måndag 25 juni 2012

Att "Googla upp" en elev

I en kurs som jag ansvarar för så kom vi vid ett möte online att diskutera lärarrollen i digitala världar och relationer mellan elev och lärare i sociala medier. Denna fråga har jag vid flera tillfällen diskuterat i denna blogg, se t.ex.

Den frågan är idag för många lärare allt mer tydlig och inte lika brännande. Vid vårt seminarie i vår kurs så frågade jag huruvida lärarna kunde tänka sig att i de fall man t.ex. har en elev som på olika sätt är komplicerad, svår eller orolig eller hur man nu funderar kring eleven, att man för att få en ökad förståelse av eleven Googla upp denne för att se vad man kan finna på nätet. Nu handlar det inte om att på olika sätt nästla sig in på låsta sidor eller genom vänner utan helt enkelt nyttja Google och andra tjänster för att få en bredare bild av eleven i fråga.

Vid vårt samtal fanns det stora funderingar kring om detta var något man kunde tänka sig. I dag så Googlas man upp när man söker en tjänst eller om man skall göra ett uppdrag, så sker inom vuxenvärlden, är det annorlunda när det handlar om minderåriga? Är det annorlunda trots att man endast nyttjar sådant som finns på öppna platser (se t.ex. 123people), är det mer annorlunda än att kollegor på skolan talar med varandra om elever eller är det helt OK att Googla upp för att få sig ett bredare perspektiv?

I vårt samtal fick vi ingen konsensus, en tyckte att detta var att gå över gränsen men vilken gräns talade vi inte om för den var svår att definiera. Om vi går ett steg till...om vi verkligen vill ha mer information så kanske vi dessutom borde Googla upp elevens föräldrar, kan det vara acceptabelt? Då handlar det inte om minderåriga men å andra sidan är det minderåriga som är fokus för vårt informationssök?

Frågan blir än mer intressant om vi dessutom frågar oss...OK, vi har funnit viktig information, kan vi nyttja den?

Denna fråga har än så länge inte tagits upp i den svenska skoldebatten men som jag ser det finns det all anledning att diskutera den.

3 kommentarer:

  1. Ingen enkel fråga, kollade in mig själv på just 123people.se för att se hur bra det är, tyckte själv att den inte visade något jag själv inte var medveten om. Men sen har ju "hjärnan vuxit ihop" på mig så jag har själv tänkt igenom någon sekund innan jag skapade profilerna på olika nätverk och vilken information som ska vara öppen. Alla mina profiler hittar den inte ens. vart är min g+ profile?

    Men om någon ska gräva riktigt på en person så finns det ju flera sidor man kan gå med lite olika information och frågan är då om det inte blir lite väl långt. Det finns en anledning varför vi inte tillåter samkörning av register här i Sverige hur som helst.

    Ungdomar kan dock både av misstag och medvetet idag publicera lite för mycket om sig själva på olika ställen på nätet. Är det för att de vill bli mer sedda? vara någon? bekräftelse behov?

    Borde vi inte kanske göra om datakörkortet till faktiskt lära ut något viktigt som hur man sköter sin digitala precense istället för att lära folk en proprietär programvara som ända ändrar utformning vart 3:e år?

    Har drivit ifrån frågan du ställer, vill lite jämnföra det med att man inte går och tittar in i andras fönster hur som helst och om man råkar göra det så vänder man oftast bort huvudet snabbt och försöker glömma(Att grannen gillar att ha S&M på köksbordet har man själv inte så mycket att göra med). Så om personen kan antas ha medvetet(själv) gjort saker öppet på nätet så är det ok att agera på den men annars så säger god sed att man ska kanske bara ska glömma det? Eller är du som lärare beredd att springa och titta in genom fönster hos eleven också? När det gäller googla föräldrarna till en elev hur är det jämfört med att fråga andra föräldrar man tror har kontakt med de man är intresserade av. Hur jag än sitter och vänder på frågorna kommer jag inte på något bra svar som jag själv är nöjd med. Det jag kan säga med säkerhet är att det de gjorde på en skola i USA är inte ok, med att de kunde aktivera webkameran på laptop som elever fick låna av skolan, det är långt över gränsen.

    Sen tror jag att just lärare kan vara goda förebilder på nätet för elever om hur man sköter sin digitala profil. Vi i den vuxen världen släpar lite efter i det digitala. Vilket lämnar ungdomar själva att sätta tonen. Tror många av ungdomars problem uppstår när avsaknaden av vuxna uppstår på nätet(och i det verkliga livet). Den "ålders-segregation" vi har i samhället är nog inte bra.

    SvaraRadera
  2. Nej frågan är som sagt inte enkel och jag vill inte leverera några svar på den heller då det inte finns ett svar helt enkelt. Däremot så vänder jag mig mot ett av dina argument Jim, men egentligen är det inte mot dig utan i allmänhet vad gäller de liknelser vi gör med nätet och det liv vi lever offline. Du skriver att vi inte springer omkring och tittar in i andras fönster ( du formulerade det inte riktigt så men nu talar jag rent generellt som sagt). Frågan är om vi kan likställa det att vi kan hitta information om något som vi dessutom aktivt söker information om på nätet med att göra motsvarande saker offline? Jag tror att liknelsen haltar då det inte är samma sak faktiskt. Att jag har ett hus och om folk där väljer att titta in genom fönstren är inte OK, men att om en person hittar information om mig på nätet som jag publicerat så är det en helt annan sak. Att titta in i mitt hus är en överträdelse av den personliga integriteten, det kanske vi inte kan betrakta det att ta del av öppen information på nätet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var lite så jag menade med att om personen kan antas medvetet själv ha publicerat informationen för att den ska vara öppen så tycker jag det borde vara ok att använda den informationen. Sen att de måste lära sig inse konsekvenserna av det är en annan fråga.

      Det jag tänker lite på är att det finns tillfällen och platser där folk förväntar sig ska vara skyddad från insyn. Detta har vi inte som samhälle idag klara gränser som du säger när det gäller internet.

      En annan tanke.
      Så som att det är den mobbade som bestämmer vad som är mobbning och inte, så är det den person som har skrivit informationen, och vilka förväntningar den personen hade på att det skulle vara skyddat eller inte, som bestämmer om ni får ta del/agera på den. En helt omöjlig ekvation.

      Och tittar man i USA så finns ju konceptet med "Resonable Expectation of Privacy" där undantag görs för information som har blivit lämnad till 3:e person, problemet med internet är att allt vi gör där lämnas rent tekniskt till 3:e person, så går man hårt på den den så är INGET man gör på internet privat.

      Radera