När, var och hur lär vi oss? Och vem lär sig?

Är man bara tillräckligt finurlig så går det alltid att ta sig runt restriktioner eller förbud. Genom historien har elever (och lärare) på olika sätt fuskat sig igenom studierna där lappar har varit det vanligaste sättet. Med digitaliseringen så krymper hela tiden tekniken och det som tidigare krävdes omfattande investeringar och otymplig utrustning är idag tillgänglig för alla. För några hundralappar kan jag skaffa mig en utrustning som ger mig tillfälle att kunna få instruktioner via en minimal hörsnäcka.

Detta är inte ett problem för skolor som har yngre elever utan snarare uppstår dessa situationer på gymnasieskola och universitet och detta ställer krav på lärare och administrativ personal. Den grundläggande tanken måste vara att ställa frågor som kräver ett självständigt analyserande men samtidigt finns det ämnen som det är svårare att ställa sådana frågor inom.

För en tid sedan köpte jag utrustningen nedan bara för att se hur enkelt det är att ordna med en utrustning som inte syns med blotta ögat. Denna utrustning kopplas till den smarta telefonen och den lilla sensorn som visas på fingret stoppas in i örat (det finns idag mindre hörmoduler än den jag visar på bilden) och på så sätt kan jag höra allt som någon utanför kommunicerar med mig utan att andra hör detta.

Givetvis måste frågorna som jag vill ha hjälp med kommuniceras ut till min medhjälpare men det finns lösningar till det också (vilket jag inte tar upp här).

Då uppstår frågan...vad skall vi göra för att förhindra fusk av denna sort? Kan det vara aktuellt med att se till att alla mobiler lämnas in (detta är lätt att kringgå). Skall vi sätta in störsändare i lokalerna så att all elektronisk utrustning störs? (det är möjligt men kostsamt och komplicerat). Skall vi "muddra" samtliga skrivande innan det är dags för examinationen (troligtvis inte juridiskt genomförbart).

Faktum är att det inte finns någon lösning på detta. Det enda som kan vara till hjälp är att följa en elevs/students kunskapsutveckling och se till ev. oväntade förändringar.

Jag tror att detta är en stor utmaning för hela utbildningssektorn då tekniken bara blir mindre och mer effektiv? Forskning pågår  för att se hur man kan integrera inopererad teknik med våra hjärnfunktioner vilket blir nästa steg i utvecklingen i det att människa och maskin smälter samman. Vi tänker oss ofta att digitaliseringen av skolan handlar om fristående artefakter som människan nyttjar och interagerar med, kanske handlar det om något annat inom kort. Inte hur vi skall nyttja enheterna utan hur vi skall nyttja informationen som vi har tillgång till och den kanske viktigaste frågan: Vad är lärande och HUR sker lärande. Frågan om HUR blir ännu hypotetisk och just begreppet lärande kommer att förändras. För HUR vi lär har förändrats inte minst under senaste århundradet.

Om vi utvidgar resonemanget om lärande som tidigare handlat om NÄR, VAR och HUR så tillkommer nu också en fjärde dimension som är VEM? Då handlar det om hur vårt agerande, vårt lärande också blir till del av ett lärande inom t.ex. Artificiell Intelligens. Våra misstag ligger till grund för Artificiell Intelligens och här är vi bara i början av en spännande och utmanande utveckling.

Watch out! Lämna klockan när du ska skriva en tenta

Allt fler universitet världen över förbjuder nu studenter att nyttja smarta klockor vid tentamen. Senast ut är UNSW Australia (The University of New South Wales) som nu inte bara förbjuder smarta klockor utan klockor överhuvudtaget. Detta som ett led i att tekniken nu finns på våra armleder där det är möjligt att sända textmeddelanden och kommunicera med omvärlden på enkelt sätt. Det är inte ens okej att lägga klockorna på bordet om de inte ligger i en återförslutningsbar påse.

La Trobe University låter studenter ha klockorna på bordet framför sig men inte på armleden alltså men smarta klockor är inte tillåtna alls.

Andra universitet som till University of Adelaide och Curtin University har ett mer allmänt förbud som omfattar elektroniska apparater, särskilt, i Curtins fall, om "de kan lagra text eller annan information"

För en månad sedan förbjöds alla klockor vid Massey University.

Det är universitet i flera länder som diskuterar detta, bland annat i Belgien, Hong Kong, Storbritannien och USA.

Detta att kunna nyttja smarta klockor är inget nytt och för den som vill sätta sig in i hur fusk med klockor kan gå till kan med fördel ta del av forskning av Alex Migicovsky, Zakir Durumeric, Jeff Ringenberg, and J. Alex Halderman i det paper som presenterades vid the International Conference on Financial Cryptography and Data Security: Outsmarting Proctors with Smartwatches:A Case Study on Wearable Computing Security

I Sverige är ännu denna fråga inte riktigt väckt men jag är övertygad om att debatten om detta bör komma till stånd. Frågan om fusk har fram till nu fokuserats på kurser som går online men nu när digitaliseringen också påverkar oss i våra traditionella analoga miljöer så utmanas även salstentor. Det digitala och analoga flyter samman och här räcker det kanske inte med att lägga klockorna på bordet utan frågan handlar mer om hur vi som lärosäte förhåller oss till den digital utvecklingen i stort.

Men än viktigare kanske frågan om hur vi arbetar med examinering? Är tentamen i dagens samhälle en bra examinationsmodell eller finns det andra sätt att examineras som kan vara mer adekvata i samhällsutvecklingen?