tisdag 10 december 2013

Forskning - IKT på högstadiet och likvärdig utbildning

Pär Isling Poromaa, doktorand inom pedagogik vid Umeå Universitet har i sin artikel som är publicerad på Education Inquiry undersökt tre högstadieskolorns IKT-anvädning i klassrum. Denna artikel lägger fokus på följande tre frågeställningar:
  1. Vilka skillnader uppstår i den pedagogiska användningen av IKT i klassrummen
  2. Hur och varför tillgången till IKT varierar mellan skolor.
  3. Vilka konsekvenser skolornas tillgång och pedagogiskt förhållande till IKT har för elevernas rätt till lika utbildning?
Undersökningen baseras på tre svenska högstadieskolor med olika demografiska sammansättningar.

De tre skolorna är olika till sin karaktär och de har också olika pedagogiska perspektiv på hur man nyttjar IT inom undervisningen. I resultatet framkommer att skolornas huvudmannaskap spelar stor roll för rektorers möjligheter att få tillgång till IKT och elevers och lärares användning av IKT. Framgår gör också att tillgången till olika verktyg ibland kan begränsas på grund av kommunala avtal som sätter käppar i hjulen. I en av skolorna sakans intern kompetens för att kunna kompensera de otillräckliga IKT-verktyg som erbjuds inom de kommunala avtalen.

Det som är mycket intressant att läsa är att studien visar på att elevernas möjlighet till att känna till hur man nyttjar IKT varierar utrifrån elevernas sociala bakgrund. Isling Poromaa skriver att skolor med högt kulturellt/ekonomiskt kapital har störst tillgång till IKT och därmed också större möjlighet till att nyttja IKT som funktionellt pedagogisk verktyg i klassrummen.

Kontentan är att enbart tillgång till IKT är inte tillräckligt för att uppnå en likvärdig utbildning utan det är pedagogiken som organiserar tekniken på ett logiskt sätt och som gör det möjligt för eleverna att lära sig med en teknologi som de är bekant med. Det är särskilt viktigt att elever som kommer från studieovana miljöer får chans att erbjudas en pedagogik med tillgång till tillfredställande teknologi, då detta har potential att behjälpa individualiserad undervisning och är viktigt utifrån ett jämlikhets- och likvärdighetsperspektiv.

Länkar till fulla artikeln här:  PDF HTML EPUB XML

måndag 2 december 2013

Mobiltelefonen och skolan

Mobiltelefonen och skolan verkar vara ett kärt ämne att diskutera, inte minst av föräldrar som har sin bild av hur skolan ska fungera. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet så är det många som är upprörda över att Skolverket yttrat sig om mobiltelefoner där man menar att elever har rätt att nyttja mobiltelefonen under lektionstid så länge det inte stör undervisningen, se mer om detta på SVT.

I viss mån är det en förståelig upprördhet med tanke på att vi gärna vill jämföra dagens skola med hur den var när vi själva gick i skolan. Detta är nog det första misstaget vi gör, vi kan helt enkelt inte jämföra med den gamla skolan för då vore inte skolan aktuell längre. På samma sätt som innehåll förändras över tid som förändras även formerna för skolans metodik. Vi bör nog jämföra skolan med dagens arbetsplatser istället där internet och mobiltelefoner tillhör standardutrustningen. Sedan är det rätt intressant hur vi föräldrar förser våra barn med smarta telefoner och därefter attackerar dem för att de vill nyttja sina enheter. För det är verkligen en attack på våra unga som gärna härmar vuxenvärlden. En vuxenvärld som aldrig attackeras för mobilvanor eller andra vanor heller för den delen. Det är ett mycket tråkigt maktspel som pågår där de unga blir slagpåse. Med tanke på hur många vuxna nyttjar tekniken så blir det hela mer märkligt. Enligt undersökningen 2013 Mobile Consumer Habits i USA juni 2013 så pågår märkliga saker hos de vuxna där vi ser exempel på att över 55% av de tillfrågade nyttjar telefonen när de kör bild, eller att en tredjedel håller på med telefonen när de är och besöker skolan. Det kanske märkligaste är att nästan var tionde använder telefonen under sexakten (vad de gör med mobilen framgår inte).



Debatten om mobiltelefonen i skolan har börjat i fel ände. Det är inte skolans fel att mobilerna finns i skolan utan det är föräldrarnas (om det nu är ett fel?). Samma föräldrar som nu är upprörda över att mobiltelefonen får användas i skolan. Jag förundras över alla de goda pedagoger som hanterar detta på ett bra sätt och förstår att mobilen kan vara ett gott verktyg i undervisningen och till alla arga och upprörda föräldrar så passar kanske det gamla bibliska uttrycket väl här: Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?

Se tidigare inlägg om mobiltelefonen och skolan: