måndag 27 november 2017

Vi behöver ett IT-etiskt råd i Sverige

Det är artificiell intelligens (AI) som gäller och troligtvis kommer att bli 2018 års stora samtalsämne. AI testas och utvecklas inom alla områden och utbildning är inget undantag, tvärtom, här finns mycket att göra. Varför inte ha en egen personlig mentor som under hela din studietid följer dig och hjälper dig samtidigt som denna AI-mentor lär känna dig allt bättre så kan denna stödja dina styrkor och utveckla dina svagheter då denna intelligens känner dig. Det finns redan nu en del tjänster som börjar att slå in på denna väg. Ta t.ex. EmmaIdentity där du tillsammans med Emma kan jobba tillsammans för att förbättra dina texter samt upptäcka ev. plagiat, se film nedan:



Samtidigt så börjar alltfler att varna för konsekvenserna vad gäller AI där inte minst Elon Musk gång på gång varnar för följderna med AI. Läs t.ex. IDGs artikel: Elon Musk: 90 procents risk att AI utplånar mänskligheten eller DNs intervju med filosofen Nick Boström:  Filosof varnar för superintelligensen – ”är ett större hot än atombomben” .

Är all teknik bra bara för att den är effektiv och smart? Det är kanske frågan vi bör ställa oss och det som oroar mig är vilka det är som idag har makten i våra samhällen? Genom att ha kontroll på algoritmerna i våra digitala nätverk samt utifrån dessa kunna utveckla nya intelligenser så blir det hela oroande. I Sverige så hänger vi lite okritiskt med och i den Nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet så är det tydligt att målet med denna i mångt och mycket handlar om att "Sverige ska vara bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter". I sin tur handlar det om att vi skall satsa på IT i högre omfattning.

Men vad händer om allt går fel? Den fiktiva (hur fiktiv den egentligen är kan inte jag svara på) filmen Slaughterbots (se nedan), som producerats av http://autonomousweapons.org/ som är en organisation som verkar för att förbjuda vapen som bygger på AI, ger en skrämmande bild av vad AI kan innebära för vapenindustrin. Det är en skrämmande utveckling enligt min mening och makten ligger hos de som kontrollerar informationen.


Bill Keller vid New York Times sa en gång:

”It´s not having the information that´s important, it´s what you do with it”
Innan nu vår regeringen eldar på i frågan kring teknikutveckling bör kanske det skapas ett IT-etiskt råd som samlar kloka individer som kan se bortom profit och effektivitet för att se vad AI egentligen innebär för oss. Kanske borde det vara universiteten i Sverige (och internationellt) som skulle driva denna fråga för den är inte bara brännande...den kan bli avgörande för vår framtid. Jag tror inte att regeringen är rätt väg att gå i denna fråga, de har tyvärr för mycket fokus på Sverige som ledande IT-nation och duckar för de viktiga frågorna.

tisdag 10 oktober 2017

AI och utbildning-det är onekligen spännande

Det är ingen hejd på utvecklingen inom artificiell intelligens (AI) och utbildning. Fler och fler företag inom edtech-området satsar på AI och här ser vi kanske efterträdaren till traditionell kurslitteratur. AI i skolan handlar om att på bättre sätt stödja elever där de är men även att stödja läraren i sin lärargärning. Jag har själv testat en del AI-tjänster kopplat till skolan och så länge det är ett stöd till elev och lärare det handlar om så finns här mycket att hämta. För den som vill sätta sig in i vad AI handlar om kan du med fördel gå in på Forskning.se och ta del av deras spännande sida om AI.

Men rent praktiskt...vad kan detta innebära för läraren? Ett exempel ser vi till exempel i IBMs Artificiella Intelligens Watson och deras Teacher Advisor With Watson. Watson är datorn som med hjälp av AI för flera år sedan slog ut samtliga Jeopardy-mästare i USA för rätt många år sedan, se filmsnutt nedan:



Nu har Watson fått andra uppgifter och bland annat handlar det om att just stödja lärare i främst ämnen inom det som i USA kallas för STEM (Science, Technology, Engineering and Mathematics).

Alla som arbetar som lärare vet hur mycket tid vi lägger ned på förberedelser och att skapa material. Via Watsons tjänst Teacheradvisor så får läraren stöd i arbetet att planera sina lektioner samtidigt som ett material sammanställs som dessutom är knutet till läroplanerna. Jag har testat tjänsten (vilket du också kan göra genom att skapa ett konto) och jag kan bara säga att det är imponerande hur Watson sätter ihop ett kursinnehåll samt uppskattar hur lång lektionen kommer att vara med det upplägget (i regel 60 minuter). Nu är detta inom området matematik (som inte jag behärskar) och utifrån Nordamerikanska standarder men själv hade man ibland önskat fått hjälp med lektionsupplägg på detta sätt. Bilden nedan visar början på ett lektionsförslag för årskurs 5. (klicka här för att se hela PDF-filen)

Om AI kan bli ett stöd för läraren (vilket vi ser i flera svenska tjänster) så kan det bli viktigt för inte minst möjligheten till att ge särskilt, individuellt stöd till de som behöver det. Kan vi dessutom överkomma språkbarriärer så blir det än viktigare i en global värld.

Se gärna en kort film om Teacheradvisor nedan eller skapa ett konto via denna länk.


måndag 9 oktober 2017

Google Clips-Artificiell Intelligens i kameran

Google lanserade förra veckan deras nya kamera som i mångt och mycket påminner om den lilla Svenska kameran Narrative. Kameran som går under namnet Google Clips ser även lite ut som Narrative i sitt lilla format men riktar sig främst till barnfamiljer och djurägare som inte bara vill föreviga de gulliga ögonblicken i livet utan även kunna vara med på filmerna själv.

Men Google Clips går ett steg längre. Kameran är utrustad med så kallas artificiell intelligens vilket innebär att den inte bara tar en kort 7-sekunders film av sig själv utan den väljer också när den skall göra det och kan även välja att filma de personer som den lärt att känna igen, t.ex. familjen eller husdjuret. Den är inte utrustad med mikrofon så ljud kommer inte med filmsnuttarna men det som är det lite kusliga är att kameran lär sig vilka ansikten som jag tycker är viktiga och väljer motiv därefter. Det innebär att om kameran är på och jag ställer den på hyllan så gör den en kort film när den tror att det är värt att göra detta. Kameran undviker även att ta filma om det finns risk för att korten bli otydliga eller när jag sträcker mig efter kameran för att t.ex. stänga av den.

Kameror som lär sig och tolkar omgivningen med AI är givetvis lockande men än en gång så får vi nya etiska ställningstagande att fundera över. Google är tydliga med att ingen information läcker från Google Clips men när kan vi någonsin vara säkra på molntjänster som även denna kamera har?

Se gärna inslaget från The Verge nedan som ger en god bild av vad Google Clips handlar om:


Kameran har rätt bra kvalitet vad gäller film och utgångspriset i USA ligger på $249. När den släpps i Sverige är oklart.


tisdag 29 augusti 2017

Näthat blir än en gång skolans problem

Skolan har just börjat och nu fylls tidningarna med alarmerande nyheter där över hälften av lärarna på mellan- och högstadiet uppger att deras skola har problem (se t.ex Sydsvenskans artikel). Det är alarmerande och bekymmersamt att situationen ser ut som den gör. Elza Dunkels svarar som vanligt klokt och tydligt på hur man bör samtala med barnen om detta. Problemet är än en gång inte enheterna i sig, snarare är det en samhällsutveckling som gör att vi hela tiden flyttar gränsen för vad som är moraliskt anständigt. Hela tiden ser barn och unga "vuxna" som beter sig riktigt illa på nätet och ändå lyckas bli "kända". Youtubers berättar om sina liv och relationer in i minsta detalj och har svårt att se var gränsen mellan privat och offentligt går...allt i syfte att få fler tittare. En president i väst sitter och spyr ut sina personliga uppfattningar på Twitter och för miljontals människor är denne någon som äntligen säger det som "alla andra" tycker och känner, hur uppåt väggarna inläggen kan vara. Inte underligt att vår världsuppfattning förändras och att de moraliska spärrarna flyttas.

Tekniken går å andra sidan att styra, i Kina införs från 1 oktober ett förbud som innebär att du inte kan göra anonyma inlägg. I Kinas fall handlar det om att tysta oliktänkarna och kritikerna (läs mer på Quartz). Ibland, i mina mörkaste funderingar över mänsklighetens brist på respekt önskar jag att det var så även i Sverige, där det inte gick att göra ett inlägg om man inte verifierade detta med t.ex. BankID. Samtidigt vet jag att det är fel väg att gå och att "hatarna" finner andra vägar för att få utlopp för sina snedvridna beteenden.

Så vad ska skolan göra? Skolan kan göra flera saker och det gör skolan. Inte minst fortsätter lärare att arbeta med det viktiga värdegrundsarbetet. Skolan försöker även få igenom så många som möjligt för att de senare skall studera vidare. Studier är en förutsättning för att förstå sin omvärld och kunna se hatare för vad de är. Lärare är med sin blotta närvaro personer som många elever ser upp till och tar efter, där har vi ett stort ansvar att förvalta detta ansvar och förtroende. Skolan ber ibland eleverna att lämna sina mobiler under lektionstid och ibland får de ha dessa under lektionerna för att bedriva studier, inget annat. Att föräldrar och politiker lägger skuld på skolan och begär att skolan skall agera på olika sätt är oansvarigt och okunnigt.

Att stötta varandra är det viktigaste i stunder då det känns kallt. Elza Dunkels säger bland annat följande i Sydsvenskans artikel:
– Problemen med näthat kommer aldrig att lösa sig om man inte börjar stötta andra. Alla kan inte vara så tuffa att de säger ifrån. Det kan vara effektivare om någon annan, som inte är inblandad i konflikten, säger ifrån. Det behöver inte vara att attackera den som attackerar – det kan vara att skriva ett direktmeddelande till den utsatta: "Jag såg det där och jag är på din sida". Det är en viktig grej. Vi alla behöver bli bättre på det här.
Sen har vi föräldrarna och deras ansvar som är oerhört stort. Goda värderingar har sin grund i det som sker inom familjen och där föräldrar måste bli bättre på att inte agera reptillikt utan snarare försöka samtala med sina barn men även mellan vuxna. När folk talar med varandra händer saker. Vi måste stötta våra unga och däri ligger ansvaret att fastän vi kanske är irriterade och arga på andra som skrivit något försöka se det större perspektivet och inte ge igen med samma mynt. Att möta den andre och försöka sätta sig in i deras situation. När vi möts ansikte mot ansikte ökar respekten för varandra. Näthat uppstår inte pga av skolan, utan bl.a. för att en stor mängd unga samlas på en och samma plats under lång tid. Näthat uppstår inte bara för att de samlas på en och samma plats utan för att föräldrar helt enkelt inte tagit sitt ansvar vad gäller uppfostran gällande kamratskap, respekt, moral och integritet.

Förbud att skriva leder aldrig till något gott, att begränsa nätet är en återvändsgränd. Att skälla på de unga är missriktat, fundera istället var du som läsare står i denna fråga och hur du kan stötta de i din närhet.

Det finns egentligen bara en enda regel som alla borde följa på sociala medier: Har du inget snällt att säga, säg ingenting alls då.

onsdag 16 augusti 2017

Programmering i skolan-är det rätt väg att gå?

Skolverket har gjort förändringar i skolans styrdokument som innebär rätt rejäla förändringar gällande ämnena, biologi, fysik, geografi, historia, idrott och hälsa, kemi, matematik, religionskunskap, samhällskunskap, slöjd, svenska, svenska som andraspråk samt teknik. Samtliga dessa ämnen får nya skrivningar för att som vi kan läsa på Skolverket:
"ska bidra till att barn och elever utvecklar förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhället. De ska stärka elevernas förmåga att använda och förstå digitala system och tjänster, att förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt. Det handlar också om stärka förmågan att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med hjälp av digitala verktyg." Källa
Att en ökad kunskap om hur digitaliseringen påverkar oss som enskilda individer vad gäller integritet, källkritik och säkerhet är en självklarhet att lyfta i skolan. Däremot ställer jag mig kritiskt till själva programmeringsdelen som i mångt och mycket känns som en effekt av stark lobbying från branschsidan och hårdvarumarknaden inom IT. Jag återkommer till detta snart.

Det som också är märkligt är att inga ändringar genomförs i styrdokumenten i ämnena bild och musik. Särskilt intressant är att man valt att lägga bildämnet utanför denna satsning med tanke på att bilder är oerhört viktiga på nätet för att lyfta fram ett budskap samt att vilseleda. Likaså är musik ett område som idag är starkt digitaliserat och där de flesta stora artister idag är lika digitaliserade som en IT-konsult.

Men åter till frågan om programmering. De etiska, värdegrundsfrågorna kopplade till digitaliseringen är inte problematiskt, däremot är programmering det, av flera skäl. Det första är att det blir ännu en bit som skall läggas till en redan nu pressad skolplan där både lärare och elever kan komma att känna sig stressade eller okunniga inom området. Med mer stoff kommer andra ämnen att behöva maka på sig för att få in programmeringen. Vi behöver inte mindre svenska utan mer (se hur t.ex. hur dåligt "trollen" på nätet formulerar sig, de kan ju inte ens stava), vi behöver inte få in programmering inom matematikämnet som många idag kämpar sig igenom med stor möda, vi behöver mer stöd där. En del kan mena att programmering kan här stödja flera i förståelsen av ämnet, det återstår att se. (se mer inom området matematik och programmering i Skolvärldens artikel: Kritik mot programmering på matten).

Syftet med satsningen är enligt utbildningsministern Fridolin att skapa en likvärdig skola där alla får tillgång till digitaliseringens möjligheter vilket man menar är ett problem i skolan idag. Detta stämmer absolut, en del skolor har satsat på datorer i hög omfattning medan andra har gått långsammare fram. Frågan är bara, vad har detta resulterat i? Har vi fått bättre resultat? Idag ser vi inga sådana effekter. Jag arbetar själv som lärare och ser i flera fall hur elever som har det tufft i skolan snarare blir störda och förvirrade av att arbeta med en dator eller lärplatta.

Hur ser du som lärare på programmering i skolan, du får gärna svara på frågan nedan samt även ge egna synpunkter om du vill genom att gå in på denna länk för att rösta. Resultatet ser du omgående nedan:

Frågan ovan handlar om kunskapsutveckling. I de förändrade läroplanerna handlar det om bland annat följande: Utbildningen ska därigenom ge eleverna förutsättningar att utveckla digital kompetens och ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap. Frågan är om programmering bidrar till innovation och nytänkande? Den digitala kompetensen är enligt flera definitioner inte att kunna programmera. EU´s definition av begreppet digital kompetens omfattar säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik samt grundläggande färdigheter i kommunikations - och informationsteknik.[2]. Visst kan vi läsa in programmering i denna formulering, men jag gör det inte.

Ibland blir man lite fundersam över vilka krafter som påverkat inte minst de politiska styret. Givetvis har man tittat på Storbritannien som infört programmering i skolan på bred front (se bloggpost om programmering i skolan på Omvärldsbloggen). Skolsverige vill inte halka efter och givetvis vill man från regeringen sida se att nya innovativa företag som Spotify eller Skype skapas i kölvattnet av skolans satsning. Jag är rädd för att de nya skrivningarna kommer att ställa till det rätt rejält inom skolvärlden där huvudmännen inte lyckas att uppnå målen då det dels inte finns personal som har kompetensen men även för att det rent ekonomiskt inte kommer att gå ihop vad gäller teknikpark såväl som fortbildningsinsatser. Att skolverket sätter ihop en webbplats för utbildning hjälper till viss del men tid skall avsättas för lärarna att gå denna utbildning...frågan är om det känns som en prioriterad uppgift i dagens skolsverige?

Jag tar gärna synpunkter på denna fråga som är rätt infekterad redan. Jag kan absolut se poänger med att arbeta med scratch och andra lekfulla programmeringsmetoder,  så också att ladda in program till symaskinen för att skapa nya mönster eller att skriva ut i 3D-format, men vad kommer dessa övningar att resultera vad gäller kunskapsutveckling?

tisdag 25 juli 2017

Tänk om din Wi-fi router kunde avläsa dina vänners känslor?

Vi har under flera år kunnat läsa om system som kan avläsa människors känslor genom att studera ansiktsuttryck eller deras tal men i de fall där jag som individ inte just kan tala eller där det är omöjligt att tolka ansiktsuttrycken så uppstår problem. Nu har MITs datavetenskap och artificiell intelligenslab (CSAIL) byggt ett system som heter EQ-Radio som kan identifiera känslor med radiosignaler från en trådlös router, oavsett om en person talar eller visar sina känslor med ansiktsuttryck.

EQ-Radion består av tre element. En RF-radio som avger lågfrekventa radiovågor och fångar sina reflektioner från objekt i miljön. En algoritm reagerar på de fångade vågorna, separerar hjärtslag och andningsinformation och mäter intervallet mellan hjärtslag. Slutligen matas hjärtslag och andningsinformation till ett maskinlärande som kartlägger personens emotionella tillstånd.

Det är en hel del teknik inblandad här men i stort handlar det om Artificiell Intelligens som via radiovågor mäter hjärtats rytm. Filmen nedan beskriver kortfattat vad det handlar om.


Det hela är spännande, inte minst med tanke på vad detta system skulle kunna göra inom hälsosektorn där indikationer på hjärtattacker mm skulle kunna bli viktiga. Däremot finns det klart mer komplicerade etiska implikationer gällande övervakning och datainsamling utan att individer känner till det. Vad som också är värt att notera är det faktum att AI är en viktig faktor inom i stort sett alla områden och diskussion som pågår just nu är huruvida AI är en farlig väg att träda in på. Läs mer om detta här samt Facebook-grundaren Mark Zuckerbergs svar på Elon Musks farhågor.

Utvecklingen inom artificiell intelligens kommer att fortgå och frågan är vilket nästa område som kommer att kopplas samman med AI?

fredag 21 juli 2017

Dags för en nationell databasmyndighet

Ingen kan ha undgått transportstyrelsen riktigt dåliga upphandling genom IBM som resulterat i att information kan ha läckt så att obehöriga kommer åt information som de absolut inte skall ha tillgång till. En myndighet har sjabblat vilket kan få konsekvenser för enskilda individer. Jag har själv vid flertalet tillfällen varit med och upphandlat verktyg för utbildning och det är inte en enkel sak att göra. Den fråga som jag ställer mig är ifall det är så klokt att låta tredje part hantera uppgifter som dessa. Centrala dataregister skall inte lämnas över till kommersiella företag överhuvudtaget men i jakten på centralisering och effektivisering så är det alltid både lättare (och billigare menar en del) att låta andra ta hand om verksamheten. I just detta fall verkar inte en konsekvensanalys genomförts på korrekt sätt vilket i detta fall leder till ödesdigra effekter.

I debatten så efterfrågas nu hela tiden, vad skall göras för att detta inte skall hända igen, vare sig hos transportstyrelsen eller andra myndigheter. Jag tror att Sverige skulle behöva skapa en central myndighet som hanterar alla dessa olika digitala register inom myndigheter, landsting och skola. Idag outsourcas det mesta och jag är rätt säker på att skulle vi börja att granska skolorna skulle vi finna att skyddade identiteter finns att finna på åtskilliga ställen där de inte skall vara. Detsamma gäller betyg och skolarbeten som lagras både här och där. Låt oss ta ett exempel, tänk alla lärare som har en smartphone (dvs alla) och som nyttjar den för en del skolarbete som att kolla mail eller logga in på en skolportal för att hämta hem ett arbete eller ett excelblad med information över elevernas prestationer. Hur många av dessa lärare (eller skolledare/rektorer) har en automatisk backup via telefonen eller lagrar material i någon molntjänst som dropbox eller Google Drive (dvs en tjänst som skolan inte har ett avtal med)? Jag är rädd för att för att det är fler än vad vi vågar tro.

En annan fråga är just hur många underleverantörer som är involverade i de skolportaler som har upphandlats (eller inte upphandlats) och hur regleras de i avtalen med leverantören? I flera upphandlingsunderlag jag har tagit del av är det oklart hur tredje part får hantera informationen. Än mer komplicerat blir det när vi dessutom kan koppla ihop socialamedier-tjänster i de upphandlade plattformarna.

Om vi vänder på stenarna så upptäcker vi mer och mer och transportstyrelsen tror jag bara är toppen på isberget. Innan vi rusar åstad och digitaliserar allt bör vi först se till att varje enskild inte skall behöva vara orolig för hur skolor, sjukhus eller myndigheter hanterar mina uppgifter.

Jag efterfrågar ett nationellt databascenter som alternativ till tjänster som köps av kommersiella aktörer som bara har ett mål med verksamheten, att tjäna pengar.

fredag 30 juni 2017

Instagram vill försöka få bukt med nedsättande kommentarer

Klimatet online blir hårdare och det verkar saknas moraliska bromsar för att skriva precis vad som helst utan eftertanke. Det kan handla om precis vad som helst och något som man själv kanske tycker är bra vänds till ens nackdel. I en ledarartikel från DN beskriver Evelyn Schreiber vad som hände Rachel Brathen som driver en av världens största yogacommunities och när hon lade upp en bild på Instagram av hennes dotter som fått en vaccinationsspruta. Alla fördämningar brast och hatet mot Rachel blev ovanligt stort.

Instagram som den tjänst som är mest bekymmersam för ungas mentala hälsa. Läs rapporten själva och skapa er en uppfattning om resultaten. I vilket fall kommer denna rapport till följande slutsatser:

RSPH och YHM (Young Health Movement) kräver nu åtgärder från myndigheter och sociala medier-företag för att främja de positiva aspekterna av sociala medier för ungdomar, samtidigt som de skall arbeta för att mildra de potentiellt negativa

Rapportens rekommendationer är följande:
  • Introduction of a pop-up heavy usage warning on social media – seven in 10 (71%) young people surveyed by RSPH support this recommendation.
  • Social media platforms to identify users who could be suffering from mental health problems by their posts, and discretely signpost to support – four in five (80%) young people support.
  • Social media platforms to highlight when photos of people have been digitally manipulated – more than two-thirds (68%) of young people support.
Positivt är att man i rapporten inte tror att förbud och regleringar är det som krävs utan att de positiva aspekterna av sociala medier även lyfts fram. De har förstått att sociala medier är något som här här för unga såväl som äldre och som är som en flodvåg, den går inte att stoppa, den förändras över tid men över lång tid så ebbar denna även ut.

Instagram (Facebook) har dock insett problemet och har i dagarna lanserat ett helt nytt system som har till uppgift att se till att Instagram blir en bättre plats att vara på. Instagram skriver på sin blogg följande:

Today, we’re introducing two new tools to help keep Instagram a safe place for self-expression — a filter to block certain offensive comments and a spam filter in nine languages. These tools are the next step in our commitment to foster kind, inclusive communities on Instagram.

Det innebär att Instagram dels lägger in ett filter som man kan aktivera för att slippa olämpliga kommentarer. Det går redan nu att aktivera detta filter i Instagram men för att få de övergripande filtren som Instagram blir det först tillgängligt på engelska och därefter på fler språk. Du kan dock redan nu gå in och aktivera funktionen "dölj olämpliga kommentarer" under inställningar  och därefter Kommentarer (se bild).

Instagram lägger även in ett nytt spam-filter för att kontona skall slippa bli nedlusade av en massa ovidkommande inlägg.

Vi får se vad dessa filter kan göra men alla steg som går åt att reducera och förminska "trollens" aktiviteter kan inte skada.




tisdag 27 juni 2017

Vi har inte nått gränsen ännu...men vi närmar oss

Vi tar bilder som aldrig förr, vi taggar varandra och finns med i oändligt många sammanhang. Vi kan dras in i debatter som vi inte vill vara med i och på olika sätt bli förknippade eller publicerade på ställen där vi helst inte vill vara. Inget nytt alltså...ni känner alla igen situationen. Det hela började som en längtan i att bli sedd, nu är flera sedda men på fel sätt, på fel ställe eller i fel kontext. Vi vet inte längre var vi blir publicerade, jag har själv varit med om att jag blivit filmad som lärare vid tillfällen då man helst inte vill bli dokumenterad.

Lösningen på detta är det uppenbara och självklara, dvs. filma eller ta inte bilder utan att fråga. Dra inte in människor i en debatt utan att fråga om personen ifråga verkligen vill bidra till samtalet. Tyvärr fungerar vi inte längre så att vi har etiska spärrar som låter oss agera korrekt utan vi väljer den enkla vägen, fråga inte, eller fråga i bästa fall i efterhand.

Om nu inte vår moral sätter gränser så måste då tekniken försöka att lösa problemen. Ett sådant exempel är AVGs Innovation Labs som arbetar på olika lösningar för att slippa bli publicerad online. Bland annat har de tagit fram en programvara  som går under namnet Donotsnap som gör att om jag har ett särskilt märke på mina kläder så skall de tjänster som har denna programvara se till att personer inte kommer med i de bilder som publiceras, se exempel bild nedan:

Mig veterligen har ingen adopterat denna lösning ännu (rätta mig om jag har fel). Det beror säkert på flera orsaker, bland annat att själva poängen för många skulle försvinna med sociala medier, en annan nackdel är den, vem vill gå omkring med ett märke på kläderna på detta sätt? Poängen enligt företaget är:

"The philosophy behind Do Not Snap is that Snapchat—or any social media—should automatically recognize when a user doesn’t want their image shared, and take action on it. This is a realistic ambition, as we demonstrated in a prototype earlier this year."


AVG Innovation Labs arbetar med andra lösningar som t.ex. glasögon som gör att jag inte kan taggas automatiskt på t.ex. Facebook, se AVG Invisibilty Glasses .

Ingen av deras lösningar verkar ha slagit igenom ännu, men det är ett tecken i tiden. Vi kommer alltmer behöva kämpa för att få behålla (eller återta) vår integritet och här står vi vid ett vägskäl, mellan de stora drakarna som bara vill ha mer av oss (Google, Facebook, Apple, LinkedIn, Twitter, Microsoft mfl) och vårt innersta, vår själ och rätten till att få välja. Det kanske mest viktiga i detta är att om möjligt kunna lyfta den etiska diskussionen till ett högre plan, att förstå de enkla reglerna att har du inget snällt att säga, säg inget då. Har du inget bra att del, dela det inte. Så enkelt...men ändå så svårt. Det kommer aldrig någon teknik att kunna fixa åt oss... . Jag tror inte att vi har nått gränsen ännu för hur folk kommer att hängas ut, publiceras eller trakasseras, men vi börjar närma oss ett digitalt offentligt rum som blir alltmer oroande.




torsdag 15 juni 2017

Lärare behöver mer tid...men räcker det? Ta en annorlunda utbildning!

Enligt en artikel i Lärarnas tidning så har lärarförbundet genomfört undersökningen medlemsdialogen. Så många som 36 000 lärare har svarat på enkäten och lärarnas önskemål är tydliga:
  • Vi behöver mer tid för att planera reflektera över, följa upp och förbättra undervisningen.
  • Vi vill utveckla oss själva och läraryrket.
  • Vi vill ha lugn och ro i klassrummet och barngruppen.
I detta inlägg fokuserar jag på de två första punkterna som båda handlar om tid och fördjupning. I alla de utbildningar och föreläsningar jag har så framkommer detta tydligt...vi vill gärna fördjupa oss i detta men vi har inte tid. Jag har tidigare skrivit om kompetensutveckling i en digital tid (se inlägget: Kompetensutvecklingens problematik) och än idag, 4 år efter inlägget så står vi mer eller mindre på samma plats. Skolorna behöver fokusera på uppföljning och att ständigt höja kvaliteten i undervisningen men brottas samtidigt med vardagliga problem som tar tid.

Som jag skriver i tidigare inlägg så kan inte skolor sända lärare till en massa mässor eller kompetensutvecklingsdagar med fokus på t.ex. digitaliseringen. Vi vet att inför de nya skrivningarna i styrdokumenten så lyfts den digitala kompetensen fram tydligt vilket gör att ännu fler lärare behöver fördjupa sig inom källkritik, programmering, integritet och förtrogenhet med digitala texter, medier och verktyg (se informationsmaterial från regeringen). Lägg där till de Nationella strategierna för skolans digitalisering som innebär att alla skolor måste ha en god infrastruktur och datorer/lärplattor till alla elever. Utbildningsbehovet är oerhört stort framöver.

Hur skall skolledare då hantera denna utveckling? Kan vi sända en lärarkår som redan nu har dåligt med tid på olika utbildningar för att lära sig allt detta? Troligtvis inte, det blir både dyrt och effekten kommer att bli minimal. Det som måste ske är att fler lärare nyttjar våra digitala miljöer mer effektivt så att kompetensutveckling blir något som sker kontinuerligt, där nya nätverk skapas och forskarcirklar uppstår i önskan om att fördjupa sig och höja kvaliteten i vår undervisning. Detta är möjligt men inte i den form som fortbildning sker idag.

Utifrån detta kommer jag under hösten att erbjuda utbildningar för skolledare och förstelärare i Digital Autodidaktik (löjligt namn...jag kommer på något bättre). Dessa kommer att ske online och poängen i denna utbildning är skapa lokal kompetens i att kunna avgöra vilka kanaler, verktyg och metoder som fungerar för att skapa lokala utbildningsnav inom skolorna. Här kommer förstelärarnas roll att vara oerhört central och syftet är att dels vinna tid men först och främst skapa en form av fortbildning som ger mer tillbaka till huvudmännen.

Önskar du mer information om detta upplägg, sänd gärna dina uppgifter genom att fylla i formuläret nedan:



onsdag 14 juni 2017

Läsandet förändras i "Chat Fiction"

Du kanske blir irriterad över det...tonåringen som fast i kommunikationen på mobiltelefonen. Du får inte kontakt då personen ifråga har svårt att slita sig från mobilen. Du blir inte lika irriterad över en person som är helt inne i en bok för den läser ju. Men läsandet förändras och förflyttas till nya miljöer. Ett sånt exempel är chat fiction som bygger på en annan sorts läsupplevelse, eller snarare, en historia växer fram i chatformat. Det har tydligen blivit mycket populärt i USA bland unga att läsa böcker på detta sätt (se film). Det finns ett antal olika appar som erbjuder detta (har inte sett någon svensk sådan ännu) som t.ex. Yarn eller Hooked. Läsandet sker alltså i chatform och påminner om i viss mån om Snapchat. Läsningen kan även innehålla bilder men för att få ta del av dessa måste man betala ca 10 kronor i veckan för att ta del av allt som finns, bilder, snabbare läsning mm.



Läsning är viktig och frågan som många ställer sig är nog, vad innebär denna läsning i förhållande till den traditionella? Jag ser fördelar med denna form av läsning, du fokuserar på mening efter mening, du vet inte hur lång "boken" är och behöver inte känna att du har si eller så många sidor kvar. Du kan sluta var du vill och omgående komma igång igen där du slutade. Men viktigast är...kanske blir fler intresserade av att läsa?

Vad är din uppfattning om detta och har du sett några svenska alternativ till detta? Jag tror att denna form av skrivande/författande och läsning kan bidra med något viktigt till dagens elever, ett intresse för att skapa och läsa på det sätt som de är vana.

tisdag 13 juni 2017

Digitalisera de nationella proven...och alla andra också.

Debatten kring de nationella proven är ständigt aktuell. Inte minst efter att ett flertal nationella prov läckt ut innan det är dags att skriva dem (för vilken gång i ordningen?). Här har flera förespråkat digitala prov för att dels förhindra att detta sker men även för att minska den administrativa delen för lärare och administratörer på skolorna. Ett tredje skäl är också att faktiskt nyttja de möjligheter som digitalt skrivande medför i form av flytta stycken eller bara få texten läsbar. Läs t.ex. Stig Roland Rasks Lägesrapport om arbetet med digitalisering av nationella proven i Datorn i Utbildningen.

Det finns dock andra skäl till att digitalisera de nationella proven och här handlar det om möjligheten till att lättare bedöma dem. Inom en inte allt för lång framtid kommer troligtvis arbeten att bedömas automatiskt eller till stora delar av artificiell intelligens. Det skulle dessutom innebära att bedömningen skulle bli mer korrekt och där de mänskliga misstagen skulle minimeras. Ett smart system skulle dessutom kunna upptäcka "fusk" eller anomalier kanske redan när de nationella proven pågår. Låt oss säga att det pågår ett avancerat fusk i realtid (läs t.ex. reportage på SVT) på flera platser i landet. Genom att ha ett system som i grunden analyserar alla aktiviteter under ett prov så skulle det vara relativt enkelt att finna ut exakt när de som "fuskar" skriver samma ord vid ungefär samma tidpunkt. Detsamma gäller om stora textavsnitt lyfts in i texten, där skulle systemet kunna undersöka varifrån materialet kommer i realtid.

För någon dag sedan lanserades tjänsten Examity i USA som under en tid har testats på ett stort antal studenter. Verktyget granskar information från hundratusentals studenter vid högskolor och universitet över hela landet för att urskilja testmönster samt mäta graden av fusk vid prov. Med tillräckligt mycket data är det möjligt att finna mönster som vi aldrig kan se med nuvarande system i Sverige.

Vad jag är ute efter är inte primärt det att digitaliseringen av nationella prov handlar om att skapa bättre förutsättningar för elever och studenter att skriva prov (även om detta är en självklarhet) utan snarare att få ett mer rättssäkert system som innebär att prov inte kan "läcka" i förväg men även det att smarta system gör mer än vad vi människor någonsin kan göra. Vän av ordningen kan nog känna en viss oro för att integriteten hotas om datorer få ett så stort utrymme. Mitt svar på det är...skall vi ha datorer i skolan så får vi nog vänja oss med att bekymra oss över integriteten i allmänhet. Viktiga frågor här är t.ex.: skall verkligen kommersiella företag driva denna utveckling eller skall det ske inom ramen för statliga myndigheter. Det är en helt annan fråga men jag lutar nog mot att företag inte skall hantera dessa uppgifter.

Läs tidigare inlägg om möjligheter till fusk på digital väg:  När, var och hur lär vi oss? Och vem lär sig?

fredag 9 juni 2017

Gratis är inte alltid ett bra alternativ, det kan bli riktigt dyrt!

Inte sällan har skolorna rätt begränsat med medel och i och med digitaliseringen tänker vi att det går att göra saker och ting billigare. Inte minst när det gäller våra digitala lärmiljöer där skolor kan nyttja Google Classroom eller Office365 kostnadsfritt. Så skönt att slippa upphandla dyra lärplattformar och istället komma igång omgående samt till en låg kostnad. Det enda som kostnader är integrering med befintliga elevsystem (vilket i sig kan bli kostsamt) samt utbildning av pedagoger. Det finns dock ett problem som så tydligt visat sig under våren 2017 när det gäller Office365.

Men innan problemen så bör vi förstå skillnaden mellan upphandling och gratismodeller. När en kommun eller skola upphandlar en plattform så ställer vi krav. Dessa krav svarar företagen ifråga på och vid ett eventuellt avtal så kommer köpare och säljare överens om kraven inte möts eller förändras. Som köpare har jag möjlighet att ställa krav på leverantören. Värre är det när det gäller t.ex. Office365. Microsoft har inga större krav på sig att leverera annat än det man önskar att leverera. Givetvis måste det finnas ett avtal som gäller inom ramen för EU-lagstiftning och integritetsperspektivet men i övrigt så är man helt i händerna på leverantören. Upphandling kostar...men i bästa fall får man det man betalar för.

Microsoft gick ut för en tid sedan med att erbjuda Microsoft Classroom till skolor och flera skolor och lärare har lagt ned mycket tid på att nyttja detta verktyg för pedagogisk verksamhet. Nu väljer dock Microsoft att inte längre utveckla Classroom utan istället fokusera på deras nya kommunikationsplattform Teams. Teams är riktigt bra men är i dagsläget inte en ersättare för Classroom. Däremot kommer en utvecklad version av Teams som kommer att gå under namnet Teams for Education. Det kan säkert bli bra men det som är bekymrande är Microsofts hopplösa famlande hit och dit utan tydligt riktning där man hoppar från en lösning till en annan. När skall Microsoft förstå (och många andra företag) att man drar undan mattan totalt för de pedagoger som valt att investera i tid och förtroendekapital i Classroom? Hur skall överhuvudtaget Microsoft kunna fungera som en stabil partner när förändringar sker mycket snabbt?

Om digitaliseringen i skolan ska fungera måste det finnas partners man kan lita på och det är inte underligt att en del länder väljer att ha en och samma plattform för samtliga skolor, just för att förhindra att ovanstående sker. Företagens godtyckliga hanterande av sina lösningar skapar förvirring och missnöje hos användarna och för de lärare som redan innan var kritisk till IT i skolan lär Microsofts märkliga beteende spä på ointresset.

Gratis låter bra, men för de som nu lagt ned tid och resurser på att arbeta med Microsoft Classroom kommer det att bli en dyr nota.

För den som är intresserad av att följa denna fråga rekommenderas att följa Facebookgruppen Office365 i skolan som är en öppen grupp där denna fråga just nu diskuteras.

Är du själv drabbad av detta beslut, skriv gärna en kommentar.

tisdag 30 maj 2017

12 tankar om skolans digitalisering

Flera känner till Edward Jensinger inte minst som föreläsare och flitig debattör inom området IT och skola. Edward med bakgrund som rektor och numera gymnasieområdeschef i Malmö stad har skrivit boken 12 tankar om skolans digitalisering som främst riktar sig främst mot skolledare men även de som har ett allmänt intresse kring skolans digitalisering. Det är ingen hemlighet att Edward är en stark förespråkare av IT i skolan och som han skriver i sitt förord så vill han med denna bok lyfta fram olika aspekter av digitaliseringen utifrån Edwards perspektiv.

Boken är lättläst och jag plöjde igenom de 96 sidorna under en kväll och fick en hel del tankar med mig. Boken är på intet sätt en forskningsöversikt utan handlar mer just om tankar utifrån Edwards erfarenheter och han skrivande inom området och dessa erfarenheter är viktiga. Inte minst för att slippa göra samma misstag.

Samtidigt så osar boken teknikoptimism och spär kanske på den positiva retoriken som vi ofta ser inom IT i skolan. Det jag alltid efterfrågar och vill ha mer av är erfarenheter av när det verkligen går helt åt skogen, då IT blir ett pedagogiskt hinder snarare en hävstång för lärande (se tidigare inlägg i bloggen). Jag är själv lärare och ser ofta att elever som är lågpresterande i hög grad får mer problem med IT än tvärtom och detta är något som vi aktivt måste arbeta med. Edward tar upp en del av dessa frågor i kapitel 7 men duckar i frågor kring etik, kränkningar och mobbning som är en ständigt återkommande fråga inom skolans digitalisering.

Det jag också saknar är det som Håkan Fleischer tar upp i sin recension av boken (se Fleischers inlägg här), dvs referenser och en vaghet i skrivandet. Detta anser jag vara viktigt för att ge boken ett djup samt en forskningsförankring. Visserligen hänvisas det till Åke Grönlund (tre källor) samt Skolinspektionen men i övrigt är det inte mycket mer. Vagheten blir ett problem inte minst då källkritik och digitalisering är så tätt förbundna. I Edwards förord hänvisas till ett citat av Douglas Adams där Edward skriver: ...som Douglas Adams påstås ha myntat... . En vaghet som stör.

Men boken tar upp viktiga organisatoriska och ledarskapsmässiga frågor som är värda att begrunda och här talas det om fortbildning, skolbibliotek och rektors beställarkompetens. Däremot finns det ett problem i kapitel 10 som tar upp frågan kring äganderätt där jag inte delar Edwards juridiska tolkning av vem som äger ett material som skapats inom ramen för tjänsten. Han tar upp frågan kring lärarundantaget men menar att skolan per automatik har nyttjanderätt av ett material som en lärare skapat. Så är inte fallet enligt min mening, inom den privata skolsektorn är det definitivt så, men inte inom den kommunala. Å andra sidan ger Edward denna fråga endast en halv sidas utrymme vilket gör att frågan inte blir genomlyst ordentligt. Men det är kanske det vi måste komma ihåg, detta är mer fria tankar och ett skrapande på ytan inom flera frågor och läser man boken på det sättet är den läsvärd.

Boken heter: 12 tankar om skolans digitalisering och ingår i Gleerups serie: Digital skola-från vision till verklighet.

torsdag 4 maj 2017

”Skolorna använder ej tekniken som det är tänkt”

Inför en kurs går jag tillbaka till äldre artiklar och forskningsrapporter och fastnar för en artikel från Göteborgs Universitet, "Övertro på digitala teknikens betydelse i skolan" där Catarina Player-Koro i en föreläsning ger en tillbakablick över IT-utvecklingen över tid. Hon säger bland annat:

– Den digitala tekniken har accepterats men inte alls förändrat skolan som många trodde. Det handlar om traditionell undervisning i traditionella skolsalar där man kommunicerar och informationssöker med sina datorer. Det är inget misslyckande. Vill vi förändra skolan får vi göra det på andra sätt än att köpa teknik, sade Catarina Player-Koro.

Artikeln är från 2015 så visst har det hänt en del sedan dess men samtidigt står vi i viss mån på samma punkt idag. 2015 hade vi våra utmaningar men istället för att stanna till vid dessa och se hur vi pedagogiskt kan lösa de tekniska knutar som finns inom IT i skolan hoppar vi snabbt på nya trender och inte minst hypade lösningar. För en tid sedan frågade jag deltagarna i en IT-strategkurs jag hade vid VLM-institutet  hur de relaterade kring det pedagogiska värdet i förhållande till intresset för de nya lösningarna och resultatet ser du nedan:

Den viktiga frågan i denna övning var just att fundera över det pedagogisk värdet av t.ex. Flipped classroom eller Gamification (om du vill får du själv gå in och göra övningen genom att klicka här).

I dagarna pågår SETT-mässan som presenteras som "Mötesplatsen för det moderna och innovativa lärandet". Bara rubriken sätter tonen för den positiva retoriken kring IT och pedagogik. Precis detta talar Catarina Player-Koro om efter att ha genomfört en forskningsöversikt av ca 600 vetenskapliga artiklar där 95% av artiklarna tar sin utgångspunkt i hur tekniken påverkar lärandet, grundad i en optimistisk hållning där hållningen är att möjligheter finns inbyggda i tekniken.

IT i skolan och nu också som del av regeringens fokus på skolans digitalisering är en kassako för IT-branschen och även de som driver IT-mässor som t.ex. SETT och BETT. IT är spännande och utmanar oss men samtidigt hoppas jag på att allt fler pedagoger kan se bortom det flashiga och inte bländas av teknikens "innovationer".

Ofta hör vi att skolorna inte använder tekniken som det är tänkt. Ett sådant påstående är problematiskt utifrån flera perspektiv; meningen förutsätter att det finns ett rätt sätt att nyttja IT i skolan vilket är märkligt med tanke på om det fanns det skulle allt fungera toppen och våra elevers resultat skulle skjuta i höjden. Det andra problemet är också...vem är det som har tänkt? Är det IT-företagen som tänker åt oss eller systemutvecklarna. Om så är fallet så är det inte underligt att vi inte lyckas i skolan.

För alla er som är teknikoptimister, det är inget fel på det, däremot att automatiskt hävda att tekniken kommer att revolutionera skolan finns det än så länge lite forskning som påvisar detta.

torsdag 27 april 2017

"Döm oss inte för våra mobilvanor"

Många gånger klagar vuxna över all tid som barn och unga lägger ned på sin mobil. Vi förfäras och tycker att de hanterar mobilerna dåligt och gränser och regler sätts upp för dem (se t.ex. artikel på SR). Ett sådant vuxenperspektiv på våra barn är inte bara tråkigt utan också inte särskilt insiktsfullt. Samtidigt visar en nyligen publicerad studie i Storbritannien genomförd av Digital Awareness att många av barnen, som är mellan 11 och 18 år, känner sig ignorerade. De är både bekymrade och upprörda över omfattningen av de vuxnas surfande (se mer på DN).

Hur många gånger har vi inte beskådat att antingen vi själva eller andra vuxna i vår omgivning är mer fokuserade på våra mobiler än på barnen som vi har omkring oss? När det plingar till i mobilen går det före allt annat. Det krävs bara att vi studerar vår omedelbara omvärld så ser vi det.

Vid en föreläsning i Tyresö i tisdags så uppmärksammades jag på en debattartikel skriven av en tjej i årskurs 7 som tydligt visar hur en ung person betraktar och resonerar över vår digitala värld och gör det på ett sätt som borde få varje vuxen att tänka till. Artikeln publicerades den 21/2 2017 i den lokala tidningen: Mitt i Söderort

 Att vara tonåring idag är inte så lätt. Jag vet att alla vuxna varit unga, men ni verkar ha glömt allt. 
Ni tycker att vi håller på för mycket med mobilen, men det är vår ”tidning”. Det är där vi ber om hjälp, där vi lär oss hur livet fungerar. Ni klagar på det digitala men använder det lika mycket själva. Men ni tror att ni gör något ”nyttigare” än vi. Sanningen är att vi lär oss det mesta där. Gör skolarbeten och läser nyheter. 
Det är via de digitala vägarna vi får veta hur samhället fungerar. Det är där vi får kontakt med omvärlden. Vi får lära oss vilka underbara människor som finns och vilka hemskingar vi har omkring oss. Vi kan inte ändra det. 

Läs debattartikeln i sin helhet här

onsdag 26 april 2017

Wikitribune - nyhetssajt som skall granska fejkade nyheter


Wikipediagrundaren Jimmy Wales har ambitionen att starta en nyhetssida som ska granska och skriva om falska nyheter. Ett nätverk av läsare tillsammans med journalister ska stå för artiklarna och vem som helst kan föreslå ändringar i texterna, men de måste godkännas och faktagranskas av antingen en anställd på Wikitribune eller någon som bedöms som pålitlig inom nätverket, innan de ändras.

Wikitribune, som nyhetssajten kommer att heta, kommer att dels finansieras via Crowdfunding och redan nu finns det en rad prominenta personer inom nätsfären som kommer att vara rådgivare för Wales, bland andra nämns Lily Cole, Jeff Jarvis, Guy Kawasaki, and Lawrence Lessig.

Ett viktigt och spännande projekt enligt min mening, det krävs en öppen dialog kring fejkade nyheter. Samtidigt tror jag att projektet kommer att möta på massivt motstånd från de som arbetar med fejkade nyheter.

Nyheterna som publiceras ska vara möjliga för andra att ändra i men ändringarna kommer inte att träda i kraft förrän de har modererats.

För mer information, besök Wikitribune.


Wikitribunes sida

onsdag 19 april 2017

När, var och hur lär vi oss? Och vem lär sig?

Är man bara tillräckligt finurlig så går det alltid att ta sig runt restriktioner eller förbud. Genom historien har elever (och lärare) på olika sätt fuskat sig igenom studierna där lappar har varit det vanligaste sättet. Med digitaliseringen så krymper hela tiden tekniken och det som tidigare krävdes omfattande investeringar och otymplig utrustning är idag tillgänglig för alla. För några hundralappar kan jag skaffa mig en utrustning som ger mig tillfälle att kunna få instruktioner via en minimal hörsnäcka.

Detta är inte ett problem för skolor som har yngre elever utan snarare uppstår dessa situationer på gymnasieskola och universitet och detta ställer krav på lärare och administrativ personal. Den grundläggande tanken måste vara att ställa frågor som kräver ett självständigt analyserande men samtidigt finns det ämnen som det är svårare att ställa sådana frågor inom.

För en tid sedan köpte jag utrustningen nedan bara för att se hur enkelt det är att ordna med en utrustning som inte syns med blotta ögat. Denna utrustning kopplas till den smarta telefonen och den lilla sensorn som visas på fingret stoppas in i örat (det finns idag mindre hörmoduler än den jag visar på bilden) och på så sätt kan jag höra allt som någon utanför kommunicerar med mig utan att andra hör detta.

Givetvis måste frågorna som jag vill ha hjälp med kommuniceras ut till min medhjälpare men det finns lösningar till det också (vilket jag inte tar upp här).

Då uppstår frågan...vad skall vi göra för att förhindra fusk av denna sort? Kan det vara aktuellt med att se till att alla mobiler lämnas in (detta är lätt att kringgå). Skall vi sätta in störsändare i lokalerna så att all elektronisk utrustning störs? (det är möjligt men kostsamt och komplicerat). Skall vi "muddra" samtliga skrivande innan det är dags för examinationen (troligtvis inte juridiskt genomförbart).

Faktum är att det inte finns någon lösning på detta. Det enda som kan vara till hjälp är att följa en elevs/students kunskapsutveckling och se till ev. oväntade förändringar.

Jag tror att detta är en stor utmaning för hela utbildningssektorn då tekniken bara blir mindre och mer effektiv? Forskning pågår  för att se hur man kan integrera inopererad teknik med våra hjärnfunktioner vilket blir nästa steg i utvecklingen i det att människa och maskin smälter samman. Vi tänker oss ofta att digitaliseringen av skolan handlar om fristående artefakter som människan nyttjar och interagerar med, kanske handlar det om något annat inom kort. Inte hur vi skall nyttja enheterna utan hur vi skall nyttja informationen som vi har tillgång till och den kanske viktigaste frågan: Vad är lärande och HUR sker lärande. Frågan om HUR blir ännu hypotetisk och just begreppet lärande kommer att förändras. För HUR vi lär har förändrats inte minst under senaste århundradet.

Om vi utvidgar resonemanget om lärande som tidigare handlat om NÄR, VAR och HUR så tillkommer nu också en fjärde dimension som är VEM? Då handlar det om hur vårt agerande, vårt lärande också blir till del av ett lärande inom t.ex. Artificiell Intelligens. Våra misstag ligger till grund för Artificiell Intelligens och här är vi bara i början av en spännande och utmanande utveckling.







torsdag 9 februari 2017

Moderna myter om lärande och utbildning. En bok som alla skolor borde köpa in åt sin personal

Skolan är sällan konservativ eller bakåtsträvande. Snarare tvärtom, är det någon organisation som tar till sig nya trender och arbetsmetoder så är det skolan och utbildningssektorn. Allt i syfte att förbättra undervisningen. Skolan är vidare oerhört trendkänslig där hypade begrepp som Flippade klassrum, 70:20:10-modellen, Big Five får snabba och stora genomslag. Inte minst inom IKT-spåret har vi gång på gång sett innovationer som skall reformera skolan i gamification, smartboards, VR-glasögon, 3D-skrivare eller bloggar i skolan. Det är allt ifrån olika webblösningar till dyra tekniska maskiner som presenteras som pedagogiska lösningar för skolan.

Frågan är bara...vad fungerar och vad är myter? Kan det vara så att det som Sir Ken Robinson talar om i sin kända föreläsning Changing Education Paradigms bygger på missuppfattningar eller att skolan dödar elevernas kreativitet är en myt? Att påstå något sådant är nästan som att döda gudar, eller åtminstone göra sig av med några heliga kor.

Boken "Moderna myter om lärande och utbildning" av de  Pedro de Bruyckere, Paul A. Kirschner och Caspal D. Hulshof som nyligen kom i svensk översättning från Studentlitteratur tar just upp myter inom lärande och utbildning. De går igenom allt från den klassiska myten om lärstilar, ifrågasätter problembaserat lärande, att vi kan multitaska, att internet gör oss dumma, att dagens unga vill ha en helt annan form av utbildning, 93% av vår kommunikation är icke-verbal mm mm.

Det kan vara så att man inte håller med författarna men denna bok skulle varje skola köpa in till sin personal för att under ett helt år fokusera på olika klassiska uppfattningar och därefter diskutera det pedagogiska värdet i dessa. Varför inte skapa en forskarcirkel på varje skola för att fokusera på det som är viktigt...att kritiskt granska vad vi gör i skolan och sluta köpa snyggt och flashigt förpackade begrepp som låter bra men som inte håller för en djupare kritisk granskning?

Läs den, granska den och fundera över era egna uppfattningar om lärande i en modern skola.