I ekot i fredags kunde vi höra utbildningsminister Gustav Fridolins önskan om tydligare regler för hur mobiltelefonen skall nyttjas i skolan. Frågan har kommit upp gång på gång och jag har själv skrivit ett antal inlägg om detta i denna blogg (och just nu så ökar tillströmningen till bloggen då många funderar över debatten).
Nu har vi en ny regering och oavsett färg så aktualiseras denna fråga gång på gång och då går inte minst de pedagoger som förordar IT i skolan igång. Twitterstormen lät inte vänta på sig utan där förkastades Fridolins utspel och någon menade att skolan med såna här förslag kastas tillbaka till 60-talet. Jag vill inte förringa det faktum att många lärare utför pedagogiska stordåd med stöd av teknik. Samtidigt så är IKT-pedagoger och IT-frälsta lärare en minoritet av Sveriges alla lärare. Lärare som kanske inte förstår poängen med IT i skolan, eller lärare som menar att undervisningen fungerar väl utan mobiltelefoner samt lärare som känner att mobiltelefonen medför att lektionerna inte bara störs utan totalt havererar, dessa lärare imponeras inte av aggressiv IT-eufori. Vän av IT-ordningen menar då att då är det fel på läraren som inte förstår bättre. Jag tror dock att vi som ser både fördelar och nackdelar med IT måste inta ett mer förstående perspektiv och inte kategoriskt förkasta det samtal som gång på gång dyker upp i media för uppenbarligen är det ett problem för många lärare...och då också elever. Jag har själv på senare tid diskuterat med flera elever som just ger uttryck för hur mobiltelefonen inte minst tar uppmärksamheten från eleven och lektionen.
Nu har vi en ny regering och oavsett färg så aktualiseras denna fråga gång på gång och då går inte minst de pedagoger som förordar IT i skolan igång. Twitterstormen lät inte vänta på sig utan där förkastades Fridolins utspel och någon menade att skolan med såna här förslag kastas tillbaka till 60-talet. Jag vill inte förringa det faktum att många lärare utför pedagogiska stordåd med stöd av teknik. Samtidigt så är IKT-pedagoger och IT-frälsta lärare en minoritet av Sveriges alla lärare. Lärare som kanske inte förstår poängen med IT i skolan, eller lärare som menar att undervisningen fungerar väl utan mobiltelefoner samt lärare som känner att mobiltelefonen medför att lektionerna inte bara störs utan totalt havererar, dessa lärare imponeras inte av aggressiv IT-eufori. Vän av IT-ordningen menar då att då är det fel på läraren som inte förstår bättre. Jag tror dock att vi som ser både fördelar och nackdelar med IT måste inta ett mer förstående perspektiv och inte kategoriskt förkasta det samtal som gång på gång dyker upp i media för uppenbarligen är det ett problem för många lärare...och då också elever. Jag har själv på senare tid diskuterat med flera elever som just ger uttryck för hur mobiltelefonen inte minst tar uppmärksamheten från eleven och lektionen.
Vi måste bli mycket tydliga i varför man skall nyttja mobilen, för vem och när. Frågan är inte om utan hur. Jag förstår också att många lärare som inte är helt inne i att nyttja IT i skolan också kan bli oerhört trötta på alla nya appar som gör både det ena och det andra. För visst finns starka krafter som alltid vill lyfta fram de senaste och mest flashigaste funktionerna som dessutom kräver rätt stora IT-kunskaper för att kunna genomföra. De som är inne i denna värld tycker inte att det är svårt alls och anser också detta borde väl alla kunna fixa. Men så enkelt är det inte, vi som dagligen arbetar med detta och även på vår fritid sitter och funderar över nya funktioner och lösningar, vi är inte normalanvändaren, inte på något sätt. Vi har lagt ribban så oerhört högt utan att inse det själva men för kollegor känns detta oöverstigligt. De är inte ens med i matchen.
Och kanske måste vi också tänka om saker och ting. Under en konferens i Philadelfia december 2014 som jag föreläste på (se tidigare inlägg om Big Data) så lyssnade jag till en mycket intressant föreläsning av neurobiologen Martin Korte vid Tekniska universitetet i Braunschwieg. Korte menade att det tar tid att sätta sig in i komplicerade resonemang eller processer och de första 15 minuterna är avgörande för hur väl man kommer in i processen. Varje gång man störs under denna första period så måste hjärnan liksom starta om tankeverksamheten. Nu handlar det givetvis inte bara om mobiltelefoner som stör utan även andra störande moment i t.ex. ett klassrum, men mobiltelefonen bidrar inte till att minska de störande momenten. Korte menade också att forskning visar på att multitasking inte de facto fungerar, vi blir obönhörligen störda och kan inte vara lika koncentrerad på t.ex. skärmen samtidigt som en annan exempelvis föreläser.
Jag menar med detta inlägg att IT kan vara ett stort stöd i skolan, men vi som förordar dessa tankar är inte ensam i det pedagogiska utvecklingsarbetet. Det finns många andra som utan IT definitivt får lika goda resultat just för att man har en pedagogik som fungerar. I somliga fall innebär det att mobiltelefonen skall vara avstängd under lektionstid (eller i stör ej-läge i alla fall) medan det i andra fall handlar om att nyttja densamma. Det finns även lärare som med eller utan mobiltelefonen under lektionstid havererar, men här pga dålig pedagogik eller kanske avsaknaden av pedagogik. Att mobiltelefonen är en del av vår vardag är det ingen tvekan om. Däremot finns det goda skäl till att elever under somliga lektioner får vila från den. Lyssna till dessa skäl, lyssna till pedagoger som får goda pedagogiska resultat och lär av dessa, oavsett om de nyttjar IT eller inte. Frågan är inte svart eller vit...den innehåller alla spektrum av färgnyanser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.