måndag 21 februari 2011

Boostandet på facebook vet inga gränser

Läste i helgen Sara Kadefors tankvärda inlägg om Facebook i GPs artikel "Facebook-uttrycken börjar göra ont" och kan inte mer än att instämma i mycket av det hon skriver. Facebook har blivit våra verklighetsflykt i verkligheten. Förr (även idag) flydde vi till filmer som fick oss att att för en stund glömma våra liv och få ta del av andras underbar såväl som smärtsamma upplevelser. Detsamma sker på Facebook...vi tar del av andras framgångar och söta historier, vi klappar varandra om axlarna och ger varandra ett litet "gilla" så snart någon har dammsugit huset eller tvättat bilen. Det som tidigare var helt okänt för min omkrets tidigare blir idag offentligt. På Facebook blir verkligheten en finputsad yta där vi ibland kommer i kontakt med verkligheten och vi får tillfälle att gå med i ett eller annat upprop så att vi dessutom kan känna att vi gör lite nytta.

Facebook-mentaliteten bygger på att vi med en mycket liten insats kan få oerhörd payback trots att vi egentligen inte gjort något alls. När vi inte ens har någon ogilla-knapp så kan våra inägg helt enkelt bara tolkas på ett sätt, det är OK det som du gör.

Vi kanske inte behöver mer smärta i vårt samhälle, men vi måste våga visa att vardagen och vårt gemensamma ansvar att ta hand om varandra innebär något mer än att trycka på "gilla".