Lärplattformens problematik

Alla som arbetar inom utbildningsektorn har idag något sorts digitalt stöd i en sk. lärplattform, de kan heta It´s Learning, Fronter, Blackboard, Vklass såväl som Moodle eller Sakai. Alla dessa går under samlingsbegreppet lärplattform medan vi i engelskan har begreppet LMS-Learning Management System. Jag har vid flera tillfällen skrivit om läplattformar i denna blogg (se tidigare inlägg här) och jag är efter år med arbeta med lärplattformar inte vän med dessa. Jag har varit med och implementerat lärplattformen på den högskolan jag arbetar på såväl bistått andra skolor i detta arbete. Det jag har lärt mig under alla år är att dessa lösningar sällan fungerar. Den norska tidningen Bergens Tidene hade i går en krönika där författaren beskrev hur denne såg på lärplattformen IT´s Learning (Läs artikeln här). Kontentan är denna artikel densamma som jag skrivit om tidigare, det sker mycket lite av lärande i lärplattformen och oftas fungerar dessa som grogrund för det missnöje kring digitaliseringen som många lärare känner. Det som var tänkt som ett stöd blev det motsatta där inte bara lärare tycker att det fungerar dåligt utan även elever och föräldrar.

Det som är intressant i denna krönika är att det finns en passus som är värd att läsa flera gånger och det handlar om de som är satta att arbeta med implementering av lärplattformen:

Lytt til lærarane! Og med «lærarane» meiner eg ikkje den vesle dilettantiske eliten av Itslearning-ressurslærarar, som de har gjeve nedsett undervisningstid og som de sender på Itslearning-brukarkonferansar på luksushotell med god pleie og kulturelle opplevingar, dei som på sett og vis er «kjøpt og betalt» av dykk og Itslearning, men alle dei andre.

Kanske något hårt formulerat men visst händer det att en del mer eller mindre känns "köpta" av företagen (må vara lärplattformsföretag såväl som hårdvaruutrustning).  Bara under senaste veckan har jag talat med tre olika lärare från olika kommuner och skolor som oberoende av varandra känner stor frustration över den digitalisering som skett i lärplattformsfrågan. Där man bytt från en lärplattform till en annan bara för att den första inte funkade. Resultatet blir att lärare inte vill lära om igen och därför kommer den nya lärplattformen att funka ännu sämre.

Kanske är det så att lärplattformens tid så som vi känner dem är över och där vi måste ha något nytt, något som är mycket mer intuitivt och kanske vågar vi också hoppas på att dessa lösningar dessutom grundas på evidensbaserad forskning som visar att lösningen ifråga faktiskt leder till ett bättre lärande och inte som nu, det motsatta.

I ett inlägg från denna blogg januari 2011 skriver jag följande:

Frågan jag ställer mig är ifall våra tankar kring hur vi skapar en fungerande lärmiljö online bygger på fel parametrar. Vi försöker allt som oftast att kopiera vår fysiska lärmiljö i t.ex. olika lärplattformar. Dessa har direkt kopierat metoderna som den fysiska skolan bygger på, klassrumstänk och grupptillhörighet. Dessa är givetvis viktiga men blir ofta problematiska online. I ett klassrum så bygger ofta undervisningen på att hela gruppen gör samma sak samtidigt, detta är sällan fallet online. Vi ska utgå från att arbetar vi online så kommer vi genast att ha elever som inte ligger i fas med varandra, visserligen är detta fallet även i klassrummet offline men online så kommer eleverna att ligga ännu mer i ofas med varandra. Det är också därför att lärmiljöerna som vi vill skapa online misslyckas för de bygger på tanken att gruppen skall gå i takt med varandra.

Och det som vi ser ovan är bara en del i en mycket större problematik som grundar sig i att vi i många skolor har målat in oss i ett hörn med lösningar som inte funkar, bara rent teoretiskt. Frågan är om vi måste vänta på att färgen torkar eller om vi vågar klampa över den nymålade ytan för att göra något bättre?

Google+ växer snabbt och är intressant

 Google+ växer snabbt både till antal funktioner såväl som användare. Det kommer nya funktioner i strid ström och snart också en avdelning för spel. För egen del  så funderar jag mycket över kreativa lärmiljöer och jag ser att Google+ faktiskt utvecklas till att bli något mycket intressant i förhållande till traditionella LMS som t.ex. Fronter, Ping Pong eller It´s Learning. Jag har vid flera tillfällen skrivit om LMS i denna blogg (se t.ex. Sociala Medier och skolan-nu blir det fart på debatten och Virtuella skrivbord-virtuella lärmiljöer?). Jag håller just nu på att göra en sammanställning över traditionella lärplattformar i relation till G+ och ser att vi finner nya möjligheter med ett verktyg som faktiskt är socialt. Dessutom att det med stor enkelhet är möjligt att skapa en videokonferens (hangout) med uppemot 10 stycken användare samtidigt är inte dumt.

Nu är det samtidigt inte så enkelt att hoppa över till t.ex. G+ med tanke på inte minst elevernas integritet. Det finns t.ex. fall i Sverige där man valt att anmäla t.ex. Göteborgs Universitet för att man nyttjar Gmail som e-postlösning för alla anställda och studenter. Detta innebär å andra sidan att information som berör universitet och som är en myndighet lagras utanför EU, dvs s.k. tredje-land (se Techrisk), detta måste man vara medveten om oavsett man nyttjar ett LMS som har sina servrar i tredje land eller köper in en e-posttjänst från t.ex. Microsoft.

Om vi lämnar juridiken och återgår till G+ så tror jag att G+ är ett bättre alternativ till Facebook, inte minst då det är lättare att styra vilka som ska få se informationen eller inte. Det är även därför jag vill ge en kurs i G+ för det bästa sättet att utvärdera möjligheterna är att testa dem till max...hoppas att du vill hänga på (se: ny kurs till hösten på G+)

Avslutar med G+ anthem: