Många gånger klagar vuxna över all tid som barn och unga lägger ned på sin mobil. Vi förfäras och tycker att de hanterar mobilerna dåligt och gränser och regler sätts upp för dem (se t.ex. artikel på SR). Ett sådant vuxenperspektiv på våra barn är inte bara tråkigt utan också inte särskilt insiktsfullt. Samtidigt visar en nyligen publicerad studie i Storbritannien genomförd av Digital Awareness att många av barnen, som är mellan 11 och 18 år, känner sig ignorerade. De är både bekymrade och upprörda över omfattningen av de vuxnas surfande (se mer på DN).
Hur många gånger har vi inte beskådat att antingen vi själva eller andra vuxna i vår omgivning är mer fokuserade på våra mobiler än på barnen som vi har omkring oss? När det plingar till i mobilen går det före allt annat. Det krävs bara att vi studerar vår omedelbara omvärld så ser vi det.
Vid en föreläsning i Tyresö i tisdags så uppmärksammades jag på en debattartikel skriven av en tjej i årskurs 7 som tydligt visar hur en ung person betraktar och resonerar över vår digitala värld och gör det på ett sätt som borde få varje vuxen att tänka till. Artikeln publicerades den 21/2 2017 i den lokala tidningen: Mitt i Söderort.
Att vara tonåring idag är inte så lätt. Jag vet att alla vuxna varit unga, men ni verkar ha glömt allt.
Ni tycker att vi håller på för mycket med mobilen, men det är vår ”tidning”. Det är där vi ber om hjälp, där vi lär oss hur livet fungerar. Ni klagar på det digitala men använder det lika mycket själva. Men ni tror att ni gör något ”nyttigare” än vi. Sanningen är att vi lär oss det mesta där. Gör skolarbeten och läser nyheter.
Det är via de digitala vägarna vi får veta hur samhället fungerar. Det är där vi får kontakt med omvärlden. Vi får lära oss vilka underbara människor som finns och vilka hemskingar vi har omkring oss. Vi kan inte ändra det.
Läs debattartikeln i sin helhet här