Näthat blir än en gång skolans problem

Skolan har just börjat och nu fylls tidningarna med alarmerande nyheter där över hälften av lärarna på mellan- och högstadiet uppger att deras skola har problem (se t.ex Sydsvenskans artikel). Det är alarmerande och bekymmersamt att situationen ser ut som den gör. Elza Dunkels svarar som vanligt klokt och tydligt på hur man bör samtala med barnen om detta. Problemet är än en gång inte enheterna i sig, snarare är det en samhällsutveckling som gör att vi hela tiden flyttar gränsen för vad som är moraliskt anständigt. Hela tiden ser barn och unga "vuxna" som beter sig riktigt illa på nätet och ändå lyckas bli "kända". Youtubers berättar om sina liv och relationer in i minsta detalj och har svårt att se var gränsen mellan privat och offentligt går...allt i syfte att få fler tittare. En president i väst sitter och spyr ut sina personliga uppfattningar på Twitter och för miljontals människor är denne någon som äntligen säger det som "alla andra" tycker och känner, hur uppåt väggarna inläggen kan vara. Inte underligt att vår världsuppfattning förändras och att de moraliska spärrarna flyttas.

Tekniken går å andra sidan att styra, i Kina införs från 1 oktober ett förbud som innebär att du inte kan göra anonyma inlägg. I Kinas fall handlar det om att tysta oliktänkarna och kritikerna (läs mer på Quartz). Ibland, i mina mörkaste funderingar över mänsklighetens brist på respekt önskar jag att det var så även i Sverige, där det inte gick att göra ett inlägg om man inte verifierade detta med t.ex. BankID. Samtidigt vet jag att det är fel väg att gå och att "hatarna" finner andra vägar för att få utlopp för sina snedvridna beteenden.

Så vad ska skolan göra? Skolan kan göra flera saker och det gör skolan. Inte minst fortsätter lärare att arbeta med det viktiga värdegrundsarbetet. Skolan försöker även få igenom så många som möjligt för att de senare skall studera vidare. Studier är en förutsättning för att förstå sin omvärld och kunna se hatare för vad de är. Lärare är med sin blotta närvaro personer som många elever ser upp till och tar efter, där har vi ett stort ansvar att förvalta detta ansvar och förtroende. Skolan ber ibland eleverna att lämna sina mobiler under lektionstid och ibland får de ha dessa under lektionerna för att bedriva studier, inget annat. Att föräldrar och politiker lägger skuld på skolan och begär att skolan skall agera på olika sätt är oansvarigt och okunnigt.

Att stötta varandra är det viktigaste i stunder då det känns kallt. Elza Dunkels säger bland annat följande i Sydsvenskans artikel:

– Problemen med näthat kommer aldrig att lösa sig om man inte börjar stötta andra. Alla kan inte vara så tuffa att de säger ifrån. Det kan vara effektivare om någon annan, som inte är inblandad i konflikten, säger ifrån. Det behöver inte vara att attackera den som attackerar – det kan vara att skriva ett direktmeddelande till den utsatta: "Jag såg det där och jag är på din sida". Det är en viktig grej. Vi alla behöver bli bättre på det här.

Sen har vi föräldrarna och deras ansvar som är oerhört stort. Goda värderingar har sin grund i det som sker inom familjen och där föräldrar måste bli bättre på att inte agera reptillikt utan snarare försöka samtala med sina barn men även mellan vuxna. När folk talar med varandra händer saker. Vi måste stötta våra unga och däri ligger ansvaret att fastän vi kanske är irriterade och arga på andra som skrivit något försöka se det större perspektivet och inte ge igen med samma mynt. Att möta den andre och försöka sätta sig in i deras situation. När vi möts ansikte mot ansikte ökar respekten för varandra. Näthat uppstår inte pga av skolan, utan bl.a. för att en stor mängd unga samlas på en och samma plats under lång tid. Näthat uppstår inte bara för att de samlas på en och samma plats utan för att föräldrar helt enkelt inte tagit sitt ansvar vad gäller uppfostran gällande kamratskap, respekt, moral och integritet.

Förbud att skriva leder aldrig till något gott, att begränsa nätet är en återvändsgränd. Att skälla på de unga är missriktat, fundera istället var du som läsare står i denna fråga och hur du kan stötta de i din närhet.

Det finns egentligen bara en enda regel som alla borde följa på sociala medier: Har du inget snällt att säga, säg ingenting alls då.