Vi måste tänka till gällande digitaliseringen i skolan

Låt mig först bara inleda med att fastslå att jag tror på digitaliseringen i skolan som ett nödvändigt gott/ont. Vi har diskuterat digitaliseringen i skolan under så många år och resultaten är entydiga, det som gör att digitaliseringen fungerar är det att den drivs av pedagoger som förstår pedagogik och har ett genuint intresse för elevernas lärande och sin egen lärargärning. Inte av tekniken själv, inte av tekniker, inte av företag som vill urholka ekonomin genom att erbjuda dåliga digitala lösningar, utan pedagoger som förstår lärande.

Under senaste tiden har vi fått forskning som visar på digitaliseringens nackdelar utifrån lärande. Forskning vid Helsingfors Universitet visar att digitalisering försämrar elevers inlärning. Forskning från Göteborgs Universitet visar på att lärplattor i förskolan inte är någon genväg för barnens lärande. Ytterligare blöder Stockholms Stad rent ekonomiskt och även administrativt efter det att deras lärplattform inte når upp till det som det var tänkt till. Office 365 verkar läcka information trots att det skall vara GDRP-säkrat. Frågan är...vad innebär detta för skolan och hur skall vi gå vidare?

Jag är själv lärare på gymnasiet och vi har gått tillbaka till att nyttja papper och penna för att öka fokus under lektionerna och det fungerar. Datorer och egna enheter tar fokus och eleverna kan inte förmå att stå emot nyfikenheten i att se vad som händer på mobilen. Det är inte deras fel, det är utvecklarnas fel som tagit fram mobiler och appar som just är till för detta, att påkalla uppmärksamhet och för att göra oss beroende. Datorer mm används men med en tanke under lektionen samt för att arbeta med uppgifter och kritisk informationshantering. Under flera år har vi diskuterat detta i skolan och åsikterna går isär, frågan har handlat om antingen eller vilket i sig är fel ansats. Alltför sällan diskuterar vi hur och varför?

Om nu politiker och Skolverket är måna om att se till att kunskapsutvecklingen ökar hos varje elev så måste vi våga ifrågasätta vad vi håller på med. Jag tror som sagt på digitaliseringen men jag tror samtidigt att den pedagogiska utmaningen att få ihop digitalt och lärande är så mycket mer komplext än vad vi förstår. Snarare så ökar klyftorna i skolan pga digitaliseringen än tvärt om. De som har föräldrar med akademisk bakgrund kan stötta elever i skolan, med eller utan digitala enheter. För andra blir det digitala en flykt från verkligheten.

I den digitala strategin står det att mer forskning måste till inom området enligt:

Delmål 3.1: Forskning om digitaliseringens påverkan på undervisning och lärande ska genomföras och stödja utveckling av verksamheter och insatser

samt

Delmål 3.2: Uppföljning av digitaliseringsarbetet i skolväsendet ska genomföras och stödja utveckling av verksamheter och insatser

Om vi skulle se trender som visar på att digitaliseringen snarare påverkar undervisningen negativt...vad gör vi då? Eller kanske annorlunda uttryck, vilka skäller vi på då? Systemen, den politiska ansatsen eller pedagogerna?

När, var och hur lär vi oss? Och vem lär sig?

Är man bara tillräckligt finurlig så går det alltid att ta sig runt restriktioner eller förbud. Genom historien har elever (och lärare) på olika sätt fuskat sig igenom studierna där lappar har varit det vanligaste sättet. Med digitaliseringen så krymper hela tiden tekniken och det som tidigare krävdes omfattande investeringar och otymplig utrustning är idag tillgänglig för alla. För några hundralappar kan jag skaffa mig en utrustning som ger mig tillfälle att kunna få instruktioner via en minimal hörsnäcka.

Detta är inte ett problem för skolor som har yngre elever utan snarare uppstår dessa situationer på gymnasieskola och universitet och detta ställer krav på lärare och administrativ personal. Den grundläggande tanken måste vara att ställa frågor som kräver ett självständigt analyserande men samtidigt finns det ämnen som det är svårare att ställa sådana frågor inom.

För en tid sedan köpte jag utrustningen nedan bara för att se hur enkelt det är att ordna med en utrustning som inte syns med blotta ögat. Denna utrustning kopplas till den smarta telefonen och den lilla sensorn som visas på fingret stoppas in i örat (det finns idag mindre hörmoduler än den jag visar på bilden) och på så sätt kan jag höra allt som någon utanför kommunicerar med mig utan att andra hör detta.

Givetvis måste frågorna som jag vill ha hjälp med kommuniceras ut till min medhjälpare men det finns lösningar till det också (vilket jag inte tar upp här).

Då uppstår frågan...vad skall vi göra för att förhindra fusk av denna sort? Kan det vara aktuellt med att se till att alla mobiler lämnas in (detta är lätt att kringgå). Skall vi sätta in störsändare i lokalerna så att all elektronisk utrustning störs? (det är möjligt men kostsamt och komplicerat). Skall vi "muddra" samtliga skrivande innan det är dags för examinationen (troligtvis inte juridiskt genomförbart).

Faktum är att det inte finns någon lösning på detta. Det enda som kan vara till hjälp är att följa en elevs/students kunskapsutveckling och se till ev. oväntade förändringar.

Jag tror att detta är en stor utmaning för hela utbildningssektorn då tekniken bara blir mindre och mer effektiv? Forskning pågår  för att se hur man kan integrera inopererad teknik med våra hjärnfunktioner vilket blir nästa steg i utvecklingen i det att människa och maskin smälter samman. Vi tänker oss ofta att digitaliseringen av skolan handlar om fristående artefakter som människan nyttjar och interagerar med, kanske handlar det om något annat inom kort. Inte hur vi skall nyttja enheterna utan hur vi skall nyttja informationen som vi har tillgång till och den kanske viktigaste frågan: Vad är lärande och HUR sker lärande. Frågan om HUR blir ännu hypotetisk och just begreppet lärande kommer att förändras. För HUR vi lär har förändrats inte minst under senaste århundradet.

Om vi utvidgar resonemanget om lärande som tidigare handlat om NÄR, VAR och HUR så tillkommer nu också en fjärde dimension som är VEM? Då handlar det om hur vårt agerande, vårt lärande också blir till del av ett lärande inom t.ex. Artificiell Intelligens. Våra misstag ligger till grund för Artificiell Intelligens och här är vi bara i början av en spännande och utmanande utveckling.

Har förintelsen ägt rum? Google verkar tveka.

Först kommer ett svar på frågan...ja, förintelsen har ägt rum! För många så är det ändå oklart om det har hänt eller ej och i takt med att åren passerar så verkar allt fler tro att förintelsen inte har ägt rum.

Nu till det mer problematiska kring denna fråga och det gäller Googles sökalgoritmer. Om du söker på begreppet "har förintelsen ägt rum" så kommer din andra träff vara en rasistisk sida som presenterar en historierevisionistisk bild av andra världskrigets folkmord. Om du söker på den engelska motsvarigheten "did the Holocaust happen" så får du som första träff även där en välkänd rasistisk sida där förnekandet av förintelsen drivs.

Under en tid har detta diskuterats i amerikanska medier, se t.ex. Digital Trends och The Verge och Google har uppvaktats i denna fråga för att få dem att ändra i sina sökresultat vilket också skall ha skett enligt artiklarna (men som jag ännu inte ser i mina resultat). Det som är problematiskt är att den som besitter informationen också har stor makt att leverera information som kan vara inkorrekt. 2016 är det år då vi fått lära oss att det nu finns en mängd nyhetsartiklar som är fejkade och risken är stor att dessa blir allt fler. Än värre blir det när nationer kommer i konflikt med varandra pga av en fejkad nyhet vilket just har skett mellan Israel och Pakistan (se mer på CBSnews). I kölvattnet av en smutsig presidentkampanj där fejkade nyheter har spridits i sociala medier (se t.ex. Pizzagate) finns det stor anledning till att bli än mer orolig för helt uppenbart är att den som har kontroll över medierna...den vinner.

Frågan är hur vi ska gå vidare i denna fråga? Idag söker vi information via nätet och några goda alternativ verkar inte finnas längre. Frågan om källkritik och eget kritiskt tänkande kommer att bli än viktigare redan 2017 och här kommer skolans roll att bli oerhört stor. Men det räcker inte, om inte regeringar gör något åt detta kommer vi att hamna i en situation där val är riggade utifrån nyhetsflöden och sociala medier där de som har kontroll över dessa kan styra våra uppfattningar. Frågan är inte liten och de kommersiella krafterna har ett för starkt grepp över nyhetsflödena. Kan vi ens acceptera att sökjättar som Google eller sociala medier som Facebook har möjlighet att styra våra uppfattningar? Jag ser behovet av fler grävande journalister som får möjlighet till att utföra sina jobb istället för att nyheter skall skapas av artificiell intelligens eller smarta algoritmer. Vi måste lägga mer statliga medel på Public Service där fokus skall ligga på saklighet och fakta och kanske mindre på underhållning som skapar klickmonster. Visst säljer nöje och spännande rubriker men fokus måste ligga på att rapportera om vad som sker i vår värld och i Sverige för att kunna fortsätta vara en demokratisk stat där starka krafter inte skall påverka oss med nyheter som inte är korrekta.

Vad gör du för att kontrollera källor och ständigt vara källkritisk?

Periscope har verkligen lyckats

Om du nämner ordet Periscope i sociala medier eller i skolan så händer det saker. Om du Googlar på ordet så finns det mängder av artiklar som lyfter problemet med unga som använder appen för att filma och förstöra lektioner. Klart att skolvärlden funderar och vill reagera. En del skolor väljer att förbjuda mobilen, andra vill arbeta för att eleverna ska förstå varför man inte bör hantera mobilen på detta sätt. Vänner av tekniken inom skolan skriver arga inlägg och förstår inte de skolor som förbjuder mobiler medan andra, mindre tech-savvy inriktade, ser en stor poäng i att vila från mobilerna under skoltid. Debatten är inte ny, i höstas diskuterades mobilen i skolan utifrån perspektivet fysisk aktivitet och passivitet under skolans raster.

Jag har skrivit några inlägg i denna blogg om mobiltelefonen i skolan och just nu ser jag i statistiken att dessa inlägg trendar. Frågan är inte alldeles enkel och jag respekterar de skolor som väljer att förbjuda telefonerna i skolan, det finns säkert goda skäl till detta. Jag respekterar även de skolor som inte förbjuder utan vill försöka hantera frågan utifrån ett annat perspektiv.

Men frågan är inte oviktig. I senaste numret av Journal of Media Education så presenteras en undersökning över hur studenters sociala mediers aktiviteter under lektionstid och hur de uppfattar att detta påverkar dem studiemässigt. Det visar sig i denna rapport att studenternas aktivitet i sådant som inte handlar om skolarbete ökar under lektionstid. Mycket för att man helt enkelt tycker att lektionerna är tråkiga och ägnar sig istället åt mobilen. Vi kanske måste studera oss själva för att förstå dessa processer. Jag kan inte låta bli att se på alla bilburna vuxna som inte kan låta bli att tala i mobilen medan de kör bil. Flera gånger har jag sett förare köra mot rött med mobilen tätt mot örat och inget märker de. Dessa förare vet att det är olagligt att nyttja mobilen på detta sätt men trots detta ser man dagligen bilister som ignorerar det faktum att de är en trafikfara. De anser väl att de har kontroll men det som kan inträffa är en fråga om liv och död. Vi tror att vi är närvarande när vi kör och håller på med mobilen, på samma sätt tror vi att vi är närvarande när vi under föreläsning/lektion eller på ett möte när vi använder oss av mobilen...men vi är det inte. Vi har inte koll, vi är inte närvarande.

Här argumenterar många för att mobilen kan nyttjas som pedagogiskt verktyg. Pedagogisk utveckling är viktig. Vi som undervisar vet också att många gånger nyttjas mobilen för helt andra syften, kanske för att lektionen är tråkig, kanske för att studenten/eleven inte kan fokusera just pga mobilen? Om lektionerna nu är så vansinnigt tråkiga att man känner sig nödgad att filma lektionen och vill förstöra dem så bör ett mobilförbud för dessa elever definitivt införas. Det jag skulle vilja se är en rejäl forskningsansats som fokuserar på distraktion kontra pedagogisk nytta av mobilen i skolan.

Som jag ser det så finns det flera problem med mobilen i skolan. I yngre åldrar handlar det om att den fysiska aktiviteten kan hämmas under rasterna vilket är olyckligt, vi behöver tvärtom röra mycket mer på oss.

I högre ålder handlar det om dels den pedagogiska nyttan av mobilen i skolan. Ibland fyller mobilen ett pedagogiskt behov, men inte alltid och inte under alla lektioner.

I frågan om mobbning eller kränkningar så är frågan solklar. Detta är inte accepterat under några omständigheter och skall anmälas och filmerna som filmats med t.ex. periscope skall nyttjas som bevisföring.

Det mest intressanta i denna debatt är det faktum att Periscope verkligen fått gratis marknadsföring utifrån allt som skrivits i media. Ju mer vi skriver om detta, desto fler användare blir det.

Sociala medier kan bli demokratins död

Vi får den information vi förtjänar. Sociala mediers algoritmer bygger på att vi som nyttjar t.ex. Facebook skall vara glada och nöjda över det vi ser. Vi ser sådant som vi redan gillar och sådant som sociala medier vet att vi ogillar sållas bort i hög omfattning. Vi fungerar på detta sätt själva även offline, vi umgås helst med såna som vi gillar och undviker de vi ogillar. Men i det stora informationsflöde som vi överöses med varje dag via sociala medier så blir det ännu tydligare och det är dessutom lättar att välja bort sådant som vi inte vill se, eller kanske ännu bättre (läs: sämre), sociala medier väljer bort det åt oss.

Det är nu det börjar att bli farligt och där vi som användare måste ta oss utanför våra komfortzoner och söka oss till sådant vi inte vill se eller höra om. Sofia Mirjamsdotter (Mymlan) sa i en intervju i Filosofiska rummet år 2013, att hon väljer följa personer på Twitter som hon verkligen inte gillar, detta för att just förstå hur andra tänker och resonerar. Om vi inte konfronteras med det som vi ogillar så kan vi inte heller reagera på sådant som vi borde reagera över. En klok tanke som idag kanske är än viktigare.

Sociala medier fungerar ungefär som en del staters mediaapparater där ledningen i landet berättar vad folket skall gilla och inte gilla. Vi ser mycket lite av demokratiska värderingar i våra sociala medieflöden för att dessa inte är av intresse eller kan uppfattas som moraliserande eller helt enkelt...tråkiga. Därför väljer man att gilla inlägg som gör mig glad eller tillfreds. Facebook vill inte att vi som användare skall känna oss obekväma i det vi ser i våra flöden. Det hela blir tydligt i Times artikel från i somras där vi kan läsa följande om Facebooks planer:

The end goal for the world’s largest social network isn’t just to guess what you’ll click on when you’re bored. The company wants to show you the things you care about most in your life, both online and off. “If you could rate everything that happened on Earth today that was published anywhere by any of your friends, any of your family, any news source…and then pick the 10 that were the most meaningful to know today, that would be a really cool service for us to build,” says Chris Cox, Facebook’s chief product officer. “That is really what we aspire to have News Feed become.” The company, it turns out, has a plan for doing just that.

Utifrån ovanstående planer och förhoppningar så är målet alltså att vi i allt högre grad skall matas med sådant som vi gillar. Problemet är ifall vi förlitar oss för mycket till dessa tjänster så kommer vår världsbild att bli rejält förvriden med tanke på att världen inte bara är god eller vacker. Men vi är enkla människor, vi stannar till och ser på den där roliga filmer i några sekunder och det räcker för Facebook för att inlägget skall flaggas som något du är intresserad av och stannar du till tillräckligt länge så läggs detta till din profil i Facebook. Även om du inte gillar eller kommenterar filmen så kommer du att få mer av samma innehåll i ditt flöde,

Facebook har inte ambitionen att bli platsen för politiska diskussioner eller moraliska överväganden, Facebook skall vara anhalten där du ser dina vänners uppdateringar och särskilt de vänner som du står nära. Snaran dras åt och du blir alltmer låst i dina flöden och om du till äventyrs vill lägga upp en länk som handlar om en politiskt fråga så lär du inte få många gilla, inte för att det inte är intressant utan för att så få ser ditt inlägg. I den värld vi lever i idag så måste vi ta del av sådant som vi inte tycker om, direkt ogillar och kanske också hatar. Detta för att förstå vad som händer i världen. Eller vi kanske inte måste fokusera på världen utan det räcker att vi ser inlägg som nedan från Sverigedemokraten Ted Ekeroth, för att förstå att det finns krafter i Sverige som har tydliga planer på vad som ska ske när de "tar makten":

@Provokatoren @polisen_skane Jag vet. Dagens polischefer ska bort när vi tar makten. Varenda en ska väck och ersättas med riktiga poliser.

— Ted Ekeroth (@Tedekeroth) 19 oktober 2015

Ovanstående inlägg postade jag på Facebook men jag fick få gilla eller reaktioner på mitt inlägg. Om man inte förstår mekanismerna så tror man klart att inlägget inte är passande eller totalt ointressant, mer troligt är att de flesta av mina vänner aldrig ser inlägget för att det sållas bort i mina vänners flöden. Om så nu är fallet så har vi som digitala medborgare mycket liten möjlighet till att upplysa och påverka vår omvärld.

Därför måste vi göra som Mymlan gör, dvs. följa personer och organisationer/företag som vi direkt ogillar för att kunna ta ställning i viktiga frågor och delta i debatten. Därför fyller annan media en viktig funktion där vi kan ta del av händelser och debatter som aldrig dyker upp i våra sociala flöden.

I detta måste skolan bli än bättre på att förstå de mekanismer som driver utvecklingen inte minst i sociala medier. Skolans uppdrag blir än viktigare för varje dag som går, för varje ny teknisk landvinning blir uppdraget mer komplicerat men samtidigt också än viktigare. Däremot är det inte alldeles säkert att alla lärare förstår de digitala mekanismer som styr våra flöden och här har vi ett stort uppdrag i att arbeta med detta. 

Det är en grym ironi att medborgarens digitala egenmakt i hög grad kan bidra till att försvaga våra demokratiska system, detta utan att vi ens märker det utan lever i illusionen att vi har möjlighet att påverka vårt samhälle genom sociala medier. I värsta fall kommer vi inte ens att upptäcka förskjutningar i värdegrundsfrågor eller demokratiska skeenden då vi har fullt upp med att leva det "trevliga" livet i sociala medier.

Krävs det en app för att sluta med apparna?

Diskussionen kring mobiltelefonens inverkan på utbildning sker överallt och i USA har ett företag (Kickstarter-företag) en något annorlunda modell för att få eleverna att sluta att använda sina telefoner under lektionstid. Appen Pocket Points är rätt så simpel som idé och det enda du behöver göra är att komma till skolan, starta appen och sedan låsa telefonen (dvs stänga av skärmen/viloläge). Under tiden som telefonen inte används så tjänar du poäng som du i sin tur kan nyttja för att få t.ex. rabatt på kaffet. Filmen nedan beskriver det hela enkelt:

Det här är ett annorlunda sätt att ta itu med ett problem som kan uppstå i skolan under lektionstid. Jag skulle klassa denna modell som en Rolighetsteori (läs mer om detta här) som bygger på att det finns en anledning till att förändra sitt beteende. Detta är något som jag har föreläst mycket om och funderat kring. Kanske behövs det inte ens en app eller något annat i en lektion utan lektionen i sig är förhoppningsvis så intressant så att mobilen inte lockar alls. Men problemet är att vi alla är olika och vi har olika intressen så diskussionen om att göra "roliga" lektioner för att få alla intresserade är i sig en märklig diskussion.  Den andra orsaken till att mobilen lockar är för att den hela tiden påkallar vår uppmärksamhet. Det här är ett problem som har funnits länge och i alla möjliga sammanhang. I Mexico så har en del kyrkor installerat störsändare för att hindra gudstjänstbesökare att fippla med mobilerna.

Så vad är grundproblemet?  Handlar det om lektionsstruktur? Handlar det om lärarutbildningar där vi inte tillräckligt förbereder våra studenter för en digital värld? Handlar det om uppfostran och föräldraansvar? Handlar det om tekniken i sig? Eller handlar det om att unga idag måste ha "morötter" i form av rabatter eller gratissaker för att kunna lägga ifrån sig mobilen? Eller handlar det om att vi helt och hållet måste tänka om hur vi skall nyttja digitala enheter och göra något som handlar om lärande? 

Det är många frågor och det finns många som har svar på dessa. Skriv gärna en kommentar och hur ser ni på lösningen Pocket Points? (Det bör understrykas att denna app inte är tillgänglig i Svenska App-store)

Frågor som handlar om integritet och kommersialism i skolan bortser jag helt från i ovanstående inlägg.

Alla dessa inspirerande citat...vad gör de med oss?

Om det finns något vi älskar på nätet så är det inspirerande citat och inte minst när vi får dem levererade av kända profiler. John Lennon, Einstein och Thomas Jefferson är bara några bland så många andra. I alla möjliga former, färger, typsnitt och situationer får vi bilder med inspirerande texter presenterade i våra flöden i sociala medier. Uppmaningar om hur vi kan förbätttra oss själva som vi är, att vara snälla och medkännande för alla och aldrig ta skit från idioter.

Inte minst är dessa citat väl spridda inom utbildningssammanhang för att de är så...inspirerande (se citat som sägs komma från Einstein här)

Någonstans hoppas vi vanliga människor att även vi har några genialiska drag men skälen till varför vi misslyckats i skolan eller på arbetet, eller med livet i sig, ligger utanför oss själva.

Ett citat som ofta citeras i utbildningssammanhang är nedanstående citat av Einstein.

Man förstår varför detta citat blir så citerat för här är ju orsaken till varför jag inte blivit så framgångsrik som andra, det hela beror på att våra lärare, chefer eller vänner inte har sett min naturliga briljans. Jag är en fisk men hela tiden har jag tvingats att klättra i en massa träd.

Faktum är bara att många av dessa citat först och främst troligtvis inte har myntats av Einstein (i fiskexemplet ovan) eller John Lennon i exemplet överst. De har formulerats långt senare vilket vi kan läsa om när det handlar om John Lennon på Quoteinvestigator eller om Einsteins fisk-träd citat.

Men citaten är så lockande och så bra för de förstärker min idé och då nyttjar jag dem. Jag studsar till när t.ex. en sida som handlar om att utveckla skolan nyttjar sådana citat utan att ens tagit sig tid att kolla upp källan, se t.ex Missingteacher som faktiskt har båda citaten på sin sina sidor (Om samt 5 grundpelare). Vi lär aldrig få till några genier om vi inte ens orkar kolla upp källorna.

Men citaten i sig kan också granskas innehållsmässigt. Vad är det egentligen vi säger om vi går på citatet om fisken? Den grundläggande frågan är om alla människor verkligen är genier? För egen del skulle jag inte påstå att jag är något geni men jag kan säkerligen vara bättre på vissa saker än andra...jag kan t.ex. springa ultralångt men det är inget genialiskt i det, det är bara träning. 15 års löpning börjar nu att ge resultat, mycket svett, hårt arbete och skador ligger bakom mig men jag måste hela tiden träna för att hålla uppe denna förmåga. Tanken ovan är oroväckande för utbildning i allmänhet. Det får det att låta som att vi i stort sett bara måste ta reda på vad vi är särskilt duktiga i för att lyckas men lärande handlar inte om naturliga talanger utan att lära sig saker (vilket ju är jobbigt). För en del är derivata enkelt medan andra måste lägga ned enormt mycket tid på att förstå och tillämpa derivata. För andra är språk naturligt medan andra får jobbar hårt för det. Vad citat ovan säger är ungefär...du behöver inte jobba hårt, du måste bara göra annorlunda.

Fundera över vad citaten egentligen säger och fundera ytterligare en gång över...var kommer citaten ifrån. Se t.ex. nedanstående uppenbara problematik (och vem är det på bilden)?

Eller testa om du kan se vilka citat som inte är Einsteins citat på The Telegraphs Quiz: Are you an Einstein or a 'Neinstein'?

Läs också Carl Sederströms utmärka artikel "Låt inte samhällskritiken ersättas av självkritik" om hur bilder helt plötsligt nyttjas i helt andra syften.

BYOE - Bring Your Own Everything

Den alltmer digitala vardag vi nu är i gör att vi måste utvidga begreppet Bring Your Own Device till att istället omfatta allting (Bring Your Own Everything). Detta är direkt nödvändigt då vi idag inte talar om endast mobiler, läsplattor eller bärbara datorer utan även klockor med uppkoppling (se tidigare inlägg (Watch Out! Lämna klockan när du ska skriva en tenta). Men det handlar likväl om glasögon som har uppkoppling (se t.ex. numera nedlagda projektet Google Glass), pennor som har kameror eller kanske till och med inopererade chip vilka i sig inte kan göra så mycket men det kanske är en början på en teknisk utveckling där möjligheterna bara kommer att öka?

I vilket fall som är begreppet Bring Your Own Device också lite väl begränsande då vi idag inte bara ser till enheten utan även molntjänster såsom Youtube eller lagringsytor som Dropbox, Onedrive och Google Drive. Varför inte tänka oss att man har sitt fitness-armband knuten till idrottsundervisningen? Detta att kunna analysera sin vardag utifrån ett aktivt perspektiv gör att man kan studera idrott och hälsa på ett nytt sätt. Att kunna mäta sin maxpuls eller se om ens VO2-max värde ökar med träningen?

Nästa steg är att tekniken nu också finns i våra kläder (t.ex. projekt Jacquard, se film nedan, eller Biometriska kläder)



Poängen är att i takt med att tekniken utvecklas så handlar det inte längre om teknik kommer med till skolan eller arbetet, det handlar snarare om i vilken omfattning och på vilka sätt. Det handlar också om att göra möjligt att nå de digitala miljöer som krävs för att kunna genomföra sina studier eller sitt arbete.

Men det handlar också om möjligheten att själv får välja på vilket sätt man vill arbeta. En del väljer digitala verktyg för t.ex. konstnärlig utövning medan andra hellre vill nyttja analoga verktyg som pensel och oljefärg.

Utmaningen består nu i att förstå vad "allting" nu är och hur inte minst skolan ta sig an denna utveckling.

Hur är det med #tonen ? I Eftermiddag får vi veta!

Det debatteras just nu flitigt i sociala medier om debatttonläget i de pedagogiska samtal som pågår på Twitter och Facebook. Uppfattningen är bland flera att tonen har blivit för skarp. Just nu kan du följa vad som sägs under hashtaggen #tonen.

Flera namnkunniga personer har bloggat om detta och nedan är två inlägg som visar på hur man ser på tonen utifrån olika erfarenheter och perspektiv.

• Edward Jensinger: Tondöv
• Karin Brånebäck: Hur man än vänder sig

För egen del är det hela mycket intressant. Här har vi flera som känner sig drabbade och som anser att diskussionerna har blivit för tuffa. Så är kanske läget i somliga fall. Samtidigt så måste vi fundera över vad det egentligen handlar om och den kanske mest viktiga frågan...varför skall man idag samlas för att diskutera frågan i den träff som arrangeras av Rektorsakademin?

Frågan behöver inte diskuteras på organisationsnivå utan detta är en grundläggande värdegrundsfråga som alla lärare har utbildning inom, som det arbetas med inom skolan varje dag med eleverna. Är det verkligen så att en del inte klarar av att se kopplingen i det man arbetar med inom skolan till det som sker i debatterna på nätet?

År efter år har skolan förfärats över hur elever beter sig på nätet (vilket alltid har varit en överdriven diskussion) och skolan har alltid svarat med att vi måste arbeta med med värdegrundsarbetet. Om det nu är så att delar av lärarkåren som rör sig i sociala medier eller andra som deltar i skoldebatterna inte klarar av att respektera andras åsikter och tankar och möta dessa respektfullt så finns det skäl till att fundera över värdegrunden och hur den uppfattas. 

Men nu skall det bli samtal om detta i en träff i eftermiddag. Bland de inbjudna finns det somliga som gärna är med i socialamedier-debatterna om skolan och som kan ha en rätt vassa formuleringar i just sociala medier. Jag hade gärna sett att denna träff sändes och spelades in för oss andra som inte är med.

För egen del så tycker jag att det kan vara uppfriskande med diskussioner som hettar till...detta innebär inte per automatik att tonen måste vara negativ. Problemet är att vi har olika toleransnivå för hur en diskussion skall gå till och om man nu skall lägga en norm för vad som är tolerant diskussionsnivå i pedagogiska debatter så blir det svårt...för det går inte. Jag har själv vid flera tillfällen varit i heta diskussioner och fått meddelande privat där man önskat att jag skulle skrivit på det ena eller det andra sättet. För mig är detta en signal om att jag måste bli mer kunnig i det som diskuteras, det kan kännas obehagligt kanske eller får man se det som en utmaning.

Så frågan är...vad är det egentligen som man skall komma fram till under träffen i eftermiddag? Jag hoppas på rapporter från de som är inbjudna men risken är överhängande att detta blir en ryggdunkarträff som måste följas upp av ny träff...för att sedan övergå till en kurs som någon pedagogisk konsultfirma kan sälja till oroliga skolledare.

Kanske är det lika bra att lärare lägger ned det här med sociala medier :-)

Mobiltelefonen i skolan - igen!

I ekot i fredags kunde vi höra utbildningsminister Gustav Fridolins önskan om tydligare regler för hur mobiltelefonen skall nyttjas i skolan. Frågan har kommit upp gång på gång och jag har själv skrivit ett antal inlägg om detta i denna blogg (och just nu så ökar tillströmningen till bloggen då många funderar över debatten).

• Mobiltelefonen och skolan
• Mobiltelefonen i skolan, del 1
• Mobiltelefonen i skolan, del 2
• Mobiltelefonen i skolan - en säljande rubrik

Nu har vi en ny regering och oavsett färg så aktualiseras denna fråga gång på gång och då går inte minst de pedagoger som förordar IT i skolan igång. Twitterstormen lät inte vänta på sig utan där förkastades Fridolins utspel och någon menade att skolan med såna här förslag kastas tillbaka till 60-talet. Jag vill inte förringa det faktum att många lärare utför pedagogiska stordåd med stöd av teknik. Samtidigt så är IKT-pedagoger och IT-frälsta lärare en minoritet av Sveriges alla lärare. Lärare som kanske inte förstår poängen med IT i skolan, eller lärare som menar att undervisningen fungerar väl utan mobiltelefoner samt lärare som känner att mobiltelefonen medför att lektionerna inte bara störs utan totalt havererar, dessa lärare imponeras inte av aggressiv IT-eufori. Vän av IT-ordningen menar då att då är det fel på läraren som inte förstår bättre. Jag tror dock att vi som ser både fördelar och nackdelar med IT måste inta ett mer förstående perspektiv och inte kategoriskt förkasta det samtal som gång på gång dyker upp i media för uppenbarligen är det ett problem för många lärare...och då också elever. Jag har själv på senare tid diskuterat med flera elever som just ger uttryck för hur mobiltelefonen inte minst tar uppmärksamheten från eleven och lektionen.

Vi måste bli mycket tydliga i varför man skall nyttja mobilen, för vem och när. Frågan är inte om utan hur. Jag förstår också att många lärare som inte är helt inne i att nyttja IT i skolan också kan bli oerhört trötta på alla nya appar som gör både det ena och det andra. För visst finns starka krafter som alltid vill lyfta fram de senaste och mest flashigaste funktionerna som dessutom kräver rätt stora IT-kunskaper för att kunna genomföra. De som är inne i denna värld tycker inte att det är svårt alls och anser också detta borde väl alla kunna fixa. Men så enkelt är det inte, vi som dagligen arbetar med detta och även på vår fritid sitter och funderar över nya funktioner och lösningar, vi är inte normalanvändaren, inte på något sätt. Vi har lagt ribban så oerhört högt utan att inse det själva men för kollegor känns detta oöverstigligt.  De är inte ens med i matchen.

Och kanske måste vi också tänka om saker och ting. Under en konferens i Philadelfia december 2014 som jag föreläste på (se tidigare inlägg om Big Data) så lyssnade jag till en mycket intressant föreläsning av neurobiologen Martin Korte vid Tekniska universitetet i Braunschwieg. Korte menade att det tar tid att sätta sig in i komplicerade resonemang eller processer och de första 15 minuterna är avgörande för hur väl man kommer in i processen. Varje gång man störs under denna första period så måste hjärnan liksom starta om tankeverksamheten. Nu handlar det givetvis inte bara om mobiltelefoner som stör utan även andra störande moment i t.ex. ett klassrum, men mobiltelefonen bidrar inte till att minska de störande momenten. Korte menade också att forskning visar på att multitasking inte de facto fungerar, vi blir obönhörligen störda och kan inte vara lika koncentrerad på t.ex. skärmen samtidigt som en annan exempelvis föreläser.

Jag menar med detta inlägg att IT kan vara ett stort stöd i skolan, men vi som förordar dessa tankar är inte ensam i det pedagogiska utvecklingsarbetet. Det finns många andra som utan IT definitivt får lika goda resultat just för att man har en pedagogik som fungerar. I somliga fall innebär det att mobiltelefonen skall vara avstängd under lektionstid (eller i stör ej-läge i alla fall) medan det i andra fall handlar om att nyttja densamma. Det finns även lärare som med eller utan mobiltelefonen under lektionstid havererar, men här pga dålig pedagogik eller kanske avsaknaden av pedagogik. Att mobiltelefonen är en del av vår vardag är det ingen tvekan om. Däremot finns det goda skäl till att elever under somliga lektioner får vila från den. Lyssna till dessa skäl, lyssna till pedagoger som får goda pedagogiska resultat och lär av dessa, oavsett om de nyttjar IT eller inte. Frågan är inte svart eller vit...den innehåller alla spektrum av färgnyanser.

Den Svenska skolan kommer aldrig att bli bäst

Vi ser en tydlig trend i Sverige och inte minst inom skolan att administrationen tar allt mer tid. Allt ska dokumenteras och styras enligt de mål och krav som finns inom skolan. Givetvis syftar detta till att skapa en kvalitetsfylld skola, men tänk om det istället är helt kontraproduktivt?

Förra året släppte forskarna Anders Forssell och Anders Ivarsson Westerberg en bok som går under namnet Administrationssamhället där de lyfter frågan om den ökade administrationen, inte minst efter datoriseringen. Administratörstjänster har försvunnit och ersatts av i skolans fall lärare som nu utöver kärnverksamheten måste administrera i hög grad. Författarna talar om att en amatörisering av administrationen när utbildade lärare inom pedagogik istället måste lägga ned stor tid på administration. Detta gäller över hela utbildningssystemet från förskola till högre utbildning. Inte nog med att administrationen flyttats från administratörer till lärare, uppgifterna ökar dessutom. Inget försvinner utan mer läggs hela tiden till.

En intervju med författarna finns på vetenskapsradion (bäddas in nedan) där jag tror att du känner igen mycket av det som sägs.


Denna utveckling är mycket oroande för Sveriges skolutveckling. Om vi inte får en skola där lärarna får fokusera på sitt huvuduppdrag, dvs utbildning och pedagogisk utveckling så kommer vi aldrig att bli en skola som blir bäst (i många avseende tror jag ändå att den Svenska skolan är mycket bra men dessa värden går inte att mäta). Om fokus istället kunde ligga på didaktik och att andra, som verkligen är proffs på administration kunde sköta det, så skulle resultaten i skolan öka i stor omfattning. Tyvärr har man under senaste åren alltmer skjutit in sig på dokumentering, mål och rapportering in absurdum vilket gör att många lärare idag känner att läraryrket har förändrats väsentlig under senare tid, eller att man inte utbildade sig till lärare för att bli administratör.

Vi tror också ofta att digitaliseringen i skolan effektiviserar utbildningarna, det är inte minst ofta chefernas stora förhoppning, men i flera fall ser vi det motsatta. Tekniken tar tid, nät krånglar och nya system som är så svåra att förstå införs i syfte att effektivisera, men det motsatta sker.

I slutet av intervjun kan vi höra forskarna säga att en lösning på detta är kanske att man från ledningen (myndigheterna) kanske skall styra lite mindre. Ofta fungerar ett arbetslag mycket bra men när någon utifrån vill gå in och styra så förstörs det arbete som redan fungerar.

Läs också: Villkor för lärararbetets organisering, vid högskolan i Kristianstad. Där vi kan läsa att så mycket som fem lärartjänster av 291 helt och hållet går åt till att hantera teknikproblem. 

Skolan antastas dagligen offentligt

Jag försöker att se ljus i debatten om skolan som blivit allt annat än saklig. Skolan behöver förbättras, däri ligger inga tveksamheter men det stora problemet är nu att mediedrevet har fått sådana proportioner så att det är helt legitimt att slå ned på allt vad skola heter. Jag funderar över alla elever som nu går i den skola som medierna och även politiker antastar, för det är precis som nu sker. En hel ungdomsgeneration som alla är i skolan (vilket de är tvungna till enligt skollagen) befinner sig i en miljö (arbetsmiljö) som är allt annat bra, snarare bespottad. Vuxensamhället antastar (synonym till antasta: ofreda, vara närgången mot, ge sig på, angripa, ansätta, besvära) verkligen hela idén med skola och varje dag får man höra att skolan helt enkelt är kass. En bild som jag inte vill gå med på och utifrån gårdagens DN-följetong så försöker DNs reporter Maciej Zaremba tvinga i sista spiken i den kommunala skolkistan. Elza Dunkels replikerade som en kobra på DNs artikel i blogginlägget: En skolas kamp mot överheten vilket jag är mycket tacksam för att Elza gjorde (jag gillar Kobror när de biter rätt personer eller företeelser). Och alldeles nyss kom en till replik på Zarembas artikel i går där Björn Kindenberg på Newsmill även han ger en annan bild än den som DN presenterar i artikeln Helvetesskildringar av skolan vinner inte på fakta.

Vad våra politiker och även debattörer vet är att skolan behöver medel och att bildning kostar men man vill inte släppa till medel till detta. Vilken urbota dum logik, alla vet att man måste satsa för att komma ur en svår situation, men politikerna vill hellre backa sig ur problemen och hoppas att några pedagogiska frälsare från klass 9A kan råda bot på, eller att allt bara ska lösa sig om vi ser till att klämma åt lärarna och även eleverna ordentligt och ger skolan ännu fler regler och möjliga och omöjliga mål att nå upp till. Dessutom ser vi till att ändra spelplanen varje gång vi får en ny regering. Det är inte underligt att skolan har problem, men problemen beror inte på lärarna eller eleverna utan problemen baseras på politiker som vill markera gentemot oppositionen hur saker och ting skall styras. Det hela är märkligt och tråkigt och nu hoppas jag att debatten vänder och man lyfter fram skolan som en miljö som verkligen kan skapa förutsättningar för att skapa ett fantastiskt Sverige och en makalös generation som nu går i skolan. Om vi inte lyfter fram denna bild så kommer faktiskt många av elevernas föräldrar tro på allt som medier och politiker för fram vilket är en bild av en skola i förfall och att allt kommer att gå åt skogen. Det är därför så härligt att vi i DN kan får höra andra röster som vi ser i dagens DN i artikeln "Sluta svartmåla skolan"

Skolan har alltid kunnat utvecklats och jag vill avsluta med ännu ett härligt inslag av Eddie Izzard när han talar om värdet i de ord och meningar han lärde sig i franska i skolan. Vi känner igenom oss och hur fantastiskt bra var skolan när vi var unga?