Ödets ironi eller nedslag i verkligheten

Idag har jag och min kollega Stefan Rodheim vid högskolan Dalarna haft en dragning om Nästa Generations Lärande för utbildningsminister Jan Björklund. Vi fick 45 minuter på oss vilket vi sett fram mot och som vi var väl förberedda inför. Vi hade ambitionen att visa upp våra nätmiljöer och hur vi arbetar med föreläsningar, och möten online. Studenter var inbjudna att delta online under en stund och upplägget var bra.

En knapp timme innan vi skulle köra igång så är det någon som lyckas med konststycket att gräva av nätkabeln mellan Falun och Borlänge så att hela högskolan blir utan nät, även hela Borlänge har tappat stora delar av nätet såväl som stora företag och jag tror att även landstinget har drabbats. Vi har en datormiljö som brukar funka hur bra som helst men detta hade vi inte väntat oss. Förutsättningarna ändrades totalt och vi var tvungna att göra om allt som vi planerat. Vi kunde ha kontakt med en av studenterna via mobilt bredband men i övrigt fick vi lösa allt annat på nya sätt. Det hela kunde inte bli mer fel i tid. Med nätet kan vi göra det smått omöjliga, utan nätet blir det omöjligt. En mycket märklig känsla, inte minst hur beroende vi är av tekniken.

Vilken är lärdomen av detta? Min lärdom är att allt går att ordna, det gäller bara att ompröva sina tankar och sin idé om och om igen. Bara för att jag har en idé så måste det inte innebära att en annan kan vara lika bra eller kanske bättre. Så har vi alltid gjort. Om ljuset släcks hemma pga strömbrott, då tänder vi väl stearinljus, om bilen inte startar får vi väl ta cykeln eller åka kommunalt.

Jag tror att Björklund ändå såg poängen med att utbildningssverige håller på att förändras och det i raskt takt. Björklund hade ett genuint intresse för dessa frågor och om jag kunnat bidraga till att utbildningsministern funderar lite med på dessa frågor så är jag nöjd.

Och precis nu när Björklund har lämnat högskolan efter sitt besök...så funkar nätet igen. Ödets ironi eller nedslag i verkligheten?