fredagen den 14:e mars 2014

Selfies och likes - vår nya valuta?

Noterar att Apple nu i amerikanska (US) app-store har en egen avdelning för Selfie-appar. Selfi-trenden har blivit stor och får nu också högre acceptans när apparna inte förpassas till olika kategorier i app-store. Vi ser också att i Google Play-store så finns det en mängd appar för att skapa selfies men ännu ingen särskild kategori för detta.


Selfies som fenomen är mycket intressant. Det hela är fullt naturligt, jag vill med en selfie visa upp för min omvärld hur jag ser ut, var jag är och med vilka. Vi kan moralisera över detta men för egen del känns det inte rätt. Det är lätt att bara se faror med selfies och hävda att det är ett ytligt uttryckssätt bland unga. För en tid sedan skrev jag ett inlägg om selfies som handlar just om denna moralpanik. 

Däremot så kan kanske jakten på "likes" bli lite svår. Jag har flera gånger sett hur instagramanvändare kan värdera en bild i antal "likes" innan man ens lagt ut den, dvs man gissar hur många likes man kommer att få och överträffas detta så blir man klart glad. Likes blir nästan den nya valutan där den som har flest likes är rikast. Kanske har jag fel men status kan idag nås på nya sätt, i extremfallen kan det gå så illa som den unge man som Tweetade att personen i fråga lovade att skjuta någon om hans Tweet retweetades 100 gånger. Här sammanfaller nog många problem hos denne unge man som resulterade i denna Tweet. 

Men om vi tänker ett steg till...kan "likes" bli likt en valuta? Kan antal likes vara viktigt för framtiden när man ska söka jobb? Är ett högt Klout-score viktigt eller kommer nya uttryck för gillanden framöver att vara en del i en individs profil och status?

Det jag tycker är spännande med selfies och andra uttryck för bejakande och bekräftelse är att vi måste fundera över oss själva som individer, oavsett om vi själva lägger upp selfies eller jagar likes. 

Kulturantropolog Michael Wesh säger följande:
“Och det är därför jag ville föreslå att vi tänker om över alla dessa saker: Identitet, Copyright, författarskap, etik, estetik, retorik, förvaltning, personlig integritet, handel, kärlek, familj, utbildning och ... oss själva”
Jag tror att Wesh är helt rätt ute i sin formulering ovan. Selfies, gillanden och retweetanden är en del av vår mänskliga utveckling...och oss själva.

tisdagen den 4:e mars 2014

Att inte sätta sig in i informationstekniken är ett tjänstefel

Har du någongång försökt få ett paper accepterat på em konferens, då vet du också hur mycket tid det går åt samt väntan på att få sitt paper eller konferensbidrag accepterat av nämnden som beslutar om kvalitet och relevans för konferensen.

Men nu väcks frågor över hur en del av dessa papers produceras och två förlag som publicerar papers har nu varit tvungna att rensa bland alla de papers som finns i deras databaser. Orsaken är enkel, idag är det lätt att skapa ett datorgenererat paper baserat på information som finns inom ämnet.

I en artikel på Nature kan vi läsa om hur datavetaren Cyril Labbé vid Joseph Fourier universitet i Grenoble i Frankrike har katalogiserat datorgenererade papers som publicerats i över 30 konferenser mellan 2008och 2013. Sexton av dessa dök upp i förlaget Springers arkiv.

Hur går då det hela till? Det finns en tjänst som heter SciGen som togs fram av två MIT-studenter i Cambridge redan år 2005. Tjänsten skapade man just för att kunna bevisa att det går att automatgenerera papers som kommer att accepteras av konferenser (läs mer om detta här ) Om du själv går in på tjänsten så kan du mycket enkelt skapa ett paper som dessutom innehåller modeller och kanske grafer samt en referenslista (det bör understrykas att de dokument som skapas är utifrån informationsteknik som ämnesområde).
 Skärmdump av ett eget datorgenererat paper

Tekniken för att skapa dessa bygger på att papers skapas utifrån en karaktäristisk vokabulär som genereras av SciGen. Med samma vokabulär har Cyril Labbé skapat en annan tjänst som upptäcker om dokumentet har skapats med SciGen. Denna når ni via Labbés webbplats. Labbé såg att många av dessa papers som datorgenererats har accepterats på Kinesiska konferenser.

Utifrån detta resonemang och teknikutveckling så kan vi utgå från att vi framöver kommer att få flera tjänster som skapar falska nonsensdokument men som ändå ser korrekta ut. Detta blir en stor utmaning för högre utbildning men även skolan i allmänhet. Våra plagieringsverktyg kommer inte att räcka till för att detektera dessa falska dokument då de inte bygger på andras utan skapas av datorer och blir alltså helt unika. Mer intressant är att vi framöver också kommer att kunna nyttja all data som vi nu laddar upp i molnet och med denna data så kommer vi att kunna med enkla sätt skapa nya sammanhang och ny information som baseras på big data. 

En sak som blir väldigt tydlig är att de som har informationskompetens också kommer att kunna hantera den digitala världen (och med det också världen i stort) överlägset mycket bättre än de som aldrig tar sin i dessa domäner. Att inte kunna hantera digitala verktyg och förstå dess mekanismer kommer att leda till att man inte längre kan hantera många av jobben i framtiden. Att lärare väljer bort att sätta sig i detta är ett tjänstefel. CVn, resuméer,  intyg mm kan idag lätt skapas på annat sätt än tidigare och idag är det nödvändigt att Googla upp som söker en tjänst. Utmaningarna radar upp sig...och det är ju skojigt :-)




måndagen den 17:e februari 2014

Informationssamhället väcker frågor om etik och integritet

Informationssamhället ger oss möjligheter och tillfällen att nå ut till helt nya grupper och individer. Det är fantastiska möjligheter som öppnas i och med denna teknik men samtidigt så går utvecklingen så snabbt att det är svårt för enskilda individer att förstå vad tekniken egentligen innebär. Risken för misstag och den personliga integritetens urholkning är stor, kanske för stor. I kölvattnet av NSA-affären borde vi lära oss att hantera informationsflödena både klokare och något mer sparsamt, dock tenderar vi att hellre lockas av alla möjligheter framför att värna om integritet. Två aktuella nedslag i dagens samhälle visar på etiska frågeställningar som bör lyftas i debatten:

Det ena fallet handlar det om kommuner som inom skolan nyttjar IT i undervisningen, detta är något som allt fler lärare arbetar med men problemet för många pedagoger är att befintliga kommunala IT-system eller upphandlade lösningar inte är tillräckliga för att kunna nyttjas pedagogiskt. Det som sker då är att lärare på egna bevåg väljer tjänster på nätet som eleverna får nyttja för t.ex. glosinlärning eller presentation. Det hela bottnar i ett pedagogiskt driv hos läraren men samtidigt så byggs skolornas lösningar på digitala tjänster där vi inte vet vare sig var informationen lagras, hur den hanteras eller hur länge den kommer att finnas kvar. 

Vid en genomlysning av sju kommuner i mellansverige så visade det sig att kommunernas IT-strateger kände till fler än 15 olika tjänster, i varje enskild kommun, som nyttjades i skolan och där det inte fanns något avtal som reglerade hur information och lagring skulle hanteras.
Information i form av lektionsmaterial, undersökningar, rapporter, inspelningar, mötesanteckningar mm ligger lagrade i molntjänster såsom Google Drive, Dropbox eller Box.net. Här kan vi utgå från att en hel del information om eleverna såväl som lärarna ligger på molntjänster som har sina huvudkontor i USA, Kina och Ryssland. Vi kan också sluta oss till att flertalet lärare och skolledare inte förstår vidden av detta. I vår iver att vilja så mycket inom skolan kan även så mycket bli fel. Molntjänster skulle kunna vara skolans räddning från svåra IT-system…men det kan lika gärna bli dess fall.

Det andra exemplet är allvarligare. Polisväsendet har under flera år haft stora problem med sina kommunikationssystem och när tekniken krånglar väljer givetvis anställda att nyttja andra kommunikationskanaler för att kunna utföra sitt arbete med effektivt. Detta sker inom alla områden, även inom hälsovården och detta är fullständigt naturligt, om än kanske inte tillrådligt. Men när en enskild polisstyrka väljer att nyttja en kommersiell smartphone-app för kommunikation som bygger på att man bjuder in varandra så kan problem uppstå. För egen del finns jag just nu med i ett gruppsamtal som pågår hos en polisstyrka där man av misstag lagt till mig som medlem i appen WhatsApp. Jag får där information om vilken spaning som pågår samt även uppgifter över var poliserna är utplacerade genom positionsinformation som sprids mellan kollegorna i styrkan. Poliserna i denna grupp är inte medvetna över att jag får informationen. Jag förstår varför man valt att kommunicera på detta sätt, det är enkelt, effektivt och också intuitivt men problemen uppstår när misstag sker...som i detta fall. Det andra problemet är också att information av denna karaktär ska inte ligga kommersiella företags servrar. Efter att jag tagit kontakt med polisen i Stockholm angående detta så fick jag inget svar. Inte någonting alls och jag tror inte att man förstår allvaret i detta, inte förrän jag kom i kontakt med media om detta. Mer om fallet i Computer Sweden.

Sverige önskar gärna vara ledande inom IT-utvecklingen, samtidigt måste vi också vara ledande i vad IT innebär när det handlar om integritet, säkerhet och etik. Det kräver ett helt nytt sätt att hantera vardagen, det kräver också att man ständigt uppdaterar sig i vad denna IT-utveckling handlar om, det handlar om nästa generations lärande som pågår hela tiden, alltjämt och nu. Misstag av karaktären ovan sker dagligen inom kommunal, statlig och offentlig sektor och det finns idag en naiv inställning till hanteringen av informationen. Problemet är att teknik ändrar sig fort och med den också kommunikationsvägarna och därför behövs primärt inte utbildning om appar eller olika tjänster utan en djupare förståelse över vad det digitala samhället medför för befolkningen. Myndigheter som polisen bör också tydligt peka på vilka kommunikationsverktyg som skall nyttjas inom tjänsten men samtidigt bygga lösningar som medför snabb och enkel kommunikation inom organisationen. Det vi ser ovan är inte en teknikiver utan istället en kapitulering över icke fungerande system. Alternativen finns lätt att tillgå, men är det dessa vi skall nyttja?



tisdagen den 10:e december 2013

Forskning - IKT på högstadiet och likvärdig utbildning

Pär Isling Poromaa, doktorand inom pedagogik vid Umeå Universitet har i sin artikel som är publicerad på Education Inquiry undersökt tre högstadieskolorns IKT-anvädning i klassrum. Denna artikel lägger fokus på följande tre frågeställningar:
  1. Vilka skillnader uppstår i den pedagogiska användningen av IKT i klassrummen
  2. Hur och varför tillgången till IKT varierar mellan skolor.
  3. Vilka konsekvenser skolornas tillgång och pedagogiskt förhållande till IKT har för elevernas rätt till lika utbildning?
Undersökningen baseras på tre svenska högstadieskolor med olika demografiska sammansättningar.

De tre skolorna är olika till sin karaktär och de har också olika pedagogiska perspektiv på hur man nyttjar IT inom undervisningen. I resultatet framkommer att skolornas huvudmannaskap spelar stor roll för rektorers möjligheter att få tillgång till IKT och elevers och lärares användning av IKT. Framgår gör också att tillgången till olika verktyg ibland kan begränsas på grund av kommunala avtal som sätter käppar i hjulen. I en av skolorna sakans intern kompetens för att kunna kompensera de otillräckliga IKT-verktyg som erbjuds inom de kommunala avtalen.

Det som är mycket intressant att läsa är att studien visar på att elevernas möjlighet till att känna till hur man nyttjar IKT varierar utrifrån elevernas sociala bakgrund. Isling Poromaa skriver att skolor med högt kulturellt/ekonomiskt kapital har störst tillgång till IKT och därmed också större möjlighet till att nyttja IKT som funktionellt pedagogisk verktyg i klassrummen.

Kontentan är att enbart tillgång till IKT är inte tillräckligt för att uppnå en likvärdig utbildning utan det är pedagogiken som organiserar tekniken på ett logiskt sätt och som gör det möjligt för eleverna att lära sig med en teknologi som de är bekant med. Det är särskilt viktigt att elever som kommer från studieovana miljöer får chans att erbjudas en pedagogik med tillgång till tillfredställande teknologi, då detta har potential att behjälpa individualiserad undervisning och är viktigt utifrån ett jämlikhets- och likvärdighetsperspektiv.

Länkar till fulla artikeln här:  PDF HTML EPUB XML

måndagen den 2:e december 2013

Mobiltelefonen och skolan

Mobiltelefonen och skolan verkar vara ett kärt ämne att diskutera, inte minst av föräldrar som har sin bild av hur skolan ska fungera. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet så är det många som är upprörda över att Skolverket yttrat sig om mobiltelefoner där man menar att elever har rätt att nyttja mobiltelefonen under lektionstid så länge det inte stör undervisningen, se mer om detta på SVT.

I viss mån är det en förståelig upprördhet med tanke på att vi gärna vill jämföra dagens skola med hur den var när vi själva gick i skolan. Detta är nog det första misstaget vi gör, vi kan helt enkelt inte jämföra med den gamla skolan för då vore inte skolan aktuell längre. På samma sätt som innehåll förändras över tid som förändras även formerna för skolans metodik. Vi bör nog jämföra skolan med dagens arbetsplatser istället där internet och mobiltelefoner tillhör standardutrustningen. Sedan är det rätt intressant hur vi föräldrar förser våra barn med smarta telefoner och därefter attackerar dem för att de vill nyttja sina enheter. För det är verkligen en attack på våra unga som gärna härmar vuxenvärlden. En vuxenvärld som aldrig attackeras för mobilvanor eller andra vanor heller för den delen. Det är ett mycket tråkigt maktspel som pågår där de unga blir slagpåse. Med tanke på hur många vuxna nyttjar tekniken så blir det hela mer märkligt. Enligt undersökningen 2013 Mobile Consumer Habits i USA juni 2013 så pågår märkliga saker hos de vuxna där vi ser exempel på att över 55% av de tillfrågade nyttjar telefonen när de kör bild, eller att en tredjedel håller på med telefonen när de är och besöker skolan. Det kanske märkligaste är att nästan var tionde använder telefonen under sexakten (vad de gör med mobilen framgår inte).



Debatten om mobiltelefonen i skolan har börjat i fel ände. Det är inte skolans fel att mobilerna finns i skolan utan det är föräldrarnas (om det nu är ett fel?). Samma föräldrar som nu är upprörda över att mobiltelefonen får användas i skolan. Jag förundras över alla de goda pedagoger som hanterar detta på ett bra sätt och förstår att mobilen kan vara ett gott verktyg i undervisningen och till alla arga och upprörda föräldrar så passar kanske det gamla bibliska uttrycket väl här: Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?

Se tidigare inlägg om mobiltelefonen och skolan:


onsdagen den 20:e november 2013

Såhär enkelt kommer du åt det som sker omkring dig

Jag fick nyligen frågan hur det kan komma sig hur man inte riktigt förstår att när man gör en taggning rent geografiskt över var man är samtidigt som man lägger upp en bild på Instagram eller Twittrar att man publicerar information om sig själv. Frågan var egentligen, borde man inte fatta att det jag lägger ut kopplas till den plats man är på? Jag tror inte att det är så enkelt. I teorin förstår man detta men rent praktiskt kan det bli svårt att förstå. Man kanske inte ens reflekterar över detta och det blev tydligt i den film som jag bloggade om i gårdagens inlägg om Social Media Experiment.

Hur synliga blir vi då när vi lägger upp bilder eller Twittrar samtidigt som vi dessutom visar vår position? Kanske blir det tydligt genom att studera några tjänster som gör just detta. Se exempel nedan för Instagram och Twitter, pröva gärna själv via de länkar som finns nedan.

Vi kan klart bli oroade av detta, eller så kan det också var värdefullt att kunna ta del av denna information. Kanske kan vi nyttja den transparenta världen till att förstå vad som pågår inom ett område eller vid en viss situation. Nu har jag endast fokuserat på geo-information och det är helt klart så att många inte nyttjar denna funktion så detta är ingen lösning på något, snarare en information och en mycket tydlig bild över hur transparent vår värld alltmer blir.

Jag tror inte att vi egentligen inser vad en incheckning innebär även om vi gör detta kontinuerligt. Vi tänker oss kanske att detta är information som våra vänner och kontakter kan se, men det är så mycket större än så. Utifrån denna information förstår man också hur otroligt viktiga dessa tjänster är för företag och andra intressenter.

Instahood ger dig inblick i dina grannars Instagramliv

Instagram

Instahood nyttjar din dators position och visar vilka Instagrambilder som publicerats i din närhet. Genom att släppa kartnålen på kartan kan du se exakt vad som publicerats i närheten av denna plats. Tänkt dig en skola eller ett företag, vad finns det för bilder där?

The Beat visar via Google Streetview exakt var bilden tagits.

Worldcam och Instabrowsr nyttjar din position och därefter kan du välja en plats i närheten som du vill finna bilder från

Shots24 visar även den kartor och bilder tagna inom ett visst område.

Isapwap visar Twittrandet omkring dig

Twitter

Itsapwap visar vilka Tweets som finns i min omgivning.
Twitterfall visar hur vår värld kan översvämmas av geobaserade Tweets
Geochirp avgränsar ett område så att jag i realtid kan se vad som det twittras om just där.


Vad gäller Facebook så har jag inte funnit några tjänster som visar ens vänner på samma sätt som ovanstående exempel. Har ni sådana får ni gärna tipsa oss om dessa i en kommentar.

tisdagen den 19:e november 2013

Social Media Experiment

Många av oss anger gärna var vi befinner oss när vi lägger upp en bild på Instagram eller kanske på Facebook eller då vi Tweetar något. Att lägga till en position (geotagga) är ett kul sätt visa var man är. Antar att det under kvällens Play-Off match kommer vara många som berättar att de är på matchen på detta sätt. Samtidigt så bidrar vi till den transparens som vi inte alltid förstår vidden av, vi blir tillgängliga och sedda av alla som vill se det. Om jag bevakar en plats så kan jag lätt se vilka som geotaggar sina uppdateringar. Frågan är vad som händer om jag skulle nyttja denna information och konfrontera de personer som just lagt ut sådan information? Just detta testade Jack Vale isitt Sociala Experiment. De personer han tog kontakt med strax efter att dessa lagt upp geotaggad information blev inte bara förvånade, de kunde heller inte förstå hur Jack kunde känna till sådant som kanske bara ens närmaste vänner kände till...detta trots att personen ifråga just lagt upp denna information. Kopplingen mellan det sociala på nätet och det som sker utanför borde vara uppenbar...men så enkelt verkar det inte vara. Se nedan hur Jacks möten utlöper:

tisdagen den 12:e november 2013

Mobiltelefonen i skolan-en säljande rubrik


Det är lätt att ryckas med och ha åsikter. Slagkraften i rubriken är lika säljande som t.ex. rubriker om bantning, kostdieter eller mirakelläkemedel. Mobiltelefonen i skolan. Diskussionen har fått ny fart då en rektor i mellansverige funderar på att förbjuda mobiltelefonen på högstadiet. Detta tillsammans med både tuggummi och kepsar. Nyheten slår ned som en bomb och samtliga medier sprider nyheten. I kommentarsfältet nedanför artikel instämmer många vuxna med rektorn att det är bra med regler och förbud. Du kanske känner igen dig...på min tid var skolan mycket bättre, ordning och reda och respekt. Idag finns inget kvar av detta menar många och då måste skolan statuera exempel.


Varför blir vi så engagerade? Vi engagerar oss för att vi alla kan relatera till skolan, på samma sätt som vi kan relatera till bantning och ekonomi (visst har du sett rubriken; vem tjänar mest i din kommun?). På samma sätt kan vi relatera till smarta telefoner för vi äger en troligtvis. Det som sker i detta är att vi ofta känner oss lite bättre än andra för jag har ju inga problem, det är ju de andra (läs barnen/ungdomarna). Det finns något skönt i att vara lite bättre :-)


Problemet är att jag har sett detta beteende så många gånger. Innan de smarta telefonerna så bekymrade man sig över vad de unga gjorde på nätet via datorn. Barnen blev slagpåse i debatten. Samma sak sker även nu...barnen får klä skott för att de vill nyttja sina smarta telefoner men vuxenvärlden påpekar att detta är fel. Fokus har i viss mån flyttats från att internet är farligt för barnen pga alla kontakter de kan få till att internet och mobilen distraherar och distanserar.


Jag har sagt det förr och säger det igen, barn är nyfikna och vill gärna testa gränserna, det är det som ungdomen handlar om, det är en del i processen i att bli vuxen. Det är vi som vuxna som försett våra barn med dessa smart telefoner och där måste vi ta vårt ansvar i att diskutera detta.


Vid en föreläsning som jag höll om IT och etik för en tid sedan där jag mötte föräldrar så berättade en förälder, rätt stolt för mig, om att denne hade blivit så irriterad över sitt barns användande av mobiltelefonen så att föräldern slängde telefonen i golvet så att den gick i tusen bitar. Många kände igen sig och nickade instämmande men jag kunde inte låta bli att fråga: Vem var det som köpte telefonen till barnet? Tystnaden blev kompakt.


Vad det handlar om är att vi kan aldrig vinna denna fråga genom förbud utan frågan måste lyftas till en annan nivå där vi talar om kunskap samtidigt som värdegrundsarbetet hela tiden måste ligga som fundament för denna fråga. Om vi tror att vi kan få bort mobiltelefoner från skolan så är vi naiva.


På min blogg ser jag att många söker information om mobiltelefonen i skolan, troligtvis pga att det finns en vilsenhet i frågan. Flera ropar efter regler eller policys men jag tror att man måste fundera över vilka man har framför sig. Det som fungerar i en klass kanske inte alls fungerar för en annan. Det som för en del rektorer eller lärare ses som distraktion ses av en annan lärare/rektor som en resurs. Kanske handlar det om attityder, kanske handlar det om kunskap/okunskap, men mest tror jag att det handlar om respekt...respekt för de unga. Läs mer om detta:


Jag har en fråga ute på nätet där man kan svara på hur man ser på denna fråga, svara gärna via denna länk, resultatet ser du nedan:




fredagen den 1:e november 2013

Bara välj: Världens största kunskapsmaskin eller världens största distraktion

Jag återkommer till tanken om kompetensutvecklingens problematik med fokus på verktyg. IT i skolan har blivit stort och kommer att bli ännu större. Fokus ligger dock på fortfarande alltför ofta på frågor om teknik och programvaror även om den pedagogiska och didaktiska (och inte minst forskningsförankrade) frågeställningen lyfts fram alltmer. I takt med att utvecklingen går allt fortare så vill vi nyttja de kanaler som våra elever använder sig av. Facebook har varit på tapeten några år nu och när nu lärare förstår hur man ska nyttja mediet (snacket om lärarkonton mm är nu mindre tack och lov) så sker det som alltid sker. De unga lämnar Facebook och går allt mer över till Instagram och Twitter. Medier som fungerar fundamentalt annorlunda än vad Facebook gör. I en rapport från storbanken(?) Piper Jaffrey så är nu Instagram och Twitter större än Facebook i USA (Se rapport på Piper Jaffrey). Se också artikel i Huffington Post.


Men jag tycker mig se samma trend i Sverige där alltfler går över till dessa medier istället för Facebook. Min poäng är dock att vi inte längre kan lära oss ett antal verktyg, tjänster eller program utan vi måste ständigt sätta oss in i nya medier och hur dessa kan påverka och utveckla vår pedagogiska verksamhet. Vi får samtidigt en mängd etiska frågor att förhålla oss till där vi t.ex. ser ett fall i Sandviken där Bloggar i undervisningen ifrågasätts: Bloggande lärare kan bryta mot lagen. Vi har alltså inte bara de pedagogiska frågorna att fundera över utan alltid när vi sysslar med sociala medier så måste vi ta in etiken (vi har ju sett hur det går om man inte gör det, angående en del friskolors bristande värdegrund). 

Hur ska vi då kompetensutveckla? Ja...kanske måste lärare ta egna initiativ och delta i det Digitala Skollyftet? Andra kanske måste sätta sig in i vad datorn och mobilen handlar om vare sig man gillar det eller inte. Bokanalogin funkar fortfarande...vi satte oss aldrig på tvären mot böcker för vi har växt upp med dem...dagens unga kommer inte att sätta sig emot datorer och smarta telefoner...för de har växt upp med dem. Här finns mycket att göra men Michael Welsh säger något intressant i en intervju i tidningen The Vancouver Sun på frågan om han kan ge lärare ett enda enkelt råd vad gäller IT:

"We live in an age of almost infinite information and learning opportunity and so the key here is we have to inspire people to have a sense of wonder and curiosity and if we do that, they have what is essentially the world’s largest knowledge machine at their fingertips. If we fail at that they have the world’s largest distraction device."
Vad väljer vi? Världens största kunskapsmaskin eller världens största distraktion? 

onsdagen den 23:e oktober 2013

Inte Okej-Ny sajt öppnar nu

Så har sajten Inte Okej öppnats. Ett initiativ av Malmö stad,Malmö Högskola, Klippans kommun samt Örnsköldsviks kommun och som finansieras av Allmänna Arvsfonden.

Inte Okej handlar just om att det inte är Okej att säga och skriva hursomhelst på nätet. Här skall de röster komma till tals som inte vill ställa upp på ett respektlöst beteende på nätet, eller som de själva skriver: 

"Den 23 oktober lanseras den nya feta sajten för InteOkej. Där kommer en att helt anonymt kunna dela med sig av ens erfarenheter och ställa frågor, få tips och råd av andra i liknande situationer eller bidra med egna lösningar.
Vi är InteOkej- en rörelse av unga för unga som vill snacka om sånt som inte känns okej och om vart gränserna faktiskt går. En plattform för att hjälpa och peppa varandra mot skit och andra kränkningar. För när ska en säga ifrån egentligen? Och hur? InteOkej vet att det är många som undrar, men att det finns lika många som kan svara och stötta. För inga andra än unga själva vet mer om hur livet på nätet ser ut, eftersom vi hänger där varje dag. Och en ska inte behöva ta någon skit. En kränkning är alltid en kränkning."
Kopplat till denna sida har man TwitterkontoInstagramkonto och Facebook-sida och genom att lägga upp bilder så kan Inteokej bli som jag ser det en sida där kränkningar exponeras. Det finns dock en risk att en del bilder som kommer att publiceras på Instagram under hashtaggen #inteokej är att betrakta som kränkningar, men jag är övertygad  om att redaktionen för projektet har i detta åtanke och än en gång, det måste bli en tydligare exponering på dessa frågor. Det viktigaste är bara att denna kanal inte missbrukas.

Nu till den intressanta frågan...kommer de unga att nyttja denna kanal och hur får man ett buzz kring detta? Det finns också alternativ till InteOkej i t.ex. Kränkt.se som också arbetar med att lyfta frågan om mobbning på nätet mm. Utöver dessa initiativ finns även Elsa Dunkels och Marcin de Kaminski på Ask.fm med sin sida Fråga forskarna: Unga online. Denna sida har mer en konsulterade funktion än InteOkej men kanske kan de olika sidorna nyttjas i kombination.

Bra med flera initiativ...men den stora frågan kvarstår...hur når vi den breda massan eller kan vi nå den överhuvudtaget?