måndag 25 juni 2012

Att "Googla upp" en elev

I en kurs som jag ansvarar för så kom vi vid ett möte online att diskutera lärarrollen i digitala världar och relationer mellan elev och lärare i sociala medier. Denna fråga har jag vid flera tillfällen diskuterat i denna blogg, se t.ex.

Den frågan är idag för många lärare allt mer tydlig och inte lika brännande. Vid vårt seminarie i vår kurs så frågade jag huruvida lärarna kunde tänka sig att i de fall man t.ex. har en elev som på olika sätt är komplicerad, svår eller orolig eller hur man nu funderar kring eleven, att man för att få en ökad förståelse av eleven Googla upp denne för att se vad man kan finna på nätet. Nu handlar det inte om att på olika sätt nästla sig in på låsta sidor eller genom vänner utan helt enkelt nyttja Google och andra tjänster för att få en bredare bild av eleven i fråga.

Vid vårt samtal fanns det stora funderingar kring om detta var något man kunde tänka sig. I dag så Googlas man upp när man söker en tjänst eller om man skall göra ett uppdrag, så sker inom vuxenvärlden, är det annorlunda när det handlar om minderåriga? Är det annorlunda trots att man endast nyttjar sådant som finns på öppna platser (se t.ex. 123people), är det mer annorlunda än att kollegor på skolan talar med varandra om elever eller är det helt OK att Googla upp för att få sig ett bredare perspektiv?

I vårt samtal fick vi ingen konsensus, en tyckte att detta var att gå över gränsen men vilken gräns talade vi inte om för den var svår att definiera. Om vi går ett steg till...om vi verkligen vill ha mer information så kanske vi dessutom borde Googla upp elevens föräldrar, kan det vara acceptabelt? Då handlar det inte om minderåriga men å andra sidan är det minderåriga som är fokus för vårt informationssök?

Frågan blir än mer intressant om vi dessutom frågar oss...OK, vi har funnit viktig information, kan vi nyttja den?

Denna fråga har än så länge inte tagits upp i den svenska skoldebatten men som jag ser det finns det all anledning att diskutera den.