Tekniken och människan

Jag har ett stort intresse för vad det innebär när tekniken kryper allt närmre oss som enskilda individer. Tidigare har jag skrivit om Lifelogging och Quantified Self samt inlägget om kameratjänsten Memoto där vi på olika sätt ser hur vi nyttjar tekniken för att mäta oss själva. Mobilen är idag en förlängning av oss själva där vi har svårt att tänka oss att vara utan denna artefakt. Många känner sig mer eller mindre nakna utan mobilen. Detta ser jag som början på en utveckling som kommer att förändra hur vi förhåller oss till datorer. Tidigare så var datorn objektet och det som låg i fokus för vår användning, nu flyttas detta fokus till att bli ett viktigt komplement till den enskilde individen.

Thalmic Labs håller just nu på att utveckla en produkt, MYO, som möjliggör att vi kan styra olika digitala föremål eller datorer med hjälp av våra muskler (det gör vi i och för sig även nu men detta handlar om något annat :-). Genom att ha ett band på armen som känner av små muskelrörelser så kan vi programmera datorer, radiostyrda enheter, telefonen mm till att göra det vi vill. Hoppa fram till nästa låt eller styra en presentation genom att peka med fingret.

Detta är mycket spännande och skapar nya möjligheter till att interagera med våra digitala enheter. Det som jag ser är nu början av en utveckling som innebär att vi flyttar fokus från datorn till själva tjänsterna. Att sökningar mm kommer att flytta in i våra alldagliga ting istället för att vi ska gå till datorn. Det låter som science fiction men detta är en naturlig utveckling och kanske är det så att datorn som vi känner den bara är en kort passus i vår digitala utveckling

En del av er funderar säkert, vad innebär detta för oss som individer. Var går gränsen mellan teknik och biologi, människa och maskin? Detta kommer jag att skriva med om men det vi ser är att människa och maskin alltmer smälter samman.