fredag 28 augusti 2015

Strålningen i ett digitalt samhälle

En rätt gammal debatt kring strålningen kanske kommer att blossa upp igen nu när det är möjligt att i en kommande app kunna mäta av strålning från routrar, 3-4G master men även trådbunden kommunikationsteknik. Det är sajten Architecture of Radio som under hösten kommer att lansera en iPad-app som kan mäta av strålningen i ett rum och visualisera denna. Om det hela stämmer i den demo som visas nedan så är det helt klart så att det finns många nätverk som omger en.


architectureofradio from R Vijgen on Vimeo.

Däremot vet vi inte hur dessa nätverk påverkar oss, det finns olika uppfattningar om detta och troligtvis får vi veta detta vad tiden lider. I vilket fall kommer denna app på olika sätt skrämma många och det är en sak att se det hela visualiserat men det är en helt annan sak att förstå hur strålning påverkar oss...om det påverkar oss? Men med rätt retorik skulle man nog kunna få en del skolor och arbetsplatser att stänga bara utifrån en visualisering, där är det viktigt att förstå att det inte räcker med en visualisering.


Tidigare inlägg på denna blogg om strålning:
Skolan är en del av samhället och samhället är en del av skolan
EU-förslag om förbud att nyttja Wifi och mobiltelefoner i skolan

måndag 24 augusti 2015

"Barn hatar barn på nätet", jag undrar...vad har fått barnen att hata?

Dagens Nyheter har satt fokus på en viktig fråga i artikeln Barn berättar: Så hatas och kränks vi på nätet och vill nu bevaka näthatet och vad polisen och skolorna gör åt det. Näthat, troll och mobbning är starka ord som gör oss upprörda och det är det som DN också vill, dvs få oss att läsa och bli upprörda. Frågan är till vilket pris?

Missförstå mig rätt...mobbning är alltid mobbning är alltid mobbning och det är allt för många barn som mår dåligt av detta. DN skriver: Barn hatar barn på nätet, varje dag. Tusentals kränkningar, hat och hot cirkulerar på anonyma forum, visar DN:s granskning. Det stämmer säkert med tusentals kränkningar på anonyma forum men DN lyckas också att än en gång skuldbelägga barnen, skolorna och polisen för detta då det är föräldrarna till dessa barn som i de flesta fallen skall ha all skuld. Föräldrar som inte vet vad medmänsklighet är och aldrig förstått vad värdegrundsarbetet i skolorna går ut på. Föräldrar som mer eller mindre är fullständigt ointresserade i sina barns liv och vad de t.ex. gör på nätet eller mobiltelefonen. Föräldrar som är mer upptagna av sig själv, sina telefoner och uppdateringar än sina barn. Föräldrar som aldrig dyker upp på föräldramöten eller information om t.ex. mobbning (vilket skolorna ofta erbjuder). Dessa föräldrar finns i alla samhällsklasser så det är ingen klassfråga utan en attitydfråga. Det finns också föräldrar som har gett upp eller som inte orkar och som tappat greppet över sina barn. Är det då skolans fel eller polisens? Eller är det socialtjänstens fel eller kanske politikernas fel?

Men det är lättare att överlåta ansvaret på skolorna som "inte gör något" åt detta. Jag har besökt många skolor och träffat så många skolchefer och rektorer som i förtvivlan säger att man gör så gott man kan utifrån de resurser som finns och inom de ramar de får verka inom. Värdegrundsarbetet arbetat man med varje dag. Men mobbning pågår dygnet runt och oavsett om det är skoldag eller inte och det finns många gånger små möjligheter till att flytta elever (vilket ofta inte är en bra lösning heller) som mobbar. Föräldrar till barn som mobbar försöker man resonera med men inget händer. Skolorna är mycket sällan problemet annat än att där samlas en stor mängd barn på ett och samma ställe.

Än en gång, frågan är viktig och det är utifrån såna här situationer vi får debatter om mobilfria skolor och övervakning av nätet.

Jag hoppas att denna kartläggning som DN nu påbörjat inte blir ännu en debatt där barnen blir offer och slagpåsar utan där man lyfter ansvarsfrågan till de som förser våra barn med digitala verktyg. Dessa verktyg som kan vara en välsignelse för somliga men en förbannelse för andra.

Ibland funderar jag över detta att det är förbjudet att aga sina barn, en helt logisk lag, en obestridlig sådan. Men borde det inte vara lika olagligt att medverka till att ens barn ignorerar mänskliga rättigheter och värden? Dessa värden är det viktigaste vi har att ge våra barn. Om vi inte har dem som vuxna...hur skall vi då kunna begära det av barnen?

"Barn hatar barn på nätet", jag undrar...vad har fått barnen att hata?

DN har tagit bollen...se nu till att inte fumla med den.

onsdag 19 augusti 2015

Digitala läromedel - vad är det?

Det är helt klart så att digitala läromedel blir alltmer vanliga i skolan. Gleerups arbetar för att det skall vara möjligt att i deras läromedel även kunna lägga till material som man själv vill ha med som tillägg till deras material (läs mer). En intressant idé och det vore spännande att ta del av i vilken utsträckning detta kommer att ske.

Vad är ett läromedel egentligen, ja i skolförordningen från 1971 beskrevs läromedel som "alla de resurser som kan användas i en undervisningssituation" vilket är en bra beskrivning. De digitala artefakterna bidrar till att utöka floran av läromedel men till syvende och sist handlar läromedel om att skapa förståelse och ibland är digitala verktyg helt fenomenala att använda till detta, andra gånger mindre bra. Men ibland kan det finnas poänger med att inte arbeta med tillrättalagt material utan just fokusera och diskutera ett material på nätet. Till det fick jag just tillgång till ett relativt nytt verktyg som utifrån ett forskningsperspektiv är lysande att nyttja men även till undervisning.

Tjänsten heter Hypothes.is och möjliggör att kommentera i stort sett vilken sida som helst på nätet såväl som PDF-dokument och om man vill kan man dela sina synpunkter med andra som besöker denna sida. Med ett litet tillägg i Google Chrome så är tjänsten alltid tillgänglig via webbläsaren. Detta innebär att jag kan markera ett textavsnitt om jag vill och sedan skriva in en kommentar. Andra kan läsa detta (om man gör det offentligt) och utifrån detta kan man diskutera en sida. Det krävs inga inloggningar för att se andras inlägg och här kan lärande ske inte bara utifrån en text utan från diskursen i det som debatteras.

Låt oss ta exemplet med definitionen av ett läromedel, den hämtades från Skolverkets sida och där har jag också nyttjat Hypothes.is för att diskutera innehållet på denna sida. Om du skapar ett konto på Hypothes.is så är vi flera som kan delta i debatten. För egen del kan du sedan på din sida se alla de citat, information mm som du sparat.

Nedan ser en bild av Skolverkets sida där jag nu också gjort ett inlägg...välkommen att delta i diskussionen.

Användningsområdena är flera, t.ex. att kritisera sidor som har främlingsfientligt innehåll eller som snedvrider fakta. Om det kan leda till ett lärande...då är det ett läromedel.


tisdag 18 augusti 2015

Digitala läromedel - är de bättre än analoga?

Håkan Fleischer debatterar i Skolvärlden med artikeln: Digitala läromedel ger mer undervisningstid. I denna artikel lyfter Håkan fördelarna med att nyttja digitala böcker framför analoga och en av fördelarna är att de digitala böckerna är mer uppdaterade än de analoga och därmed mer lämpliga att nyttja för lärare då de inte behöver lägga ned lika mycket tid på faktakontroller. Jag är ofta överens med Håkan i flera olika frågor men i just denna så är jag inte säker på att digitalt undervisningsmaterial garanterar objektivitet eller att felaktigheter uppstår. Egentligen skiljer sig inte publicering i digitala former särskilt mycket från analoga. Lika omfattande faktagranskning krävs.

Det kan i värsta fall också gå riktigt illa som i Los Angeles där skolorna satsade stora pengar på att köpa in läsplattor i kombination med utbildningsmaterial från Pearson. I detta fall har allt gått fel och de digitala resurserna har inte räckt till och tekniken har strulat. Här har mycket tid förlorats och stora pengar har gått åt annat än utbildning, läs mer: LAUSD ditching Pearson iPad program software, demanding multimillion dollar refund.

Med allt fler producenter av läromedel kan vi också utgå från att mycket av materialet som publiceras inte är faktagranskat. Den brännande frågan är också...vad är ett läromedel? Kan en kanal på Youtube med historiska fakta klassas som läromedel? Eller måste läromedel alltid gå via förlag? Om vi ser till Youtube så nyttjas mycket material i skolorna som undervisningmaterial, men i somliga fall så är det katastrofalt låg kvalitet på materialet, och trots detta nyttjas det bland elever och även lärare.

Det finns en oerhörd stor risk för en sänkning av kvaliteten i skolan om inte lärare faktiskt granskar material som skall nyttjas för undervisning.

Håkan Fleischer skriver vidare i debattartikeln att det finns poänger med att samla allt studiematerial på ett och samma ställe. Det kan finnas en poäng med detta men problemet man såg i Los Angeles (och som man var lovad skulle fungera) var att läsplattorna kunde låsas upp så att man kom åt annat än just utbildningsmaterialet vilket ledde till att eleverna sysslade med annat än att studera.

Digital litteratur har stora möjligheter men att utgå från att de förenklar arbetet för läraren är inte alldeles självklart enligt min mening. Men debatten är bra och jag hoppas på att detta diskuteras flitigt.

Läs mer om Los Angeles skoldistrikts problem med digitala läromedel: L.A. School District Cancels iPad Pearson Curriculum, Asks Apple for Refund

Läs också tidigare inlägg om Digitala läromedel

tisdag 28 juli 2015

När något blir viralt så stannar förnuftet.

Jag vet inte hur det är för dig, men för mig så är det som blir viralt många gånger en varningssignal. Min fråga är nästan alltid, varför sprids detta i sådan grad och vilken är källan? Jag har tidigare skrivit om virala fenomen på Internet men frågan är värd att ta upp igen. I går skrev jag ett inlägg som handlar om virala citat från kända personer. Problemet är bara att personerna som citeras aldrig har sagt det som sprids. En mycket viktig faktor för att något skall spridas är att meddelandet är trovärdigt och detta sker med hjälp av en känd person som t.ex. Einstein. Om vi fortsätter på den linjen, dvs. kända citat från kända personer så är detta problematiskt utifrån flera perspektiv. Nedan ser vi ett citat av Nelson Mandela.

Detta är något som Mandela aldrig har sagt men däremot har citatet nyttjas i flera olika sammanhang, som t.ex. i filmen Akeelah and the Bee där citatet finns på en vägg och där det nedanför står att Mandela sagt detta. I filmen Invictus så finns denna dikt/citat med likaså, dock utan att att ange källan men filmen handlar bland annat om Mandela. Klart att man tror att det är Mandela som efter 27 år i fångenskap skriver något som detta. Det hela låter egentligen otroligt om man tänker efter och det är inte Mandela som skrivit detta utan Marianne Williamson.

Missuppfattningar sprider sig idag så mycket snabbare än någonsin tidigare. Ett citat som ofta tillskrivs Einstein igen är:

Det förefaller som att Einstein ev. har sagt detta men även han citerade troligtvis denna text. Om man besöker Quoteinvestigator så får man en rätt intressant läsning när man inser att vissa citat växer fram under lång tid och det är mer eller mindre omöjligt att säga vem som ligger bakom det.

Den sista är nästan mest intressant, det är ett citat som tillskrivs en man men om vi bara googlar lite på citatet så är det uppenbart att det en rätt nära bekant till Franklin som ligger bakom detta. Nämligen Eleanor Roosevelt.

Om det nu är så att trovärdigheten är viktig för att få spridning, har man därför valt att sätta Franklin Roosevelt som upphovsperson istället för hans hustru eller har det bara blivit fel på vägen? Vad vi ser är att det är allvarligt problematiskt när citat får spridning främst för personen ifråga sägs ha sagt det. Nu är det inte alltid så men rätt ofta. Det tar tid att granska citaten men vi blir lite klokare varje gång vi gör det.



Jag skulle uppskatta enormt om ni andra sökte er runt efter citat som står på fel upphovsperson eller om citaten i sig är felaktiga och kanske skrev en kommentar om detta här på bloggen. För att få igång er...läs mer på Wikiquotes sida om felciteringar. När något blir viralt så fungerar vi lite så att då alla andra delar något som låter bra...då är nog allt i sin ordning :-)

måndag 27 juli 2015

Alla dessa inspirerande citat...vad gör de med oss?

Om det finns något vi älskar på nätet så är det inspirerande citat och inte minst när vi får dem levererade av kända profiler. John Lennon, Einstein och Thomas Jefferson är bara några bland så många andra. I alla möjliga former, färger, typsnitt och situationer får vi bilder med inspirerande texter presenterade i våra flöden i sociala medier. Uppmaningar om hur vi kan förbätttra oss själva som vi är, att vara snälla och medkännande för alla och aldrig ta skit från idioter.

Inte minst är dessa citat väl spridda inom utbildningssammanhang för att de är så...inspirerande (se citat som sägs komma från Einstein här)

Någonstans hoppas vi vanliga människor att även vi har några genialiska drag men skälen till varför vi misslyckats i skolan eller på arbetet, eller med livet i sig, ligger utanför oss själva.

Ett citat som ofta citeras i utbildningssammanhang är nedanstående citat av Einstein.


Man förstår varför detta citat blir så citerat för här är ju orsaken till varför jag inte blivit så framgångsrik som andra, det hela beror på att våra lärare, chefer eller vänner inte har sett min naturliga briljans. Jag är en fisk men hela tiden har jag tvingats att klättra i en massa träd.

Faktum är bara att många av dessa citat först och främst troligtvis inte har myntats av Einstein (i fiskexemplet ovan) eller John Lennon i exemplet överst. De har formulerats långt senare vilket vi kan läsa om när det handlar om John Lennon på Quoteinvestigator eller om Einsteins fisk-träd citat.

Men citaten är så lockande och så bra för de förstärker min idé och då nyttjar jag dem. Jag studsar till när t.ex. en sida som handlar om att utveckla skolan nyttjar sådana citat utan att ens tagit sig tid att kolla upp källan, se t.ex Missingteacher som faktiskt har båda citaten på sin sina sidor (Om samt 5 grundpelare). Vi lär aldrig få till några genier om vi inte ens orkar kolla upp källorna.

Men citaten i sig kan också granskas innehållsmässigt. Vad är det egentligen vi säger om vi går på citatet om fisken? Den grundläggande frågan är om alla människor verkligen är genier? För egen del skulle jag inte påstå att jag är något geni men jag kan säkerligen vara bättre på vissa saker än andra...jag kan t.ex. springa ultralångt men det är inget genialiskt i det, det är bara träning. 15 års löpning börjar nu att ge resultat, mycket svett, hårt arbete och skador ligger bakom mig men jag måste hela tiden träna för att hålla uppe denna förmåga. Tanken ovan är oroväckande för utbildning i allmänhet. Det får det att låta som att vi i stort sett bara måste ta reda på vad vi är särskilt duktiga i för att lyckas men lärande handlar inte om naturliga talanger utan att lära sig saker (vilket ju är jobbigt). För en del är derivata enkelt medan andra måste lägga ned enormt mycket tid på att förstå och tillämpa derivata. För andra är språk naturligt medan andra får jobbar hårt för det. Vad citat ovan säger är ungefär...du behöver inte jobba hårt, du måste bara göra annorlunda.

Fundera över vad citaten egentligen säger och fundera ytterligare en gång över...var kommer citaten ifrån. Se t.ex. nedanstående uppenbara problematik (och vem är det på bilden)?
Eller testa om du kan se vilka citat som inte är Einsteins citat på The Telegraphs Quiz: Are you an Einstein or a 'Neinstein'?

Läs också Carl Sederströms utmärka artikel "Låt inte samhällskritiken ersättas av självkritik" om hur bilder helt plötsligt nyttjas i helt andra syften.

fredag 26 juni 2015

BYOE - Bring Your Own Everything

Den alltmer digitala vardag vi nu är i gör att vi måste utvidga begreppet Bring Your Own Device till att istället omfatta allting (Bring Your Own Everything). Detta är direkt nödvändigt då vi idag inte talar om endast mobiler, läsplattor eller bärbara datorer utan även klockor med uppkoppling (se tidigare inlägg (Watch Out! Lämna klockan när du ska skriva en tenta). Men det handlar likväl om glasögon som har uppkoppling (se t.ex. numera nedlagda projektet Google Glass), pennor som har kameror eller kanske till och med inopererade chip vilka i sig inte kan göra så mycket men det kanske är en början på en teknisk utveckling där möjligheterna bara kommer att öka?

I vilket fall som är begreppet Bring Your Own Device också lite väl begränsande då vi idag inte bara ser till enheten utan även molntjänster såsom Youtube eller lagringsytor som Dropbox, Onedrive och Google Drive. Varför inte tänka oss att man har sitt fitness-armband knuten till idrottsundervisningen? Detta att kunna analysera sin vardag utifrån ett aktivt perspektiv gör att man kan studera idrott och hälsa på ett nytt sätt. Att kunna mäta sin maxpuls eller se om ens VO2-max värde ökar med träningen?

Nästa steg är att tekniken nu också finns i våra kläder (t.ex. projekt Jacquard, se film nedan, eller Biometriska kläder)



Poängen är att i takt med att tekniken utvecklas så handlar det inte längre om teknik kommer med till skolan eller arbetet, det handlar snarare om i vilken omfattning och på vilka sätt. Det handlar också om att göra möjligt att nå de digitala miljöer som krävs för att kunna genomföra sina studier eller sitt arbete.

Men det handlar också om möjligheten att själv får välja på vilket sätt man vill arbeta. En del väljer digitala verktyg för t.ex. konstnärlig utövning medan andra hellre vill nyttja analoga verktyg som pensel och oljefärg.

Utmaningen består nu i att förstå vad "allting" nu är och hur inte minst skolan ta sig an denna utveckling.

torsdag 18 juni 2015

Funderar du på lärstilar...se denna föreläsning!

Begreppet lärstilar har under många år har både diskuterats och praktiserats i skolan. Lärstil avser hur en människa koncentrerar sig och bearbetar ny information. Lärstilen speglar en persons invanda och utpräglade sätt att tillägna sig kunskaper. (Lärstilar 1, Lena Svedjeholm. 2006-12-31).

Det hela låter lockande och även logiskt. Vi lär på olika sätt och därför är det bra att fokusera på det sätt som eleven bäst lär sig på. Samma argument har ofta framförts när det gäller att nyttja IT i undervisningen. Om man är van att spela datorspel så kanske spelande kan vara en del i hur man lär sig för just denne individ. Andra vill kanske skriva och då kan bloggande vara bra.

Frågan är om det är korrekt eller om det handlar om lärstilar eller något annat? I en TEDx föreläsning av Tesia Marshik som är assisterande professor i psykologi vid universitetet i Wisconsin-La Crosse går hon igenom problemen med begreppet lärstilar och visar på varför en del är bättre på att t.ex. komma ihåg saker än andra. En förklaring är erfarenheten, dvs att man lagt ned mycket tid på att lära sig något.



Lärstilar är ju ett lockande begrepp och modell. Det hela låter enkelt och det är lätt att förstå och det är sådant som vi själva lockas av. Flera företag och utbildningsorganisationer nyttjar fortfarande begreppet och senast så kritiserades Rebel Learners för att de också fokuserade på denna fråga (vilket de senare förnekat att de talat om).

Jag tror att vi ofta vill ha enkla lösningar på de svåra frågorna. Vi har sett det förr, ett nytt begrepp kommer in i skolan (t.ex. omdefinerat lärande, se tidigare inlägg om detta) och just för att det är nytt och enkelt så vill man anamma det.

Det hela är inte underligt alls egentligen, inte minst med tanke på att undervisning är svårt, inte bara pga läroplanen, inte på grund av tester och jämförelser. Utan pga att reglerna och förutsättningarna ständigt ändras, att testerna hela tiden förändras och att skulden för allts som går fel oftast faller på lärarnas axlar. Med en sådan arbetssituation har man inte tid att fördjupa sig i den omfattning man kanske önskar.

tisdag 16 juni 2015

Watch out! Lämna klockan när du ska skriva en tenta

Allt fler universitet världen över förbjuder nu studenter att nyttja smarta klockor vid tentamen. Senast ut är UNSW Australia (The University of New South Wales) som nu inte bara förbjuder smarta klockor utan klockor överhuvudtaget. Detta som ett led i att tekniken nu finns på våra armleder där det är möjligt att sända textmeddelanden och kommunicera med omvärlden på enkelt sätt. Det är inte ens okej att lägga klockorna på bordet om de inte ligger i en återförslutningsbar påse.

La Trobe University låter studenter ha klockorna på bordet framför sig men inte på armleden alltså men smarta klockor är inte tillåtna alls.

Andra universitet som till University of Adelaide och Curtin University har ett mer allmänt förbud som omfattar elektroniska apparater, särskilt, i Curtins fall, om "de kan lagra text eller annan information"

För en månad sedan förbjöds alla klockor vid Massey University.

Det är universitet i flera länder som diskuterar detta, bland annat i Belgien, Hong Kong, Storbritannien och USA.

Detta att kunna nyttja smarta klockor är inget nytt och för den som vill sätta sig in i hur fusk med klockor kan gå till kan med fördel ta del av forskning av Alex Migicovsky, Zakir Durumeric, Jeff Ringenberg, and J. Alex Halderman i det paper som presenterades vid the International Conference on Financial Cryptography and Data Security: Outsmarting Proctors with Smartwatches:A Case Study on Wearable Computing Security

I Sverige är ännu denna fråga inte riktigt väckt men jag är övertygad om att debatten om detta bör komma till stånd. Frågan om fusk har fram till nu fokuserats på kurser som går online men nu när digitaliseringen också påverkar oss i våra traditionella analoga miljöer så utmanas även salstentor. Det digitala och analoga flyter samman och här räcker det kanske inte med att lägga klockorna på bordet utan frågan handlar mer om hur vi som lärosäte förhåller oss till den digital utvecklingen i stort.

Men än viktigare kanske frågan om hur vi arbetar med examinering? Är tentamen i dagens samhälle en bra examinationsmodell eller finns det andra sätt att examineras som kan vara mer adekvata i samhällsutvecklingen?

söndag 14 juni 2015

Ursäkta...stör min föreläsning dina samtal i sociala medier?

Inom högre utbildning nyttjar idag elever mobila enheter överallt och jämt. Givetvis under föreläsningar såväl som seminarier. Detta kan ses som ett problem och ibland löser man problemen på olika sätt, frågan är om det alltid är kloka lösningar?

Nya Zeeland på en utbildning i ekonomi så gör man uppehåll i föreläsningarna var 30e minut för att studenterna skall få tillfälle att kolla sina enheter. Detta som ett resultat av att studenterna annars tappar fokus under lektionerna.

Detta är ett sätt att hantera mobiler under föreläsning, om det är bra är oklart men frågan jag ställer mig är hur mycket vi måste förändra våra sätt att arbeta eller om de som har svårt att slita sig från mobilerna måste förändra sig. Svaret man får blir givetvis olika beroende på vem man frågar. De som lyfter fram IT i skolan menar klart att undervisningen måste förändras, de som har föreläst under lång tid menar det motsatta, dvs att studenterna/eleverna allt får fokusera. Klyftan mellan dessa åsikter är ganska djup och frågan är ifall det finns ett svar här?

Under åren har jag ofta förespråkat att undervisning måste förändras, men inte pga av tekniken. Det är ofta här ett feltänk sker, dvs att pga tekniken så måste undervisningen digitaliseras och bli mer modern. I ungdomsskolan kan man också alltid säga att tekniken skall in för att det står så i styrdokumenten (detta går att diskuteras men inte just nu). Det handlar inte om teknik och det har det aldrig gjort, inte när vi nyttjade flanellografen eller overhead-apparaten, inte när videobandspelaren tog plats i lektionssalen eller när diabilderna visades på väggen där ett pip på rullbandet markerade bytet av ny diabild (idag heter det slide).

Vad det handlar om är att ha lärare/pedagoger som kan berätta historier, visa sammanhang, skapa engagemang eller nyfikenhet. Att där säga att vi måste pausa för sociala medier är ett misslyckande enligt min mening. Att säga att vi måste in med teknik för att förändra undervisningen är en dum ansats, lösningen på problemet är inte teknik utan snarare en kunskap om hur man undervisar, hur man utmanar och hur duktig man är på att läsa av studenternas/elevernas reaktioner för att sedan förtydliga, förändra eller fråga studenterna/eleverna hur man kan klargöra det hela tydligare.

Mobilerna kan givetvis nyttjas under lektionerna men inte för att de finns där utan för att man har en pedagogisk idé som kan bli bättre om man nyttjar tekniken. Eller för att delaktigheten ökar eller för att fler röster kommer till tals med enheterna.

Det krävs klart en förtrogenhet med dessa enheter så att man kan nyttja dem i undervisningen och det är min uppmaning till alla pedagoger att läsa på vad andra skriver om att nyttja IT i undervisningen. Det är önskvärt att man testar och provar olika sätt att kommunicera, men IT får aldrig bli ett självändamål.

Eller kanske är det så enkelt som att bensträckaren nu ersätts av en sociala medier update, samma sak men med ett nytt namn.