Vem äger materialet?

För en tid sedan var jag och min kollega Stefan Rodheim och föreläste vid Karlstad Universitet på en konferens om rektorn och lagen (presentation här).Vårt fokus låg på digitaliseringen av skolan och vad det innebär för rektorer utifrån ett juridiskt perspektiv. Det finns här många frågor att lyfta och den fråga som de flesta landar i är den om upphovsrättsskyddat material och Creative Commons som en lösning för att på laglig väg hantera nyttjandet av digitalt material inom skolan. Den berördes givetvis men det finns en mer komplicerad fråga som handlar om äganderätten av digital material som skapats av en anställd inom ramen för sin tjänst. Vem äger detta material?

Låt oss ta ett exempel för att tydliggöra frågan: En lärare som valt att gå till en ny tjänst tar sin pärm och sitt material med sig som står på hyllan och bidrar med detta material i den nya tjänsten som läraren går in i (här tänker jag mig läraren innan den digitaliseringen). En annan lärare avslutar sin tjänst där personen ifråga har arbetat mycket med att ta fram stora mängder digitalt material i form av powerpoints, manualer som ligger på nätet sam en stor mängd föreläsningar då läraren arbetar med Flipped Classrom-metod och där läraren finns med på film där man har genomgångar. Filmerna ligger på en öppen videoplats såsom Youtube eller Vimeo och endast läraren i fråga har tillgång till dem då läraren har lösenordet då denne skapat kontot en gång.

Här uppstår nu en intressant fråga...vem äger detta material? Material som tagits fram inom ramen för lärarens tjänst men inga avtal är skrivna mellan läraren och arbetsgivaren. Det finns en grundläggande upphovsrättsregel som är obestridlig som säger att en person som skapar något som uppnår verkshöjd också har copyright till detta verk. Men samtidigt kan det från arbetsgivarens perspektiv vara rimligt att sådant som skapas inom tjänsten också bör tillfalla arbetsgivaren?

Varför är detta en viktig fråga och vad är skillnaden nu från läraren med pärmen? Den stora skillnaden är delandet och möjligheten för fler att ta del av ett utbildningsmaterial då det finns tillgängligt för så många fler. När vi övergick från en analog skola till en digital sådan så medför detta också att juridiken utmanas. nu finns det inga prejudikat i denna fråga men vid högskolan Dalarna har denna fråga aktualiserats då det produceras mycket stora mängder digitalt material av lärarna på högskolan. Frågan kompliceras inom högre utbildning av en regel som kallas för lärarundantaget som innebär att en lärare som skapar ett material har full rätt att förfoga över detta som denne önskar (detta är dock inte helt utrett på vilket sätt det gäller, egentligen gällde denna regel endast för patenterbara uppfinningar men har av sedvänjan blivit en allmän regel (detta ska jag inte fördjupa mig i då det i sig är en lång historia)).  Samtidigt så insåg högskolan det omöjliga i att skriva avtal med varje anställd vilket skulle bli oerhört komplicerat och utmynna i långdragna processer, högskolan Dalarna valde då att anta en policy som säger bland annat följande:

Policyn innebär att Högskolan har rätt att nyttja  undervisningsmaterial skapade av lärare inom ramen för anställningen. Nyttjanderätten innebär att Högskolan har rätt att lagra och tillgängliggöra material. Nyttjanderätten gäller under förutsättning att användningen av materialet inte är  förtroendeskadligt vare sig för Högskolan eller för den anställda. Med förtroendeskadlighet menas här att den lärare om har rätten till materialet inte ska dra fördel av Högskolans namn eller använda detta på ett sätt som kan skada Högskolans anseende.  

Högskolans nyttjanderätt inskränker inte i övrigt upphovsrätten, som förblir hos upphovsmannen. Det innebär bland annat att upphovsmannen inte är förhindrad att använda materialet för exempelvis produktion av läroböcker, artiklar eller i andra vetenskapliga verk eller använda det vid  undervisning utanför Högskolan på ett lojalt sätt.

Nyttjanderätt efter anställning  

Vid anställnings upphörande har arbetsgivaren fortsatt nyttjanderätt till material skapat inom ramen för anställningen. Nyttjanderätten gäller under förutsättning att användningen av materialet inte är förtroendeskadligt vare sig för Högskolan eller för den f d anställda 

Läs hela policydokumentet här. Frågan om hur man får nyttja material kan ytterligare kompliceras om vi har filmer som skapats inom ramen för tjänsten och där man kanske lagt in en text i filmen där det t.ex står namn på personen samt skolans namn eller kommunen. Om jag som anställd skulle ta en sådan film och nyttja i min nya tjänst så begår jag ett varumärkesintrång om texten inte är borttagen i min nya tjänst.

Om vi som skola har kanaler i sociala medier så kanske huvudmännen skall ha tillträde till dem för att kunna ta bort material som är olämpligt även om kanalen skapats av en lärare? Eller kanske bör man fundera över huruvida en lärare får öppna en egen Youtube-kanal i skolans namn utan att alla bitar är klargjorda?

Det vi står inför här är en fråga som få skolor och huvudmän har uppmärksammat och som kan bli till stora problem både för anställd såsom arbetsgivare och i vissa fall har jag sett avtal skrivna mellan arbetstagare och arbetsgivare som i sina värsta former innebär att den anställde genom att underteckna avtalet totalt har avskrivit sig alla sina rättigheter, även de grundläggande vilket i sig är mer eller mindre omöjligt.

Vad jag vill säga med detta inlägg är två saker, skolledare, sätt er in i frågan samt, det finns inga prejudikat i frågan så kanske kan det vara klokt att forma avtal för digital produktion i skolan.

Privat och offentligt i sociala medier-ADs dom

Då har arbetsdomstolen (AD) lämnat beslutat om den uppmärksammade debatten om rektorn i Luleå vid Norrlands Entreprenörsgymnasium som på sina privata Facebook-sida lagt ut bilder på sig själv samt gått med i grupper med sex-relaterade teman. Gymnasieskolan där rektorn tidigare arbetade vid anser att rektorns aktivitet på Facebook skulle kunna vara skadliga för skolan ifråga och som föranledde uppsägningen av rektorn. Tingsrätten hade tidigare tagit upp ärendet och där menade man att det inte fanns sakliga skäl för uppsägning och ett skadestånd utdömdes till svarande. Ärendet fördes dock upp till arbetsdomstolen och nu på eftermiddagen kom utlåtandet som stämmer väl överens med tingsrättens utlåtande, dvs att det inte finns tillräckliga skäl för uppsägning.

Det finns samtidigt skäl att fundera på detta med att vara en offentlig person inom skolan och samtidigt i sin privata profil på Facebook bete sig på ett sätt som betraktas vara utanför gängse normer eller etikett. Frågan är kanske primärt, vilka normer är det som gäller? Hur skall man kunna skilja mellan privat och offentligt och vilket ansvar har skolor att diskutera dessa frågor? Frågorna är svåra och jag tror att ett sådant här fall är viktigt för den fortsatta debatten. Hade man kunnat påvisa att Facebookaktiviteten hade påverkar skolan negativt så hade domen blivit annorlunda och i detta fall skulle man kunna påstå att det låg nära det läget, men inte tillräckligt nära, det framgår vid en läsning av ADs beskrivning av fallet.

Ärendet finns att läsa i sin helhet genom att klicka på denna länk. Mer info om detta återfinns på Svt Rapport.

Internet-laglöst land

En mycket läsvärd debattartikel kan vi läsa i DN under rubriken: "Åklagare vänder ryggen åt verkligheten på nätet" Den publicerades den 1/8-09 så den är inte dagsfärsk, däremot är innehållet nog så viktigt för oss som arbetar med att informera och finna strategier för våra barn och unga på nätet. Problemet är att om vi inte har med oss rättväsendet ifråga så försvåras arbetet för oss då det inte finns mycket att luta sig mot vad gäller åtgärder. Lagar finns men om de inte nyttjas så blir det hela uddlöst. Det är märkligt att man kan satsa så mycket tid och pengar på att tillmötesgå kommersiella intressen för att styra rättsväsendet åt det önskade hållet med övervakning och kontroll. Men däremot så finns det inget större intresse över att utveckla strategier för de människor som ständigt hotas eller kränks på nätet på olika sätt. Etiken styrs idag av kommersiella intressen och inte av humanitära eller ideella krafter. Då är det inte längre etik utan då handlar det om egoism. Kan vi ha ett lagrum som dikteras av egoister?

Ett virrvarr av otänksamhet

I dagens Dagens Nyheters opionionsåsikt får riksdagsledamot Karl Sigfrid (M) komma till uttryck i artikeln med rubriken: "Skolan bör lära elever att surfa anonymt". Enligt Sigfrid så finns det ett stort behov för våra nätmedborgare att förstå att skydda sin person och värna om sin integritet. Detta är viktigt då det finns många som vill få information om inte minst våra unga och deras nätvanor eller kanske komma i kontakt med dem. Ett sätt att komma tillrätta med detta är att skolan ska arbeta med att informera om t.ex. anonymitetstjänster eller hur man på andra sätt kan skydda sig och vara anonym på nätet. Det hela är märkligt och jag undrar om DN har sådan nyhetstorka i det varma sommarvädret att man helt urskillningslöst plockar in första bästa/sämsta åsikt som sticker ut?

Karl Sigfrid gör något märkligt med tanke på det lagar som nyligen trätt i kraft i Sverige, nämligen FRA och Ipred, som bland annat moderaterna varit med om att rösta igenom i riksdagen. Dessa lagar kan inte primärt (eller ens sekundärt) betraktas som lagar som värnar om personlig integritet. Samtidigt skriver Karl Sigfrid i artikeln att:

Upphovsrättsorganisationerna utgör ett särskilt problem eftersom de i sina kontakter försöker ge sken av att vara rättsvårdande myndigheter med särskilda befogenheter.Sverige måste stärka lagskyddet för integritet och yttrandefrihet i internetmiljön, men också ge medborgarna förutsättningar för att kunna hävda de rättigheter som nuvarande lagstiftning ger. För den enskilde är det i dag svårt att veta vad som faktiskt gäller när privata upphovsrättsorganisationer skriver hotfulla brev eller gör hembesök.

Det hela kan inte förklaras med annat än att man nu ser en reaktion även inom de etablerade partierna i kölvattnet av Piratpartiets framgång i EU-valet i juni och insett att ökad lagstiftning och allt större inskränkningar i den personliga integriteten inte leder till fler röster utan det motsatta.Vad är det som har hänt då? I praktiken har politikerna infört nya lagar som urholkar personlig integritet och nu när detta har skett vill man stärka den personliga integriteten genom att låta våra unga att surfa och agera på nätet anonymt. Redan här inser alla att något gått rejält snett. Ska politiker i ena sekunden värna om företagens kommersiella intressen samtidigt som man uppmanar medborgarna att surfa anonymt? Dessutom menar man att skolan askall arbeta med dessa frågor i en skola som har begränsade resurser samt redan nu fullt upp att nå alla mål som är ålagda dem. Hur kan skolan arbeta med värdegrunden om man dels skall följa lag och landets etik samtidigt som man skall utbilda eleverna till att finna vägar till att kunna kringgå denna etik?

Dessutom är inte våra unga dumma...de har redan börjat nyttja anonymitetstjänster och det behöver inte, och skall inte skolan arbeta med, utan skolan ska fortsätta med att arbeta med värdegrundsfrågor utan att publikfriande politiker skall införa "light-etik" som bara har ett syfte...att vinna egna röster. Jag har inget emot anonymitet, tvärt om, men vi kan inte göra båda sakerna samtidigt...öka kontrollen samtidigt som vi vill öka integriteten, det är en omöjlighet.

Jag uppmanar Karl Sigfrid att ta ett internt snack med sina partikollegor innan ballonger som dagens blåses upp och släpps.

Ny Grooming-lag vinner laga kraft idag

Det har länge diskuteras om att ev. lagstifta om sk. Grooming/Gromning vilket innebär att det skall vara förbjudet för för vuxna att ta kontakt med barn för att arrangera och genomföra ett möte som har sexuellt syfte. Idag träder en sådan lag i kraft. Kortfattad skriver regeringen följande om lagen:

Ett nytt brott införs i 6 kap. brottsbalken – kontakt med barn i sexuellt syfte.

Brottet tar sikte på kontakter med barn, till exempel på Internet, som riskerar att leda till sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträff ande med barnet. Brottet omfattar den som, i syfte att mot ett barn under 15 år begå vissa sexualbrott, träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt därefter vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till stånd. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Vidare utvidgas bestämmelsen i 6 kap. 14 § brottsbalken om ansvarsfrihet i vissa fall för att kunna tillämpas även beträff ande det nya brottet. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2009 (prop. 2008/09:149).

Källa: Regeringen den 1/7-09