"Bara det sker genomtänk och systematiskt" - Några tankar om programmering i skolan

Det är fräscht med teknik. Inte minst den digitala tekniken har ett skimmer om sig som lösningen på allestädes möjliga problem. Om vi inför mer teknik i skolan, om vi låter alla programmera så kommer vårt samhälle att blomstra, vi kommer som nation vara ledande och spruta ur oss nya tjänster såsom vi tidigare sett i Spotify, Skype eller Minecraft. Sverige har varit och skall vara ledande kunskapsnation och idag är IT lösningen för hur vi ska komma dit. Skolan är alltid medlet för att styra politiska ambitioner, i slutet av 90-talet med ITiS-satsningen var målet (utöver att skapa en IT-kunnig lärarkår) att bli ledande IT-nation i världen, dåvarande stadsminister Göran Persson var tydlig på den punkten. Vi blev således ledande IT-nation under en kortare tid. En stor satsning där datorerna var nyckeln till "framgången".

Nuvarande regering vill få in programmering på schemat i skolan (se debattinlägg den  29/9 2015 av Gustav Fridolin, utbildningsminister Aida Hadzialic, gymnasie- och kunskapslyftsminister Mehmet Kaplan, it-minister) och menar i detta inlägg att killar kan gynnas av denna IT-utveckling i skolan så att deras resultat i skolan höjs (läs gärna hela debattinlägget)

"Dels vet vi att användning av digitala verktyg har en positiv effekt för jämställdheten i skolans resultat. Pojkar halkar i dag efter flickorna i kunskapsresultat, inte minst när det gäller läsning och skrivning. I studier som har gjorts av att skriva-till-läsning med it-hjälpmedel har positiva resultat kunnat redovisas. Datorer och läsplattor kan därför vara framgångsrika verktyg för att kunna vända en sådan utveckling."

"It och digitalisering i skolan kan stärka undervisningen när arbetet görs genomtänkt och systematiskt. Det visar såväl forskning som internationella och svenska exempel. Skolverket kommer dela arbetet i två it-strategier. Den ena vänder sig till förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, grundskolan och motsvarande skolformer, den andra till gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och skolväsendet för vuxna."

I debattinlägget så låter det mer eller mindre som att all forskning visar på att IT kan stärka undervisningen om det sker genomtänkt och systematiskt. Det är inte helt sant och det finns mycket forskning som visar på rätt stora problem med IT i skolan. Men låt gå att vi håller med...det är bara det att man kan säga detsamma om att syslöjd eller religionsundervisningen kan stärka undervisningen om det sker genomtänk och systematiskt. Det låter som att det är en fråga om IT men det är helt och hållet en fråga om pedagogik där vi ser om och om igen att det som är direkt avgörande för hur elever klarar sig i skolan är först och främst lärarens förmåga till att genomtänkt och systematiskt bedriva undervisning.

Nu är jag inte på något sätt negativt inställd till IT i skolan, tvärtom, IT genomsyrar vårt samhälle men att tro att programmering i skolan löser en massa problem är inte bara naivt, det är direkt okunnigt. Vi behöver lärare som är breda i sin kompetens, som har en god värdegrund att stå på. Vi behöver lärare med estetisk och humanistisk bakgrund likväl som tekniklärare och programmerare. Vi behöver en mångfald. Det finns en inneboende teknikoptimism där man tror att systemutveckling är lösningen på vårt samhälles problem och lönsamhet. Jag tror att systemutveckling kan vara viktig men vi behöver lika många UX-designers och pedagoger som förstår hur systemen skall användas, det är inte programmering utan användarnytta.

Jag minns mitt högstadie på 80-talet då vi skulle lära oss som elever att programmera. Vi fick ibland komma in i det mest låsta rummet på skolan och där sakta närma oss dessa ABC 80-datorer liksom vi var en ett heligt rum. Datorkunskapen blev obefintlig och nästan obegriplig. På gymnasiet fick jag lära mig maskinskrivning så att vi skulle bli effektiva kontorsmaskiner när vi kom ut i yrkeslivet. Programmering i skolan kanske är en god tanke men frågan är om det är det vi behöver. Visst ropar näringslivet (IT-branschen) efter systemutvecklare men så gör man också inom skolan såväl som inom vården.

Om vi nu inför programmering i skolan för att eleverna i högra grad skall förstå logik och kanske matematik måste vi kanske också fråga oss...kan vi då skippa matematiken, eller har matematikämnet sådana problem att vi måste gå över ån efter vatten? Jag skulle kanske hellre se möjligheten till att välja programmering i skolan, kanske istället för ett andra språk eller slöjd. Men jag vet inte ens om det är en bra idé. Det jag däremot vet är att här måste politikerna sätta sig in mer i forskning och lyssna till både positiva såväl som kritiska röster. Vi behöver inte ännu fler direktiv i skolan, vi behöver lärare och en skolledning som kan garantera att undervisning sker genomtänkt och systematiskt.

Skolan antastas dagligen offentligt

Jag försöker att se ljus i debatten om skolan som blivit allt annat än saklig. Skolan behöver förbättras, däri ligger inga tveksamheter men det stora problemet är nu att mediedrevet har fått sådana proportioner så att det är helt legitimt att slå ned på allt vad skola heter. Jag funderar över alla elever som nu går i den skola som medierna och även politiker antastar, för det är precis som nu sker. En hel ungdomsgeneration som alla är i skolan (vilket de är tvungna till enligt skollagen) befinner sig i en miljö (arbetsmiljö) som är allt annat bra, snarare bespottad. Vuxensamhället antastar (synonym till antasta: ofreda, vara närgången mot, ge sig på, angripa, ansätta, besvära) verkligen hela idén med skola och varje dag får man höra att skolan helt enkelt är kass. En bild som jag inte vill gå med på och utifrån gårdagens DN-följetong så försöker DNs reporter Maciej Zaremba tvinga i sista spiken i den kommunala skolkistan. Elza Dunkels replikerade som en kobra på DNs artikel i blogginlägget: En skolas kamp mot överheten vilket jag är mycket tacksam för att Elza gjorde (jag gillar Kobror när de biter rätt personer eller företeelser). Och alldeles nyss kom en till replik på Zarembas artikel i går där Björn Kindenberg på Newsmill även han ger en annan bild än den som DN presenterar i artikeln Helvetesskildringar av skolan vinner inte på fakta.

Vad våra politiker och även debattörer vet är att skolan behöver medel och att bildning kostar men man vill inte släppa till medel till detta. Vilken urbota dum logik, alla vet att man måste satsa för att komma ur en svår situation, men politikerna vill hellre backa sig ur problemen och hoppas att några pedagogiska frälsare från klass 9A kan råda bot på, eller att allt bara ska lösa sig om vi ser till att klämma åt lärarna och även eleverna ordentligt och ger skolan ännu fler regler och möjliga och omöjliga mål att nå upp till. Dessutom ser vi till att ändra spelplanen varje gång vi får en ny regering. Det är inte underligt att skolan har problem, men problemen beror inte på lärarna eller eleverna utan problemen baseras på politiker som vill markera gentemot oppositionen hur saker och ting skall styras. Det hela är märkligt och tråkigt och nu hoppas jag att debatten vänder och man lyfter fram skolan som en miljö som verkligen kan skapa förutsättningar för att skapa ett fantastiskt Sverige och en makalös generation som nu går i skolan. Om vi inte lyfter fram denna bild så kommer faktiskt många av elevernas föräldrar tro på allt som medier och politiker för fram vilket är en bild av en skola i förfall och att allt kommer att gå åt skogen. Det är därför så härligt att vi i DN kan får höra andra röster som vi ser i dagens DN i artikeln "Sluta svartmåla skolan"

Skolan har alltid kunnat utvecklats och jag vill avsluta med ännu ett härligt inslag av Eddie Izzard när han talar om värdet i de ord och meningar han lärde sig i franska i skolan. Vi känner igenom oss och hur fantastiskt bra var skolan när vi var unga?

Vi gillar inte fega politiker

Jag slår mig för pannan över den rädsla som under längre tid förvärvats vad gäller att nyttja IT i utbildningssverige. Det spelar tydligen ingen roll vilken regering vi har, rädslan är lika påtaglig och våra regeringar saknar total omvärldsanalys vad gäller utvecklingen inom IT i skola och högre utbildning. Kanske blev vi brända i samband med ITiS-satsningen eller så är det så illa att man inte förstår värdet med digitaliseringen av utbildning i syfte att dels höja nivån inom skolan men också för att forma en modern och internationellt ledande skola (modern är ett ord man helst ska undvika inom pedagogikens domäner då det inte betraktas sakligt nog). Den enda som är på hugget, åtminstone vad vi sett initialt, är Anna-Karin Hatt som vill att Sverige ska bli ledande inom IT. Ett mycket enkelt sätt att uppnå denna tätposition är att satsa på skolan. Det märkliga är att alla vet det men ändå ska det vara så svårt.

Jag har just tagit del av UKs Online Learning Task Force som fokuserar på högre utbildning där det tydligt framgår att det enda som gäller är att satsa på onlineutbildningar för att som universitet kunna växa och utvecklas. Vi ser samma utveckling i USA där flera universitet nu satsar stora pengar på utveckling av IT i utbildningarna. Inte minst USAs regering har valt att satsa på detta så då undrar man...vad är det som våra politiker vilar sig mot när de väljer att inte göra något alls? Är det en romantiserad bild av hur högre utbildning och skola såg ut tidigare baserade på stora föreläsningssalar och kuvade elever/studenter? Jag tror faktiskt att det är den bilden som de ser framför sig. det är dessutom den bild som vi alltid får oss presenterad i alla filmer, svenska såväl som utländska. Bilden av skolan som vi tidigare kände till den cementeras i porträtten av skola och universitet. Det som är intressant är att det enda vi ser i dessa filmer är uttryck för formen men sällan innehåll, jag tror att det är där våra politiker många gånger fastnar, dvs i formen.

Givetvis handlar det också om att många politiker idag inte har någon som helst erfarenhet av en digitaliserad skola och ser fortfarande med skepsis på utvecklingen av skolan med glasögon som bygger på den totalt världsfrånvände individen som bara sitter i sin källare framför datorn dag och natt. En bild som för många på något sätt etsat sig fast på näthinnan trots att de egentligen aldrig en upplevt karikatyren.

Nej släpp rädslan...våga satsa på skolan så kommer allt det andra på köpet, vi blir inte bara ledande inom IT utan på så många andra områden också. Det var utbildning som byggde vårt land, om detta inte är en prioriterad fråga och medel för utveckling dedikeras läggs på andra områden så finns en stor risk att inte bara Anna-Karin Hatt misslyckas i sitt uppdrag...utan även många andra områden såsom klassfrågan, integration, näringsliv och forskning. Allt hänger ihop och vill vi bli ledande...satsa på skolan och gör det med fokus på en digitaliserad skola för alla, inte bara för de som har råd.

När ska politikerna förstå...

...att satsa på skolan? Ingen betvivlar det faktum att en satsning på skolan skapar goda förutsättningar för de enskilda eleverna och deras framtid såväl ger ett bättre samhälle. Trots att man vet allt detta så är det så få som verkligen arbetar för att driva igenom sina kvalitetsambitioner för att skapa just denna skola. Jag vet att jag själv inte skulle bli särskilt långvarig på en skolchefspost för jag skulle helt enkelt övertrassera budgeten gång på gång med den tydliga ståndpunkten...kvaliteten kräver det, personalen kräver det och inte minst eleverna kräver det. Sedan skulle jag med en dåres envishet ständigt påminna politikerna att de begår tjänstefel om de inte satsar på skolan...men så är jag inte chef heller på någon skola (och chanserna minskar nog drastiskt med ett sådant här inlägg). Men jag skulle nog inte ge upp ändå och om inte medlen skulle komma från kommunerna så finns det andra sätt.

Jag tror att allt hänger ihop...om vi inte själva får en utmaning som i det närmsta är omöjlig att genomföra istället för att in i tjänster där ramarna är satta och skolchefen mer eller mindre tillsätts för att fungera som klagomur, så kommer inget heller att hända. Om inte storverk sker i skolan kommer storverk att utebli, en taftologi, jag vet men jag efterfrågar det uppenbara och det nödvändiga, så enkelt är det.

Jag vill ha dessa utmaningar för jag vill se våra elever få en god utbildning, skapa en miljö där barnens självkänsla stärks och där respekten finns i alla led. Den respekten kommer inte med skitiga toaletter, stressade lärare, halvdana satsningar utan det hela hänger ihop. Vi skulle aldrig acceptera den miljö som våra barn vistas i dagligen, men tydligen tycker alla vuxna att det är OK. Hur länge till ska detta få pågå?

Detta hade aldrig kunnat hända tidigare

Vilken kraft och vilken möjlighet nätet öppnar för oss vi finner i dagens DN. Aldrig skulle det vara möjligt att på så kort tid och med ett sådant genomslag kunna samla så många i en sådan viktig fråga. Och så vill en del mena att Facebook gör oss passiva. En liten röst känner att nu får det vara nog och startar ett upprop som hörsammas. Nu ser vi styrkan i nätet, nu ser vi styrkan i att vara många och nu ser vi styrkan i de sociala nätverken. Detta hade aldrig kunnat hända tidigare om inte nätet var den gemensamma länken. Jag ser fram mot nya upprop, nya härliga initiativ som nyttjar nätet till det är till för, att skapa nytta, förena människor och göra skillnad.

Besök gärna Facebook-gruppen som låg till grund för uppropet.

En skola för framtiden-inte med dagens politik och politiker

Såhär några timmar innan valdagen funderar men lite på utgången i morgon. I stort sett verkar det inte spela någon roll vilken falang som vinner då alla talar om skolan och dess nödvändiga prioriteringar men i praktiken betyder det ingenting. Våra skola i Sverige är i kris och det är idag oklart vad som kan rädda den. Det är egentligen märkligt hur oerhört toppstyrd skolan är och just pga detta är det helt omöjligt för skolorna i Sverige att ha en strategi då förutsättningar hela tiden förändras, både på lokal nivå såväl som nationell. Detta är märkligt vill jag mena, inte går staten in och detaljgranskar och styr vården på samma diktatoriska sätt, visst finns det styrning men inte på det sätt som nan granskar skolan. Att eleverna ens får utifrån arbetsmiljöperspektiv får vistas på en del skolor är ett mysterium både utifrån fysiskt såsom psykosocialt perspektiv.

Min dotter går nu i en klass där man talar om "framtidens klassrum" vilket i praktiken innebär att man nyttjar storbild (kanon) ibland i undervisningen samt att man får nyttja datorer lite oftare. Dottern kom hem och berättade detta för mig och suckade samtidigt lite uppgivet och säger: Framtidens klassrum...det känns mer som nutidens (slutcitat). Hon kunde inte ha mer rätt och med tanke på hur skolan sliter med att ens ha personal...hur ska vi då tro att skolan klarar av något ytterligare. Mina barn ropar efter egen dator i skolan och höj och sänkbara bord så att man kan alternera arbetsställningen, de ropar efter en ren toalett och lite lugn och ro medan politikerna funderar över vad som går snett och skyller på varandra.

Med nuvarande politik, oavsett ideologisk bakrund och partitillhörighet, kommer Sverige att ha stora problem. Kanske vore det klokare om politikerna överlät en större del av ansvaret till skolorna själva, och låter skolverket granska och följa upp verksamheten. Politikernas uppgift skall vara att stötta den pedagogiska verksamheten och mindre bry sig om sin egna personliga karriärer. Om vi satsat på skolan och tillser att eleverna får det stöd de behöver för att komma ut med godkända och bra betyg så kommer samhället att tjäna på det tio gånger om. Skolan är förutsättningen för ett fungerande samhälle men tyvärr verkar det idag som om politikerna anser att de är primärverksamheten dem själva.

Skolan kan räddas men inte förrän politikerna vågar släppa kontrollen...det är då utveckling sker.

Ett virrvarr av otänksamhet

I dagens Dagens Nyheters opionionsåsikt får riksdagsledamot Karl Sigfrid (M) komma till uttryck i artikeln med rubriken: "Skolan bör lära elever att surfa anonymt". Enligt Sigfrid så finns det ett stort behov för våra nätmedborgare att förstå att skydda sin person och värna om sin integritet. Detta är viktigt då det finns många som vill få information om inte minst våra unga och deras nätvanor eller kanske komma i kontakt med dem. Ett sätt att komma tillrätta med detta är att skolan ska arbeta med att informera om t.ex. anonymitetstjänster eller hur man på andra sätt kan skydda sig och vara anonym på nätet. Det hela är märkligt och jag undrar om DN har sådan nyhetstorka i det varma sommarvädret att man helt urskillningslöst plockar in första bästa/sämsta åsikt som sticker ut?

Karl Sigfrid gör något märkligt med tanke på det lagar som nyligen trätt i kraft i Sverige, nämligen FRA och Ipred, som bland annat moderaterna varit med om att rösta igenom i riksdagen. Dessa lagar kan inte primärt (eller ens sekundärt) betraktas som lagar som värnar om personlig integritet. Samtidigt skriver Karl Sigfrid i artikeln att:

Upphovsrättsorganisationerna utgör ett särskilt problem eftersom de i sina kontakter försöker ge sken av att vara rättsvårdande myndigheter med särskilda befogenheter.Sverige måste stärka lagskyddet för integritet och yttrandefrihet i internetmiljön, men också ge medborgarna förutsättningar för att kunna hävda de rättigheter som nuvarande lagstiftning ger. För den enskilde är det i dag svårt att veta vad som faktiskt gäller när privata upphovsrättsorganisationer skriver hotfulla brev eller gör hembesök.

Det hela kan inte förklaras med annat än att man nu ser en reaktion även inom de etablerade partierna i kölvattnet av Piratpartiets framgång i EU-valet i juni och insett att ökad lagstiftning och allt större inskränkningar i den personliga integriteten inte leder till fler röster utan det motsatta.Vad är det som har hänt då? I praktiken har politikerna infört nya lagar som urholkar personlig integritet och nu när detta har skett vill man stärka den personliga integriteten genom att låta våra unga att surfa och agera på nätet anonymt. Redan här inser alla att något gått rejält snett. Ska politiker i ena sekunden värna om företagens kommersiella intressen samtidigt som man uppmanar medborgarna att surfa anonymt? Dessutom menar man att skolan askall arbeta med dessa frågor i en skola som har begränsade resurser samt redan nu fullt upp att nå alla mål som är ålagda dem. Hur kan skolan arbeta med värdegrunden om man dels skall följa lag och landets etik samtidigt som man skall utbilda eleverna till att finna vägar till att kunna kringgå denna etik?

Dessutom är inte våra unga dumma...de har redan börjat nyttja anonymitetstjänster och det behöver inte, och skall inte skolan arbeta med, utan skolan ska fortsätta med att arbeta med värdegrundsfrågor utan att publikfriande politiker skall införa "light-etik" som bara har ett syfte...att vinna egna röster. Jag har inget emot anonymitet, tvärt om, men vi kan inte göra båda sakerna samtidigt...öka kontrollen samtidigt som vi vill öka integriteten, det är en omöjlighet.

Jag uppmanar Karl Sigfrid att ta ett internt snack med sina partikollegor innan ballonger som dagens blåses upp och släpps.