Big Data - vår nästa naturresurs

Digitaliseringen av allt, inte bara skolan utan allt är nu ett faktum. Det finns knappt en pryl som inte är uppkopplad och detta är trots allt bara början på en digital revolution. Jag har följt den digitala utvecklingen sedan 1993 och mycket har hänt men de senaste två-tre åren är exceptionella. Det finns inga gränser över vad man kan åstadkomma med teknik. Det är här det börjar bli riktigt intressant, inte bara utifrån integritetsfrågan utan även utifrån ett utbildningsperspektiv.

Jag deltog i december på en konferens i Philadelphia, USA där fokus låg på reimagine education inom högre utbildning. Deltagare från över 33 länder fanns representerade och vi alla höll föredrag för varandra vilket var både givande men mest kanske skrämmande. Nyckelorden under denna konferens vad Big Data, MOOCs, Learning Analytics och adaptive learning. Courseras grundare Daphne Koller höll en Keynote och lyfte där fram alla fördelar som finns med Massive Open Online Coursers (MOOC). I stort sett allt handlar om hur vi kan automatisera utbildning och studera varje enskild elev/student och förse dem med relevant information så att de går framåt i lärandet. Det är fullt möjligt att göra detta idag med all data vi får in via .tex. lärplattformar eller andra system som systematiskt kartlägger varje händelse och enskild individ. Systematiskt kartlägger skriver jag och visst känns det olustigt? Att helt och hållet kartlägga elever men även lärare och våra handlingsmönster och vanor för att på så sätt lägga pusslet om vårt lärande. I extramfallet så talade man under konferensen om att på allvar (eller det hände redan nu) nyttja IBMs superdator Watson för att stödja eleverna där läraren kanske inte har tid eller kompetens inom ett område. En skola där datorer alltmer tar över och vet mer om eleven än vad läraren gör.

Vi kan se många fördelar i detta men problemet är att dessa system förutsätter att det finns en på förhand bestämd väg som alla elever skall gå. Någon måste dikterat och föresett datorerna med vad eleverna skall kunna. Problemet med detta anser jag är att vi likriktar våra elever och ger inte utrymme till kreativitet eller innovation.

Jag hörde någon under konferensen säga att Big Data är vår nya naturresurs som bara väntar på att bli förädlad och med det innebär att nyttja våra barn (och vuxnas) data för att skapa nya tjänster och automatisera många av de pedagogiska uppdragen.

Jag saknar denna diskussion i Sverige. Vi är relativt naiva inom skolvärlden vad gäller IT i skolan. Inte minst i takt med att vi nyttjar allt fler molntjänster och sociala medier som avsäger vi oss både vår integritet och därmed en del av oss själva. Vi är delar i ett stort informationshav där vår information är den viktigaste ingrediensen för att företag som Google, Apple, Facebook, Yahoo, Microsoft mfl. skall utvecklas och bli ännu bättre. Där tjänster skapas för mig men egentligen handlar det inte om mig utan om pengar, stora pengar.

Vi behöver lyfta denna fråga på mycket hög nivå inom skolsverige. Alla vi som förordar sociala medier och montjänster inom skolan måste samtidigt med stor tydlighet klargöra vad dessa fantastiska tjänster, som dessutom är gratis, egentligen handlar om. Här tror jag att vi är många som inte förstår detta.

Börja med att sätta er in vad det handlar om genom att se dokumentären Terms and Conditions (som nu är 1.5 år gammal). Den finns på Netflix med svensk undertext för den som har tillgång till Netflix. När ni har sett denna så kan ni lägga till ytterligare 20% vad gäller integritetsproblematik och övervakning.

Kanske hade man inte helt fel i Matrix-filmen där datorerna mjölkade ut resurser ur människorna, men resurserna handlar här om information, vi är den nya naturtillgången/resursen.

Jag kan låta väl kritisk i detta, det vet jag, men med tanke på det som händer just nu så är det varje pedagogs ansvar att vara kritisk och handla därefter.