fredag 18 oktober 2013

Vilka jättars axlar står vi på?

För två år sedan skrev jag ett inlägg som bygger på en gammal metafor från 1100-talet, se inlägget: Vi står på jättars axlar. Inlägget fick en hel del spridning men för någon vecka sedan blev jag stoppad i korridoren av en professor i litteratur som hade läst mitt inlägg och hade synpunkter på det. Han lyfte fram det att Newton även nyttjade begreppet när han skriver i ett brev till Robert Hooke:


"Om jag har sett längre än andra så beror det på att jag stått på jättars axlar"

I samtalet med professorn så framkom det att Newton troligtvis var rätt sarkastisk när han talade om "jättars axlar" och menade i den polemik som han stod i med Robert Hooke även kanske i viss mån anspalde på Roberts faktiska längd. I vårt samtal om Newton menade professorn att Newton i själva verket kände sig väldigt osäker på de "jättar" som ofta diskuterades och låg som en förutsättning för det akademiska samtalet i Newtons samtid. Frågan är outredd huruvida det var detta det handlade om men det är inte helt omöjligt.

Detta får mig att komma in på min huvudpunkt för detta inlägg. Frågan är vilka axlar vi står på idag när det gäller frågan om IT i skolan? I takt med att IT har blivit en stor del av verksamheten i många skolor så har också detta blivit en mycket viktigt inkomstkällsa för konsulter såväl som leverantörer av mjuk- och hårdvara. Företag som alla menar att de står för en solid kunskap inom området. För något år sedan vid en konferens i Sverige anordnad för akademiker så deltog också ett känt IT-företag i en av presentationerna. Själva presentationen var lysande men innehållet var magert. Dock så kom många ändå att tala om denna presentation som ett fantastiskt föredrag men det var tydligt att det man kom ihåg var ytan, inte innehållet. Kanske är det enklare att ta del av yta istället för djup analys och problematiserande men om vi börjar att förlita oss till dessa som primärt drivs av kommersiella intressen och som kan välja bort de frågor som är besvärliga istället för att just gå djupt in begrepp, definitioner och forskning så vill åtminstone inte jag stå på de axlarna.

Det finns en stor risk att vi trivialiserar dessa svåra frågor för att snabbt finna quick-fixes för att lösa de omedelbara problemen. Att lösa problem är givetvis viktigt men ibland finns det kanske bättre sätt att lösa dem även om det tar lite längre tid.

Vi måste våga ifrågasätta och vara kritisk. Det är en lärares uppdrag och ibland känns det som att vi allt för ofta lyssnar till andra än oss själva och det kollegium vi arbetar i. Bara för att det är nya begrepp (gärna något klatschig engelskt ord) så betyder det inte att det är bra. Bryt ned och bygg från grunden i sann Cartesians anda.

Ifrågasättande är bra och Docent Jonas Linderoth vid Göteborgs Universitet gjorde just detta i gårdagens bloggpost: Open letter to Dr. Ruben Puentedura där han ifrågasätter en tanke som fått stor spridning i Sverige i den sk. SAMR-modellen. Jag har själv ifrågasatt den (Se inlägg: Jag tar mig friheten att utmana tanken på ett omdefinierat lärandet) och jag välkomnar Jonas inbjudan till dialog med Ruben Puentedura.

Detta med autoriteter är besvärligt. Det är lätt att bli bländad och hänförd. När jag blir det ser jag det ofta som en varningssignal.