onsdag 18 november 2015

Mobilitet och säkerhet - blir vi säkrare med appar?

Vi lever i en orolig tid. Vansinnesdåd i Paris, attacker på svenska såväl som utländska skolor, asylboenden som brinner. Vi känner oss inte säkra och vi vill på olika sätt kunna rusta oss från dessa fansansfulla upplevelser och händelser. Parallellt med detta skjuter säkerhetsföretagens aktier i höjden. Säkerhetsföretag som inte bygger på säkerhet utan som bygger på på en fundamental grundsten...rädsla.

I USA är det flera universitet som har utvecklat appar så att studenterna kan meddela sina vänner att man är på väg hem och om personen inte har kommit hem inom t.ex. 30 minuter så får man en notis över var personen är. Det här är ingen nyhet...det har under längre tid funnits appar som hjälper användare att meddela sig i en krissituation, det ser vi t.ex. i den amerikanska appen Yank som fick sin motsvarighet tidigare i år i Sverige med iOS-appen Not Alone. Det finns en uppsjö av varianter av personliga säkerhetsappar som t.ex. Safesnap som fungerar ungefär som pepparspray men istället för att spruta något i ögonen så tar man kort på förövaren som sedan automatiskt sänds till den som kan förmedla bilderna vidare.

I USA är säkerhetsfrågan mycket större än i Sverige men vi ser samma trend här. Denna utveckling lär vi se på större företag där man som anställd ges möjlighet att varna och eller meddela sig till andra om att något har hänt. Marknaden är enorm och flera säkerhetsföretag erbjuder appar för att antingen larma eller informera om något som har hänt. I filmen nedan så presenteras en skolapp som handlar om krisinformation och varningar.



Det hela låter lockande, att vi genom våra smartphones kan larma och på så sätt känna oss trygga. Frågan är bara om detta skapar en falsk trygghet. Att vi förlitar oss så till systemen att vi därmed också tar onödiga risker? Det är lockande att tro att säkerhet går att köpas och många gånger har vi inte något val. Pressen på en skola, ett företag eller en organisation kan bli så stor från allmänheten att man tvingas införa tekniska lösningar för att skapa en säker miljö. En miljö som alltid inte är säkrare än den svagaste länken, som oftast är den mänskliga faktorn. Offret som inte har mobilen tillgänglig tillräckligt enkelt precis när den behövs, skolan som infört "tags" för att komma in genom entrén har trots dessa inte koll på vilka som kommer in. Företaget som infört passerkort får ändå oinbjudna besökare då man tagit en smartphone med passerkort samt alla lösenord sparade på den olåsta telefonen.

Det enda sättet att hantera säkerhetsfrågorna är att skapa en större medvetenhet hos oss själva där vi tänker ett steg till och där appar och andra lösningar kan vara ett komplement till vår vardagliga säkerhet, ett komplement, inte en lösning.

Jag tror att jag ska köpa lite aktier i företag som investerar i vår rädsla...dvs säkerhet :-)