Vi har inte nått gränsen ännu...men vi närmar oss

Vi tar bilder som aldrig förr, vi taggar varandra och finns med i oändligt många sammanhang. Vi kan dras in i debatter som vi inte vill vara med i och på olika sätt bli förknippade eller publicerade på ställen där vi helst inte vill vara. Inget nytt alltså...ni känner alla igen situationen. Det hela började som en längtan i att bli sedd, nu är flera sedda men på fel sätt, på fel ställe eller i fel kontext. Vi vet inte längre var vi blir publicerade, jag har själv varit med om att jag blivit filmad som lärare vid tillfällen då man helst inte vill bli dokumenterad.

Lösningen på detta är det uppenbara och självklara, dvs. filma eller ta inte bilder utan att fråga. Dra inte in människor i en debatt utan att fråga om personen ifråga verkligen vill bidra till samtalet. Tyvärr fungerar vi inte längre så att vi har etiska spärrar som låter oss agera korrekt utan vi väljer den enkla vägen, fråga inte, eller fråga i bästa fall i efterhand.

Om nu inte vår moral sätter gränser så måste då tekniken försöka att lösa problemen. Ett sådant exempel är AVGs Innovation Labs som arbetar på olika lösningar för att slippa bli publicerad online. Bland annat har de tagit fram en programvara  som går under namnet Donotsnap som gör att om jag har ett särskilt märke på mina kläder så skall de tjänster som har denna programvara se till att personer inte kommer med i de bilder som publiceras, se exempel bild nedan:

Mig veterligen har ingen adopterat denna lösning ännu (rätta mig om jag har fel). Det beror säkert på flera orsaker, bland annat att själva poängen för många skulle försvinna med sociala medier, en annan nackdel är den, vem vill gå omkring med ett märke på kläderna på detta sätt? Poängen enligt företaget är:

"The philosophy behind Do Not Snap is that Snapchat—or any social media—should automatically recognize when a user doesn’t want their image shared, and take action on it. This is a realistic ambition, as we demonstrated in a prototype earlier this year."

AVG Innovation Labs arbetar med andra lösningar som t.ex. glasögon som gör att jag inte kan taggas automatiskt på t.ex. Facebook, se AVG Invisibilty Glasses .

Ingen av deras lösningar verkar ha slagit igenom ännu, men det är ett tecken i tiden. Vi kommer alltmer behöva kämpa för att få behålla (eller återta) vår integritet och här står vi vid ett vägskäl, mellan de stora drakarna som bara vill ha mer av oss (Google, Facebook, Apple, LinkedIn, Twitter, Microsoft mfl) och vårt innersta, vår själ och rätten till att få välja. Det kanske mest viktiga i detta är att om möjligt kunna lyfta den etiska diskussionen till ett högre plan, att förstå de enkla reglerna att har du inget snällt att säga, säg inget då. Har du inget bra att del, dela det inte. Så enkelt...men ändå så svårt. Det kommer aldrig någon teknik att kunna fixa åt oss... . Jag tror inte att vi har nått gränsen ännu för hur folk kommer att hängas ut, publiceras eller trakasseras, men vi börjar närma oss ett digitalt offentligt rum som blir alltmer oroande.

Här tar du reda på nästan allt vad Facebook vet om dig

Facebook är skrämmande bra att rikta annonser. Dessa annonser bygger på oerhörd mängde information som vi själva valt att ge Facebook utan att vi kanske ens reflekterat över det. Våra politiska sympatier, vilken teknik vi använder och vår plats är givna delar i det som Facebook vet om oss. All information är lovligt byte för att kunna ge oss en så individinriktad, specialanpassad upplevelse som möjligt. Vad Facebook gör är att försöka kategorisera oss i ett antal olika kategorier som exakt skildrar vilka vi är och vad vi kan vara intresserade av. Enligt uppgift så arbetar Facebook med en teknik som inte bara ger oss det vi vill ha utan även kan förutsäga vad vi vill ha innan vi ens vet om det själva.

Men vad bygger då Facebook sin bild av mig på för data? Du kan faktiskt ta reda på rätt mycket om det genom att besöka din annonsprofil här. Här radas data om dig upp snyggt och prydligt och mest intressant blir det om du går in under rubriken "Livsstil och kultur" så får du oerhört mycket information över vad Facebook vet om dig. Jag ser tydligt vilken mobiltelefon jag har, att jag har tonårsbarn mm mm. Det som är positivt är att du via denna sida kan ta bort sådant som du inte vill bli förknippad med av Facebook och det kan vara klokt att se över dessa inställningar mer än en gång.

Kanske är det dags att ta digital kontroll över de delar som vi faktiskt kan påverka.

Dags att lämna grottan

Appen Archives

I våra sociala flöden ser vi det som vi vill se, eller det som Facebook och Google vill att vi ska se. Vi ser glada ansikten, härliga maträtter och vackra soliga sandstränder. Ibland flashar något förbi som just blivit viralt, en person som sagt något som alla redan visste eller något som vi aldrig kunde tro skulle hända, bara vi ser filmens upplösning.

Men världen är så mycket större samtidigt som våra sociala medier gör den bara mindre och mindre. Vi trodde någonstans att Internet försåg oss med information från världens alla hörn men det vi matas med är allt annat än objektivt och alldeles för sällan viktigt.

I tystnaden sker saker som vi aldrig får se i sociala medier. För om vi ser för mycket elände på t.ex. Facebook så vill vi ju inte längre vara där, magin har gått förlorad och världen blev grå igen. Om, och jag säger bara om, vi vill ta del av världen som den är så bör vi gå utanför våra komfortzoner och påminnas om hur världen ser ut för så stor del av befolkningen. Jag laddade ned appen ARCHIVES + ABSENCES som är en minimalistisk app där namnen listas på de som senast blivit skjutna till döds av polisen i USA. Fram till dags datum har 117 personer dödats i år och dödsfallen finns över hela USA, i några stater mer frekvent än i andra. Informationen kommer från The Guardians databas. På morgonen när jag vaknar har nya namn lagts till på listan. Insikten över att vara en priviligerad svensk i ett förhållandevis säkert land kan inte bli tydligare. Jag påminns om en osäker värld.

Webbutvecklaren Josh Begley som ligger bakom appen har tidigare haft en annan app på marknaden som informerade om vilka drönarattacker som utförts av den amerikanska armén och hur många som omkommit i dessa. Denna app tog Apple bort från App store då man inte ansåg att den passade in i deras utbud. Appens innehåll var enligt Apple “överdrivet rå eller innehöll stötande information”. Appen finns fortfarande kvar på Google market under namnet Metadata. Informationen kan också nås via http://dronestre.am/.

Nej, vi ska helst inte se världen så som den är utan hellre dövas av roliga filmer, fina profiluppdateringar, lustiga historier och på sin höjd upprörande händelser eller uttalanden som jag besserwissrigt kan skaka åt huvudet åt. I en tillrättalagd värld blir vi inte bara gladare utan vi förleds också till att tro att vi är en del i verkligheten när vi gillar ett politiskt korrekt inlägg och att vi där gör skillnad, när vi egentligen bara läser och gillar sådant som Facebook och Google redan visste att vi skulle uppskatta.

Det är kanske dags att komma ut ur våra Platonska grottor och se världen såsom den är?

Hur är det med skolans molntjänster?

Det har inte talats särskilt mycket om det uppsagda avtalet mellan EU och USA som går under namnet Safe Harbour. Den 6 oktober i år så  ogiltigförklarar EU-domstolen i Luxenberg EU-kommissionens  beslut att de så kallade Safe Harbor-principerna som säkerställer ett adekvat skydd för överförda personuppgifter. Safe Harbor-avtalet mellan EU och USA innebär att USA uppfyller Europas dataskyddsstandard. Men med domen den 6 oktober så gäller inte detta längre. Orsaken är att amerikansk lag går före reglerna om dataskydd i Safe Harbor. Myndigheter i USA kan oinskränkt hämta in uppgifter. Därigenom urholkas överenskommelsens själva innebörd.

Detta innebär i sin tur att samtliga skolor och organisationer som enligt konstens alla regler lyckats sluta avtal med Google och/eller Microsoft i värsta fall riskerar att få börja om igen. För just nu kan detta EU-beslut resultera i att EU kan stoppa Facebook, Microsoft och Google från att sända över och lagra data om europeiska medborgare i USA. Det handlar inte bara om dessa företag utan allt som allt är det så många som 4 000 amerikanska bolag som säljer olika tjänster i Europa som använder sig av avtalet när de för över personuppgifter om europeiska medborgare till USA. I klartext innebär detta att alla som idag nyttjar GAFE eller Office365 inom utbildning (eller företag) kanske måste se sig om efter annan lösning. Just nu pågår ett febrilt arbete för att finna lösning på detta problem men i grunden är det bra att det hela undersöks ingående. Vad det hela handlar om är att våra personuppgifter såväl vad vi gör på nätet inom skolan inte skall vara en angelägenhet.

SKL har tagit detta på allvar och vill givetvis ha en lösning så snart som möjligt, men i väntan på den så rekommenderar SKL att tillfälligt beakta följande rekommendationer (källa):

• Gör en kartläggning av organisationens IT-system och tjänster där det finns en överföring av personuppgifter till USA. 
• Gör en förnyad analys av vilken typ av personuppgifter som hanteras i de tjänster som berörs och fundera på om det finns alternativ. Ta gärna hjälp av Datainspektionens informationsmaterial och SKL:s vägledning. 
• Ta kontakt med berörda leverantörer och fråga efter deras åtgärder till följd av att Safe Harbour-principerna upphört att gälla. Fråga om de planerar någon förändring av t.ex. var och hur lagring av information sker. 
• Analysera möjligheterna inom gällande avtal. Hur lång avtalstid är det kvar på avtalet med leverantören? Finns t.ex. utrymme för omförhandling eller att inte förlänga befintliga avtal? 
• Begränsa möjligheterna för leverantörerna att överföra personuppgifter till USA i kommande upphandlingar. 

Detta är något som vi så snart som möjligt vill skall lösas. Särskilt med tanke på att de flesta läplattformar och digitala lärmiljöer har koppling till olika molntjänster som Office365 och Google Apps for Eduacation (GAFE).

Mer läsning:

Microsoft svarade den 6/10 på denna nyhet med följande blogg-inlägg.

Lista över företag i USA som nyttjar/nyttjat Safe Harbour

Dags att planera vad som händer med Facebook när du dör

Frågan om vad som händer med våra sociala platser på nätet när man går bort diskuteras från och till. Det finns hos flera en oro över vad som händer med sidor som försvinner och här finns många etiska frågor att diskutera. Om en närstående gått bort så kan man idag på Facebook begära att den avlidnes Facebook-konto konverteras till ett minneskonto, se bild nedan

Nu har Facebook i USA infört en ny funktion där jag själv som användare kan teckna ett kontrakt (legacy contact feature ) som innebär att jag som användare anger vem som får hantera mitt konto eller om kontot skall avslutas efter det att man avlidit. 

Foto från Facebook

Ytterligare kommer nu minneskonton att märkas särskilt för att det klart skall framgå att kontot tillhör/tillhörde en nu bortgången.

Foto från Facebook

När denna möjlighet kommer till Svenska Facebook är oklart. 

För en del är denna fråga säkert helt oväsentlig men andra anser att det måste finnas sätt för anhöriga att få bort konton som tillhör en närstående avliden. Det finns även tjänster som ser till att konton försvinner efter det att man gått bort. Detta kommer jag att återkomma till. Döden har alltid berört oss och med sociala medier får vi en ny dimension där möjligheten till gå vidare kanske försvåras av en ständig närvaro av den avlidne på sociala medier? Redan nu finns det många konton på Facebook där personen ifråga har avlidit och jag har sett uppgifter som säger att det är 10 miljoner konton och ända upp till 30 miljoner konton som idag inte har någon ägare. Svårberäkneligt givetvis men det finns säkerligen en anledning till varför Facebook nu inför denna funktion, Facebook fylls av allt fler konton som är inaktiva pga dödsfall. Genom att överlåta ansvaret på användarna slipper de själva administrationen så som den ser ut idag.

Se tidigare inlägg på denna blogg: Döden och Facebook

Framtid istället för livstid. Rätten att bli glömd.

Vem har väl inte både sagt men också hört uttrycket att det man gör på nätet är som en tatuering, omöjlig att ta bort, eller att allt finns kvar på nätet. Digital material får livstid och när du väl lagt upp t.ex. en bild på nätet så försvinner den aldrig. Det är hårda ord allt i syfte att förhindra att VI (läs INTE barn och ungdomar) lägger upp sådant på nätet som vi kommer att få ångra. En sorts preventiv varning som egentligen inte har funkat annat än för att skrämma upp föräldrar. (Nu behöver det inte heller vara så att det är den enskilda individen som lägger upp material om sig själv utan det kan lika gärna vara andra som lägger upp information om mig.)

Men tänk om det skulle vara möjligt att digitalt material inte får livstid? Det att vi någonstans kapitulerat inför tanken om att vi aldrig kan ångra något är egentligen märkligt. Det hela bygger på att vi har stora företag som Google, Yahoo och Facebook som sparar information om oss. Det är informationen deras verksamhet bygger på, utan oss...ingen verksamhet. Om det nu är så borde det vara rätt enkelt för dessa företag att faktiskt radera spåren efter oss...eller?

Kanske får vi ett banbrytande fall i det att EU och Europas högsta domstol i förra veckan meddelade att en enskild individ har rätt att kunna påverka vilken information som det länkas till på Google. En sökmotor som Google bör låta internetanvändare bli "bortglömda" efter en viss tid genom att radera länkar till webbsidor om det inte finns "särskilda skäl" att inte göra detta menar EU-domstolen i Luxemburg (läs utslaget här). Det hela har sin början i en spansk medborgare som ville få bort en länkning till en artikel i en spansk tidning som beskrev personen ifråga på ett inaktuellt och ofördelaktigt sätt (läs mer på DN, SvD eller IDG om detta).

Google har ännu inte kommenterat detta utfall men domen skulle kunna innebära att människor kan kräva att sökmotorer tar bort resultat som de anser är kränkande. Mycket är oklart ännu och Google lär säkert bestrida denna dom. Det bör tilläggas att Google har en sida där man kan ansöka om att få material borttaget (Removing Contect from Google) men huruvida det sker och på vilka grunder är oklart. Det förefaller som att man inte kan ansöka om att få bort en länk som är knuten till mig som privatperson (företag kan dock göra detta).

Mycket är som sagt oklart men kanske kan detta vara ett första steg till att komma vidare i ett samhälle där vi som användare är fast i kommersiella aktörers godtyckliga beslut och iver att tjäna mer pengar. Orsaken till varför Mark Zuckerberg (Facebooks grundare) är mångmiljardär är helt enkelt den att Facebook nyttjar vår information och säljer den. Givetvis kommer bilder som jag kanske inte vill ha på nätet att finnas kvar på enskilda datorer (lokalt) och på servrar men det är på intet sätt omöjligt för IT-företag att hög grad radera information om en enskild individ...det är bara det att IT-företagen inte vill det då vi är deras inkomstkälla. Jag hoppas att vi kan slippa diskussionen om livstid på nätet framöver och istället tala om en framtid på nätet.

För den som är intresserad av lag och rätt kopplat till Internet kan läsa mycket intressant här: Chilling Effects.

Din vardag och träning, Facebooks nästa steg in i våra liv.

Facebook köpte för två veckor sedan upp det finska företaget Protogeo som skapat appen Moves. Detta är en en app som mäter när du går, cyklar, springer mm men även när och var. Moves är bara en i raden av hälsoappar som möter dina steg och beräknar kalorier mm. Vi ser liknande funktioner i Runkeeper, Nike+, Runtastic, Argus mfl i de sk. Fitness-apparna. Det är i grunden rätt bra appar som ger dig lite kontroll över hur du rör på dig mm.  Nu när Facebook köpte upp Moves så händer något annat som är intressant. Senast i fredags gjorde ProtoGeo klart att användardata från denna Moves inte skulle sändas till Facebook men kort därefter, nu i måndags, så ändrade Moves i tysthet användaravtalet där vi kan läsa följande:

We may share information, including personally identifying information, with our Affiliates (companies that are part of our corporate groups of companies, including but not limited to Facebook) to help provide, understand, and improve our Services.

Vad det handlar om är att data från appen kan Facebook nyttja data från Moves som skulle kunna läggas till din profil i Facebook, vad det skulle kunna innebära utvecklar jag strax. Facebook har via ett pressmeddelande sagt att Facebook att de endast vill nyttja informationen för att kunna utveckla appen och ge tekniskt underhåll.

"Commingling, or merging, data would allow us to identify Moves users who are also Facebook users – we have no plans to do that. In other words, Facebook is not adding Moves user data to a Facebook user’s Facebook account. But, Facebook will be providing support and services to the Moves app and to be able to do this, we have to have access to the data that Moves already collects from its users – which is ‘sharing’ data.

In order to support the provision and operation of the Moves app, Facebook will need to have access to the Moves data. Such support for Moves may include performing technical maintenance and developments of the service that improve the experience with the app."

Jag tror att det finns goda skäl till att få informationen från Moves kopplade till Facebookprofilerna, tänk bara vad Facebook kan göra med denna information:

• På vägen till jobbet passerar du en affär och när du går där och samtidigt mäter dina steg så får du ett meddelande om uppfriskande dryck.
• Du kan få riktad reklam om gym i närheten eller kanske om löparskor, cykelkläder eller träningsmode på din Facebook-profils flöde. Kanske också lite lukta-gott artiklar.
• Och om det visar sig att du går lite så får du kanske tips om tidningar eller appar som du kan köpa för att motivera dig mer. I de fall man har kopplat Moves-appen till andra appar så kanske du också kommer att mäta hur du sover på nätterna, då är det ju bra om du får förslag på tabletter så att du sover bättre.

Problemet är att nu handlar det om information som kanske inte verkar så värdefull egentligen för mig men när man korskör stora mängder data så vet helt plötsligt t.ex Facebook mer om dig, dina vanor och dina vänner än vad du själv gör. Om man i nästa steg tänker sig att denna information säljs till försäkringsbolag så kan de företagen med denna data räkna ut din hälsa utifrån hur du rör dig eller inte rör dig. Utifrån det så sätts försäkringspremier. Det sker inte idag men det är en möjlig utveckling.

Eller om fel personer får veta exakt hur du rör dig i din stad på dina rundor så kan denna data nyttjas på en mängd olika sätt.

På Twitter är det nu många som reagerar på detta uppköp och lämnar appen för andra alternativ (se ovan). Det som jag funderar på är om man framöver måste få produktinformation om appar så att man vet vilka partners företagen delar min information med.

Det kan tyckas att jag överreagerar men om man sätter sig in lite i hur mekanismerna fungerar så inser man att det helt klart är vi som är produkten. Och det som är oroväckande är hur Facebook m.fl. får allt mer makt i vår vardag.

Du finns troligtvis på Facebook även om du inte har något konto

Det finns flera som inte har ett Facebook-konto och av olika skäl inte heller vill ha något (Trots att Facebook ännu växer så minskar Facebookintresset rätt stort bland unga, se inlägg Mashable). Men en rätt så gammal nyhet som igen har blossat upp är att oavsett om du har ett konto eller inte så finns du på Facebook, eller åtminstone finns ett "skugg-konto". Dessa konton baseras på de användare som redan finns på Facebook. I en nyligen uppmärksammad buggfix kom det till kännedom att Facebook av "misstag" skapar underliggande profiler baserat på information från tredje part. Det gäller även om du aldrig registrerat dig för ett Facebook-konto. När någon ansluter till Facebook med hjälp av sin Gmail, Yahoo, Twitter, Outlook eller annat konto ber Facebook om åtkomst över dina kontakter för att hitta vänner på Facebook. Givetvis hittas vänner på Facebook men de som inte finns på Facebook sugs också upp och där skapas sk. "skugg-profiler" som baseras på namn och e-postadresser. Detta är rätt tydligt om man ser hur uppgifter hanteras på Facebook, se info på Facebooks hjälpcenter och bild nedan:

Det förefaller som att det är mobiltelefonerna som står för de största informationsläckagen. När du installerar en Facebook-app på telefonen krävs det tillstånd att läsa dina kontakter, samtalslista, plats, konton och programdata. Och idag finns Facebook förinstallerat eller inbakat i operativsystemet.

Vad är det egentligen som händer här? Vi har blivit lite förvirrade och kanske inte minst helt okunniga i vad som händer när vi ger appar och program tillåtelse att se "mina data". Vi kanske skall se det såhär...det är inte mina data primärt utan det är mina vänner. Genom att köra med ett "data mumbojumbo-spårk" så vet vi inte vad de egentligen frågar efter. För att förtydliga, det är inte dina data, det är dina vänner det handlar om.

Slutsatsen vi kan dra är att Facebook artlägger den mänskliga befolkningen med eller utan din hjälp och Facebook är osannolikt det enda företag som gör på detta sätt.

Så frågan är...har du ett Facebook-konto (skugg-konto). Diagrammet nedan visar tydligt om du har det eller inte.

Källa: GroovyPost

Källor:

• Reuters
• Yahoo News Canada
• ZDNet
• Groovypost

Sociala medier och tonåringar

Pew Research Center's Internet & American Life Project har jag tidigare refererat till i denna blogg. Denna sida lyfter upp intressant frågor kring vårt digitala liv genom de undersökningar som man genomför i USA. Många av deras undersökningar är inte direkt anpassningsbara i vår nordiska kontext men den senaste undersökningen som lyfter upp tonåringars liv online är läsvärd (med kritiska glasögon). För många år sedan diskuterade man ivrigt hur ungdomar delade med sig på internet av sina liv. Denna fråga har i Sverige blivit mindre aktuell medan den fortfarande är brännande i USA. Frågan handlar om hur mycket av personlig karaktär som man delar med sig av på internet och här tror jag att Elza Dunkels forskning har varit viktig i Sverige för att avdramatisera detta på ett klokt sätt.

I rapporten Teens, Social Media, and Privacy som publicerades den 21 maj kan vi läsa att tonåringar idag lämnar ut mer information om sig själva än 2006. Detta är kanske inte så uppseendeväckande men det som kan vara intressant för en själv men kanske också som diskussionsunderlag i en högstadieklass kan vara att ta del av deras interaktiva verktyg där man får svara på några frågor och därefter kunna jämföra sitt svar med hur andra svarar (se verktyget här)

En liten jämförelse kan vara av intresse

Det finns en mängd information på Pew Research där man kan se hur ungdomar delar med sig av information på Facebook mm. Här finns underlag för att ha en riktigt intressant diskussion i skolan. Se t.ex. Teens on Facebook: What They Share with Friends.

Låt inte detta vara till underlag för att beskriva hur det ser ut i Sverige, men låt det kanske vara ett material att kunna diskutera frågor om integritet och transparens och inte minst, sociala mediers drivkrafter.

Datorn VS Facebook (måndagstrams)

Måndag morgon, det är urkallt ute (-21), tur att man har en dator och kan sitta inne och fundera över livets väsentligheter. När jag tittar ut på vinterlandskapet sittandes med en god kopp kaffe så blir det så klart:

10 saker som du inte kan göra på Facebook men med en dator.

1. Åka rodel med datorn 
2. Testa tyngdlagen 
3. Arbete offline 
4. Använda datorn som kaffebord 
5. Ha datorn som dörrstopp 
6. Duscha med den 
7. Använda som vetevärmare (OBS-värm INTE i micron) 
8. Ogilla din dator 
9. Slippa vara så positiv 
10. Byta ut den

Facebook och Google är osociala

Det är något paradoxalt att våra stora jättar inom de sociala medierna i det att man inte kan nå dem via e-post eller telefon. Företag som lever på att vi skall kommunicera med varandra gör allt vad de kan för att INTE ha kontakt med deras kunder/användare. Vad är det som har gått snett i detta? Är det just för att Googles såväl som Facebooks tjänster är "gratis" som gör att man känner att man inte har anledning till att svara på frågor som rör deras tjänster? Facebook är mer eller mindre helt omöjliga att nå (finns på Eniro men utan att ange telefonnummer), däremot har Google på senare tid lagt upp ett telefonnummer som man kan nå dem på. Det är flera osm vittnat om svårigheterna att få kontakt med Facebook som t.ex. artikeln nedan från DN.

• DN-Gick inte att få kontakt med Facebook

Det som alltså händer är att vi ser till att Facebook och Google (m.fl) ständigt har kontakt med oss  samtidigt som vi inte har en enda möjlighet till att kontakta dem. Ärenden som är akuta får vänta flera veckor innan åtgärd och det är upp till företagen att välja hur de vill agera i olika situationer. 

Med tanke på detta har jag skapat en grupp på Facebook där alla som vill får vara med och skriva om sina erfarenheter om kontakter med Facebook. Frågan är om denna grupp får finnas kvar särskilt länge då Facebook upptäcker den ;-) ?

Gruppen: Varför ska det vara så svårt att få kontakt med Facebook?

Åldersgränser i sociala medier-Arrestera mig någon!

Det är bra med regler och gränser. Åtminstone för oss vuxna för då kan vi alltid säga att du får inte göra det ena eller det andra just för att du inte har åldern inne. Detta hör jag ofta när det handlar om t.ex. Facebook eller Googles tjänster. I och med att det står i avtalet som du tackar ja till att du måste vara minst 13-år så är det en lag som alla barn ska följa. Nu är inte läget så att alla är 13 år utan många barn under 13 är definitivt med på Facebook. Frågan är om vi överhuvudtaget skall bry oss om regler som är stiftade i annat land och som egentligen gäller där men som sedan adopterats över till Sverige? Vi har många regler som baseras på åldrar, se t.ex. barnombudsmannens lista av åldersgränser men samtidigt har vi otroligt mycket som vi får göra som barn och som inte är reglerat som t.ex. att gå över gatan själv, hantera en kniv (finns ingen åldergräns för detta), cykla, simma, prata, ta kort. Det är då det blir så intressant att fundera över hur vuxna så enkelt avfärdar barns önskan att få vara på Facebook med argument som:

Jag stör mig också på att barn skaffar ett FB konto.. Finns det en gräns ska den följas. Det är både föräldrarnas uppgift att se efter sina barn och FB att regelbundet kolla att användarna följer reglerna.. (Min åsikt iaf)

Det som är slående i citatet ovan är att vi kan lägga ned tid på att ta reda på att barnen inte är på Facebook men kanske borde de lägga ned tid på att istället vara med sina barn på internet och visa lite intresse.

Skolan har definitivt lagt ned frågan om sociala medier för unga med hänvisning till åldersgränser. Det har liksom blivit en lag att om det finns en åldersgräns som ett företag har satt upp så är det något som skall följas till punkt och pricka. Varför frågar jag mig? Varför kapitulerar vi inför ettföretag som beslutat något istället för att fråga oss...varför då? Och när de stora företagen går igång med att det måste finnas åldersgränser i sociala medier så ska vi fråga återigen...varför?

Det borde kanske finnas en övre gräns också i så fall där de som är för gamla helt enkelt inte får skriva något för det kan ju bli helt fel (ironi). Eller kanske skall vi inte tillåta sådan som mig i min ålder att få vara på Facebook för vi borde ju kanske syssla med annat? Ni hör ju hur det låter, det håller inte och Facebooks regler faller inte svensk jurisdiktion. Nu uppmanar jag inte till att alla barn skall vara på olika sociala medier utan min poäng är, varför kapitulerar vi totalt för att det finns åldersgränser som många gånger är rätt godtyckliga? Är det för att vi inte tycker att det känns helt OK att de som är under 13-år måste "ljuga" om sin ålder för att gå med eller kan det vara så att vi är rädda för repressalier från företagen som tillhandahåller tjänsterna?

Om så är fallet så ligger jag illa till med tanke på att jag är 107 år på Facebook, se reportage i DT. Arrestera mig någon!

Facebook för barn under 13 år?

De senaste timmarna har det florerat ett rykte som säger att Facebook kanske släpper 13-års gränsen på Facebook och tillåter även yngre att gå med. Det hela verkar ha startat med att Sunday Times i en intervju med Facebooks policyansvarige i Storbritannien Simon Milner citerades med att "a lot of parents are happy their kids are on (Facebook)", citatet nås för den som prenumererar på The Sunday Times, artikeln är alltså inte öppen.

Milner citerades vidare med följande:  "There is reputable evidence that there are kids under 13 who are lying about their age to get on to Facebook. Some seem to be doing it with their parents' permission and help." I kölvattnet av dessa uttalanden har Facebook tydliggjort att Milner har blivit felciterad.

I vilket fall är frågan intressant, vi känner alla någon eller flera barn som är med på Facebook utan att vara 13 år, skolorna kryllar av dem och många barn är med på Facebook med föräldrarnas goda minne. Frågan är egentligen vilken funktion denna 13-års gräns fyller? Handlar det om att skydda unga från att komma i kontakt med okända personer på nätet så är skälet gott men misslyckat. Det finns bra många fler oroliga sidor som föräldrar inte känner till samt i de lugnaste vatten finns även där saker dolt under ytan. Att sätta upp en statisk åldersgräns är ett sätt för oss vuxna att slippa ta ansvar och frågan handlar inte om jag ska vara vän med mitt barn på Facebook eller inte, frågan handlar om något mycket viktigare och den bottnar i det enkla...ska jag engagera mig i mitt barn? I så fall blir frågan om 13, 18 eller 7 år oviktig.

Mer om debatten kring åldersgränsen:

• Herald Sun
• Fox News
• AAJ News

När jag dör...

Vi kommer alla att dö, kruxet är att vi aldrig vet när, var eller hur. Skillnaden i dag gentemot tiden innan internet är att vi dessutom har en mängd digitala sammanhang som ligger kvar och är mer eller mindre aktiva även efter det att vi lämnat denna värld. Frågan är inte ny, begravningsbyråer som t.ex. Fonus har under lång tid arbetat med sk. Vita Arkiv där man kan förbereda sig och sin omgivning inför sin kommande död.

Nu finns det en app som kopplas till Facebook som heter If I Die som innebär att jag kan spela in en film där jag talar till de som jag vill ska ha mitt meddelande eller skriva en text. Därefter väljer jag vilka som ska få se mina meddelanden. Kul tanke...det finns dock några problem med detta och det är...när ska jag spela in mitt farväl? Ska det ske idag eller skall jag vänta lite. Om jag i mitt videomeddelande berättar hur mycket jag älskar min hustru men sedan när jag dör om kanske 15 år så har kanske jag och min hustru en helt annan relation till varandra? När ska jag spela in igen eller vad ska jag säga egentligen? Ska det vara ett allmänt snack om mig...frågorna hopar sig.

Men av filmen att döma nedan så är If I Die en helt fantastisk lösning och som dessutom är rätt cool, får i alla fall den känslan av IfIDie.


Kanske är det så med döden att den sker och vi kan inte förbereda oss på annat sätt än att vara närvarande var dag med vår omgivning och ingen teknik kan någonsin hjälpa oss i denna uppgift. Kanske är det just detta som är det unika med döendet och döden, vi är helt i händerna på ödet, Gud eller vad vi nu vill kalla intet.

Facebook för skolan

Facebook har nu lanserat en lösning för att kunna få skolor och elever att kunna nyttja Facebook för utbildning. Nyheten lanserades den 11/4 och utrullningen av tjänsten som heter Groups for Schools innebär att man enklare skall kunna dela dokument och annat som nyttjas inom skolan samt att man kan knyta sin e-postadress som man har på skolan till Facebook vilket innebär att sammanblandningen mellan privat och jobb (skola alltså) inte blir lika påtaglig. För att anmäla sig kan man klicka på denna länk. För tillfället verkar det bara vara universitet som är knutna till detta på Facebook, jag antar att det blir tillgängligt för alla skolor inom kort. En intressant fråga här är dock åldersgränsen på 13-år, kommer den att sättas lägre för just detta eller är det så att man inte får komma in i dessa världar om man inte är tonåring?

Döden och Facebook

Under senaste åren har allt fler börjat att fundera över vad som sker med all information som finns i sociala medier efter det att jag dött. Vem tillser t.ex. att min profil på Facebook försvinner eller undviker att mina vänner får ett automatiskt meddelande från Facebook att återknyta kontakten med mig (som nu är död) vilket sker per automatik efter några månaders inaktivitet.

Det gäller givetvis inte bara Facebook utan så många andra digitala medier som t.ex. e-post mm. För mig som är död så frågan nog helt oviktig men för min omgivning så önskar jag kunna göra min bortgång så odramatisk som möjligt, åtminstone vad gäller sociala medier. I Twitter så sker det ibland automatiska uppdateringar som visar på t.ex. statstik eller annan automatgenererad information, att se en bortgången väns konto fortsätta leva vidare kan bli smärtsamt för somliga.

Jag såg just en infograf från All Facebook som är intressant att studera och som tar upp denna fråga, inte särskilt djuplodat men den får tankarna att gå igång. Kanske anser man inte att sociala medier är ett problem efter sin egen bortgång, men samtidigt kanske vi helt enkelt får nya etiska frågeställningar att förhålla oss till i vår digitala värld?

Behöver vi få Facebook-vishet (Wisdom)

Jag har under några dagar testat tjänsten Wisdom som beskriver sig som A Social Intelligence App for Facebook. Poängen med denna är att jag kan få en grym koll på vilka inlägg i mina nätverk på Facebook (såväl som hela Facebook) som är mest populära, hur många ord jag i snitt skriver per inlägg samt allt annat som du önskar veta. Jag vet inte om vi kan kalla detta att bli mer vis som namnet Wisdom spelar på utan det vi får är statstik och det i överflöd. Jag får en koll på mina vänner på Facebook som jag egentligen inte vill ha för vi tappar helt plötsligt fokus på vad Facebook en gång handlade om, dvs att kommunicera och interagera med varandra. Nu blir Facebook med en stark koppling till affärssektorn ett så tydligt verktyg för att kunna nyttja befintlig information om oss själva för att rikta reklam eller annan information. Än värre är om man kan med dessa verktyg identifiera politisk hållning eller religiös uppfattning. Vi har alla hört talas om detta men det blir så tydligt då vi själva kommer över informationen på detta sätt som Wisdom nu erbjuder alla användare av Facebook.

Jag har sagt det förut men det är värt att upprepas...det är vi som är produkten...tro inget annat.

Nedan visas en skärmdump av programmet som finns dels integrerat i Facebook om man aktiverar det men kan även nyttjas via en iPhone eller iPad.

Europe versus Facebook

Vi känner alla till att all vår verksamhet på nätet loggas och att dessutom mycket av vår information också sparas i olika databaser. Jag har tagit upp frågan tidigare men det jag tycker mig se i mina informationsflöden är allt mer information om oss som enskilda individer sprids på nätet. Inte minst med de nya användarvillkoren från Google (läs om Googles nya användarvillkor i tidigare inlägg). SvD näringsliv tog upp frågan i gårdagens tidning i samband med att Facebook nu ska börsintroduceras. I anknytning till börsintroduceringsfrågan togs även frågan upp hur mycket information om den enskilde användaren som sparas av Facebook och det är en intressant läsning. Tydligen har jurisstudenten Max Shrems vid University of Vienna begärt ut den information som finns lagrad hos Facebook gällande just honom, efter mycket om och men fick han ut materialet och resultatet är nedslående...1222 sidor! Läs mer om detta i SvDs artikel: Så mycket info har Facebook om dig.

Detta anser jag vara orimlig då ett kommersiellt företag inte ska få lagra så mycket om oss som användare, mycket av informationen skulle kunna kasseras omgående. Men det som är intressant i detta är att nu börjar alltfler vilja få ut informationen från Facebook, det är inte alldeles enkelt men det är ett sätt att få en press på Facebook för att få dem att ändra sina datalagringar. I kölvattnet av Max Shrems arbete så börjar Facebook nu få problem i Europa och ju fler som sätter press på Facebook, desto större möjlighet finns nu att påverka.

Jag tänker själv begära ut all information från Facebook och en bra start för att komma igång samt att få en enkel ingång mot Facebook rekommenderar jag sidan: Europe versus Facebook. Här finns en enkel guide över hur man kan formulera sig samt vilka svar man inte ska acceptera från Facebook.

Sociala medier och lärmiljöer

Det händer mycket inom sociala medier samtidigt som jag ser en total strömlinjeformning vad gäller hur gränssnitten ska se ut. Kanske är det Facebook som lagt ribban och som sedan vidareutvecklats av t.ex. Google i Google+ mfl. Sakta men säkert rullas nu Microsofts sökgemenskap ut i det som kallas för So.cl och som tagits fram av Microsofts utvecklingsavdelning Fuse (se film nedan)

I går fick jag tillträde till So.cl och slås av det gränsnitt som i mångt och mycket påminner om Google+, jämför bara bilderna nedan från Google+ och So.cl, slående likhet vad gäller det mesta. Det som är intressant med So.cl är att man måste ha ett konto på Facebook för att kunna nyttja tjänsten. Kanske är det lite märkligt med tanke på att Microsoft har möjlighet att nyttja alla sina resurser man lagt ned på Hotmail och Windows Live.

Google+

So.cl

Frågan är då...är det såhär det måste se ut för att skapa en lärmiljö, dvs som bygger på samma parametrar och utseende eller är detta något helt annat och som inte är tillämpbart inom utbildningssektorn? Jag har aldrig trott på idén att flytta in utbildning i offentliga miljöer som t.ex. Facebook då vi får en hel del frågor rörande integritet och relation mellan fritid och arbetstid att ta hänsyn till. Däremot tror jag att vi måste nyttja delar inom sociala medier-trenden för att gå i takt inom skolan. Denna balansgång är oerhört avancerad och på måndag åker jag och några kollegor vid högskolan iväg för att diskutera morgondagens lärplattform i några dagar, frågan är delikat men bottnar inte vid snygg layout eller häftiga funktioner såväl som inloggningsstatistik eller skapa slutna digitala rum, här måste vi totalt omvärdera det mesta och sätta in allt i sitt sammanhang. Vi skall inte skapa nya klassrum på nätet, det har aldrig funkat och det funkar inte framgent heller, vi skall heller inte skapa totala kaos utan balansera mellan nytta, nöje, integritet, etik och inte minst..pedagogik. Dock finns det ingen pedagogik i en lärplattform eller annan digital miljö...pedagogiken sker i samspel mellan människor och inte mellan människa och digital lärplattform. Pedagogiken bygger på en klar tanke om var man är på väg och varför samt hur man tar sig dit.

Och föresten...om det är någon som till äventyrs har läst hela mitt inlägg och kommit hit så vill jag bara meddela att jag har tio inbjudningar till so.cl för den som är intresserad. Lägg in ditt förfrågan i kommetarsfältet nedan samt skicka ett mail till mig på svardhagen@gmail.com så sänder jag de jag har..först till kvarn.

Mer om Google+. Jag hoppas att du är myndig!

Har nu fått tillgång till Google+, Googles nya sociala tjänst. Även om jag har suttit en del framför datorn och tagit del av tjänsterna så finns mycket att utforska. Personligen tycker jag att det är snyggt, inte minst slipper man allt brus som finns i Facebook i form av t.ex. reklam eller nu också alla Spam-försök (som alla tydligen klickar på dessutom). Gränssnittet är rent och snygg samtidigt som det påminner mycket om Facebook. Men det finns viktiga saker som skiljer, både bra och dåliga delar.

Det som är positivt är att med Google+ är det så mycket enklare att styra vilka som skall få se vad i de s.k. kretsarna och som förinställning finns redan en krets skapad för släkten och en annan för vänner, eller som Google skriver för denna krets: "Dina riktiga vänner, de du kan tänka dig att dela privat information med"

Detta är bra, eller till och med mycket bra då Facebooks bidrag till sociala medier har inneburit att allt har blivit socialt, även det som kanske inte borde vara helt öppet och transparant.
Sedan så är det bra mycket enklare att dela bilder då det bara är att dra-och-släppa, eller allt bygger mer eller mindre på drag-och-släpp och detta är suveränt. Att släppa en bild och sedan välja vilka kretsar som skall få se bilden är enkelt samtidigt som man faktiskt har koll på vilka som skall se vad.

Att sedan kunna kommentera bilderna på ett snyggt sätt gör inte saken sämre. Det finns också en extra funktion i Google+ som innebär att när du delar en bild så får du mer information om bilden ifråga. Detta är dock något som vid en första anblick är mycket roligt, men däremot så får man också information som bygger på GPS-positionering. Detta innebär att man kan se var bilden är tagen om bilden är tagen med t.ex. en smart-phone. Det syns knappt att denna information kommer med och många lär glömma bort att avmarkera denna funktion. Se bilder nedan.

Detta låter kanske inte så allvarligt men jag tror att det är bättra att vi kan slå på en funktion istället för att behöva stänga av den, det senare kräver mer information och många tar inte till sig denna.

Sen har jag upptäckt att Google har gjort en mycket märklig sak med Google+. Visserligen är Google+ nu i beta-stadium men få känner till att åldersgränsen för att nyttja Google+ ligger på 18 år. För att överhuvudtaget ha ett Google-konto så måste man vara tretton men för Google+ gäller just nu alltså arton (18) år. Om man vill slå sig in på den sociala arenan så är det för mig oförklarligt varför man lagt åldern så högt. Detta innebär att många som får möjlighet att skapa ett Google+-konto och som måste fylla i sina födelsedata faktiskt inte kommer in alls då man kanske bara är sjutton år? Så till listan myndighetslistan kan vi nu lägga till Google+ tillsammans med andra vuxna saker som t.ex.   körkort, dricka alkohol, rökning, fängelsestraff, rösta, gifta sig mm mm.

Det man också bör komma ihåg är att om man skriver in en ålder så att Google känner till detta så kan man nästan inte alls få denna ålder ändrad, det går inte att ändra ålder. Tro mig, jag har försökt och det är krångligt, eller Googla på nätet efter change age Google.

Google har just nu stängt möjligheten till att bjuda in fler men så snart det öppnas igen så kommer jag att bjuda in alla som vill. Säg bara till och sänd mig din e-postadress så lägger jag till Er i en krets som är till för mina läsare.