Jag är ofta ute och talar i olika sammanhang och inte minst inom skolans värld. Det handlar givetvis om IT och skola och ett stort samtalsämne brukar vara det som vi kan läsa om i olika rapporter, nu senast i Skolverkets rapport om IT i skolan. I dessa rapporter framkommer att lärare saknar utbildning eller kompetens i att nyttja IT i skolan. Detta är sant och vidare så önskar lärare mer tid till att bli bättre att nyttja IT. Med tanke på den snabba utveckling som sker inom området så är frågan om utbildning i dess traditionella form kan lösa problemet?
Jag tror inte att vi kan skapa utbildningar för personalen om vi inte också lägger in möjligheten till ett kontinuerligt lärande som sker hela tiden och alltjämt. Vi är i ett livslångt lärande och vi måste alla hela tiden ta in ny information och värdera den. Detta kan inte en kurs ordna med. Vi måste också arbeta med olika IT-lösningar men dessa förändras så ofta och snabbt att en utbildning endast kan introducera en lärare inom området, men det stora steget måste läraren ta själv...i samråd med andra pedagoger som kommit längre.
En utbildning i en skola för att höja IT-nivån hos pedagogerna kan inte längre bygga på att visa på vilka sätt man kan arbeta med olika appar eller program...frågan måste ligga på ett djupare plan som bygger på kollegial utveckling och analys. Där vi kan finna vägar att få del av den utveckling som berör oss alla, oavsett om vi vill det eller inte. För nu går det fort och som jag skrivit i tidigare inlägg så kryper tekniken närmre och närmre in på vårt skinn. Eller tekniken är snart i vårt skinn och i vår kropp. Se t.ex. Motorolas video med en intervju av forskningsledaren Regina Dugan som handlar om digitala tatueringar eller tabletter som man kan svälja som fungerar som ett verktyg för att kunna logga in på våra digitala tjänster. Detta är inte bara en fråga om teknik, särkerhet, etik eller integritet, detta kan lika gärna vara en religiös fråga, låt oss se Uppenbarelseboken kap 13, verserna 16-18
”Och det [avser det andra vilddjuret, den falske profeten] tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex.” (Sv Folkbibeln)
Vad jag menar är att teknik i dag är så integrerat i alla våra ämnen och vi får nya frågeställningar att ta in i dessa ämnen. Religion är inte bara urkunder, religion är seder, traditioner och även nya traditioner. Detsamma gäller historia, samhällskunskap, geografi mfl.
Utifrån detta perspektiv så måste varje ämneslärare se på sitt ämne även med ett digitalt perspektiv. Fundera över hur sitt ämne påverkas i en digital miljö och kanske där ta sitt avstamp i en spännande kompetensutveckling. Fortbildning i stora grupper där pedagogerna skall lära sig den nya tekniken tror jag är förlegad. Det säljer under en stund, men i längden krävs något mycket mer genomtänkt och med djupare analys.
Ofta hör jag talare storligen lägga ut texten om den stora utmaning vi står inför samt problematiken i att förbereda eleverna för framtiden, när vi ändå vet så lite om framtiden (ni vet..."hur många jobb som finns idag kommer att finnas i framtiden jiddret"). Ett argument som faller rätt platt i och med att vi aldrig vetat något om framtiden. Däremot är det problematiskt att många pedagoger inte ens tar sig tid att sätta in sig i hur nutiden ser ut. Kompetensutveckling handlar inte om att utbilda för framtiden utan att vara i takt med samtiden.
Vad är IT och digitalisering år 2013? KPCB publicerade den 29/5 en lång presentation som beskriver hur läget inom IT ser ut just nu, en intressant översikt trots alla slides. Detta är sådant som våra skolor bör känna till idag och kanske ställa sig frågan, hur berör detta mig och mitt ämne? Och inte minst fråga sig och försöka sätta sig in i: Hur ser nutiden ut?
Se nedan för mer information:
Jag tror inte att vi kan skapa utbildningar för personalen om vi inte också lägger in möjligheten till ett kontinuerligt lärande som sker hela tiden och alltjämt. Vi är i ett livslångt lärande och vi måste alla hela tiden ta in ny information och värdera den. Detta kan inte en kurs ordna med. Vi måste också arbeta med olika IT-lösningar men dessa förändras så ofta och snabbt att en utbildning endast kan introducera en lärare inom området, men det stora steget måste läraren ta själv...i samråd med andra pedagoger som kommit längre.
En utbildning i en skola för att höja IT-nivån hos pedagogerna kan inte längre bygga på att visa på vilka sätt man kan arbeta med olika appar eller program...frågan måste ligga på ett djupare plan som bygger på kollegial utveckling och analys. Där vi kan finna vägar att få del av den utveckling som berör oss alla, oavsett om vi vill det eller inte. För nu går det fort och som jag skrivit i tidigare inlägg så kryper tekniken närmre och närmre in på vårt skinn. Eller tekniken är snart i vårt skinn och i vår kropp. Se t.ex. Motorolas video med en intervju av forskningsledaren Regina Dugan som handlar om digitala tatueringar eller tabletter som man kan svälja som fungerar som ett verktyg för att kunna logga in på våra digitala tjänster. Detta är inte bara en fråga om teknik, särkerhet, etik eller integritet, detta kan lika gärna vara en religiös fråga, låt oss se Uppenbarelseboken kap 13, verserna 16-18
”Och det [avser det andra vilddjuret, den falske profeten] tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex.” (Sv Folkbibeln)
Vad jag menar är att teknik i dag är så integrerat i alla våra ämnen och vi får nya frågeställningar att ta in i dessa ämnen. Religion är inte bara urkunder, religion är seder, traditioner och även nya traditioner. Detsamma gäller historia, samhällskunskap, geografi mfl.
Utifrån detta perspektiv så måste varje ämneslärare se på sitt ämne även med ett digitalt perspektiv. Fundera över hur sitt ämne påverkas i en digital miljö och kanske där ta sitt avstamp i en spännande kompetensutveckling. Fortbildning i stora grupper där pedagogerna skall lära sig den nya tekniken tror jag är förlegad. Det säljer under en stund, men i längden krävs något mycket mer genomtänkt och med djupare analys.
Ofta hör jag talare storligen lägga ut texten om den stora utmaning vi står inför samt problematiken i att förbereda eleverna för framtiden, när vi ändå vet så lite om framtiden (ni vet..."hur många jobb som finns idag kommer att finnas i framtiden jiddret"). Ett argument som faller rätt platt i och med att vi aldrig vetat något om framtiden. Däremot är det problematiskt att många pedagoger inte ens tar sig tid att sätta in sig i hur nutiden ser ut. Kompetensutveckling handlar inte om att utbilda för framtiden utan att vara i takt med samtiden.
Vad är IT och digitalisering år 2013? KPCB publicerade den 29/5 en lång presentation som beskriver hur läget inom IT ser ut just nu, en intressant översikt trots alla slides. Detta är sådant som våra skolor bör känna till idag och kanske ställa sig frågan, hur berör detta mig och mitt ämne? Och inte minst fråga sig och försöka sätta sig in i: Hur ser nutiden ut?
Se nedan för mer information:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.