Vi får den information vi förtjänar. Sociala mediers algoritmer bygger på att vi som nyttjar t.ex. Facebook skall vara glada och nöjda över det vi ser. Vi ser sådant som vi redan gillar och sådant som sociala medier vet att vi ogillar sållas bort i hög omfattning. Vi fungerar på detta sätt själva även offline, vi umgås helst med såna som vi gillar och undviker de vi ogillar. Men i det stora informationsflöde som vi överöses med varje dag via sociala medier så blir det ännu tydligare och det är dessutom lättar att välja bort sådant som vi inte vill se, eller kanske ännu bättre (läs: sämre), sociala medier väljer bort det åt oss.
Det är nu det börjar att bli farligt och där vi som användare måste ta oss utanför våra komfortzoner och söka oss till sådant vi inte vill se eller höra om. Sofia Mirjamsdotter (Mymlan) sa i en intervju i Filosofiska rummet år 2013, att hon väljer följa personer på Twitter som hon verkligen inte gillar, detta för att just förstå hur andra tänker och resonerar. Om vi inte konfronteras med det som vi ogillar så kan vi inte heller reagera på sådant som vi borde reagera över. En klok tanke som idag kanske är än viktigare.
Sociala medier fungerar ungefär som en del staters mediaapparater där ledningen i landet berättar vad folket skall gilla och inte gilla. Vi ser mycket lite av demokratiska värderingar i våra sociala medieflöden för att dessa inte är av intresse eller kan uppfattas som moraliserande eller helt enkelt...tråkiga. Därför väljer man att gilla inlägg som gör mig glad eller tillfreds. Facebook vill inte att vi som användare skall känna oss obekväma i det vi ser i våra flöden. Det hela blir tydligt i Times artikel från i somras där vi kan läsa följande om Facebooks planer:
Facebook har inte ambitionen att bli platsen för politiska diskussioner eller moraliska överväganden, Facebook skall vara anhalten där du ser dina vänners uppdateringar och särskilt de vänner som du står nära. Snaran dras åt och du blir alltmer låst i dina flöden och om du till äventyrs vill lägga upp en länk som handlar om en politiskt fråga så lär du inte få många gilla, inte för att det inte är intressant utan för att så få ser ditt inlägg. I den värld vi lever i idag så måste vi ta del av sådant som vi inte tycker om, direkt ogillar och kanske också hatar. Detta för att förstå vad som händer i världen. Eller vi kanske inte måste fokusera på världen utan det räcker att vi ser inlägg som nedan från Sverigedemokraten Ted Ekeroth, för att förstå att det finns krafter i Sverige som har tydliga planer på vad som ska ske när de "tar makten":
Därför måste vi göra som Mymlan gör, dvs. följa personer och organisationer/företag som vi direkt ogillar för att kunna ta ställning i viktiga frågor och delta i debatten. Därför fyller annan media en viktig funktion där vi kan ta del av händelser och debatter som aldrig dyker upp i våra sociala flöden.
I detta måste skolan bli än bättre på att förstå de mekanismer som driver utvecklingen inte minst i sociala medier. Skolans uppdrag blir än viktigare för varje dag som går, för varje ny teknisk landvinning blir uppdraget mer komplicerat men samtidigt också än viktigare. Däremot är det inte alldeles säkert att alla lärare förstår de digitala mekanismer som styr våra flöden och här har vi ett stort uppdrag i att arbeta med detta.
Det är en grym ironi att medborgarens digitala egenmakt i hög grad kan bidra till att försvaga våra demokratiska system, detta utan att vi ens märker det utan lever i illusionen att vi har möjlighet att påverka vårt samhälle genom sociala medier. I värsta fall kommer vi inte ens att upptäcka förskjutningar i värdegrundsfrågor eller demokratiska skeenden då vi har fullt upp med att leva det "trevliga" livet i sociala medier.
Det är nu det börjar att bli farligt och där vi som användare måste ta oss utanför våra komfortzoner och söka oss till sådant vi inte vill se eller höra om. Sofia Mirjamsdotter (Mymlan) sa i en intervju i Filosofiska rummet år 2013, att hon väljer följa personer på Twitter som hon verkligen inte gillar, detta för att just förstå hur andra tänker och resonerar. Om vi inte konfronteras med det som vi ogillar så kan vi inte heller reagera på sådant som vi borde reagera över. En klok tanke som idag kanske är än viktigare.
Sociala medier fungerar ungefär som en del staters mediaapparater där ledningen i landet berättar vad folket skall gilla och inte gilla. Vi ser mycket lite av demokratiska värderingar i våra sociala medieflöden för att dessa inte är av intresse eller kan uppfattas som moraliserande eller helt enkelt...tråkiga. Därför väljer man att gilla inlägg som gör mig glad eller tillfreds. Facebook vill inte att vi som användare skall känna oss obekväma i det vi ser i våra flöden. Det hela blir tydligt i Times artikel från i somras där vi kan läsa följande om Facebooks planer:
The end goal for the world’s largest social network isn’t just to guess what you’ll click on when you’re bored. The company wants to show you the things you care about most in your life, both online and off. “If you could rate everything that happened on Earth today that was published anywhere by any of your friends, any of your family, any news source…and then pick the 10 that were the most meaningful to know today, that would be a really cool service for us to build,” says Chris Cox, Facebook’s chief product officer. “That is really what we aspire to have News Feed become.” The company, it turns out, has a plan for doing just that.Utifrån ovanstående planer och förhoppningar så är målet alltså att vi i allt högre grad skall matas med sådant som vi gillar. Problemet är ifall vi förlitar oss för mycket till dessa tjänster så kommer vår världsbild att bli rejält förvriden med tanke på att världen inte bara är god eller vacker. Men vi är enkla människor, vi stannar till och ser på den där roliga filmer i några sekunder och det räcker för Facebook för att inlägget skall flaggas som något du är intresserad av och stannar du till tillräckligt länge så läggs detta till din profil i Facebook. Även om du inte gillar eller kommenterar filmen så kommer du att få mer av samma innehåll i ditt flöde,
Facebook har inte ambitionen att bli platsen för politiska diskussioner eller moraliska överväganden, Facebook skall vara anhalten där du ser dina vänners uppdateringar och särskilt de vänner som du står nära. Snaran dras åt och du blir alltmer låst i dina flöden och om du till äventyrs vill lägga upp en länk som handlar om en politiskt fråga så lär du inte få många gilla, inte för att det inte är intressant utan för att så få ser ditt inlägg. I den värld vi lever i idag så måste vi ta del av sådant som vi inte tycker om, direkt ogillar och kanske också hatar. Detta för att förstå vad som händer i världen. Eller vi kanske inte måste fokusera på världen utan det räcker att vi ser inlägg som nedan från Sverigedemokraten Ted Ekeroth, för att förstå att det finns krafter i Sverige som har tydliga planer på vad som ska ske när de "tar makten":
@Provokatoren @polisen_skane Jag vet. Dagens polischefer ska bort när vi tar makten. Varenda en ska väck och ersättas med riktiga poliser.
— Ted Ekeroth (@Tedekeroth) 19 oktober 2015
Ovanstående inlägg postade jag på Facebook men jag fick få gilla eller reaktioner på mitt inlägg. Om man inte förstår mekanismerna så tror man klart att inlägget inte är passande eller totalt ointressant, mer troligt är att de flesta av mina vänner aldrig ser inlägget för att det sållas bort i mina vänners flöden. Om så nu är fallet så har vi som digitala medborgare mycket liten möjlighet till att upplysa och påverka vår omvärld.Därför måste vi göra som Mymlan gör, dvs. följa personer och organisationer/företag som vi direkt ogillar för att kunna ta ställning i viktiga frågor och delta i debatten. Därför fyller annan media en viktig funktion där vi kan ta del av händelser och debatter som aldrig dyker upp i våra sociala flöden.
I detta måste skolan bli än bättre på att förstå de mekanismer som driver utvecklingen inte minst i sociala medier. Skolans uppdrag blir än viktigare för varje dag som går, för varje ny teknisk landvinning blir uppdraget mer komplicerat men samtidigt också än viktigare. Däremot är det inte alldeles säkert att alla lärare förstår de digitala mekanismer som styr våra flöden och här har vi ett stort uppdrag i att arbeta med detta.
Det är en grym ironi att medborgarens digitala egenmakt i hög grad kan bidra till att försvaga våra demokratiska system, detta utan att vi ens märker det utan lever i illusionen att vi har möjlighet att påverka vårt samhälle genom sociala medier. I värsta fall kommer vi inte ens att upptäcka förskjutningar i värdegrundsfrågor eller demokratiska skeenden då vi har fullt upp med att leva det "trevliga" livet i sociala medier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.