tisdag 27 januari 2015

Hur du lyckas i en TED-talk!

Vi har alla sett och många gånger fascinerats av TED-talks där skarpa hjärnor får oss andra dödliga att fundera över hur vi själva skulle vilja lyfta fram det som ligger oss närmast våra hjärtan. Dessa korta och intressanta föreläsningar har fått stort genomslag inte minst inom skolvärlden. De fyller en viktig funktion då vi tvingas till att fundera över vår egen undervisningsmetodik/pedagogik och får många av oss att vilja spänna bågen högre. Samtidigt så är dessa "talks" även uppbyggda på ett alldeles särskilt sätt som vi inte ser igenom i början.

En som har sett igenom detta är Will Stephen som den 15/1 2015 på TEDx i New York gör en alldeles lysande föreläsning om, just det, ingenting. Han fyller nästan 6 minuter med ingenting...och ändå så underhållande. Vi lär oss kanske just ingenting, men vi lär oss hur vi själva fungerar i vår lärgärning.


måndag 26 januari 2015

Vi gör helt enkelt mer-infograf

Enligt en infograf som baseras på data från bland annat: Pewinternet.com, internetworldstats.com, radicati.com m.fl och som publicerats på techspartan.co.uk så ökar vår aktivitet på sociala medier år efter år. Om vi jämför 2013 med 2014 så har publiceringen av instagrambilder ökat med dryga 76% och allt fler loggar in på Facebook. Vår aktivitet på internet ökar alltså men vi kan också göra några intressanta iakttagelser. Bland annat så ökar Google-sökningar endast med 1.9% vilket är en låg siffra. Frågan är ifall Google tappar mark eller ifall våra användarmönster nu förändras på nätet?

I vilket fall kan vi konstatera att där ökningen är störst handlar om media. Youtube ökar med hela 197% om man ser till uppladdningen av material på Youtube. Bilder ökar och även Twittrandet.

Vi kan helt enkelt sluta oss till...att vi gör mer och publicerar allt mer.

Mer info får du på denna sida: http://www.techspartan.co.uk/features/internet-minute-2013-vs-2014-infographic/

onsdag 21 januari 2015

Den Svenska skolan kommer aldrig att bli bäst

Vi ser en tydlig trend i Sverige och inte minst inom skolan att administrationen tar allt mer tid. Allt ska dokumenteras och styras enligt de mål och krav som finns inom skolan. Givetvis syftar detta till att skapa en kvalitetsfylld skola, men tänk om det istället är helt kontraproduktivt?

Förra året släppte forskarna Anders Forssell och Anders Ivarsson Westerberg en bok som går under namnet Administrationssamhället där de lyfter frågan om den ökade administrationen, inte minst efter datoriseringen. Administratörstjänster har försvunnit och ersatts av i skolans fall lärare som nu utöver kärnverksamheten måste administrera i hög grad. Författarna talar om att en amatörisering av administrationen när utbildade lärare inom pedagogik istället måste lägga ned stor tid på administration. Detta gäller över hela utbildningssystemet från förskola till högre utbildning. Inte nog med att administrationen flyttats från administratörer till lärare, uppgifterna ökar dessutom. Inget försvinner utan mer läggs hela tiden till.

En intervju med författarna finns på vetenskapsradion (bäddas in nedan) där jag tror att du känner igen mycket av det som sägs.


Denna utveckling är mycket oroande för Sveriges skolutveckling. Om vi inte får en skola där lärarna får fokusera på sitt huvuduppdrag, dvs utbildning och pedagogisk utveckling så kommer vi aldrig att bli en skola som blir bäst (i många avseende tror jag ändå att den Svenska skolan är mycket bra men dessa värden går inte att mäta). Om fokus istället kunde ligga på didaktik och att andra, som verkligen är proffs på administration kunde sköta det, så skulle resultaten i skolan öka i stor omfattning. Tyvärr har man under senaste åren alltmer skjutit in sig på dokumentering, mål och rapportering in absurdum vilket gör att många lärare idag känner att läraryrket har förändrats väsentlig under senare tid, eller att man inte utbildade sig till lärare för att bli administratör.

Vi tror också ofta att digitaliseringen i skolan effektiviserar utbildningarna, det är inte minst ofta chefernas stora förhoppning, men i flera fall ser vi det motsatta. Tekniken tar tid, nät krånglar och nya system som är så svåra att förstå införs i syfte att effektivisera, men det motsatta sker.

I slutet av intervjun kan vi höra forskarna säga att en lösning på detta är kanske att man från ledningen (myndigheterna) kanske skall styra lite mindre. Ofta fungerar ett arbetslag mycket bra men när någon utifrån vill gå in och styra så förstörs det arbete som redan fungerar.

Läs också: Villkor för lärararbetets organisering, vid högskolan i Kristianstad. Där vi kan läsa att så mycket som fem lärartjänster av 291 helt och hållet går åt till att hantera teknikproblem. 

måndag 19 januari 2015

Big Data - vår nästa naturresurs

Digitaliseringen av allt, inte bara skolan utan allt är nu ett faktum. Det finns knappt en pryl som inte är uppkopplad och detta är trots allt bara början på en digital revolution. Jag har följt den digitala utvecklingen sedan 1993 och mycket har hänt men de senaste två-tre åren är exceptionella. Det finns inga gränser över vad man kan åstadkomma med teknik. Det är här det börjar bli riktigt intressant, inte bara utifrån integritetsfrågan utan även utifrån ett utbildningsperspektiv.

Jag deltog i december på en konferens i Philadelphia, USA där fokus låg på reimagine education inom högre utbildning. Deltagare från över 33 länder fanns representerade och vi alla höll föredrag för varandra vilket var både givande men mest kanske skrämmande. Nyckelorden under denna konferens vad Big Data, MOOCs, Learning Analytics och adaptive learning. Courseras grundare Daphne Koller höll en Keynote och lyfte där fram alla fördelar som finns med Massive Open Online Coursers (MOOC). I stort sett allt handlar om hur vi kan automatisera utbildning och studera varje enskild elev/student och förse dem med relevant information så att de går framåt i lärandet. Det är fullt möjligt att göra detta idag med all data vi får in via .tex. lärplattformar eller andra system som systematiskt kartlägger varje händelse och enskild individ. Systematiskt kartlägger skriver jag och visst känns det olustigt? Att helt och hållet kartlägga elever men även lärare och våra handlingsmönster och vanor för att på så sätt lägga pusslet om vårt lärande. I extramfallet så talade man under konferensen om att på allvar (eller det hände redan nu) nyttja IBMs superdator Watson för att stödja eleverna där läraren kanske inte har tid eller kompetens inom ett område. En skola där datorer alltmer tar över och vet mer om eleven än vad läraren gör.

Vi kan se många fördelar i detta men problemet är att dessa system förutsätter att det finns en på förhand bestämd väg som alla elever skall gå. Någon måste dikterat och föresett datorerna med vad eleverna skall kunna. Problemet med detta anser jag är att vi likriktar våra elever och ger inte utrymme till kreativitet eller innovation.

Jag hörde någon under konferensen säga att Big Data är vår nya naturresurs som bara väntar på att bli förädlad och med det innebär att nyttja våra barn (och vuxnas) data för att skapa nya tjänster och automatisera många av de pedagogiska uppdragen.

Jag saknar denna diskussion i Sverige. Vi är relativt naiva inom skolvärlden vad gäller IT i skolan. Inte minst i takt med att vi nyttjar allt fler molntjänster och sociala medier som avsäger vi oss både vår integritet och därmed en del av oss själva. Vi är delar i ett stort informationshav där vår information är den viktigaste ingrediensen för att företag som Google, Apple, Facebook, Yahoo, Microsoft mfl. skall utvecklas och bli ännu bättre. Där tjänster skapas för mig men egentligen handlar det inte om mig utan om pengar, stora pengar.

Vi behöver lyfta denna fråga på mycket hög nivå inom skolsverige. Alla vi som förordar sociala medier och montjänster inom skolan måste samtidigt med stor tydlighet klargöra vad dessa fantastiska tjänster, som dessutom är gratis, egentligen handlar om. Här tror jag att vi är många som inte förstår detta.

Börja med att sätta er in vad det handlar om genom att se dokumentären Terms and Conditions (som nu är 1.5 år gammal). Den finns på Netflix med svensk undertext för den som har tillgång till Netflix. När ni har sett denna så kan ni lägga till ytterligare 20% vad gäller integritetsproblematik och övervakning.



Kanske hade man inte helt fel i Matrix-filmen där datorerna mjölkade ut resurser ur människorna, men resurserna handlar här om information, vi är den nya naturtillgången/resursen.

Jag kan låta väl kritisk i detta, det vet jag, men med tanke på det som händer just nu så är det varje pedagogs ansvar att vara kritisk och handla därefter.

tisdag 1 juli 2014

Lärplattformens problematik

Alla som arbetar inom utbildningsektorn har idag något sorts digitalt stöd i en sk. lärplattform, de kan heta It´s Learning, Fronter, Blackboard, Vklass såväl som Moodle eller Sakai. Alla dessa går under samlingsbegreppet lärplattform medan vi i engelskan har begreppet LMS-Learning Management System. Jag har vid flera tillfällen skrivit om läplattformar i denna blogg (se tidigare inlägg här) och jag är efter år med arbeta med lärplattformar inte vän med dessa. Jag har varit med och implementerat lärplattformen på den högskolan jag arbetar på såväl bistått andra skolor i detta arbete. Det jag har lärt mig under alla år är att dessa lösningar sällan fungerar. Den norska tidningen Bergens Tidene hade i går en krönika där författaren beskrev hur denne såg på lärplattformen IT´s Learning (Läs artikeln här). Kontentan är denna artikel densamma som jag skrivit om tidigare, det sker mycket lite av lärande i lärplattformen och oftas fungerar dessa som grogrund för det missnöje kring digitaliseringen som många lärare känner. Det som var tänkt som ett stöd blev det motsatta där inte bara lärare tycker att det fungerar dåligt utan även elever och föräldrar.

Det som är intressant i denna krönika är att det finns en passus som är värd att läsa flera gånger och det handlar om de som är satta att arbeta med implementering av lärplattformen:
Lytt til lærarane! Og med «lærarane» meiner eg ikkje den vesle dilettantiske eliten av Itslearning-ressurslærarar, som de har gjeve nedsett undervisningstid og som de sender på Itslearning-brukarkonferansar på luksushotell med god pleie og kulturelle opplevingar, dei som på sett og vis er «kjøpt og betalt» av dykk og Itslearning, men alle dei andre.
Kanske något hårt formulerat men visst händer det att en del mer eller mindre känns "köpta" av företagen (må vara lärplattformsföretag såväl som hårdvaruutrustning).  Bara under senaste veckan har jag talat med tre olika lärare från olika kommuner och skolor som oberoende av varandra känner stor frustration över den digitalisering som skett i lärplattformsfrågan. Där man bytt från en lärplattform till en annan bara för att den första inte funkade. Resultatet blir att lärare inte vill lära om igen och därför kommer den nya lärplattformen att funka ännu sämre.

Kanske är det så att lärplattformens tid så som vi känner dem är över och där vi måste ha något nytt, något som är mycket mer intuitivt och kanske vågar vi också hoppas på att dessa lösningar dessutom grundas på evidensbaserad forskning som visar att lösningen ifråga faktiskt leder till ett bättre lärande och inte som nu, det motsatta.

I ett inlägg från denna blogg januari 2011 skriver jag följande:
Frågan jag ställer mig är ifall våra tankar kring hur vi skapar en fungerande lärmiljö online bygger på fel parametrar. Vi försöker allt som oftast att kopiera vår fysiska lärmiljö i t.ex. olika lärplattformar. Dessa har direkt kopierat metoderna som den fysiska skolan bygger på, klassrumstänk och grupptillhörighet. Dessa är givetvis viktiga men blir ofta problematiska online. I ett klassrum så bygger ofta undervisningen på att hela gruppen gör samma sak samtidigt, detta är sällan fallet online. Vi ska utgå från att arbetar vi online så kommer vi genast att ha elever som inte ligger i fas med varandra, visserligen är detta fallet även i klassrummet offline men online så kommer eleverna att ligga ännu mer i ofas med varandra. Det är också därför att lärmiljöerna som vi vill skapa online misslyckas för de bygger på tanken att gruppen skall gå i takt med varandra.

Och det som vi ser ovan är bara en del i en mycket större problematik som grundar sig i att vi i många skolor har målat in oss i ett hörn med lösningar som inte funkar, bara rent teoretiskt. Frågan är om vi måste vänta på att färgen torkar eller om vi vågar klampa över den nymålade ytan för att göra något bättre?

torsdag 5 juni 2014

Facebook vill lyssna på din omgivning


För en tid sedan kunde vi på denna blogg läsa om att Facebook slår sig in på hälsoområdet i samband med uppköpet av appen Moves vilket kan innebära en hel del för användarnas integritet  för de som använder sig av appen.

I USA har Facebook nu släppt en ny funktion som innebär att Facebook kan lyssna på vad du lyssnar på för musik eller ser på för TV-program genom att använda sig av mikrofonen som finns i din telefon. Bortom det faktum att det kan kännas lite otäckt att Facebook nu inte bara vet var du är geografiskt eller har information om dig som person så kan nu också appen lyssna till vad som händer omkring dig.

Detta innebär att Facebook får ännu bättre information över vad du gillar och lyssnar till eller ser på TV. Vad det handlar om är att all information som Facebook får om dig kan nyttjas till att skapa ännu mer exakt riktad reklam till dig. Än värre är kanske om vi får organisationer som NSA som vill lyssna till samtal som Facebook kanske också kan registrera via denna funktion.



Organisationen Sum Of Us som arbetar för den enskildes individens rätt mot stora företag har utifrån ovanstående Facebook-åtgärd skapa en protestlista där man vill förmå Facebook att dra tillbaka denna funktion. Fram till skrivandets stund har lite fler än 560 000 personer skrivit under denna som återfinns på: Facebook: Do not release your new app feature that listens to users’ conversations.

Facebook å andra sidan menar att denna funktion inte är ett måste och går att stänga av, dessa svar återfinns här: Facebooks svar.

Mer information om detta, se nedan:



Öppen data om MOOC

Massive Online Open Courses (MOOC) har under de senaste åren varit ett hett ämne för inte minst högre utbildning (se tidigare inlägg om MOOCs här) Frågorna huruvida dessa kurser har en god kvalitet, kostnaderna för utveckling av dessa, genomströmningsproblematik samt värdet av utbildningarna har ständigt varit aktuella. De största aktörerna ser vi t.ex. i CourseraHarvardX and MITx.

HarvardX and MITx har nu extraherat data från de kurser som de gav under 2012-2013. Det är mycket information och man har dessutom valt att dela ut all data (det bör här understrykas att all personlig information om studenterna har tagits bort). Vem som helst kan nu ladda hem all data om kurserna men även utforska detta via de visualiseringsverktyg som HarvardX och MITx tillhandahåller. Utöver detta finns en uppsättning arbetsdokument som innehåller analys av kursernas uppgifter samt totaler för varje universitet att ta del av via MITx och HarvardX working papers.

Docent Andrew Ho vid Harvard Graduate School of Education menar att "Learning Data" från öppna onlinekurser är mycket lovande för forskningen över vad som fungerar i lärandet online.

Enligt data så är det förhållandevis unga deltagare på MOOC-kursena från Harvard och MIT. Vi ser en annan situation i norden där fler som läser online är äldre än studenterna som läser på campus.

Se mer om detta på Age Composition - HarvardX

Det som är slående är att det finns deltagare från i stort sett varenda land i världen på kurser som erbjudits via MITx och HarvardX
Se mer om detta på Worldmap


Däremot är det svårt att få fram data över hur många som lämnat kurserna i förtid, sk. dropouts. Denna data verkar inte finnas med vilket i sig är naturligt med tanke på att lärosätena har fokuserat på de som genomfört utbildningarna. 

tisdag 3 juni 2014

I en perfekt värld är vi ensamma

Jag har tidigare skrivit om Lifelogging och hur alltfler prylar och appar mäter vår vardag (mer om detta här). I många av de produktfilmer vi ser om detta så är det ofta sterila miljöer som visas upp och människor som ser mer eller mindre perfekta ut. För i en perfekt värld, där har man ordning, där mäter man allt så att man behåller en perfekt kropp och yta, där är man framgångsrik och allt hänger ihop. Eller gör det det? I filmen nedan som visar upp ett framtidsscenario i hur allt vi har omkring oss är integrerat i möbler och träningsredskap så framställs en ensam människa, en individ som aldrig lämnar sin perfekta lägenhet och fokus ligger på sitt själv. Se nedan om Argus:



Även i andra filmer som just lyfter fram produkter som mäter ens fysik ser vi samma sak, ensamma människor som sliter för att optimera sig själv. Den fråga vi kanske måste ställa oss är, varför? Nedan en annan film i produkten PUSH:



I en värld där vi fokuserar på oss själva blir vi mycket ensamma och tekniken som ofta betraktats inte minst som perfekt och "ren" påverkar oss människor på nya sätt.

måndag 2 juni 2014

Internet i realtid!

Vi vill gärna få aktuell data och kanske blir vi än mer benägna att tro på det vi läser bara för att saker och ting uppdateras i realtid? Eller åtminstone tror vi att det är realtid. I det vi ser nedan så ser det ut som att det händer nu men vad jag förstår beräknas detta på siffror som var aktuella 2012 och 2013.  Men det är ändå intressant att se hur fårt det går. Mer info på http://pennystocks.la/internet-in-real-time/




måndag 19 maj 2014

Framtid istället för livstid. Rätten att bli glömd.

Vem har väl inte både sagt men också hört uttrycket att det man gör på nätet är som en tatuering, omöjlig att ta bort, eller att allt finns kvar på nätet. Digital material får livstid och när du väl lagt upp t.ex. en bild på nätet så försvinner den aldrig. Det är hårda ord allt i syfte att förhindra att VI (läs INTE barn och ungdomar) lägger upp sådant på nätet som vi kommer att få ångra. En sorts preventiv varning som egentligen inte har funkat annat än för att skrämma upp föräldrar. (Nu behöver det inte heller vara så att det är den enskilda individen som lägger upp material om sig själv utan det kan lika gärna vara andra som lägger upp information om mig.)

Men tänk om det skulle vara möjligt att digitalt material inte får livstid? Det att vi någonstans kapitulerat inför tanken om att vi aldrig kan ångra något är egentligen märkligt. Det hela bygger på att vi har stora företag som Google, Yahoo och Facebook som sparar information om oss. Det är informationen deras verksamhet bygger på, utan oss...ingen verksamhet. Om det nu är så borde det vara rätt enkelt för dessa företag att faktiskt radera spåren efter oss...eller?

Kanske får vi ett banbrytande fall i det att EU och Europas högsta domstol i förra veckan meddelade att en enskild individ har rätt att kunna påverka vilken information som det länkas till på Google. En sökmotor som Google bör låta internetanvändare bli "bortglömda" efter en viss tid genom att radera länkar till webbsidor om det inte finns "särskilda skäl" att inte göra detta menar EU-domstolen i Luxemburg (läs utslaget här). Det hela har sin början i en spansk medborgare som ville få bort en länkning till en artikel i en spansk tidning som beskrev personen ifråga på ett inaktuellt och ofördelaktigt sätt (läs mer på DN, SvD eller IDG om detta).

Google har ännu inte kommenterat detta utfall men domen skulle kunna innebära att människor kan kräva att sökmotorer tar bort resultat som de anser är kränkande. Mycket är oklart ännu och Google lär säkert bestrida denna dom. Det bör tilläggas att Google har en sida där man kan ansöka om att få material borttaget (Removing Contect from Google) men huruvida det sker och på vilka grunder är oklart. Det förefaller som att man inte kan ansöka om att få bort en länk som är knuten till mig som privatperson (företag kan dock göra detta).

Mycket är som sagt oklart men kanske kan detta vara ett första steg till att komma vidare i ett samhälle där vi som användare är fast i kommersiella aktörers godtyckliga beslut och iver att tjäna mer pengar. Orsaken till varför Mark Zuckerberg (Facebooks grundare) är mångmiljardär är helt enkelt den att Facebook nyttjar vår information och säljer den. Givetvis kommer bilder som jag kanske inte vill ha på nätet att finnas kvar på enskilda datorer (lokalt) och på servrar men det är på intet sätt omöjligt för IT-företag att hög grad radera information om en enskild individ...det är bara det att IT-företagen inte vill det då vi är deras inkomstkälla. Jag hoppas att vi kan slippa diskussionen om livstid på nätet framöver och istället tala om en framtid på nätet.

För den som är intresserad av lag och rätt kopplat till Internet kan läsa mycket intressant här: Chilling Effects.