Hur du lyckas i en TED-talk!

Vi har alla sett och många gånger fascinerats av TED-talks där skarpa hjärnor får oss andra dödliga att fundera över hur vi själva skulle vilja lyfta fram det som ligger oss närmast våra hjärtan. Dessa korta och intressanta föreläsningar har fått stort genomslag inte minst inom skolvärlden. De fyller en viktig funktion då vi tvingas till att fundera över vår egen undervisningsmetodik/pedagogik och får många av oss att vilja spänna bågen högre. Samtidigt så är dessa "talks" även uppbyggda på ett alldeles särskilt sätt som vi inte ser igenom i början.

En som har sett igenom detta är Will Stephen som den 15/1 2015 på TEDx i New York gör en alldeles lysande föreläsning om, just det, ingenting. Han fyller nästan 6 minuter med ingenting...och ändå så underhållande. Vi lär oss kanske just ingenting, men vi lär oss hur vi själva fungerar i vår lärgärning.

Vi gör helt enkelt mer-infograf

Enligt en infograf som baseras på data från bland annat: Pewinternet.com, internetworldstats.com, radicati.com m.fl och som publicerats på techspartan.co.uk så ökar vår aktivitet på sociala medier år efter år. Om vi jämför 2013 med 2014 så har publiceringen av instagrambilder ökat med dryga 76% och allt fler loggar in på Facebook. Vår aktivitet på internet ökar alltså men vi kan också göra några intressanta iakttagelser. Bland annat så ökar Google-sökningar endast med 1.9% vilket är en låg siffra. Frågan är ifall Google tappar mark eller ifall våra användarmönster nu förändras på nätet?

I vilket fall kan vi konstatera att där ökningen är störst handlar om media. Youtube ökar med hela 197% om man ser till uppladdningen av material på Youtube. Bilder ökar och även Twittrandet.

Vi kan helt enkelt sluta oss till...att vi gör mer och publicerar allt mer.

Mer info får du på denna sida: http://www.techspartan.co.uk/features/internet-minute-2013-vs-2014-infographic/

Den Svenska skolan kommer aldrig att bli bäst

Vi ser en tydlig trend i Sverige och inte minst inom skolan att administrationen tar allt mer tid. Allt ska dokumenteras och styras enligt de mål och krav som finns inom skolan. Givetvis syftar detta till att skapa en kvalitetsfylld skola, men tänk om det istället är helt kontraproduktivt?

Förra året släppte forskarna Anders Forssell och Anders Ivarsson Westerberg en bok som går under namnet Administrationssamhället där de lyfter frågan om den ökade administrationen, inte minst efter datoriseringen. Administratörstjänster har försvunnit och ersatts av i skolans fall lärare som nu utöver kärnverksamheten måste administrera i hög grad. Författarna talar om att en amatörisering av administrationen när utbildade lärare inom pedagogik istället måste lägga ned stor tid på administration. Detta gäller över hela utbildningssystemet från förskola till högre utbildning. Inte nog med att administrationen flyttats från administratörer till lärare, uppgifterna ökar dessutom. Inget försvinner utan mer läggs hela tiden till.

En intervju med författarna finns på vetenskapsradion (bäddas in nedan) där jag tror att du känner igen mycket av det som sägs.


Denna utveckling är mycket oroande för Sveriges skolutveckling. Om vi inte får en skola där lärarna får fokusera på sitt huvuduppdrag, dvs utbildning och pedagogisk utveckling så kommer vi aldrig att bli en skola som blir bäst (i många avseende tror jag ändå att den Svenska skolan är mycket bra men dessa värden går inte att mäta). Om fokus istället kunde ligga på didaktik och att andra, som verkligen är proffs på administration kunde sköta det, så skulle resultaten i skolan öka i stor omfattning. Tyvärr har man under senaste åren alltmer skjutit in sig på dokumentering, mål och rapportering in absurdum vilket gör att många lärare idag känner att läraryrket har förändrats väsentlig under senare tid, eller att man inte utbildade sig till lärare för att bli administratör.

Vi tror också ofta att digitaliseringen i skolan effektiviserar utbildningarna, det är inte minst ofta chefernas stora förhoppning, men i flera fall ser vi det motsatta. Tekniken tar tid, nät krånglar och nya system som är så svåra att förstå införs i syfte att effektivisera, men det motsatta sker.

I slutet av intervjun kan vi höra forskarna säga att en lösning på detta är kanske att man från ledningen (myndigheterna) kanske skall styra lite mindre. Ofta fungerar ett arbetslag mycket bra men när någon utifrån vill gå in och styra så förstörs det arbete som redan fungerar.

Läs också: Villkor för lärararbetets organisering, vid högskolan i Kristianstad. Där vi kan läsa att så mycket som fem lärartjänster av 291 helt och hållet går åt till att hantera teknikproblem. 

Big Data - vår nästa naturresurs

Digitaliseringen av allt, inte bara skolan utan allt är nu ett faktum. Det finns knappt en pryl som inte är uppkopplad och detta är trots allt bara början på en digital revolution. Jag har följt den digitala utvecklingen sedan 1993 och mycket har hänt men de senaste två-tre åren är exceptionella. Det finns inga gränser över vad man kan åstadkomma med teknik. Det är här det börjar bli riktigt intressant, inte bara utifrån integritetsfrågan utan även utifrån ett utbildningsperspektiv.

Jag deltog i december på en konferens i Philadelphia, USA där fokus låg på reimagine education inom högre utbildning. Deltagare från över 33 länder fanns representerade och vi alla höll föredrag för varandra vilket var både givande men mest kanske skrämmande. Nyckelorden under denna konferens vad Big Data, MOOCs, Learning Analytics och adaptive learning. Courseras grundare Daphne Koller höll en Keynote och lyfte där fram alla fördelar som finns med Massive Open Online Coursers (MOOC). I stort sett allt handlar om hur vi kan automatisera utbildning och studera varje enskild elev/student och förse dem med relevant information så att de går framåt i lärandet. Det är fullt möjligt att göra detta idag med all data vi får in via .tex. lärplattformar eller andra system som systematiskt kartlägger varje händelse och enskild individ. Systematiskt kartlägger skriver jag och visst känns det olustigt? Att helt och hållet kartlägga elever men även lärare och våra handlingsmönster och vanor för att på så sätt lägga pusslet om vårt lärande. I extramfallet så talade man under konferensen om att på allvar (eller det hände redan nu) nyttja IBMs superdator Watson för att stödja eleverna där läraren kanske inte har tid eller kompetens inom ett område. En skola där datorer alltmer tar över och vet mer om eleven än vad läraren gör.

Vi kan se många fördelar i detta men problemet är att dessa system förutsätter att det finns en på förhand bestämd väg som alla elever skall gå. Någon måste dikterat och föresett datorerna med vad eleverna skall kunna. Problemet med detta anser jag är att vi likriktar våra elever och ger inte utrymme till kreativitet eller innovation.

Jag hörde någon under konferensen säga att Big Data är vår nya naturresurs som bara väntar på att bli förädlad och med det innebär att nyttja våra barn (och vuxnas) data för att skapa nya tjänster och automatisera många av de pedagogiska uppdragen.

Jag saknar denna diskussion i Sverige. Vi är relativt naiva inom skolvärlden vad gäller IT i skolan. Inte minst i takt med att vi nyttjar allt fler molntjänster och sociala medier som avsäger vi oss både vår integritet och därmed en del av oss själva. Vi är delar i ett stort informationshav där vår information är den viktigaste ingrediensen för att företag som Google, Apple, Facebook, Yahoo, Microsoft mfl. skall utvecklas och bli ännu bättre. Där tjänster skapas för mig men egentligen handlar det inte om mig utan om pengar, stora pengar.

Vi behöver lyfta denna fråga på mycket hög nivå inom skolsverige. Alla vi som förordar sociala medier och montjänster inom skolan måste samtidigt med stor tydlighet klargöra vad dessa fantastiska tjänster, som dessutom är gratis, egentligen handlar om. Här tror jag att vi är många som inte förstår detta.

Börja med att sätta er in vad det handlar om genom att se dokumentären Terms and Conditions (som nu är 1.5 år gammal). Den finns på Netflix med svensk undertext för den som har tillgång till Netflix. När ni har sett denna så kan ni lägga till ytterligare 20% vad gäller integritetsproblematik och övervakning.

Kanske hade man inte helt fel i Matrix-filmen där datorerna mjölkade ut resurser ur människorna, men resurserna handlar här om information, vi är den nya naturtillgången/resursen.

Jag kan låta väl kritisk i detta, det vet jag, men med tanke på det som händer just nu så är det varje pedagogs ansvar att vara kritisk och handla därefter.