En god start på ännu en digital dag

Eddie Izzard är en stor favorit och jag ser med glädje på hur han diskuterar om nedladdningstider, licensavtal och tanken med uppdateringar till datorn. Ge det 3 minuter och du får en god start på morgonen (för den som vill se denna show så heter den Stripped):

Vi gillar inte fega politiker

Jag slår mig för pannan över den rädsla som under längre tid förvärvats vad gäller att nyttja IT i utbildningssverige. Det spelar tydligen ingen roll vilken regering vi har, rädslan är lika påtaglig och våra regeringar saknar total omvärldsanalys vad gäller utvecklingen inom IT i skola och högre utbildning. Kanske blev vi brända i samband med ITiS-satsningen eller så är det så illa att man inte förstår värdet med digitaliseringen av utbildning i syfte att dels höja nivån inom skolan men också för att forma en modern och internationellt ledande skola (modern är ett ord man helst ska undvika inom pedagogikens domäner då det inte betraktas sakligt nog). Den enda som är på hugget, åtminstone vad vi sett initialt, är Anna-Karin Hatt som vill att Sverige ska bli ledande inom IT. Ett mycket enkelt sätt att uppnå denna tätposition är att satsa på skolan. Det märkliga är att alla vet det men ändå ska det vara så svårt.

Jag har just tagit del av UKs Online Learning Task Force som fokuserar på högre utbildning där det tydligt framgår att det enda som gäller är att satsa på onlineutbildningar för att som universitet kunna växa och utvecklas. Vi ser samma utveckling i USA där flera universitet nu satsar stora pengar på utveckling av IT i utbildningarna. Inte minst USAs regering har valt att satsa på detta så då undrar man...vad är det som våra politiker vilar sig mot när de väljer att inte göra något alls? Är det en romantiserad bild av hur högre utbildning och skola såg ut tidigare baserade på stora föreläsningssalar och kuvade elever/studenter? Jag tror faktiskt att det är den bilden som de ser framför sig. det är dessutom den bild som vi alltid får oss presenterad i alla filmer, svenska såväl som utländska. Bilden av skolan som vi tidigare kände till den cementeras i porträtten av skola och universitet. Det som är intressant är att det enda vi ser i dessa filmer är uttryck för formen men sällan innehåll, jag tror att det är där våra politiker många gånger fastnar, dvs i formen.

Givetvis handlar det också om att många politiker idag inte har någon som helst erfarenhet av en digitaliserad skola och ser fortfarande med skepsis på utvecklingen av skolan med glasögon som bygger på den totalt världsfrånvände individen som bara sitter i sin källare framför datorn dag och natt. En bild som för många på något sätt etsat sig fast på näthinnan trots att de egentligen aldrig en upplevt karikatyren.

Nej släpp rädslan...våga satsa på skolan så kommer allt det andra på köpet, vi blir inte bara ledande inom IT utan på så många andra områden också. Det var utbildning som byggde vårt land, om detta inte är en prioriterad fråga och medel för utveckling dedikeras läggs på andra områden så finns en stor risk att inte bara Anna-Karin Hatt misslyckas i sitt uppdrag...utan även många andra områden såsom klassfrågan, integration, näringsliv och forskning. Allt hänger ihop och vill vi bli ledande...satsa på skolan och gör det med fokus på en digitaliserad skola för alla, inte bara för de som har råd.

The road to success is always under construction

Need i say more?

Foto: Jan Svärdhagen (CC JanMSvardhagen: Attribution, Noncommercial, Share Alike)

Frågan om sociala medier uppmärksammas nu i läkartidningen

Frågan om hur sociala medier påverkar skolan och våra relationer har länge diskuterats i skolan. Kanske inte minst för att skolan är den plats där alla nya trender och även tekniker faktiskt fort får fotfäste. Hälsosektorn har dock inte i särskild omfattning tagit sig an frågan även om den är av mycket kritiska karaktär inom denna sektor. Jag har varit och föreläst några gånger inom olika landsting för att just lyfta denna fråga men intresset har väl varit lite svagt, kanske som ett uttryck för att detta inte är något som direkt berör oss. Kanske var jag inte tydlig nog i mina föreläsningar eller så kanske inte tiden var mogen. I dagens Läkartidningen kan vi läsa om hur vården faktiskt måste ta itu med frågorna. Artikeln i sig är rätt så grundläggande men det jag ser som intressant är just det att nu kanske man förstår att uppmärksamma fördelar såväl som nackdelar med sociala medier kopplad till sin profession. Faktum är att här har landstingen mycket att lära av skolans värld då skolvärlden i mångt och mycket idag kommit förbi denna problematik, mycket på grund av aktivt arbete och i dag också rätt så god kunskap om sociala medier. Det jag försöker att säga är att skolan idag har kommit ifrån moralpaniken som vi kanske nu kommer att få uppleva igen, men inom vården.

Artikeln i Läkartidningen återfinns under rubriken: Etiska riktlinjer behövs i umgänget på internet

Etiska riktlinjer
behövs i umgänget på Internet

MVG-knappar till alla goda skolutvecklare/lärare

Jag funderar mycket över det motstånd som politiker, lärarkollegor, föräldrar mfl. ofta ger uttryck för när det gäller att nyttja IT i skolan. Jag försöker att förstå vari motståndet ligger och hur vi kan överbrygga detta för att tala om de brännande frågorna gällande pedagogisk utveckling och den enskilde elevens kunskapsutveckling. Jag tror att det delvis kan bero på att IT-utvecklingen faktiskt i realiteten har förstört mångas syn på effektivitet och utveckling.

Jag tror att alla människor någon gång har förbannat de underliga "goddag yxskaft" svar man får när man ringer supporten till internetleverantören man har, eller svurit över de svåra inloggningarna till försäkringskassan eller banken eller den mycket komplicerade proceduren för att återställa sitt lösenord till hotmail-adressen då man inte kommer ihåg det. Det är givet att våra tidigare erfarenheter av digitala miljöer påverkar oss och faktum är att de digitala systemen sällan fungerar problemfritt. Bara det faktum att man funderar över att införa datorer eller läsplattor i skolan gör att många blir oroliga just pga tidigare erfarenheter. Därför är pressen på oss som vill nyttja ny teknik i undervisningen särskilt stor och toleransen för misstag eller direkta fel med tekniken kan slå mycket hårt mot de skolor som vågar och vill satsa på framtiden. Utifrån detta kanske vi helt enkelt ska sluta att tala om datorer eller en-till-en satsningar och helt enkelt direkt klassa alla digitala verktyg som läromedel. Föräldrar och politiker har aldrig tidigare lagt sig i vilka läromedel vi nyttjar när det handlar om böcker (det har väl hänt men inte i samma omfattning som när vi talar om datorer) och därför skall vi återerövra det pedagogiska ansvaret för vilka pedagogiska artefakter vi nyttjar och kanske istället lägga fram våra IT-investeringar med följande argumentation: "I år har vi valt att satsa dubbelt så mycket på våra elever i form av kursmaterial/läromedel" om det där ingår teknik så är det helt oväsentligt.

Så långt är detta argument som handlar om vår omvärld och inte den omedelbara utbildningsmiljön som lärare vistas i dagligen. Däremot har vi ett annat problem och det gäller de pedagoger uppfattar inte arbetet med datorer som deras centrala uppgift och rimmar illa med synen de har på lärande och pedagogisk miljö. Detta bottnar säkert i det faktum att flera av oss mer eller mindre drunknar i olika datorsystem där vi skall administrera både det ena och det andra, t.ex. semester, utlägg, elevfrånvaro mm. Om dessutom själva lärargärningen blir digitaliserad så känner en del pedagoger att man inte orkar mer. Då fungerar inte retoriken om läromedel som jag anförde i stycket ovan. Det interna arbetet med skolutveckling måste skötas mycket klokt inom kollegiet och där måste vi försöka särskilja alla andra upplevelser av system som inte fungerar med vad det handlar om inom pedagogisk kontext. Detta arbete, det interna, är det svårare men som måste utföras. Tyvärr har allt för många andra knepiga webbtjänster och program mm totalt grusat vägen för många av skolans pedagoger och deras negativa erfarenheter kommer därför också att direkt skapa negativa tankar om IT i skolan som del i lärandets vardag.

Ni som arbetar med utveckling och vill framåt, ni har ett tufft jobb...men någon måste göra det, för skolans framtid. Kan inte Micke Gunnarsson ge er alla en MVG-knapp?

Det måste vara mig det är fel på

Jag läser just nu Jonas Söderströms bok "Jävla Skitsystem" som sätter fingret på det som så många upplever i alla våra digitala miljöer, dvs detta att visst borde väl saker och ting kunnat vara enklare. Detta gäller inom alla yrkesområden och visst har vi alla varit med om t.ex. lärplattformar som är på tok för krångliga eller kräver alldeles för många musklick innan man ens gjort det man är där för att att göra? Se intervjun med Jonas Söderström nedan:

Samtidigt tar jag del av strömmarna av goda IKT-pedagoger landet över som har många bra idéer och vill nyttja den digitala miljön i skolan så mycket som det är pedagogiskt motiverat, det är bra, men vi som dagligen arbetar med dessa miljöer måste komma ihåg att vi inte är "vanliga" användare. Vi är de som lever och sover med IT, vi nyttjar detta på fritiden och på jobbet och vi har dessutom blandat ihop dessa två miljöer. Vi måste komma ihåg att vi inte är den genomsnittlige pedagogen utan vi är de som orkar göra allt det där lilla extra trots att vi slösar enormt med tid och energi på att få det att funka...kort sagt...vi är allt det som "vanliga" människor betraktar som väl teknikorienterade. Denna klyfta känner ni alla till och ni har ständiga diskussioner om just detta med era kollegor.

Vad vi däremot inte kan komma ifrån är att många av våra system för gemene man är rätt så besvärliga, eller snarare, direkt användarovänliga. Jag tror att vi alla måste arbeta bra mycket hårdare mot alla företag som med fina ord säljer lösningar som faktiskt inte fungerar. När jag läser Jonas Söderströms bok så ser jag att detta är samma sak inom alla organisationer och kanske är det värst inom statlig och kommunal verksamhet. Inte minst pga att vi är tvungna att upphandla och dessa upphandlingar tar sällan sitt primära perspektiv på användarvänlighet och pedagogik utan snarare på villkoren som omhuldar våra fokus. IKT-pedagoger och visionärer som vill driva frågor om utveckling måste vara en mycket aktiv part i alla inköp som direkt rör lärmiljön i skolorna.

Om vi har lösningar som kräver en mycket omfattande utbildning samt många klick som dessutom kan leda till att man måste börja om från början ifall något går fel så kommer många lärare att känna att det är de som är "dumma" eller som inte "förstår" när det egentligen är fel på gränssnitten eller systemen i sig själva. Då räcker det heller inte alla gånger att vi säger:"nej, det är inte ni som är dumma utan ni lär er snart, gör detta bara 78 gånger så sitter det fint sedan". Vi ska istället säga: "Det här systemet är urkasst och vi anser precis som ni att det är korkat och vi ska lägga all vår tid vi kan på att få företagen att förstå att det är de som skall ändra sig...inte ni". Det är märkligt att vi kan låta olika IT-lösningar så till den grad diktera våra pedagogiska villkor.

Problemet bottnar i två delproblem:

• Vi saknar ofta sk. beställarkompetens så vi vet inte exakt vad vi vill ha eller vad vi kan kräva av företagen som vi handlar av.
• Ofta är det helt enkelt inte pedagoger som beställer utan någon annan organisation som inte förstår pedagogernas behov men som däremot förstår det rent tekniska. Om fallet är det senare så kanske det är så enkelt att att systemen som IT-teknikerna tycker är enkla ofta blir för komplicerade för oss pedagoger (fast detta har jag inget belägg för)

Jag uppmanar oss alla som brinner för detta med pedagogisk utveckling med hjälp av IT att i hög grad och på alla fronter nu mycket tydligt markera mot leverantörerna att det inte räcker...vi vill ha mer och vi vill ha enkla, logiska system som fokuserar på vårt huvuduppdrag...att utbilda för framtiden. Det är inte våra kollegor det är fel på, utan det är det faktum att tekniken fortfarande inte är tillräckligt enkel för gemene man, även om vi kan tycka det. Jag tycker att Eddie Izzard från showen Glorius på ett strålande sätt visar hur tekniken ibland förvirrar, har ni inte sett klippet nedan så måste ni bara göra det:

(För eventuella företag som tar åt sig av mitt inlägg så vill jag bara tydligt markera att jag inte talar om något specifikt företag utan i allmänna ordalag)

ITfierad forskning?

Den tyske 1800-tals friherren och kemisten lär ha sagt “vetenskapen blir egentligen inte intressant förrän man når den gräns där den upphör”. Sant och logiskt. Det är detta som driver teknikutvecklingen och inte minst IT-industrin. Sällan har vi sett en sådan utveckling inom ett område som sedan också påverkar samtliga alla andra områden i näringsliv såväl som kommunal och offentlig verksamhet. Allt har med IT att göra och trots att så mycket har hänt så är vi säkra på att detta bara är början.

Samtidigt så blir vi fartblinda ibland. Tekniken förblindar oss i dess skönhet, möjligheter och underbara utveckling som inte bara är viktig för vår ekonomi utan även för vår unga generations utveckling. Tekniken är inte sällan alltings måttstock och ibland blir det så märkligt. Jag tog del av antivirusföretaget AVGs rapport som handlar hur unga barn lär sig teknik innan andra traditionella lärdomar. En rapport som får mig att fundera över hur man ibland överhuvudtaget tänker inom IT-sektorn.

Rapporten visar bland annat på följande fabulösa teknikutveckling:

-Fler barn i ålder 2-5 kan leka med smartphoneappar (19%) än de som kan knyta sina skosnören (9 %)

Det hela låter kanske fascinerande men det är inget speciellt i detta anser jag, tvärtom, det är inget nytt alls. Det är få barn som någonsin lyckats att knyta sina skor före sex års ålder då finmotoriken sällan tillåter detta i tidig ålder. Att däremot leka med en telefon kräver inte särskilt hög grad av finmotorik. Ytterligare kan vi läsa:

- Fler små barn kan öppna en webbläsare (25%) än simma själva (20%)

Att jämföra att simma med att öppna en webbläsare är inte bara märkligt, det är i det närmsta totalt omdömeslöst. Det framgår inte vilken ålder som här avses men vad jag förstår så är studien fokuserad på barn mellan 2-5 år. Att jämföra att öppna en webbläsare med att simma ger en inget annat än en tveksam inställning till AVG.

Rapporten forsätter med andra underliga jämförelser som jag tror har för avsikt att lyfta vår nya generation som fantastiskt ITfierade och totalt olika oss själva. Det är som att jämföra äpplen och päron, det enda som är gemensamt är att det är frukt men inte mycket mer. Det här är inte vetenskap, det är kvasievetenskap som är totalt ointressant förutom för den som går på den. Vi behöver i IT-utvecklingen kloka personer som kan se saker och ting utifrån vad de är och inte utifrån dunkla syften som har för avsikt att gynna företaget och dess produkter. Vi som arbetar med dessa frågor har ett ansvar att dra i bromsen, stanna till och fundera över vad som egentligen händer och att vara kloka nog att inte köpa ett företags märkliga forskningsresultat. Ingen teknik i världen kan lära oss att läsa mellan raderna, det är vårt unika signum som människor. Detta är inte vetenskap men konstigt nog blir den intressant just för att den förefaller vara vetenskap men egentligen bara är ett sätt för att få uppmärksamhet och eventuellt också för att bedra lättlurade själar.

Inlägget ovan publicerades i branschtidningen KommITs 2011 nummer 1. Ladda ned tidningen i PDF-format här.

11 saker som irriterar mig på Twitter

Twitter kan användas hur som helst och en del gör verkligen det. Man slås för pannan hur man mer eller mindre misshandlar de sociala medierna så därför skriver jag nu ned en lista över elva saker som verkligen irriterar mig på Twitter:

1. OK, tack för att du sände min Tweet vidare, det uppskattas. Men måste du verkligen ändra i meddelandet så att du kan klämma in Wannabe-kommentar bara för att synas mer i flödena samtidigt som du förkortar mina ord bara för att få plats med allt ditt?
2. Folk som inte följer mig DMar mig istället. Trevligt kanske men kan du inte göra mig tjänsten att följa mig och sedan DMa?
3. Hashtaggar som missbrukas ser vi hela tiden bara för att det ska vara skoj. #jagärtröttpåallalöjligahashtagssomintegörannatäntartidfrånmig
4. Användare som hotar att sluta att följa mig om jag inte skriver om det eller det. Som om jag bryr mig, det var inte jag som ville ha med dig utan tvärtom. Lämna mig gärna...jag kommer inte att bli ledsen...jag lovar.
5. Auto-follow boots: Bara för att jag skrev ordet kamera i min Tweet så är jag inte intresserad av den ena eller andra Twittrande-affärskedjan som helt plötsligt följer mig.
6. Privata Tweet-konversationer som drabbar alla som följer en person är oerhört irriterande. Jag vill inte höra om vem som ligger på andra plats just nu i delfinal nummer 2086 i melodifestivalen.
7. Jag är trött på all input-overload med twittrare som twittrar något nytt varje minut utan vare sig tanke på mottagare eller innehåll.
   
8. Nummer åtta vågar jag inte ens skriva i klartext
9. Alla som väljer att inte ha någon egen avatar på sitt Twitterkonto...om man inte ens orkar ändra eller klarar av att ändra detta ska inte vara på Twitter.
10. Alla som klagar på att de inte får några följare men som inte förstått att man måste Twittra för att detta ska hända.
11. Men mest irriterar jag mig på alla de som klagar över hur man ska använda Twitter. Twitter är ungefär som att lägga ut några tekniska prylar i ett klassrum på en förskola och sedan se vad barnen hittar på med dem...underverk sker och inget kan förstöra kreativiteten mer än om man skall diktera villkoren för hur man ska använda dessa. Twitter har inga regler, man använder det som man vill oavsett vad andra tycker om det. Inget kan göra dig till en större idiot än att förklara för andra hur man ska använda Twitter (jo föresten, de som gör listor över hur man inte ska använda Twitter är de större idioterna). Eller som den mycket gode tänkaren och strategen Niclas Strandh på DigitalPR utrycker det:
    
    

    "Jag tror helt enkelt att Twitter är beyond någon sorts generell regelmässighet. Twitter är ett gigantiskt flöde av heterogena konton som används till oerhört många olika saker. Det är upp till den som vill följa eller inte att göra det - inte att ställa krav på att man på Twitter ska vara på ett visst sätt. Passar inte galoscherna så kan man gå någon annanstans.
    
    Hela diskursen runt att vissa är "megafoner" etc. är över - och de som fortstätter att hålla den har helt enkelt inte förstått att Twitter utvecklats och att beteenden förändras utifrån en viss mängd användare. En kritisk massa som gör verktyget till något annat än det en gång var."

För er som ännu inte förstått ironin...ber jag om ursäkt för min otydlighet.

Hur transparant blir det?

Jag läste med intresse Kristina Alexanderssons läsvärda blogginlägg om "sociala medier och bilden vi ger av oss själva". Vi måste alla fundera över vilken bild vi ger av oss själv men också kanske i högre grad förstå styrkan i de sociala medierna. Läs Alexanderssons inlägg och fundera över vad du står själv i frågan.

Men styrkan då och det blickfång man ev. kan få, hur kan de påverka oss? Ett exempel är något jag just nu diskuterar med ett företag om som inte gillade det jag skrev. Företaget i fråga ville veta vad jag hade emot dem och jag förklarade tydligt att jag inte hade något emot dem alls men man måste få vara kritisk till det man har synpunkter på. Om vi då funderar på min situation så vet jag att jag har grusat alla mina ev. chanser att detta företag skulle vilja engagera mig för att jag just varit kritisk. Å andra sidan så är jag glad för att detta hänt för då blir det så tydligt att en liten blogg som min tydligen kan ge lite genomslag och att somliga företag tar åt sig av kritiken.

Jag måste således förstå att när jag ger mig ut i de sociala medierna och har en åsikt så kan det få konsekvenser. Däremot om man är i sociala medier och inte har någon åsikt alls om någonting så spelar det ingen större roll för en person privat. Om jag vore arbetsgivare så skulle jag vilja anställa någon som har åsikter och kan stå för dem istället för att anställa en som endast är en del i det ackumulerande informationsbruset.

Den fråga som en del av läsarna just nu kanske sitter och funderar på är säkert...vilket är företaget du talar om ovan? Faktum är att det kommer jag inte att tala om men det kanske kommer att märkas i kommande blogginlägg för just nu är jag inte så intresserad av att skriva om det längre.

Tag chansen...gör något kreativt

Jag är just nu i Somaliand, ett land som har stora behov inom alla områden men inte minst inom utbildningsområdet. Mitt arbete består just nu i att se om vi kan hjälpa till med att utveckla barnmorske och -sjuksköterskeutbildning på högre nivå i samarbete med lärosäten i Sverige. Utbildningarna skall kunna drivas online och det är mitt jobb tillsammans med min kollega att utröna dels om det är möjligt och hur vi kan göra detta med god kvalitet på utbildningen och med ett gott pedagogiskt upplägg.

Utbildning är nyckeln till all utveckling och ni som läser min blogg är ofta sådana som vill utveckla skolan i Sverige för det behövs, jag är den förste att hålla med Er om detta. När man kommer i en sådan här miljö förstår man vilka behov som måste fyllas och jag tror att teknik är en viktig faktor för att kunna göra det enklare att få tag i läromedel och alternativa informationskällor. E-böcker är lysande att nyttja i dessa sammanhang då böcker är svåra att få tag i och att sända böcker per båt är mycket dyrt.

Därför vill jag sända med en liten tävling till Er alla som driver pedagogiskt utveckling inom skolan och det är den ideella organisationen "e-readers to teach literacy in the developing world" som utlyst en tävling som handlar om e-böcker i Gahna. Tänk om vi kunde få några svenskar som är med om att tävla om en resa till Gahna för att under en vecka arbeta med e-böcker i utvecklingsländer, ni är okloka om ni inte antar utmaningen då det är en ynnest att få komma till dessa miljöer där behoven är så stora. Samtidigt så ger oss detta oss också möjligheten att se på vår egen skola med nya ögon och det är mycket viktigt.

Läs mer om utmaningen på eDreams Facebook-sida och skriv gärna en liten rad om det är någon av er läsare som faktiskt antar utmaningen. Om Du får åka kommer du aldrig att ångra att du deltog.