måndag 17 februari 2014

Informationssamhället väcker frågor om etik och integritet

Informationssamhället ger oss möjligheter och tillfällen att nå ut till helt nya grupper och individer. Det är fantastiska möjligheter som öppnas i och med denna teknik men samtidigt så går utvecklingen så snabbt att det är svårt för enskilda individer att förstå vad tekniken egentligen innebär. Risken för misstag och den personliga integritetens urholkning är stor, kanske för stor. I kölvattnet av NSA-affären borde vi lära oss att hantera informationsflödena både klokare och något mer sparsamt, dock tenderar vi att hellre lockas av alla möjligheter framför att värna om integritet. Två aktuella nedslag i dagens samhälle visar på etiska frågeställningar som bör lyftas i debatten:

Det ena fallet handlar det om kommuner som inom skolan nyttjar IT i undervisningen, detta är något som allt fler lärare arbetar med men problemet för många pedagoger är att befintliga kommunala IT-system eller upphandlade lösningar inte är tillräckliga för att kunna nyttjas pedagogiskt. Det som sker då är att lärare på egna bevåg väljer tjänster på nätet som eleverna får nyttja för t.ex. glosinlärning eller presentation. Det hela bottnar i ett pedagogiskt driv hos läraren men samtidigt så byggs skolornas lösningar på digitala tjänster där vi inte vet vare sig var informationen lagras, hur den hanteras eller hur länge den kommer att finnas kvar. 

Vid en genomlysning av sju kommuner i mellansverige så visade det sig att kommunernas IT-strateger kände till fler än 15 olika tjänster, i varje enskild kommun, som nyttjades i skolan och där det inte fanns något avtal som reglerade hur information och lagring skulle hanteras.
Information i form av lektionsmaterial, undersökningar, rapporter, inspelningar, mötesanteckningar mm ligger lagrade i molntjänster såsom Google Drive, Dropbox eller Box.net. Här kan vi utgå från att en hel del information om eleverna såväl som lärarna ligger på molntjänster som har sina huvudkontor i USA, Kina och Ryssland. Vi kan också sluta oss till att flertalet lärare och skolledare inte förstår vidden av detta. I vår iver att vilja så mycket inom skolan kan även så mycket bli fel. Molntjänster skulle kunna vara skolans räddning från svåra IT-system…men det kan lika gärna bli dess fall.

Det andra exemplet är allvarligare. Polisväsendet har under flera år haft stora problem med sina kommunikationssystem och när tekniken krånglar väljer givetvis anställda att nyttja andra kommunikationskanaler för att kunna utföra sitt arbete med effektivt. Detta sker inom alla områden, även inom hälsovården och detta är fullständigt naturligt, om än kanske inte tillrådligt. Men när en enskild polisstyrka väljer att nyttja en kommersiell smartphone-app för kommunikation som bygger på att man bjuder in varandra så kan problem uppstå. För egen del finns jag just nu med i ett gruppsamtal som pågår hos en polisstyrka där man av misstag lagt till mig som medlem i appen WhatsApp. Jag får där information om vilken spaning som pågår samt även uppgifter över var poliserna är utplacerade genom positionsinformation som sprids mellan kollegorna i styrkan. Poliserna i denna grupp är inte medvetna över att jag får informationen. Jag förstår varför man valt att kommunicera på detta sätt, det är enkelt, effektivt och också intuitivt men problemen uppstår när misstag sker...som i detta fall. Det andra problemet är också att information av denna karaktär ska inte ligga kommersiella företags servrar. Efter att jag tagit kontakt med polisen i Stockholm angående detta så fick jag inget svar. Inte någonting alls och jag tror inte att man förstår allvaret i detta, inte förrän jag kom i kontakt med media om detta. Mer om fallet i Computer Sweden.

Sverige önskar gärna vara ledande inom IT-utvecklingen, samtidigt måste vi också vara ledande i vad IT innebär när det handlar om integritet, säkerhet och etik. Det kräver ett helt nytt sätt att hantera vardagen, det kräver också att man ständigt uppdaterar sig i vad denna IT-utveckling handlar om, det handlar om nästa generations lärande som pågår hela tiden, alltjämt och nu. Misstag av karaktären ovan sker dagligen inom kommunal, statlig och offentlig sektor och det finns idag en naiv inställning till hanteringen av informationen. Problemet är att teknik ändrar sig fort och med den också kommunikationsvägarna och därför behövs primärt inte utbildning om appar eller olika tjänster utan en djupare förståelse över vad det digitala samhället medför för befolkningen. Myndigheter som polisen bör också tydligt peka på vilka kommunikationsverktyg som skall nyttjas inom tjänsten men samtidigt bygga lösningar som medför snabb och enkel kommunikation inom organisationen. Det vi ser ovan är inte en teknikiver utan istället en kapitulering över icke fungerande system. Alternativen finns lätt att tillgå, men är det dessa vi skall nyttja?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar