Inom högre utbildning nyttjar idag elever mobila enheter överallt och jämt. Givetvis under föreläsningar såväl som seminarier. Detta kan ses som ett problem och ibland löser man problemen på olika sätt, frågan är om det alltid är kloka lösningar?
I Nya Zeeland på en utbildning i ekonomi så gör man uppehåll i föreläsningarna var 30e minut för att studenterna skall få tillfälle att kolla sina enheter. Detta som ett resultat av att studenterna annars tappar fokus under lektionerna.
Detta är ett sätt att hantera mobiler under föreläsning, om det är bra är oklart men frågan jag ställer mig är hur mycket vi måste förändra våra sätt att arbeta eller om de som har svårt att slita sig från mobilerna måste förändra sig. Svaret man får blir givetvis olika beroende på vem man frågar. De som lyfter fram IT i skolan menar klart att undervisningen måste förändras, de som har föreläst under lång tid menar det motsatta, dvs att studenterna/eleverna allt får fokusera. Klyftan mellan dessa åsikter är ganska djup och frågan är ifall det finns ett svar här?
Under åren har jag ofta förespråkat att undervisning måste förändras, men inte pga av tekniken. Det är ofta här ett feltänk sker, dvs att pga tekniken så måste undervisningen digitaliseras och bli mer modern. I ungdomsskolan kan man också alltid säga att tekniken skall in för att det står så i styrdokumenten (detta går att diskuteras men inte just nu). Det handlar inte om teknik och det har det aldrig gjort, inte när vi nyttjade flanellografen eller overhead-apparaten, inte när videobandspelaren tog plats i lektionssalen eller när diabilderna visades på väggen där ett pip på rullbandet markerade bytet av ny diabild (idag heter det slide).
Vad det handlar om är att ha lärare/pedagoger som kan berätta historier, visa sammanhang, skapa engagemang eller nyfikenhet. Att där säga att vi måste pausa för sociala medier är ett misslyckande enligt min mening. Att säga att vi måste in med teknik för att förändra undervisningen är en dum ansats, lösningen på problemet är inte teknik utan snarare en kunskap om hur man undervisar, hur man utmanar och hur duktig man är på att läsa av studenternas/elevernas reaktioner för att sedan förtydliga, förändra eller fråga studenterna/eleverna hur man kan klargöra det hela tydligare.
Mobilerna kan givetvis nyttjas under lektionerna men inte för att de finns där utan för att man har en pedagogisk idé som kan bli bättre om man nyttjar tekniken. Eller för att delaktigheten ökar eller för att fler röster kommer till tals med enheterna.
Det krävs klart en förtrogenhet med dessa enheter så att man kan nyttja dem i undervisningen och det är min uppmaning till alla pedagoger att läsa på vad andra skriver om att nyttja IT i undervisningen. Det är önskvärt att man testar och provar olika sätt att kommunicera, men IT får aldrig bli ett självändamål.
Eller kanske är det så enkelt som att bensträckaren nu ersätts av en sociala medier update, samma sak men med ett nytt namn.
I Nya Zeeland på en utbildning i ekonomi så gör man uppehåll i föreläsningarna var 30e minut för att studenterna skall få tillfälle att kolla sina enheter. Detta som ett resultat av att studenterna annars tappar fokus under lektionerna.
Detta är ett sätt att hantera mobiler under föreläsning, om det är bra är oklart men frågan jag ställer mig är hur mycket vi måste förändra våra sätt att arbeta eller om de som har svårt att slita sig från mobilerna måste förändra sig. Svaret man får blir givetvis olika beroende på vem man frågar. De som lyfter fram IT i skolan menar klart att undervisningen måste förändras, de som har föreläst under lång tid menar det motsatta, dvs att studenterna/eleverna allt får fokusera. Klyftan mellan dessa åsikter är ganska djup och frågan är ifall det finns ett svar här?
Under åren har jag ofta förespråkat att undervisning måste förändras, men inte pga av tekniken. Det är ofta här ett feltänk sker, dvs att pga tekniken så måste undervisningen digitaliseras och bli mer modern. I ungdomsskolan kan man också alltid säga att tekniken skall in för att det står så i styrdokumenten (detta går att diskuteras men inte just nu). Det handlar inte om teknik och det har det aldrig gjort, inte när vi nyttjade flanellografen eller overhead-apparaten, inte när videobandspelaren tog plats i lektionssalen eller när diabilderna visades på väggen där ett pip på rullbandet markerade bytet av ny diabild (idag heter det slide).
Vad det handlar om är att ha lärare/pedagoger som kan berätta historier, visa sammanhang, skapa engagemang eller nyfikenhet. Att där säga att vi måste pausa för sociala medier är ett misslyckande enligt min mening. Att säga att vi måste in med teknik för att förändra undervisningen är en dum ansats, lösningen på problemet är inte teknik utan snarare en kunskap om hur man undervisar, hur man utmanar och hur duktig man är på att läsa av studenternas/elevernas reaktioner för att sedan förtydliga, förändra eller fråga studenterna/eleverna hur man kan klargöra det hela tydligare.
Mobilerna kan givetvis nyttjas under lektionerna men inte för att de finns där utan för att man har en pedagogisk idé som kan bli bättre om man nyttjar tekniken. Eller för att delaktigheten ökar eller för att fler röster kommer till tals med enheterna.
Det krävs klart en förtrogenhet med dessa enheter så att man kan nyttja dem i undervisningen och det är min uppmaning till alla pedagoger att läsa på vad andra skriver om att nyttja IT i undervisningen. Det är önskvärt att man testar och provar olika sätt att kommunicera, men IT får aldrig bli ett självändamål.
Eller kanske är det så enkelt som att bensträckaren nu ersätts av en sociala medier update, samma sak men med ett nytt namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.