Sociala medier i filosofiska rummet

Programmet om sociala medier i filosofiska rummet har spridits rätt bra inom just de sociala medierna. En intressant lyssning där Mymlan, d v s journalisten, bloggaren och sociala medier-experten Sofia Mirjamsdotter, diskuterar information overload med datavetaren Andreas Jacobsson och kognitionsforskaren Peter Gärdenfors och som väcker en hel del funderingar. Jag rekommenderar verkligen alla att lyssna till.

Det jag tog till mig i programmet var bland annat just detta att vi ofta talar om att vi konsumerar information men fokus ligger egentligen snarare på informationen i sig, dvs. inte innehållet, utan just detta att informationen i sig, dvs vilka uttryck den tar och vilka kanaler som nyttjas har blivit mer i fokus. Det är därför vi har så många som lever på att idag berätta för oss andra hur sociala medier fungerar och vilka mekanismer som påverkar informationsflödena. Det är fantastiskt att se hur ett företag som t.ex. Google som" bara" förmedlar information har vuxit och blivit ett företag som omsätter mångmiljarder. Informationen i sig är viktig och de som kan hantera dem bäst har höga Klout-poäng (Mymlan har när detta skrivs 72, Gärdenfors och Jacobsson återfinns inte i Klout-score). Poängen kan säga att personer med höga poäng har stort inflytande inom sociala medier. Jag tror att denna tanke är viktig att fundera över, att informationen i sig har blivit så viktig och risken finns att vi missar själva målet om fokus ligger på detta (min egen tanke).

Sen i slutet av programmet talar man om detta om ett eventuellt behov av att vara nedkopplad ibland. I detta resonemang så har man olika åsikter men Mymlan tror att den nya generationen som växer upp och som alltid haft tillgång till internet kommer att hantera detta bättre än vuxna, dvs att de kommer att klara av att hantera informationen och leva med den och inte ha behov av att koppla ned i större omfattning och klarar stresstanken (lyssna på klippet från just den delen av programmet). Även Andreas Jacobsson menar att det troligtvis inte är något problem medan Gärdenfors är mer skeptisk. För egen del tror jag att många, inte minst unga har svårt att slita sig från den digitala sfären och att det krävs att man aktivt avstår från att vara online. Problemet blir bara att när vi som vuxna sätter de reglerna för våra unga samtidigt som vi själva fortsätter att använda oss av enheterna hela tiden så ger vi en signal till barnen att det är OK och med det blir det också orättvist i det maktspråk som vuxna då utövar.

Det som är slående i detta program är hur lite man egentligen vet, det är mest en massa "tror" och "tänker" som säga i programmet och det är mycket litet man vet. Det dialektiska samtalet är oerhört viktigt och det är samtidigt därför detta program blir så behagligt att lyssna till, men när kommer vi att ha underlag för våra känslor och det vi tror? Kommer de överhuvudtaget eller är den tiden förbi när vi talar om en föränderlig värld som IT idag är. Kan vi någonsin hinna i kapp med forskningen?

"Free societies enable the future by limiting this power of the past"

Målning från ca 1350 av Laurentius de Voltolina. Wikimedia Commons

Målningen ovan av Laurentius de Voltolina visar på hur lärmiljön kunde se ut i ett av de tidigare universiteten. Bilden har slående likheter med dagens skola i många hänseenden, inte minst inom högre utbildning. När man studerar bilden ser vi en del som totalt har tappat uppmärksamheten medan den blå mannen i nedre högra hörnet har somnat. Andra sitter och småpratar eller läser i sina böcker. Målningen är oerhört talande och det man funderar över är...hur har man lyckats cementera denna struktur i snart 700-år och hur kan vi fortfarande har utbildningsministrar som någonstans fortfarande förespråkar detta? Det funkade inte för 700 år sedan, det funkar inte heller idag. Katederundevisning var ett hett ord för snart ett år sedan och med denna bild i åtanke så borde ordet inte ens ha kommit upp.

Vad jag vill med detta inlägg är att vi borde i högre grad söka oss bakåt i tiden, förstå vår historia och utifrån den också skapa strategier och lösningar. För att förstå detta lite tydligare så citerar jag Lawrence Lessig:

• Creativity and innovation always builds on the past.
• The past always tries to control the creativity that builds upon it.

• Free societies enable the future by limiting this power of the past.
• Ours is less and less a free society.

Dessa fyra citat är värda att lägga på minnet. Inte minst det att det förflutna alltid försöker att kontrollera och styra vår samtid. Vem har inte hört begreppet "det var bättre förr"?

Ett predestinerat lärande :-)

Det enda vi vet om framtiden är att vi ingenting vet

Det är många som har djupa veck i pannan när man funderar över skolan och dess framtid. En del letar efter quick-fixes medan andra vill fortsätta som förr. Andra tror att det är fler regleringar, kontroller och resultatanalys som är framtiden medan en del anser att det går att göra lite hursomhelst. En del tittar år Finland medan andra sneglar mot USA allt i ambitionen att finna vägar till att skapa en bättre skola.

Om vi istället sänker blicken lite och ser på våra barn som går i den svenska skolan så är de predestinerade att gå i en föränderlig värld där förutsättningarna ständigt förändras beroende på ekonomi, politiska beslut och ledning (om man vill påstå att skolan inte har förändrats så har man inte hela bilden klar för sig). Ena sekunden så satsas det på skolan och fort ska det gå medan det andra gånger kan ta lång tid innan något händer. Skolan har alltid varit så men det förefaller vara mer förändringar än tidigare både för elev såväl som lärare. Och förändring är väl bra?

Flera talar lyriskt om att vi har en ny generation som växer upp och som kommer ut på en arbetsmarknad där 60% (siffran varierar beroende på vem som talar) av yrkena som de kommer att arbeta med ännu inte finns. Detta låter ju fantastiskt och IT är medlet för att få dem förberedda för detta. Detta är ett intressant resonemang med tanke på att vi aldrig kan förbereda dem för framtiden då denna är höljd i dunkel och resonemanget bygger ofta på att alla i framtiden kommer att arbeta med IT. Men en del menar att vi visst kan veta något om framtiden, åtminstone kan vi lära dem att lära om. Vi kan lära dem att vara föränderliga och snabba...min fråga är: Hur ska vi kunna åstadkomma detta om vi själva inte kan det? När vi har en skola som ständigt förändras men som ändå har mål och resultat baserade på hur man inom den gamla skolan såg på lärande. IT kan nu och i framtiden hjälpa oss med att inte minst arbeta med mätbara mål, däremot blir frågor som handlar om värdegrunden alltid lika svåra att hantera och kan inte skötas maskinellt.


Det enda vi vet om framtiden är att det blir mindre av den


Hur förbereder vi då oss för att möta en oviss framtid? Jag tror att vi måste göra det på samma sätt som tidigare, att låta tiden gå och förstå att vi dels måste se över vår organisation inom skolvärlden men även inse att i framtiden kan det bli precis tvärt om än vad vi tror.

Den amerikanske TV-serien Revolution (se artikel i DN) är intressant utifrån detta perspektiv där kanske de nya jobben i framtiden är de gamla från förr. Se trailer nedan för filmen eller se serien, den är tankvärd även om den har sina brister. Jag är inte apokalyptiskt lagd men vad jag vill säga med detta är att vi inte kan veta mycket om hur vi skall vägleda elever och förbereda dem för framtiden. Däremot kan vi hjälpa dem med att se till att de har en så bred och kunnig grund att stå på som det bara är möjligt. Att tillse att de får fler perspektiv än det vi finner vid sökningar i Google eller i de appar som vi nyttjar, vi måste således sätta in oss i hur tekniken fungerar, hur den påverkar oss och hur den också begränsar oss ibland. Att vi inte accepterar auktoritära svar om vi inte fått pröva dem och att vi tillser att de förstår värdet av demokrati, lika värde och ansvar. Om vi kan få våra elever (och oss själva inte minst) att ha en god värdegrund, respekt för andra samtidigt som man har goda kunskaper inom olika områden, humaniora såväl som naturvetenskap och matematik liksom de så viktiga estetiska ämnena, allt detta varvat med idrott i alla dess former så kan vi förbereda våra elever inför framtiden. Dessa frågor har tyvärr blivit lite åsidosatta under senaste mandatperioden samtidigt som vi vet hur otroligt viktigt det är att arbeta med dem. Vad gäller teknikutveckling så kommer alltid etiken i efterhand som viktig ingrediens inom medicinsk teknik såväl som systemutveckling.

Men ett predestinerat lärande då...vad menar du med det kanske någon undrar. Tja, underligare begrepp än så har vi ju adopterat inom skolvärlden men vad betyder dessa?

Om ett träd faller i skogen...och ingen finns i närheten som kan höra det...låter det då?

Detta är en gammal filosofisk fråga som troligtvis (dock oklart) formulerades av den irländske 1700-tals filosofen George Berkeley. Frågan låter kanske obefogad men är inte alldeles enkel att besvara, allt beroende på vilket perspektiv man tar i frågan (filosofiskt, vetenskapligt) Berkely menade att världen omkring oss existerar endast på sådant sätt som vi uppfattar den...sk. subjektiv idealism.

Jag har funderat på denna fråga några dagar på väg till jobbet på cykeln eller innan mina trötta ögonlock faller igen på kvällen och försökt att relatera den till nätet. Världen omkring oss fungerar sannerligen endast på det sätt som vi själva uppfattar den...de personer som sänder hotfulla brev till okända eller kända personer uppfattar världen på ett sätt och de som får dessa på ett helt annat sätt. Det är inte ens samma värld de befinner sig i men ändå är de så nära sammanknutna. Mobbaren uppfattar sin värld på sitt sätt medan den mobbades värld ser annorlunda ut...frågan är bara vilken av världarna som är mörkast?

Det hela handlar om att ta den andres perspektiv...i allt man gör och inte gör. Om jag skriver något på nätet och ingen läser det...finns det då? Frågan blir helt plötsligt enklare att hantera, i praktiken finns det men teoretiskt så finns det inte alls annat än i min hjärna för ingen har kunnat reflekterat över det, ingen ha skadats av det och ingen kan tycka något om det.

Tanken svindlar...vad finns och vad finns inte. Kan jag skriva något på nätet som är av skadlig natur och förklara mig med att jag trodde inte att någon skulle läsa det? Frågan går inte helt att överföra till exemplet med trädet...för i trädets fall så fanns det ingen som kunde uppfatta fallet, eller heller påverka fallet. I exemplet med nätet så är det någon som formulerat något och publicerat det...någon som kan reflektera (om det inte är en katt vill säga) men skadan är inte skedd då...utan först då någon uppfattar det.

I pressen läser vi ofta att vi kunde ana att något var på gång om vi hade läst förövarens blogg eller inlägg på någon social mötesplats. Frågan är väl bara...var det någon som överhuvudtaget läste dessa inlägg innan? I så fall kunde vi inte påverka utgången för det fanns helt enkelt inte. Pressen söker enkla svar på saker och ting och enkla tips på hur man kunde gjort annorlunda. Problemet är att när något väl har skett så går det inte att göra annorlunda. Valet är redan gjort.

Vilka träd faller i din omgivning utan att någon hör det?