Ett kort inslag på Vetenskapsradion angående vad våra smarta prylar gör med oss fick mig att fundera över var vi är på väg i vår yrvakna aktualitetsjäkt efter snabbare data, mer info om var vi är och var vi är på väg. Enligt en brittisk studie så gillar många att köra bil, men forskningen går allt mer mot att bilar skall köra själva. Frågan är om vi vill dit egentligen? Inslaget på Vetenskapsradion refererar till en artikel som forskarna Jan Norin och Nasrin Olsson författat under titeln: The Internet of Things and convenience. Med all information som vi delar med oss så blir vi snart styrda som marionettdockor menar Norin i reportaget. Det här inslaget kommer passande när nya mobiler har presenterats under veckan och där en smart klocka kan göra så mycket, men samtidigt så samlar den in så mycket om oss.
Var går gränsen för dessa smarta funktioner egentligen? När kommer vi som enskilda individer stressas ihjäl av att t.ex. Google eller Apple redan innan vi själva vet vad vi vill berättar det för oss? Vad händer med vår vilja och hur styrda blir vi av våra tidigare vanor? Finns det inte poänger med att vänta? Rektor Marita Hilliges (högskolan Dalarna) brukar ibland säga att det finns ett värde i väntan, väntan gör något med oss som är positivt för danandet av karaktären och belöningen blir så mycket större när den inte kommer omedelbart.
Och kan det vara så att vi ibland måste få vara ineffektiva? Att köra bil själva istället för att bara åka med? Eller få rätt att glömma saker ibland för att i kölvattnet av detta misstag antingen lära sig något nytt eller få uppleva oväntade händelser. För en sak är säker, om vi får allt mer teknik som kommer att leda oss kommer vi inte att få uppleva det oväntade, utan bara det vi redan visste och kunde ana.
Var går gränsen för dessa smarta funktioner egentligen? När kommer vi som enskilda individer stressas ihjäl av att t.ex. Google eller Apple redan innan vi själva vet vad vi vill berättar det för oss? Vad händer med vår vilja och hur styrda blir vi av våra tidigare vanor? Finns det inte poänger med att vänta? Rektor Marita Hilliges (högskolan Dalarna) brukar ibland säga att det finns ett värde i väntan, väntan gör något med oss som är positivt för danandet av karaktären och belöningen blir så mycket större när den inte kommer omedelbart.
Och kan det vara så att vi ibland måste få vara ineffektiva? Att köra bil själva istället för att bara åka med? Eller få rätt att glömma saker ibland för att i kölvattnet av detta misstag antingen lära sig något nytt eller få uppleva oväntade händelser. För en sak är säker, om vi får allt mer teknik som kommer att leda oss kommer vi inte att få uppleva det oväntade, utan bara det vi redan visste och kunde ana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.