onsdag 10 oktober 2012

Jag tar mig friheten att utmana tanken på ett omdefinerat lärande

R Puentedura föreläser i Katrineholm
I Sverige har skolan fått möta en ny tanke i Ruben Puenteduras SAMR-modell som handlar om att vi inom skolan måste nyttja våra IT-artefakter till sin fulla potential och komma till en nivå som handlar om att omdefiniera lärandet. Det är en fräsch tanke och landar synnerligen väl hos många pedagoger, jag har själv bländats av idén.  Det finns en hel del skrivet om SAMR-modellen (Substitue, Augmentation, Modification, Redefinition) i Sverige och de som driver denna fråga starkast är utbildningskonsulten TÄNK OM som förefaller vara en del i Apples marknadsföringsstrategi i att få ut fler Apple-datorer i skolan. Puenteduras SAMR-modell kan du ta del av i en av hans handouts (se t.ex. denna).

I korthet handlar SAMR-modellen om att vi med stöd av datorer kan åstadkomma lärsituationer där vi kan åstadkomma sådant som vi inte annars skulle kunnat göra om vi inte hade en dator (här läser jag in Mac och iPad i detta resonemang och det är dessutom endast Apples fabrikat som nämns i Puenteduras föreläsningar). Många gånger nyttjas datorer i skolan mer eller mindre som skrivmaskiner och då blir datorn endast en ersättning för andra modeller (å andra sidan är detta oerhört viktigt för många elever som arbetar med att skriva till sig läsning). Detta är steg ett i Puenteduras SAMR-modell och således den lägsta nivån. Sedan kan man klättra upp i nivåerna och nå till ett omdefinierat lärande. TÄNK OM skriver följande under rubriken Kunskapssyn, pedagogik och omdefinierat lärande

Med hjälp av modern teknik och internet har skolan möjlighet att ge eleverna uppgifter som tidigare var omöjliga, det vi kallar omdefinierade uppgifter. Omdefinieringen handlar om att utnyttja alla de möjligheter tekniken ger – att inte låta datorn bara bli en skrivmaskin utan att också våga använda nya digitala tjänster för att ge lärandet nya dimensioner. Det kan handla om att koppla skoluppgifter till verkligheten och låta elever publicera material på webben eller om att använda simulatorer och kommunikationsplattformar.
Det hela låter bra men frågan är egentligen vad ett omdefinierat lärande innebär? Alla talar om det men jag ser inga goda exempel på vad det innebär i praktiken (jag kanske inte tittar på rätt ställen eller på rätt sätt)? Jag besöker många skolor och flera talar om ett omdefinierat lärande men när jag frågar dem vad detta omdefinierade lärande i praktiken innebär får jag få svar.  Puentedura ger några exempel inom flera ämnen vad ett re/omdefinerat kan innebära men frågan är om det egentligen handlar om ett omdefinierat lärande eller bara ny teknik?

Vi måste fråga oss hur vi kan definiera lärande. Om vi inte kan definiera något så blir det bra mycket svårare att omdefiniera något. Det finns en mängd olika definitioner av vad lärande är där vi t.ex. kan ta del av Vygotskij där lärandet ingår i en sociokulturell historisk process, eller p
edagogikprofessor Roger Säljö som talar om ett situerat lärande där det framgår att allt lärande, liksom våra tankar och handlingar ”ingår i, skapar och återskapar kontexter”. Per-Erik Ellström definierar lärande enligt följande: relativt varaktiga förändringar hos en individ som ett resultat av individens samspel med omgivningen”.

Forskare har inte slutit sig till en gemensam definition över vad lärande är. Gemensamt har dock de att lärande verkar ske i samspel med sin omgivning. Om nu detta stämmer så är frågan vad det skulle innebära om vi omdefinierar själva lärandet? Innebär det att lärandet inte sker i samspel med vår omgivning? Det tror jag få skulle hålla med om då det är i samspelet mellan andra samt även våra digitala verktyg (som oftast bygger på ngn social interaktion) som lärandet sker. Även om vi gör en film i datorn så gör vi den för att visa upp den för andra och i den processen lär vi oss i samspelet mellan den som skapat filmen och den som ser den. Eller om vi sätter upp en pjäs och spelar den i en virtuell värld som Second Life (Puenteduras exempel) så sker detta i samspel med andra på samma sätt som vi sätter upp en skolpjäs på den lokala skolan. Det är inte ett omdefinierat lärande utan det är samma lärprocesser om och om igen och vi har kunnat göra samma saker förut men på annorlunda sätt. Lärandets grundmekanismer kan antas fortfarande vara giltiga, d.v.s. det rör individens tänkande i relation till omgivningen. För att omdefiniera ett lärande 
så kanske vi bör rådfråga hjärnforskningen för att de skall kunna mäta vilka processer som sätts i gång i nya lärmiljöer. SAMR-modellen framstår som tämligen oprecis, men lätt "förförande"

Vi bör också fundera över om ett omdefinierat lärande innebär att eleverna förstår bättre eller lär sig bättre om man når upp till den hösta nivån (omdefinierat lärande). Det finns ännu inget som visar på detta och det kunde inte heller Puentedura bekräfta i det samtal jag hade med honom i augusti.

Om vi igen ser på de exempel som Puentedura ger i sin handout som jag länkade till ovan (och även här) utfirån resonemanget ovan så blir det mer komplicerat. Eller om vi ser på begreppet omdefiniera utifrån att t.ex. transportera sig. När bilen kom så skulle man kanske säga att vi har omdefinierat resandet, eller? Kanske inte, det är samma sorts förflyttning vi talar om men bara med ett nytt fordon. Om vi däremot kunde transportera oss genom att “beama/teleportera” oss såsom man gör i Science Fiction serien Star Trek så skulle vi kunna omdefiniera resandet. Eller om vi leker med tanken om att omdefiniera tänkandet, vad skulle det innebära (det ligger dessutom mycket nära lärande)? Jag har inget svar på vad ett omdefinierat tänkande skulle kunna innebära och på samma sätt är det med lärandet tror jag. Vi kan skapa nya miljöer som stimulerar lärandet, jag tror definitivt att Vittraskolan Telefonplan har lyckats åstadkomma något spännande med den arkitektur som inte längre handlar om traditionell skolbyggnad. Vi kan skapa förutsättningar för ett individuellt lärande med små klasser där läraren får tid till att bidra till den enskilde individens kunskapsresa och där vi idag vet att det som är synnerligen viktigt för en elevs framgång är läraren.
Docent Jonas Linderoth har i inlägget diskussionen om en digitaliserad skola är meningslös på ett intressant sätt angripit frågan om vad det innebär att tala om digitaliseringen i skolan och skriver:

"Frågan är nämligen om ”digitalt” och ”digitalisering” kommer vara meningsfulla begrepp i framtiden? Jag skulle inte sätta mina krediter på det. Vi nämner inte idag elektricitet som en aspekt av det samhälle vi lever i. Ändå kan man utan större fantasi föreställa sig vilka enorma förändringar el har inneburit för människors levnadsvillkor på en rad olika sätt. Trots att el varit en förutsättning för utbyggnaden av gatubelysning och telegrafen är dessa båda innovationers sätt att förändra våra villkor ytterst olika. Det vill säga det finns ingen meningsfull kunskap i att relatera den elektriska belysningens förändringar av stadslivet till de nya kommunikationsmöjligheter telegrafen innebär på grundval av att dessa båda uppfinningar förutsätter el. 
På samma sätt finns det inte mycket som är gemensamt mellan alla de olika innovationer som använder digital teknik. Ändå är det precis så som digitalisering i skolan diskuterats sedan slutet av nittiotalet. Därigenom lever vi också med en pedagogisk diskussion som rör sig på en så abstrakt och hypotetisk nivå att den också är meningslös."

Digitalisering, informationskompetens och omdefinierat lärande, begrepp som kanske mer förvirrar än skapar klarhet.

Eller som en kollega till mig uttrycker det: Omdefinierat lärande tenderar nästan bli en slags klyscha för att märkvärdiggöra, skapa osäkerhet och få människor att "haka på" för att tro att de inte är up to date. Det kan förstås driva på försäljningen, men nog mer tveksamt vad gäller att utveckla lärandet (didaktiken/pedagogiken). Att definiera lärande är ett komplext problem som nog inte låter sig omdefinieras på grund av att nya artefakter tillkommer.


Jag säger inte att jag har rätt men jag tar mig friheten att utmana tanken på ett omdefinerat lärande. 

11 kommentarer:

  1. Mycket intressant, vi för dessa diskussioner kontinuerligt på jobbet. Digitalt lärande och lärande med IT och IT-stödda verktyg - behövs dessa begrepp? Ja, just nu, inte minst för att inta en ny position i förhållande till det rådande, i förhållande till den gamla verktygslådan. Men samtidigt nej, vem kan idag tänka sig utbildning och lärande utan IT? Verktyg som verktyg, lärande som lärande, utveckling som utveckling. Men jag kan ändå inte komma ifrån tanken att dessa nya (IT)verktyg på ett nytt sätt kan förverkliga de visioner om konstruktivistiskt lärande som Vygotskij hade. Eller? Är det inte så att de sociala medierna är de fönster mot omvärlden som vi alltid behövt i skolan för att vi ska kunna interagera med omvärlden och (lättare) kunna göra skolan relevant.

    SvaraRadera
  2. Riktigt bra och att utmana tanken på omdefinierat lärande känns helt rätt tycker jag. Kan det vara så att omdefinition delvis ligger i de möjligheter till förändringar som kan göras i grundläggande idéer kring vad en skolbyggnad, ett schema och en klass innebär? Behövs dessa öht? Grundmurande strukturer i dagens skola, kan de förändras mha IT och hur påverkar det i så fall det sätt unga individer lär sig? Vad är en lärandemiljö där IT är lika naturligt som, ja säg el?

    SvaraRadera
  3. Jag anser att vi måste våga diskutera och fundera över alla begrepp som kommer, för en tid sedan talades det om digital kompetens vilket också blev ett svårgripligt begrepp och som skapade förvirring hos många, det var svårt att definiera och idag diskuteras det inte lika mycket. Men som du skriver i ditt inlägg så tror jag att frågan om våra lärmiljöer i skolan är så mycket mer än bara IT och fokus skall givetvis också finnas där men man måste se till helheten. Nu drunknar lärare i dokumentationskrav vilket innebär att mindre tid läggs på eleverna, där har vi ett problem, lokaler som inte är ändamålsenliga och som skulle dömas ut omgående om det var en arbetsmiljörond på en arbetsplats, stora klasser mm. El-metaforen är inte dum och det ger föda till hur man kan se på dessa frågor ur ett större perspektiv.

    SvaraRadera
  4. Det var modigt av dig att fråga om Kejsaren inte har några kläder.... Håll i hatten.. Du väcker en nödvändig debatt och du får mitt fulla stöd här.

    Många har kanske tänkt: "tala ur skägget karl! Vad menar han?" men ingen har vågat. Det bottnar nog i mångas stora okunnighet, osäkerhet och rädsla för IT som man inte riktigt förstår sig på. För att inte skämma ut sig och visa att man inte fattat är det lättare att "vara med i klubben" och namedroppa lite SAMR och omdefinierat lärande.

    All heder till "Tänkom" mfl som tagit hit en Forskare från det stora landet i väster, och om inte avmystifierat IT, fått många att vakna till och ja, tänka om. Kanske har det lite flummiga passat väl in i mångas egna diffusa uppfattning och kunnande om IT. D.v.s. allt är lite oklar och det är fullt normalt.

    Tack vare sin innovativa design och gränssnitt har apple alltid haft sitt starkaste fäste i mediebranschen (10 % av världsmarknaden). Journalister, grafiker och media- och reklambranschen har av naturliga skäl haft stor nytta av bra produkter för att hantera, text, bild, ljud och film.

    Det blir därför inte heller konstigt att de apple-frälsta talar sig varma för att använda datorer till kreativitet och skapande. Mycket skolutveckling kretsar nu runt apple´s produkter och filosofi. Många tror alla ska kunna göra egna filmer, bli webb-producenter och publicera allt på nätet. Blir eleverna rätt förberedda för hur man jobbar efter skolan? Motsvarar det ett framtida yrkesliv där man tanka ned lite gratisprogram, lägga upp en blogg eller wiki på jobbet?

    Allt för många har okritiskt tagit till sig vad som hänt i Maine för 10-år sedan och hur man använder datorn i klassrummet. Ingenting handlar om verksamhetsutveckling och hur man utvecklar organisation och arbetssätt.

    Är det verkligen i klassrummet man ska använda datorn? I grunden förändrar IT-utvecklingen infrastrukturen och löser upp alla gamla begrepp som relaterar till tid och rum. Det är inte bara lärandet som behöver omdefinieras. Vad är en skola? Är det en fyrkantig byggnad där vi stoppar in barn efter produktionsår? Vad är en lektion? Måste den pågå en viss tid i en viss lokal? Vad gör man i klassrummet, när alla har egna datorer?

    Alla andra verksamheter utanför skolan har påverkats av IT-utvecklingen och genomgått en strukturomvandling sedan 25 år tillbaka. Det är bara i en monopol-liknande och politiker-styrd verksamhet som skolan där det kan inträffa. Den tiden är nu förbi. Skolan är nu en konkurrensutsatt verksamhet där man inte kommer att överleva utan ledning och styrning.

    Det är också bekymmersamt att så många kommuner har klippt och klistrat sina IKT-strategier, som är löjligt lika. Diffusa mål om IT-kompetens, EU´s 8 nyckelkompetenser och breddade lärandet, hur når man upp till dem?

    Det är många gånger en total avsaknad av behovsanalyser, konkreta mål och strategier. I skolan där man alltid klagar över brist på tid, pengar, resurser och behovet av fler lärare. Varför har man inte frågat sig om vi kan lösa dessa problem med hjälp av IT?

    Ser man på IT som ett redskap för att utveckla verksamheten, kan man också frigöra tid och pengar för att höja resultaten i skolan. Nu går det snarare åt mer tid för de redan hårt tidspressade lärarna att lära sig nya (fel) IT-saker. Började man i den andra änden och inte tittar på hur man använder datorer i klassrummet, utan som resten av det redan uppkopplade samhället, hur skolan kan finnas tillgänglig dygnet runt, över allt, alltid, så är man på väg åt rätt håll.

    SvaraRadera
  5. Intressant om SAMR. Jag fastnade för det här med lärande som jag vill spinna vidare på. Hur definierar vi lärande? På tal om difusa begrepp. Det finns massor av forskning kring lärande ändå är inte det begreppet helt klart för någon. Och de föreställningar vi har är nog väldigt olika. Du tar upp att det är en del av en sociokulturell historisk process, att allt lärande liksom våra tankar och handlingar ”ingår i, skapar och återskapar kontexter”, relativt varaktiga förändringar hos en individ som ett resultat av individens samspel med omgivningen”.

    Jag skulle vilja komplettera med att en förutsättning för lärande är drivkraft och motivation. Knud Illeris skriver om detta i sin bok Lärande (2006). Han tar upp tre dimensioner för lärande: innehållsdimensionen (själva stoffet), samspelsdimensionen (det sociokulturella) samt drivkraftsdimensionen som handlar om motivation, känslor och vilja.

    Jag tror att alla vi som är engagerade i att skolan ska utvecklas strävar efter något gemensamt: att elever ska uppleva lärandet som lustfyllt och skolan meningsfull. I detta har vi någon vision om ett lärande tillsammans med andra, uppgifter som utmanar, som berör, som engagerar och som har en koppling till samhälle och verklighet, att de får gestalta sina kunskaper förmågor och färdigheter på många olika sätt vid många olika tillfällen.

    För inte vill jag ha den skola som jag gick i för mitt barn. Det MÅSTE bli ett omdefinierat lärande - och jag tror att vi är en bra bit på väg (även om det kan skifta från klassrum till klassrum, från skola till skola ...)Men det är kanske just behövs sådana här diskussioner kring begrepp som "lärande", "omdefinierat lärande", "SAMR", "entreprenöriellt lärande", "formativ bedömning" osv

    Charlotte Christoffersen
    it-pedagog
    Centrum för Pedagogisk Inspiration
    Malmö stad

    SvaraRadera
  6. Tack för dina tankar kring omdefinierat lärande. Jag hoppas att fler förstår att detta begrepp och ideologi skapats utifrån en amerikansk modell och som du skriver utifrån en modell som ska passa in på Apples marknadsföring.
    I Sverige har vi sedan mitten av 80-talet en annan och bredare användning av IT. Tusentals är de elever som dagligen använder sig av digitala lärresurser speciellt anpassade till läroplaner och individens behov beroende av ålder och förmåga. Detta är unikt för Sverige. Varför ska inte IT användas på alla nivåer med ålder och individanpassade verktyg? Kan det bero på att det till Apple datorer inte finns liknande applikationer digitala lärverktyg och därför har man skapat en modell där dessa inte behövs eller ska användas. Om något inte finns kan man ju inte tänka att de kan vara till nytta. Varför ska vi inte utforska digitala verktyg i mateamtik för åk 1? Varför ska vi sitta fast i metoder med papper och penna, när det finns digitala verktyg som kan ge mer kunskap för fler elever på kortare tid? Vilket företag inför IT som verktyg i sin organisation utan att undersöka om det inte kan användas på alla nivåer? På samma sätt är det med IT i skolan. Med de traditionella/analoga verktyg och metoder som skolan hittills har använt kan vi konstatera att det är en stor del elever som inte lyckas. Borde vi inte med öpet förhållningssätt nu år 2012 undersöka om inte fler digitala verktyg kan ge fler elever ökad kunskap. Då menar jag inte bara metoden "Skriva sig till läsning". Man kan väl på samma sätt "Skriva sig till räkning". Varför ska allt ske med papper och penna och i dyra arbetsböcker när det finns digitala verktyg anpassade till elevens ålder och förutsättningar.
    Jag har deltagit i försöksverksamheter med IT som pedagogiskt redskap sedan mitten av 80 talet och då liksom nu så har man fokus på hur manska arbeta med äldre elever som kan läsa som kan söka på Internet, som har sina baskunskaper/verktyg för det fortsatta lärandet. Men alla de som är under utveckling. Ska inte de också få använda IT som ett verktyg för sin lärutveckling. Undantaget Skriva sig till läsning som är för de yngsta. Men detta är ju bara en kort period av skoltiden och en liten del av allt som eleven i åk 1 ska lära sig. Samma resultat som man får fram i Skriva sig till läsning fick man fram på 80-talet fast då med elever på högstadiet och gymnasiet. Metoden är densamma och effekten är densamma. Inget nytt alls. bara att det är en lärplatta i stället för en dator.

    Hälsningar Katarina Öhman IT pedagog och vinnare av Guldäpplet 2004

    SvaraRadera
  7. Bara måste fråga - är det inte så att du väljer att diskutera "omdefinierat lärande" när det begrepp Puentedura använder snarast borde översättas "omdefinierade uppgifter" och det är ju också det begrepp som Tänk om använder i det av dig ovan citerade stycket?

    SvaraRadera
  8. Hej Peter. Om Puentedura menar omdefinierade uppgifter så borde detta framgå tydligare. Om du söker på omdefinierat lärande så finner du mängder av träffar där samtliga talar om ett lärande som skall omdefinieras eller redefinieras. I det samtal jag hade med honom så talade han också om ett redefinierat lärande.

    Angående TÄNK OM så talar de även om ett omdefinierat lärande, se http://www.tankom.nu/om-oss/

    (...)
    VÅRT FUNDAMENT – TÄNK OMS RÖDA TRÅD
    Samtliga våra tjänster och utbildningar vilar på vårt fundament:

    OMVÄRLD & FRAMTID
    LEDARSKAP
    KUNSKAPSSYN, PEDAGOGIK OCH OMDEFINIERAT LÄRANDE (...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man läser Puenteduras presentation (har också träffat honom) som du själv hänvisar till så står det i SAMR-modellen att Redefinition =
      Tech allows for the creation of new tasks, previously inconceivable. Kan väl knappast översättas till lärande. Det är ju heller inte så det beskrivs i det citat från Tän Om du har i inlägget.

      Däremot används omdefinierat lärande lite här och var - också hos tänk om, vet/minns inte om Puentedura också gjorde det. Jag har hela tiden förstått det som att det handlar om att uppgifterna man arbetar med i skolan kan omdefinieras om man vill dra maximal nytta av teknologin. Det kan möjligen/förhoppningsvis leda till att man lär sig mer, lär sig andra saker, förstår bättre.

      Radera
  9. En mycket intressant diskussion. Ur många aspekter. El metaforen är intressant även om den haltar lite. Elen har gett oss i de norra delarna av världen möjlighet att (på ett omdefinerat sätt om ni så vill ;) förlänga dagarna under den mörka delen av året och det har gett en oss möjlighet att lära oss saker snabbare eftersom vi kan utnyttja även den mörka tiden. Det är det jag menar är delen i det omdestinerade. Kanske inte så mycket mer kanskaper utan en kortare tid till att nå dem och därmed tid för annat. För inte vill väl ha en skola som i Sydkorea där eleverna arbetsdag uppgår till 17h eller mer...
    Men att det måste finnas en diskussionen i ämnet det har jag saknat och tackar dig för att du tar upp. Mer av denna vara kanske kan ske mellan oss som mötes i London under BETT ;D

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.