Tankar efter IT-ministerns rundabordssamtal

Vi var många som deltog under rundabordssamtalen som IT-minister Anna-Karin Hatt där temat denna gång var IT i skola och undervisning. Det var många som talade och vi som följde med live-sändningen och samtidigt följde Twitterflödet under hashtagen #dafs kommenterade och tog del av andra twittrares kommentarer.

Det var en brokig samling deltagare som IT-ministern bjudit in. En del som fanns där representerade stora företag eller intresseorganisationer, andra fanns där för att de faktiskt skriver och tänker om IT och skola. Klart är att detta var en viktig stund för många men det som är mest intressant är egentligen varför man var där. Företag som Apple, Microsoft och Intel skönjer en ljusnande framtid där alla skolor i framtiden kommer att nyttja datorer och här finns pengar att tjäna...stora pengar. Intresseorganisationer som t.ex. läromedelsförlagen såväl andra fanns också där. Mer intressant tycker jag det är att lyssna på de som är där och drivs av något annat än att utvecklingen skall gå åt det håll som företagens verksamhet fokuserar på, dvs de fria "spelarna" som drivs av viljan att förändra, förbättra och även kanske förnya skolan med ett viktigt mål i syfte: Att den svenska skolan skall bli bäst i världen och att vi inte ska bygga nya digitala klyftor som Stefan Pålsson nämnde. Det handlar nämligen om det för dessa personer, de drivs av att varje enskild elev skall få bästa möjliga chans i livet.

Jag fick känslan av att IT-minister Anna-Karin Hatt var genuint intresserad av denna fråga och hon har här en ypperlig chans till att förändra skolan och ta upp kampen med andra länder som nu springer ifrån oss. Men låt nu denna utveckling drivas av de som verkligen kan skolan, låt oss dessutom forma en lärarkår som inte bara är pedagoger utan också kan klara av att göra metaanalysen och se igenom alla företag och säljare som vill prångla på oss "världens bästa lösningar" till skolan för att de snabbt och effektivt skall bli bäst på IT.

Vi behöver en politik som skapar förutsättningar för alla i skolan att utvecklas samt att det individuella lärandet skall få stort utrymme. I den politiken måste IT-ministern nära samarbeta med skoministern för att inte bara tillse att IT blir en naturlig del i skolan utan det krävs också fler lärarresurser i skolan för att på ett bra och vettigt sätt integrera IT i skolan. Om IT-ministern inte får med sig Björklund i denna fråga så är jag rädd för att vi kommer att landa mycket hårt efter dagens upplyftande rundabordssamtal. För er som inte kunde ta del av det i realtid så finns det att återse här nedan:

Facebook censurerar

Har tagit del av dels Twitterflödet såväl som källan Sound & Fury som diskuterar det faktum att Facebook censurerar en del länkar, såsom Power.com. Jag var tvungen att testa själv och resultatat av censuren ser ni i denna film jag hastigt och lustigt skapade. Filmen återfinns här.

Boostandet på facebook vet inga gränser

Läste i helgen Sara Kadefors tankvärda inlägg om Facebook i GPs artikel "Facebook-uttrycken börjar göra ont" och kan inte mer än att instämma i mycket av det hon skriver. Facebook har blivit våra verklighetsflykt i verkligheten. Förr (även idag) flydde vi till filmer som fick oss att att för en stund glömma våra liv och få ta del av andras underbar såväl som smärtsamma upplevelser. Detsamma sker på Facebook...vi tar del av andras framgångar och söta historier, vi klappar varandra om axlarna och ger varandra ett litet "gilla" så snart någon har dammsugit huset eller tvättat bilen. Det som tidigare var helt okänt för min omkrets tidigare blir idag offentligt. På Facebook blir verkligheten en finputsad yta där vi ibland kommer i kontakt med verkligheten och vi får tillfälle att gå med i ett eller annat upprop så att vi dessutom kan känna att vi gör lite nytta.

Facebook-mentaliteten bygger på att vi med en mycket liten insats kan få oerhörd payback trots att vi egentligen inte gjort något alls. När vi inte ens har någon ogilla-knapp så kan våra inägg helt enkelt bara tolkas på ett sätt, det är OK det som du gör.

Vi kanske inte behöver mer smärta i vårt samhälle, men vi måste våga visa att vardagen och vårt gemensamma ansvar att ta hand om varandra innebär något mer än att trycka på "gilla".

Nu blir våra sökningar mycket mer sociala i Google Social Search Update

Det har varit mycket snack om att Google skall försöka slå sig in på den sociala marknaden med någon sorts Facebookdödare. Kanske ser vi resultatet i deras arbete med att utveckla social search istället. Någon Facebookdödare är det inte men ett tydligt grepp för att säkerställa Google som den ledande sökmotorn på internet. Genom att koppla samman Twitter, Facebook, Flickr mfl i Google Search så kan mina sökresultat kopplas samman med mina vänner som kanske har skrivit något om just det jag söker information om. Smart och ett mycket intressant drag av Google. Givetvis handlar det om att koppla samman människor i det som vi gör mest på nätet...dvs söka information.

Se filmen nedan för en enkel Google-förklaring

Slideshare blir ännu bättre med Zipcast

Idag har Zipcast släppts vilket möjliggör att man nu också kan delta online med ljud och bild samtidigt som man ser på en presentation på Slideshare, eller ännu bättre, när jag är redo att presentera så är det bara att bjuda in andra. Enkelt och det bästa är att man kan vara hur många som helst men de som deltar delatar inte med video utan ser endast presentatören och här när denne talar. Det är också möjligt att bjuda in flera och koppla det hela till Facebook och länken blir något i stil med www.slideshare.net/Kaffemannen/meeting. Möten kan också vara offentliga eller privata om man så väljer. Spännande och roligt. PRO-versionen ger alltid mer men för basala behov räcker det långt.

Går multitasking och utbildning ihop?

Vi som arbetar med IT som del i undervisningen tror givetvis på det vi gör, annars skulle vi inte syssla med det. Många med mig tror också (utan att dock veta) att dagens digitala generation också klarar av att göra flera saker samtidigt under t.ex. en föreläsning. Samtidigt så måste vi stanna upp i vår teknik- och aktuallitetsjakt och fundera ytterligare ett varv. Frågan vi som lärare bör ställa oss är hur skapar vi den mest optimala lärmiljön eller hur kan vi bidraga till att våra elever/studenter får med sig verktygen och kunskapen så att de själva kan utvecklas? Datorer är inte lösningen alla gånger men helt klart mycket värdefullt vid flera tillfällen.

Jag fick ett tips (tack Pernilla Josefsson @JPernilla för din twitter-uppdatering) om denna korta video från projektet Multitasking M.I.T där vi får höra både lärarnas perspektiv såväl studenternas. Och en sak är säker, de två kontrahenterna har två helt olika uppfattningar om multitasking.

Läs gärna synpunkterna som kommer längre ned på sidan där filmen finns publicerad. Bara det är läsvärt. Läs mer på Teacher Center » The Digital You: Attention, Multitasking and Addiction

Watson- IBM ger sig in i Jeopardy

Människa och maskin är på intet sätt lika varandra men vi människor drivs inte minst vad gäller teknikutvecklingen att skapa maskiner som är bättre än oss. Bättre att räkna ut såväl som att hantera information. Skillnaden mellan människa och maskin är att vi kan nyttja informationen som maskinerna räknar ut i nya sammanhang och applicera informationen utifrån nya förutsättningar. Men jag tror att vi framgent kommer att kunna skapa system som faktiskt allt mer liknar artificiell intelligens eller som helt enkelt är sådan. IBM har länge byggt superdatorer som utmanar människan, det mest kända exemplet är när IBMs dator Deep Blue slog schackmästaren Garry Kasparov 1996. Händelsen betraktades som en milstolpe i datorutvecklingen. Idag är våra datorer mer sofistikerade och kan inte bara tolka schackpjäsernas rörelser under ett spel samt tolka dem, idag kan datorer förstå språk och tolka vad språket egentligen innebär och utifrån det också kunna formulera ett svar.

Jag tar med intresse del av Watson som är IBMs nya flaggskepp för att kunna visa vad datorer av idag kan åstadkomma, med alla dess fel och brister. Se gärna filmen nedan för att få en bild av vad Watson åstadkommer i Jeopardy. Frågan är...vilken väg slår vi in på och vart kommer denna väg att leda till?

Facerape - inget är nytt men vi kan lära oss något

Facerape...ett ord som får oss att tänka till lite extra då ordet i sig är laddat. Även själva företeelsen är också laddad, dvs. det att man går in på någon annans Facebook-konto och göra en uppdatering. Företeelsen är inte ny, detsamma skedde gång på gång när alla nyttjade MSN förr i tiden, beteendet har bara flyttat ut på Facebook samt spridningen av dessa "skämt-uppdateringar" blir idag större. Dagens Nyheter tog upp företeelsen i en artikel i januari och i den kan vi läsa att nästan hälften av alla unga har utsatts för Facerape vid något tillfälle. Givetvis är detta inte roligt och många kan nog känna att man blir rejält lurad såväl som att det känns mycket pinsamt för den som utsatts för Facerape.

Samtidigt kan vi lära oss så mycket av detta. För det första så måste vi påminna oss IGEN, att vi inte skall ta det vi läger på Facebook så allvarligt. Vi skall läsa alla uppdateringar med en stor nypa skepsis och ta de som verkar underliga för kanske ett skämt eller en Facerape-uppdatering

Vi kan också lära oss vikten och nyttan av att faktiskt logga ut från Facebook även när man är hemma och kanske har en vän på besök. Det vi kan utgå från är att många av de Facerape-händelser som uppstår ofta har sin botten i ett skämt eller en rolig idé som sedan landar helt fel för den som utsätts för det. Säkerhet är så tråkigt, jag är den förste att medge det men å andra sidan så är det logiskt att tänka säkert, på samma sätt som vi väljer att inte göra eller säga olika saker i offentliga sammanhang så bör vi fundera över våra digitala manövrar.

Till att börja med kanske en del skulle behöva aktivera säkerhetsinställningarna i Facebook.

För den som inte är helt på det klara över vad en Facerape-uppdatering kan innebära eller se ut kan sajten Facebookrape.se ge en bild av vanliga Facerape-uppdateringar.

http://facebookrape.se/?page_id=2&pid=131

Kanske tänker vi lite för likriktat

Många av oss som är i skolvärlden ser att fler och fler skolor väljer att köpa in datorer till eleverna i så kallade en-till-en/elevdator satsningar. När skolor skall köpa in krävs upphandlingar och antingen slutar det med ett märke eller ett annat. Upphandlingar i sig blir ofta märkliga men det är inte primärt problemfokus i detta inlägg. Snarare är det det att vi tänker kring datorer på ett alltför likriktat sätt, dvs att alla i skola X skall ha en dator av märke X med följande specifikationer. Om vi nu tror att våra elever är olika och de dessutom på gymnasienivå läser på olika program så kanske datorerna skall vara av olika slag, ibland kanske det inte ens skall avara en dator utan en läs/skrivplatta och dessutom kanske vi bör ta hänsyn till att vi är olika som personer.

Vän av ordningen ställer sig nu frågande till vad jag svamlar om...kanske med rätta. Men min poäng är att vi i skolan sällan (läs aldrig) köpt samma böcker till olika ämnen beroende på det logiska faktum att det är just olika ämnen och vi kan inte nyttja religionsboken särskilt framgångsrikt i matematikämnet. Kanske skulle vi behöva tänka ett varv till i detta?

Men då blir man som lärare riktigt bekymrad i detta. Hur ska jag kunna undervisa om mina elever har olika system och kanske t.o.m olika maskiner i form av en blandad miljö av läsplattor och bärbara datorer? frågan bör ställas men jag tror inte att det är omöjligt att lösa. Vi talar ofta om att vi skall nyttja IT för att driva de pedagogiska frågorna men trots att vi säger detta så är det ändå våra datorer som dikterar villkoren för vad som är möjligt eller inte möjligt. I en kreativ miljö kanske det snarare är bättre att vi har olika system och verktyg för då ser vi på frågorna och problemen utifrån olika perspektiv. Vi har olika lösningar och angreppsmetoder. Läraren skall fokusera på pedagogiken och sitt eget ämne, inte tekniken i sig vilket vi ännu är inne i. Vi har kurser för våra lärare som går in i elevdatorprojekt och man menar ofta från kursledarnas håll att det handlar om pedagogik...jag har sett det många gånger och för mig är det alltför sällan pedagogik det handlar om, det är föreställningar med magi och hemliga trick som förför och förblindar. Det är inte pedagogik...det är illusioner som snart genomskådas...och då är inte tekniken mycket värd längre.

Tekniken skall stödja pedagogiken...den utmaningen är så mycket mer komplicerad än vad vi någonsin kan ana.

Fredagstrams: Murphys lag för lärare

Efter min dragning för en vecka sedan för utbildningsministern Jan Björklund och då vi drabbades av ett ofrivilligt dataavbrott så fick jag ett tips om en sida där Murphys lag för lärare listas, man kan inte mer än att känna igen sig i somliga av lagarna jag klipper in nedan:

• The clock in the instructor's room will be wrong.
• Disaster will occur when visitors are in the room.
• A subject interesting to the teacher will bore students.
• The time a teacher takes in explaining is inversely proportional to the information retained by students.
• A meeting's length will be directly proportional to the boredom the speaker produces.
• Students who are doing better are credited with working harder. If children start to do poorly, the teacher will be blamed.
• The problem child will be a school board member's son.
• When the instructor is late, he will meet the principal in the hall.
• If the instructor is late and does not meet the principal, the instructor is late to the faculty meeting.
• New students come from schools that do not teach anything.
• Good students move away.
• When speaking to the school psychologist, the teacher will say: "weirdo" rather than "emotionally disturbed".

Läs mer på Murphy´s teaching laws