Har förintelsen ägt rum? Google verkar tveka.

Först kommer ett svar på frågan...ja, förintelsen har ägt rum! För många så är det ändå oklart om det har hänt eller ej och i takt med att åren passerar så verkar allt fler tro att förintelsen inte har ägt rum.

Nu till det mer problematiska kring denna fråga och det gäller Googles sökalgoritmer. Om du söker på begreppet "har förintelsen ägt rum" så kommer din andra träff vara en rasistisk sida som presenterar en historierevisionistisk bild av andra världskrigets folkmord. Om du söker på den engelska motsvarigheten "did the Holocaust happen" så får du som första träff även där en välkänd rasistisk sida där förnekandet av förintelsen drivs.

Under en tid har detta diskuterats i amerikanska medier, se t.ex. Digital Trends och The Verge och Google har uppvaktats i denna fråga för att få dem att ändra i sina sökresultat vilket också skall ha skett enligt artiklarna (men som jag ännu inte ser i mina resultat). Det som är problematiskt är att den som besitter informationen också har stor makt att leverera information som kan vara inkorrekt. 2016 är det år då vi fått lära oss att det nu finns en mängd nyhetsartiklar som är fejkade och risken är stor att dessa blir allt fler. Än värre blir det när nationer kommer i konflikt med varandra pga av en fejkad nyhet vilket just har skett mellan Israel och Pakistan (se mer på CBSnews). I kölvattnet av en smutsig presidentkampanj där fejkade nyheter har spridits i sociala medier (se t.ex. Pizzagate) finns det stor anledning till att bli än mer orolig för helt uppenbart är att den som har kontroll över medierna...den vinner.

Frågan är hur vi ska gå vidare i denna fråga? Idag söker vi information via nätet och några goda alternativ verkar inte finnas längre. Frågan om källkritik och eget kritiskt tänkande kommer att bli än viktigare redan 2017 och här kommer skolans roll att bli oerhört stor. Men det räcker inte, om inte regeringar gör något åt detta kommer vi att hamna i en situation där val är riggade utifrån nyhetsflöden och sociala medier där de som har kontroll över dessa kan styra våra uppfattningar. Frågan är inte liten och de kommersiella krafterna har ett för starkt grepp över nyhetsflödena. Kan vi ens acceptera att sökjättar som Google eller sociala medier som Facebook har möjlighet att styra våra uppfattningar? Jag ser behovet av fler grävande journalister som får möjlighet till att utföra sina jobb istället för att nyheter skall skapas av artificiell intelligens eller smarta algoritmer. Vi måste lägga mer statliga medel på Public Service där fokus skall ligga på saklighet och fakta och kanske mindre på underhållning som skapar klickmonster. Visst säljer nöje och spännande rubriker men fokus måste ligga på att rapportera om vad som sker i vår värld och i Sverige för att kunna fortsätta vara en demokratisk stat där starka krafter inte skall påverka oss med nyheter som inte är korrekta.

Vad gör du för att kontrollera källor och ständigt vara källkritisk?

Alla dessa inspirerande citat...vad gör de med oss?

Om det finns något vi älskar på nätet så är det inspirerande citat och inte minst när vi får dem levererade av kända profiler. John Lennon, Einstein och Thomas Jefferson är bara några bland så många andra. I alla möjliga former, färger, typsnitt och situationer får vi bilder med inspirerande texter presenterade i våra flöden i sociala medier. Uppmaningar om hur vi kan förbätttra oss själva som vi är, att vara snälla och medkännande för alla och aldrig ta skit från idioter.

Inte minst är dessa citat väl spridda inom utbildningssammanhang för att de är så...inspirerande (se citat som sägs komma från Einstein här)

Någonstans hoppas vi vanliga människor att även vi har några genialiska drag men skälen till varför vi misslyckats i skolan eller på arbetet, eller med livet i sig, ligger utanför oss själva.

Ett citat som ofta citeras i utbildningssammanhang är nedanstående citat av Einstein.

Man förstår varför detta citat blir så citerat för här är ju orsaken till varför jag inte blivit så framgångsrik som andra, det hela beror på att våra lärare, chefer eller vänner inte har sett min naturliga briljans. Jag är en fisk men hela tiden har jag tvingats att klättra i en massa träd.

Faktum är bara att många av dessa citat först och främst troligtvis inte har myntats av Einstein (i fiskexemplet ovan) eller John Lennon i exemplet överst. De har formulerats långt senare vilket vi kan läsa om när det handlar om John Lennon på Quoteinvestigator eller om Einsteins fisk-träd citat.

Men citaten är så lockande och så bra för de förstärker min idé och då nyttjar jag dem. Jag studsar till när t.ex. en sida som handlar om att utveckla skolan nyttjar sådana citat utan att ens tagit sig tid att kolla upp källan, se t.ex Missingteacher som faktiskt har båda citaten på sin sina sidor (Om samt 5 grundpelare). Vi lär aldrig få till några genier om vi inte ens orkar kolla upp källorna.

Men citaten i sig kan också granskas innehållsmässigt. Vad är det egentligen vi säger om vi går på citatet om fisken? Den grundläggande frågan är om alla människor verkligen är genier? För egen del skulle jag inte påstå att jag är något geni men jag kan säkerligen vara bättre på vissa saker än andra...jag kan t.ex. springa ultralångt men det är inget genialiskt i det, det är bara träning. 15 års löpning börjar nu att ge resultat, mycket svett, hårt arbete och skador ligger bakom mig men jag måste hela tiden träna för att hålla uppe denna förmåga. Tanken ovan är oroväckande för utbildning i allmänhet. Det får det att låta som att vi i stort sett bara måste ta reda på vad vi är särskilt duktiga i för att lyckas men lärande handlar inte om naturliga talanger utan att lära sig saker (vilket ju är jobbigt). För en del är derivata enkelt medan andra måste lägga ned enormt mycket tid på att förstå och tillämpa derivata. För andra är språk naturligt medan andra får jobbar hårt för det. Vad citat ovan säger är ungefär...du behöver inte jobba hårt, du måste bara göra annorlunda.

Fundera över vad citaten egentligen säger och fundera ytterligare en gång över...var kommer citaten ifrån. Se t.ex. nedanstående uppenbara problematik (och vem är det på bilden)?

Eller testa om du kan se vilka citat som inte är Einsteins citat på The Telegraphs Quiz: Are you an Einstein or a 'Neinstein'?

Läs också Carl Sederströms utmärka artikel "Låt inte samhällskritiken ersättas av självkritik" om hur bilder helt plötsligt nyttjas i helt andra syften.

Alla som tror på telekinesi-räck upp min hand

Telekinesi (Wikipedia: av grekiska τήλε, [téle], "fjärran" och κίνησις, [kínesis], "rörelse") 

Telekinesi känner vi alla till som begrepp och inte minst efter kultfilmen Carrie från 1976  så blev begreppet mer allmänt känt. I samband med nyproduktion av den gamla klassikern så har filmteamet skapat ett filmklipp som på få dagar blivit mycket spritt på nätet. Över 30 miljoner har sett Telekinetic Coffee Shop Surprise där vi egentligen får ett strålande exempel på källkritik. Vi som ser filmen ser också förberedelserna inför den otäcka upplevelsen men jag funderar över hur människorna som är på plats och hur de upplever detta? Var finns deras källkritik? Det får vi aldrig veta men det finns en regel som jag tror att vi ofta ska påminna oss om: Om det man ser/läser/hör är för otroligt för att vara sant...så är det nog också det. Men problemet i detta fall är att här blandar sig dels vårt intresse för det okända in samtidigt som det säkert finns en del rädsla inblandad också. Dessa känslor finns även när vi är på nätet, vi blir känslomässigt involverade eller påverkade och detta grumlar vår logik och förmåga att kunna värdera vad som är sant eller falskt.

Problemet är många gånger att vi verkligen vill tro att något är sant, antingen för att det är, för bra för att vara sant, och just därför vill vi tro det (vi kan ju inte låta ett sånt här tillfälle gå till spillo) eller så vill vi tro på något för att det låter så otroligt, eller så hemskt. Som t.ex. tjejen som så gärna ville att pojkgruppen One Direction skulle följa henne på Twitter och om de inte gjorde det så skulle hon bryta nacken av sin hund (se mer här). Även detta spreds snabbt i sociala medier under förra veckan. Än en gång ser vi att när känslor blir inblandade så grumlas vår logik och vår förmåga att vara källkritisk. Det går inte att nog många gånger rekommendera läsningen på .SE  och Kristina Alexanderssons text om källkritik på nätet.

Se Telekinetic Coffee Shop Surprise (För den som inte vill se förberedelserna utan vill hoppa rakt in där action sker, klicka här)

Källkritik är ju rätt kul

Mer eller mindre varje dag så konfronteras vi med information som är mer eller mindre sanningsenlig. I somliga fall kan vi omgående avfärda informationen som falsk eller förvanskad medan vi andra gånger tror att det vi läser är korrekt. Inte blir det än mer komplicerat inom sociala medier med tanke på att det kan förefalla som att en vän (som jag kanske dessutom betraktar som en klok person) har delat en intressant länk eller film men det visar sig att det något automatgenererat meddelande som sprids bara för att min vän klickat på en länk. I vilket fall så behöver vi bli lite bättre på att ta reda på huruvida ett påstående är sant eller inte så att vi inte sprider vidare sådant som vi tror är sant bara för att vi vill det eller för att det är för otroligt för att det inte ska vara sant. Ett sådant exempel är det citat av Mats Odell som florerade på Facebook för en tid sedan som inte var något som Mats Odell hade sagt men som hem och hyras chefredaktör Susanna Skarrie har tolkat det som Mats Odells andemening men egentligen aldrig sagt (se mer om detta i Dagens Media).

Vi behöver vara lite mer kritiska kring det vi delar och det vi tar för sanningar, min tanke kring något som får en sk. viral-spridning, dvs sprids i mycket stor omfattning, ska man alltid ta med en nypa salt. Vem minns väl inte innebandypappan som lämnade sin son utanför innebandyhallen i kylan bara för att pappan tyckte att sonen hade spelat så kasst? Om alla delar något, fråga dig, är detta verkligen sant?

Sedan finns det olika källor som går utöver Googles söktjänst vilket kan vara viktigt att känna till och det är bl.a. sidan Snopes som ofta har koll på de senaste myterna och även Museomofhoaxes som är värd att slänga ett öga på då och då. 

Givetvis skall man också arbeta efter de metoder som vi ser i skolverkets kolla källan men jag anser att det inte räcker, vi måste söka både metodiskt men även skapa oss en kännedom om viral-spridning, rent tekniskt hur filer och filmer kan spridas via t.ex. Facebook samt hur kulturer och sammanhang skapas och fungerar på nätet.

Det som är absolut roligast med källkritiska frågeställningar är att se hur lätt det är att dupera och förvanska information och med mycket enkla medel. Källkritik är roligt och när man fördjupar sig i Snopes och Museumofhoaxes så blir det hela ännu mer intressant.

9 av 10 av mina Facebookvänner gillar min blogg...

...eller det vet jag inte alls borde jag tillägga. Men faktum är att när man nyttjar såna här "triggers" som bygger på att andra i min omedelbara närhet gillar något så kan det ha en stor inverkan på t.ex. en blogg eller en produkt. Likaså så är detta viktigt även för att t.ex. lyfta fram en skola eller ett läromedel.

Vi ser det överallt, när vi går in på en näthandelssida så ser vi när vi kanske tittat på en produkt att den mest populära produkten inom denna kategori är den ni ser till höger på denna sida etc etc. Eller vänförslagen vi får i Facebook bygger på en modell som kallas för "social proof". Techcrunch har en läsvärd artikel om just social proof i artikeln Social Proof Is The New Marketing. Vad det handlar om är att när vi inser att andra personer i min närhet tycker något så påverkar det mig, inget underligt med det. Men tänk er, om en vän till er säger att denne har köpt en produkt som personen ifråga är mycket nöjd med och du själv har funderat på att köra en liknande pryl, tar du inte då personens utsaga om produkten för en rätt säker källa? Enligt artikeln i Techcrunch så är den absolut viktigaste källan till de ev. beslut jag tar just mina vänners aktiviteter på nätet. Ta t.ex. de spel som det tipsas om på Facebook, många spelar dem just för att en vän har spelat det. Samma sak gäller även t.ex. böcker eller kurser. Om många av mina vänner anser att denna bok är lysande för just mitt ämne så lyssnar jag mer till det budskapet än om förlaget ifråga tipsar om det.

Om ni ska köpa något på nätet, läser ni inte gärna synpunkter eller kommentarer som andra kunder har om företaget ifråga såväl som om produkten, desto närmare kontakt vi har med de som skrivit omdömet desto mer tenderar vi att tro på det. Det behöver inte ens vara så att vi känner personen ifråga men vi kanske identifierar oss med denne just för att vi verkar likasinnade eller har samma bakgrund, t.ex. "trebarnsfar i Dalarna", "NO-lärare med 20 års erfarenhet", "Elitcyklist" osv osv.

Det finns en baksida med detta och det är att informationen kan manipuleras. Eller så kan informationen vara direkt inkorrekt som t.ex. i min rubrik. Jag har ingen aning om hur många som gillar min blogg och vad är gilla för något egentligen. Frågan är också...vad är det som man i så fall gillar? Kanske är det så att ett företag har haft en tävling som medförde att man måste gilla sidan på Facebook för att vara med och tävla. Resultatet blir att många gillar sidan men kanske inte alls produkterna, snarare var det chansen att vinna en smartphone eller något annat som gjorde att jag valde att gilla något.

Social Proof funkar och det fungerar lite väl bra. Tänk er ett annat scenario...vi har en artikel i en tidning som lyfter fram ett lyckat eller kanske mindre lyckat integreringsprojekt. Av kommentarsfältet att döma så har många åsikter om denna satsning och det blir en debatt som blir rätt främlingsfientlig. Jag som läsare kanske tar del av åsikterna i kommentarerna och inser att väldigt många inte gillar att vi tar emot flyktingar och när jag ser att det är en allmän uppfattning så får jag intrycket att såhär tycker man i min stad. Problemet är bara att bara för att det är en lokal artikel som handlar om ett lokalt projekt så betyder det inte att de som skriver insändare kommer från min stad eller bygd. Det kan vara värt att fundera över detta rätt ofta när det handlar om påverkan och lokalt eller regionalt/nationellt/internationellt.

Läs artikeln Social Proof Is The New Marketing i Techcrunch och fundera över frågorna. Detta är en fråga om källkritik men så mycket också.

Peter Answers-enkel källkritisk övning

För några år sedan snurrade sidan Peter Answers omkring på skolorna och flera elever kände sig ordentlig lurade och ibland också skrämda av att en webbtjänst kunde veta så mycket om en person som bara satt vid datorn. Peter Answers finns fortfarande kvar och jag skrev om tjänsten för några år sedan till glädje för många elever som inte förstod hur det hela gick till. Peter Answers är en Tarotläsning på nätet och bygger som i alla former av Tarotläsning på den person som utför läsningen. I Peters Answers så går till det på så sätt att man bakom en uppmaning som växer fram döljer vad man egentligen skriver. Eller snarare...gå in på sidan och skriv först en s.k. Petition, dvs uppmaning. Innan man börjar att skriva tycker man på punkt (.) tecknet på tangentbordet och sedan skriver man svaret på en fråga som man sedan kommer att ställa. När man börjar med punkt (.)-tecknet så växer texten "Peter, var snäll att svara på den följande frågan:" fram men egentligen skriver man något annat. Därefter så skriver man själva frågan som avslutas med frågetecken (?), då ser det därefter ut som att det är datorn som svarar på frågan. Klassisk avledande magi alltså.

För att lyfta frågan om källkritik kan detta vara ett mycket slående och givande exempel för elever. Att det sedan också är roligt för eleverna när de väl förstår gör inte saken sämre.

Blir vi isolerade i våra nätbubblor?

SvD har i dagens kulturavdelning en artikel av Tobias Brandel som heter Isolerade i nätbubblan och som handlar om hur sökjätten Google såväl som Facebook sänder oss information utifrån hur och vad vi surfar om eller gör på nätet. Ett skrämmande scenario kan man tycka vid första läsningen, samtidigt är det nödvändigt att idag filtrera vår värld för vi kan inte ta del av all information som finns tillgänglig. Brandel ställer papperstidningen i relation till nätet och menar att tidningen ger en vidare bild av världen än vad våra digitala flöden gör. Jag är inte helt överens med den tanken då vi inte kan påstå att internet på intet sätt inverkar även på journalisterna.

Brandels resonemang går ut på att i och med att t.ex. Google vet allt vi gör på nätet så får vi också träffar på sådant som vi är intresserade av snarare än en vid bild av vad världen är idag. Min fråga är...vad är alternativet? Hade det varit bättre om vi inte hade sökoptimering eller att vi faktiskt fick hjälp att sondera i informationsflödet? Är det bättre att tidningarna bestämmer vad vi ska läsa (sporten är för mig oftast ett område som tar upp alldeles för mycket utrymme medan den lilla sidan med internationell utblick i det närmsta är pinsam...detta är dock min högst personliga uppfattning).

Resonemanget går ut på att vi som är på nätet...det vill säga alla, inte förmår att kunna söka oss utanför våra intresseområden eller de förslag som Google förser oss med, att vi kapitulerar inför medieflödet och att vi inte har intresse av att veta mer? För mig är det en rätt så negativ syn på människans utveckling. Om vi föreställer oss motsatsen, dvs att nätet inte fanns (som många av oss upplevt), hur mycket visste vi då och hur mycket kunde vi ta reda på? Jag tror nästan att myter och sägner hade lättare att spridas då än nu.

Jag och min hustru satt som vi gör alla kvällar och diskuterade och en fråga dök upp och vi började att gissa oss till svaret varpå jag snabbt kollade upp det korrekta svaret med mobilen. Vi kom då att diskutera detta att faktiskt få ett korrekt svar istället för att gissa och därefter sluta oss till att det vi gissat oss till är en sanning. Jag välkomnar möjligheten till att faktiskt få svar så att samtal och diskussioner inte helt tar oss vilse.

Åter till journalisterna... ett faktum som inte Brandel tar upp i artikeln är det att också journalisterna även de får nyhetsmaterial levererat baserat på sådant som de Googlar om eller prenumererar på, undrar just hur isolerade våra journalister är i sina nätbubblor och hur Google i så fall också präglar våra papperstidningar?

Till syvende och sist handlar allt detta om källkritik och omvärldsbevakning. Allt detta måste vi bli bättre på vilket vi hela tiden också blir.

Hur kan vi upptäcka desinformation?

Veckans stora nyhet är givetvis Usama Bin Ladens död och denna nyhet har formligen tagit över de sociala medierna på olika vis. Intressant är bland annat att notera att ett citat från Martin Luther King, Jr sprids på nätet men citat är inte korrekt återgivet, nedan ser vi en del av Kings citat som sprids:

"I mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy." - Martin Luther King, Jr

Frågan är bara om det är korrekt? Svt har bland flera andra medier tagit upp denna fråga och citat kan betraktas som en omskrivning av Kings uttalande:

"Through violence you may murder a hater, but you can't murder hate through violence."

Nu diskuteras alltså huruvida man har felciterat MLK eller inte. Frågan kanske inte är så viktig i sig men mer intressant är just hur snabbt ett citat som är tilltalande kan spridas. I praktiken innebär det att man kan skriva eller ändra ett citat och sedan hänvisa till en betydelsefull och positivt laddad individ så kan spridningen bli enorm vilket skedde i detta fall.

Hur kan man då ta reda på om något inte stämmer? Ja en enkel fingervisning är att alltid fundera över hur bra något låter, regeln är ofta om det låter för bra för att vara sant...så är det heller inte sant (gäller inte alltid men man kan ha denna tum-regel i bakhuvudet).

Lifehacker tar upp just frågan om MLKs citat ovan i artikeln How To Identify and Avoid Spreading Misinformation, Myths, and Urban Legends on the Internet  samt hur man kan hantera dessa frågor. På Lifehacker ges många insiktsfulla tips på hur man kan använda olika  sidor på nätet för att göra en god granskning av något som man misstänker inte är korrekt. Dock är det första steget svårast, dvs att misstänka att något inte stämmer.