söndag 13 februari 2011

Kanske tänker vi lite för likriktat

Många av oss som är i skolvärlden ser att fler och fler skolor väljer att köpa in datorer till eleverna i så kallade en-till-en/elevdator satsningar. När skolor skall köpa in krävs upphandlingar och antingen slutar det med ett märke eller ett annat. Upphandlingar i sig blir ofta märkliga men det är inte primärt problemfokus i detta inlägg. Snarare är det det att vi tänker kring datorer på ett alltför likriktat sätt, dvs att alla i skola X skall ha en dator av märke X med följande specifikationer. Om vi nu tror att våra elever är olika och de dessutom på gymnasienivå läser på olika program så kanske datorerna skall vara av olika slag, ibland kanske det inte ens skall avara en dator utan en läs/skrivplatta och dessutom kanske vi bör ta hänsyn till att vi är olika som personer.

Vän av ordningen ställer sig nu frågande till vad jag svamlar om...kanske med rätta. Men min poäng är att vi i skolan sällan (läs aldrig) köpt samma böcker till olika ämnen beroende på det logiska faktum att det är just olika ämnen och vi kan inte nyttja religionsboken särskilt framgångsrikt i matematikämnet. Kanske skulle vi behöva tänka ett varv till i detta?

Men då blir man som lärare riktigt bekymrad i detta. Hur ska jag kunna undervisa om mina elever har olika system och kanske t.o.m olika maskiner i form av en blandad miljö av läsplattor och bärbara datorer? frågan bör ställas men jag tror inte att det är omöjligt att lösa. Vi talar ofta om att vi skall nyttja IT för att driva de pedagogiska frågorna men trots att vi säger detta så är det ändå våra datorer som dikterar villkoren för vad som är möjligt eller inte möjligt. I en kreativ miljö kanske det snarare är bättre att vi har olika system och verktyg för då ser vi på frågorna och problemen utifrån olika perspektiv. Vi har olika lösningar och angreppsmetoder. Läraren skall fokusera på pedagogiken och sitt eget ämne, inte tekniken i sig vilket vi ännu är inne i. Vi har kurser för våra lärare som går in i elevdatorprojekt och man menar ofta från kursledarnas håll att det handlar om pedagogik...jag har sett det många gånger och för mig är det alltför sällan pedagogik det handlar om, det är föreställningar med magi och hemliga trick som förför och förblindar. Det är inte pedagogik...det är illusioner som snart genomskådas...och då är inte tekniken mycket värd längre.

Tekniken skall stödja pedagogiken...den utmaningen är så mycket mer komplicerad än vad vi någonsin kan ana.

2 kommentarer:

  1. Jag har varit inne på ungefär samma tanke. Lite elakt tänker jag att dessa en-till-en-satsningar bara är skolans sätt att även på 2010-talet skaffa sig makt över miljön. Går det inte att se till att alla ungarna sitter i samma klassrum, så kan man i alla fall se till att de arbetar på likadana datorer. På så vis har läraren kvar makten att tolka hur miljön ser ut och bäst används.
    När jag då ser i Medierådets undersökning Ungar&Medier, hur många av de unga som uppger att de har egen dator på rummet hemma. Och med egna ögon ser hur många unga som har smarta telefoner känns det trist att rika kommuner lägger massor av pengar på att förse de som redan har med än mera teknik. Vore det inte bättre då att fundera på hur ungarnas egen tekniktillgång kan vara en resurs i skolan? Att öppna dörren mot omvärlden på riktigt. Naturligtvis bör då skolan förse de barn som inte har datorer med varsin laptop, eller platta. Och se till att det finns gott om arbetsredskap i skolan.

    SvaraRadera
  2. Jag är rätt övertygad om att frågan om 1:1 har varit lite väl trivialt och kanske också naivt hållen. Vi väljer ofta enkla standardlösningar enligt upphandlingsmodellen (vilket i och för sig är något som är tvunget i kommunal verksamhet men även där kan man tänka om) och får nöja sig med det man får enligt upphandlingen. Men man upphandlar inte skolböcker...man upphandlar inte lärare och sannerligen inte sina elever och det är där det börjar att bli intressant. Vi är olika som individer och därför så måste vi tänka kring teknik på samma sätt. I mina 1:1 projekt som jag är med och stöttar och utvärderar vid högskolan Dalarna så driver jag denna tanke, om idén att få tänka fritt, annorlunda och även tekniskt olikt...vilket många anser är märkligt. För mig är det självklart...vem ska diktera lärmiljöerna...människa eller maskin. Ingen kan svara det senare.

    SvaraRadera