Sakernas internet 2025

PewResearch Internet Project släppte den 14/5 en rapport om vad de tror internet och främst internet of things kommer att byta år 2025. Det är kanske inte så mycket uppseendeväckande som framkommer, snarare kanske de är väl försiktiga i sin titt i spåkulan. I studien som baseras på 1600 svar så framkommer bl.a. att många år 2025 kommer att ha tekniken på sina kroppar är inget jag betvivlar, vi har det redan i kameror och glasögon, skillnaden är att 2025 kommer det inte vara en mycket dyr teknik som bara en del har råd med utan kommer att finnas som standardutrustning i t.ex. skor eller jackor.

Vidare tror respindenterna att våra hem kommer att vara mycket uppkopplade, där är många redan idag med möjlighet att fjärrstyra sin värmepanna eller kanske lampor i huset. Nästa steg blir givetvis att inte bara det mest uppenbara går att styra utan även sådant vi inte förväntar oss. I och med detta kan vi styra det mesta på avstånd. Respondenterna tror även att vi kommer att vara mer effektiva när det gäller att förflytta oss från en punkt till en annan, dvs att vi gör av med mindre energi och är mer miljömässiga.

Mer intressant i rapporten är att läsa om att de affärsmodeller som baseras på 1900-talets förutsättningar helt kommer att utmanas, särskilt vad gäller finansmarknaden (ser vi t.ex. i Bitcoin), underhållning (t.ex. Netflix och Spotify), bok/tidningspublicering (döden för gammelmedia?) och utbildning (se tidigare inlägg om MOOCs).

Vidare lyfter rapporten fram att taggning, big data och intelligent digital kartläggning av fysiska och sociala data kommer att bli stort (vilket det redan är).

Rapporten bekräftar snarare den nuvarande utvecklingen mer än siktar mot 2025. Problemet med att fundera över framtiden är att vi alltid tar vår egen vardag som utgångspunkt och vi kan inte tänka utanför den verklighet vi befinner oss i just nu. Alla de förslag ovan bygger på det vi vet nu men om vi t.ex. backar tio år i tiden så ser vi att vi har haft en enorm utveckling senaste decinniet. Om vi blickar framåt tio år så tror jag inte att vi har armband som mäter saker och ting, dessa verktyg kommer att vara så mycket mindre och kanske hellre sitta i skorna där de inte syns eller i våra kläder (denna utveckling ser vi redan nu, läs om detta i inlägget om Digital Humanism).

Frågan är...vad tror du om 2025? Hur kommer det att utveckla utbildning och hälsa. Kommer IT att utveckla lärandet eller handlar det om ett annat lärande än tidigare. Vi vet att vi inte utnyttjar vår hjärna maximalt, kan IT förändra detta faktum?

Vakna med din personliga app

I många filmer som fokuserar på ett framtida samhälle består av beräknande system och algoritmer som agerar innan människan ens har förstått att något är på väg att hända. I filmerna så finns det sällan plats för kärlek och reproduktionen har blivit en praktisk och tidsödande process. På något sätt kan man ibland skönja denna dystopiska framtid om man granskar den utveckling som vi just nu är inne i. Vi talar om internet of things och quantified self som handlar om att våra digitala liv integreras i allt, i det vi bär på kroppen såväl som i våra fordon, prylar...ja allt. Pew Internet som är ett forskningsinstitut i USA har nyligen genomfört en studie där man tillfrågat ett flertal forskare och framtidsanalytiker om 2025 och där kan vi läsa bl.a. att internet 2025 kommer att bli som elektricitet, mindre synligt men djupare inbäddat i våra liv. I denna utveckling kommer vi själva inte behöva tänka utan vi kommer att bli vägledda utifrån våra tidigare beteenden och intressen. Redan nu pågår sådan forskning och det finns en hel del tjänster som just arbetar med att förutsäga vad jag ska göra eller inte göra. Den enklaste formen av detta är t.ex. de förslag vi får upp på Spotify som helt bygger på det som jag annars lyssnar till samt vad andra med min musiksmak lyssnar på.

I Spike Jonze film “Her” från 2013 får huvudpersonen Theodore en ny bekantskap i sitt nya operativsystem i mobilen, ett system som helt bygger på artificiell intelligens och som Theodore senare förälskar sig i och systemet i sig blir även förälskad i Theodore. Idag känns dessa filmer allt mer aktuella då vi faktiskt kan relatera till de påhittade händelser då vi idag lever så nära våra digitala enheter och inser mer och mer att vi faktiskt inte kan leva utan dem. En annan intressant aspekt i filmen Her är att det för Theodore är enklare att relatera och älska den person han finner i sitt operativsystem. Systemet förstår honom mycket bättre än någon levande individ och svarar på Theodores behov och upptäcker dem på en gång.

Exemplet ovan är ännu lite extremt men vi kanske kan ana framtiden redan nu. Appen The Early Edition är den nya väckarklockan som inte bara spelar musik utan också levererar de senaste nyheterna utifrån det som du är intresserad av, du får vädret baserat på din plats och annan information. Jag har testat appen och en mjuk och behaglig röst (precis som i filmen Her) läser upp nyheter (dock kan rösten hacka lite). Utöver information om väder och nyheter så får jag också lite filosofiska betraktelser från appen, precis som om att appen är något mer än just bara en app.  Se film nedan:


Enligt The Early Edition är denna app just nu den mest nedladdade appen inom kategorin musik både i Norge, Tyskland och Singapore. (Eller snare, enligt appen själv som just berättade det för mig)

Men den övergripande frågan kvarstår...blir vi lyckligare av att veta mer, kunna mäta allt och ständigt vara i kontakt med andra? Digitaliseringen förändrar vårt samhälle och våra normer mycket mer än vi inser och den mest intressanta frågan i detta ställer jag till dig som läsare: Hur har detta påverkat ditt inre liv?

Sociala medier och tonåringar

Pew Research Center's Internet & American Life Project har jag tidigare refererat till i denna blogg. Denna sida lyfter upp intressant frågor kring vårt digitala liv genom de undersökningar som man genomför i USA. Många av deras undersökningar är inte direkt anpassningsbara i vår nordiska kontext men den senaste undersökningen som lyfter upp tonåringars liv online är läsvärd (med kritiska glasögon). För många år sedan diskuterade man ivrigt hur ungdomar delade med sig på internet av sina liv. Denna fråga har i Sverige blivit mindre aktuell medan den fortfarande är brännande i USA. Frågan handlar om hur mycket av personlig karaktär som man delar med sig av på internet och här tror jag att Elza Dunkels forskning har varit viktig i Sverige för att avdramatisera detta på ett klokt sätt.

I rapporten Teens, Social Media, and Privacy som publicerades den 21 maj kan vi läsa att tonåringar idag lämnar ut mer information om sig själva än 2006. Detta är kanske inte så uppseendeväckande men det som kan vara intressant för en själv men kanske också som diskussionsunderlag i en högstadieklass kan vara att ta del av deras interaktiva verktyg där man får svara på några frågor och därefter kunna jämföra sitt svar med hur andra svarar (se verktyget här)

En liten jämförelse kan vara av intresse

Det finns en mängd information på Pew Research där man kan se hur ungdomar delar med sig av information på Facebook mm. Här finns underlag för att ha en riktigt intressant diskussion i skolan. Se t.ex. Teens on Facebook: What They Share with Friends.

Låt inte detta vara till underlag för att beskriva hur det ser ut i Sverige, men låt det kanske vara ett material att kunna diskutera frågor om integritet och transparens och inte minst, sociala mediers drivkrafter.

Blir vi mer sociala av sociala medier?

Pew Internet har nu släppt en ny rapport som fokuserar på den gamla frågan om vi blir associala eller mer sociala av t.ex. Facebook (man talar också om Twitter mfl men fokus ligger på Facebook). I denna studie som genomförts via enkät till  2255 vuxna (över 18 år) visar det sig att Facebook-användare i högre grad än andra litar på människor och man har dessutom flera att dela djupa frågor med. Vidare är Facebook-användare mer politiskt engagerade än andra. Användare i USA har i genomsnitt 229 vänner vilket inte verkar skilja sig särskilt från våra förhållanden.

För att sammanfatta det hela så säger rubrikerna en hel del:

• Facebook users are more trusting than others.

• Facebook users have more close relationships.

• Facebook users get more social support than other people

• Facebook users are much more politically engaged than most people.

• MySpace users are more likely to be open to opposing points of view

Läs mer på: Social networking sites and our lives

Slacktivism eller reell aktivism-internet påverkar ungdomar

Vi har under de senaste veckorna sett en mycket spännande men också oroväckande utveckling i nordafrika. En demokratiska utveckling som har dels i viss mån startat som en nätaktivitet och där sedan nätet har blivit den naturliga kanalen för att sprida information om utvecklingen. Nu försöker vi förstå vad som händer i Libyen men alla kanaler stängs (läste just att även LinkedIn nu är helt strypt). Internet blir livlinan och också ibland tändstickan som tänder en hel nation.

Om vi fokuserar på detta utifrån civil aktivism så är detta något som går stick i stäv med många av de tankar som vi så ofta hört om nätet. "Ungdomar blir passiva, de vill inte engagera sig vare sig i föreningar eller politisk etc etc". Frågan är om detta stämmer, frågan är kanske snarare att så som politiska organisationer har fungerat fram till nu inte längre fungerar i en medial social värld?

Jag läser med intresse studien som publiceras av MacArthur Foundation and the Center for Information and Research on Civil Learning, som baseras på intervjuer av 2500 ungdomar i Kalifornien varav 400 av dess har följts under tre år. Studien visar bland annat att deltagande i olika sociala sammanhang på nätet ökar graden av engagemang vilket går stick i stäv med den gamla fördomen att ungdomar blir associala av nätet.

Vad som dock är mycket viktigt att läsa i denna studie är att förbättrad mediekunskap (kanske kan vi kalla det för digital kompetens) dramatiskt hade ökat elevernas exponering för olika perspektiv vilket troligtvis är orsak till ungdomars ökade engagemang. Detta anser jag vara en oerhört viktig fråga att lyfta för detta är en fråga om demokrati, medmänsklighet men inte minst också rättvisa. Alla unga skall få möjlighet till god mediekunskap, det kan bara leda till att vi tar större ansvar för vår värld (kanske låter det utopiskt och/eller naivt...men jag tror det ändå).

Vi såg en liknande studie i PewInternet project som jag tidigare nämnt några gånger i denna blogg. Då låg fokus på vuxna i USA och i rapporten The Social side of the Internet framgår följande:

The internet is now deeply embedded in group and organizational life in America. A new national survey by the Pew Research Center’s Internet & American Life Project has found that 75% of all American adults are active in some kind of voluntary group or organization and internet users are more likely than others to be active: 80% of internet users participate in groups, compared with 56% of non-internet users. Moreover, social media users are even more likely to be active: 82% of social network users and 85% of Twitter users are group participants.

Om det nu är så att ökad mediekunskap leder till ökat socialt engagemang så har vi ett helt nytt argument att anföra i våra diskussioner om datorns roll i skolan. Vi kan aldrig förlora på att öppna ögonen på våra unga och det finns faktiskt inget verktyg som är mer effektivt att nyttja än internet för detta ändamål.

Å så var det det där ordet i bloggrubriken: Slactivism som lite slarvigt skulle kunna definieras som en person som förefaller vara politiskt aktiv medan denne egentligen inte förstår särskilt mycket och inte bidrar till ändamålet.

Men jag skrev med ordet i bloggrubriken för att det är något som man kommer ihåg...fiffigt va :-)