PIM avvecklas 1 juli 2014

Många är de lärarna som genomgått Skolverkets praktiska IT- och mediekompetens, förkortat PIM. Ett initiativ som Skolverkets Göteborgsdivision skött under flertalet år och som för många lärare har varit en start i att våga nyttja datorn mer i sin tjänsteutövning. Nu avvecklas dock PIM den 1 juli 2014. Så också PIM-lab som var tänkt att bli fördjupningen av PIM-kompetensen som flera lärare förvärvat.

PIM kan kritiseras utifrån olika perspektiv men det som PIM definitivt bidragit till är att lyfta frågan om IT i skolan. En fråga som ännu har hanterats lite vid sidan om trots att styrdokumenten idag är tydliga på den punkten, IT har en stor plats i skolans undervisning idag. Det man funderar lite över är dock hur Skolverket tänker med en ev. fortsättning? Finns det någon tanke alls att man från myndigheten vill driva denna fråga mer aktivt eller hoppas man att IT ska komma automatiskt in i skolan, eller att IT handlar om mognad och snart har vi en mogen lärarkår som hanterar IT bättre än vad min generation gör?

Det framgår att det handlar om pengar, dvs att det inte finns medel för att driva denna utveckling vidare. Däremot finns det en hel del andra projekt som Skolverket driver, idag startade t.ex. NT i Undervisningen där fokus ligger på NT-utveckling. Vi som arbetar med IT vet att det finns mycket att hämta i NT-undervisningen om vi också nyttjar IT. Dock finns det inte något sådant spår i detta projekt eller i andra som Skolverket genomför. Kanske borde det vara lika tydligt i Skolverkets projekt att samtliga skall ha inslag av IT på samma sätt som det finns i styrdokumenten?

Kommer då det hela lösa sig i takt med att vi får en yngre lärarkår? Nej att tro detta är naivt, jag är själv inne på lärarutbildningen och rektorsprogrammet och föreläser om dessa frågor och det som tydligt framkommer är att trots att vi i vår vardag hela tiden nyttjar IT så är det många lärare som ändå inte gör den pedagogisk kopplingen i hur dessa artefakter och tjänster kan gynna den egna undervisningen. IT i undervisningen handlar inte om teknik utan om ett djupa samtal och utforskande av nya sätt att se på och hantera vår vardag såväl som gammal beprövad erfarenhet och kunskap.

Skolverket skulle behöva initiera ett IT-lyft som nästa steg. Det handlar i ett sådant inte om PIM där vi lär oss att göra filmer eller lägga filer i rätt mapp (även om detta också kan vara viktigt). Nej ett IT-lyft måste omfatta en rejäl och ständigt pågående omvärldsanalys, en förståelse för processerna bakom dessa nya innovationer samt ett rejält kritiskt förhållningssätt till IT som frälsare av skolan. Ett starkt etiskt patos med fokus på varje elevs rätt att leva och verka i ett digitalt samhälle och där kunna utveckla de förmågor som vi alla har (skulle bli en skum kurs, flummig skulle nog flera säga :-)

Jag tror att Skolverket står i en brytpunkt där man antingen väljer att totalt lämna detta spår eller att man har planer på något nytt...jag hoppas på det senare.

Kompetensutvecklingens problematik

Jag är ofta ute och talar i olika sammanhang och inte minst inom skolans värld. Det handlar givetvis om IT och skola och ett stort samtalsämne brukar vara det som vi kan läsa om i olika rapporter, nu senast i Skolverkets rapport om IT i skolan. I dessa rapporter framkommer att lärare saknar utbildning eller kompetens i att nyttja IT i skolan. Detta är sant och vidare så önskar lärare mer tid till att bli bättre att nyttja IT. Med tanke på den snabba utveckling som sker inom området så är frågan om utbildning i dess traditionella form kan lösa problemet?

Jag tror inte att vi kan skapa utbildningar för personalen om vi inte också lägger in möjligheten till ett kontinuerligt lärande som sker hela tiden och alltjämt. Vi är i ett livslångt lärande och vi måste alla hela tiden ta in ny information och värdera den. Detta kan inte en kurs ordna med. Vi måste också arbeta med olika IT-lösningar men dessa förändras så ofta och snabbt att en utbildning endast kan introducera en lärare inom området, men det stora steget måste läraren ta själv...i samråd med andra pedagoger som kommit längre.

En utbildning i en skola för att höja IT-nivån hos pedagogerna kan inte längre bygga på att visa på vilka sätt man kan arbeta med olika appar eller program...frågan måste ligga på ett djupare plan som bygger på kollegial utveckling och analys. Där vi kan finna vägar att få del av den utveckling som berör oss alla, oavsett om vi vill det eller inte. För nu går det fort och som jag skrivit i tidigare inlägg så kryper tekniken närmre och närmre in på vårt skinn. Eller tekniken är snart i vårt skinn och i vår kropp. Se t.ex. Motorolas video med en intervju av forskningsledaren Regina Dugan som handlar om digitala tatueringar eller tabletter som man kan svälja som fungerar som ett verktyg för att kunna logga in på våra digitala tjänster. Detta är inte bara en fråga om teknik, särkerhet, etik eller integritet, detta kan lika gärna vara en religiös fråga, låt oss se Uppenbarelseboken kap 13, verserna 16-18

”Och det [avser det andra vilddjuret, den falske profeten] tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex.” (Sv Folkbibeln)

Vad jag menar är att teknik i dag är så integrerat i alla våra ämnen och vi får nya frågeställningar att ta in i dessa ämnen. Religion är inte bara urkunder, religion är seder, traditioner och även nya traditioner. Detsamma gäller historia, samhällskunskap, geografi mfl.

Utifrån detta perspektiv så måste varje ämneslärare se på sitt ämne även med ett digitalt perspektiv. Fundera över hur sitt ämne påverkas i en digital miljö och kanske där ta sitt avstamp i en spännande kompetensutveckling. Fortbildning i stora grupper där pedagogerna skall lära sig den nya tekniken tror jag är förlegad. Det säljer under en stund, men i längden krävs något mycket mer genomtänkt och med djupare analys.

Ofta hör jag talare storligen lägga ut texten om den stora utmaning vi står inför samt problematiken i att förbereda eleverna för framtiden, när vi ändå vet så lite om framtiden (ni vet..."hur många jobb som finns idag kommer att finnas i framtiden jiddret"). Ett argument som faller rätt platt i och med att vi aldrig vetat något om framtiden. Däremot är det problematiskt att många pedagoger inte ens tar sig tid att sätta in sig i hur nutiden ser ut. Kompetensutveckling handlar inte om att utbilda för framtiden utan att vara i takt med samtiden.

Vad är IT och digitalisering år 2013? KPCB publicerade den 29/5 en lång presentation som beskriver hur läget inom IT ser ut just nu, en intressant översikt trots alla slides. Detta är sådant som våra skolor bör känna till idag och kanske ställa sig frågan, hur berör detta mig och mitt ämne? Och inte minst fråga sig och försöka sätta sig in i: Hur ser nutiden ut?

Se nedan för mer information:

Skolverket-allt fler datorer i skolan men stort behov av kompetensutveckling

I dag har Skolverket släppt sin rapport om hur läget ser ut i landets skolor när det handlar om IT
i skolan. Det är en intressant läsning som baseras på enkäter som är ställda till elever, lärare och rektorer men man har också genomfört ett antal intervjuer med ett antal av dessa. Detta är den andra rapporten som Skolverket publicerat, den tidigare genomfördes 2008 och mycket har hänt sedan dess. Bland annat kan vi läsa följande i rapporten (citat sid 6-7):

Sedan den förra uppföljningen syns en hel del förändringar.

• ■■  Lärarnas tillgång till egna datorer har förbättrats. Nu har snart alla gymna-
  sielärare och lärare i vuxenutbildning en egen dator jämfört med 2008 då en fjärdedel av gymnasielärarna saknade egna datorer. På grundskolan har nu tre av fyra lärare en egen dator jämfört med att endast en av fyra lärare hade det 2008. Även på förskolan har tillgången till datorer mer än för- dubblats och nu har ungefär var tionde pedagog en egen dator.
  ■■  I förskola, grund- och gymnasieskola har tillgången till datorer förbättrats. I förskola och grundskola har antalet barn respektive elever per dator när- mare halverats jämfört med 2008. Sett till gymnasieskolan har den skillnad som tidigare fanns mellan elever i kommunala och fristående gymnasie- skolor raderats ut.
  ■■  Det har skett en kraftig ökning av antalet elevdatorer och trenden mot
  1 till 1 i många skolor syns tydligt. Det är också en förändring mot allt fler bärbara datorer och surfplattor.
  1 till 1 i många skolor syns tydligt. Det är också en förändring mot allt fler bärbara datorer och surfplattor.
  ■■  Många lärare har ett stort kompetensutvecklingsbehov inom flera it- områden. Lärarnas beskrivning av sitt behov av kompetensutveckling ser annorlunda ut jämfört med 2008. I dag lyfts områden som förebyggande av kränkningar på nätet och hur it kan utgöra ett pedagogiskt verktyg fram allra mest. 2008 var det störst behov av kompetensutveckling kringhantering av bild, film och ljud med hjälp av datorer. Förskolepersonalens it-kompetens har förbättrats men fortfarande uppger hälften att de har ett stort behov av kompetensutveckling inom grundläggande datorkunskap.
  ...■■  Trots de ökade satsningarna på it i skolan har färre grundskolor idag en it-plan eller en uttalad it-strategi jämfört med den förra uppföljningen. När det gäller gymnasieskolorna är andelen som har sådana planer ungefär lika stor som den var för tre år sedan. 

  Intressant att notera är att man har färre IT-planer eller strategier idag än 2008 i grundskolan. Vad kan detta bero på kan man undra?
  
  Däremot kan man läsa att mycket samtidigt inte har förändrats. En del ämnen har ännu inte kommit igång med IT i skolan, här kan särskilt nämnas inom naturorienterande ämnen och teknik. Den pedagogiska utvecklingen har alltså inte kommit särskilt långt och fortfarande används datorer främst för att söka efter information och för att skriva på. Intressant att läsa är att en tredjedel av rektorerna känner att de saknar kompetens för att driva den IT-pedagogiska utvecklingen.
  
  En läsvärd del i rapporten är den som handlar om särskolan på grund- och gymnasienivå och vilken roll läsplattan spelar där. Uppenbarligen har den bidragit till att kunna öka kommunikationen genom att nyttja bilder mm genom plattan. Vi kan läsa följande på sid. 84:
  
  

  "Surfplattan beskrivs som ett genombrott som ger elever i grund- och gymna- siesärskolan nya förutsättningar för lärande och utveckling. ”Den är gjord för särskolan” säger en lärare. Främst nämns de möjligheter till kommunikation som surfplattan ger. Elever som annars har svårigheter att uttrycka sig kan via surfplattan enkelt kommunicera med exempelvis bilder. Detta ökar förut- sättningarna för eleverna att vara delaktiga. Enligt lärare förenklar surfplattan möjligheterna att tillgodose individuella behov eftersom tillgången till uppgif- ter och övningar av olika slag och på olika nivåer är stor. Det medför att elever oavsett grad av utvecklingsstörning kan använda den. "

  Vad gäller förskolans utveckling så går den fort framåt men det finns många problem, inte minst anser så många som 60% att de inte har tillgång till pedagogiskt IT-stöd. IT-kompetensen har dock ökat sedan undersökningen 2008 där hela två tredjedelar menar att de är bra eller mycket bra på IT. Enligt rapporten vill både barn och förskolepersonal använda IT mer i verksamheten.
  
  På grund- och gymnasieskola så har tillgången till egna datorer hos lärarna  ökat markant (se sid. 44) . Även elevernas tillgång till datorer har ökat, inte minst pga alla en-till-en satsningar. Det som är slående är att så många som 73% av lärarna upplever att de inte har tillgång till pedagogiskt IT-stöd och här finns ingen skillnad mellan friskolor eller kommunala skolor.
  
  Rapporten omfattar mycket stoff, inte minst vad gäller elevernas kunnande om IT och källkritik. Det är mycket att ta del av och som inte ryms i en bloggpost. Det som vi dock bör ha i åtanke när vi läser rapporten är att vi inte får någon information huruvida mer IT leder till att eleverna lär sig mer och blir duktigare på att nå målen. Det är å andra sidan inte denna rapports syfte men nog så viktigt att ta med sig i läsningen.