Telekinesi (Wikipedia: av grekiska τήλε, [téle], "fjärran" och κίνησις, [kínesis], "rörelse")
Telekinesi känner vi alla till som begrepp och inte minst efter kultfilmen Carrie från 1976 så blev begreppet mer allmänt känt. I samband med nyproduktion av den gamla klassikern så har filmteamet skapat ett filmklipp som på få dagar blivit mycket spritt på nätet. Över 30 miljoner har sett Telekinetic Coffee Shop Surprise där vi egentligen får ett strålande exempel på källkritik. Vi som ser filmen ser också förberedelserna inför den otäcka upplevelsen men jag funderar över hur människorna som är på plats och hur de upplever detta? Var finns deras källkritik? Det får vi aldrig veta men det finns en regel som jag tror att vi ofta ska påminna oss om: Om det man ser/läser/hör är för otroligt för att vara sant...så är det nog också det. Men problemet i detta fall är att här blandar sig dels vårt intresse för det okända in samtidigt som det säkert finns en del rädsla inblandad också. Dessa känslor finns även när vi är på nätet, vi blir känslomässigt involverade eller påverkade och detta grumlar vår logik och förmåga att kunna värdera vad som är sant eller falskt.
Problemet är många gånger att vi verkligen vill tro att något är sant, antingen för att det är, för bra för att vara sant, och just därför vill vi tro det (vi kan ju inte låta ett sånt här tillfälle gå till spillo) eller så vill vi tro på något för att det låter så otroligt, eller så hemskt. Som t.ex. tjejen som så gärna ville att pojkgruppen One Direction skulle följa henne på Twitter och om de inte gjorde det så skulle hon bryta nacken av sin hund (se mer här). Även detta spreds snabbt i sociala medier under förra veckan. Än en gång ser vi att när känslor blir inblandade så grumlas vår logik och vår förmåga att vara källkritisk. Det går inte att nog många gånger rekommendera läsningen på .SE och Kristina Alexanderssons text om källkritik på nätet.
Se Telekinetic Coffee Shop Surprise (För den som inte vill se förberedelserna utan vill hoppa rakt in där action sker, klicka här)
Telekinesi känner vi alla till som begrepp och inte minst efter kultfilmen Carrie från 1976 så blev begreppet mer allmänt känt. I samband med nyproduktion av den gamla klassikern så har filmteamet skapat ett filmklipp som på få dagar blivit mycket spritt på nätet. Över 30 miljoner har sett Telekinetic Coffee Shop Surprise där vi egentligen får ett strålande exempel på källkritik. Vi som ser filmen ser också förberedelserna inför den otäcka upplevelsen men jag funderar över hur människorna som är på plats och hur de upplever detta? Var finns deras källkritik? Det får vi aldrig veta men det finns en regel som jag tror att vi ofta ska påminna oss om: Om det man ser/läser/hör är för otroligt för att vara sant...så är det nog också det. Men problemet i detta fall är att här blandar sig dels vårt intresse för det okända in samtidigt som det säkert finns en del rädsla inblandad också. Dessa känslor finns även när vi är på nätet, vi blir känslomässigt involverade eller påverkade och detta grumlar vår logik och förmåga att kunna värdera vad som är sant eller falskt.
Problemet är många gånger att vi verkligen vill tro att något är sant, antingen för att det är, för bra för att vara sant, och just därför vill vi tro det (vi kan ju inte låta ett sånt här tillfälle gå till spillo) eller så vill vi tro på något för att det låter så otroligt, eller så hemskt. Som t.ex. tjejen som så gärna ville att pojkgruppen One Direction skulle följa henne på Twitter och om de inte gjorde det så skulle hon bryta nacken av sin hund (se mer här). Även detta spreds snabbt i sociala medier under förra veckan. Än en gång ser vi att när känslor blir inblandade så grumlas vår logik och vår förmåga att vara källkritisk. Det går inte att nog många gånger rekommendera läsningen på .SE och Kristina Alexanderssons text om källkritik på nätet.
Se Telekinetic Coffee Shop Surprise (För den som inte vill se förberedelserna utan vill hoppa rakt in där action sker, klicka här)
