Barn lär sig bäst...med vuxna

Läser en forskningsnyhet från Linköpings Universitet där professor Mikael Heimann lyfter fram intressanta insikter. Det handlar om att små barn inte lär sig just ngt från en lärplatta utan att ett lärande sker i interaktion med vuxna. Inte minst på grund av att små barn inte förstår tvådimensionella ytor på en platta. Samtidigt så sänder inte Mikael med några varningar om att ha skärmtid för barn, det är primärt inte det som är frågan heller. Det viktigare är att lärandet sker med föräldrar och då kanske med en platta till hands.

Detta tror jag är en viktig insikt även när det handlar om äldre barn. Detta att läraren är oerhört viktig för elevernas kunskapsutveckling vet vi sedan länge och när digitala artefakter införs i skolan så måste läraren också vara med i hög omfattning. Lärande kan ske med en Kahoot men förutsättningen är att det skall finnas ett värde rent pedagogiskt att nyttja denna tjänst (sen visar det sig ofta att beroende på vilken mobil enhet man har så kommer en del kunna svara snabbare än andra vilket är ett problem i sig). Elever lär sig tillsammans eller under handledning av en vuxen. "Kahooten" kan kanske skapa djup i frågan, men troligare, en ingång i ett ämne. En Padlet kan skapa en kollaborativ samarbetsyta eller en digital lekstuga, det är upp till den vuxne (pedagogen) att skapa förutsättningar för lärande.

Jag slår kanske in öppna dörrar men fortfarande ser jag en så stor tilltro till både teknik och flashiga appar så att frågan troligtvis måste aktualiseras gång på gång. Annars blir det som i kraschen i Los Angeles där man satsat på läsplattor tillsammans med ett utbildningsmaterial som uppenbarligen är undermåligt. Tekniken räddar inte skolan...det är det pedagogerna som gör :-)

Mobilfritt i skolan ger bättre resultat

Flera tidningar har under dagarna rapporterat om studien från London School of Economics där forskare kommit fram till att resultaten för svagare elever blir bättre om man låter mobiltelefonen vila under lektionerna. Vad gäller högpresterande elever så påverkas de inte av mobilen utan presterade ändå väl med eller utan mobilen med sig. Elevernas resultat ökade i snitt med 6.4% enligt studien. Samtliga nyhetsförmedlare som jag tagit del av hänvisar till TTs artikeln som återfinns bland annat på SvD-Mobilfritt  gör eleverna bättre.

Frågan har varit het ett tag nu. För några veckor sedan diskuterades detta flitigt där utbildningsministern ville utreda mobiltelefonen i skolan, se t.ex. Sveriges Radio - Regeringen skall utreda regler för mobiltelefonen i skolan. Debatten blev då rätt hög inte minst i sociala medier men nu när denna forskningsrapport publiceras så är debatten inte igång på samma sätt. Jag tror att många i skolan just nu funderar över hur mobiltelefonen kan vara ett stöd eller ett hinder för elevernas kunskapsresa. Riksdagsledamot Maria Stockhaus skriver i en Tweet:

Beror väl på hur mobiler används. För många elever är de ett verktyg för stöd och lärande. #skolan #utbpol http://t.co/cRfZZi28ug

— Maria Stockhaus (@Mariastockhaus) 18 maj 2015

Jag tror att denna fråga verkligen är värd att diskutera. Jag har varit i kontakt med unga elever på högstadienivå som bekräftar denna bild, dvs att elevers mobiler stör lektioner och inte minst elevernas koncentration.

Studien, Technology, Distraction & Student Performance, som författats av Louis-Philippe Beland och Richard Murphy finns att läsa i fulltext: CEP Discussion Paper No 1350May 2015Ill Communication: Technology, Distraction & StudentPerformance. I den kan vi läsa att elevernas åldrar som studien fokuserar på ligger mellan 11-16 år.

Något som jag fastnade vid är det som jag på senare tid hört vid flera tillfällen: "The psychological literature has also found that multitasking is detrimental to learning and task execution in experimental contexts." Sid 4. Vid en konferens jag deltog i Philadelphia december 2014 (läs mer om detta här) så lyssnade jag till hjärnforskaren Professor Martin Korte, Brunswicks universitet i föreläsningen "New insights into learning: the neuroscience of learning, memory and forgetting". Korte beskrev hur omöjligt det är att multitaska samtidigt som man försöker att sätta sig in i ett nytt ämne eller område. Varje gång man störs i den processen så måste man liksom börja om i lärandet. Eller som Korte kort beskrev det: "Multitasking is out!"

Detta har varit en återkommande fråga inom skolan, är multitasking bra eller dåligt. I ett tidigare inlägg i denna blogg från februari 2011 så ser vi frågan är komplicerad.

Jag tror att det är viktigt att man läser hela rapporten för att förstå hur studien genomfördes samt även ta del av hur undersökningen frågor formulerades (se frågeformulär här). Studien omfattar många elever, över 130 000 så underlaget är rätt omfattande.

Så det fråga som vi måste ställa oss inom skolan är...när skall mobilen plockas undan och när är den en del av den pedagogiska miljön?

Alla rusar åt samma håll...var det tårtan som lockade?

I måndags skrev jag ett inlägg om det kommande mötet om #tonen som sammankallades av RAU. Man gick ut och slog på stora trumman att nu skulle de stora aktörerna bjudas in för att diskutera viktiga saker. Till och med SVT tog upp denna träff. Man måste erkänna att RAU verkligen lyckades med att nå ut med sitt budskap. Vad man däremot verkar vara sämre på är att återge vad som avhandlades. Den enda som yttrat något vad jag vet är Elsemarie Hallqvist som var inbjudan utifrån sin rektorsroll. På hennes Facebooksida kan man läsa en liten sammanfattning över hennes intryck av samtalen och jag återger en mening från henne:

"Vi kom förstås inte fram till något för detta var bara en dialog och sedan får var och en ta med sig det ut i sina sammanhang och sina organisationer."

Men i övrigt har det varit helt tyst. Det Elsemarie talar om att ta med sig samtalet ut i sina sammanhang och organisationer verkar bara hon har förstått. Jag har via en Tweet (se nedan) stött på Peter Karlberg som representerar Skolverket såväl som Fredrik Svensson som stod för inbjudan men jag har mötts av tystnad. Jag hade kanske inte väntat mig något svar från RAU men däremot Karlberg som även gjort reklam för denna träff i en kommentar i Ylva Petterssons blogg.

Detta var som sagt en exklusiv träff där de som inte fått inbjudan var persona non grata. Jag vet att det var flera som önskade vara med, däribland Håkan Fleischer som en del menar har ett tuff attityd på Twitter men han var inte välkommen. Kanske vore det idé att plocka in de som debatten ibland har handlat om? Nu vet jag inte exakt vilka som deltog men inbjudna var enligt pressmeddelandet Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Skolverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges elevråd-SVEA, Sveriges Elevkårer och Friends samt också Elsemarie Hallqvist.

Det som oroar mig men samtidigt roar mig är att när RAU kallar så rusar alla åt samma håll. Det är märkligt att denna fråga som inte på något sätt är en ny fråga helt plötsligt blir så oerhört viktig att man på kort varsel måste infinna sig. Givetvis handlar det om exklusivitet, dvs. att nu fick en del aktörer visa att vi är viktiga i detta men någon transparens eller dialog efteråt verkar inte finnas. Jag är inte ensam över att fundera över vad det hela handlar om, två Tweets återges nedan där Gunnar Valinders undrar om att träffen i måndags hade till uppgift att få oss att att flytta fokus från debatten om Rebel Learners som URs skolministeriet lyfte för någon vecka sedan. Medan Per Falk ställer samma fråga som jag ställt.

Det är skickligt att lyckas flytta fokus från kritik av sitt företag till en diskussion om #tonen på Twitter! Väldigt skickligt...

— Gunnar Valinder (@GunnarValinder) 5 maj 2015

Ohoj twitter. Apropå rabaldret #tonen; har mötet varit, finns det något skrivet om det eller var det bara en illusion av egots vibrationer?

— Per Falk (@perfal) 6 maj 2015

Min egen fråga till Karlberg/Svensson

Söker efter blogginlägg/reflektioner eller annat som avhandlar mötet i måndags arrangerat av RAU. Uppslag? @peterkarlberg @RAU_fredrik

— Janne Svärdhagen (@JanMSvardhagen) 6 maj 2015

Jag tycker att det är rimligt att om en fråga nu är så viktig för skolsverige att diskuteras så borde någon form av transparens vara rimlig. Om nu mötet var så viktigt för dessa organisationer så vore det givande för andra som inte var där, som inte fick komma in eller som läst om detta att få lite information. Eller så var det kanske tårtan som lockade?

Hur är det med #tonen ? I Eftermiddag får vi veta!

Det debatteras just nu flitigt i sociala medier om debatttonläget i de pedagogiska samtal som pågår på Twitter och Facebook. Uppfattningen är bland flera att tonen har blivit för skarp. Just nu kan du följa vad som sägs under hashtaggen #tonen.

Flera namnkunniga personer har bloggat om detta och nedan är två inlägg som visar på hur man ser på tonen utifrån olika erfarenheter och perspektiv.

• Edward Jensinger: Tondöv
• Karin Brånebäck: Hur man än vänder sig

För egen del är det hela mycket intressant. Här har vi flera som känner sig drabbade och som anser att diskussionerna har blivit för tuffa. Så är kanske läget i somliga fall. Samtidigt så måste vi fundera över vad det egentligen handlar om och den kanske mest viktiga frågan...varför skall man idag samlas för att diskutera frågan i den träff som arrangeras av Rektorsakademin?

Frågan behöver inte diskuteras på organisationsnivå utan detta är en grundläggande värdegrundsfråga som alla lärare har utbildning inom, som det arbetas med inom skolan varje dag med eleverna. Är det verkligen så att en del inte klarar av att se kopplingen i det man arbetar med inom skolan till det som sker i debatterna på nätet?

År efter år har skolan förfärats över hur elever beter sig på nätet (vilket alltid har varit en överdriven diskussion) och skolan har alltid svarat med att vi måste arbeta med med värdegrundsarbetet. Om det nu är så att delar av lärarkåren som rör sig i sociala medier eller andra som deltar i skoldebatterna inte klarar av att respektera andras åsikter och tankar och möta dessa respektfullt så finns det skäl till att fundera över värdegrunden och hur den uppfattas. 

Men nu skall det bli samtal om detta i en träff i eftermiddag. Bland de inbjudna finns det somliga som gärna är med i socialamedier-debatterna om skolan och som kan ha en rätt vassa formuleringar i just sociala medier. Jag hade gärna sett att denna träff sändes och spelades in för oss andra som inte är med.

För egen del så tycker jag att det kan vara uppfriskande med diskussioner som hettar till...detta innebär inte per automatik att tonen måste vara negativ. Problemet är att vi har olika toleransnivå för hur en diskussion skall gå till och om man nu skall lägga en norm för vad som är tolerant diskussionsnivå i pedagogiska debatter så blir det svårt...för det går inte. Jag har själv vid flera tillfällen varit i heta diskussioner och fått meddelande privat där man önskat att jag skulle skrivit på det ena eller det andra sättet. För mig är detta en signal om att jag måste bli mer kunnig i det som diskuteras, det kan kännas obehagligt kanske eller får man se det som en utmaning.

Så frågan är...vad är det egentligen som man skall komma fram till under träffen i eftermiddag? Jag hoppas på rapporter från de som är inbjudna men risken är överhängande att detta blir en ryggdunkarträff som måste följas upp av ny träff...för att sedan övergå till en kurs som någon pedagogisk konsultfirma kan sälja till oroliga skolledare.

Kanske är det lika bra att lärare lägger ned det här med sociala medier :-)