnasieskolan där rektorn tidigare arbetade vid anser att rektorns aktivitet på Facebook skulle kunna vara skadliga för skolan ifråga och som föranledde uppsägningen av rektorn. Tingsrätten hade tidigare tagit upp ärendet och där menade man att det inte fanns sakliga skäl för uppsägning och ett skadestånd utdömdes till svarande. Ärendet fördes dock upp till arbetsdomstolen och nu på eftermiddagen kom utlåtandet som stämmer väl överens med tingsrättens utlåtande, dvs att det inte finns tillräckliga skäl för uppsägning.

Det finns samtidigt skäl att fundera på detta med att vara en offentlig person inom skolan och samtidigt i sin privata profil på Facebook bete sig på ett sätt som betraktas vara utanför gängse normer eller etikett. Frågan är kanske primärt, vilka normer är det som gäller? Hur skall man kunna skilja mellan privat och offentligt och vilket ansvar har skolor att diskutera dessa frågor? Frågorna är svåra och jag tror att ett sådant här fall är viktigt för den fortsatta debatten. Hade man kunnat påvisa att Facebookaktiviteten hade påverkar skolan negativt så hade domen blivit annorlunda och i detta fall skulle man kunna påstå att det låg nära det läget, men inte tillräckligt nära, det framgår vid en läsning av ADs beskrivning av fallet.

Ärendet finns att läsa i sin helhet genom att klicka på denna länk. Mer info om detta återfinns på Svt Rapport.

Sociala medier och lärmiljöer

Det händer mycket inom sociala medier samtidigt som jag ser en total strömlinjeformning vad gäller hur gränssnitten ska se ut. Kanske är det Facebook som lagt ribban och som sedan vidareutvecklats av t.ex. Google i Google+ mfl. Sakta men säkert rullas nu Microsofts sökgemenskap ut i det som kallas för So.cl och som tagits fram av Microsofts utvecklingsavdelning Fuse (se film nedan)

I går fick jag tillträde till So.cl och slås av det gränsnitt som i mångt och mycket påminner om Google+, jämför bara bilderna nedan från Google+ och So.cl, slående likhet vad gäller det mesta. Det som är intressant med So.cl är att man måste ha ett konto på Facebook för att kunna nyttja tjänsten. Kanske är det lite märkligt med tanke på att Microsoft har möjlighet att nyttja alla sina resurser man lagt ned på Hotmail och Windows Live.

Google+

So.cl

Frågan är då...är det såhär det måste se ut för att skapa en lärmiljö, dvs som bygger på samma parametrar och utseende eller är detta något helt annat och som inte är tillämpbart inom utbildningssektorn? Jag har aldrig trott på idén att flytta in utbildning i offentliga miljöer som t.ex. Facebook då vi får en hel del frågor rörande integritet och relation mellan fritid och arbetstid att ta hänsyn till. Däremot tror jag att vi måste nyttja delar inom sociala medier-trenden för att gå i takt inom skolan. Denna balansgång är oerhört avancerad och på måndag åker jag och några kollegor vid högskolan iväg för att diskutera morgondagens lärplattform i några dagar, frågan är delikat men bottnar inte vid snygg layout eller häftiga funktioner såväl som inloggningsstatistik eller skapa slutna digitala rum, här måste vi totalt omvärdera det mesta och sätta in allt i sitt sammanhang. Vi skall inte skapa nya klassrum på nätet, det har aldrig funkat och det funkar inte framgent heller, vi skall heller inte skapa totala kaos utan balansera mellan nytta, nöje, integritet, etik och inte minst..pedagogik. Dock finns det ingen pedagogik i en lärplattform eller annan digital miljö...pedagogiken sker i samspel mellan människor och inte mellan människa och digital lärplattform. Pedagogiken bygger på en klar tanke om var man är på väg och varför samt hur man tar sig dit.

Och föresten...om det är någon som till äventyrs har läst hela mitt inlägg och kommit hit så vill jag bara meddela att jag har tio inbjudningar till so.cl för den som är intresserad. Lägg in ditt förfrågan i kommetarsfältet nedan samt skicka ett mail till mig på svardhagen@gmail.com så sänder jag de jag har..först till kvarn.

9 av 10 av mina Facebookvänner gillar min blogg...

...eller det vet jag inte alls borde jag tillägga. Men faktum är att när man nyttjar såna här "triggers" som bygger på att andra i min omedelbara närhet gillar något så kan det ha en stor inverkan på t.ex. en blogg eller en produkt. Likaså så är detta viktigt även för att t.ex. lyfta fram en skola eller ett läromedel.

Vi ser det överallt, när vi går in på en näthandelssida så ser vi när vi kanske tittat på en produkt att den mest populära produkten inom denna kategori är den ni ser till höger på denna sida etc etc. Eller vänförslagen vi får i Facebook bygger på en modell som kallas för "social proof". Techcrunch har en läsvärd artikel om just social proof i artikeln Social Proof Is The New Marketing. Vad det handlar om är att när vi inser att andra personer i min närhet tycker något så påverkar det mig, inget underligt med det. Men tänk er, om en vän till er säger att denne har köpt en produkt som personen ifråga är mycket nöjd med och du själv har funderat på att köra en liknande pryl, tar du inte då personens utsaga om produkten för en rätt säker källa? Enligt artikeln i Techcrunch så är den absolut viktigaste källan till de ev. beslut jag tar just mina vänners aktiviteter på nätet. Ta t.ex. de spel som det tipsas om på Facebook, många spelar dem just för att en vän har spelat det. Samma sak gäller även t.ex. böcker eller kurser. Om många av mina vänner anser att denna bok är lysande för just mitt ämne så lyssnar jag mer till det budskapet än om förlaget ifråga tipsar om det.

Om ni ska köpa något på nätet, läser ni inte gärna synpunkter eller kommentarer som andra kunder har om företaget ifråga såväl som om produkten, desto närmare kontakt vi har med de som skrivit omdömet desto mer tenderar vi att tro på det. Det behöver inte ens vara så att vi känner personen ifråga men vi kanske identifierar oss med denne just för att vi verkar likasinnade eller har samma bakgrund, t.ex. "trebarnsfar i Dalarna", "NO-lärare med 20 års erfarenhet", "Elitcyklist" osv osv.

Det finns en baksida med detta och det är att informationen kan manipuleras. Eller så kan informationen vara direkt inkorrekt som t.ex. i min rubrik. Jag har ingen aning om hur många som gillar min blogg och vad är gilla för något egentligen. Frågan är också...vad är det som man i så fall gillar? Kanske är det så att ett företag har haft en tävling som medförde att man måste gilla sidan på Facebook för att vara med och tävla. Resultatet blir att många gillar sidan men kanske inte alls produkterna, snarare var det chansen att vinna en smartphone eller något annat som gjorde att jag valde att gilla något.

Social Proof funkar och det fungerar lite väl bra. Tänk er ett annat scenario...vi har en artikel i en tidning som lyfter fram ett lyckat eller kanske mindre lyckat integreringsprojekt. Av kommentarsfältet att döma så har många åsikter om denna satsning och det blir en debatt som blir rätt främlingsfientlig. Jag som läsare kanske tar del av åsikterna i kommentarerna och inser att väldigt många inte gillar att vi tar emot flyktingar och när jag ser att det är en allmän uppfattning så får jag intrycket att såhär tycker man i min stad. Problemet är bara att bara för att det är en lokal artikel som handlar om ett lokalt projekt så betyder det inte att de som skriver insändare kommer från min stad eller bygd. Det kan vara värt att fundera över detta rätt ofta när det handlar om påverkan och lokalt eller regionalt/nationellt/internationellt.

Läs artikeln Social Proof Is The New Marketing i Techcrunch och fundera över frågorna. Detta är en fråga om källkritik men så mycket också.

En fråga om ansvar

          Publicerad med tillstånd av Jan Berglin. Stort tack!!

Vad är verkligt och vad är inte verkligt. Debatten om internet har inte sällan fokuserat just på det faktum att en del vill mena att internet är av mindre del av denna värld än de möten vi har utanför. En fråga som är relativt irrelevant för varhelst där människor interagerar och på olika sätt påverkar varandra så är det en del av vår verklighet och verklighetsuppfattning.

Däremot ser jag att det just nu finns en hel del som vill mena att sociala medier idag förändrar vår värld och hur vi kommunicerar med varandra på ett negativt sätt. Katarina Bjärvall hade en debattartikel på DN kultur igår som tog upp detta att för mycket av sociala medier kan hämma empatin samt skapa avstånd mellan människor. Bland annat lyfte hon fram den amerikanske författaren Susan Maushart som skrivit boken "Nedkopplad"som kanske är ett extremfall där en hel familj inte kommunicerar med varandra eller har några naturliga mötesplatser och som utifrån detta valde att vara helt offline i ett halvår. (Bjärvalls artikel är något tveksam i och med att hon hänvisar till forskning rent allmänt utan att hänvisa till källorna). I DNs artikel kan vi läsa det som sker när en familj väljer att koppla ned:

Maushart skapar en annan kultur åt sig och sina barn. Sonen letar fram sin saxofon och spelar timme efter timme på den i stället för på datorn. Den äldsta dottern börjar laga trerättersmiddagar till sin familj. Och den yngsta sover – hon tar igen en sömnskuld som hon dragit på sig under flera års nattugglande framför datorn. Samtidigt börjar familjen äta tillsammans och, faktiskt, sitta kvar vid bordet för att tala med varandra efter att grillen har kallnat. 

Vi kan skylla på tekniken och att den har orsakat detta att man inte äter tillsammans eller att man sover för lite. Vi kan också skylla på vår oförmåga att som vuxna helt enkelt ta vårt ansvar som föräldrar och får livet att fungera trots att det finns teknik i hemmen. Än en gång har tekniken få klä skott för ett högst mänskligt problem, oförmågan att ta ansvar samt att inte kunna kommunicera med varandra utan går omvägar för att kommunicera.

I vilket fall finns det alltid diken att hamna i och den Aristoteliska "gyllene medelvägen" är något som än idag fullt ut är anpassningsbart i våra digitala samhälle. För vi kan hamna i situationer där vi blir helt uppslukade av t.ex. ett digitalt medium/spel såväl som vi kan bli totalt förlorade i svampplockning eller motorcyklar. Vi kan också likt Amish-folket hoppa av utvecklingen och stanna i 1800-talet som en protest i den snabba utvecklingen. Det som glöms bort i debatten om internet och sociala medier (mobila enheter) är det faktum att vi har ett behov att på olika sätt kommunicera med vår omvärld, som i de flesta fall ändå är en rätt begränsad omvärld. Det behovet, den önskan, går inte att stoppa och ska inte stoppas. Om jag vill meddela min lilla omvärld om att jag dricker kaffe så är det upp till mig att göra detta. 

Många beklagar sig över att man twittrar ut oväsentligheter men det har vi inte att göra med. Någonstans har vi dessutom valt att ta del av denna information, då ligger även ansvaret på mig oavsett om jag tycker att det som personen ifråga skriver är nonsens. 

Frågan handlar till syvende och sist om ansvar. Vi har alla människor ett ansvar som vi inte kan friskriva oss från och det ansvaret är inte kopplat särskilt till teknik eller sociala medier utan det ansvaret ligger i definitionen "att vara människa". Hur vi sedan förvaltar detta ansvar, det skiljer sig från person till person men skyll inte på tekniken...klandra istället de som förser t.ex. våra unga med denna teknik...den som det då faller tillbaka på slutligen är mig själv.

Barnen, BRIS och it 2011

BRIS har just släppt rapporten Barnen, BRIS och it 2011 vilken är en intressant läsning som baseras på de mail och frågor som inkommit till BRIS 2010. Rapporten ger ögonblicksbilder av hur barn och unga upplever sin relation gentemot sin föräldrar såväl som hur internet fungerar som en kanal för att testa sin sexualitet. Utifrån de citat som det refereras till i rapporten får vi en bild som jag tror kan vara viktig för många att ta del av. Det handlar här om dels den konflikt som inte sällan uppstår mellan vuxna och barn ifråga om nyttjandet av datorer.

Värt att läsa då det är dagsaktuellt.

Över en miljard använder sociala medier

I en nyligen publicerad presentation så kommer här fakta om sociala medier i parti och minut levererad av InSites Consluting. I korthet kan man säga att ca 70% av de som har tillgång till internet nyttjar sociala medier och en intressant kontenta är att det blir tufft för nya sociala medier att ta sig in, snarare är det så att stora nätverk blir större. En annan lustig sak är att 80% känner till Twitter men endast 18% använder sig av Twitter.

Så...saknar du tillräcklig information om sociala medier så har du 167 slides nedan att se fram mot.

Social media around the world 2011

Presentation av steven van belleghem

Sharepocalypsen är i antågande

Vi delar allt mer information i sociala medier och ju fler medier vi är inblandade i destor mer delar vi. Om jag vill få uppmärksamhet för ett blogginlägg jag skriver så delar jag kanske samma information på Twitter, Facebook och Google+. Vi har alltså ett enormt informationsflöde och det bara växer och växer. Summify har grafiskt beskrivit hur detta växer och gjort en prognos för 2014. Det hela blir bra mycket mer överskådligt när man får se det hela grafiskt.

Det handlar kanske inte om en apokalyps men däremot ett enormt lagringsproblem. Mer intressant är kanske vad informationen innehåller, vilka personliga uppgifter som lagras och vart det lagras.

Vad har du delat med dig under åren och fundera över...hur mycket av det är värt att spara för eftervärlden?

Att ständigt vara uppkopplad

Ikväll sände Aktuellt ett reportage om kanske Sveriges mest uppkopplade familj, familjen Jardenberg. Reportaget beskrev hur familjen på olika sätt alltid är uppkopplade men samtidigt så kom många goda och tankvärda ord från de båda som intervjuades. Joacim Jardenberg försökte att avdramatisera detta med tekniken och båda var samtidigt fullt medvetna om att världen var större än dessa uppkopplingar.

Det som var intressant var den efterföljande intervjun med antropolog Katarina Graffman som förskte att anlysera detta med att vi är i så många sociala medier samt alltid finns där. Jag vill nog först påstå att den största hypen i det att vara uppkopplad och uppdatera Facebook ständigt har lagt sig, vi börjar nu komma in i ett mer normaliserat förhållande till sociala medier. Det som mer gav mig lite bryderier är Graffmans återkommande resonemang om att vi förlorar den kollektiva kunskapen när vi inte träffas utan mer är online. För egen del så den den kollektiva kunskapen på nätet fenomenal i förhållande till det som kanske vi som arbetar inom högre utbildning tror sker i föreläsningssalen. Detta är en föråldrad syn på kunskapsmiljöer och lärande. Jag kan ha missförstått Graffman, eller bäst är att ni själva lyssnar till intervjun: