torsdag 5 mars 2015

Vet våra folkvalda vad de egentligen röstar om?

Med risk för att jag kanske skriver väl mycket om integritet på denna blogg så kan jag inte låta bli, inte minst då det är en mycket viktig fråga som de flesta inte verkar fundera så mycket på. Men i riksdagen har detta diskuterats nyligen då man i en motion önskat att granska samarbetet mellan Försvarets Radioanstalt - FRA och National Security Agence - NSA. Ni kommer kanske ihåg skandalen med NSA som inte bara spanade på sin egen befolkning utan även oss andra. Detta sker givetvis i samarbete med företag och regeringar där FRA i Sverige är en viktig partner, kanske en av de viktigaste i Europa, se artikel i SVD eller DN.

Nu har det i dagarna varit debatt i riksdagen om huruvida en granskning av samarbetet bör genomföras och för den som vill kan man se debatten nedan:

Motionsförslagen (som var två till antalet) handlar om följande:

Motionsförslagen rör bl.a. behovet av en översyn och granskning av signalspaningslagen, en översyn av uppdrag, sammansättning och befogenheter för Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (Siun) samt behovet av att tillsätta en parlamentarisk granskning av Försvarets radioanstalts (FRA) samarbete med den amerikanska myndigheten National Security Agency (NSA) m.fl. 

Det blev mycket tydligt att detta är något som riksdagen inte ville skulle granskas då vi utskottet och sedan också riksdagen avstyrkte motionerna. Det är bara Vänsterpartiet som går emot detta.




För egen del hade jag gärna sett en granskning då jag är rädd för att mycket om oss sänds över till NSA (eller snarare, NSA har direkttillgång till vår signalspaning i värsta fall) och det i kombination med våra resor och fingeravtryck som vi måste dela med oss av när vi reser in i USA gör att USA känner till mer om oss än vad vår egen nation gör.

Jag blir lite bekymrad över den totala majoriteten i riksdagen som ställer sig bakom ett beslut som säger att vi inte ska granska detta. Jag undrar om de sittande riksdagsledamöterna verkligen förstår vad de röstar om och vilka krafter som verkar när det handlar om integritet och övervakning?

torsdag 19 februari 2015

Dåligt för skolan-men kanske bra för eleven?

I dagens Computer Sweden kan vi läsa om att många skolor inte bryr sig om de problem eller integritetsfrågor som nyttjande av molntjänster innebär. Det är i sig inte underligt men samtidigt anmärkningsvärt.

Om vi ser till fördelarna med molntjänster så är de flera, inte minst med tanke på enkelheten, att alltid nå sina filer oavsett enhet eller plats gör det hela lättarbetat. Att också kunna redigera direkt i ett dokument, skriva bloggar och dela filer är andra fördelar. Det hela blir enklare och det är klart att skolorna vill komma dit, på så sätt kan man fokusera på det skolan skall handla om, dvs. lärande. Tiden är förbi då tekniker måste hjälpa till och administratörer på IT-avdelningar måste ordna med lösenord. Läraren har via molntjänsterna fått kontroll på det digitala läget och det är klart att det är önskvärt.

Men det finns problem med molntjänsterna också. Inte minst handlar det om att vi sluter avtal med företag där vi inte har någon aning om hur man kommer att använda sig av de uppgifter som man dels ger dem i samband med registrering eller det material som man lagrar i deras tjäntser. Vi vet inte hur länge dessa tjänster kommer att finnas kvar och det är osäkert huruvida vi kommer att kunna spara det material som vi en gång laddat upp.

Vidare har vi ingen aning om vilka andra som får ta del av materialet vilket har varit tydligt i samband med NSA-skandalen. Vi vet inte heller hur vår data kommer att nyttjas för att utveckla nya produkter eller kanske säljs (eller köps upp) till andra företag. För vem tar sig tid att läsa villkoren till en tjänst och hur många förstår vad man läser (se mer om villkor i tidigare inlägg)?

Trots att jurister i Sverige tror sig ha löst problemet med molntjänster så ser vi att datainspektionen gång på gång säger nej, det räcker inte. Vi måste säkra upp ytterligare menar de vilket kan kännas tråkigt för skolan...men kanske viktigare för eleven?

Vad många som nyttjar molntjänster i skolan inte har förstått är att en kommun/skola måste sluta avtal på egen hand med varje molntjänstleverantör som man vill nyttja och det är mycket komplicerat att för en kommun att genomföra detta. Jag rekommenderar alla att läsa hur Datainspektionen ser på molntjänster och personuppgifter och vid en snabb genomläsning inser man att detta är inte lätt.

Det uppenbara problemet är nu att lärarna blir begränsade i hur de kan arbeta och känner sig uppgivna om man inser hur reglerna ser ut för att arbeta med elever i molnet. Det som då naturligt sker är att man istället väljer att blunda för detta och kör ändå...det får gå som det vill men jag måste lösa min undervisningsvardag.

Detta måste dock tas på allvar och i takt med att vi för in allt mer tjänster och program i skolan så måste vi också se till elevernas säkerhet i första hand. Om du går på en föreläsning och lyssnar till alla lärare som berättar hur de arbetar med olika molntjänster i skolan och frågar dem hur de löst det hela rent juridiskt, så tror jag att det är få som kan säga att det finns något avtal mellan skola/kommun och leverantören av tjänsten. 

torsdag 12 februari 2015

Dags att planera vad som händer med Facebook när du dör

Frågan om vad som händer med våra sociala platser på nätet när man går bort diskuteras från och till. Det finns hos flera en oro över vad som händer med sidor som försvinner och här finns många etiska frågor att diskutera. Om en närstående gått bort så kan man idag på Facebook begära att den avlidnes Facebook-konto konverteras till ett minneskonto, se bild nedan


Nu har Facebook i USA infört en ny funktion där jag själv som användare kan teckna ett kontrakt (legacy contact feature som innebär att jag som användare anger vem som får hantera mitt konto eller om kontot skall avslutas efter det att man avlidit. 

Foto från Facebook



Ytterligare kommer nu minneskonton att märkas särskilt för att det klart skall framgå att kontot tillhör/tillhörde en nu bortgången.

Foto från Facebook
När denna möjlighet kommer till Svenska Facebook är oklart. 

För en del är denna fråga säkert helt oväsentlig men andra anser att det måste finnas sätt för anhöriga att få bort konton som tillhör en närstående avliden. Det finns även tjänster som ser till att konton försvinner efter det att man gått bort. Detta kommer jag att återkomma till. Döden har alltid berört oss och med sociala medier får vi en ny dimension där möjligheten till gå vidare kanske försvåras av en ständig närvaro av den avlidne på sociala medier? Redan nu finns det många konton på Facebook där personen ifråga har avlidit och jag har sett uppgifter som säger att det är 10 miljoner konton och ända upp till 30 miljoner konton som idag inte har någon ägare. Svårberäkneligt givetvis men det finns säkerligen en anledning till varför Facebook nu inför denna funktion, Facebook fylls av allt fler konton som är inaktiva pga dödsfall. Genom att överlåta ansvaret på användarna slipper de själva administrationen så som den ser ut idag.

Se tidigare inlägg på denna blogg: Döden och Facebook

onsdag 11 februari 2015

Vill du inte vara med på Google Street View? Gör i så fall såhär

Google kartlägger inte bara vår värld från luften utan även genom att ta bilder av våra hur och vägar. Detta görs utan att ni blir notifierade om detta och publiceras sedan på Google Maps Street View. inget konstigt i det kanske men det kan finnas tillfällen då man inte vill att ens hus synliggörs på nätet (skälen kan säkert vara flera) och det finns sätt att få bort sitt hus eller sommarstuga från Google Maps Street View. Du kan också anmäla om du vill få bort något objekt eller kanske ett ansikte som du inte anser är utsuddat.

Om du går in på Street View läget och navigerar dig till ditt hus samt sätter markören på ditt hus (se bild nedan, se pilen till höger) och väljer sedan: "Anmäl ett problem"
Klicka på bilden för bättre upplösning

När du valt "Anmäl ett problem" så kommer rutan nedanför upp där du anger vad du vill radera. Fyll i informationen på den sidan och kom ihåg, när du väl raderat ditt hus på Google Street View så går det inte att ångra dig.


Klicka på bilden för bättre upplösning
(Observera att ovanstående exempel inte raderades från Google Street View då det är en offentlig byggnad, jag gick således inte vidare med denna begäran).

tisdag 10 februari 2015

Det digitala skrivandets arkeologi

Visst vore det fint att ibland kunna se varenda händelse i ett dokument. Hur orden växer fram eller kopieras in och vilka ändringar som sker och när de sker. Sedan maj 2010 har Google loggat varenda ändring i samtliga dokument som skrivits i Google dokument. Det är känt sedan tidigare att det finns en revisionshistorik men denna blir allt tydligare när man nyttjar tillägget Draftback.

Tänk dig en elev som skriver en uppsats eller några elever som tillsammans skriver i ett dokument och där man som lärare kan se hur texten växer fram och av vilken användare. Det kunde vara intressant. Frågan är om det är önskvärt? Vi vet väldigt lite om vad som sker ändå. En del väljer kanske att skriva i annat dokument och sedan klistrar in drive-dokumentet. Med denna form av kontroll kan vi bli hjälpta men främst för egen del. Som kontrollverktyg fungerar det nog inte men däremot för att bli varse om sitt eget lärande.



Det som är intressant är att om du får ett delat dokument så kan du via Draftback se de ändringar som gjorts i det dokumentet. Det är alltså inte endast dina ändringar som kommer med utan du kommer åt de som gjorts av andra. I riktigt stora dokument eller kollaborativa arbeten blir detta till en arkeologisk utgrävning i det digitala skrivandet där vi på sekunden kan se vad som skrevs och av vem. En källa till kunskap eller kanske en väg åt fel håll där skrivandet kvävs i den allt större transpandensen.




tisdag 27 januari 2015

Hur du lyckas i en TED-talk!

Vi har alla sett och många gånger fascinerats av TED-talks där skarpa hjärnor får oss andra dödliga att fundera över hur vi själva skulle vilja lyfta fram det som ligger oss närmast våra hjärtan. Dessa korta och intressanta föreläsningar har fått stort genomslag inte minst inom skolvärlden. De fyller en viktig funktion då vi tvingas till att fundera över vår egen undervisningsmetodik/pedagogik och får många av oss att vilja spänna bågen högre. Samtidigt så är dessa "talks" även uppbyggda på ett alldeles särskilt sätt som vi inte ser igenom i början.

En som har sett igenom detta är Will Stephen som den 15/1 2015 på TEDx i New York gör en alldeles lysande föreläsning om, just det, ingenting. Han fyller nästan 6 minuter med ingenting...och ändå så underhållande. Vi lär oss kanske just ingenting, men vi lär oss hur vi själva fungerar i vår lärgärning.


måndag 26 januari 2015

Vi gör helt enkelt mer-infograf

Enligt en infograf som baseras på data från bland annat: Pewinternet.com, internetworldstats.com, radicati.com m.fl och som publicerats på techspartan.co.uk så ökar vår aktivitet på sociala medier år efter år. Om vi jämför 2013 med 2014 så har publiceringen av instagrambilder ökat med dryga 76% och allt fler loggar in på Facebook. Vår aktivitet på internet ökar alltså men vi kan också göra några intressanta iakttagelser. Bland annat så ökar Google-sökningar endast med 1.9% vilket är en låg siffra. Frågan är ifall Google tappar mark eller ifall våra användarmönster nu förändras på nätet?

I vilket fall kan vi konstatera att där ökningen är störst handlar om media. Youtube ökar med hela 197% om man ser till uppladdningen av material på Youtube. Bilder ökar och även Twittrandet.

Vi kan helt enkelt sluta oss till...att vi gör mer och publicerar allt mer.

Mer info får du på denna sida: http://www.techspartan.co.uk/features/internet-minute-2013-vs-2014-infographic/

onsdag 21 januari 2015

Den Svenska skolan kommer aldrig att bli bäst

Vi ser en tydlig trend i Sverige och inte minst inom skolan att administrationen tar allt mer tid. Allt ska dokumenteras och styras enligt de mål och krav som finns inom skolan. Givetvis syftar detta till att skapa en kvalitetsfylld skola, men tänk om det istället är helt kontraproduktivt?

Förra året släppte forskarna Anders Forssell och Anders Ivarsson Westerberg en bok som går under namnet Administrationssamhället där de lyfter frågan om den ökade administrationen, inte minst efter datoriseringen. Administratörstjänster har försvunnit och ersatts av i skolans fall lärare som nu utöver kärnverksamheten måste administrera i hög grad. Författarna talar om att en amatörisering av administrationen när utbildade lärare inom pedagogik istället måste lägga ned stor tid på administration. Detta gäller över hela utbildningssystemet från förskola till högre utbildning. Inte nog med att administrationen flyttats från administratörer till lärare, uppgifterna ökar dessutom. Inget försvinner utan mer läggs hela tiden till.

En intervju med författarna finns på vetenskapsradion (bäddas in nedan) där jag tror att du känner igen mycket av det som sägs.


Denna utveckling är mycket oroande för Sveriges skolutveckling. Om vi inte får en skola där lärarna får fokusera på sitt huvuduppdrag, dvs utbildning och pedagogisk utveckling så kommer vi aldrig att bli en skola som blir bäst (i många avseende tror jag ändå att den Svenska skolan är mycket bra men dessa värden går inte att mäta). Om fokus istället kunde ligga på didaktik och att andra, som verkligen är proffs på administration kunde sköta det, så skulle resultaten i skolan öka i stor omfattning. Tyvärr har man under senaste åren alltmer skjutit in sig på dokumentering, mål och rapportering in absurdum vilket gör att många lärare idag känner att läraryrket har förändrats väsentlig under senare tid, eller att man inte utbildade sig till lärare för att bli administratör.

Vi tror också ofta att digitaliseringen i skolan effektiviserar utbildningarna, det är inte minst ofta chefernas stora förhoppning, men i flera fall ser vi det motsatta. Tekniken tar tid, nät krånglar och nya system som är så svåra att förstå införs i syfte att effektivisera, men det motsatta sker.

I slutet av intervjun kan vi höra forskarna säga att en lösning på detta är kanske att man från ledningen (myndigheterna) kanske skall styra lite mindre. Ofta fungerar ett arbetslag mycket bra men när någon utifrån vill gå in och styra så förstörs det arbete som redan fungerar.

Läs också: Villkor för lärararbetets organisering, vid högskolan i Kristianstad. Där vi kan läsa att så mycket som fem lärartjänster av 291 helt och hållet går åt till att hantera teknikproblem. 

måndag 19 januari 2015

Big Data - vår nästa naturresurs

Digitaliseringen av allt, inte bara skolan utan allt är nu ett faktum. Det finns knappt en pryl som inte är uppkopplad och detta är trots allt bara början på en digital revolution. Jag har följt den digitala utvecklingen sedan 1993 och mycket har hänt men de senaste två-tre åren är exceptionella. Det finns inga gränser över vad man kan åstadkomma med teknik. Det är här det börjar bli riktigt intressant, inte bara utifrån integritetsfrågan utan även utifrån ett utbildningsperspektiv.

Jag deltog i december på en konferens i Philadelphia, USA där fokus låg på reimagine education inom högre utbildning. Deltagare från över 33 länder fanns representerade och vi alla höll föredrag för varandra vilket var både givande men mest kanske skrämmande. Nyckelorden under denna konferens vad Big Data, MOOCs, Learning Analytics och adaptive learning. Courseras grundare Daphne Koller höll en Keynote och lyfte där fram alla fördelar som finns med Massive Open Online Coursers (MOOC). I stort sett allt handlar om hur vi kan automatisera utbildning och studera varje enskild elev/student och förse dem med relevant information så att de går framåt i lärandet. Det är fullt möjligt att göra detta idag med all data vi får in via .tex. lärplattformar eller andra system som systematiskt kartlägger varje händelse och enskild individ. Systematiskt kartlägger skriver jag och visst känns det olustigt? Att helt och hållet kartlägga elever men även lärare och våra handlingsmönster och vanor för att på så sätt lägga pusslet om vårt lärande. I extramfallet så talade man under konferensen om att på allvar (eller det hände redan nu) nyttja IBMs superdator Watson för att stödja eleverna där läraren kanske inte har tid eller kompetens inom ett område. En skola där datorer alltmer tar över och vet mer om eleven än vad läraren gör.

Vi kan se många fördelar i detta men problemet är att dessa system förutsätter att det finns en på förhand bestämd väg som alla elever skall gå. Någon måste dikterat och föresett datorerna med vad eleverna skall kunna. Problemet med detta anser jag är att vi likriktar våra elever och ger inte utrymme till kreativitet eller innovation.

Jag hörde någon under konferensen säga att Big Data är vår nya naturresurs som bara väntar på att bli förädlad och med det innebär att nyttja våra barn (och vuxnas) data för att skapa nya tjänster och automatisera många av de pedagogiska uppdragen.

Jag saknar denna diskussion i Sverige. Vi är relativt naiva inom skolvärlden vad gäller IT i skolan. Inte minst i takt med att vi nyttjar allt fler molntjänster och sociala medier som avsäger vi oss både vår integritet och därmed en del av oss själva. Vi är delar i ett stort informationshav där vår information är den viktigaste ingrediensen för att företag som Google, Apple, Facebook, Yahoo, Microsoft mfl. skall utvecklas och bli ännu bättre. Där tjänster skapas för mig men egentligen handlar det inte om mig utan om pengar, stora pengar.

Vi behöver lyfta denna fråga på mycket hög nivå inom skolsverige. Alla vi som förordar sociala medier och montjänster inom skolan måste samtidigt med stor tydlighet klargöra vad dessa fantastiska tjänster, som dessutom är gratis, egentligen handlar om. Här tror jag att vi är många som inte förstår detta.

Börja med att sätta er in vad det handlar om genom att se dokumentären Terms and Conditions (som nu är 1.5 år gammal). Den finns på Netflix med svensk undertext för den som har tillgång till Netflix. När ni har sett denna så kan ni lägga till ytterligare 20% vad gäller integritetsproblematik och övervakning.



Kanske hade man inte helt fel i Matrix-filmen där datorerna mjölkade ut resurser ur människorna, men resurserna handlar här om information, vi är den nya naturtillgången/resursen.

Jag kan låta väl kritisk i detta, det vet jag, men med tanke på det som händer just nu så är det varje pedagogs ansvar att vara kritisk och handla därefter.

tisdag 1 juli 2014

Lärplattformens problematik

Alla som arbetar inom utbildningsektorn har idag något sorts digitalt stöd i en sk. lärplattform, de kan heta It´s Learning, Fronter, Blackboard, Vklass såväl som Moodle eller Sakai. Alla dessa går under samlingsbegreppet lärplattform medan vi i engelskan har begreppet LMS-Learning Management System. Jag har vid flera tillfällen skrivit om läplattformar i denna blogg (se tidigare inlägg här) och jag är efter år med arbeta med lärplattformar inte vän med dessa. Jag har varit med och implementerat lärplattformen på den högskolan jag arbetar på såväl bistått andra skolor i detta arbete. Det jag har lärt mig under alla år är att dessa lösningar sällan fungerar. Den norska tidningen Bergens Tidene hade i går en krönika där författaren beskrev hur denne såg på lärplattformen IT´s Learning (Läs artikeln här). Kontentan är denna artikel densamma som jag skrivit om tidigare, det sker mycket lite av lärande i lärplattformen och oftas fungerar dessa som grogrund för det missnöje kring digitaliseringen som många lärare känner. Det som var tänkt som ett stöd blev det motsatta där inte bara lärare tycker att det fungerar dåligt utan även elever och föräldrar.

Det som är intressant i denna krönika är att det finns en passus som är värd att läsa flera gånger och det handlar om de som är satta att arbeta med implementering av lärplattformen:
Lytt til lærarane! Og med «lærarane» meiner eg ikkje den vesle dilettantiske eliten av Itslearning-ressurslærarar, som de har gjeve nedsett undervisningstid og som de sender på Itslearning-brukarkonferansar på luksushotell med god pleie og kulturelle opplevingar, dei som på sett og vis er «kjøpt og betalt» av dykk og Itslearning, men alle dei andre.
Kanske något hårt formulerat men visst händer det att en del mer eller mindre känns "köpta" av företagen (må vara lärplattformsföretag såväl som hårdvaruutrustning).  Bara under senaste veckan har jag talat med tre olika lärare från olika kommuner och skolor som oberoende av varandra känner stor frustration över den digitalisering som skett i lärplattformsfrågan. Där man bytt från en lärplattform till en annan bara för att den första inte funkade. Resultatet blir att lärare inte vill lära om igen och därför kommer den nya lärplattformen att funka ännu sämre.

Kanske är det så att lärplattformens tid så som vi känner dem är över och där vi måste ha något nytt, något som är mycket mer intuitivt och kanske vågar vi också hoppas på att dessa lösningar dessutom grundas på evidensbaserad forskning som visar att lösningen ifråga faktiskt leder till ett bättre lärande och inte som nu, det motsatta.

I ett inlägg från denna blogg januari 2011 skriver jag följande:
Frågan jag ställer mig är ifall våra tankar kring hur vi skapar en fungerande lärmiljö online bygger på fel parametrar. Vi försöker allt som oftast att kopiera vår fysiska lärmiljö i t.ex. olika lärplattformar. Dessa har direkt kopierat metoderna som den fysiska skolan bygger på, klassrumstänk och grupptillhörighet. Dessa är givetvis viktiga men blir ofta problematiska online. I ett klassrum så bygger ofta undervisningen på att hela gruppen gör samma sak samtidigt, detta är sällan fallet online. Vi ska utgå från att arbetar vi online så kommer vi genast att ha elever som inte ligger i fas med varandra, visserligen är detta fallet även i klassrummet offline men online så kommer eleverna att ligga ännu mer i ofas med varandra. Det är också därför att lärmiljöerna som vi vill skapa online misslyckas för de bygger på tanken att gruppen skall gå i takt med varandra.

Och det som vi ser ovan är bara en del i en mycket större problematik som grundar sig i att vi i många skolor har målat in oss i ett hörn med lösningar som inte funkar, bara rent teoretiskt. Frågan är om vi måste vänta på att färgen torkar eller om vi vågar klampa över den nymålade ytan för att göra något bättre?