fredag 26 juni 2015

BYOE - Bring Your Own Everything

Den alltmer digitala vardag vi nu är i gör att vi måste utvidga begreppet Bring Your Own Device till att istället omfatta allting (Bring Your Own Everything). Detta är direkt nödvändigt då vi idag inte talar om endast mobiler, läsplattor eller bärbara datorer utan även klockor med uppkoppling (se tidigare inlägg (Watch Out! Lämna klockan när du ska skriva en tenta). Men det handlar likväl om glasögon som har uppkoppling (se t.ex. numera nedlagda projektet Google Glass), pennor som har kameror eller kanske till och med inopererade chip vilka i sig inte kan göra så mycket men det kanske är en början på en teknisk utveckling där möjligheterna bara kommer att öka?

I vilket fall som är begreppet Bring Your Own Device också lite väl begränsande då vi idag inte bara ser till enheten utan även molntjänster såsom Youtube eller lagringsytor som Dropbox, Onedrive och Google Drive. Varför inte tänka oss att man har sitt fitness-armband knuten till idrottsundervisningen? Detta att kunna analysera sin vardag utifrån ett aktivt perspektiv gör att man kan studera idrott och hälsa på ett nytt sätt. Att kunna mäta sin maxpuls eller se om ens VO2-max värde ökar med träningen?

Nästa steg är att tekniken nu också finns i våra kläder (t.ex. projekt Jacquard, se film nedan, eller Biometriska kläder)



Poängen är att i takt med att tekniken utvecklas så handlar det inte längre om teknik kommer med till skolan eller arbetet, det handlar snarare om i vilken omfattning och på vilka sätt. Det handlar också om att göra möjligt att nå de digitala miljöer som krävs för att kunna genomföra sina studier eller sitt arbete.

Men det handlar också om möjligheten att själv får välja på vilket sätt man vill arbeta. En del väljer digitala verktyg för t.ex. konstnärlig utövning medan andra hellre vill nyttja analoga verktyg som pensel och oljefärg.

Utmaningen består nu i att förstå vad "allting" nu är och hur inte minst skolan ta sig an denna utveckling.

torsdag 18 juni 2015

Funderar du på lärstilar...se denna föreläsning!

Begreppet lärstilar har under många år har både diskuterats och praktiserats i skolan. Lärstil avser hur en människa koncentrerar sig och bearbetar ny information. Lärstilen speglar en persons invanda och utpräglade sätt att tillägna sig kunskaper. (Lärstilar 1, Lena Svedjeholm. 2006-12-31).

Det hela låter lockande och även logiskt. Vi lär på olika sätt och därför är det bra att fokusera på det sätt som eleven bäst lär sig på. Samma argument har ofta framförts när det gäller att nyttja IT i undervisningen. Om man är van att spela datorspel så kanske spelande kan vara en del i hur man lär sig för just denne individ. Andra vill kanske skriva och då kan bloggande vara bra.

Frågan är om det är korrekt eller om det handlar om lärstilar eller något annat? I en TEDx föreläsning av Tesia Marshik som är assisterande professor i psykologi vid universitetet i Wisconsin-La Crosse går hon igenom problemen med begreppet lärstilar och visar på varför en del är bättre på att t.ex. komma ihåg saker än andra. En förklaring är erfarenheten, dvs att man lagt ned mycket tid på att lära sig något.



Lärstilar är ju ett lockande begrepp och modell. Det hela låter enkelt och det är lätt att förstå och det är sådant som vi själva lockas av. Flera företag och utbildningsorganisationer nyttjar fortfarande begreppet och senast så kritiserades Rebel Learners för att de också fokuserade på denna fråga (vilket de senare förnekat att de talat om).

Jag tror att vi ofta vill ha enkla lösningar på de svåra frågorna. Vi har sett det förr, ett nytt begrepp kommer in i skolan (t.ex. omdefinerat lärande, se tidigare inlägg om detta) och just för att det är nytt och enkelt så vill man anamma det.

Det hela är inte underligt alls egentligen, inte minst med tanke på att undervisning är svårt, inte bara pga läroplanen, inte på grund av tester och jämförelser. Utan pga att reglerna och förutsättningarna ständigt ändras, att testerna hela tiden förändras och att skulden för allts som går fel oftast faller på lärarnas axlar. Med en sådan arbetssituation har man inte tid att fördjupa sig i den omfattning man kanske önskar.

tisdag 16 juni 2015

Watch out! Lämna klockan när du ska skriva en tenta

Allt fler universitet världen över förbjuder nu studenter att nyttja smarta klockor vid tentamen. Senast ut är UNSW Australia (The University of New South Wales) som nu inte bara förbjuder smarta klockor utan klockor överhuvudtaget. Detta som ett led i att tekniken nu finns på våra armleder där det är möjligt att sända textmeddelanden och kommunicera med omvärlden på enkelt sätt. Det är inte ens okej att lägga klockorna på bordet om de inte ligger i en återförslutningsbar påse.

La Trobe University låter studenter ha klockorna på bordet framför sig men inte på armleden alltså men smarta klockor är inte tillåtna alls.

Andra universitet som till University of Adelaide och Curtin University har ett mer allmänt förbud som omfattar elektroniska apparater, särskilt, i Curtins fall, om "de kan lagra text eller annan information"

För en månad sedan förbjöds alla klockor vid Massey University.

Det är universitet i flera länder som diskuterar detta, bland annat i Belgien, Hong Kong, Storbritannien och USA.

Detta att kunna nyttja smarta klockor är inget nytt och för den som vill sätta sig in i hur fusk med klockor kan gå till kan med fördel ta del av forskning av Alex Migicovsky, Zakir Durumeric, Jeff Ringenberg, and J. Alex Halderman i det paper som presenterades vid the International Conference on Financial Cryptography and Data Security: Outsmarting Proctors with Smartwatches:A Case Study on Wearable Computing Security

I Sverige är ännu denna fråga inte riktigt väckt men jag är övertygad om att debatten om detta bör komma till stånd. Frågan om fusk har fram till nu fokuserats på kurser som går online men nu när digitaliseringen också påverkar oss i våra traditionella analoga miljöer så utmanas även salstentor. Det digitala och analoga flyter samman och här räcker det kanske inte med att lägga klockorna på bordet utan frågan handlar mer om hur vi som lärosäte förhåller oss till den digital utvecklingen i stort.

Men än viktigare kanske frågan om hur vi arbetar med examinering? Är tentamen i dagens samhälle en bra examinationsmodell eller finns det andra sätt att examineras som kan vara mer adekvata i samhällsutvecklingen?

söndag 14 juni 2015

Ursäkta...stör min föreläsning dina samtal i sociala medier?

Inom högre utbildning nyttjar idag elever mobila enheter överallt och jämt. Givetvis under föreläsningar såväl som seminarier. Detta kan ses som ett problem och ibland löser man problemen på olika sätt, frågan är om det alltid är kloka lösningar?

Nya Zeeland på en utbildning i ekonomi så gör man uppehåll i föreläsningarna var 30e minut för att studenterna skall få tillfälle att kolla sina enheter. Detta som ett resultat av att studenterna annars tappar fokus under lektionerna.

Detta är ett sätt att hantera mobiler under föreläsning, om det är bra är oklart men frågan jag ställer mig är hur mycket vi måste förändra våra sätt att arbeta eller om de som har svårt att slita sig från mobilerna måste förändra sig. Svaret man får blir givetvis olika beroende på vem man frågar. De som lyfter fram IT i skolan menar klart att undervisningen måste förändras, de som har föreläst under lång tid menar det motsatta, dvs att studenterna/eleverna allt får fokusera. Klyftan mellan dessa åsikter är ganska djup och frågan är ifall det finns ett svar här?

Under åren har jag ofta förespråkat att undervisning måste förändras, men inte pga av tekniken. Det är ofta här ett feltänk sker, dvs att pga tekniken så måste undervisningen digitaliseras och bli mer modern. I ungdomsskolan kan man också alltid säga att tekniken skall in för att det står så i styrdokumenten (detta går att diskuteras men inte just nu). Det handlar inte om teknik och det har det aldrig gjort, inte när vi nyttjade flanellografen eller overhead-apparaten, inte när videobandspelaren tog plats i lektionssalen eller när diabilderna visades på väggen där ett pip på rullbandet markerade bytet av ny diabild (idag heter det slide).

Vad det handlar om är att ha lärare/pedagoger som kan berätta historier, visa sammanhang, skapa engagemang eller nyfikenhet. Att där säga att vi måste pausa för sociala medier är ett misslyckande enligt min mening. Att säga att vi måste in med teknik för att förändra undervisningen är en dum ansats, lösningen på problemet är inte teknik utan snarare en kunskap om hur man undervisar, hur man utmanar och hur duktig man är på att läsa av studenternas/elevernas reaktioner för att sedan förtydliga, förändra eller fråga studenterna/eleverna hur man kan klargöra det hela tydligare.

Mobilerna kan givetvis nyttjas under lektionerna men inte för att de finns där utan för att man har en pedagogisk idé som kan bli bättre om man nyttjar tekniken. Eller för att delaktigheten ökar eller för att fler röster kommer till tals med enheterna.

Det krävs klart en förtrogenhet med dessa enheter så att man kan nyttja dem i undervisningen och det är min uppmaning till alla pedagoger att läsa på vad andra skriver om att nyttja IT i undervisningen. Det är önskvärt att man testar och provar olika sätt att kommunicera, men IT får aldrig bli ett självändamål.

Eller kanske är det så enkelt som att bensträckaren nu ersätts av en sociala medier update, samma sak men med ett nytt namn.

tisdag 9 juni 2015

Närmare 1000 bilder delas på nätet av föräldrar innan barnet fyllt 5 år

Enligt en studie genomförd av The parent Zone i Storbritannien så har bilder på barn under deras första fem år publicerats av sina föräldrar i olika sociala medier i snitt med mer än 900 bilder. 
Undersökningen genomfördes i anslutning till en säkerhetskampanj (knowthenet) och där framgick att i genomsnitt publiceras 973 bilder på nätet av sina föräldrar innan barnet hunnit fylla 5 år. 17% av dessa föräldrar har heller aldrig kontrollerat sekretessinställningarna i de kanaler som bilderna publiceras via. Nästan hälften av föräldrarna (46%) hade endast kontrollerat säkerhetsinställningar en eller två gånger.
Det hela är egentligen underligt inte, delning handlar om att dela de dyrbara stunder vi värdesätter med våra barn och via sociala medier har det blivit lättare än någonsin. Sedan länge är fotoalbumen borta. 
Bild på mig från mitt fotoalbum

Det är lätt att moralisera kring detta men vi kan se på delning av våra barn på olika sätt: 
Vi visa vår omvärld att vi är del av den. På samma sätt som andra lägger upp bilder på sina barn (ofta får många barn ungefär samtidigt i sin umgängeskrets) så vill även jag visa upp min lycka och skatt som jag har i mitt barn. Det sociala trycket i sociala medier kan bli stort och där är jag inte en del om jag inte delar på samma sätt som min omgivning. Dessutom bidrar vår rörlighet vad gäller jobb, boende och resor till att vi inte alltid har närhet till släkt och vänner och delningar blir då ett naturligt sätt att visa upp vardagen med familjen. Än en gång, fotoalbumet är både avlägset för mina vänner och min familj och dessutom på tok för långsamt.
I en snabb värld där det handlar om att dela just nu, just här, så kan också en delning av mitt barn i sociala medier helt enkelt vara en snabb reflex. Det är så naturligt att dela bilder i andra sammanhang och därför ges liten tanke kring varför eller hur jag delar bilder på mina barn. Detta gäller särskilt den nya generation som nu blir föräldrar, de har växt upp med sociala medier på ett annat sätt än t.ex. jag själv. 
Det finns även situationer där man faktiskt inte inser att man delar i sociala medier. Både Google Foto och bildsajten Flickr erbjuder via sina appar att ladda upp bilder automatiskt så snart de har tagits. I och för sig får man en fråga om det är okej men det är inte alltid man kanske uppfattar eller förstår denna fråga (inte för att man är dum utan för att språket är komplicerat och omständigt i de frågor som apparna ställer).
Det andra perspektivet är just frågan över varför vi måste dela så många bilder 
Kanske handlar det om en generationsfråga? En ny generation där delandet av mina barn i sociala medier är högst naturligt. Men vi har också en ny generation som växer fram och det handlar om just dessa barn som aldrig valt att publiceras på nätet. Där bör vi kanske ställa oss frågan över hur vi respekterar deras integritet (som kanske är en chimär men ändå) och ger möjlighet för dem själva att välja hur man framställs och delas. Den stora frågan är varför man vill dela något på nätet? Är det för att man så gärna vill visa upp det allra viktigaste som finns i mitt liv, då är delning kanske ett alternativ, om det däremot handlar om att få många gilla eller klick...då handlar det primärt inte längre om mitt barn utan mer om mig själv.
Jag vet, av erfarenhet, att även om barnen är små kan man diskutera dessa frågor rätt tidigt. Och av respekt för våra barn kan det vara klokt att se över sekretessinställningarna i Facebook men även Google för att inte bidra till oavsiktlig överdelning. 
Jag kan inte nog understryka att detta inte handlar om att moralisera kring frågan, utan snarare är det en integritetsfråga för våra barn som jag anser ofta inte tas på tillräckligt stort allvar.


fredag 5 juni 2015

Om du hör något som kvittrar...så är det kanske en bild

Tekniken tar hela tiden nya steg och ibland så oväntade. Vi har nu vant oss med att skicka filer via mail, appar eller dela på olika sätt men oftast är det ändå krångligt. Vi skall känna till en speciell adress, para ihop enheter eller bli vänner med varandra för att kunna dela filer. Men så kommer något helt annat. Att kunna sända information till en stor grupp människor samtidigt är ett problem som nu man med appen Chirp kommer (iOS/Android) runt genom att sända information via ljud. Egentligen så är ljudet bara bärare av information som ligger i molnet men möjligheterna är stora. Inte minst att slippa kommunicera en massa information över hur man når materialet.


Det hela är enkelt, via appen så väljer du om du vill sända en bild, film, text eller en länk. Sen når du alla som har appen i sin mobil och som har den igång. Du når alla som är inom ljudhåll. Se film nedan:

Om du har Chirp igång och låter Chirp ta in ljudet från filmen ovan så får även du tillgång till bilden :-)

måndag 1 juni 2015

Startar din iPhone oförklarligt om av sig själv?

Nu sprids en kod mellan iPhone som gör att när du får meddelandet så startar din telefon om. Du hör att ett meddelande kommer och hinner kanske se det också men sen syns bara en svart skärm och telefonen startar om.

Det hela är inte skadligt för telefonen men man kan ju bli lite orolig. Det som sker är något som kallas för "Unicode string of death" vilket innebär att minnet i iPhonen blir nära nog fullt när texten försöker visas som en notifiering eller banderoll, då startar telefonen om för att rensa minnet. Problemet ligger inte i de arabiska tecknen i sig utan hur "unicode" behandlar coretext, vilket är ett bibliotek av mjukvarurutiner som hjälper appar att visa text på skärmen.

Detta tricks funkar inte om den som man sänder meddelandet till har appen öppen utan endast då det blir en notifikation på skärmen.

Detta skall till och med vara möjligt att göra detta på Apple Watch såväl som på iPad och Macar om man nyttjar meddelandefunktionerna i dessa enheter.

Om du söker på effective power så finner du mer info, eller klicka på denna länk.

Se också Tech Times