Vi har inte nått gränsen ännu...men vi närmar oss

Vi tar bilder som aldrig förr, vi taggar varandra och finns med i oändligt många sammanhang. Vi kan dras in i debatter som vi inte vill vara med i och på olika sätt bli förknippade eller publicerade på ställen där vi helst inte vill vara. Inget nytt alltså...ni känner alla igen situationen. Det hela började som en längtan i att bli sedd, nu är flera sedda men på fel sätt, på fel ställe eller i fel kontext. Vi vet inte längre var vi blir publicerade, jag har själv varit med om att jag blivit filmad som lärare vid tillfällen då man helst inte vill bli dokumenterad.

Lösningen på detta är det uppenbara och självklara, dvs. filma eller ta inte bilder utan att fråga. Dra inte in människor i en debatt utan att fråga om personen ifråga verkligen vill bidra till samtalet. Tyvärr fungerar vi inte längre så att vi har etiska spärrar som låter oss agera korrekt utan vi väljer den enkla vägen, fråga inte, eller fråga i bästa fall i efterhand.

Om nu inte vår moral sätter gränser så måste då tekniken försöka att lösa problemen. Ett sådant exempel är AVGs Innovation Labs som arbetar på olika lösningar för att slippa bli publicerad online. Bland annat har de tagit fram en programvara  som går under namnet Donotsnap som gör att om jag har ett särskilt märke på mina kläder så skall de tjänster som har denna programvara se till att personer inte kommer med i de bilder som publiceras, se exempel bild nedan:

Mig veterligen har ingen adopterat denna lösning ännu (rätta mig om jag har fel). Det beror säkert på flera orsaker, bland annat att själva poängen för många skulle försvinna med sociala medier, en annan nackdel är den, vem vill gå omkring med ett märke på kläderna på detta sätt? Poängen enligt företaget är:

"The philosophy behind Do Not Snap is that Snapchat—or any social media—should automatically recognize when a user doesn’t want their image shared, and take action on it. This is a realistic ambition, as we demonstrated in a prototype earlier this year."

AVG Innovation Labs arbetar med andra lösningar som t.ex. glasögon som gör att jag inte kan taggas automatiskt på t.ex. Facebook, se AVG Invisibilty Glasses .

Ingen av deras lösningar verkar ha slagit igenom ännu, men det är ett tecken i tiden. Vi kommer alltmer behöva kämpa för att få behålla (eller återta) vår integritet och här står vi vid ett vägskäl, mellan de stora drakarna som bara vill ha mer av oss (Google, Facebook, Apple, LinkedIn, Twitter, Microsoft mfl) och vårt innersta, vår själ och rätten till att få välja. Det kanske mest viktiga i detta är att om möjligt kunna lyfta den etiska diskussionen till ett högre plan, att förstå de enkla reglerna att har du inget snällt att säga, säg inget då. Har du inget bra att del, dela det inte. Så enkelt...men ändå så svårt. Det kommer aldrig någon teknik att kunna fixa åt oss... . Jag tror inte att vi har nått gränsen ännu för hur folk kommer att hängas ut, publiceras eller trakasseras, men vi börjar närma oss ett digitalt offentligt rum som blir alltmer oroande.

Dags att lämna grottan

Appen Archives

I våra sociala flöden ser vi det som vi vill se, eller det som Facebook och Google vill att vi ska se. Vi ser glada ansikten, härliga maträtter och vackra soliga sandstränder. Ibland flashar något förbi som just blivit viralt, en person som sagt något som alla redan visste eller något som vi aldrig kunde tro skulle hända, bara vi ser filmens upplösning.

Men världen är så mycket större samtidigt som våra sociala medier gör den bara mindre och mindre. Vi trodde någonstans att Internet försåg oss med information från världens alla hörn men det vi matas med är allt annat än objektivt och alldeles för sällan viktigt.

I tystnaden sker saker som vi aldrig får se i sociala medier. För om vi ser för mycket elände på t.ex. Facebook så vill vi ju inte längre vara där, magin har gått förlorad och världen blev grå igen. Om, och jag säger bara om, vi vill ta del av världen som den är så bör vi gå utanför våra komfortzoner och påminnas om hur världen ser ut för så stor del av befolkningen. Jag laddade ned appen ARCHIVES + ABSENCES som är en minimalistisk app där namnen listas på de som senast blivit skjutna till döds av polisen i USA. Fram till dags datum har 117 personer dödats i år och dödsfallen finns över hela USA, i några stater mer frekvent än i andra. Informationen kommer från The Guardians databas. På morgonen när jag vaknar har nya namn lagts till på listan. Insikten över att vara en priviligerad svensk i ett förhållandevis säkert land kan inte bli tydligare. Jag påminns om en osäker värld.

Webbutvecklaren Josh Begley som ligger bakom appen har tidigare haft en annan app på marknaden som informerade om vilka drönarattacker som utförts av den amerikanska armén och hur många som omkommit i dessa. Denna app tog Apple bort från App store då man inte ansåg att den passade in i deras utbud. Appens innehåll var enligt Apple “överdrivet rå eller innehöll stötande information”. Appen finns fortfarande kvar på Google market under namnet Metadata. Informationen kan också nås via http://dronestre.am/.

Nej, vi ska helst inte se världen så som den är utan hellre dövas av roliga filmer, fina profiluppdateringar, lustiga historier och på sin höjd upprörande händelser eller uttalanden som jag besserwissrigt kan skaka åt huvudet åt. I en tillrättalagd värld blir vi inte bara gladare utan vi förleds också till att tro att vi är en del i verkligheten när vi gillar ett politiskt korrekt inlägg och att vi där gör skillnad, när vi egentligen bara läser och gillar sådant som Facebook och Google redan visste att vi skulle uppskatta.

Det är kanske dags att komma ut ur våra Platonska grottor och se världen såsom den är?

Är dina elevers uppgifter säkra i Googles GAFE? Think again!

Det finns så många fördelar i att arbeta med Googles produkter i skolan, inte minst vad gäller samarbeten online och den enkelhet som molntjänster erbjuder. Men för att nyttja Google i skolan krävs att särskilda juridiska villkor är uppfyllda så att inte informationen som eleverna producerar blir offentliga eller samlas in för att i hög grad nyttjas av Google. Elevernas integritet är ett måste och det är det ingen vare sig i Sverige eller i många andra länder tvekar över. Därför har skolor som följt den juridiska regelboken gått in i ett avtal med Google i det som kallas för Google Apps for Education (GAFE). Detta avtal skall garantera att ingen information om vad elever gör på Google skall läcka till vare sig Google eller andra aktörer på marknaden. Detta har varit en lång process som några kommuner i Sverige lyckats att genomföra. Frågan är bara om Google ändå, trots all försäkran, tar del av elevernas information?

Enligt The Electronic Frontier Foundation (EFF) så förefaller det som att Google trots allt spårar elevers sökningar, vad de klickar på, videofilmer de letar efter samt de lösenord som de sparar. EFF fann att Googles "sync"-funktion för Chrome som t.ex. är aktiverat som standard i Googles Chromebooks gör det möjligt att bygga på Googles datagruva för att förfina sina tjänster. Detta sker utan tillstånd från skolor, elever eller föräldrar.

Google har meddelat EFF att de ska stänga av funktionen där surfhistoriken loggas, men det är inte tillräckligt enligt EFF som menar att inget skall loggas. Det hela är intressant då Google är med i Student Privacy Pledge där över 200 företag (däribland Google) lovar och svär att de bland annat inte ska:

✘     Not collect, maintain, use or share student personal information beyond that needed for authorized educational/school purposes, or as authorized by the parent/student.

Tillägg: Google har gått ut med ett svar där de bemöter kritiken från EFF med att svara hur Google Sync fungerar och där man understryker att GAFE inte kommer att nyttjas för att rikta reklam till eleverna.  Man skriver också att man kan stänga av Google sync så att information inte synkronieras (se hur man gör det här)

Trots Googles svar så är det hela oroväckande. Det kan vara svårt för företagen att hålla fingrarna borta från sådant de inte skall veta något om och det är klart att Google vill veta så mycket de kan om den kommande generationen, vad de gör, vad de tittar på och hur de rör sig över nätet. Det är ju dessa Google skall leva på. Jag skulle inte bli förvånad över om detta informationsspioneri även omfattar Chromeläsaren.

Kontentan av detta är att vi inte kan lita på våra molntjänster trots att det finns avtal som reglerar förhållandena. Följdfrågan blir också...är det så att även företag som har Google Apps for Business som lösning omfattas av detta avtalsbrott, då är det dubbelt allvarligt.

Notis: GAFE liksom samtliga andra lösningar som har ett sk. Safe Harbour avtal mellan EU och USA gäller inte just nu men den frågan behandlas i ett tidigare inlägg, se Hur är det med skolans molntjänster?

Hur är det med skolans molntjänster?

Det har inte talats särskilt mycket om det uppsagda avtalet mellan EU och USA som går under namnet Safe Harbour. Den 6 oktober i år så  ogiltigförklarar EU-domstolen i Luxenberg EU-kommissionens  beslut att de så kallade Safe Harbor-principerna som säkerställer ett adekvat skydd för överförda personuppgifter. Safe Harbor-avtalet mellan EU och USA innebär att USA uppfyller Europas dataskyddsstandard. Men med domen den 6 oktober så gäller inte detta längre. Orsaken är att amerikansk lag går före reglerna om dataskydd i Safe Harbor. Myndigheter i USA kan oinskränkt hämta in uppgifter. Därigenom urholkas överenskommelsens själva innebörd.

Detta innebär i sin tur att samtliga skolor och organisationer som enligt konstens alla regler lyckats sluta avtal med Google och/eller Microsoft i värsta fall riskerar att få börja om igen. För just nu kan detta EU-beslut resultera i att EU kan stoppa Facebook, Microsoft och Google från att sända över och lagra data om europeiska medborgare i USA. Det handlar inte bara om dessa företag utan allt som allt är det så många som 4 000 amerikanska bolag som säljer olika tjänster i Europa som använder sig av avtalet när de för över personuppgifter om europeiska medborgare till USA. I klartext innebär detta att alla som idag nyttjar GAFE eller Office365 inom utbildning (eller företag) kanske måste se sig om efter annan lösning. Just nu pågår ett febrilt arbete för att finna lösning på detta problem men i grunden är det bra att det hela undersöks ingående. Vad det hela handlar om är att våra personuppgifter såväl vad vi gör på nätet inom skolan inte skall vara en angelägenhet.

SKL har tagit detta på allvar och vill givetvis ha en lösning så snart som möjligt, men i väntan på den så rekommenderar SKL att tillfälligt beakta följande rekommendationer (källa):

• Gör en kartläggning av organisationens IT-system och tjänster där det finns en överföring av personuppgifter till USA. 
• Gör en förnyad analys av vilken typ av personuppgifter som hanteras i de tjänster som berörs och fundera på om det finns alternativ. Ta gärna hjälp av Datainspektionens informationsmaterial och SKL:s vägledning. 
• Ta kontakt med berörda leverantörer och fråga efter deras åtgärder till följd av att Safe Harbour-principerna upphört att gälla. Fråga om de planerar någon förändring av t.ex. var och hur lagring av information sker. 
• Analysera möjligheterna inom gällande avtal. Hur lång avtalstid är det kvar på avtalet med leverantören? Finns t.ex. utrymme för omförhandling eller att inte förlänga befintliga avtal? 
• Begränsa möjligheterna för leverantörerna att överföra personuppgifter till USA i kommande upphandlingar. 

Detta är något som vi så snart som möjligt vill skall lösas. Särskilt med tanke på att de flesta läplattformar och digitala lärmiljöer har koppling till olika molntjänster som Office365 och Google Apps for Eduacation (GAFE).

Mer läsning:

Microsoft svarade den 6/10 på denna nyhet med följande blogg-inlägg.

Lista över företag i USA som nyttjar/nyttjat Safe Harbour

Framtid istället för livstid. Rätten att bli glömd.

Vem har väl inte både sagt men också hört uttrycket att det man gör på nätet är som en tatuering, omöjlig att ta bort, eller att allt finns kvar på nätet. Digital material får livstid och när du väl lagt upp t.ex. en bild på nätet så försvinner den aldrig. Det är hårda ord allt i syfte att förhindra att VI (läs INTE barn och ungdomar) lägger upp sådant på nätet som vi kommer att få ångra. En sorts preventiv varning som egentligen inte har funkat annat än för att skrämma upp föräldrar. (Nu behöver det inte heller vara så att det är den enskilda individen som lägger upp material om sig själv utan det kan lika gärna vara andra som lägger upp information om mig.)

Men tänk om det skulle vara möjligt att digitalt material inte får livstid? Det att vi någonstans kapitulerat inför tanken om att vi aldrig kan ångra något är egentligen märkligt. Det hela bygger på att vi har stora företag som Google, Yahoo och Facebook som sparar information om oss. Det är informationen deras verksamhet bygger på, utan oss...ingen verksamhet. Om det nu är så borde det vara rätt enkelt för dessa företag att faktiskt radera spåren efter oss...eller?

Kanske får vi ett banbrytande fall i det att EU och Europas högsta domstol i förra veckan meddelade att en enskild individ har rätt att kunna påverka vilken information som det länkas till på Google. En sökmotor som Google bör låta internetanvändare bli "bortglömda" efter en viss tid genom att radera länkar till webbsidor om det inte finns "särskilda skäl" att inte göra detta menar EU-domstolen i Luxemburg (läs utslaget här). Det hela har sin början i en spansk medborgare som ville få bort en länkning till en artikel i en spansk tidning som beskrev personen ifråga på ett inaktuellt och ofördelaktigt sätt (läs mer på DN, SvD eller IDG om detta).

Google har ännu inte kommenterat detta utfall men domen skulle kunna innebära att människor kan kräva att sökmotorer tar bort resultat som de anser är kränkande. Mycket är oklart ännu och Google lär säkert bestrida denna dom. Det bör tilläggas att Google har en sida där man kan ansöka om att få material borttaget (Removing Contect from Google) men huruvida det sker och på vilka grunder är oklart. Det förefaller som att man inte kan ansöka om att få bort en länk som är knuten till mig som privatperson (företag kan dock göra detta).

Mycket är som sagt oklart men kanske kan detta vara ett första steg till att komma vidare i ett samhälle där vi som användare är fast i kommersiella aktörers godtyckliga beslut och iver att tjäna mer pengar. Orsaken till varför Mark Zuckerberg (Facebooks grundare) är mångmiljardär är helt enkelt den att Facebook nyttjar vår information och säljer den. Givetvis kommer bilder som jag kanske inte vill ha på nätet att finnas kvar på enskilda datorer (lokalt) och på servrar men det är på intet sätt omöjligt för IT-företag att hög grad radera information om en enskild individ...det är bara det att IT-företagen inte vill det då vi är deras inkomstkälla. Jag hoppas att vi kan slippa diskussionen om livstid på nätet framöver och istället tala om en framtid på nätet.

För den som är intresserad av lag och rätt kopplat till Internet kan läsa mycket intressant här: Chilling Effects.

Angående Googles nya användarvillkor

Ni har kanske sett denna längst uppe på Googles söksida, men vad betyder det?

De nya användarvillkoren i Google som infördes den 11 november är till primärt för Google. Google vill nyttja våra bilder och namn för att visa upp dem “Så att dina vänner, familj och andra kan se din profil namn och foto, samt innehåll som du rescenserat, delat eller de annonser du har +1” (Kursivt: Googles text)

Det hela är till för att Googles annonser ska bli mycket bättre och mer individanpassade (til fördel för Google givetvis). Det hela kan också kännas rätt så besvärande utifrån integritetsperspektiv.

Det går dock att välja bort. Det krävs bara två klick dessutom vilket kan vara värt att lägga tid på. Om du vill stänga av denna funktion som Google nu infört gör enligt följande:

1. Logga in på ditt Google-konto om du inte är inloggad.
2. Gå in under Googles godkännande (klicka på denna länk).
3. Avmarkera kryssrutan. Om det inte är redan är avmarkerad. Se bild nedan
4. Klicka på Save/Spara

Google, Gmail, Integritet och skola

En inte alldeles oväsentlig nyhet i pågående grupptalan mot företaget Google i USA diskuteras nu världen över. Detta i kölvattnet av NSA-skandalen som uppdagades för någon månad sedan. Vad det hela handlar om är att Google i ett skriftligt svar till rätten skrivit följande:

Just as a sender of a letter to a business colleague cannot be surprised that the recipient's assistant opens the letter, people who use web-based email today cannot be surprised if their emails are processed by the recipient's [email provider] in the course of delivery. Indeed, "a person has no legitimate expectation of privacy in information he voluntarily turns over to third parties."

Detta tolkas som att vi som nyttjar oss av Gmail inte kan förvänta oss någon säkerhet. Läs mer om detta på DN,  Aftonbladet, mfl. Att Google m.fl. leverantören skannar informationen för att nyttja den inte minst för att sända riktad reklam till användarna är ingen nyhet, det förstår man omgående om man ser på reklamen som kommer i sin mail där man nästan omgående förstår vilka mail eller sökningar som jag gjort som påverkat mitt reklamutbud i gmail. Denna koppling är obestridbar. Vi ser samma sak i Facebook där riktad reklam är vardag och det finns få tjänster där detta inte sker idag. Vi bör alltid komma ihåg att "gratis" inte är gratis utan kommer alltid med ett undantag och ett viktigt sådant: Vi är produkten.

Men om det nu är så att Google erkänner att man öppnar våra brev i andra syften så är detta oroväckande. Visserligen fick vi ju veta i samband med NSA-läckan att USA läser vårt material oavsett om det är Google eller Microsofts tjänster. Vad är det då detta handlar om och vilka tjänster handlar det om? Många skolor har senaste åren gått in i Google Apps för utbildning avtal, är det så att även dessa arenor är lika osäkra som det privata Google-kontot? I så fall bör vi kanske fundera över detta ett slag.

Men åter till Googles uttalande. Vad sägs egentligen? Är det så att Google menar att det inte finns något privatliv alls i Gmail? The Next Web skriver i sin artikel att vi kanske inte bör vara så upprörda över detta då vi faktiskt i avtalet vi ingått med Google gått med på följande:

Because the Gmail Plaintiffs are bound to Google’s TOS and/or Privacy Policy, they have expressly consented to the scanning disclosed in these terms.

Vi kanske ska läsa avtalen lite bättre innan vi går med i en tjänst. Än mer intressant blir det dock om vi läser The Verges artikel: Yes, Gmail users have an expectation.  Sending email to Gmail users means you expect Google's servers will process. I denna artikel har man läst vidare i det dokument som Google sänt och som citatet i inledningen kom från. Det visar sig att mycket av det man talar om handlar inte primärt om Googles användare utan snarare om de som inte godkänt Googles villkor. Visst låter det förvirrande men läs The Verges artikel ovan för att få ytterligare information.

Nu är det hela fortfarande förvirrande och media vill gärna driva detta för detta har högt nyhetsvärde, för det handlar ju om dig och mig, precis som i fallet att Facebook skapar skuggkonton av i stort sett hela befolkningen (se tidigare inlägg). Men frågan kvarstår...vad kan vi förvänta oss i de Google Apps installationer många skolor är med i? Kanske måste vi bara kräva svart på vitt från Google att dessa installationer inte på något vis hanteras på detta sätt...men kan vi vara säker?

Det finns andra alternativ, dock inte lika omfattande som Googles tjänster och här måste man göra en kalkyl: Integritet i relation till användarvänlighet och funktion? När våra operativsystem är så starkt knutna till molntjänster så är det snart mer eller mindre omöjligt att inte vara med i dessa. Kanske kan då denna sida vara intressant att ta del av där alternativ till Apple OS, Microsoft OS och Google OS erbjuds, där alternativa e-posttjänster beskrivs och mycket mer: Bryt ut från PRISM

Om lösenord och Google-Lås din dator

Vi borde kanske vara lite mer aktsamma om våra lösenord? Samtidigt väger man alltid aktsamhet i förhållande till enkelhet. För visst är det skönt när man slipper skriva in lösenord på alla möjliga och omöjliga sidor? Men det finns problem, särskilt för de som väljer att inte låsa sin dator när man lämnar den. De senaste dagarna har det skrivits en hel del om säkerheten i Googles webbläsare Chrome. Du har säkert hört talas om det men inte själv studerat vad det handlar om.

I korthet handlar det om att alla dina sparade lösenord går att lätt komma åt för den som vet vad man söker efter. Det enda som krävs är att man får tillgång till sin väns dator (som inte är låst) och att vännen använder sig av Google Chrome. Genom att sedan gå in under inställningar i webbläsaren (klicka på de tre raderna längst upp till höger på webbläsaren) och därefter välja inställningar (se längre ned i menyn eller klicka på denna länk chrome://settings/.

Du får då upp en sida i din webbläsare. Om du går längst ned på denna sida kan du därefter välja "Visa avancerade inställningar" (se bild nedan)

Därefter väljer du att under Lösenord och formulär och klicka på den blå länken där det står Hantera sparade lösenord.

Du får nu upp en sida med alla dina lösenord som finns sparade. Det som är det luriga är att det ser ut som att de är skyddade genom att de visas som punkter, men om du klicka på dessa punkter så får du upp ett alternativ där det står Visa. Om du klickar på Visa ser du dina lösenord.

Detta anser jag vara rätt klantigt med tanke på att säkerheten på detta sätt definitivt äventyras men det förefaller som att Google inte tänker göra ngt åt detta. Ett enkelt sätt att komma runt detta problem vore att helt enkelt inte komma in till dessa lösenord om man inte skrev in sitt lösenord till Google.

Testa själv och se till att låsa din dator.

Google på djupet

Ett problem som ofta diskuteras inom skolan är just de resultat som man får fram vid en enkel sökning. Det finns givetvis metoder för att göra goda och relevanta sökningar via Google men dessa är ofta krångliga innan man förstått hur man gör dessa. Det verkar som att Google insett detta och har därför arbetat fram en ny modell där vi så småningom kommer att få en särskild ruta där vi får förslag på så kallade "på djupet" artiklar. Allt enligt Googles Inside search-blog. Det är oklart hur dessa in-depth/på djupet artiklar kommar att sållas ut men troligt är att man nyttjar korsreferenser och som man ofta gör inom forskningssammanhang, ser hur många gånger det refereras till en artikel eller avhandling för att se hur relevant den är. Vi får väl se hur väl det fungerar i praktiken.

I vilket fall kan detta bli intressant men oavsett vilket så måste vi som arbetar med Google bli bra mycket bättre på att nyttja olika sökparametrar för att få fram relevanta resultat.

Googles In-Depth funktion rullas nu ut på Engelska Google och kommer så småningom till andra språk.

PRISM och skolan

Inte många kan ha missat förra veckans nyhet där Edward Snowden publicerat dokument över hur NSA (National Security Agency) mfl nyttjat information från jättarna Microsoft, Google och Apple med flera. I artikel efter artikel har det rapporterats om att NSA kommer åt i stort sett all information som Google mfl har lagrade i sina system. Företagen å sin sida förnekar mer eller mindre att de känner till detta men det är nog mer komplicerat och inte minst mer kännedom om vad som sker än vad företagen erkänner. Läs t.ex.:

• SVD (flera artikar)
• DN
• Washington Post

Detta är riktigt allvarligt, det att ett land har tillgång till så mycket information och inte bara information som samlats i USA utan främst internationellt. Jag har talat med en del kollegor om detta och många menar att detta är väl inte så farligt, bara jag själv är medveten om detta och inte gör ngt dumt så är det väl ingen fara. Men frågan är komplicerad. Om jag t.ex. är medlem i Vänsterpartiet i Sverige så kommer jag definitivt att klassas som kommunist i USA vilket är något helt annat än vad Vänsterpartiet i Sverige säger sig vara. Detsamma gäller t.ex. religiös tillhörighet. Om vi lägger ihop mina aktiviteter på nätet (resor, bilder jag lägger upp, platser jag besöker) så kommer jag definitivt att klassas som särkerhetsrisk med mina resor i t.ex. Palestina eller Somalia.

Vad har detta med skolan att göra då? Just nu så vill allt fler skolor gå in i t.ex. Google eller Microsoft för att nyttja molnet som resurs. Detta har varit kontroversiellt tidigare men nu har Malmö stads jurist gjort ett utlåtande att det är okej för skolorna i Malmö att nyttja Google apps for education (se pedagog Malmös inlägg). Detta skrevs dock innan vi visste något om PRISM och oavsett om vi nyttjar Googles privata tjänster eller Google Apps education/business så kan vi inte vara säkra på att vi är i en digital miljö som är tillgänglig för endast de som skall ha tillträde. Kanske har vi varit lite naiva i vår önskan om att gå ut i molnet att vi trodde att Googles devis "Don´t be evil" verkligen var sann (Vi kan klart diskutera vad ont egentligen handlar om men inte just nu). Men den viktiga frågan är nu...räcker Malmö stads utlåtande för alla skolor eller måste vi gå in på djupare plan i fråga om integritet, frihet och säkerhet. För en sak är säker...inte känner jag mig mer säker för att NSA har all information de önskar.

Jag ställer frågan till er läsare...förändras läget för skolan vad gäller molntjänster något nu när vi känner till PRISM?

Google Glasses-det finns de som får testa

Vi har tidigare hört om Googles utveckling av smarta glasögon i form av Google Glasses och utvecklingen går vidare. Det ryktas även om att Apple håller på att utveckla liknande glasögon som kopplas till internet och i Google glasses fall till Googles tjänster. Utvecklingen går fort och om man ser till den senaste filmen som släppts av Google har man här inkluderat möjligheten till videokonferens (via Google Hangout) samt även översättningsmöjligheter (Google translate). Det som jag ser som oerhört utmanande är detta hur vi inom utbildningssektorn hanterar denna utveckling. Faktum är att vi kan utgå från att internet växer in i våra liv på nya sätt hela tiden och när internet för alltid och överallt blir tillgängligt så behöver vi snart inte ta vägen över olika digitala artefakter som idag (den bärbara datorn är nog en kortare passus i vår digital utveckling). Denna utveckling kommer definitivt att utmana skolan och frågan om fusk kommer att ta helt nya proportioner. Vi kommer att behöva diskutera vad fusk är och omvärdera utantill kunskaper samtidigt som vi säkert kommer att tappa en del viktiga förmågor.

Google glasses är bara en början där olika smarta devices blir en del i det som kallas för internet of things. Jag tror att skolan i högre grad måste börja fundera på hur man för in programmering in i undervisningen, detta för att fortsatt vara en kunskapsnation (tänk, jag trodde aldrig att jag själv skulle sälla mig till de som föreslår detta). Varför det kan man fråga sig? Problemet med vår IT-utveckling är att vi idag bygger tjänster på andras lösningar som t.ex. google maps. Det är väl i sig bra men för att utveckla och fortsatt vara en innovativ nation krävs att vi skapar nya lösningar och idag sker detta genom programmering. Det är kanske just därför t.ex. Raspberry Pi har blivit så populärt inom skolan.

Google glasses bygger just på andra tjänster vilket är naturligt, frågan är bara vilka nya utvecklingsområden vi kommer att se utöver GPS-positioneringar, röststyrning, kamerateknik, översättningsmoduler och internetuppkoppling vilket i stort sett Google Glasses handlar om?

Just nu söker Google efter testpiloter för att nyttja Google Glasses, tyvärr antar de bara sökande från USA. Ansökningsformulär finns här.

Följ din värld

Google maps har förändrat vår syn på världen, när jag om några veckor åker till USA så har jag redan i förväg tagit reda på exakt var jag ska bo och hur jag enklast tar mig från punkt A till B. Att man nu också kan via Googles street view funktion nu också kan besöka olika områden i vattnet är fantastiskt, se film nedan.

Följ din värld via Google

Men jag har ofta funderat över hur ofta Googles kartor uppdateras och nu finns det en tjänst som gör det möjligt att få veta detta och dessutom få veta hur ofta ett särskilt område eller plats uppdateras. Google har lanserat tjänsten Follow Your World vilket innebär att jag kan välja ut vilken plats som helst i världen via Google maps  och sedan få ett mail varje gång just denna plats uppdateras antingen i Google maps eller Google Earth. Detta är spännande med tanke på att man då kan få en bild av hur aktuell information egentligen är på nätet samt om man dessutom lägger några markörer över delar av världen som är "heta" av olika anledningar så kan man nog få mycket att diskutera om. Eller varför inte låta varje elev i en klass markera ett särskilt område som man sedan får rapportera om när en uppdatering har skett. Vi har globala barn numera...utmana dem att följa sin värld.

Facebook och Google är osociala

Det är något paradoxalt att våra stora jättar inom de sociala medierna i det att man inte kan nå dem via e-post eller telefon. Företag som lever på att vi skall kommunicera med varandra gör allt vad de kan för att INTE ha kontakt med deras kunder/användare. Vad är det som har gått snett i detta? Är det just för att Googles såväl som Facebooks tjänster är "gratis" som gör att man känner att man inte har anledning till att svara på frågor som rör deras tjänster? Facebook är mer eller mindre helt omöjliga att nå (finns på Eniro men utan att ange telefonnummer), däremot har Google på senare tid lagt upp ett telefonnummer som man kan nå dem på. Det är flera osm vittnat om svårigheterna att få kontakt med Facebook som t.ex. artikeln nedan från DN.

• DN-Gick inte att få kontakt med Facebook

Det som alltså händer är att vi ser till att Facebook och Google (m.fl) ständigt har kontakt med oss  samtidigt som vi inte har en enda möjlighet till att kontakta dem. Ärenden som är akuta får vänta flera veckor innan åtgärd och det är upp till företagen att välja hur de vill agera i olika situationer. 

Med tanke på detta har jag skapat en grupp på Facebook där alla som vill får vara med och skriva om sina erfarenheter om kontakter med Facebook. Frågan är om denna grupp får finnas kvar särskilt länge då Facebook upptäcker den ;-) ?

Gruppen: Varför ska det vara så svårt att få kontakt med Facebook?

Har du läst Googles nya användarvillkor?

Alla ni som nyttjar Google kan ni inte ha undgått att Google inför nya villkor med start den 1/3 2012. Avtal som säger att Google nu kommer att ha rätt att nyttja vår information på en mängd olika sätt allt för att öka deras kännedom om oss som enskilda individer såväl för att fylla på deras servrar med värdefull information som skulle kunna nyttjas för allt vi kan tänka oss och lite till. Bara det att Google får tillgång till min kalender och min geografiska position gör att Google kanske vill påminna mig om ett och annat för den räknar ut att jag inte kan vara på den plats där jag just befinner mig på samtidigt som jag ska vara på ett möte tjugo mil bort.

Danny Aerts på .SE tar upp Googles användarvillkor på ett bra sätt i sin blogpost: Googles nya användaravtal för tankarna till Orwells 1984. Läs också på Computer Sweden hur de nya villkoren försvårar för en del kommuner då de strider mot personuppgiftslagen: Google apps kan stoppas i Narvik.

Snyggingar får högst betyg ;-)

I går hade Google ett särskilt utbildningsevent vid Florida Educational Technology Conference (FETC)  där de presenterade sin dator Chromebook. Det är en dator som är helt molnbaserad vilket innebär man varken kör några program på datorn eller sparar dokument på enheten. Allt sker i "molnet" inte minst via olika tjänster som Google utvecklar. Datorn ska vara snabbstartad så att man enligt utsaga ska vara igång på mer eller mindre 10 sekunder. Detta tilltalar mig, jag vet att mycket tid går åt på skolor att få igång lektionerna då datorerna av en eller annan anledning inte vill starta. Det som också lyfts fram är att datorerna inte behöver mycket support alls. Om nu det stämmer så är det en viktig faktor...all tid vi kan vinna i det att slippa support kan då gå till pedagogisk utveckling i det att nyttja IT i undervisningen. Nu ska man inte gå på säljarnas eller leverantörernas ord till 100%, jag brukar på sin höjd tro att 50% av det som sägs är korrekt eller åtminstone tillämpbart i ett skarpt läge så innan jag fått testa en Chromebook vill jag inte dra några förhastade slutsatser.

Det finns dock en intressant poäng med en dator i molnet och det är det faktum att nu måste varje lärare som arbetar med IT förstå och lära sig hur nätet fungerar, vilka resurser som finns där och inte begränsas av att ett program inte finns i datorn. Man kan inte ducka på samma sätt utan med en, i detta fall, Chromebook i handen så har man inget val. Man måste ta steget fullt ut och i och med detta så går skolan in i en ny fas inom IT och lärande. Fokus ligger nu alltmer på nyttan och de pedagogiska vinsterna istället för att diskutera det ena datormärket framför det andra. Den debatten måste ta slut och inom några år kanske (det är nog rätt sannolikt) vi kommer att arbeta helt mot molnbaserade tjänster. Jag ser fram mot det...där vi slipper fundera över hårdvara eller hur snygg en dator är. Inte minst det senare argumentet, dvs design mm är något som är totalt irrelevant men som en del företag såväl som användare helt fastnat i. Jag vill åt tjänster, nytta och resultat. Om det var snygghet som avgjorde hur väl man lyckades i skolan så skulle vi har grymt snygga elever/studenter som fick högsta betyg...och så är det väl inte?

Se hela Google-eventet nedan

En fråga som många funderar över är hur man ska förhålla sig till att lagra all information i molnet? Den frågan har jag behandlat innan men kommer också att återkomma till den. Vi får ställa frågan i relation till ett liknande scenario, hur kan vi säkerställa att ingen tar den dator som jag lagrar mitt material på?

En osäker dator...

...har vi väl alla stått inför någon gång? Du vet den där känslan av att vågar jag verkligen logga in på t.ex. mitt Google-konto då det finns risk för att det kanske finns en Key-logger (ett program som registrerar allt man gör med tangentbordet för att kunna "sno" lösenord). Vi bör tänka så i alla fall när vi nyttjar datorer på offentliga platser. Frågan är då om man vågar skriva in sitt användarnamn och lösenord. Google har funderat lite på detta och utgått från att ens egen mobiltelefon ändå måste betraktas som något säkrare än en offentlig dator och har därför  genom att skapa en särskild inloggningssida till gmail eller Google IG genom att att nyttja QR-kod.

Det hela går till på så sätt att man går in på adressen accounts.google.com/sesame och får då upp en QR-kod. Denna skannar man in med sin smartphone och loggar in på sin mobil på sitt konto, när sedan Google får signalen om att man loggat in via sin mobil så öppnas sidan på datorn utan att man för den delen har skrivit in ett lösenord eller användarnamn på den "osäkra" datorn.

Kanske låter detta krångligt och varför kan man då inte lika gärna använda sin mobil kanske en del säger...för egen del så tänker jag att en del saker är helt enkelt enklare att sköta på den dator som t.ex. ordbehandling. Det bästa är klart att låta bli datorn om man är osäker...men ibland så finns kanske behovet ändå.

Frågan är om man inte skulle kunna nytta QR-koder för andra inloggningsändamål? Jag antar att många pedagoger kan finna nya användningsområden.

Lärande och spel

Jag ingår i en liten Facebook-grupp som diskuterar och delger varandra information om spelifierat lärande. Givande och intressant och det finns så mycket att lära inom detta område. Inte minst så kommer nu Microsoft att flytta in Kinnect-tekniken (se mer om Kinnect och lärande i KinectEDucation) i Windows 8 som kommer i februari. Det innebär att man i kommande datorer ska kunna interagera med datorn utifrån gester och ljud istället för att trycka på tangenterna. Vi kommer att se en exploderande utveckling inom detta område då vi kommer att ta ännu ett steg från datorn (vi har redan fjärmat oss datorn genom våra Smartphones).

Med IT är det möjligt att egentligen göra vad som helst men utmaningen är den alltid lika brännande frågan, vad bidrar till ökad förståelse och hur kan spel bidra till detta? Har vi fått en ökad förståelse av världen med hjälp av Google Maps t.ex.? Hur mäter vi kunskapen eller förståelsen och vad är bara brus och vad tillför något? Detta är mer eller mindre omöjligt att svara på då ett spel kan tillföra så mycket för en person medan en andra så är det bara ett tidsödande och kanske också tråkigt moment. Det hela bottnar i att vi har olika preferenser och intressen och där ligger pedagogens stora utmaning att dels kunna finna vägar som leder till ökad förståelse men också att kunna välja bort dessa. Jag tänker på ett kommande spel som Google kommer att lansera i februari där man ska kunna spela med världen och Google Maps. Jag tror att detta mest är en rolig grej men mer intressant är...hur påverkar t.ex. ett sådant spel förståelsen av geografiska avstånd...eller är det överhuvudtaget inget som har något med lärande att göra?

Just nu händer så mycket och om ni tyckte att 2011 var ett år som innehöll mycket så tror jag att 2012 verkligen kommer att bli händelsernas år. det är dock lite problematiskt med förutsägelser...särskilt när de handlar om framtiden.

Spel har sällan tagits särskilt mycket på allvar inom skolvärlden, just för att de är spel. Det kommande skiftet inom spelutvecklingen tror jag kommer att bli att vi inte längre talar om spel utan spelen kommer att förändras till att bli sådant som är en del av vardagen, i skola såväl som i arbetet och som en del i problemformuleringar och lösningar. Det märkliga med spel är att förströelse, som spel ofta har kategoriserats som, är ett negativt laddat ord för många. Skulle man däremot ta en bok och läsa som förströelse så är det ingen som har något att invända (så länge som boken är någorlunda akademisk eller accepterad) men spel..."ja, då vet man ju vad det handlar om".

Jag ser fram mot övergången från dikotomin mellan spel och "det viktiga" till att inse att detta är två storheter som tidigare varit vitt skilda åt men som nu kommer att smälta samman. Ge det några år men ett tydligt tecken på att något håller på att hända är t.ex. Kinnect-utvecklingen. Apples motdrag lär vi se inom kort skulle jag tro...eller så ser vi snart en helt ny aktör inom området?

Vår ofullkomliga digitala värld

Jag har idag på högskolan Dalarna fått mottaga ett besök från Palestina och Birzeit University i Ramallah. Palestina är som de flesta känner till en orolig region och som inte är alldeles kontroversiell. Jag har varit själv en del i regionen och när jag googlade upp lite områden på Google Maps så upptäcker jag att det först och främst var svårt att finna Ramallah överhuvudtaget, flera av träffarna gick istället till USA och närmsta träff låg i Jordanien. Det var överhuvudtaget svårt att finna Ramallah via Google Maps (försök själv så får du se). Om man däremot går till sökmotorn Bing och Bing Maps och söker på Ramallah så blir det direktträff, utan tvekan. Faktum är att Google Maps inte alla gånger är så tillförlitlig, ett exempel är om man står på somliga platser i Palestinskt område och nyttjar sin positioneringstjänst i mobilen så blir man ibland istället positionerad på en närliggande bosättning. Det hela är inte några misstag utan här har man ingående diskuterat hur tjänsterna skall uppträda vid olika områden. Ibland finns det skäl till varför Google Maps inte visar ut områden, särskilt då det handlar om militära områden eller kanske kärnkraftsverk, detta kan vara förståeligt, men det finns en stor problematik med detta och den ligger i att vi faktiskt inte kan lita på källorna som våra sökmotorer och tjänster tillhandahåller. Vi måste vara oerhört kritiska i detta och det är lite anmärkningsvärt att i den nyligen släppta rapporten Svenskarna och internet 2011 så framgår det ungefär som att sökning på internet är synonymt med Google, detta är problematiskt. Om vi så ensidigt nyttjar en enda sökmotor till informationssökning och inte har möjlighet eller kunskap till att värdera informationen eller kan ställa den i relation till andra sökverktyg så sitter vi i knäet på t.ex. Google.

I skolan så brukar vi ställa Google mot böcker för att kunna vara källkritiska, vi bör också ställa Google mot andra sökmotorer för att även där finna likheter såväl som skillnader i hur man hanterat t.ex. politiska konflikter. Vi tror också att sökmotorerna som t.ex. Google mpas har relevant information men ett exempel på att Google maps är sent ute att uppdateras är t.ex. tidigare i år då Sydsudan erkändes av FN i juli men kom inte att bli en självständig stat på Google maps förrän i september (se IDG).

Det finns fler ställen i världen som inte är tillgängliga via Google Maps och en lista på exempel återfinns här. Läs också artikeln: Why Google Earth Can´t Show You Israel.

Jag kommer nog att använda en hel del andra sökmotorer framgent...Google är bra, men inte perfekt.

Se på Youtube tillsammans via hangout

Kanske platsar detta inlägg i kategorin nördvetande, vi får väl se. Google släpper nya funktioner varje dag nu och detta är ett led i Googles satsning på att få över så många som möjligt inte minst från Facebook till att nyttja deras tjänster och inte minst börja att använda Google+. Google har styrkan i och med att de har så många kringverksamheter och det är uppenbart att man man nu försöker knyta ihop säcken och koppla samman alla dessa.

Klicka på bilden för större bild (se ring i nedre högra hörnet)

I Youtube finns nu under deal/share-funktionen ett nytt alternativ som innebär att man nu kan se en film eller kanske en genomgång tillsammans online. Detta är ett mycket bra verktyg om man vill visa upp något och diskutera innehållet. Delandet får en ny dimension och ger möjlighet till att verkligen "dela" något tillsammans. Visserligen kräver detta att de som deltar måste ha ett Google+-konto för det är där "hangout" finns vilket ställer till det i nuläget för alla de som vill testa funktionen på ungdomar yngre än 18-år för vad jag förstår kvarstår 18-års gränsen på Google+ fortfarande. Den hoppas jag släpps till yngre ålder så snart G+ går ur beta-stadiet.

Japp...inlägget är nu kategoriserat som nördinlägg.

Nedan får du mer information om vad hangout är:

Google related

Skärmavbild av Google Music

Google trycker hela tiden ut nya tjänster och senaste veckan har det hänt mycket. Bland annat har sökresultaten förändrats utseendemässigt och för musikälskaren så har Google Music i perioder också varit tillgängligt för oss i Sverige men det som är mest intressant är Google Related. En tjänst som bygger på att jag inte ska behöva gå in på olika sidor för att läsa mer utan redan i tidigt stadie ta del av information i den meny som dyker upp. Det funkar även i Sverige men inte på alla sidor och tanken är alltså att sökningarna skall bli ännu bättre, vilket i sin tur innebär att våra aktiviteter på nätet också blir än mer tillgängliga för tredje part mm. Detta att vår integritet blir mer och mer sönderhackad är något som vi alltid bör fundera över, samtidigt är jag av den uppfattningen att ska vi vara på nätet så är detta något som vi måste leva med. Det finns bara ett alternativ för att idag bevara sin integritet, lämna internet. Detta kan låta brutalt men det är det enda som gäller, oavsett om vi tror att vi är anonyma så kan vi sluta oss till att det är vi inte...information sprids och det kanske inte ens är jag som offentliggör mig själv men andra i min omgivning kan klart bidraga till att jag ändå syns i hög omfattning på nätet (tillägg: läs gärna kommentar nedan och mitt svar, det förtydligar lite av det som jag skriver ovan)

Google ger förslag på annat relaterat

För mer info om Google related, se Googles film nedan:



Nu ser jag fram mot att se vad Apple kommer att kunna skapa för molntjänster när iCloud släpps.