Vi måste tänka till gällande digitaliseringen i skolan

Låt mig först bara inleda med att fastslå att jag tror på digitaliseringen i skolan som ett nödvändigt gott/ont. Vi har diskuterat digitaliseringen i skolan under så många år och resultaten är entydiga, det som gör att digitaliseringen fungerar är det att den drivs av pedagoger som förstår pedagogik och har ett genuint intresse för elevernas lärande och sin egen lärargärning. Inte av tekniken själv, inte av tekniker, inte av företag som vill urholka ekonomin genom att erbjuda dåliga digitala lösningar, utan pedagoger som förstår lärande.

Under senaste tiden har vi fått forskning som visar på digitaliseringens nackdelar utifrån lärande. Forskning vid Helsingfors Universitet visar att digitalisering försämrar elevers inlärning. Forskning från Göteborgs Universitet visar på att lärplattor i förskolan inte är någon genväg för barnens lärande. Ytterligare blöder Stockholms Stad rent ekonomiskt och även administrativt efter det att deras lärplattform inte når upp till det som det var tänkt till. Office 365 verkar läcka information trots att det skall vara GDRP-säkrat. Frågan är...vad innebär detta för skolan och hur skall vi gå vidare?

Jag är själv lärare på gymnasiet och vi har gått tillbaka till att nyttja papper och penna för att öka fokus under lektionerna och det fungerar. Datorer och egna enheter tar fokus och eleverna kan inte förmå att stå emot nyfikenheten i att se vad som händer på mobilen. Det är inte deras fel, det är utvecklarnas fel som tagit fram mobiler och appar som just är till för detta, att påkalla uppmärksamhet och för att göra oss beroende. Datorer mm används men med en tanke under lektionen samt för att arbeta med uppgifter och kritisk informationshantering. Under flera år har vi diskuterat detta i skolan och åsikterna går isär, frågan har handlat om antingen eller vilket i sig är fel ansats. Alltför sällan diskuterar vi hur och varför?

Om nu politiker och Skolverket är måna om att se till att kunskapsutvecklingen ökar hos varje elev så måste vi våga ifrågasätta vad vi håller på med. Jag tror som sagt på digitaliseringen men jag tror samtidigt att den pedagogiska utmaningen att få ihop digitalt och lärande är så mycket mer komplext än vad vi förstår. Snarare så ökar klyftorna i skolan pga digitaliseringen än tvärt om. De som har föräldrar med akademisk bakgrund kan stötta elever i skolan, med eller utan digitala enheter. För andra blir det digitala en flykt från verkligheten.

I den digitala strategin står det att mer forskning måste till inom området enligt:

Delmål 3.1: Forskning om digitaliseringens påverkan på undervisning och lärande ska genomföras och stödja utveckling av verksamheter och insatser

samt

Delmål 3.2: Uppföljning av digitaliseringsarbetet i skolväsendet ska genomföras och stödja utveckling av verksamheter och insatser

Om vi skulle se trender som visar på att digitaliseringen snarare påverkar undervisningen negativt...vad gör vi då? Eller kanske annorlunda uttryck, vilka skäller vi på då? Systemen, den politiska ansatsen eller pedagogerna?

Moderna myter om lärande och utbildning. En bok som alla skolor borde köpa in åt sin personal

Skolan är sällan konservativ eller bakåtsträvande. Snarare tvärtom, är det någon organisation som tar till sig nya trender och arbetsmetoder så är det skolan och utbildningssektorn. Allt i syfte att förbättra undervisningen. Skolan är vidare oerhört trendkänslig där hypade begrepp som Flippade klassrum, 70:20:10-modellen, Big Five får snabba och stora genomslag. Inte minst inom IKT-spåret har vi gång på gång sett innovationer som skall reformera skolan i gamification, smartboards, VR-glasögon, 3D-skrivare eller bloggar i skolan. Det är allt ifrån olika webblösningar till dyra tekniska maskiner som presenteras som pedagogiska lösningar för skolan.

Frågan är bara...vad fungerar och vad är myter? Kan det vara så att det som Sir Ken Robinson talar om i sin kända föreläsning Changing Education Paradigms bygger på missuppfattningar eller att skolan dödar elevernas kreativitet är en myt? Att påstå något sådant är nästan som att döda gudar, eller åtminstone göra sig av med några heliga kor.

Boken "Moderna myter om lärande och utbildning" av de  Pedro de Bruyckere, Paul A. Kirschner och Caspal D. Hulshof som nyligen kom i svensk översättning från Studentlitteratur tar just upp myter inom lärande och utbildning. De går igenom allt från den klassiska myten om lärstilar, ifrågasätter problembaserat lärande, att vi kan multitaska, att internet gör oss dumma, att dagens unga vill ha en helt annan form av utbildning, 93% av vår kommunikation är icke-verbal mm mm.

Det kan vara så att man inte håller med författarna men denna bok skulle varje skola köpa in till sin personal för att under ett helt år fokusera på olika klassiska uppfattningar och därefter diskutera det pedagogiska värdet i dessa. Varför inte skapa en forskarcirkel på varje skola för att fokusera på det som är viktigt...att kritiskt granska vad vi gör i skolan och sluta köpa snyggt och flashigt förpackade begrepp som låter bra men som inte håller för en djupare kritisk granskning?

Läs den, granska den och fundera över era egna uppfattningar om lärande i en modern skola.

Gör dig själv en tjänst...gå igenom din mobils integritetsinställningar

Vi älskar våra mobiltelefoner, vi kan inte leva utan dem och de fungerar så bra, ger oss den information vi efterfrågar och vet nästan på förväg vad vi behöver. Utvecklingen är given och bygger på smarta algoritmer som beräknar våra vanor, ser var vi befinner oss, vet vad vi lyssnar till, när vi tränar, vilka vi ringer, när vi ringer eller meddelar dem och vilka appar vi nyttjar. Detta sammantaget ger mobil och apptillverkare ett enormt dataunderlag för att göra mobiler och appar ännu bättre.

Det goda kommer med en baksida och det är just hur vår information och våra vanor nyttjas i den digitala utvecklingen. Enligt en studie från Carnegie Mellon University mars 2015 visar det sig att appar som nyttjas i mobilen (såsom Facebook mfl) nyttjar min mobiltelefons position uppemot 2500 gånger per vecka, se Message That Grabs Attention: "Your Location Has Been Shared 5,398 Times" . Frågan är om vi verkligen behöver dela vår information så frekvent eller om vi ens är medvetna om detta?

Pew Internet Research Centers app central

Pew research Center i USA har publicerat en tjänst där de lyft fram 18 populära appar som går att ladda ned via Google Play Store och vilken information dessa appar kommer åt i din telefon. Det är en intressant läsning där man ser att en del appar skannar din telefon för att se vilka andra konton du skapat i andra appar, eller vilka kontakter du har i telefonen. Om man granskar dessa appar och vad de vill komma åt för information så inser man rätt snart hur många andra som har tillgång till mitt privatliv. Frågan är bara...hur många och vilka är dessa?

Jag tror att det är av stor vikt att vi sätter oss in i vad integritet och säkerhet betyder för oss idag men för många är det svårt att ens veta hur och vad man skall göra för att ändra inställningarna i min telefon. Detta har Internetsstiftelsen i Sverige (IIS) tagit fasta på och skapat en mycket bra guide för att kunna ändra inställningarna.

Jag rekommenderar alla att gå in på IIS guide: Kom igång med säkrare mobiltelefon! som är författad av Anders Thoresson där du får kunskap om bland annat följande:

• Om säkerhetsproblem och annat som påverkar din integritet när du använder en mobiltelefon.
• Generella beskrivningar av de problem som finns.
• Tips om inställningar för Iphone, Android och Windows Phone.

Även om du inte gör några förändringar i din mobil och i dina appar så får du en större förståelse över vilken information som sprids om dig och i vilka appar. Detta borde vara en skyldighet idag för att om möjligt återfå lite av vår personliga integritet.

"Bara det sker genomtänk och systematiskt" - Några tankar om programmering i skolan

Det är fräscht med teknik. Inte minst den digitala tekniken har ett skimmer om sig som lösningen på allestädes möjliga problem. Om vi inför mer teknik i skolan, om vi låter alla programmera så kommer vårt samhälle att blomstra, vi kommer som nation vara ledande och spruta ur oss nya tjänster såsom vi tidigare sett i Spotify, Skype eller Minecraft. Sverige har varit och skall vara ledande kunskapsnation och idag är IT lösningen för hur vi ska komma dit. Skolan är alltid medlet för att styra politiska ambitioner, i slutet av 90-talet med ITiS-satsningen var målet (utöver att skapa en IT-kunnig lärarkår) att bli ledande IT-nation i världen, dåvarande stadsminister Göran Persson var tydlig på den punkten. Vi blev således ledande IT-nation under en kortare tid. En stor satsning där datorerna var nyckeln till "framgången".

Nuvarande regering vill få in programmering på schemat i skolan (se debattinlägg den  29/9 2015 av Gustav Fridolin, utbildningsminister Aida Hadzialic, gymnasie- och kunskapslyftsminister Mehmet Kaplan, it-minister) och menar i detta inlägg att killar kan gynnas av denna IT-utveckling i skolan så att deras resultat i skolan höjs (läs gärna hela debattinlägget)

"Dels vet vi att användning av digitala verktyg har en positiv effekt för jämställdheten i skolans resultat. Pojkar halkar i dag efter flickorna i kunskapsresultat, inte minst när det gäller läsning och skrivning. I studier som har gjorts av att skriva-till-läsning med it-hjälpmedel har positiva resultat kunnat redovisas. Datorer och läsplattor kan därför vara framgångsrika verktyg för att kunna vända en sådan utveckling."

"It och digitalisering i skolan kan stärka undervisningen när arbetet görs genomtänkt och systematiskt. Det visar såväl forskning som internationella och svenska exempel. Skolverket kommer dela arbetet i två it-strategier. Den ena vänder sig till förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, grundskolan och motsvarande skolformer, den andra till gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och skolväsendet för vuxna."

I debattinlägget så låter det mer eller mindre som att all forskning visar på att IT kan stärka undervisningen om det sker genomtänkt och systematiskt. Det är inte helt sant och det finns mycket forskning som visar på rätt stora problem med IT i skolan. Men låt gå att vi håller med...det är bara det att man kan säga detsamma om att syslöjd eller religionsundervisningen kan stärka undervisningen om det sker genomtänk och systematiskt. Det låter som att det är en fråga om IT men det är helt och hållet en fråga om pedagogik där vi ser om och om igen att det som är direkt avgörande för hur elever klarar sig i skolan är först och främst lärarens förmåga till att genomtänkt och systematiskt bedriva undervisning.

Nu är jag inte på något sätt negativt inställd till IT i skolan, tvärtom, IT genomsyrar vårt samhälle men att tro att programmering i skolan löser en massa problem är inte bara naivt, det är direkt okunnigt. Vi behöver lärare som är breda i sin kompetens, som har en god värdegrund att stå på. Vi behöver lärare med estetisk och humanistisk bakgrund likväl som tekniklärare och programmerare. Vi behöver en mångfald. Det finns en inneboende teknikoptimism där man tror att systemutveckling är lösningen på vårt samhälles problem och lönsamhet. Jag tror att systemutveckling kan vara viktig men vi behöver lika många UX-designers och pedagoger som förstår hur systemen skall användas, det är inte programmering utan användarnytta.

Jag minns mitt högstadie på 80-talet då vi skulle lära oss som elever att programmera. Vi fick ibland komma in i det mest låsta rummet på skolan och där sakta närma oss dessa ABC 80-datorer liksom vi var en ett heligt rum. Datorkunskapen blev obefintlig och nästan obegriplig. På gymnasiet fick jag lära mig maskinskrivning så att vi skulle bli effektiva kontorsmaskiner när vi kom ut i yrkeslivet. Programmering i skolan kanske är en god tanke men frågan är om det är det vi behöver. Visst ropar näringslivet (IT-branschen) efter systemutvecklare men så gör man också inom skolan såväl som inom vården.

Om vi nu inför programmering i skolan för att eleverna i högra grad skall förstå logik och kanske matematik måste vi kanske också fråga oss...kan vi då skippa matematiken, eller har matematikämnet sådana problem att vi måste gå över ån efter vatten? Jag skulle kanske hellre se möjligheten till att välja programmering i skolan, kanske istället för ett andra språk eller slöjd. Men jag vet inte ens om det är en bra idé. Det jag däremot vet är att här måste politikerna sätta sig in mer i forskning och lyssna till både positiva såväl som kritiska röster. Vi behöver inte ännu fler direktiv i skolan, vi behöver lärare och en skolledning som kan garantera att undervisning sker genomtänkt och systematiskt.

Penn State University låter lärare och elever skapa sin egen litteratur utifrån OER

Penn State University har i sitt forskningsprojekt BBookX låtit lärare och studenter skapa sitt eget utbildningsmaterial med stöd av Öppna Digitala Lärresurser (OER) i en nyutvecklad programvara. Programmet nyttjar en algoritm för att via nyckelord finna relevant material som sedan kan gallras, organiseras samt redigeras av användaren. Poängen med detta projekt är utöver att sänka kostnaderna för litteratur även låta studenterna bli mer delaktiga i sin egen utbildning genom att bygga personliga läroböcker.

Skapa ett kapitel med öppet innehåll med hjälp av nyckelord och fraser

Färdiga böcker kan bäddas in på webbsidor eller hämtas som textfiler. BBookX testas just nu i begränsad omfattning men man tror att denna form av litteratur kommer att öka i omfattning framöver. Verktyget kommer även att bli mer kraftfullt om det används av fler. Just nu är BbookX kopplat till Wikipedia men kommer i förlängningen hämta information från andra OER-källor. Fokus ligger just nu på högre utbildning men i tanken är att det skall vara möjligt att använda Bbookx även i grundskolan. Det finns tyvärr ingen öppen testmiljö där man kan prova BbookX men de som är intresserade kan kontakta forskarna på BBookX@psu.edu eller via BBookX.psu.edu.

Här finns givetvis många frågetecken kring kvaliteten i OER-material samt risken att användaren kanske fokuserar på fel material. Dock är det svårt att utvärdera då jag själv inte fått tillgång till systemet ännu. Förhoppningsvis är algoritmen så avancerad att den kan eliminera material som är irrelevant inom ämnet samtidigt som det finns finns risk för att viktigt material utelämnas. Men nu spekulerar jag bara. Poängen med inlägget är att vi bevittnar en långsam förändring i hur vi värderar och ser på utbildningsmaterial. Detta är kanske ännu inte en direkt utmaning för etablerade förlag men när utvecklingen väl sätter igång på allvar kommer det att gå fort.

"De är blott hjälpmedel, men som sådana kan de ibland vara ovärderliga"

För en tid sedan fick jag frågan...varför är det bra med forskning inom IT i skolan? Vi får ju ändå aldrig några svar. Svaret var att jag själv anser att forskning alltid är viktigt, oavsett om vi får svar eller ej så kommer vi allt närmare trovärdiga resultat. Vi vet mycket men vi kan alltid lära oss mer. I debatten om IT i skolan är detta oerhrt viktigt.

I kölvattnet av debatten om att slänga ut datorn ur klassrummet (se DN den 2015-04-17) där en lärare beskriver upplevda problem med datorer i klassrummet. Till det kom utbildningsministerns utspel om mobiltelefoner i skolan (se tidigare inlägg). Sedan slänger Computer Sweden upp den något underliga rubriken: "Nu är det bevisat-barnen blir bättre i skolan med surfplattor" vilket är en artikel som bygger på bl.a. Åke Grönlunds forskning vid Örebro Universitet och visar på att det är viktigt att ha en pedagogisk modell när man arbetar med IT i skolan (I Computer Swedens rubricering låter det snarare som att lärplattor är lösningen på skolans problem).

I DN debattsvar till artikeln den 17/4, ”Hur datorn används är helt avgörande”,  idag kan vi läsa om en hitintills opublicerad studie som visar på att med rätt pedagogisk modell kan alltså resultaten bli bättre och det med tekniska hjälpmedel. Egentligen är det inget som förvånar en, det vet vi sedan lång tid tillbaka men av någon outgrundlig anledning så har fokus så mycket legat just på tekniken. Kanske kan det bero på att det finns stora kommersiella intressen i att sälja datorer (och pedagogiska upplägg ) till skolan.

De mest befriande meningarna i artikeln är enligt min mening:

"Tekniken i sig ger inga vinster – med stor sannolikhet tvärtom förluster. Det är därför pedagogisk utveckling som är nyckelfrågan för skolan just nu. Det är dags att sluta räkna datorer och i stället fokusera på arbetsmetoder – hur kan vi bäst använda tekniken?"

Tänk att det tog så många år att nå hit...vilket vi redan visste egentligen. Jag kommer att återigen tänka på tankar om teknik som återfinns på sidan 143 i boken Att vara lärare av Martin Bäcklin från 1948!

"De tekniska hjälpmedlen för undervisningen lär man känna så småningom, men bekantskapen bör inte uppskjutas för länge. Läsfolk har ibland rätt grumliga begrepp om maskiner. Det känns ganska genant, när t.ex. en baloptikonlektion kommer av sig vid ingången, därför att man inte behärskar apparaten. Jag har sett skådespelet rätt många gånger. 1946 års skolkommission föreslår, att en specialkurs i användandet av tekniska hjälpmedel (skrivmaskiner, dublikatorer, grammofoner,- epidiaskop för skioptikon- och baloptikonbilder, filmapparatur, radioutrustning) skall inläggas i lärarutbildningen. Jag skulle vilja rekommendera mina läsare att ta del av kommissionens motiviering (betänkandet s. 472 ff.). Enligt min mening är det angeläget, att förslaget beaktas. Den åsikten kan man hysa utan att förfalla till yrvaket aktualitetsjäkt eller till övertro på de tekniska hjälpmedlens betydelse. De är blott hjälpmedel, men som sådana kan de ibland vara ovärderliga."

Ur Almqvist & Wiksells serie: Handböcker för lärare, 10. 1948

Forskning - IKT på högstadiet och likvärdig utbildning

Pär Isling Poromaa, doktorand inom pedagogik vid Umeå Universitet har i sin artikel som är publicerad på Education Inquiry undersökt tre högstadieskolorns IKT-anvädning i klassrum. Denna artikel lägger fokus på följande tre frågeställningar:

1. Vilka skillnader uppstår i den pedagogiska användningen av IKT i klassrummen
2. Hur och varför tillgången till IKT varierar mellan skolor.
3. Vilka konsekvenser skolornas tillgång och pedagogiskt förhållande till IKT har för elevernas rätt till lika utbildning?

Undersökningen baseras på tre svenska högstadieskolor med olika demografiska sammansättningar.

De tre skolorna är olika till sin karaktär och de har också olika pedagogiska perspektiv på hur man nyttjar IT inom undervisningen. I resultatet framkommer att skolornas huvudmannaskap spelar stor roll för rektorers möjligheter att få tillgång till IKT och elevers och lärares användning av IKT. Framgår gör också att tillgången till olika verktyg ibland kan begränsas på grund av kommunala avtal som sätter käppar i hjulen. I en av skolorna sakans intern kompetens för att kunna kompensera de otillräckliga IKT-verktyg som erbjuds inom de kommunala avtalen.

Det som är mycket intressant att läsa är att studien visar på att elevernas möjlighet till att känna till hur man nyttjar IKT varierar utrifrån elevernas sociala bakgrund. Isling Poromaa skriver att skolor med högt kulturellt/ekonomiskt kapital har störst tillgång till IKT och därmed också större möjlighet till att nyttja IKT som funktionellt pedagogisk verktyg i klassrummen.

Kontentan är att enbart tillgång till IKT är inte tillräckligt för att uppnå en likvärdig utbildning utan det är pedagogiken som organiserar tekniken på ett logiskt sätt och som gör det möjligt för eleverna att lära sig med en teknologi som de är bekant med. Det är särskilt viktigt att elever som kommer från studieovana miljöer får chans att erbjudas en pedagogik med tillgång till tillfredställande teknologi, då detta har potential att behjälpa individualiserad undervisning och är viktigt utifrån ett jämlikhets- och likvärdighetsperspektiv.

Länkar till fulla artikeln här:  PDF HTML EPUB XML

Vilka jättars axlar står vi på?

För två år sedan skrev jag ett inlägg som bygger på en gammal metafor från 1100-talet, se inlägget: Vi står på jättars axlar. Inlägget fick en hel del spridning men för någon vecka sedan blev jag stoppad i korridoren av en professor i litteratur som hade läst mitt inlägg och hade synpunkter på det. Han lyfte fram det att Newton även nyttjade begreppet när han skriver i ett brev till Robert Hooke:

"Om jag har sett längre än andra så beror det på att jag stått på jättars axlar"

I samtalet med professorn så framkom det att Newton troligtvis var rätt sarkastisk när han talade om "jättars axlar" och menade i den polemik som han stod i med Robert Hooke även kanske i viss mån anspalde på Roberts faktiska längd. I vårt samtal om Newton menade professorn att Newton i själva verket kände sig väldigt osäker på de "jättar" som ofta diskuterades och låg som en förutsättning för det akademiska samtalet i Newtons samtid. Frågan är outredd huruvida det var detta det handlade om men det är inte helt omöjligt.

Detta får mig att komma in på min huvudpunkt för detta inlägg. Frågan är vilka axlar vi står på idag när det gäller frågan om IT i skolan? I takt med att IT har blivit en stor del av verksamheten i många skolor så har också detta blivit en mycket viktigt inkomstkällsa för konsulter såväl som leverantörer av mjuk- och hårdvara. Företag som alla menar att de står för en solid kunskap inom området. För något år sedan vid en konferens i Sverige anordnad för akademiker så deltog också ett känt IT-företag i en av presentationerna. Själva presentationen var lysande men innehållet var magert. Dock så kom många ändå att tala om denna presentation som ett fantastiskt föredrag men det var tydligt att det man kom ihåg var ytan, inte innehållet. Kanske är det enklare att ta del av yta istället för djup analys och problematiserande men om vi börjar att förlita oss till dessa som primärt drivs av kommersiella intressen och som kan välja bort de frågor som är besvärliga istället för att just gå djupt in begrepp, definitioner och forskning så vill åtminstone inte jag stå på de axlarna.

Det finns en stor risk att vi trivialiserar dessa svåra frågor för att snabbt finna quick-fixes för att lösa de omedelbara problemen. Att lösa problem är givetvis viktigt men ibland finns det kanske bättre sätt att lösa dem även om det tar lite längre tid.

Vi måste våga ifrågasätta och vara kritisk. Det är en lärares uppdrag och ibland känns det som att vi allt för ofta lyssnar till andra än oss själva och det kollegium vi arbetar i. Bara för att det är nya begrepp (gärna något klatschig engelskt ord) så betyder det inte att det är bra. Bryt ned och bygg från grunden i sann Cartesians anda.

Ifrågasättande är bra och Docent Jonas Linderoth vid Göteborgs Universitet gjorde just detta i gårdagens bloggpost: Open letter to Dr. Ruben Puentedura där han ifrågasätter en tanke som fått stor spridning i Sverige i den sk. SAMR-modellen. Jag har själv ifrågasatt den (Se inlägg: Jag tar mig friheten att utmana tanken på ett omdefinierat lärandet) och jag välkomnar Jonas inbjudan till dialog med Ruben Puentedura.

Detta med autoriteter är besvärligt. Det är lätt att bli bländad och hänförd. När jag blir det ser jag det ofta som en varningssignal.

Ny teknik medför stora möjligheter, men kommer med en baksida enligt rapport.

Mobiltelefoner och sociala medier kan förefalla vara tidstjuvar eller orosmoment men en undersökning från USC Annenberg Center for Digital Future och Bovitz Inc. som har koppling till University of Southern California, visar att en stor procent av amerikaner som använder nättjänster verkligen ser dess fördelar, inklusive möjligheten att kunna göra mer på kort tid, värdet av att arbeta var som helst men också en förtjusning i att pröva ny teknik ( se statistik ). Jeffrey Cole som är chef för Center for Digital Life Future menar att vår mobila teknik nu blir en dygnet runt-upplevelse som kan innebär att för enskilda individer öppnas nya möjligheter

Undersökningen som baseras på internetanvändare i åldern 13-91 år i USA ser man följande fördelar med tekniken:

• 74% av de tillfrågade sade att de kan göra mer på kortare tid med sin teknik.
• 72% gillar att prova ny teknik.
• 55% procent sade att de hellre skulle arbeta på distans än på kontoret.
• 45% sade att de har mer tid för sin familj och vänner eftersom tekniken gör det möjligt för dem att utföra arbete som helst.

Men teknikframgångarna kommer med en baksida där man bland annat kan se att 31% menar att tekniken gjort det svårare att skilja mellan sitt arbete och sitt personliga liv. 26% ansåg att de var stressade eftersom tekniken alltid gör dem tillgängliga för arbete. 25% rapporterar att de kämpar för att förstå den nya tekniken.

Det finns mer att läsa om detta och jag tror att man som läsare kan känna igen sig i en del av upplevelserna, både positiva och negativa.

I undersökningen talar man också om olika grupper av användare, Millennials och icke-Millennials (kanske inte ett lysande begrepp, egen notering) där man menar att det är en stor skillnad mellan dessa två grupper. Bland de positiva effekterna har man bland annat identifierat att:

• 85% av "Millennials" sa att de var nyfikna på ny teknik medan 64% av "icke-millennials" var det.
• 84% av Millennials sade att de kan göra mer på kortare tid med sin teknik, jämfört med 68% av icke-Millennials

Intressant att notera är att en större andel av Millennials än icke-Millennials rapporterar personliga problem som direkt resultat av att nyttja tekniken.

• 19% av Millennials som är anställda sade deras personliga liv har lidit på grund av tekniken i sitt arbete liv, jämfört med 15% av icke-Millennials
• 25% av Millennials sagt vara tillgängliga via en mobil enhet har gjort deras liv mer stressigt, jämfört med 20 procent av icke-Millennials

Detta är oerhört intressant. Frågan är om de yngre är mer aktiva med sina mobila enheter än de äldre och därför ser vi dessa skillnader. Eller beror det på annat?

Så har skärmkulturen förändrat vårt läsande, skrivande – och även tänkande

Fjärde uppgiften är ett nytt initiativ för att sprida forskning som är relevant för allmänheten. Bland annat så lägger man varje vecka upp en ny intervju med forskare inom olika områden. Mer forskning åt folket är viktigt och för egen del fick jag tipset om intervjun med fil. dr. i Litteraturvetenskap Johan Elmfeldt vid Malmö Högskola där han talar om skärmkulturen. Intervjun på ca 15 minuter är intressant att ta del av. Det jag uppskattar r att fler forskare visar sig och ger sina perspektiv t.ex. detta med våra unga. Personen som intervjuar vill verkligen lyfta fram att vi står inför en negativ förändring (eller så tolkar jag bara frågorna på detta sätt) men Elmfeldt har en positiv syn på utvecklingen och förtydligar att vi inte kan vända om i tiden utan måste förhålla oss till denna utveckling. Läsning och skrivande förändras men hur förändras det? Se detta som en del av din kompetensutveckling och se gärna intervjun två gånger... då du andra gången får bättre möjlighet till att tolka det som sägs.

Det som är tydligt är att vi samtidigt inte vet särskilt mycket om hur vår nya kultur påverkar oss, därför ser jag fram mot fler intervjuer som fokuserar på denna fråga.

Så har skärmkulturen förändrat vårt läsande, skrivande - och även tänkande from Fjärde Uppgiften on Vimeo.

Sover dina elever?

Vid min föreläsning på Framtidens Lärande i förra veckan så inledde jag min dragning med att visa en bild där man kan se hjärnaktiviteten hos en student under en vecka. Denna student är 19-år gammal och läser vid ett universitet. Syftet med studien var primärt inte att mäta vilken hjärnaktivitet som pågick under veckan utan för att se hur man kan testa att mäta aktiviteten via sensorer på handlederna. Men i studien A Wearable Sensor for Unobtrusive, Long-Term Assessment of Electrodermal Activity så framgick det att hjärnaktiviteten hos just denna student var oerhört intressant att studera.

William Rankin, pedagogisk utvecklare vid Abilene Christian University i USA gjorde ett framträdande vid NU-konferensen hösten 2012 där han lyfte fram denna undersökning i föreläsningen Förnya med mobil teknik (se filmen ca 3.40, presentationen återfinns här i PDF). Där framgick det att studenten ifråga som hade på sig dessa sensorer hade mycket låg hjärnaktivitet under föreläsningar. Lika låg som när han såg på TV medan aktiviteten var högre t.ex. när studenten sov. Man ser också tydligt att hjärnaktiviteten var hög under labbar eller när han studerade.

Klicka på bilden för bättre upplösning

Detta är ett alldeles för litet underlag för att dra några slutsatser överhuvudtaget men om denna bild stämmer det minsta med våra elever så måste vi verkligen omvärdera vad genomgångar och föreläsningar är värda. Vi skapar idag mycket digital material och snackar mycket i Sverige om Flipped Classroom, frågan är...tänker vi fel när vi så ofta gör samma sak på nätet som vi gjort i lektionssalarna i 500 år? Om detta stämmer så gäller det att arbeta aktivt med studier och labbar så att eleverna aktivt arbetar med ämnena. 

Jag ser fram mot mer forskning om detta, för detta kullkastar våra tankar om seminarier, föreläsningar, kurser mm som saknar inslag av verkstad. 

Våldsamma spel och våldsamt beteende

DoD: Även detta var farligt

Frågan har varit aktuell i många år nu, blir man våldsam av att spela våldsamma spel? I går kunde vi ta del av en ny forskningsöversikt som publicerats på Medierådets sida (för övrigt en sida man bör besöka varje dag). Översikten visar på att det inte finns belägg för att våldsamma spel inverkar menligt på barn och unga, eller åtminstone så blir man inte våldsam. Däremot, vilket är ett mycket intressant inlägg i debatten, så är det punkt nummer tre i det jag saxat från rapporten nedan:


"Det finns dock ett statistiskt samband mellan aggression och VS. I de studier som ingår i
denna översikt kan fyra försök till förklaringar av detta samband urskiljas.

1. VS orsakar våldsamt beteende. Detta påstående är vanligt i den befintliga forskningen, men har sin grund i allvarliga metodologiska brister och kan därför inte anses bevisat.
2. VS orsakar våldsamt beteende hos personer med särskilda personlighetsdrag. Denna hypotes är alltför dåligt utforskad för att kunna uttala sig om med säkerhet. Studier som undersökt personer med psykologiska problem når resultat som kan tolkas som stöd för såväl denna hypotes som för hypoteserna 3 och 4.
3. Aggressiva personer söker sig till VS. Här vänder man på kausaliteten: personlig aggression ses som orsak och preferenser för VS som verkan. Stödet för denna hypotes är omfattande i den befintliga forskningen.
4. Bakomliggande faktorer påverkar både aggression och VS-preferenser. Denna hypotes stöds av samtliga studier som studerat bakomliggande faktorer som psykiska beteendeproblem och familjesocial interaktion"

Det faktum att kanske aggressiva personer söker sig till våldsamma spel är värt att begrunda lite mer.

Men forskningen är inte helt klar i dessa frågor, för en tid sedan kunde vi läsa i DN om att hjärnforskare menar att datorspel minskar ungas förmåga till empati, och där menar artikelförfattarna att det "kan" (observera att de skriver kan och inte att det är ett faktum) vara så att det finns koppling mellan aggressivt beteende och datorspel. Även där saknas det för lite underlag och som vi kan läsa i rapporten från igår så finns det ofta stora metodologiska problem med flera undersökningar. Varför blir det så kan man undra?

Givetvis kan det bero på att en del trauman som uppstår i kölvattnet av t.ex. morden på Utöya i Norge eller de flertal incidenter i USA där ungdomar gått in på skolor och skjutit ned människor ofta är så stora att man måste försöka finna en förklaring. Typ samhällets fel eller som debatten har gått under de senaste åren, datorspelens fel. 

Hur många gånger har man inte beskyllt datorspel för både mord, sexbrott och andra bestialiska händelser utan att egentligen ha argument för att det verkligen är så? Om ni söker på våldsamma spel (men hoppar över träffarna för gårdagens nyheter) så finner ni en enorm mängd olika åsikter i frågan. Dock bör vi komma ihåg att debatten inte är ny och den lär definitivt inte vara slut i detta, men vi hade samma diskussion om fantasy- och rollspelet Drakar och Demoner-spelen på 90-talet...frågan dog ut.

Vi gör ett experiment

CC by Geek&Poke

I måndagens vetandets värld diskuterades frågan om IT i skolan där bland andra IT-professor Bo Dahlbom intervjuades och där han och även Stig Roland Rask framförde sina tankar om IT i skolan, programmet är intressant att lyssna till och ger många infallsvinklar.  Om man sedan läser kommentarerna nedan så ser vi stor skepsis till att införa IT i skolan. För egen del så börjar IT i skolan att vara en icke-fråga med tanke på att skolan inte kan utvecklas och bli relevant på annat sätt än att integrera vår värld i skolan. Dock är den klart en viktig fråga men det går inte att ducka längre.

Det finns ett stort problem i denna fråga och det är att det är vi vuxna som skall diskutera villkoren för eleverna, visserligen måste vuxna driva frågan men när det kommer till IT så tar det stopp. Mycket beror nog på att vi hela tiden mäter och värderar dagens skola utifrån vår egen skolgång och lyckas inte förmå oss själva till att inse att den skolan aldrig kommer tillbaka, hur mycket vi än försöker återskapa den. Detta är också orsaken till varför en utbildningspolitik som driver skolan bakåt och som försöker att återskapa 50-talets "ordning och reda skola". Med tanke på att våra arbetsplatser har utvecklats enormt med stora krav på hur en god arbetsmiljö ska se ut så tillåts skolan att även i detta hänseende få vara kvar i en gammal skola. Tydligen så är skitiga toaletter, dålig arbetsmiljö och knappa resurser något som är en del i den fostrande skolan. Ingen vuxen...och jag menar INGEN skulle acceptera att ha datorer som inte startar eller som alltid krånglar, då skulle facket gå igång för det inverkar menligt på arbetsmiljön, men i skolan så är det möjligt. Tänk att göra ett byte, ett experiment, där föräldrarna till en klass under en vecka fick göra precis samma sak som eleverna gör i skolan samtidigt som eleverna fick gå ut i arbetslivet. Jag är säker på att den skolan därefter aldrig mer skulle bli sig lik.

Min son sitter vid iPaden en kväll och stänger av den samtidigt som han tittar på läsplattan och säger..."tänk vad mycket vi skulle kunna göra på lektionerna med iPaden", han drömmer sig bort till en skola som han skulle vilja se men som av vuxna har utdömts innan man ens har testat den. Ett annat barn säger när hon besöker min arbetsplats och står och höjer och sänker skrivbordet och lekar att hon står och jobbar framför datorn: "Vad skönt det skulle vara om man fick stå och arbeta ibland i skolan". Men den skola jag växte upp i fungerade enligt modellen att alla skulle sitta still vid sin plats och inte vicka på stolen.

Det är detta jag menar med att barnen måste få vara en stor del i denna utveckling, inte för att de är tekniker eller gillar prylar (som debatten ibland landar i) utan för att de är tänkande individer som vill lära sig, som vill pröva nya sätt att lära sig på och som vill älska sin skola.

Kanske är det snarare så att IT kan bli hävstången som gör att skolan inom kanske en 10-års period kommer att tvinga sig ur industrisamhällets grepp som inte är baserad utifrån pedagogik utan mer organisation. Kanske är det så att vi måste vänta en generation till innan vi når dit, men jag är rädd för att vi inte kan vänta så länge.

Och plötsligt så blev allt så mycket klarare

Some rights reserved by vaXzine

Vi har mycket att lära oss om hjärnforskningen och vi kan förstå våra unga så mycket bättre om vi läser på lite mer om denna forskning. Särskilt oroade är många vuxna för ungas märkliga beteenden på nätet såväl som det som vi uppfattar som kanske omogen mopedåkning eller vansinniga projekt. För att göra en lång historia kort så beror irrationellt beteende eller impulsiva handlingar på att ungas hjärnor helt enkelt inte fungerar på samma sätt våra. Vi bör bland annat komma ihåg att en hjärna inte är fullt utvecklad förrän vid 25-års ålder.

Jag har tagit del av hjärnforskning tidigare men fick än en gång en sådan där "aha"-upplevelse när jag läser National Geographics senaste nummer (nummer 10 2011) och artikeln "Vild Ungdom (De rår inte för det)". Tyvärr finns inte artikeln på svenska på nätet men den engelska kan nås via denna länk: Teenage Brains.

I korthet så skriver författaren David Dobbs att: "förkärleken för "kickar" startar vid 10-års åldern och är som starkast vid 15-års ålder, något annat som når sin kulmen under tonåren är just risktagandet. Den gängse förklaringen till detta är ofta att tonåringar är "korkade", men hjärnforskningen visar att skälen till varför de tar risker är inte det att de inte förstår eller kan inse vilka risker de tar utan snarare att de gör en annan avvägning av risken i förhållande till belöningen. Tonåringar reagerar starkt på sociala belöningar samt i tonåren är hjärnan som mest känslig för dopamin, en signalsubstans som aktiverar belöningssystemen i hjärnan och som bidrar till inlärning av mönster och beslutsfattande. det förklarar varför tonåringar lär sig så snabbt och varför de är mottagliga för belöningar - och deras starka, ibland närmast melodramatiska reaktion på framgångar och misslyckanden."

Nu har jag ovan bara delgett en liten del av den omfattande artikeln men när man läser den blir så mycket klart och allt som sker på nätet som vi som vuxna helt kategoriskt betraktar som "korkat" eller "vansinnigt" är helt enkelt en del i den mognadsprocess och de naturliga steg en människa måste ta för att utvecklas. Skillnaden är nu bara att fler kan ta del av dessa ibland uppseendeväckande aktiviteter som vi från och till tar del av i media.

Ta gärna och läs artikeln samt läs även SvD artikel från i våras som handlar om hjärnforskning samt hur skolan skulle kunna nyttja den kunskapen för att förändra skolan. Se artikeln: Hjärnforskare vill att skolan tänker om.

Och plötsligt så blev allt så mycket klarare.

Forskning: Internet påverkar vårt minne

 Some rights reserved by EUSKALANATO

Den något underliga rubriken för detta inlägg låter kanske lite konstlad, men tänk efter: hur många gånger har du inte försökt att komma ihåg en webbadress för att du vet att svaret på din fråga finns just där. Eller att du har varit på en sida som du vill återkomma till och du försöker på alla sätt försöka komma ihåg hur du kom dit. Du använder dig av Googles webbhistorik men kommer ändå inte rätt, du försöker nyttja historiken i webbläsaren men är inte säker på vilken dator du satt vid när du såg just detta. Känner ni igen er, för egen del så har det hänt allt för ofta. Lösningen för många är att försöka samla allt "viktigt" i t.ex. Evernote men problemet är att du kanske inte förstod att det du läste var viktigt förrän långt efteråt.

I juli månads nummer av Science kan vi läsa om rapporten Google Effects on Memory: Cognitive Consequences of Having Information at Our Fingertips där författarna till artikeln lyfter fram det jag beskrev i stycket ovan. Vi tenderar att snarare komma ihåg var informationen ligger istället för att komma ihåg innehållet.

I ett av försöken som artikeln baseras på lät man två grupper av deltagare få del av information som deltagarna bads komma ihåg. Hälften av gruppen fick veta att dessa fakta skulle finnas tillgängliga i mappar på en dator medan den andra hälften fick information om att mapparna skulle tas bort. Deltagarna som förstod att mapparna skulle raderas noterade signifikant bättre resultat i ett minnestest om mapparnas innehåll än den grupp som visste att informationen skulle kunna tas fram senare.

Frågan är nu om detta att komma ihåg saker och ting är bättre än att veta var informationen finns? Jag tror inte att det finns ett entydigt svar på denna fråga utan snarare är båda egenskaperna viktiga för vår mänskliga utveckling och i tider då vi inte kommer åt informationen på nätet så måste vi har alternativa strategier...minnet är ett bra alternativ.

3D TV kan vara skadligt för ögon och hjärna

 Some rights reserved by Duke CIT 

Enligt en forskargrupp vid Universty of Californa, Berkeley kan 3D-TV åsamka smärta i ögon och hjärna. Enligt artikeln The Zone of Comfort-Predicting visual discomfort with stereo displays, så beror detta på att ögat hela tiden måste anpassa sig både till avståndet till den fysiska skärmen samt innehållet i 3D-filmen. Detta kan troligtvis orsaka visuella obehag, trötthet och huvudvärk.

Forskarna menar att obehaget uppstår framför datorskärm eller smartphones som har 3D-funktionalitet då innehållet som man ser på placeras framför skärmen. På biografer uppstår obehaget tvärtom när 3D-effekten placeras "bakom" filmduken.

För egen del har jag för liten erfarenhet av 3D på bio såväl som på TV eller datorskärmar för att kunna yttra mig om saken, men däremot kan det vara av vikt att följa forskningen. Problemet är att den tekniska utvecklingen går bra mycket fortare än forskningen inom området.