Sociala medier och tonåringar

Pew Research Center's Internet & American Life Project har jag tidigare refererat till i denna blogg. Denna sida lyfter upp intressant frågor kring vårt digitala liv genom de undersökningar som man genomför i USA. Många av deras undersökningar är inte direkt anpassningsbara i vår nordiska kontext men den senaste undersökningen som lyfter upp tonåringars liv online är läsvärd (med kritiska glasögon). För många år sedan diskuterade man ivrigt hur ungdomar delade med sig på internet av sina liv. Denna fråga har i Sverige blivit mindre aktuell medan den fortfarande är brännande i USA. Frågan handlar om hur mycket av personlig karaktär som man delar med sig av på internet och här tror jag att Elza Dunkels forskning har varit viktig i Sverige för att avdramatisera detta på ett klokt sätt.

I rapporten Teens, Social Media, and Privacy som publicerades den 21 maj kan vi läsa att tonåringar idag lämnar ut mer information om sig själva än 2006. Detta är kanske inte så uppseendeväckande men det som kan vara intressant för en själv men kanske också som diskussionsunderlag i en högstadieklass kan vara att ta del av deras interaktiva verktyg där man får svara på några frågor och därefter kunna jämföra sitt svar med hur andra svarar (se verktyget här)

En liten jämförelse kan vara av intresse

Det finns en mängd information på Pew Research där man kan se hur ungdomar delar med sig av information på Facebook mm. Här finns underlag för att ha en riktigt intressant diskussion i skolan. Se t.ex. Teens on Facebook: What They Share with Friends.

Låt inte detta vara till underlag för att beskriva hur det ser ut i Sverige, men låt det kanske vara ett material att kunna diskutera frågor om integritet och transparens och inte minst, sociala mediers drivkrafter.

Varför nyttjar vi nätet?

Skälen till att vara på nätet är många. Inte minst finns det en nöjesaspekt i vårt internetanvändande och enligt en återkommande undersökning som genomförs av Ruder Finn Inc som arbetar med PR-frågor så är det dubbelt så intressant med just relationer och socialt umgänge framför att göra affärer med andra eller att shoppa.  Detta med statistik är alltid svårt att överskåda när man läser information i löptext och därför är det givande att ta del av Ruder Finn Intent Index som visar hur män och kvinnor nyttjar nätet och vilka avsikterna med nätet är för olika grupperingar. Nu skall dessa uppgifter inte direkt överföras till våra nordiska förhållanden och samtidigt så måste man ha i bakhuvudet att underlaget för undersökningarna är lite magert, det handlar om (minst) 500 respondenter i USA från 18-års ålder och uppåt.

Digitalt vuxen vid 10-års ålder?

Enligt antivirusföretaget AVGs nya undersökning i deras serie Den Digitala Dagboken så har man vaskat fram mer statistik (jag skrev om en tidigare undersökning våren 2011) som visar på att 10-åringar idag har lika stor teknikkunskap som vuxna med avseende på sociala medier såsom Facebook och Twitter. Detta har man kommit fram till efter att genomfört en studie omfattande 4 000 föräldrar i tio länder (USA, Kanada, Tyskland, Japan, Australien, Nya Zeeland, Storbritannien, Italien, Spanien och Frankrike) Vidare visar det sig att hälften av barnen mellan 10-13 år kommer åt sociala medier via mobiltelefoner. AVG vill mena att barnen tidigt uppnår något som kan betraktas som ett vuxet beteende när det handlar om nyttjandet av sociala medier långt innan de betraktas som vuxna utifrån traditionell mening. (Frågan är kanske vad ett vuxet beteende är och hur man definierar det. Sociala medier är så nya så några normer eller definitioner finns ännu inte)

AVG tillhandahåller programvaror för att kunna övervaka det som sker på en dator så det finns rätt stort utrymme i rapporten som syftar till att skapa en viss oro hos föräldrar angående barnens aktiviteter på nätet. Vi ser det inte minst i detta citat:

So what are they doing to monitor their children’s behavior on there?

• 60% are looking at their PCs.

• Two-thirds of parents claim to know their kids’ passwords.

• 6/10 access their children’s computers while they are not on them.

However, this still leaves 40% of parents who are not checking their kids’ behavior at all and how effective is monitoring activity on a PC anyway. Our fourth Digital Diaries study also shows that kids are increasingly able to circumvent parental supervision.

Det vi ska oroa oss för är de 40% av föräldrarna som inte kontrollerar vad våra unga gör samt också bekymra oss över det faktum att unga idag kringgår våra övervakningar (även om de till viss del öppnar för en viss tveksamhet över vilken nytta övervakningar medför). Det visar sig i rapporten att nordamerikanska föräldrar (USA och Kanada) i störst omfattning kontrollerar vad barnen gör på nätet.

Det som jag anser är mest oroande är den stora del av föräldrar som enligt rapporten faktiskt går in på sina barns sociala nätverk för att kontrollera vad de gör och talar om. Det hade varit intressant om Sverige hade varit med i denna undersökning, jag tror faktiskt att resultat hade förändrats en del då jag inte tror att svenska föräldrar i lika stor omfattning går in på barnens konton, eller så har jag helt fel i detta antagande.

IT i Skolan väcker många frågor

Kairos Future har släppt sin rapport IT och digital kompetens i skolan som i mångt och mycket består av sådant som vi redan kände till. En rätt mager rapport skulle jag vilja påstå men det finns några intressanta spår att fundera över. Det visar sig att enkätundersökningen som omfattar 4000 respondenter samt de intervjuer som också gjorts visar på att skolledare och rektorer är mycket entusiastiska vad gäller att nyttja IT i skolan medan lärare, elever och föräldrar inte är lika entusiastiska (se graf nedan)

Slutsatsen som dras av detta är: "Det är en intressant paradox att eleverna tycks ha en så sval inställning till IT i undervisningen, medan ledningen är eld och lågor. Detta tyder på att ledningen kan ha ett omoget förhållningssätt till IT i skolan, att de tror frälsningen kommer bara man stoppar in tillräckligt mycket ny utrustning."

Jag tror att denna slutsats inte är alldeles fel. Vi har sett alldeles för många satsningar på teknik i en sorts naiv förhoppning att tekniken skall i sig själv åstadkomma stordåd och om det är så att våra unga inser detta medan de som skall driva den pedagogiska utvecklingen är av en helt annan uppfattning så är det kanske inte ett problem utan snarare en möjlighet att nyttja den kunskapen till att bygga en optimal pedagogisk miljö.

Sedan finns kompetensbehoven att täcka. Det framgår av rapporten att 42% av lärarna inte anser att de har tillräcklig IT-kompetens för det pedagogiska arbetet och här finns mycket att göra. Jag håller själv på med en undersökning i den region jag verkar i och jag ser samma behov här och den intressanta frågan är då...hur ska man täcka detta utbildningsbehov? Många väljer att köpa in tjänster för detta men jag tror att det är en stor risk med detta. Pedagogisk utveckling och utbildning måste komma inifrån organisation. Jag tror inte på att "outsourca" detta utan det måste växa fram och utvecklas internt. Inte förrän då blir det en långvarig och hållbar lösning. Däremot måste lärare ges tid för denna utveckling och det är snarare ett större problem än det att man anser att kompetensen inte finns inom organisationen. Kompetensen finns, det är jag övertygad om, och den måste få blomma i varje kommun och på varje skola. Jag säger detta för jag har själv varit ute och föreläst på skolor mot ersättning men har slutat med detta av den enkla anledningen att min medverkan inte kan skapa ett djup av förståelse då jag saknar kunskap om skolans alltid lika unika utgångsläge och målgrupp. Föreläsare och inspiratörer bygger ofta sitt upplägg på en sorts "one size fits all"-pedagogik vilket är helt fel. Det låter bra, men landar inte väl. Varje enskild lärare och skolledare måste istället ta itu med frågan...kan IT höja nivån i mitt ämne och på vilket sätt skulle det kunna ske i så fall? Detta innebär i sin tur att varje lärare måste fundera över sitt eget lärande samt sätta sig in i vad som forskning och beprövad erfarenhet visar. Visst kan man gå kurser för att komma vidare men även dessa måste baseras på varje lärares unika förutsättningar och inte på några allmänna "framgångsfaktorer". 

IT i skolan får inte bli business utan måste bli en angelägen fråga för varje lärare och där hjälper inte alltid smartboards, lärplattformar, läsplattor eller powerpoint, men de kan vara en del i en viktig utveckling av pedagogiken.