 |
| Debattartikel från DT |
I Lärarnas Nyheters Pedagogiska Magasin lyfter ett flertal forskare vid Karlstads Universitet denna fråga under rubriken: Förbjud inte telefonen-använd den! där de skriver bland annat följande:
Vi menar att ett generellt förbud av mobiltelefoner i klassrummet inte är en framkomlig väg i vårt digitaliserade samhälle. Det finns inget som hindrar att enskilda lärare, vid behov, samlar in mobiltelefoner eller tillfälligt begränsar användningen utifrån didaktiska avvägningar. Men viktigare är att undervisningen bidrar till att eleverna utvecklas till kritiska användare av digitala tekniker. Unga och vuxna behöver tillsammans diskutera och synliggöra användningen av, och bakomliggande marknadsintressen kring, exempelvis olika appar. Elever behöver stöd för att få syn på under vilka villkor deltagande på olika sociala forum kan ske. De behöver också hjälp av skolan för att urskilja på vilket sätt digitala redskap inrymmer såväl möjligheter till lärande och social gemenskap som potentiella risker för exempelvis kränkningar.Ovanstående argument är okontroversiella enligt min mening men samtidigt så funderar jag över vilka vuxna det är vi talar om? Här tror jag att det i hög grad behövs vuxna föräldrar som tar sitt ansvar och faktiskt sätter sig in i vad skola handlar om och hur IT kan införlivas i undervisningen. Det mest anmärkningsvärda är att det är samma föräldrar som ger sina barn riktigt avancerade mobiltelefoner som också vill förbjuda dem i skolan. Ofta ser inte vuxna sin egen del i detta men är inte sena med att klaga på skolan som inte sätter gränser och regler.
 |
| Artikel från Allehanda |
Men i lokalpressen, i TV och på den politiska agendan så är det regler och förbud som gäller. Problemet är att det just nu är för många som tycker saker och ting om detta. "Proffs-tyckare" kallar jag dem ibland lite raljant. Bara för att man är namnkunnig förälder eller en föreläsare så har man också expertkompetens inom detta område. "Idag ser vi varje dag inslag i media om hur oroligt det är i våra svenska skolor" kan vi läsa i artikeln från DT. Det som kanske missas här är att det finns krav på digitalisering i skolan och då går det kanske inte att helt kategoriskt påstå att mobiler inte skall få finnas i skolan?
Frågan är komplicerad i vilket fall. Jag har själv genomfört en undersökning på två gymnasieskolor som jag just håller på att sammanställa där det framgår att flera elever har svårt att slita sig från mobilen. Frågan är ifall det är mobilens fel eller om det kanske finns andra skäl till varför mobilen står i sådant fokus? Det jag inser i min undersökning är att vi kan inte kategoriskt säga att något är rätt eller fel, särskilt inte när vi inte har underlag för det vi talar om. min undersökning visar på att det finns goda skäl ibland att ha mobiltelefonen på men mest intressant är att många elever också inser att de ibland tappar koncentrationen pga mobilen.
 |
| En skärmbild av en av frågorna från min undersökning |
När vi börjar att få underlag, då kan vi också börja att fundera över vad vi behöver göra i skolan när det handlar om mobiltelefonen. Vi har definitivt inte underlag då vi läser tidningsartiklar som skriver om skolan utan detta måste ske I skolan av lärare och forskare som kan analysera informationen mer ingående. Annars får vi som vanligt en hel drös med "proffstyckare" som tar utrymme i mediebruset och som oroliga föräldrar gladeligen delar i sociala medier.
Nedan, de senaste dagarnas skörd av artiklar om mobiltelefonen i skolan. Läs dessa kritiskt:
- Mobilförbud i Björnaskolan – 120 högstadieelever får lämna telefonen hemma
- KD vill införa mobilfria grundskolor i Ånge kommun - "Ser inga argument som överväger"
- "Mobbning som vuxna aldrig ser"
- Mobilfritt i skolan är självklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.