tisdag 29 augusti 2017

Näthat blir än en gång skolans problem

Skolan har just börjat och nu fylls tidningarna med alarmerande nyheter där över hälften av lärarna på mellan- och högstadiet uppger att deras skola har problem (se t.ex Sydsvenskans artikel). Det är alarmerande och bekymmersamt att situationen ser ut som den gör. Elza Dunkels svarar som vanligt klokt och tydligt på hur man bör samtala med barnen om detta. Problemet är än en gång inte enheterna i sig, snarare är det en samhällsutveckling som gör att vi hela tiden flyttar gränsen för vad som är moraliskt anständigt. Hela tiden ser barn och unga "vuxna" som beter sig riktigt illa på nätet och ändå lyckas bli "kända". Youtubers berättar om sina liv och relationer in i minsta detalj och har svårt att se var gränsen mellan privat och offentligt går...allt i syfte att få fler tittare. En president i väst sitter och spyr ut sina personliga uppfattningar på Twitter och för miljontals människor är denne någon som äntligen säger det som "alla andra" tycker och känner, hur uppåt väggarna inläggen kan vara. Inte underligt att vår världsuppfattning förändras och att de moraliska spärrarna flyttas.

Tekniken går å andra sidan att styra, i Kina införs från 1 oktober ett förbud som innebär att du inte kan göra anonyma inlägg. I Kinas fall handlar det om att tysta oliktänkarna och kritikerna (läs mer på Quartz). Ibland, i mina mörkaste funderingar över mänsklighetens brist på respekt önskar jag att det var så även i Sverige, där det inte gick att göra ett inlägg om man inte verifierade detta med t.ex. BankID. Samtidigt vet jag att det är fel väg att gå och att "hatarna" finner andra vägar för att få utlopp för sina snedvridna beteenden.

Så vad ska skolan göra? Skolan kan göra flera saker och det gör skolan. Inte minst fortsätter lärare att arbeta med det viktiga värdegrundsarbetet. Skolan försöker även få igenom så många som möjligt för att de senare skall studera vidare. Studier är en förutsättning för att förstå sin omvärld och kunna se hatare för vad de är. Lärare är med sin blotta närvaro personer som många elever ser upp till och tar efter, där har vi ett stort ansvar att förvalta detta ansvar och förtroende. Skolan ber ibland eleverna att lämna sina mobiler under lektionstid och ibland får de ha dessa under lektionerna för att bedriva studier, inget annat. Att föräldrar och politiker lägger skuld på skolan och begär att skolan skall agera på olika sätt är oansvarigt och okunnigt.

Att stötta varandra är det viktigaste i stunder då det känns kallt. Elza Dunkels säger bland annat följande i Sydsvenskans artikel:
– Problemen med näthat kommer aldrig att lösa sig om man inte börjar stötta andra. Alla kan inte vara så tuffa att de säger ifrån. Det kan vara effektivare om någon annan, som inte är inblandad i konflikten, säger ifrån. Det behöver inte vara att attackera den som attackerar – det kan vara att skriva ett direktmeddelande till den utsatta: "Jag såg det där och jag är på din sida". Det är en viktig grej. Vi alla behöver bli bättre på det här.
Sen har vi föräldrarna och deras ansvar som är oerhört stort. Goda värderingar har sin grund i det som sker inom familjen och där föräldrar måste bli bättre på att inte agera reptillikt utan snarare försöka samtala med sina barn men även mellan vuxna. När folk talar med varandra händer saker. Vi måste stötta våra unga och däri ligger ansvaret att fastän vi kanske är irriterade och arga på andra som skrivit något försöka se det större perspektivet och inte ge igen med samma mynt. Att möta den andre och försöka sätta sig in i deras situation. När vi möts ansikte mot ansikte ökar respekten för varandra. Näthat uppstår inte pga av skolan, utan bl.a. för att en stor mängd unga samlas på en och samma plats under lång tid. Näthat uppstår inte bara för att de samlas på en och samma plats utan för att föräldrar helt enkelt inte tagit sitt ansvar vad gäller uppfostran gällande kamratskap, respekt, moral och integritet.

Förbud att skriva leder aldrig till något gott, att begränsa nätet är en återvändsgränd. Att skälla på de unga är missriktat, fundera istället var du som läsare står i denna fråga och hur du kan stötta de i din närhet.

Det finns egentligen bara en enda regel som alla borde följa på sociala medier: Har du inget snällt att säga, säg ingenting alls då.

onsdag 16 augusti 2017

Programmering i skolan-är det rätt väg att gå?

Skolverket har gjort förändringar i skolans styrdokument som innebär rätt rejäla förändringar gällande ämnena, biologi, fysik, geografi, historia, idrott och hälsa, kemi, matematik, religionskunskap, samhällskunskap, slöjd, svenska, svenska som andraspråk samt teknik. Samtliga dessa ämnen får nya skrivningar för att som vi kan läsa på Skolverket:
"ska bidra till att barn och elever utvecklar förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhället. De ska stärka elevernas förmåga att använda och förstå digitala system och tjänster, att förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt. Det handlar också om stärka förmågan att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med hjälp av digitala verktyg." Källa
Att en ökad kunskap om hur digitaliseringen påverkar oss som enskilda individer vad gäller integritet, källkritik och säkerhet är en självklarhet att lyfta i skolan. Däremot ställer jag mig kritiskt till själva programmeringsdelen som i mångt och mycket känns som en effekt av stark lobbying från branschsidan och hårdvarumarknaden inom IT. Jag återkommer till detta snart.

Det som också är märkligt är att inga ändringar genomförs i styrdokumenten i ämnena bild och musik. Särskilt intressant är att man valt att lägga bildämnet utanför denna satsning med tanke på att bilder är oerhört viktiga på nätet för att lyfta fram ett budskap samt att vilseleda. Likaså är musik ett område som idag är starkt digitaliserat och där de flesta stora artister idag är lika digitaliserade som en IT-konsult.

Men åter till frågan om programmering. De etiska, värdegrundsfrågorna kopplade till digitaliseringen är inte problematiskt, däremot är programmering det, av flera skäl. Det första är att det blir ännu en bit som skall läggas till en redan nu pressad skolplan där både lärare och elever kan komma att känna sig stressade eller okunniga inom området. Med mer stoff kommer andra ämnen att behöva maka på sig för att få in programmeringen. Vi behöver inte mindre svenska utan mer (se hur t.ex. hur dåligt "trollen" på nätet formulerar sig, de kan ju inte ens stava), vi behöver inte få in programmering inom matematikämnet som många idag kämpar sig igenom med stor möda, vi behöver mer stöd där. En del kan mena att programmering kan här stödja flera i förståelsen av ämnet, det återstår att se. (se mer inom området matematik och programmering i Skolvärldens artikel: Kritik mot programmering på matten).

Syftet med satsningen är enligt utbildningsministern Fridolin att skapa en likvärdig skola där alla får tillgång till digitaliseringens möjligheter vilket man menar är ett problem i skolan idag. Detta stämmer absolut, en del skolor har satsat på datorer i hög omfattning medan andra har gått långsammare fram. Frågan är bara, vad har detta resulterat i? Har vi fått bättre resultat? Idag ser vi inga sådana effekter. Jag arbetar själv som lärare och ser i flera fall hur elever som har det tufft i skolan snarare blir störda och förvirrade av att arbeta med en dator eller lärplatta.

Hur ser du som lärare på programmering i skolan, du får gärna svara på frågan nedan samt även ge egna synpunkter om du vill genom att gå in på denna länk för att rösta. Resultatet ser du omgående nedan:

Frågan ovan handlar om kunskapsutveckling. I de förändrade läroplanerna handlar det om bland annat följande: Utbildningen ska därigenom ge eleverna förutsättningar att utveckla digital kompetens och ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap. Frågan är om programmering bidrar till innovation och nytänkande? Den digitala kompetensen är enligt flera definitioner inte att kunna programmera. EU´s definition av begreppet digital kompetens omfattar säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik samt grundläggande färdigheter i kommunikations - och informationsteknik.[2]. Visst kan vi läsa in programmering i denna formulering, men jag gör det inte.

Ibland blir man lite fundersam över vilka krafter som påverkat inte minst de politiska styret. Givetvis har man tittat på Storbritannien som infört programmering i skolan på bred front (se bloggpost om programmering i skolan på Omvärldsbloggen). Skolsverige vill inte halka efter och givetvis vill man från regeringen sida se att nya innovativa företag som Spotify eller Skype skapas i kölvattnet av skolans satsning. Jag är rädd för att de nya skrivningarna kommer att ställa till det rätt rejält inom skolvärlden där huvudmännen inte lyckas att uppnå målen då det dels inte finns personal som har kompetensen men även för att det rent ekonomiskt inte kommer att gå ihop vad gäller teknikpark såväl som fortbildningsinsatser. Att skolverket sätter ihop en webbplats för utbildning hjälper till viss del men tid skall avsättas för lärarna att gå denna utbildning...frågan är om det känns som en prioriterad uppgift i dagens skolsverige?

Jag tar gärna synpunkter på denna fråga som är rätt infekterad redan. Jag kan absolut se poänger med att arbeta med scratch och andra lekfulla programmeringsmetoder,  så också att ladda in program till symaskinen för att skapa nya mönster eller att skriva ut i 3D-format, men vad kommer dessa övningar att resultera vad gäller kunskapsutveckling?