Mer eller mindre varje dag så konfronteras vi med information som är mer eller mindre sanningsenlig. I somliga fall kan vi omgående avfärda informationen som falsk eller förvanskad medan vi andra gånger tror att det vi läser är korrekt. Inte blir det än mer komplicerat inom sociala medier med tanke på att det kan förefalla som att en vän (som jag kanske dessutom betraktar som en klok person) har delat en intressant länk eller film men det visar sig att det något automatgenererat meddelande som sprids bara för att min vän klickat på en länk. I vilket fall så behöver vi bli lite bättre på att ta reda på huruvida ett påstående är sant eller inte så att vi inte sprider vidare sådant som vi tror är sant bara för att vi vill det eller för att det är för otroligt för att det inte ska vara sant. Ett sådant exempel är det citat av Mats Odell som florerade på Facebook för en tid sedan som inte var något som Mats Odell hade sagt men som hem och hyras chefredaktör Susanna Skarrie har tolkat det som Mats Odells andemening men egentligen aldrig sagt (se mer om detta i Dagens Media).
Vi behöver vara lite mer kritiska kring det vi delar och det vi tar för sanningar, min tanke kring något som får en sk. viral-spridning, dvs sprids i mycket stor omfattning, ska man alltid ta med en nypa salt. Vem minns väl inte innebandypappan som lämnade sin son utanför innebandyhallen i kylan bara för att pappan tyckte att sonen hade spelat så kasst? Om alla delar något, fråga dig, är detta verkligen sant?
Sedan finns det olika källor som går utöver Googles söktjänst vilket kan vara viktigt att känna till och det är bl.a. sidan Snopes som ofta har koll på de senaste myterna och även Museomofhoaxes som är värd att slänga ett öga på då och då.
Givetvis skall man också arbeta efter de metoder som vi ser i skolverkets kolla källan men jag anser att det inte räcker, vi måste söka både metodiskt men även skapa oss en kännedom om viral-spridning, rent tekniskt hur filer och filmer kan spridas via t.ex. Facebook samt hur kulturer och sammanhang skapas och fungerar på nätet.
Det som är absolut roligast med källkritiska frågeställningar är att se hur lätt det är att dupera och förvanska information och med mycket enkla medel. Källkritik är roligt och när man fördjupar sig i Snopes och Museumofhoaxes så blir det hela ännu mer intressant.
Vi behöver vara lite mer kritiska kring det vi delar och det vi tar för sanningar, min tanke kring något som får en sk. viral-spridning, dvs sprids i mycket stor omfattning, ska man alltid ta med en nypa salt. Vem minns väl inte innebandypappan som lämnade sin son utanför innebandyhallen i kylan bara för att pappan tyckte att sonen hade spelat så kasst? Om alla delar något, fråga dig, är detta verkligen sant?
Sedan finns det olika källor som går utöver Googles söktjänst vilket kan vara viktigt att känna till och det är bl.a. sidan Snopes som ofta har koll på de senaste myterna och även Museomofhoaxes som är värd att slänga ett öga på då och då.
Givetvis skall man också arbeta efter de metoder som vi ser i skolverkets kolla källan men jag anser att det inte räcker, vi måste söka både metodiskt men även skapa oss en kännedom om viral-spridning, rent tekniskt hur filer och filmer kan spridas via t.ex. Facebook samt hur kulturer och sammanhang skapas och fungerar på nätet.
Det som är absolut roligast med källkritiska frågeställningar är att se hur lätt det är att dupera och förvanska information och med mycket enkla medel. Källkritik är roligt och när man fördjupar sig i Snopes och Museumofhoaxes så blir det hela ännu mer intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.