Strålningen i ett digitalt samhälle

En rätt gammal debatt kring strålningen kanske kommer att blossa upp igen nu när det är möjligt att i en kommande app kunna mäta av strålning från routrar, 3-4G master men även trådbunden kommunikationsteknik. Det är sajten Architecture of Radio som under hösten kommer att lansera en iPad-app som kan mäta av strålningen i ett rum och visualisera denna. Om det hela stämmer i den demo som visas nedan så är det helt klart så att det finns många nätverk som omger en.


architectureofradio from R Vijgen on Vimeo.

Däremot vet vi inte hur dessa nätverk påverkar oss, det finns olika uppfattningar om detta och troligtvis får vi veta detta vad tiden lider. I vilket fall kommer denna app på olika sätt skrämma många och det är en sak att se det hela visualiserat men det är en helt annan sak att förstå hur strålning påverkar oss...om det påverkar oss? Men med rätt retorik skulle man nog kunna få en del skolor och arbetsplatser att stänga bara utifrån en visualisering, där är det viktigt att förstå att det inte räcker med en visualisering.


Tidigare inlägg på denna blogg om strålning:
Skolan är en del av samhället och samhället är en del av skolan

Mer om trådlösa nätverk i skolan

Mobiltelefonen i skolan, del 2

EU-förslag om förbud att nyttja Wifi och mobiltelefoner i skolan

"Barn hatar barn på nätet", jag undrar...vad har fått barnen att hata?

Dagens Nyheter har satt fokus på en viktig fråga i artikeln Barn berättar: Så hatas och kränks vi på nätet och vill nu bevaka näthatet och vad polisen och skolorna gör åt det. Näthat, troll och mobbning är starka ord som gör oss upprörda och det är det som DN också vill, dvs få oss att läsa och bli upprörda. Frågan är till vilket pris?

Missförstå mig rätt...mobbning är alltid mobbning är alltid mobbning och det är allt för många barn som mår dåligt av detta. DN skriver: Barn hatar barn på nätet, varje dag. Tusentals kränkningar, hat och hot cirkulerar på anonyma forum, visar DN:s granskning. Det stämmer säkert med tusentals kränkningar på anonyma forum men DN lyckas också att än en gång skuldbelägga barnen, skolorna och polisen för detta då det är föräldrarna till dessa barn som i de flesta fallen skall ha all skuld. Föräldrar som inte vet vad medmänsklighet är och aldrig förstått vad värdegrundsarbetet i skolorna går ut på. Föräldrar som mer eller mindre är fullständigt ointresserade i sina barns liv och vad de t.ex. gör på nätet eller mobiltelefonen. Föräldrar som är mer upptagna av sig själv, sina telefoner och uppdateringar än sina barn. Föräldrar som aldrig dyker upp på föräldramöten eller information om t.ex. mobbning (vilket skolorna ofta erbjuder). Dessa föräldrar finns i alla samhällsklasser så det är ingen klassfråga utan en attitydfråga. Det finns också föräldrar som har gett upp eller som inte orkar och som tappat greppet över sina barn. Är det då skolans fel eller polisens? Eller är det socialtjänstens fel eller kanske politikernas fel?

Men det är lättare att överlåta ansvaret på skolorna som "inte gör något" åt detta. Jag har besökt många skolor och träffat så många skolchefer och rektorer som i förtvivlan säger att man gör så gott man kan utifrån de resurser som finns och inom de ramar de får verka inom. Värdegrundsarbetet arbetat man med varje dag. Men mobbning pågår dygnet runt och oavsett om det är skoldag eller inte och det finns många gånger små möjligheter till att flytta elever (vilket ofta inte är en bra lösning heller) som mobbar. Föräldrar till barn som mobbar försöker man resonera med men inget händer. Skolorna är mycket sällan problemet annat än att där samlas en stor mängd barn på ett och samma ställe.

Än en gång, frågan är viktig och det är utifrån såna här situationer vi får debatter om mobilfria skolor och övervakning av nätet.

Jag hoppas att denna kartläggning som DN nu påbörjat inte blir ännu en debatt där barnen blir offer och slagpåsar utan där man lyfter ansvarsfrågan till de som förser våra barn med digitala verktyg. Dessa verktyg som kan vara en välsignelse för somliga men en förbannelse för andra.

Ibland funderar jag över detta att det är förbjudet att aga sina barn, en helt logisk lag, en obestridlig sådan. Men borde det inte vara lika olagligt att medverka till att ens barn ignorerar mänskliga rättigheter och värden? Dessa värden är det viktigaste vi har att ge våra barn. Om vi inte har dem som vuxna...hur skall vi då kunna begära det av barnen?

"Barn hatar barn på nätet", jag undrar...vad har fått barnen att hata?

DN har tagit bollen...se nu till att inte fumla med den.

Digitala läromedel - vad är det?

Det är helt klart så att digitala läromedel blir alltmer vanliga i skolan. Gleerups arbetar för att det skall vara möjligt att i deras läromedel även kunna lägga till material som man själv vill ha med som tillägg till deras material (läs mer). En intressant idé och det vore spännande att ta del av i vilken utsträckning detta kommer att ske.

Vad är ett läromedel egentligen, ja i skolförordningen från 1971 beskrevs läromedel som "alla de resurser som kan användas i en undervisningssituation" vilket är en bra beskrivning. De digitala artefakterna bidrar till att utöka floran av läromedel men till syvende och sist handlar läromedel om att skapa förståelse och ibland är digitala verktyg helt fenomenala att använda till detta, andra gånger mindre bra. Men ibland kan det finnas poänger med att inte arbeta med tillrättalagt material utan just fokusera och diskutera ett material på nätet. Till det fick jag just tillgång till ett relativt nytt verktyg som utifrån ett forskningsperspektiv är lysande att nyttja men även till undervisning.

Tjänsten heter Hypothes.is och möjliggör att kommentera i stort sett vilken sida som helst på nätet såväl som PDF-dokument och om man vill kan man dela sina synpunkter med andra som besöker denna sida. Med ett litet tillägg i Google Chrome så är tjänsten alltid tillgänglig via webbläsaren. Detta innebär att jag kan markera ett textavsnitt om jag vill och sedan skriva in en kommentar. Andra kan läsa detta (om man gör det offentligt) och utifrån detta kan man diskutera en sida. Det krävs inga inloggningar för att se andras inlägg och här kan lärande ske inte bara utifrån en text utan från diskursen i det som debatteras.

Låt oss ta exemplet med definitionen av ett läromedel, den hämtades från Skolverkets sida och där har jag också nyttjat Hypothes.is för att diskutera innehållet på denna sida. Om du skapar ett konto på Hypothes.is så är vi flera som kan delta i debatten. För egen del kan du sedan på din sida se alla de citat, information mm som du sparat.

Nedan ser en bild av Skolverkets sida där jag nu också gjort ett inlägg...välkommen att delta i diskussionen.

Användningsområdena är flera, t.ex. att kritisera sidor som har främlingsfientligt innehåll eller som snedvrider fakta. Om det kan leda till ett lärande...då är det ett läromedel.

Digitala läromedel - är de bättre än analoga?

Håkan Fleischer debatterar i Skolvärlden med artikeln: Digitala läromedel ger mer undervisningstid. I denna artikel lyfter Håkan fördelarna med att nyttja digitala böcker framför analoga och en av fördelarna är att de digitala böckerna är mer uppdaterade än de analoga och därmed mer lämpliga att nyttja för lärare då de inte behöver lägga ned lika mycket tid på faktakontroller. Jag är ofta överens med Håkan i flera olika frågor men i just denna så är jag inte säker på att digitalt undervisningsmaterial garanterar objektivitet eller att felaktigheter uppstår. Egentligen skiljer sig inte publicering i digitala former särskilt mycket från analoga. Lika omfattande faktagranskning krävs.

Det kan i värsta fall också gå riktigt illa som i Los Angeles där skolorna satsade stora pengar på att köpa in läsplattor i kombination med utbildningsmaterial från Pearson. I detta fall har allt gått fel och de digitala resurserna har inte räckt till och tekniken har strulat. Här har mycket tid förlorats och stora pengar har gått åt annat än utbildning, läs mer: LAUSD ditching Pearson iPad program software, demanding multimillion dollar refund.

Med allt fler producenter av läromedel kan vi också utgå från att mycket av materialet som publiceras inte är faktagranskat. Den brännande frågan är också...vad är ett läromedel? Kan en kanal på Youtube med historiska fakta klassas som läromedel? Eller måste läromedel alltid gå via förlag? Om vi ser till Youtube så nyttjas mycket material i skolorna som undervisningmaterial, men i somliga fall så är det katastrofalt låg kvalitet på materialet, och trots detta nyttjas det bland elever och även lärare.

Det finns en oerhörd stor risk för en sänkning av kvaliteten i skolan om inte lärare faktiskt granskar material som skall nyttjas för undervisning.

Håkan Fleischer skriver vidare i debattartikeln att det finns poänger med att samla allt studiematerial på ett och samma ställe. Det kan finnas en poäng med detta men problemet man såg i Los Angeles (och som man var lovad skulle fungera) var att läsplattorna kunde låsas upp så att man kom åt annat än just utbildningsmaterialet vilket ledde till att eleverna sysslade med annat än att studera.

Digital litteratur har stora möjligheter men att utgå från att de förenklar arbetet för läraren är inte alldeles självklart enligt min mening. Men debatten är bra och jag hoppas på att detta diskuteras flitigt.

Läs mer om Los Angeles skoldistrikts problem med digitala läromedel: L.A. School District Cancels iPad Pearson Curriculum, Asks Apple for Refund

Läs också tidigare inlägg om Digitala läromedel